Sahtipaja har vi tidigare presenterat här på MankerBeer då Timo Krujkoff berättade för världen att hans bryggeri existerade. Det kan ni läsa om här.
Men nu är det inte en presentation av bryggeriet, utan nu släpper Sahtipaja sin första öl till försäljning på riktigt, och som han gör det! Den 30 augusti kommer Brewers Beer bar i Göteborg, Beer Ditch i Malmö och Brewdog Bar i Stockholm att ha tre riktigt häftiga öl till försäljning. Det handlar om sveriges första lambic.
Svensk lambic, finns det tänker ni? Nej naturligtvis är det inte en lambic, utan en “lambic style” som Sahtipaja kallar dem. För att det ska få kallas lambic så ska det egentligen bryggas i Pajottenland och fylla en del regler?
Surisarna förklarar gärna detta mer ingående för det är ett ganska komplext och känsligt ämne. Kortfattat så får det kallas lambic eller flamländskans lambiek men man kan inte få stämpeln TSG som står för Traditional Speciality Guaranteed även om de flesta hävdar att en lambic/lambiek måste komma från Pajottenland. Jag kan inte det helt och hållet så Surisarna får ta över härifrån.
Sahtipaja Lambic style Hallon
Utseende: En läcker djup röd färg, men när man låter ljuset skära igenom blir det en mjukare ljusröd färg. Med ett riktigt trevligt ljusrosa skum blir det väldigt trevligt att titta på.
Doft: Doften är otroligt trevlig. Jag var aningen skeptisk innan, men doften är stor av hallon. Det är en mindre ton av vinäger som sen utvecklas ut i en funkig doft av ett gammalt stall. Det saknas något för att komma upp i storheten Rosé De Gambrinus, men det är ganska nära. Jag tror att det ända jag saknar är den träiga ekdoften man kan få av en Gambrinus.
Smak: Väldigt snarlik doften. Det är en stor smak av syrliga hallon. Trots den syrliga framtonen så ligger det en viss sötma från hallonen i bakgrunden som spelar väl ihop med den lilla vinägertonen som finns i ölet. Vinäger som många gånger kan ta över, inte minst i amerikankernas försök till syrliga öl. Men Sahtipaja har verkligen lyckats att hålla den tillbaka även om den finns där. Funk och lite mögel finns med i spelet och ger ölet en väldigt fin avrundning. Åter så finns det bara det där träiga jag saknar i smaken för att nå upp i högsta klass.
Betyg? – Bättre (+) Med tanke på att det bara saknas en liten smak för att nå upp till Rosé de Gambrinus och att den är relativt obalanserad ger en rätt bra vink över hur bra det faktiskt är. Att balansen inte finns där är dock inte helt ovanligt i en så färsk hallon lambic. Jag satt och funderade länge innan jag skulle sätta betyget. Det ända som ekar i mitt huvud är att detta är den bästa premiäröl jag har provat från ett svenskt bryggeri, och eftersom det har blivit ett par genom åren så är det ett väldigt bra betyg.
Mig lär man hitta på Beer Ditch den 30 augusti, för jag vill verkligen prova Sahtipajas Lambic style Hjortron och Lambic style Röda vinbär/Rabarber som då är öl nummer två och tre.