MankerBeer.com

Idag tänkte jag plocka tre russin ur beställningssortimentetskakan åt er.

Av 130 belgiska öl i beställningssortimentet kan det vara svårt att välja det man är sugen på eller vill ha. Eftersom det är kollikrav kostar det en slant och då är det sjukt tråkigt om det blir fel. Generellt tror jag att vissa varor inte rör sig speciellt mycket. Inte för att vara elak men jag undrar vem som på fullaste allvar köper en låda Sara Bio* för 938:40? Nu tänker jag peka ut tre av de produkter som jag anser var prickarna över i:na och russinen i kakan sett till smak, kvalitet och pris.

Utan konkurrens vill jag utnämna Maredsous 10 (Tripel) till vinnare. Denna mäktiga, smakrika bärnstensfärgade klosterale bryggd av Duvel/Moortgat går av stapeln för blygsamma 537:60 för en låda. Det är en bugg i matrisen, en spricka i fasaden. Skynda fynda innan vi blir upptäckta!

I svallvågorna av segraren utnämner jag Trappistes Rochefort 6 till tvåa. Det är helt otroligt att vi kan beställa en öl i Sverige som belgarna knappt vet om att den existerar. De som känner till ölen kallar den för ‘Jesus’. Något de har hört om men aldrig sett… Det är en äkta munköl bryggd av bröder tillhörande trappistorden. Just 6:an brygger de bara en gång per år och den kan vi köpa här! Otroligt. Maghognyfärgad,  lätt i kroppen med en värmande känsla och tro det eller ej pärontoner. Superbt. För en insats av 799:20 så är lådan din. Kan lagras i minst tio år…

Mitt tredje val går till St. Bernardus Abt som är en kraftig, mörk klosterale från ett litet familjebryggeri i Watou (Västflandern). Fram till 1992 bryggde bryggeriet den kommersiella ‘Westvleteren 12‘ (enligt vissa världens bästa öl) under namnet St Bernardus Abt. När munkarna sa upp avtalet fortsatte St Bernard att brygga ölen så det vi har i dag är en kraftig skärva av världens bästa öl. Vem kan motstå det? För 760:80 tycker jag åtminstone att det är ganska prisvärt.

Eftersom de flesta Systembolag inte längre tar ut någon förskottsbetalning hoppas jag att ni som beställer varorna faktiskt hämtar ut dem, annars kan det bli dyrt för de många små aktörerna på den svenska marknaden.

Vänligen/
Jens Skrubbe

*Sara Bio är en ekologisk lätt blond bryggd på bovete av ett kollektivbryggeri som heter Silenrieux

Två veckor efter det magiska släppte börjar man undra om det inte var lite onödigt att stå och köa i 50 minuter för öl som fortfarande finns kvar.

Eller? Det är finns förvisso en liten tjusning med att stå där bland alla de andra förväntansfulla nördarna men ändå…

Jag minns tydligt ett annat stort släppför några år sedan där jag varit något kyligare och avvaktat en aning. Hur som helst gled jag förbi Systembolaget på Regeringsgatan i Stockholm strax före mitt kvällspass på jobbet. Som jag förutsett var det relativt tomt i butiken och hyllorna fyllda med allsköns godsaker. Glad i hågen plockade jag korgen full med belgiska ölfrukter!

Väl framme i kassan så rullade mina flaskor på i takt med att slutsumman tappade räkningen. Minnet sviktar en del, men säg att det var mellan tolv och femton 75 cl-flaskor belgisk öl där ingen kostade mindre än en hundring. Hur som helst så pep personen i kassan mina flaskor och när jag var på väg att betala kom en ensam burk ‘Stockholms Festival 10,5’ singlande längs bandet…

-Är den här också din? Frågan kommer från personen i kassan. Jag har sällan blivit så ställd av en fråga men så här i efterhand borde jag bemött frågan med en fråga. Hur tänkte du nu?

Jag har precis köpt ett gäng prestigeöl för 1500:- men jag var sugen på en ‘gångare’, eller?

Det hade kanske varit läge att titta på ‘tjommen’ som stod efter mig i kön, eller?

Oftast tycker jag att Systempersonalen sköter sitt jobb och sina åtagande med bravur och ackuratess men det finns sprickor i fasaden. Min händelse var harmlös och rolig men jag har hört om värre incidenter. Jag är också i servicebranschen och alla kunder har inte humor. Tro mig!

Åter till verkligheten. Som sagt har jag noterat att mycket av det jag köade finns kvar. En av dem är Binchoise XO. Jag förstår om folk är skeptiska att placera 179:- i något som de aldrig har hört talas om!

Hur som helst har vi en mäktig belgisk barley wine som har legat på Armagnacfat presenterad i en skön spumantiflaska med serigraferad etikett. Svårt att motstå. Ölen tänder med sina tolv procent och smaktangenterna nuddar den värmande alkoholen men slår aldrig över.

Roligt att Binchoise ger sig in i prestigeölsleken. Från att ha varit ett ganska anspråkslöst bryggeri till att plötsligt vilja vara med och synas bland eliten. Med tanke på att ovanstående öl fått en egen hemsida kan vi hoppas på mer, eller?

[Red. ölet finns att köpa här]

Då var det över, då var det gjort. Så haussat och så uppmärksammat har inget ölsläpp på Systembolaget någonsin varit. Den kön och så länge. Det var en imponerade mängd öl som folk och fä i dessa ‘bistra’ tider kånkade, släpade eller rullade ut. Makalöst, tokigt och vansinnigt roligt.

Under tiden jag stod där i kön så var Systempersonalen ute minst fyra gånger och hämtade vin och spritnördar (och den där stackars killen som bara skulle ha ‘vanlig’ öl). Vi vann, med hästlängder och råge. Efter en timme ringlande fortfarande kön lång…

Det finns en viss skön känsla att stå i denna kö och dela alla andras stress, uthållighet och tålamod som sedermera byts ut i glädje och förnöjsamhet. Tidigare köerfarenheter byter ägare och mer eller mindre roliga kö alternativt ölrelaterade skämt får vädra februariluft.

Köandet påverkar också själva inköpet. Trots att jag bara siktat in mig på det belgiska och blandlandsbelgiska sortimentet så åkte det ner några utländska rackare i korgen. Hemisfäröl, ekfatade gåsöar och pimpat Grimstadvann. Snacka om att dras med av stämningen och tillfället.

Två saker kring det här släppet som får mig att både le och inse magnituden av det. I kön står, förutom alla ölnördar, även den person som levererat Goose Island till Systembolaget. Varför, undrar man? Jo, de vill ha allt och då menar jag ALLT, så han fick göra som alla andra och åka dit och ställa sig i kön för att handla tillbaka den öl han sålt. Knasigt.

En liknande incident hände de som plockat in De Rankes Hop Harvest. På fredagseftermiddagen när du skulle in och handla var det soprent på hyllorna. Nästan allt var borta. Väl hemma ringde de lagret och frågade om deras egen import, eftersom de inte hade testat den, men fick då höra att allt var skeppat ut till butik. Ett trevligt problem för dem och vill man så kan man få tag i det mesta fortfarande…

Denna vecka väljer jag en öl ur det digra utbudet som släpptes eftersom det gäller att passa på. Förutom lite gott och blandat bestod min korg av maxantalet Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012. I kön och så länge den varade fick man nämligen bara ta sex flaskor av ovanstående öl så det gjorde jag. Eventuellt kommer jag att stödköpa några mer flaskor nu när hysterin har lagt sig men det återstår att se.

Denna brygd är en hyllningsöl till kejsare Karl V (1500-1558). Bryggeriet (Het Anker) har nämligen räknat ut att Karl måste varit på bryggeriet och druckit öl. Kejsaren fick sin skolning i Mechelen där bryggeriet ligger och de har i sin tur papper på att de har bryggt sedan 1369. Den bryggs bara en gång per år, den 24:e februari, för då föddes Karl V. Ölen är en mörk, mäktig, stark, värmande och sensorisk öl. Den spelar på många smaksträngar och har fått en gedigen skara fans i Sverige. Den passar utmärkt att lagra men eftersom den redan är ett år när vi får den till oss kan man med nöje dricka den nu!

Vad går man och köper dagen före ett av alla tiders grövsta, största, dyraste och mest tuffa släpp på Systembolaget? Den kan man suga på ett tag…

I dagarna håller ölnördssajten Ratebeer på att släppa allsköns årsbästalistor om vilka öl som är bäst, olika kategoriers bästalistor, bästa butiken, bästa krogen och så vidare i all evinnerlighet. Bäst, bäst, bäst…

Jag måste erkänna att när jag klev ut i stora världen, det vill säga när jag passerade 50-skyltarna utanför Tranås så kände jag en frihetskänsla. Jag, uppstyrda människa, tog ett steg ut i ett flummigt kaos. Bort från vikta strumpor och ordnade rader. Härligt att flyta in i en ostrukturerad folkhögskolevärld där man sitter på golvet och målar på väggarna. Visst, ett tag…

…men nu är jag åter ett mönster, en struktur och en fast rutin. Det är bara att inse att färgkordinerad bokhylla och alla sedlar åt samma håll, är jag. Samt att jag gillar listor. Ja, jag gillar att lista saker, rakt, prydligt, uppifrån och ner. Därför kan jag inte låta bli att studera Ratebeers listor fram och tillbaka. Hur, vad och varför? Slutligen kan jag konstatera att av Top 50 är 10 belgare. 1/5, 20%, inte så pjåkigt för ett ölland som många dömt ut eller glömt bort och återigen innehar vi plats nummer 1! Tufft. Nu finns inte just den ölen i Systembolagets sortimentkatalog (kolla webblanseringarna inom kort) men däremot hittar man ölen som kom på sjunde plats. Plats sju av miljoner öl, det måste anses som hyfsat, eller?

Av alla grymgrymma öl som släpps på fredag är det ingen som ens är i närheten av plats sju på listan. På plats sju finner man den belgiska munkölen Trappistes Rochefort 10. En gudabenådad, kraftig smakbomb i det mörka registret och med en lagringspotential utav sällan skådat slag.

Ölen är bryggd av munkar, fortfarande i ganska små kvantiteter även om det upprustades i bryggparken bara för några år sedan vilket gjorde att produktionen nästan dubblades. Ibland när jag har belgiska gäster förundras de över att vi med lätthet kan köpa en öl de drömmer om. Är det inte magiskt?

-Jag vill ha en vanlig Duvel.

En beställning som blir mer och mer förekommande i baren där jag jobbar. Jag gillar det! Framförallt ordet ‘vanlig’. Om normen flyttar sig från blaskig, tråkig och mindre god industrilager till Duvel, då är mycket vunnet. Jag gläds åt att Duvel syns på allt fler ställen. Man kan springa på den där man minst anar det. Märk min förvåning när jag för några år sedan gick och vallade min nyfödda dotter, törsten grep tag i mig och jag gled in på en båtklubb i Årstaviken. Där bländade den mig med sin gyllene skepnad. Eller när jag slog mig ner på en kvarterssyltas uteservering och noterade att för 39:- kunde jag få låta strupen smekas av en torr djävul.

Duvel och jag har varit kompisar i drygt tolv år. Vi hörs inte så ofta numer men som sagt så stöter man på den ibland och det gör aldrig ont. Jag kan inte erinra mig första gången vi sågs men jag vet att Duvel fanns med i bilden de första gångerna jag träffade min fru. Jag minns att den fick följa med någon midsommar och att vi inte pratade på länge efter det.

Men jag kommer också ihåg alla gånger den har kickat igång en segstartad och trött kropp. Jag brukar jämföra känslan att dricka en Duvel med att stoppa fingrarna i ett eluttag. Bzzzt, ölen har en förmåga att skicka små elstötar och stärka ens kragar. Om ni inte, efter detta, förstår mitt och Duvels förhållande ber jag er lyssna på ‘I see a darkness’ med Bonnie Prince Billy…

Duvel är som sagt gyllene och utan den lilla jästfällningen som kommer precis på slutet, klar som ett juniregn. Fällningen gör ölen en aning ‘molnig’ men den rundar också av ölens spetsiga kanter och gör Duvelen något mjukare. Ölen har ett härligt, fluffigt vitt skum och den är krisp, torr och aning frissig. Toner av gröna äpplen varvad med mandelmassa anas i smakbilden. Duvel kan med fördel drickas både kall och sval vilket in sin tur ger ölen olika karaktär. Ta det försiktigt bara, kropp i ölen är lätt och man kan utan problem eller motstånd dricka den lite för fort.

Duvel är flamländska för djävul och när den kom 1970 var den först i sitt genre. Många har försökt att brygga öl liknande Duvel men få, om ens någon, har lyckats. Bryggeriet har till och med inkludert sitt flaggskeppsöls namn. Numer heter de Duvel/Moortgat. Stort!

Nu är glada julen slut och granen ligger på skräphögen, skinkan är uppäten och den enda syltan som finns kvar är kvarterskrogen runt hörnet.

Vem orkar tänka på nästa jul och vem vill dricka mer julöl?

Svaret på julölsdickandet efter jul har jag åtminstone ett hum om och det är fler än vad många kanske tror. Jag har gäster som dricker julöl jämt! Vår, Thailandssemestern och på midsommar. Inga konstigheter där inte…

Är man smart och vill ligga steget före kan det vara klokt att handla nästa års julöl redan nu eftersom många av dem klarar minst ett år i källan. Faktum är att många av ölen bara blir bättre av lagring plus att det är karaktärsdanande att ha öl i källan utan att dricka upp dem!

I år finns det också extremt mycket belgisk julöl kvar på Systembolaget. Mer än vanligt, faktiskt. Jag har hört att personalen inte får fylla på hyllorna under öppettiderna utan att det ska göras innan och efter bara för att de ska vara mer tillgängliga för kunderna. Jag hoppas verkligen inte detta är sant men det skulle i och för sig svara på varför många hyllor med specialöl ser ut som svarta hål kl 14 en lördag! Det kunde också vara svaret på den otroliga mängd julöl som enligt hemsidan finns kvar, men som ingen har sett. Jag hoppas bara Systembolaget tar sitt ansvar och inte bara returnerar en massa julöl till leverantörerna. Jag kan lova att det är bra mycket svårare för dem att bli av med dem än att Systemet gör som de brukar och droppar priserna någon tia och blir av med dem lagom till påsk!

Mitt val denna vecka är den mäktiga vintervärmaren N’Ice Chouffe (Uttalas Najs Tjouff). En mörkt brun, välkryddad 75cl-flaska, full med timjan och pomerans. Bra tilltagen kraft, hela 10%, så att man kan stå emot årstiden med allt vad det innebär.

Denna julöl firar 20 år i år och föddes följaktligen 1993 och då bryggdes den av två svågrar på Brasserie d’Achouffe i Ardennerna. Ölen bryggs fortfarande där men nu ägs bryggeriet av Duvel/Moortgat och gubbarna ägnar sig åt modellplansflygning (nu skojar jag INTE).

Jag tycker ölen redan är prisvärd men rabatterar Systemet den ytterligare är det bara att slå till med en upphandling, sedan låsa in dem i källaren och ge nyckeln till frun…