Attending and reporting from Stockholm Beer and Whisky Festival did not only mean that me and M2 would get the opportunity to try amazing beers, meet new and old friends and experience the festival from a new perspective than what we used to as “regular visitors”. This time, at this year’s festival we got the opportunity to meet some of the worlds best brewers up close, eye to eye in a whole new way. One of these brewers used to be somewhat of a myth, a supposedly somewhat shy person says some, others describe him as the best flying brewer in the world and yet others as a pure brewing genius. On our part Mikkel Borg Bjergsø was a mix of it all. M2‘s love for several of his beers and my own love for, well, almost every single one of the 70+ (and counting) beer I’ve tried by him made us even more excited about the interview.

I have only met Mikkel once, when  visiting Amager Bryghus during a short stay in Copenhagen this spring. Already theen did I experience that there was something special about Mikkel, something calm and “well thought through”, something one wanted to know more about. So when M2 and I got the opportunity to attend his Master Class during the last day of the festival it was with well deserved excitement. As we missed the opportunity at the Brewery Brunch at Bishops Arms that had taken place the day before we had now been able to set up an interview after his Master Class. Now we had the perfect opportunity to talk to both Mikkel, and his sidekick Thomas Schön (more about that guy later) and for us to understand Mikkel’s idea of brewing beer.

The Master Class was divided between Mikkel and Thomas where they introduced the beers and explained the idea behind many of them. Thomas, the only employee of Mikkeller except for Mikkel himself and the two “beertenders” at Mikkeller Bar, explained how he had started as somewhat of a stalker, always writing Mikkel and popping up at the bar where he was – and ended up working with him (as Mikkel said, to be able to keep an eye on Thomas’s whereabouts). We will not focus too much on the beers in this article but in turn we tried: the much appreciated and balanced yet hoppy American Dream (in the US called Danish Dream), the slightly more hopped witbier named Not Just Another Wit, followed by one of our favorites which we talked about in our Beer and Food TV episode with sushi – Nelson Sauvignon, the chipotle spiced yet impressively balanced Texas Ranger (Chipotle Porter in the US), one of my top-beers during the festival Spontancassis, Black Tie – a beer brewed on Marc’s (Brill) wish and which was made for the Swedish market (the unaged one is called Mandeøl).

During and after the tasting there was a Q/A where Mikkel politely answered on all questions, some of which we were to ask him but now could work a little more with. So let us leave the beer and direct our attention to the table where Mikkel, Thomas, M2 and I sat by – time for a ‘tough’ interview with Manker Beer (we’ll mix some of our questions with the answers from the Q/A, Master Class and tries transcribe it as correct as possible).

Q: How come you don’t get your own brewery?

A: I don’t like the act of brewing but rather to come up with recipes and learn more about brewing the best beer possible. I only work with breweries which I respect and which I believe are the best for the beer that I want to brew. As Nøgne Ø makes the best dark beer in the world, I brew my dark beers there, as BrewDog makes the best hoppy beers, I brew mine there. But I do not just send a recipe to a brewery and say “here, brew this” but am receiving samples all through the brewing process to monitor and be able to adjust them.

Q: You have collaborated with many of the top breweries in the world, what would be your dream collaboration?

A: Here Mikkel nods to Thomas who quickly replies ‘Orval‘ and ‘De Dolle‘. The former as it is the best, or almost perfect beer, in the world according to Mikkel while the second is a brewery he really respects and would love to collaborate with. The former less likely than the second they agree. They even suggest that Mikkeller It’s Alive is an attempt to brew an Orval like beer.

Q: How do these collaborations come about, do breweries come to you or you to them?

A: I get many suggestions from breweries which want to brew with me. But first of all, for me to be able to brew with them I have to respect them and feel that I can learn from the experience. Three Floyds is the best brewery in the world and I feel I learn something when brewing with them. At other occasions, such as the beer made with Alesmith and Stone I have always wanted, and still do, to brew with Alesmith. Then they rebuilt their brewery and Stone suggested a three way brew, so that way it was.

Mikkel, a school teacher for trade really came back during his Master Class and the interview that most of what makes him brewing new beers and collaborating is to learn, to search for the best possible beer. To not just go with “okay” but aim higher and only release beers that you are proud of. The same goes for collaborations, respect and learning is the key stones behind all of Mikkel’s decisions. Which also can be seen in that he does not have any ads at all for his beers, all this is handled by Thomas and his funny little Youtube clips – Mikkel just does not care about that part of the industry, he wants to brew beer. Period.

During the Master Class Mikkel touched upon the subject of beer and food and both Mikkel and Thomas made some short remarks on how beer is now entering the better restaurants. A process which they want to add to, from the bottom down. Which was also a subject M2 wanted to bring up during the discussion.

Q: The best restaurant in the world, Noma in Copenhagen, and you created a brew together which is called Noma Novel (which you cannot get outside Noma), can you tell us about that? 

A: The Noma Novel is a belgian style ale that we made together with the sommeliers and owner of Noma, it is designed to not take over the flavors of the food that is usually very delicate and clean flavors, it was a lot of hard work to get it just right, but we were very happy with the result in the end. We actually invited a bunch of sommeliers from the best restaurants in Copenhagen some time ago to the Mikkeller Bar for a beer tasting, we want to show them that beer is more than cheap lager, which you normally get at most restaurants with huge winelists for some reason, and most of them were really surprised over the complexity and flavors you can get from beer. We’re hoping to see more craft beer on the fancier restaurants shortly.

Not only have Mikkel brewed this beer, but the asian restaurant Kiin Kiin both have a beer called Dim Sum Beer and one called Kiin Kiin which are supposed to lift the food flavors rather than stand out as the perfect beer. If you eat some of the best food in the world they both explain, you want to taste the food, not destroy it with a lousy beer nor drink a good beer that takes the attention from the food.

M2 as the IPA fan he is just could not let the subject be but wanted to know:

Q:  As a huge IPA fan I would really like to know what’s your favorite IPA?

A:  I really like what Three Floyds are doing, it is probably the best brewery in the world, that’s why we are doing the Goop-series with them. So I wanna say that Three Floyds Dreadnaught is the best IPA style beer I had.. We are actually working on a new DIPA right now, which we will call Hop Burn High and Hop Burn low. It’s the same basic recipe, but with two different types of yeast, lager yeast for the Low and Ale yeast for the High, to show how different styles of yeasts effects the flavor of the beer.

Q: Let’s continue on the hop train, you have an annual competion, Mikkeller Hop Bomb Challenge, where home brewers can enter their with their best hoppy beers. The first price is to do that actual recipe as a collaboration brew with Mikkeller. What would be your main tip for anyone to have the slightest chance of winning?

A: At the same time Thomas and Mikkel reply –  Balance. Mikkel elaborates: We are really looking for the most balanced beer in the Hop Bomb Challenge, it’s not the hoppiest beer that will win, even though hops are important. It is both a fun competition, but also a way to see what others brew.

Q: For a brewer that released 80 (new) beers only last year it is not surprising that we asked them what their favorite beer at the moment is?

A: Thomas: It’s actually the one we just tried, Mikkeller Nelson Sauvignon, because it is very complex and balanced, and there are so many different flavors. Mikkel: I agree, Nelson Sauvignon is my favorite as well, every time you drink it you discover new flavors in the beer that adds to the complexity.

It was time to wrap up the interview and while scribbling down the last notes I think M2 had the same feeling as I had – that Mikkel had gone from the shy flying brewer to a man with certain ideas about what he wanted to do, and which he does. For Mikkel it is all about the beer, learning about how to make different kinds of beer by working with the best, learning from the best and always striving to improve. Almost the same words comes out of the mouth of Tobias Emil Jensen, one half of To Øl Mikkel’s old pupils which now brew their own beer. Tobias expressed the same burning passion to make the best beers at the best place to make them, and according to their idea of what they wanted to do. So things are happening in Copenhagen, and all because of a teacher aiming to make as good beers as possible by learning through doing. A great aim in our beer tuned ears!

So next time you are in Copenhagen, if you haven’t already been there, don’t miss out Mikkeller Bar, positioned on Victoriagade 8, just a few hundred meters from the central train station. A great place to enjoy both several Mikkeller treats as well as stunning cheese and sausages and other world class beers.

Vi har tidigare knepat, knäpat och skrivit både här och på olika forum om vår resa till USA. Vart ska vi åka, hur länge, varför och hur kan ni vara delaktiga? Allt sånt har vi lurpassat lite på men ändå hintat om. Men nu är väntan över och vi går public med vår resplan, syftet är att få in mer tips på ställen att besöka, öl att prova, bryggerier att prova och besöka och mycket mer.

Som illustrerat av vår utomordentliga karta här så är planen att avlägga en veckas visit i New York (21-27e oktober) varav en dygnsutflykt till Delaware är inplanerad. Det hade vart kul att hinna ut till Philadelphia när man ändå är i närheten, men troligen hinns det inte med. Brooklyn, Sixpoint, Cooney Island, Dogfish Head m.fl är bryggerier vi planerat in att besöka. Tydligen har Rattle n’ Hum (en av bästa barerna i stan) Avery-dagar när vi är där, 30 kranar med bara Avery.. Bra!? Eller synd då vi..

…därefter (27e-5 november) åker vi med flygmaskin till Denver och Colorado där vi hyrt en husbil för 5 personer (två rediga karlar och massa öl kräver sin plats). Vi börjar direkt med att åka norrut via Boulder upp till Lyons och Oskar Blues för ett trevligt besök. Dagen efter styr vi kosan mot Fort Collins för att berusa oss av glädjen i att besöka bland annat New Belgium, Odell, Fort Collins m.fl.

När vi tycker att vi gjort vårt i Fort Collins så är det dags att gå forrest bound och vi åker in i Rocky Mountains ett par dagar för att sluta upp utanför South Park Elementary (ett måste ju..). Sedan spontar vi, kanske blir det SKA Brewing i Durango, kanske blir det att dricka Centennial IPA i Centennial eller forsränning innan vi slutligen beger oss till Boulder för lite sköna bryggeribesök innan vi slutar i Denver med det obligatoriska besöket på Great Divide och Falling Rock Taphouse.

Det är lite mycket att göra och vi är lite oroliga över att det blir så mycket att göra, många att prata med (intervjuer inbokade med riktigt coola grisar) och öl att dricka. Därför vill vi ha vägledning, vart ska vi åka mer än det vi skrivit ovan? Nu när ni vet vår ungefärliga rutt så vill vi ha er hjälp för att tillsammans med er läsare göra resan så bra som möjligt. Förutom att vi skriver om ölen, bryggerierna och lägger upp intervjuer (där ni gärna får föreslå frågor!!) så kommer vi plocka upp lite kul ölrelaterade saker som vi lottar ut när vi åter är hemma (5e november).

Så hjälp oss hjälpa er! För om tio dagar smäller det! Följ oss gärna på Facebook där ni lätt kan ge tips, förslag och få senaste nytt om resan!

Del 1 av sista mässdagen på Stockholm Beer and Whisky Festival har jag redan skrivit om, en rätt lättsam och tja, ostrukturerad resa bland montrar, öl och liknande. Men så blir det också efter ett par tre besök, man har sett rörelsen, provat de öl man har varit mest förväntansfull inför och pratat med de man vill prata med. Så sista dagen kan man slappna av och ta allt i sitt eget tempo, vilket vi då gjorde – till en början.

Vi slutade i Brills monter med lite suröl från BFM just innan vi skulle upp på Ölprovning II med Jessica Heidrich. En oerhört intressant föreläsning om Jessicas resa för att börja brygga öl, sprungen ur studentbryggning av öl till provbrygder för att sedan nu på mässan vinna “bästa svenska bryggeri”. Stort grattis. Förutom att prova en 5-6 av hennes öl (India Ale’en, dubbel-IPA’n på runt 7% var ny för mig) så var det riktigt kul att höra hennes avslappnade men viljestarka attityd. Jessica är en väldigt lättsam person verkar det som och då jag verkligen gillade hennes provbrygder under Angels Share-labeln så var det glädjande att höra att hon gärna fortsätter med det märket. En av mina favoriter Hoppy blev tydligen Pilsner, en av mina favoritöl på Systembolaget och en öl som hade sålt slut på mässan. Tanken bakom de karaktäristiska flaskorna är att få till något unikt, stilrent och visuellt tilltalande så att börja göra öl på burk var inte att tala om, dock kanske Angels Share med sin lekfulla betoning skulle fungera. Det var också glädjande att höra att Slottskällan (där ölen bryggs) numera går med vinst, mycket tack vare St:Eriks stora försäljningssiffror. Hade vi inte varit på väg till Master Class’en med Mikkeller så hade vi gärna stannat och pratat mer öl och fått till en kort invtervju, men det får vi hoppas på inför framtiden, Jessica är verkligen skön typ man gärna hört mer ifrån. Nu behövde vi tyvärr vara oartiga och gå någon minut för tidigt för att hasta iväg till Hall 2.

Master Class’en med Mikkeller var extremt intressant och förändrade helt min bild av Mikkel. Thomas Schön, Mikkel’s sidekick, och Mikkel ledde vartannat provningen, berättade intressant och roligt om Mikkellers saga och vad målsättningen med deras öl är. Som flying brewer har Mikkel fått rätt mycket skit, särskilt då han sprudlar ut en 70-80 nya öl per år, och även jag själv har tidigare velat veta vad drivkraften verkligen är bakom hans filosofi med att göra så mycket nya öl. Mikkel förklarade nu istället hur hans drivkraft är att hela tiden lära sig och det är genom att inspireras och samarbeta med de han repsekterar som han hela tiden lär sig nya saker. Det är därför han gärna samarbetar med Three Floyds som han menar är världens bästa bryggeri och det är även anledningen till att han brygger på så många olika bryggerier. För varför brygga massiva imperial stouts på ett bryggeri som är bra på IPA’s när du kan brygga dem hos några som enligt dig är bäst på just imperial stouts. Därför görs starka mörka öl hos Nögne Ö, IPA’s hos BrewDog och många öl i större kvantiteter hos De Prouf. Mikkeller är också delaktig i hela planerandet och får ständigt provbryggningar för att styra ölen dit han vill. Så för de som menar att han “bara” knåpar ihop ett recept och skickar iväg det så vill han påpeka att han verkligen är aktiv. Han får frågan hur ett recept växer fram och svarar lite som ett blygt geni att han har en bild framför sig, sedan gör han receptet på ölen utifrån det – och som vi sett så brukar det ofta bli jäkligt bra. Marc på Brill skickade till och med en beskrivning på en öl till Mikkel som sedan blev Mandöl, lagrades och blev Black Tie, en öl gjord till Sverige. Men nog om Mikkeller för nu, vi fick en intervju med honom och Thomas och spar lite av krutet tills dess. Klart är i alla fall att Mikkeller är ett geni.

Efter provningen skulle M2 på väg på äventyr inne i stan och Manker stannade i brist på annat kvar. Varför inte snacka med alla danska bryggarna? Dock började det galna till rätt snabbt nere hos Brill och Jeppe (Evil Twin) i gott samarbete med Thomas Schön m.fl försökte pricka hålet i Wisby’s takskyltar på andra sidan gången med kapsyler. Det klättrades på varandra, det pussades och det var allmänt skön stämning. Stod och pratade med Christian på Beer Here och Henok från Omnipollo och jag måste påpeka att det är två av de mest sympatiska bryggare och personer jag mött i ölsammanhang. Christian blev ombedd att signera en av sina posters han glatt delat ut varpå resultatet blev lite annorlunda än förväntat (var mässgeneralen Marianne som bad om den..) (se filmen nedan).

Fick även ett litet snack med Tobias Emil Jensen på To Öl, som vann guld med Reparationsbajer (mycket välförtjänt). Mikkels gamla elev som nu tillsammans med bryggkompanjonen Tore Gynther har lite samma inställning som Mikkel och många av de andra danskarna – att brygga den ölen de vill dricka, där det passar att brygga den. I mitt tycke är det en öl vars rena, fräscha stil fortsätter i rakt uppstigande led genom First och sedan Final Frontier, tre riktigt bra öl och det ska bli intressant att följa deras resa.

Passade även på att prata med Søren Wagner från Crooked Moon, som i år tyvärr inte var med på mässan (annat än med den tyvärr infekterade Hurricane IPA’n) då de har fullt upp med nyöppnade Fermentoren Cph, ett dörrpar bort från Mikkeller Bar. Ska bli riktigt kul att kunna köra lite bar hopping mellan de båda vid nästa besök i Köpenhamn. I ölväg vart det mer klassiker på återbesök i mitt glas: Cigar City/Grassroots Neither, To Öl Final Frontier, Beer Here Essentia Bina, Omnipollo Leon och Mikkellers Spontanserie. Bra slut på mässan där alla verkade väldigt nöjda med hur den förflutit, både besökare, utställare, bryggare och tja, samtliga.

Efterfest på Bishops Arms på Vasagatan stundade och många började dra sig iväg, så kvar var Christian, Henok, Marc m.fl som jag stod och tjötade lite till med innan det var dags att ta en öl (Neither) på BA. Kort besök där med lite kort snack med Mikael Dugge (som har fullt upp med nya bryggeriet som han snart hoppas vara klar med och därför inte var med på mässan mer än i egen person) samt Mattias Hammenlind som var nöjd med alla medaljer Sigtuna kammat hem. Där fick det sedan var slut innan vår hjälte Manker efter 4 mässbesök, runt 150 öl och för många timmars öldrickande under lördagen begav sig till Gamla Stan för vidare ölinmundigande.

Så hur ska man sammanfatta mässan då? Tja, det tar vi en annan dag med lite listor och bildsamlingar 🙂

Allt har sitt slut och så även Stockholm Beer and Whisky Fetival, en festival som efter åtskilliga besök har börjat bli som ett andra hem för en. Man har nya och gamla vänner som man möter, man delar sitt intresse och pratar blaj med bryggare, öldrickare och på förhand helt okända människor.

Manker och M2 styrde kosan mot mässan redan vid 2-tiden igår då vi hade en plan. En utarbetad och välsmord plan som skulle rädda vår hälsa, heder och hemkommande. Den gick ut på att börja lugnt och prova sånt man inte provat innan men som stod högt på våra “vill-prova”-listor, sedan skulle vi äta lunch på Nacka Forum mitt på dagen för att sedan gå på Master Class med Mikkeller och Ölprovning/föreläsning med Jessica Heidrich. Enkelt.

Så när det första som sker då vi genom den gränslöst långa kön (den blev bara mer och mer sjukt lång under kvällen) är att man får en Reparationsbajer från To Öl i handen så sätter det standarden, jag som bara ville ha vatten. För det här med ölfestivalers sista dag fick jag veta är helt olikt allt annat, det börjar i kaos och slutar i anarki. I Brills monter var det idag bryggarspotting utöver det vanliga då Omnipollo, Evil Twin, Beer Here, Nögne Ö, To Öl, Crooked moon, Dugges, Emelisse med många fler trängdes med Brill’are och andra. Galet! Beer Here är ett bryggeri jag inte riktigt provat mer än det jag kommit över från vilkt är synd tyckte jag. Dark Hops är ju en klassiker och den första black IPA’n jag någonsin såg och Christian Skovdal som är bryggaren har verkligen lyckats med att ta ut svängarna men att finna en utsökt balans (exempelvis humlingen i Höst Citra’n). Det blev till att prova hans Essentia Bina, en öl som brygdes på gamla Ölfabrikken, men då de stände kort efter att han brygt den så hamnade ölen i kläm och blev liggandes först på det nedlagda bryggeriet och sedan hemma hos Christian i flera år innan den till slut hamnade hos Brill. Den är alltså uppskattningsvis över 4-6 år gammal. En helt kolsyrelös imperial porter med fänkål som smakar vad, jo den smakar himmelskt. Fänkålen ger lagom med karaktär medan mörk malt och en bra bas gör att den hållt finfint. Jämför man med De Molen Bommen & Granaten som är en platt barley wine som har en tydlig spritighet så var den här 16%’iga ölen helt underbar. En riktig sipper. Men det var en något för stark öl för att avsluta med så vi fick ta in en Geboren & Getog från De Molen, en ljus rökt ale på 4% vilket på tal om balans var just balanserad, det rökiga blir inte för sött eller påträngande utan den har karaktär, smak och alla egenskaper man vill ha hos en lättalkoholhaltig session ale.
En av de ölen vi verkligen ville prova var BrewDog Ghost Deer borta hos Cask Sweden varpå vi hastade vi vidare dit, vi skulle inte dricka så mycket hade vi sagt ju. Ölen skulle åter kopplas på vid 18-tiden, men de hade en kanna med ett par deciliter i så vi lyckades få oss ett glas. Honungssockriga ringar på glaskanterna och en söt men fruktig doft mötte oss. Det doftar allt från bourbon eller lättare scotch till belgiska toner – men allt utan alkohol. Visst, den värmde i halsen och 5-6 cl är för mycket för att “bara dricka”, men liksom pingvinen är det här en öl man vill smutta på en hel kväll på hösten. Jag blev oerhört förvånad över hur smakrik och fokuserad ölen var. Den var verkligen görgo. Det här visar att skottarna helt saknar skruppler utan gör vad de vill – och lyckas med det. Just blandningen av vad vi kände drog åt råhonung och scotch ger en smakkomplexitet som med egenskapen av att den faktiskt är fram- och uppjäst till hela alkoholstyrkan (ingen isjäsning här inte) ger en bra bas som är mer dessertvinsliknande än spritig. Synd att den kom och gick, för den här hade man velat ha en flaska av hemma.

Här gick det dock snett. Istället för att saktligen besöka lite andra montrar i lugn och ro, ta varannan vatten och slappna av och snacka med folk så drog ölmagneten oss till OT/BA’s monter. Väl där började det gå helt fel och vi kom på att som USA-ölsskribenter så måste vi dricka mycket öl från USA, så vi plöjde igenom hela deras lista (det vi inte provat, vilket jag kan säga var kanske 30%, så att så farligt var det inte). Öl att verkligen framhäva är Moylans Ryan Sullivans Stout, Deschutes Black Butte Porter, Choc Beer 1919 Wheat (doftar saltad och pepprad biff, mums!). Det är kul att se hur mycket milda porters och stouts det finns från USA som inte behöver ha extra allt och köra på utav helvete med lagringar, alkoholhalter m.m. Roligast var nog ändå att stå och prata med alla de andra som knökades i montern och snacka amerikansk öl och få/ge förslag på öl, vart man bör åka och liknande. Mässor förenar. Borta hos OT fann vi även HåGe och Berit från Närke och det var kul att se att de besökte mässan även fast de av förståerliga skäl inte ställde ut i år. Förutom alla IPA’s så är det just bra porters och stouts jag är glad att ha provat, förutom de nämna ovan så är SKA Steel Toe Stout helt magnifik och även fast den nu är på flaska så sa Jugge att den troligen skulle sättas på burk (som de andra) och eventuellt kunde komma till Sverige, vore kul då den var riktigt bra.

Nu hade klockans visare sagt att klockan var runt halv sex varpå vi tackade för oss och gick in till Nacka forum för att äta lite och vila upp oss. M2 var trött sedan dagen innan och Manker är sliten av sig själv, så en vilopaus och återhämtningspromenad var perfekt avbrott och det bästa var ju ändå yet to come.

För när vi kommer tillbaka så är det än festligare stämning på mässan och allmänt mingel har uppstått mellan alla montrar. Men vi har inte tid med det, utan efter ännu en riktigt bra porter i form av To Öl Black Ball som trots sina 8% var väldigt lättsam i kraft och smakerna (återigen, balans är värt mer än smakexplosioner åt något håll) så skulle vi på Ölprovning II. Så upp till föreläsningssalen och off we go. Dock med en BFM Abbaye de Saint Bon-Chien 2008 som gåa (gåöl), och attans vad goda den här typen av öl är, sur, syrlig men med toner av ek, vanlij och en dos mörket trä, klart en öl som hittat sin form efter något års lagring.

Här börjar det dock bli så mycket intryck, information, nyheter, öl och vänskapligt snack att vi nog får ta en paus. Vi kallar detta del 1 helt enkelt av hur sista mässdagen fortlöpte. Del 2 blir än mer spännande då det blir snack med alla bryggare, Mikkellers master class, filmer på rökande katter, kapsylkastande danskar och massa bra öl. Så missa in den, lär väl knåpa ihop den under dagen, nu ska jag vila upp mig.

Att amerikaner uppskattar sin humle är något som säkerligen alla öldrickare har upptäckt, det är ofta humle dit och höga IBU’s hit, det är “american” som prefix liksom suffix på olika ölkategorier och de pushar hela tiden svängarna. Självfallet, vilket vi på ölbloggarträffen på SBWF märkte under vår ölprovning så kan även två amerikanska pale ales vara helt olika (jämför Sierra Nevada och Caldera pale ale). Detta också trots att samma humlesort har använts i båda ölen. Så man kan inte skylla allt på humlen utan mycket beror också på bryggtraditioner och bryggfilosofier hos bryggerierna.

Men är det inte då uppfriskande att även kunna finna brittiska pale ales, från stora amerikanska bryggerier? Med alla sina stora goda öl är Smuttynose ändå att anses som ett rätt typiskt amerikanskt bryggeri. Ändå så är en av deras year-round-öl och en av de mer populära en brittisk pale ale. Eller som citatet de frontar ölen med på hemsidan säger:

“…the closest thing to an English ale in an American bottled beer.” – Boston Globe, September, 1999.

Då har ölen, Shoals Pale Ale, ändå humlats med cascade och chinoo-humle, men IBU’n har dragits ned och hamnar på 30 medan malten ges mer utrymme och kan ge något torrare, fräschare smak som lär passa de som föredrar en “ren” och session ale-aktig öl mer än de som vill ha sin hopfix. Nu är det inte en öl man finner i Sverige direkt, men om ni någon gång ska ha en ölprovning eller bara vill få upp ögonen för variationen inom en ölkategori, prova att köpa öl med samma humlesort/-er och som påminner mycket om varandra och upplev sedan skillnaden. Ta bara hur Oppigård, Mikkellers Single Hop och Mohawk Vs Amarillo skiljer sig helt åt i form av humlefokus och smak.

Smuttynose Shoals Pale Ale

Utseende: mörkare kopparfärgat vätska med kompakt skum med små och några minimala bubblor.
Doft: Doftar som en maltigare red ale med knäckig malt och bärkaka. Typisk engelsk karaktär på ölen men med en svårdefierad amerikansk twist. Engelsk pale ale, no more, no less.

Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Japp, mer EPA än red ale här då beskan är mindre medan det är bittra nötskal, nötkross och rätt så torr engelsk malt. Rätt kraftig och stark. Det är inte dåligt, men det är just röda frukter och bär, malt och torrt och bitter. Gillar man det är man home safe, vill man ha fruktigare och friskare bör man ta en amerikansk pale ale istället.

Betyg? – Bra (+). Väldigt torr och bitter, knäck, malt och torra nötskal som är kraftigare än sina 5%. Man får väl säga att den är rätt så läskande även fast den inte är på toppen av mina listor, men som sagt, någon som gillar brittiska bitters eller brittiska pale ales lär gilla den här bra mycket mer.

Torsdagen den 6’e oktober innebar andra branchdagen på Stockholm Beer and Whisky Festival vilket innebar att Manker och M2 tog på sig ölbyxorna, slipade ölglasen och siktade in sig på Nacka Strand. Runt halv sju var vi där och inför vårt tredje besök på mässan så tänkte vi ha en annan approach, mer speciella flaskor, mer nya aktörer och mindre stora öl. Fan gick det bra. Det är ju rent ut sagt oundvikligt att missa Brills monter när man stegar in i Hall 1. Idag började vi lite lätt, tyckte vi genom att bara prova 3 Fonteinen Straffe Winter 2008, en ljuvligt välsmakande, perfekt balanserade och goda faro (lambic med tillsatt socker). Medan Manker smackar i sig de goda dropparna satte M2 käften i Port Brewing High Tide Fresh Hop IPA, en mild (sett till dess 7% alkohol) IPA som är både mjuk och rund liksom många av deras IPA’s. Dock kände vi att det var dags för en paus från de mängder av bra öl som fanns så vi tog skuttet nedåt ungefär samtidigt som ÖlhundsFredrik dök upp.

Näst på turen blev Cask där vi efterfrågade Sunk IPAn (Punk IPA med kryddor, lagerjäst och nedsänkt på havsbotten), som dock inte fanns. Istället hade de fått ett par flaskor Hops Kill som drar åt att vara en imperial-version av5 AM Saint, mycket smak och mycket bra smak skölljde ut ur flaskan och ned i munnen via våra glas. En öl som är lite som Punk’en fast mer åt red ale-hållet. Därefter blev det litet smakprov på AB:07 och japp, en eklagrad scotch ale som är bra som fan! Scotch ale’s är som ni vet något jag kan ha svårt för, mycket alkohol, sötma och en karamellmaltig bas är ingen bra mix. Men här var det mjukt, med en lagom rund kropp och med bra intryck från lagringen. Kommer nog utveckla sig riktigt bra. På besöl i montern var Aegir, ett norskt trevligt bryggeri där vi provade Blonde Ale’en och IPAn (centennial och Galenahumlad) som var milda till smaken och hade stor drickbarhet mer än kaxig attityd och alltför mycket som utmärkte dem. Bra dryckesöl.

Nu hade alla priser delats ut och lyckliga vinnare bar runt på medaljer och plakat vilket gjorde att vi kom på att guld behövdes i våra strupar. Ölen jag på förhand stressat upp mig om fanns i montern bredvid, hos Wicked Wine. Sierra Nevada och Dogfish Heads samarbetsöl Life and Limb – en öl jag har andra batchen av hemma på flaska. Så tro min glädje då jag fick höra att detta var självrunnet på cask och från första batchen. Klart den bästa självrunna ölen jag provat, en söt strong ale där träskaraktären kommer fram riktigt bra. I montern stod Jon från Ölvisholt som jag var på BMD med i Uppsala och även Micke från Stallhagen hade placerat sig bakom disken för att servera sina öl, något vi dock inte hann med i vårt hetsande.

Vi mellanspelade trott det eller ej i Hall 2 på Taste Experience hos Herida Brands som har den roliga rommen som är gjord med legendare Ron Jeremy (googla om ni inte vet vem det är…). Men inte bara den hade de utan även lite öl, Wasted German Beer är sprungen ur alternativa delen av punkkulturen och är en öl av punks för punks utan alla pretantioner av att vara något mer. Visst smakade den därefter, den smaker som en okey lager utan bismaker, men det är roligt att öl kommer fram på nya sätt, som här som utslag av en subkultur. Romen då.. 8-årig rom som Ron själv varit med och tagit fram, var riktigt god och kändes mild med bra, kolad ekig smak. Jag gillar rom mer än vad jag kan om det, men den här var smakrik och faktiskt riktigt bra. En annan rolig sak de hade var en tequila (?) som bland annat haft cocablad som kryddning, grön som absinthe och skulle enligt killarna (och tjejen) bakom baren svepas som en shot med en limeklyfta. Doppar man tungan i den så känner man en skön blandning av smaker och kryddiga inslag med en ljus, ren och rätt så lagom spritighet. Shot’en åkte ned, limejuicen var i munnen och det smakar.. det smakar faktiskt väldigt gott. Passade finfint, Herida Brands på förhand kändes som om de valt bra labelprodukter men nu på efterhand kan jag faktiskt säga att de hade shyssta och roliga produkter som smakade bra.  

I “danskhallen” mötte vi upp Öl I Stockholm och Tom (Fajanen) varpå vi tog lite öl hos Södra Maltfabriken, ett bryggeri som fortfarande håller på att finna sin väg, men som snart finns på systembolagen i Handen och Haninge (?) om jag förstod det rätt. Lagern var väldigt trevlig och IPA’n lovande, så trots vissa bismaker på sina håll så har de potential att göra riktigt bra saker framöver.

Snett emot dem fanns Elixir Wines långa monter där vi började hos norska Lervig och slutade i andra änden hos Djaevlebryg. Benny på Elixir Wines meddelade att de kammat hem en radda medaljer och för lite öl som från deras sida var något otippade. Medan Raasted Festival-IPA och Amager Gluttony var förhandsfavoriter. Martin, den trevliga bryggaren på Raasted stod glatt (verkligen glad kille) och pratade om sina öl, sitt bryggeri och öl i allmänhet. Grillöl’en (en humlad american pale ale) vann bland annat guld och även den belgiska Trippel Nelson Sauvin var trevlig. Festival-IPAn provades också till slut och det är en riktigt stabil IPA som bör provas. Hos Hornbeer som även dem fick några plakettet så är detn torrhumlade lagern Dryhop rätt intressant då den visar att det går att ge en smaksjuts till lageröl.

Sista stoppet i hallen blev Brekeriet, triplettbröderna Eks komapgni där man satsat främst på belgisk och fransk öl. Sedan de dök upp i ölosfären så har jag följt dem med intresse och sett hur de byggt upp sin portfölj och då de härstammar från samma land som M2 så var det kul att nu till slut kunna träffa dem och prova lite av deras öl. Öl från Abbaye des Rocs har jag provat lite från tidigare med bra intryck, så vi gick in på Thiriez istället. Från dem hade Etoile Du Nord fått en guldmedalj och ölen, en biere de garde, var riktigt frisk, fräsch och god med lagom humleinslag. Bra sommaröl. En annan bra sommaröl från skåningarna är Früh Kölsch som kommer på bolagets tillfälliga sortiment i mars. Ingenting som man hoppar och skuttar av, men precis en sån öl man vill ha på vår och sommaren, lär bli en hit i vår. Men går vi tillbaka till Thiriez så provade vi också den väldigt limiterade Vieille Brune, en öl som var så finstämt enkel men likväl komplex att jag mest stod och doftade på den. Det görs en 900-1000 flaskor per år, vilket är synd då den lätt hade kommit in på systembolaget om det bara hade gått. Lite sursyrlig med angenämna inslag av frukt, ek och lite “mörkt”. M2’s favorit var annars L’Ambrée dEsquelbeck, återigen en biere de garde som drar åt amber ale-hållet som var riktigt lättdrucken med bra drickbarhet och beska inslag. Skittrevliga killar med bra öl och tipset är att be dem ge er en inblick i deras ölportfölj med ost till ölen. De hade en hård ost som kändes som en blandning av allehanda andra ostar, namnet flög mig förbi men till Abbaye des Rocs Brune var det sketagott.

Kvällen började ta slut så vi slutar där vi börjar, hos Brill. Anton hällde upp och pratade öl ett tag innan vi avslutade med en egen variant på Yin och Yang (Evil Twin, där man blandat stouten och DIPAn). Men vi köttade ihop Southern Tier Mokah, Creme Brulée och Mikkeller 1000 IBU med en topping av Nögne Ö India Saison. Smakade faktiskt bra. Något som inte imponerade lika stort men som är speciellt och som nog kräver sin man är Cigar City Guava Grove, en öl med stora mängder guava vilket ger en rätt speciell smak, spännade att prova dock. Plötslit tändes ljusen och vi traskade ensamt hemåt, lite lulliga, väldigt nöjda och med nya äventyr i helgen framför oss.
Åter igen vill jag tacka alla er som kom fram, Adam, Oscar, Joel m.fl, riktigt roligt att möta er. Kul också att åter få dricka öl med Ölhunden, även fast han gillar Nirvana Nevermind över Pearl Jam Ten.