Nu är två vinnare i vår julrimstävling utsedda. Stort grattis säger vi till:

Daniel Thörnqvist 
Peter Lind

Tack alla ni andra som också skickat in goa rim 🙂 God jul på er från Manker Beer, nu tar vi lite stiltje för att njuta av allt som har julen till!

Ive tried literary HUNDREDS of IPA’s this year, so all-in-all – it has truly been an amazing year that is about to come to an end! A pretty interesting end to say the least! How do I summarize this year? It’s not easy.. 2011 have treated us hopheads very nice, to say the least.

We have seen the birth and second coming of Brewdogs Hello, My Name Is Ingrid, which is still (and I’m trying to be unbiased here even though we have a history, me and Ingrid) one of my favorite beers of the year, and in total. The wonderful sweetness from the cloudberries balanced so good with all that massive amounts of hops is just great. 

We have seen Brewdogs Hardcore IPA  entering the standard assortment at Systembolaget, an amazingly well-hopped IPA that is truly as Hardcore as it claims! No doubt about that! In conjunction to that beer, someone very smart and nice and good looking at Systembolaget agreed to make room in December for no less than 9600 bottles of the Brewdog/Mikkeller I Hardcore You  (a blend between Hardcore IPA and I Beat yoU), a beer which I truly love and actually emptied the Systembolag in Visby on a few weeks back. This is also the beer that I first wrote about at MankerBeer when I joined Manker in the late summer period, which I hope many of you like equally as much as I do (if that is possible). You can find the story here. 

Stockholm Beer and Whisky Festival gave us of course LOADS of IPA’s.  Me and Manker had a few standard places to spot us while not roaming for all the other good stuff that could be found on the second biggest (yes, that’s right) Beer exhibition in the world, right after GABF! Brill & Co, Wicked Wine and of course Brewers Association/Great Brands/Oliver Twist were the places where we statistically could be found at least few hours every day.

Brill had loads of very, VERY nice IPA’s to offer the lucky visitors, I would reckon that the absolute top ones were Grassroots/Cigar City’s Neither, the ever so lovely Mikkeller 1000 IBU (which is in theory 10 times more bitter than the human tongue can actually distinct, hence the name), a whole bunch of the result of Mikkellers project called Phd Single Hop – favorites there from my perspective were the Centennial and Amarillo Single Hops, and I just recently tried the Summit Single Hop at Bishops Arms St Eriksgatan and I can just say OH YEAH to that!. Last but definitively not least our friends at Brill kept a bottle of chilled Left Coast Hop Juice for me and Manker, as I guess they were fully aware of our love to this amazing beer. More about my love to that here.

Alright, moving on from Brill is always sad as they have managed to get so much wonderful brews to Sweden which we are ever so thankful for, but there are more beers to try so while hanging out with the great guys at Wicked Wine we quickly realized that we were stuck there for quite some time. I mean, they have managed to get 4 different Sierra Nevada Beer Camp beer, where the Douple IPA was my favorite and next to that, we saw Sierra Nevada/Dogfish Head’s collaboration Life&Limb on cask!! And, oh yeah, there they were – the Sierra Nevada Hoptimum bottles all lined up glaring at us with a sexy smile. Eventhough this is an IPA article, I cannot leave out the tasting that we had with Matthias at WW – a horisontal tasting with 2009, 2010 and 2011 Sierra Nevada’s Bigfoot. Mankers favorite was the 2010 and I tried to steal the 2009 bottle. And a few Hoptimum bottles of course.

For those of you that were lucky enough to come to the SBWF, I guess you still remember the monstrous Brewers Association/Great Brands/Oliver Twist stand. They really used the height and width of their stand, and they had some of the best IPA’s in the world. In Sweden! I guess here is an appropriate time to take my hat of to Jugge att Oliver Twist who have managed to get so much of those american lovely beers over to cold and dark Sweden – I believe it is truly an amazing effort and we at MankerBeer love you! Ballast Point Sculpin and Big Eye, Dogfish head’s 90 minute IPA, Lagunitas Hop Stoopid, the list goes on and on and on.. And these were only the bigger stands on the fair, there was so much IPA’s that it is impossible to mention all great ones!

Then there was the trip to the USA with Manker where we counted to 300 different beers over a period of 2 weeks, and yes there were a few IPA’s there as well! We said hello to Pliny the Elder at a tap room in Denver and asked how he felt now in the old days, he said he was great and wanted to see us for a long time. The great guys and girls at Great Divide gave us an amazing start on a sunny Denver day with a glass of their Fresh Hop straight and fresh as it can be from the tap. 

And we do thank our friends at Avery Brewery that gave us fresh Hog Heaven which is one of the best beer I ever tried! Oskar Blues’s Gubna opened the door for us at the Tasty Weasel Tap Room at Oskar Blues and gave us a very warm welcome, so did also Mr Sam Calagione at Dogfish head, who’s brewery and brewpub we visited. Can you imagine my reaction when I saw that the 120 minute IPA was available on tap? For 4 dollars for a glass? …and I had a car key and a car outside the brewpub.

Jeez, this is starting to get a bit longer than I first thought so I guess I’ll start to round off – the year of 2011 have given us loads of interesting IPA’s and there is obviously more to come in 2012.

My predictions though is that the beer industry in USA is now ‘over’ the IPA wave a little and are starting to experiment a little more with different beer styles. I hope though that we will keep getting these amazing beers to Sweden so that we all can mission the craft beers to the infidels that settles for a Falcon or whatever Spendrups want to make money on at the moment, it is a fact that if you buy a Punk IPA to the less fortunate that have yet to cross over to the better side, he or she will soon be enjoying a Vuur & Flam with you or possibly bring over an Evil Twin Disco Beer to the dinner you are planning or something really nice from Amager or Raastedt. These are facts, so bring people over to our side and they will buy you beer!

M2

Ingen jul är komplett utan en lunta med julrim över en flaska cognac eller en limerick för ett par träskor. På något sätt får man ändå hålla julrum lika viktigt som julöl, snö och julmat – man behöver inte alltid gilla det, alla har det inte, men ta bort allt av det och det blir rätt trist.

Därför har vi på MankerBeer tagit fram en liten tävling, en tämligen enkel sådan. Det hela går ut på att Du ska skriva  ett julrim för julklappen nedan, ett väldigt snyggt pintglas från Great Divide. Den eller de bästa rimmen vinner så ett blandat kitt med roliga saker från just Great Divide. Vinnaren/-arna presenteras imorgon vid tre-tiden. Glasen är för övrigt väldigt snygga och såklart hade M2 svårt att hålla sig  när han såg humledetaljerna, finns att beställa här.

Hur, vad, när?

Vi vill ha ditt julrim för glaset nedan senaste 14.30 imorgon, torsdag den 22’a sänt till oss som kommentar på detta inlägg på vår facebooksida eller för er som inte har facebook via mail till mankerbeerblog@gmail.com.

Russian River (från Santa Rosa i norra Kalifornien) får nog anses vara ett av de bättre men samtidigt mer hype’ade amerikanska bryggerierna – mycket tack vare sina omtyckta  suröl, en av världens bästa dubbel-IPAs Pliny the Elder och många andra toppöl. Förutom en rad specialreleaser, två humleöl (IPA’n Blind Pig och nämnda Pliny) så är det främst olika belgoöl som bryggs (10 stycken enligt hemsidan).Bryggeriet startades 1997 av Korbel Champagne Cellars och låg då i Guerneville, Kalifornien. Man anställe Vinnie Cilurzo som bryggmästare och redan 1999 tog man hem två tunga titlar i form av “small brewing company of the year” samt “small brewing company brewmaster of the year”. Det hela fortlöpte till 2002 då Korbel lämnade skeppet och sålde allt till Vinnie och hans fru, i samband med detta flyttade man också till sin nuvarande jaktmark i Santa Rosa.

Anledningen till att man gör så mycket belgiska öl är att Vinnie under en resa till Belgien helt enkelt blev så förälskad i de belgiska ölstilarna att han ville börja brygga dem hemma i USA. Dock visade det sig svårt då hans gamla bryggeri (Blind Pig Brewing CO. ja ni förstår varifrån IPA’n kommer) inte riktigt lämpade sig för belgisk jäst (då han använde jäskar i plast), vilket kom att ändras i och med flytten till Russian River. Ölen har blivit riktigt populära vilket kunde ses i hur batch 4 av Beatification tog slut på endast 30 minuter häromdagen.

Hans första belgoöl blev Damnation, ett syskon till dagens öl Redemption. Den första av dem två är en Belgisk Strong Ale medan den senare är en mer traditionell belgisk ale. Batchen på den jag provade var 010 och alkoholstyrkan ligger på rimliga 5.15% om man vill vara lite mer exakt.

Mer Russian River:
 När vin och suröl möts perfekt – Russian River Consecration
Kan ha det värre än en Pliny i solen?
Den sura ryssen – Russian River Sanctification
När funken är avsiktlig! – Russian River Supplication!
God jul till mig själv! Russian River Pliny The Elder är årets julklapp (som ni ser utsåg jag den till fjolårets julklapp!)

Russian River Redemption

Utseende: Klart urvattnad grågul vätska med poröst vitt skum som snabbt försvinner bort som lite rester längs med glaskanten och ovapå ölet.
Doft: Tylig och oerhört ren arom av Belgisk ale. Både torr och lite syrlig med lagom arom av nypressad citrusfrukt, koriander, peppar och gröna äpplen. Det är inte år det surt syrliga hållet men estrar och dofter av syrliga frukter och bär går inte att undkomma. Drar ibland åt ljus balsam vinäger och andra åt körsbär och citron. Oavsett så är det väldigt ren doft och likaså en behaglig sådan.
Smak:Lätt till medelstor munkänsla med bra lätt kolsyra. Lättsam och mjuk kropp som lyfter fram smakerna som är lika rena som dofterna. En mild humling ger gräs och citrus (tänk Noble-humle) medan ljus kakmalt och fina rena kryddor gör sitt. Väldigt ‘crisp’ smak och allting går ihop med lite torr syrlighet och det är först efteråt som koriander, apelsin och Belgo-jäst. I eftersmaken kommer också den där smaken av “nötter” fram som jag brukar finna i belgo-öl.

Betyg? – Bättre (-). Väldigt ren, väldigt lätt och väldigt enkel. Men rent fin och känns som en bra Belgisk ale direkt från Belgien. Det märks att Vinnie kan sina saker och det här är en fräsch god öl, men är den lika WOW, PANG, BAM som andra RR-öl? Inte i närheten, men så behöver den inte vara det heller. Det här är en Belgisk ale inte mer och inte mindre. Hade varit trevlig med lite mat till, kanske lite ost. Tror det hade lyft fram smakerna än lite mer och kanske gett den lite bättre slut. Men man kan inte få allt och huvudsaken var att det är en trevlig öl.

Det sker mycket i ölvärlden nu och inte bara Sverige ser nästintill dagligen nya bryggerier, bryggare och experiment utan både USA och England är i en uppgång som inte verkar ta slut förens kapaciteten säger totalnej. Vad som sker då är utvidgning och nylanseringar, så det är med glädje vi har mycket roligt framför oss. I sedvanlig ordning sammanfattar vi nu lite av vad som sker borta på USAs ölfront. Det blir mer burköl, relanseringar, problem och intervjuer.

• Lagunitas som redan haft ekonomiska problem nog för att ställa in bryggningen av Brown Shugga till förmån för den billigare ölen Lagunitas Sucks Holiday Ale har nu fått än mer problem. Efter att en kraftig storm drog in över västkusten och träffade lastfartyget som bar på  det nya bryggverket så förstördes delar av bryggeriet varpå man nu tvingas göra ännu en batch av Lagunitas sucks, kanske inte alltför hemskt då den tagits emot väl av fansen.

• För ett tag sedan skrev jag om hur både New Belgium och Oskar Blues satsar mer resurser på tillverkningen av burköl och nu hakar Flying Dog på trenden genom att 2012 släppa Underdog på burk. Ölen är en ny session-aktig east coast pale ale och ersätter bryggeriets gamla golden ale Tire Bite. Man planerar även att släppa en Imperial Hefeweizen, en Abbey Dubbel (arbetsnamn ‘Disobedience,), en svart lager brygd med körsbär och en “Gose“. Kul är också att man åter släpper In der Wildeman, Farmhouse IPA’n som Sorbon exklusivt fick in under sina USA-veckor i somras och som var grymt bra!

• Inte bara Flying Dog börjar med burkar utan Sierra Nevada har både börjat få igång produktionen med Pale Ale och Torpedo på burk, bara att hoppas att dem når Sverige. Hyffsat färsk Torpedo på burk, smaskens? Burkar är inte bara bättre för ölen och mer miljlvänliga utan väger dessutom bra mycket mindre varpå frakten till Sverige minskar och förhoppningsvis kan det minska de nu växande ölpriserna.
• Växande ölpriser skrev jag? Ja, i takt med att både malt och humle blev svårare att få tag på i USA och trots en rätt bra dollarkurs så kommer flera svenska importörer nog bli tvingade att höja priserna med någon krona. Detta i sin tur ger än högre påslag på krogarna och även fast jag inte vill måla helvete på tapeten än så är det dyrare öl på väg (i alla fall mycket Amerikansk öl, men även från övriga områden).

• Efter besöket på Dogfish Head och intervjun med Sam så skrev jag också om hur bryggeriets planerade utvidgning skulle ha en omröstning nu i december. Denna har nu skjutits upp efter att Miltonborna verkar ha haft mer agg mot bryggeriets planer än förväntat. Trots detta så har bryggeriet stora planer för 2012 med flera spännande releaser där bland annat Burton Baton går från en specialöl till year round, gott säger vi!

• På tal om att växa, bara de senaste två månaderna har 50 nya bryggeriet öppnat i USA och bara i år så har nästan 860 nya bryggerier påbörjats enligt CraftBeer.com. Frågan är väl hur länge man kan köra på den här hausen där intresset för mikroöl bara ökar och ökar. Nu minns jag inte vem som sa det, men det var intressant och viktigt om huruvida intresset kan börja slokna ju fler bryggerier som öppnar och sedan inte släpper bra produkter. Detta har diskuterats även här i Sverige att det är bra och kul med nya bryggerier, men om genomsnittskvaliten börjar dala så riskerar det anseendet hos de som haft en hög standard under lång tid.

• Vi slutar dagens nyhetsuppdatering med en intervju med Jerrod Johnson på Surly Brewing, ett av de kaxigare men mer svårfunna bryggerierna i USA. Det pratas om hur det hela började, vad de gör idag och vad de planerar att göra härnäst. Tyvärr har jag inte kunnat skämma bort mig med deras svåråtkomliga öl men de flesta av deras öl rankas högt av ölfantaster och att de släpper ölen på s.k tallboys (stora burkar) gör det inte sämre.

Gammalt nytt:
Manker Beer News – Expansioner och åtal, samt lite humle
Manker Beer News – I USA har vad hänt?

En av de bästa amerikanska ölen från årets Stockholm Beer and Whisky Festival återfanns hos OT/BA-montern och var Mother of all Storms, en riktigt grym barley wine från Pelican Pub & Brewery. Ett bryggeri vi tyvärr inte finner så ofta i Sverige annat än på Oliver Twist och utomlands kanske i Holland (via Cracked Kettle). Bryggeriet ligger vackert vid havet i Pacific City, Oregon, och mycket tack vare den fantastiska utsikten så förestår man bland annat giftemål på bryggeriet (!), det ni. Kanske inte helt fel att ta två flugor i en smäll, tour’a USA’s västkust och gifta sig på ett bryggeri? Bryggerit öppnade 1995 då Jeff Schons och Mary Jones köpte en gammal övergiven lokal som de ville göra om till ett mikrobryggeri. Men utan kunskap om öl så behövde de en bryggare och genom en slump träffade de hembryggaren Darron Welch som under en konferens såg parets annons och vipps var de tre ett team.

I alla fall. Två av husölen hade kommit till OT i somras och hade sedan förpassats till den så kallade “slaskhyllan” där man kan köpa en flaska för 98kronor, så in med en flaska av vardera tänkte jag.

Först ut var Dorymans Dark Ale, en brown ale med bland annat karamell-, vete- och chokladmalt, Cascade, Magnum och mt.Hood-humle. Ölen verkar onekligen populär längre västerut då den har vunnit fyra olika awards i Australien och på Nya Zeeland. Det var bryggmästaren Darrons första öl som “storbryggare” då han gick från sitt hembryggverk till ett på 456 gallons och ölen vart så populär att den nu får anses som husölet.

Pelican Dorymans Dark Ale

Utseende: Mörkbrun vätska med minimala bubblor i det ljusbruna skummet.
Doft: Kola och nötter i en rätt bra mix. Det är mer fokus kring maltsorterna och trots en IBU på 42 så är det inte alltför mycket humlearom utan håller sig bland kola, nötter och lite choklad.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite gräddig hasselnötssmak, lättdrucket med en variation av rostat och något lätt beskt. Beskan ger djup åt söta smaker av kola, choklad och

Betyg? – Bra+. Smakrik och Mörkare ale som är lättdrucken och rätt bra brown ale som lutar mer åt det brittiska än det amerikanska och lite mer öppet humliga. Kan nog passa bra till mat och bryggeriet själva parar den gärna till kött, rökt fisk och risotto.

Den andra ölen är som sagt även den av husölen – Tsunami Stout. En foreign-stout med Williamette och Magnum i humleväg (45 IBU) och en blandning av bland annat choklad-, svart- och rostad malt. Med 7% är den inte för krävande. Även stouten har vunnit priser och bland dem står ett brons från GABF 2010 nog ut mest. Det här är en öl de tycker man ska para till friterade ostron eller till/i en chili och det kan jag säga att jag nog skulle vilja prova, för låter som en rätt bra parning.

Pelican Tsunami Stout

Utseende: Mörkbrun vätska med ljusare brun vätska. Ser trevligt ut.

Doft: Väldigt fin gräddig doft med kaffe, mer kaffe, lite mer kaffe och så lite gräddig doft och bär. Både söt gräddighet och en viss torr bitterhet känns av utan att bli komplext eller fancy, utan det är mer trevligt och doftar gott.
Smak: Lättare munkänsla med okey till bra kolsyra. Lagom fyllig med god smak av mycket kaffe och lätt bitter choklad. Eftersmaken är småtorr. De bär och frukt som kändes i doften finns även i smaken även om jag tycker kaffe och mörk malt och mörk sirarp har överhanden.

Betyg? – Bra+. Smakrik och enkel i en mix som känns lättdrucket men inte trist. Enkel men utan att bli menlös och potentialen här är stor. Det här är en öl som är lite antingen eller. Många tror jag verkligen skulle gilla den här stouten för den har mycket att komma med men med abret att den inte riktigt sticker ut på något sätt. Men skit i det, god och smakrik foreign stout!