MankerBeer.com

Idag kör vi sista belgotorsdagen på några veckor. Även Skrubbar behöver semester. Jag räknar med att vara tillbaka i augusti och hoppas att ni är det också.

Så här på sommaren när man kan dricka öl nästan jämt och man har tid att prova runt lite är de här blandlådorna som dykt upp i Systembolagets beställningssortiment ett välkommet inslag. För visst är det roligare med en påse ‘Gott och blandat’ än en påse Ahlgrens bilar (Ja, jag vet att de ska smaka olika men kom igen…)!

I måndags släpptes ytterligare ett gäng öl bland i beställningssortimentet och bland dem var det åtta belgiska öl från två olika. I Systemet sortiment var det dessutom två nya bryggerier, Broeder Jacob och Gulden Spoor. Jag tycker det är olyckligt att importören inte valde att lansera ölen i blandlådor. Vill man testa dessa åtta öl kostar det ungefär 7000:-, pga av kollikravet! Hade de valt blandlådor hade man kommit undan med strax under 1800:-. Jag tror också försäljningssiffrorna skulle se betydligt bättre ut.

Min teori styrks av att en av de tre belgiska blandlådorna är slutsålda. Förut kunde man beställa ett sexpack med 75:or från Glazen Toren med tre olika öl för 459:- men de är som sagt slut.

Räddningen ligger dels i De Graals Belgobox för en styv sexhundring. Den innehåller tre 75:or och tolv småflaskor av tre olika produkter, en blond, en brune och en wit. Det roliga med dessa är att de är märkta med den svenska importörens egna etiketter så ölen är på så sätt ‘unik’.

Den andra lådan kommer från Viven som brygger på Proef. Sexton rena öl uppdelade på fyra sorter för 622:40. Ett bra sätt att förgylla sommaren på plus att du inte hinner tröttna på en och samma öl.

Min stilla önskan är att fler importörer hänger på det här konceptet med blandlådor eller att de minskar på kollikraven. Det vore skönt att få lite draghjälp i kampen för belgisk kvalitetsöl!

Trevlig sommar.

Vänligen/

Grattis till er tre som visste eller googlade upp Antoine Bosteels namn som formgivare av det spektakulära Tripel Karmeliet-glaset på tävlingen igår.

Denna stora, ståtliga kupa som pryds av etsade fleur de lys är ett fint tillskott till glassamlingen. Dock är det mer än en gång som gäster har gått eller åtminstone klagat när jag har serverat den från fat, på grund av att de tycker det är för mycket skum. Då kan vi klargöra det här och nu. En Tripel Karmeliet ska serveras med sju centimeters skumkrona! Det är snarare så att de flesta gäster får för mycket öl i sina glas men det gnälls det inte på.

Har ni inget bättre för er ikväll och bor i Stockholm med omnejd tycker jag ni ska ta er till Pressklubben. Där slumpas Tripel Karmeliet och all annan fatöl bort för blygsamma 69:-/glas på grund av att krogen snart stänger för sommaren. Billigare än så kommer ni sällan om någonsin att hitta den på krogen…

Ytterligare en anledning skulle kunna vara att träffa undertecknad i egen hög person. Ikväll är det nämligen jag som drar i kranarna.

Alternativet är att beställa den på Systembolaget. Den finns både på 33:a och 75:a. Båda är belagda med kollikrav. Jag rekommenderar varmt att beställa storflaskorna. Dels så är det bara sex flaskor per kolli jämfört med tjugofyra för de små och dels så utvecklas ölen mycket bättre på större flaskor. Generellt smakar också storflaskorna godare eller åtminstone mer. Tripel Karmelieten är inget undantag. Denna ljusa kraftiga öl är mullig i kroppen med söta smaktoner som drar åt karmeliserade bananer, vanilj och toffee. Ölen har både mältat och omältat korn, vete och havre i sig och den passar fantastiskt till söta desserter. Den kan med fördel glömmas bort i källaren några år.

Vänligen/

Vem är väl jag? Ska Skrubbe komma här och bestämma vad jag ska drick på självaste midsommar. Nä, fy pyttsan…

Inte ska vi väl dricka sådan där belgiansk öl på våra hedniska högtid när vi beter oss som grodor och dricker OP? (Pst, Putin, ska du invadera Sverige, gör det nu på fredag eller ännu hellre lördag…)

Ok, jag kan förstå motståndet till det, till och med förlika mig med det. Alla svenskar måste dansa kring en fallossymbol. Även nysvenskar. Gud nåde, eller förlåt, Oden nåde den som inte beter sig som ett spektakel, dansar små grodor och dricker snaps till man drunknar. Hur ska man smälta in i det svenska samhället om man ställer sig utanför det?

Relalaxa, tryck på paus och softa. Ge upp. Var glad att vi får fortsätta med våra krumbukter och fylleslag utan att bli anmälda. Försök inte ens tvinga på andra våra konstiga seanser med ursäkten om att det är svensk tradition!

Nåväl, mycket kring denna okristliga högtid är mycket trevlig. Matjessill, jordgubbar, färsk potatis, gubbröra och gräslök. Drycken inte att förglömma men tyvärr är det generellt lageröl och fryst snaps. Den stackars förstörda spriten är synd och skam men inte mitt bord. Däremot lagerölen som är lika given som stången. Låt det vara så. Man ska inte lära gamla hundar att sitta osv. Ok, det finns ytterligare en poäng och det är det konstanta drickandet men…

…om nu ändå ska hålla på kan man väl välja en GOD lageröl, eller? Om vi ska vara så svenska som vi tror vi är, låt oss hålla oss vid de svenska lagerölen. Låt belgarna vila denna högtid. Vid första anblick finns det 186 svenska lageröl i butik men när man kategoriserar ner det landar man på fem öl från två bryggerier, förutsatt att man inte beställt i förhand! Med de förutsättningarna faller mitt val på Landsort Lager från Nynäshamn Ångbryggeri. En suverän lager med minimala fel och hinder. Ren som en fjällbäck och balanserad som en trapetsartist. Den kan jag dricka hela helgen, till mat och när jag ska bygga stången. Fantastiskt. Att storleken på flaskan stör mig låter jag inte störa mig. Glad midsommar och ta hand om er!

Vänligen/

Är sommaren äntligen här nu? Ska man kunna lita på det? De skrålande vitklädda fulla studenterna vittnar om det. Våren har till slut gett vika och vittrat sönder och vi vittrar sol, bad och vitt öl.

Veteölen har en gedigen fanskara runt om i Sverige och för många öldrickare var och är det inkörsporten till något annat än ljus lageröl. Det tilltalar även många som ‘inte gillar öl egentligen’ men de har väl tyvärr bara stött på den ovannämnda och förknippar det med all öl. De flesta förknippar veteöl eller vitöl med Tyskland och det vore konstigt annars men typen är utbredd i många andra ölkulturer.

I Belgien finns det en uppsjö olika märken och går man till de traditionella är de mer eller mindre alltid molniga (dvs ofiltrerade) och kryddade med antingen pomerans eller koriander. I bästa fall båda. Sedan finns det en sorglig, sliskig flora med fruktjuicesmaksatta veteöl som föddes 1991 och som eskalerat in absurdum.

Belgarna anser att veteöl är en öl man dricker under sommarhalvåret och att det är en törstsläckare på soldränkta uteserveringar. Jag kan bara hålla med. Härmed utnämner jag veteöl till gräsklipparölen nummer ett!

Nu är det så att Systembolaget tillhandahåller bara en belgisk veteöl så den får bli veckans öl. Det är aningens synd med tanke på de andra veteprodukterna som Belgien har att erbjuda. Hoegaarden Wit är nämligen bara en skärva av sitt forna jag men som sommaröl funkar den. Härligt molnig, med en lätt syrlighet och en behaglig fräschör.

När ölen föddes 1966 var den förvisso något helt annat och jag kan bara fantisera om hur den smakade då. Mannen som började brygga den hette Pierre Celis och tillsammans med två andra drog de igång ett bryggeri som kom att bli något särdeles extra. Det är till mångt och mycket Celis som väcker intresset för den då insomnade belgiska specialölen. När Celis sålde sitt skötebarn 1992 hade han hundra anställda och ölen hade världsrenommé. Där och då börjar också ölen gå mot en mer kommersiell tillvaro eftersom de nya ägarna ökade produktionen än mer. Dock förtar det inte den välkylda Hoegaardens ställning som obestridd gräsklipparöl.

Vänligen/

Nu är det gjort och nu är det på gång! Årets upplaga av den svenska saisonen, Södvik Säsong, är bryggd på Eskilstuna Ölkultur. För fyra år sedan när jag och min gode vän Gustaf tillsammans med Håkan Lundgren producerade vår första batch av denna öl var det få svenskar som hade upptäckt denna öltyp. Nu har nästan varenda bryggeri en variant av den och typen är större än någonsin. Detta gäller inte bara Sverige utan även på den internationella marknaden har utbudet med saisoner, biére de garde och farmhouse ales ökat markant. Kul och väl förunnat en grym öltyp!

När vi började brygga Södvik Säsong var det bland annat för att lyfta upp öltypen eftersom den passar en bred skara öldrickare. Den torra, fruktiga och smakrika ölstilen är god såväl till mat som till solitärdrickande. I år har vi som sagt bryggt den tillsammans med Eskilstuna Ölkultur och den kommer att släppas i väldigt begränsad upplaga på Systembolaget. Det unika släppet består av 250 numrerade magnumbuteljer på de tre gårdsbutikerna i Eskilstuna men självklart kan man beställa flaskorna till sin egen butik. Håll ögonen öppna den 30:e september för då smäller det! För mer information håll er uppdaterade på gustafochjens.se.

Tills dess kan man trösta sig med Saison Dupont Dryhopping på 1,5 litersflaska. Jag får erkänna att denna öl inte är vilken dussinöl som helst. Till mångt och mycket är det den saisonen vi har tittat på och försökt likna när vi bryggt vår öl. Dock är detta den ovanliga torrhumlade varianten. Denna öl bryggd i historisk vallonsk bondölstradition med en modern touch är väl spenderade pengar och en fantastisk öl att ta med på exempelvis midsommar. Jag lovar att ni får många kompisar så se till att ha två. Det finns fortfarande ett hundratal flaskor kvar på några olika ställe i landet så vänta inte för länge…

Vänligen/

Man ska inte trashtalka den hand som föder en och man ska väl egentligen inte göra sig rolig på andras bekostnad men ibland så…

För er som har missat det så jobbar jag på en bar som har lite drygt 800 belgiska öl och utbudet spänner över en otrolig vidd av smaker. Jag skulle ljuga om jag sa att alla öl vara gudomliga men på ett sjukt sätt kan jag nästa stå för hela sortimentet. Dock finns det ett femtiotal öl som många klassar som alkoläsk eller godisdricka. Det är antingen översötade spontanjästa lambicer eller veteöl som sötats till obegriplighet. Utan att kategorisera för mycket är det ofta det yngre klientelet, Patric A och finnar som dricker denna typen av öl. På senare tid har det även utkristalliserat sig ytterligare en gäst som petar och testar det mesta i denna kategori. M.A.N.K.E.R.

Innan jag träffade Manker fantiserade jag om och vinna över hans IPA-fierade själ till den belgiska planhalvan med öl som bland annat XX-Bitter, Carolus Hopsinjoor och Houblon Chouffe eller moderna belgare som Viven Imperial IPA och Troubadour Magma men i och med att vi blev bekanta upptäckte jag hans mörka, förlåt, hans söta sida. Den första öl jag serverade Manker var en udda blåbärsöl från Sint Jozef tillsammans med en annan blåbärssmaksatt ale från Schelde. Jag antar att efter all überhumlad amerikansk öl väcktes ett begär för det sliskiga hos honom. Ni skulle förvånas om ni såg hans kvitton efter en kväll. Det är salig fruktkakafoni med artificiella smaker och e-nummer. Missförstå mig rätt nu. Ingen är gladare än jag när Manker kommer in och går lös på frukthyllan. Jag kan också stoltsera med att jag har serverat den öl som han tycker är det absolut sämsta!

Ibland dyker den här typen upp bland Systembolagets öl (t.ex Frühli Strawberry och Ultramour) men efter ett tag självsaneras de. Dock finns det en söt kriek som håller stången – Timmermans Kriek. Detta är förvisso en äkta lambic men den smakar konstgjort på grund av det tillsatta sockret. Den är vackert röd och bland körsbärssmaken finns en kraftig ton av sötmandel. En öl som fungerar utmärkt väl kyld under en stekande sol eller till en chokladbit med hög kakaohalt. Den är också en utmärkt inkörsport för de som inte uppskattar öl. Våga prova, den kan förändra hela din ölvärld!

Vänligen/