MankerBeer.com

MankerBeer storsatsar inför årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Inte bara kommer vi försöka att finna nya sätt att rapportera från själva mässan utan vi kommer också att satsa på mer “inför”-material. En del i detta kommer att vara intervjuer med olika bryggare och utställare på mässan så att ni får en chans att lära känna dem lite bättre. Vi tycker att det är minst lika roligt, och viktigt, att känna till personerna bakom ölen som att prova dem. Om inte annat så kan det ge svar på varför vissa öl smaker som de gör, varifrån inspirationen kommer och vad som är på gång eller har skett.

Det är ofta ett stort fokus på alla de utländska bryggare och öl som finns på mässan vilket inte är helt konstigt när många utställare verkligen har kämpat för att få hit rätt stora namn och öl. Då är det också lätt att glömma bort många av de svenska bryggare och öl som finns att finna på mässan och som ofta är minst sagt lika spännande. Gamla Slottskällans Bryggeri, Slottskällan, har länge funnit att finna på Systembolaget och på svenska krogar och har flertalet fina öl bakom sig. Nu har de också börjat experimentera lite mera och har släppt ett par fatlagrade stouts och de båda spännande ölen Zero och Zeven. Vi har blivit riktigt imponerade av vad som verkar vara en nytändning för bryggeriet och valde att kolla läget med Anders Slotte som 2009 tog över driften av bryggeriet.

MB: Ibland framhålls svensk öl som lite tråkig i jämförelse med vad som sker i övriga världen, samtidigt passar Slottskällan på att släppa whiskeylagrade Svart, Zero, Zeven etc. Är vi svenskar lite bortskämda med utländsk öl att vi inte uppskattar den öl som görs i Sverige?

AS: Svårt att säga, men det är ju ofta så att gräset är grönare på andra sidan. Vissa kanske får intryck av att utlandet ligger steget före. Det finns ju mycket bra både här och där, men även rätt dåliga obalanserade grejor. I och med den ibland rätt våldsamma humlingen, så kan nog en hel del bli skrämda av allt nytt som droppar in.

MB: Hur ser framtiden ut för Slottskällan, vad kan vi se fram emot?

AS: Vi fortsätter att satsa på nyutveckling som du säkert märkt. Problemet är dock att få in lanseringar på bolaget, konkurrensen är hård och utan lanseringar är det svårt att göra något större och långlivat. Åtminstone i den storlek vi är. Närmast till Stockholm kommer vi med en Black Ipa, som vi de facto vann en lansering med men den backades pga atttestflaskan var lite för stark… Men det kommer mera. Vi testar och följer vad trenderna säger och vad konkurrenterna gör.

MB: Hur ser öltrenderna ut i Sverige, vad är “inne” och vad kommer att bli nästa stora trend

AS: Trendmässigt verkar det hårt humlade sitta i ännu, men själv vill jag nog tro på mer traditionella produkter med mer balans och elegans.  Man vet aldrig när det svänger. Systembolaget styr en hel del med sina offerter och vad de tar in. Ekologiskt fortsätter vi med och det tror jag på.

MB: Hur lätt är det att som fristående svenskt bryggeri synas med sina öl i Sverige?

AS: Svårt att synas då man inte kan annonsera in sig, men det är mässor och bra produkter som kan få bra artiklar som verkar vara den framkomliga vägen.

MB: Öl och mat är ju ett stort intresse; om du skulle kombinera ett par av era öl med mat hur skulle parningarna se ut?

AS: Mycket man kunde skriva, men framförallt vill jag tala för London som en bra matöl. Brett spektrum tycker jag, lagom beska som passar bra till all ”vanlig” mat. Imperial Stout och Svart till kraftigare ostar.

MB:  Sist då, Vad ser ni fram mest emot med SBWF?

AS: Roligast är att hitta nytt som sticker ut med ändå är bra. Sedan är det ju roligt med alla människor.

Vi tackar Anders för att han tog sig tid att svara på våra frågor och hoppas att ni tar vägen förbi Slottskällans monter, de brukar alltid ha lite spännande nyheter på fat och/eller flaska och har ni inte reda provat deras fatlagrade Svart så är det dags nu.

Tidigare inlägg i Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012:

Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Marianne Wallberg / Mässgeneral
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Shane Welch / Sixpoint Craft Ales
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Thomas Hoelgaard / Xbeeriment

MankerBeer storsatsar inför årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Inte bara kommer vi försöka att finna nya sätt att rapportera från själva mässan utan vi kommer också att satsa på mer “inför”-material. En del i detta kommer att vara intervjuer med olika bryggare och utställare på mässan så att ni får en chans att lära känna dem lite bättre. Vi tycker att det är minst lika roligt, och viktigt, att känna till personerna bakom ölen som att prova dem. Om inte annat så kan det ge svar på varför vissa öl smaker som de gör, varifrån inspirationen kommer och vad som är på gång eller har skett.

Tillsammans utgör de två forna flerfaldigt belönade hembryggarna Anders Østergaard och Thomas Hoelgaard Xbeeriment. Ett av vårt sydvästra grannlands mest spännande bryggerier. Med öl som den något Sverigebekanta Black Force One och Barack samt öl med namn som Sour Master Kris, Den Sure Kanon och Scarlet and Brett så gör de lite annan typ av öl än vad man kan förvänta sig. Tittar man efter på de öl de har släppt sedan de drog igång så är det desto fler suröl, lambics och allehanda mer “vågade” öl än american pale ales och IPAs. Tidigare var det skånska TWC som förestod Xbeeriment i Sverige men sedan TWC och Elixir Wines har börjat samarbeta så är det numera Elixir Wines som vi ska förlita oss på för att få prova mer av Xbeeriments öl. Vi tog ett snack med Thomas Hoelgaard om bryggeriet, succeen från Copenhagen Beer Celebration och möjligheten för oss svenskar att få prova på lite av deras hyllade lambic.

MB: Many Swedes will try your beers for the first time at the festival as. In short, what is Xbeeriment and what kind of beers are you focusing on?

TH: Xbeeriment is a phantom brewery. Both of us had been homebrewers for some years before we decided to go semi-pro and open Xbeeriment in 2008. We had been part of the Danish homebrewing circuit that grew rapidly in the first decade of this century. A lot of the guys that we knew here started their own microbreweries, these were guys like Christian Skovdahl (Ølfabrikken, Beer Here) and Mikkel Borg Bjergsøe (Mikkeller). What Mikkel did with Mikkeller was an inspiration to us – in the first many years he ran his brewery as a part time occupation besides his regular job as a school teacher. That was what we wanted to do as well – to open a brewery where we weren’t financially dependent upon selling large quantities of beer rapidly but instead being able to just focus on brewing the beers that we wanted to drink ourselves.

In the beginning we wanted to make extreme beers with a high level of experimentation but these days our focus has changed a bit. We still like to experiment but our main focus when making beers today is to make beers with intensive flavours but also great balance. Even though most of our beers are quite strong in regards of alcohol, we have immense focus on the issue of drinkability. Xbeeriment beers will never be cheap beers, so we feel we have an obligation to make sure that one can actually drink a whole bottle of any of our beers. So we guess the answer is not so much what kind of beers in terms of beer styles we focus on, it’s more a question of a house style in all our beers.

MB:  You attended Copenhagen Beer Celebration back in May and quickly sold out on several of your beers and a great amount of the visitors held your sours beers among the best beers of the festival – what was your experience of CBC?

TH: The CBC was an absolutely amazing experience! For us as brewers we were honoured to be asked to participate and also a bit scared, really.
Before the festival we thought that with well-known breweries like 3 Floyds, Cigar City, Hoppin’ Frog, De Molen, De Struisse, Mikkeller, Evil Twin …… on the ticket, we should probably be happy if we poured half a keg of each of our beers during the 2 days.

But when the CBC opened we were surprised to see that the people coming to the festival didn’t just go for the big names, but instead were eager to simply try beers that they hadn’t seen before. And also that the word travelled fast if there was something of particular interest somewhere at the festival. And suddenly we realised that the rumour of our sours was one of the tips going round.

And we did notice a lot of Swedes amongst the very international crowd at the CBC.
Therefore we are proud to be able to offer the very last reserves of our lambic at Stockholm Beer and Whisky Festival 2012.

MB: Compared to many European colleagues the Danish breweries seems to be experiementing a lot more with what they are brewing. Why could that be?

TH: It probably has to do with the fact that few other European countries have had the lack of variety in beer as Denmark had from the end of World War II and until about 12-15 years ago. Until the late nineties you could seriously not find any other types of beer than cheaply made lagers in different alcoholic strenght and a few baltic porters on the Danish shelves. Most danes had never tried a top-fermented beer! So when the interest in craft beer took off in Denmark we weren’t bound by a lot of traditional ways to make craft beer, and a lot of the pioners of Danish craft beer like Brøckhouse, Nørrebro Bryghus and later on Mikkeller and Ølfabrikken had turned their eyes towards the US for inspiration. That is probably why the European country, whose craft beer scene has the most resemblance to the American scene, is Denmark.

That being said, most Danish micro breweries still make beers that are not at all experimenting, but just rather bland imitations of classic European styles.

But yeah, there is also a very creative, very experimenting small group of Danish micros. These are the ones beer geeks outside of Denmark have heard of, and most of these – ourselves included – actually sell most of their beer outside Denmark. Funny thing is, though, that most of these are phantom breweries. Only very few of the breweries with an actual physical brewery has taken the experimental road.

MB: From the beers that you will bring to the festival, which one would you recomend the less experienced beer drinker as well as the more experienced one?

TH: For the less experienced beer drinker, we’d recommend starting out with our “basic” IPA, Xbeeriment Madraz. This is our take on an IPA that carries inspiration from US IPA’s in terms of a massive dose of aromatic hops and a firm bitterness at the back, but also pays homage to British ales in being brewed with the biscuity Marris Otter malt and a bit of Crystal malt instead of the pilsner/munich malt favoured by a lot of US brewers. An intense beer, but not an extreme beer.

For the more experienced drinker we’d recommend our imperial stout, Xbeeriment Black Force One, which is obviously a beer with broad shoulders in terms of great body and massive flavours, but also an imperial stout that is easier to drink than many, because it doesn’t carry the very heavy residual sweetness that a lot of impys do. A very complex beer with a several layers of flavours.

And for the very experienced beer drinker, we’d recommend trying our lambic A Beer Called Horse. There are far to few brewers out there who try experimenting with making lambic style beers. Very few other beer styles have been limited to only being brewed in one quite small region. This is meant as a homage to one of the beer styles that we like the most.

MB: You recently started to cooperate with Elixir Wines and maybe we soon will see more Xbeeriment beers in Sweden, would it change the brewery or beers in any way if you suceeded to push into a new market such as the Swedish one?

TH: Well, hopefully we’ll be able to make more beers! The more clients one has, the easier it is to sell the beers, and thus it is easier to introduce new beers with smaller intervals. In that respect, as in others, size does matter.

And as mentioned above, we noticed at the CBC that a lot of the Sweedish beer geeks liked our sour beers. So if we are actually succesful in gaining ground on the Swedish beer market, we would probably consider making sours on a larger scale than the purely experimental batches we’ve done so far.

MB: And so the last one, what do you look forward to the most with SBWF?

TH: We look forward to meeting Swedish beer geeks and also the not-so-geeky who are just out for a good time and gather inspiration for what beer to drink the next time they’re going out.

And of course, as always at a beer fest, we look forward to meeting old friends and colleagues in the business as well as a bunch of new ones, hopefully.

We thank Thomas for his time and the interesting answers to our questions. I really look forward to meet Xbeeriment at SBWF and you should really follow his avice and try the beers he suggested. Start with the easier ones and move on to the more challenging ones, which are equally well tasting.

Tidigare inlägg i Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012:

Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Marianne Wallberg / Mässgeneral
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Shane Welch / Sixpoint Craft Ales

MankerBeer storsatsar inför årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Inte bara kommer vi försöka att finna nya sätt att rapportera från själva mässan utan vi kommer också att satsa på mer “inför”-material. En del i detta kommer att vara intervjuer med olika bryggare och utställare på mässan så att ni får en chans att lära känna dem lite bättre. Vi tycker att det är minst lika roligt, och viktigt, att känna till personerna bakom ölen som att prova dem. Om inte annat så kan det ge svar på varför vissa öl smaker som de gör, varifrån inspirationen kommer och vad som är på gång eller har skett.

Idag har vi intervjuat Shane Welch, mannen som (tillsammans med Wisconsinvännen Andrew Bronstein) 2004 grundade det Brooklynbaserade Sixpoint Craft Ales och som nu är aktuell i Sverige med flertalet öl där främs dubbelipan Resin har blivit väldigt omtyckt. Fram till 2011 sattes alla öl på kegs eller fylldes upp i growlers, men nu har man införskaffat en burkfyllningsmaskin varpå fler och fler av deras öl dyker upp på burk. Shane är en man med många otippade historier såsom att han vid två tillfällen varit hemlös och att han har ett stort intresse för grönsaksodling och på bryggeriets tak finner man ett ambitiöst grönsaksland. I år kommer han att komma till den andra veckan av SBWF och står då med Brill & Co, han kommer även att ha en Master Class lördagen den 6e oktober vilken lär bli väldigt intressant och som i alla fall vi kommer att gå på.

MB: How would you best introduce yourself and your beers for your new Swedish fans?

SW: Our beers epitomize the American “craft” flavor and style. We are a very “hop-forward” brewery and we do not compromise our beer’s flavor with adjuncts or lower-quality ingredients. We prefer to preserve the natural flavor of the beer through traditional processes with high-quality ingredients and also innovate by creating new formulations. We do not brew according to classical style guidelines but instead improvise by harnessing technique and inspiration.

MB: As with many contemporary American craft breweries you have an experimental series, in your case the Mad Scientist Series (with beers such as Cranberry Porter, Spelt Wine etc), whats the story behind the series?

SW: The idea behind the Mad Scientists Series is to perpetuate the science and art that is behind beer, which is part rigorous analysis and laboratory work, and part random inspiration, from the beast within us!

MB: What is in store for the future?

SW: We have many, many new beers in the pipeline. We also will be experimenting more with lager beer, which is a great unknown for most craft brewers. Stay tuned!

MB: You can all your beers, something which is getting more and more common, why?

SW: Because the can is a superior packaging format, and soon the entire world will realize this. 🙂

MB: You brewed Wheatball, a beer specially brewed for the Meatball Shop in Brooklyn. What other beers would you pair with food?

SW: I think we need to make a Swedish Wheatball! 🙂 But since you asked, I think Resin happens to go very well with roasted chicken, and the Righteous Ale is a dynamite combination with barbecue.

MB: So finally, what do you look forward to the most with Stockholm Beer and Whisky Festival?

SW: Meeting all of the great people of Sweden and talking about beer, enjoying the global beer culture, and making new friends. What’s not to like? 🙂

Thank you Shane for taking the time to answer our questions, I hope that as many as possible will try to attend the Master Class and get to try Sixpoint’s beers. Righteous Ale has been a favorite for M2 since we got to try it last year and Manker wouldn’t mind a pint of Bengali Tiger at any given moment. We will most certainly follow up on the offer for a Swedish Wheatball as meatballs and Sweden are well connected. What kind of beer would it be then?

Tidigare inlägg i Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012:

Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Marianne Wallberg / Mässgeneral

Idag är det exakt en månad kvar tills 2012 års upplaga av Stockholm Beer and Whisky Festival, en av världens absolut största och bredaste öl- och dryckesfestivaler ,slår upp portarna för att från den 27 september pågå under två intensiva vekor (torsdag-lördag). Detta är något vi på MankerBeer är oerhört stolta för och i år vill vi lyfta fram den och de utställare, bryggare och öl som utgör mässan lite extra. Därför börjar vi idag med “Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012” där vi ett par gånger i veckan stiftar närmare bekantskap med några av alla de bryggare eller utställare som kommer att finnas på mässan. Upplägget kommer ungefär att vara detsamma, en kortare presentation följt av en intervju med fokus på utställaren/bryggaren. Vi hoppas att ni alla ska till mässan och tar chans att möta alla de fantastiska människor som tillsammans med ölen utgör själva mässan.

Först ut, och mest lämplig, är ingen annan än självaste mässgeneralen Marianne Wallberg. Marianne har verkligen jobbat febrilt med mässan året runt de senaste åren och det har märkt genom den status mässan har fått; från att ha huserat ute i Sollentuna utanför Stockholm till att snart växa sig ur de senaste årens mässlokal ute i Nacka Strand. Marianne tog sig tid att svara på våra frågor mitt i allt arbete inför ordningsställandet utav mässan som vi anar kommer slå alla tidigare rekord vad gäller drycker, besökare och utställare.

MB: Hej Marianne Wallberg, grundare, projektledare, ölnörd och ständig mässgeneral för Stockholm Beer & Whisky Festival med Taste Experience! Det är nu inte mer än 1 månad kvar tills Stockholm Beer & Whisky Festival (SBWF) slår upp dörrarna för 21a året i rad, en ölfestival som sägs vara den näststörsta i världen efter Great American Beer Festival.
Kan du berätta lite om hur ett normalt år ser ut för dig och dina närmsta medarbetare från det att mässan 2011 stängdes tills mässan 2012 öppnar?

MW: Hej själv! Ett normalt år för oss, är ju inte ett normalt år 🙂

V 39 och V 40 är årets mål, allt handlar om det. Fram till sommaren är det Erik och jag här på festivalkontoret. Sedan stegrar det sig ju närmare mässan vi kommer, fler kunniga medarbetare kommer in, arbetsdagarna blir längre, telefonerna och mailen går varma, hemsidan fylls på, allt ska beställas, allt måste klaffa, alltid, alltid. Men vi har självklart alltid en plan B, en plan C….för ingenting får någonsin missas. Semester på sommarhalvåret kan vi bara glömma, men vad gör det, vi har  juså himla KUL! Det är ett kreativt och tacksamt jobb, vi lär oss nya produkter varje dag, ja det är kul helt enkelt.

Vi har nu också precis startat Swedish Beverage, en organisation som tillsammans med UD, Exportrådet mfl ska agera “plattform” för att svenska dryckesproducenter med ambition att växa, ska kunna exportera på rätt sätt. Swedish Beverage första uppdrag var att utbilda svenska ambassaders kockar från hela världen om det “svenska dryckesundret”. Det blev en stor succé. Nästa vecka gör vi samma sak med Sveriges alla ambassader som då samlas i Stockholm. Direkt efter mässan tar vi med oss ett 10-tal producenter till ett mycket spännande projekt tillsammans med Exportrådet i Toronto. Mer om det senare.

MB: SBWF växer ständigt, fler utställare, mer öl, fler medaljer att delas ut, Taste Experience, Master classes och så vidare. Vad finns det för sköna planer på nyheter inför 2012 års festival? Kan du ge oss lite teasers?

MW: Taste Experience i Hall 2, som i år arrangeras för tredje året i rad,  är en riktig hit – dels för att vi där får in en ny typ av besökare som aldrig skulle gå på en ren öl och whiskymässa, men som efter sitt besök totalt ändrat uppfattning om öl och whisky, det är kul. Dessutom är det många öl-, och whiskyintresserade som vill gå vidare och lära mer om champagne, rom mm.
Många nya och mycket spännande produkter kommer på årets mässa. En sak som är kul är att de stora bryggerierna spänner bågen och gör fler och fler provbrygder som besökaren får avgöra om de ska komma i produktion eller ej.?Innis & Gun kommer för första gången i Sverige på fat, Malmö Brygghus är med i år, många nyheter puttrar i de svenska småbryggerierna, importörerna har många spännande nyheter på gång…tips; Håll koll på vår hemsida som uppdateras löpande fram till mässans start.

MB: Era masterclasses var mycket uppskattade 2011 och ofta fullbokade, kommer ni att köra detta 2012 också, och i så fall vad kan vi förvänta oss där?

MW: Oj, där händer det saker! Vi har stora problem att få våra seminarielokaler att räcka till. Många spännande master classes läggs upp löpande. Ny ansvarig för alla provningar och master classes är kunnige Peter Moschna med ett förflutet från Systebolagets utbildningar och provningar.

MB: Trender kommer och går, men öl består. Det har varit en hel del ’spänna musklerna’ trender nu med Super Duper Imperial öl som börjar mattas av lite nu, kan du göra en ovetenskaplig trendanalys för detta årets mässa? Och vad vill du helst INTE se på årets mässa?

MW: Besökarna blir mer och mer kunniga om sin egen smak, mer säkra på vad de tycker om i olika tillfällen, till olika maträtter, före maten, efter maten, man gillar olika öl vid olika årstider/tillfällen/sällskap…När man blir mer kunnig, bryr man sig mindre om alla tips och råd, man kan bestämma själv vad man gillar. Då händer det något – då törs man plötsligt beställa en vanlig okomplicerad lager, helt enkelt för att man är sugen på det, då törs man beställa en öl som i andras ögon inte passar, men som man med sin nyvunna säkra smak kan säga att man gillar ändå. Det är en ny trend – att våga dricka det man SJÄLV gillar, inte det andra gillar. På årets mässa hittar man ju ALLA typer av öl som passar ALLA smaker.

Det finurliga med att alla experter finns på plats bakom diskarna, är att vi hela tiden får fler och fler konsumenter som lär sig vad de själva gillar…och fler och fler blir självständiga öldrickare. Det gillar jag!

MB: Hur många utställare planerar ni för i år och vilka är ni riktigt stolta över att lyckats få med?

MW: Vi har i princip lika många utställare som i fjol, kanske något fler, dvs ett 100-tal. Vi är självklart lika stolta över alla våra utställare! Utställarlistan är minst sagt spännande!

MB: Festivalen är redan näst störst i världen, men hur mycket mer tror du att man kan växa egentligen? Och hur?

MW: Vi är faktiskt också ohotat världens största whiskymässa, både vad gäller antal produkter och antal besökare. Vi förädlar mässan årligen, efter utställarnas och besökarnas önskemål, istället för att göra den större. Det är också därför vi stannar i våra vackra lokaler, i stället för att flytta till någon opersonlig och tråkig mässa i förorten.

MB: 2011 så såg vi bland annat de svenska bryggarna Stefan ”Mohawk” Gustavsson och St Eriks Jessica Heidrich samt danskarna Mikkel Borg-Bjergsö från Mikkeller, hans tvilling från Evil Twin – Jeppe Jarnt-Bjergsö, Christian Skovdal Andersen från Beer Here och Wicked Wine hade Flying Dogs bryggmästare Matt Brophy på plats en av dagarna, vilket vi tyckte var otroligt trevligt –  Har ni planer på att fortsätta göra SBWF mer attraktiv för både svenskt och internationellt bryggfolk, t ex bryggmästare och liknande?

MW: Mässan har mycket hög internationell status och besöks årligen att ett mycket stort antal spännande huvudmän, så även i år. Alla utställares huvudmän kommer alltid till mässan, om de har möjlighet.
Håller med, det är riktigt roligt och dessutom meningen med hela mässan, dvs att så många experter som möjligt ska finnas på plats för att möta våra besökare. Bryggmästaren från Sierra Nevada kommer till exempel på årets festival!

MB: Bryggmästaren från Sierra Nevada känns som en lirare som man ska försöka svinga en Torpedo IPA med!? MankerBeer gillar också mat, framförallt mat som funkar bra med öl – och även om korv och hamburgare är riktigt bra festival mat undrar vi om det finns planer på att ta tag i matdelen och krydda den lite extra i år?

MW: Vi har ett problem med att den restaurang som finns i området tyvärr inte vill samarbeta på mässans villkor, t ex vill de inte ha öppet under mässans samtliga öppettider, vilket naturligtvis är ett måste. Därför tvingades vi sätta in en annan restauratör förra året. Samma upplägg blir det även i år, men med ett betydligt bättre matutbud. Även den s.k. snabbmaten kommer att förbättras i år. Mässhuset är K-märkt och utrymmen för mat begränsade.

MB: En helt annan tanke, hembryggning växer så det knakar ute i de svenska stugorna, är det något ni funderat på att kika vidare på att främja på SBWF?

MW: Hembryggarföreningen har varit med nästan alla år på festivalen. De kommer säkert med även i år. Många duktiga bryggare har “fötts” som hembryggare! Under mässans första år, stod bl a Jessica Heidrich och andra kunniga hembryggare och kokade härligt doftande brygder på mässan. Tyvärr sade sedan tillståndsmyndigheten stopp för detta, vilket vi alla tyckte var mycket tråkigt!

MB: Om man skulle tänka sig att arbeta som volontär på SBWF, hur gör man då? Eller har ni bara anställda som arbetar på festivalen?

MW: Man kontaktar mig helt enkelt. Vi söker alltid kunniga, intresserade, seriösa, nyfikna och glada medarbetare och volontärer till tävlingar och provningar. (MankerBeer not: Överös nu inte Marienne med mail, hon har säkert att göra ändå men volontärer uppskattas säkert alltid!

MB: Ölbloggosfären har vuxit sig enorm de senaste 2 åren och vi uppskattar antalet ölbloggare till närmre hundratalet, har ni några planer på att hitta på något skoj för dessa inför årets festival?

MW: Vi planerar en Beer Bloggers Corner på mässan. En plats där bloggare kan träffa branshen och besökarna. Jag anser att ni duktiga bloggare gör en stor insats för ölkulturen – heja 🙂

MB: Ett event av den enorma magnitud som SBWF ser kanske på ytan ut som att allt går som smort, men den pragmatiske förstår ju att det är mycket panik bakom kulisserna ibland. Kan du berätta lite om 2011 års mässa, och kanske något från 2012 där viss panik uppstått när något gått riktigt snett? Ett par roliga anekdoter helt enkelt.

MW: Oj, om något går snett, så har vi alltid en plan B och C osv, så allt brukar alltid lösa sig smidigt. Men 2010 var det svettigt! När vi kom för att flytta in i mässans lokaler, hade ägarna sagt upp all sin personal, huset var smutsigt, hissarna fungerade inte, fläktarna gick inte….oj, oj, oj, vilken chock. Men det var bara för oss att spotta i nävarna och reda upp allt. Vi fick bli fastighetsförvaltare helt enkelt…

Jag fick ta in ett helt nytt städbolag två dagar innan mässan öppnade, jag fick Wasa-kronans servicechef att själv komma och laga fläktar och hissar…Inför 2011 hade vi många förberedande möten må du tro och då fungerade också allt smidigt igen.

Till 10-års jubileet kom inte glasen fram till vip-kvällen! Lastbilen från Tyskland hade kommit på villovägar. Då var det panik, men som vanligt hade jag en plan B. Jag hämtade alla historiska glas från förrådet, diskade dem och satte upp en skylt med texten: 10- års jubileet firas med historiska glas! Glasen kom dagen därpå och vi körde ut dem till dem som hade protesterat, ca 20 personer.

MB: Till sist, vad är din känsla när ni låser porten den där sista lördag och festivalen stänger för året? Och vilken öl korkar du upp för att fira att ännu en lyckad festival är till ända? Är det bara gråt och ångest eller är det en känsla av lycka?

MW: Känslan är väldigt stark då och kan bara beskrivas med två ord – TOMHET och SAKNAD!
Den öl jag korkar upp tillsammans med mina medarbetare brukar vara något kul som jag gått och sneglat på under mässa. I fjol blev det först Smashed Blueberry från Shipyard Brewery och sedan en Sotholmen Extra Stout från Nynäshamns Ångbryggeri. De satt fint!

Stort tack, Marianne för att vi fick stjäla lite av din dyrbara tid – vi båda från MankerBeer kommer att besöka mässan nästan alla 6 dagar! För att få fatt på dina biljetter kan du kika in här för vägledning både om biljetter, transport till och från mässan samt övrig nyttig information. Du kan också få de senaste mässnyheterna på mässans egna Facebooksida. Vi hoppas att möta massor med ölfolk, ölnördar, bryggfolk, distributörer, ölskribenter men framförallt vill vi möta er: våra läsare! Kom fram och säg hej, vi gillar er!

Attending and reporting from Stockholm Beer and Whisky Festival did not only mean that me and M2 would get the opportunity to try amazing beers, meet new and old friends and experience the festival from a new perspective than what we used to as “regular visitors”. This time, at this year’s festival we got the opportunity to meet some of the worlds best brewers up close, eye to eye in a whole new way. One of these brewers used to be somewhat of a myth, a supposedly somewhat shy person says some, others describe him as the best flying brewer in the world and yet others as a pure brewing genius. On our part Mikkel Borg Bjergsø was a mix of it all. M2‘s love for several of his beers and my own love for, well, almost every single one of the 70+ (and counting) beer I’ve tried by him made us even more excited about the interview.

I have only met Mikkel once, when  visiting Amager Bryghus during a short stay in Copenhagen this spring. Already theen did I experience that there was something special about Mikkel, something calm and “well thought through”, something one wanted to know more about. So when M2 and I got the opportunity to attend his Master Class during the last day of the festival it was with well deserved excitement. As we missed the opportunity at the Brewery Brunch at Bishops Arms that had taken place the day before we had now been able to set up an interview after his Master Class. Now we had the perfect opportunity to talk to both Mikkel, and his sidekick Thomas Schön (more about that guy later) and for us to understand Mikkel’s idea of brewing beer.

The Master Class was divided between Mikkel and Thomas where they introduced the beers and explained the idea behind many of them. Thomas, the only employee of Mikkeller except for Mikkel himself and the two “beertenders” at Mikkeller Bar, explained how he had started as somewhat of a stalker, always writing Mikkel and popping up at the bar where he was – and ended up working with him (as Mikkel said, to be able to keep an eye on Thomas’s whereabouts). We will not focus too much on the beers in this article but in turn we tried: the much appreciated and balanced yet hoppy American Dream (in the US called Danish Dream), the slightly more hopped witbier named Not Just Another Wit, followed by one of our favorites which we talked about in our Beer and Food TV episode with sushi – Nelson Sauvignon, the chipotle spiced yet impressively balanced Texas Ranger (Chipotle Porter in the US), one of my top-beers during the festival Spontancassis, Black Tie – a beer brewed on Marc’s (Brill) wish and which was made for the Swedish market (the unaged one is called Mandeøl).

During and after the tasting there was a Q/A where Mikkel politely answered on all questions, some of which we were to ask him but now could work a little more with. So let us leave the beer and direct our attention to the table where Mikkel, Thomas, M2 and I sat by – time for a ‘tough’ interview with Manker Beer (we’ll mix some of our questions with the answers from the Q/A, Master Class and tries transcribe it as correct as possible).

Q: How come you don’t get your own brewery?

A: I don’t like the act of brewing but rather to come up with recipes and learn more about brewing the best beer possible. I only work with breweries which I respect and which I believe are the best for the beer that I want to brew. As Nøgne Ø makes the best dark beer in the world, I brew my dark beers there, as BrewDog makes the best hoppy beers, I brew mine there. But I do not just send a recipe to a brewery and say “here, brew this” but am receiving samples all through the brewing process to monitor and be able to adjust them.

Q: You have collaborated with many of the top breweries in the world, what would be your dream collaboration?

A: Here Mikkel nods to Thomas who quickly replies ‘Orval‘ and ‘De Dolle‘. The former as it is the best, or almost perfect beer, in the world according to Mikkel while the second is a brewery he really respects and would love to collaborate with. The former less likely than the second they agree. They even suggest that Mikkeller It’s Alive is an attempt to brew an Orval like beer.

Q: How do these collaborations come about, do breweries come to you or you to them?

A: I get many suggestions from breweries which want to brew with me. But first of all, for me to be able to brew with them I have to respect them and feel that I can learn from the experience. Three Floyds is the best brewery in the world and I feel I learn something when brewing with them. At other occasions, such as the beer made with Alesmith and Stone I have always wanted, and still do, to brew with Alesmith. Then they rebuilt their brewery and Stone suggested a three way brew, so that way it was.

Mikkel, a school teacher for trade really came back during his Master Class and the interview that most of what makes him brewing new beers and collaborating is to learn, to search for the best possible beer. To not just go with “okay” but aim higher and only release beers that you are proud of. The same goes for collaborations, respect and learning is the key stones behind all of Mikkel’s decisions. Which also can be seen in that he does not have any ads at all for his beers, all this is handled by Thomas and his funny little Youtube clips – Mikkel just does not care about that part of the industry, he wants to brew beer. Period.

During the Master Class Mikkel touched upon the subject of beer and food and both Mikkel and Thomas made some short remarks on how beer is now entering the better restaurants. A process which they want to add to, from the bottom down. Which was also a subject M2 wanted to bring up during the discussion.

Q: The best restaurant in the world, Noma in Copenhagen, and you created a brew together which is called Noma Novel (which you cannot get outside Noma), can you tell us about that? 

A: The Noma Novel is a belgian style ale that we made together with the sommeliers and owner of Noma, it is designed to not take over the flavors of the food that is usually very delicate and clean flavors, it was a lot of hard work to get it just right, but we were very happy with the result in the end. We actually invited a bunch of sommeliers from the best restaurants in Copenhagen some time ago to the Mikkeller Bar for a beer tasting, we want to show them that beer is more than cheap lager, which you normally get at most restaurants with huge winelists for some reason, and most of them were really surprised over the complexity and flavors you can get from beer. We’re hoping to see more craft beer on the fancier restaurants shortly.

Not only have Mikkel brewed this beer, but the asian restaurant Kiin Kiin both have a beer called Dim Sum Beer and one called Kiin Kiin which are supposed to lift the food flavors rather than stand out as the perfect beer. If you eat some of the best food in the world they both explain, you want to taste the food, not destroy it with a lousy beer nor drink a good beer that takes the attention from the food.

M2 as the IPA fan he is just could not let the subject be but wanted to know:

Q:  As a huge IPA fan I would really like to know what’s your favorite IPA?

A:  I really like what Three Floyds are doing, it is probably the best brewery in the world, that’s why we are doing the Goop-series with them. So I wanna say that Three Floyds Dreadnaught is the best IPA style beer I had.. We are actually working on a new DIPA right now, which we will call Hop Burn High and Hop Burn low. It’s the same basic recipe, but with two different types of yeast, lager yeast for the Low and Ale yeast for the High, to show how different styles of yeasts effects the flavor of the beer.

Q: Let’s continue on the hop train, you have an annual competion, Mikkeller Hop Bomb Challenge, where home brewers can enter their with their best hoppy beers. The first price is to do that actual recipe as a collaboration brew with Mikkeller. What would be your main tip for anyone to have the slightest chance of winning?

A: At the same time Thomas and Mikkel reply –  Balance. Mikkel elaborates: We are really looking for the most balanced beer in the Hop Bomb Challenge, it’s not the hoppiest beer that will win, even though hops are important. It is both a fun competition, but also a way to see what others brew.

Q: For a brewer that released 80 (new) beers only last year it is not surprising that we asked them what their favorite beer at the moment is?

A: Thomas: It’s actually the one we just tried, Mikkeller Nelson Sauvignon, because it is very complex and balanced, and there are so many different flavors. Mikkel: I agree, Nelson Sauvignon is my favorite as well, every time you drink it you discover new flavors in the beer that adds to the complexity.

It was time to wrap up the interview and while scribbling down the last notes I think M2 had the same feeling as I had – that Mikkel had gone from the shy flying brewer to a man with certain ideas about what he wanted to do, and which he does. For Mikkel it is all about the beer, learning about how to make different kinds of beer by working with the best, learning from the best and always striving to improve. Almost the same words comes out of the mouth of Tobias Emil Jensen, one half of To Øl Mikkel’s old pupils which now brew their own beer. Tobias expressed the same burning passion to make the best beers at the best place to make them, and according to their idea of what they wanted to do. So things are happening in Copenhagen, and all because of a teacher aiming to make as good beers as possible by learning through doing. A great aim in our beer tuned ears!

So next time you are in Copenhagen, if you haven’t already been there, don’t miss out Mikkeller Bar, positioned on Victoriagade 8, just a few hundred meters from the central train station. A great place to enjoy both several Mikkeller treats as well as stunning cheese and sausages and other world class beers.

Allt har sitt slut och så även Stockholm Beer and Whisky Fetival, en festival som efter åtskilliga besök har börjat bli som ett andra hem för en. Man har nya och gamla vänner som man möter, man delar sitt intresse och pratar blaj med bryggare, öldrickare och på förhand helt okända människor.

Manker och M2 styrde kosan mot mässan redan vid 2-tiden igår då vi hade en plan. En utarbetad och välsmord plan som skulle rädda vår hälsa, heder och hemkommande. Den gick ut på att börja lugnt och prova sånt man inte provat innan men som stod högt på våra “vill-prova”-listor, sedan skulle vi äta lunch på Nacka Forum mitt på dagen för att sedan gå på Master Class med Mikkeller och Ölprovning/föreläsning med Jessica Heidrich. Enkelt.

Så när det första som sker då vi genom den gränslöst långa kön (den blev bara mer och mer sjukt lång under kvällen) är att man får en Reparationsbajer från To Öl i handen så sätter det standarden, jag som bara ville ha vatten. För det här med ölfestivalers sista dag fick jag veta är helt olikt allt annat, det börjar i kaos och slutar i anarki. I Brills monter var det idag bryggarspotting utöver det vanliga då Omnipollo, Evil Twin, Beer Here, Nögne Ö, To Öl, Crooked moon, Dugges, Emelisse med många fler trängdes med Brill’are och andra. Galet! Beer Here är ett bryggeri jag inte riktigt provat mer än det jag kommit över från vilkt är synd tyckte jag. Dark Hops är ju en klassiker och den första black IPA’n jag någonsin såg och Christian Skovdal som är bryggaren har verkligen lyckats med att ta ut svängarna men att finna en utsökt balans (exempelvis humlingen i Höst Citra’n). Det blev till att prova hans Essentia Bina, en öl som brygdes på gamla Ölfabrikken, men då de stände kort efter att han brygt den så hamnade ölen i kläm och blev liggandes först på det nedlagda bryggeriet och sedan hemma hos Christian i flera år innan den till slut hamnade hos Brill. Den är alltså uppskattningsvis över 4-6 år gammal. En helt kolsyrelös imperial porter med fänkål som smakar vad, jo den smakar himmelskt. Fänkålen ger lagom med karaktär medan mörk malt och en bra bas gör att den hållt finfint. Jämför man med De Molen Bommen & Granaten som är en platt barley wine som har en tydlig spritighet så var den här 16%’iga ölen helt underbar. En riktig sipper. Men det var en något för stark öl för att avsluta med så vi fick ta in en Geboren & Getog från De Molen, en ljus rökt ale på 4% vilket på tal om balans var just balanserad, det rökiga blir inte för sött eller påträngande utan den har karaktär, smak och alla egenskaper man vill ha hos en lättalkoholhaltig session ale.
En av de ölen vi verkligen ville prova var BrewDog Ghost Deer borta hos Cask Sweden varpå vi hastade vi vidare dit, vi skulle inte dricka så mycket hade vi sagt ju. Ölen skulle åter kopplas på vid 18-tiden, men de hade en kanna med ett par deciliter i så vi lyckades få oss ett glas. Honungssockriga ringar på glaskanterna och en söt men fruktig doft mötte oss. Det doftar allt från bourbon eller lättare scotch till belgiska toner – men allt utan alkohol. Visst, den värmde i halsen och 5-6 cl är för mycket för att “bara dricka”, men liksom pingvinen är det här en öl man vill smutta på en hel kväll på hösten. Jag blev oerhört förvånad över hur smakrik och fokuserad ölen var. Den var verkligen görgo. Det här visar att skottarna helt saknar skruppler utan gör vad de vill – och lyckas med det. Just blandningen av vad vi kände drog åt råhonung och scotch ger en smakkomplexitet som med egenskapen av att den faktiskt är fram- och uppjäst till hela alkoholstyrkan (ingen isjäsning här inte) ger en bra bas som är mer dessertvinsliknande än spritig. Synd att den kom och gick, för den här hade man velat ha en flaska av hemma.

Här gick det dock snett. Istället för att saktligen besöka lite andra montrar i lugn och ro, ta varannan vatten och slappna av och snacka med folk så drog ölmagneten oss till OT/BA’s monter. Väl där började det gå helt fel och vi kom på att som USA-ölsskribenter så måste vi dricka mycket öl från USA, så vi plöjde igenom hela deras lista (det vi inte provat, vilket jag kan säga var kanske 30%, så att så farligt var det inte). Öl att verkligen framhäva är Moylans Ryan Sullivans Stout, Deschutes Black Butte Porter, Choc Beer 1919 Wheat (doftar saltad och pepprad biff, mums!). Det är kul att se hur mycket milda porters och stouts det finns från USA som inte behöver ha extra allt och köra på utav helvete med lagringar, alkoholhalter m.m. Roligast var nog ändå att stå och prata med alla de andra som knökades i montern och snacka amerikansk öl och få/ge förslag på öl, vart man bör åka och liknande. Mässor förenar. Borta hos OT fann vi även HåGe och Berit från Närke och det var kul att se att de besökte mässan även fast de av förståerliga skäl inte ställde ut i år. Förutom alla IPA’s så är det just bra porters och stouts jag är glad att ha provat, förutom de nämna ovan så är SKA Steel Toe Stout helt magnifik och även fast den nu är på flaska så sa Jugge att den troligen skulle sättas på burk (som de andra) och eventuellt kunde komma till Sverige, vore kul då den var riktigt bra.

Nu hade klockans visare sagt att klockan var runt halv sex varpå vi tackade för oss och gick in till Nacka forum för att äta lite och vila upp oss. M2 var trött sedan dagen innan och Manker är sliten av sig själv, så en vilopaus och återhämtningspromenad var perfekt avbrott och det bästa var ju ändå yet to come.

För när vi kommer tillbaka så är det än festligare stämning på mässan och allmänt mingel har uppstått mellan alla montrar. Men vi har inte tid med det, utan efter ännu en riktigt bra porter i form av To Öl Black Ball som trots sina 8% var väldigt lättsam i kraft och smakerna (återigen, balans är värt mer än smakexplosioner åt något håll) så skulle vi på Ölprovning II. Så upp till föreläsningssalen och off we go. Dock med en BFM Abbaye de Saint Bon-Chien 2008 som gåa (gåöl), och attans vad goda den här typen av öl är, sur, syrlig men med toner av ek, vanlij och en dos mörket trä, klart en öl som hittat sin form efter något års lagring.

Här börjar det dock bli så mycket intryck, information, nyheter, öl och vänskapligt snack att vi nog får ta en paus. Vi kallar detta del 1 helt enkelt av hur sista mässdagen fortlöpte. Del 2 blir än mer spännande då det blir snack med alla bryggare, Mikkellers master class, filmer på rökande katter, kapsylkastande danskar och massa bra öl. Så missa in den, lär väl knåpa ihop den under dagen, nu ska jag vila upp mig.