MankerBeer.com

Häromdagen drack jag en öl som bland annat vart brygd på ris, något jag tycker kan vara på bra eller dåligt. Sist innan det jag drack något med ris var det Mikkel som var upphovsman och då var det nog en underlig ambivalent åsikt om det var bra eller inte, mest var det nog konstigt. Mikkel har nämligen gjort en öl utifrån Ris a la Malta genom att ta de olika ingredienserna, finnas deras exakta eller liknande motsvarigheter inom öl och ja, bryggt på det. Det är ris som malt, laktos för grädde, mandelextrakt, socker och vanilj – och slutligen, körsbär. Inte låter det helt fantastiskt, inte heller som något man vill dricka ifall det inte är väldigt välgjort – en öl med de ingredienserna är långt ifrån en kulinarisk upplevelse om det blivit fel. Men man ska alltid prova saker innan man dömer något, så här är den – Mikkeller Ris a la M’ale.

Mikkeller Ris a la M’ale?

Utseende: Något mörkare röddisig vätska med lätt rosafluffigt skum med gräddig kompakt topp.?
Doft: Ovanlig doft som drar åt vetemalt och körsbär med en aning riven bittermandel. Den där tyoiska riskaraktären från typ Hitashinos ris ale finns med här och avger lite funky doft som är vad jag först tyckte var vetemalt, lätt kryddig och med “skal”.?
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt i munnen med en speciell känsla av gräddig sötma och torr körsbär som aldrig blir torr eller sur nog för att det ska bli “intressant”. Smakar väldigt speciellt men ändå helt okey, som en genomsnittligt okey amerikansk fruktöl. Dock tycker jag om hur sötma och torra lätt sura känslor mixas. Det är både lite bär och körsbär och hela tiden är det en gräddig finish. Gräddigare lätt fruktig bra lager?

??Betyg? – Bra(-). Inte dålig på något sätt, alkoholen (8%) märks aldrig av och den är gräddig, fruktig och rätt trevlig att dricka. Dock kan man inte påstå att det är några magnifika smaker värda namnet.. Jag vill inte avråda någon från den, men samtidigt bör man vara medveten vad det är man ger sig in på.

 Efter en gårdag som gick ut på att tömma 19 Glas på deras Amerikanska rariteter (vilket vi lyckades med) och som övergick i “efterdrickande” av lite av mina källarlagrade öl nära intill så är man inte sugen på mer öl idag. Tur då att det har skett litet i ölvärlden även nu. Så först nyheter och sedan ännu en öl från Dark Horse, deras oerhört sympatiska Imperial Stout med tillsatta blåbär.

• Det har diskuterats lite om frågan om “kvinnoöl” nu när Molson Coors släpper Animee, en öl helt riktad till kvinnor. Carlsberg siktar på att göra detsamma under 2012 och om det var Feldschlösschen som redan har gjort detta. Frågan är om det kommer slå? The Guardian’s Melissa Cole är positiv till ölen som enligt henne inte marknadsförs med nakna tjejer och vrålande män. Frågan är om kvinnor “borde” dricka mer öl och varför dem i så fall inte gör det. Diskutera här.
• TGI Fridays har nu lanserat en satsning i USA på craft beer, både som komplement till ölen samt som innehåll i vissa speciellt framtagna rätter. Satsningen är ett resultat av att man frågat sina kunder vad de tyckte och en väldigt stor del har sagt att de dels vill dricka öl parat till deras maträtter samt gärna provar ny öl till sin mat. Se länken för mer info, men vissa av ölen som kommer serveras är:  Harpoon IPA, Magic Hat #9 och New Belgium Fat Tire Amber Ale m.fl
• Efter Beer Wars har det nu kommit en till film om den Amerikanska ölvärlden – Beer Culture the Movie är inspelad i Colorado och är en fullängds dokumentär om hur intresset har växt fram och effekten det har på den inhemska ekonomin, något som ofta ger motsägande handlingar bland politiker. Läs mer här eller kolla filmens (rätt kassa) hemsida.

 Det var lite nytt det och om vi återgår till att dricka öl, och kanske något gammalt så finner vi Dark Horse’s blåbärsstout Tres. Jag fann ölen nere på Fish n Beer i maj och kunde omöjligt veta att Brill nu skulle få in ölen i sitt sortiment. Så när jag drack av de flaskor vi köpte med oss från Köpenhamn så blev det att spara min sista flaska för att ta fram vid ett bra tillfälle. Nu finns de ju att få tag på igen så vipps var “värdet” på ölet inte lika stort och i glaset åkte den. Ölen är en del av bryggeriets “Holiday Series” om 5 stycken öl som alla är namnsatta efter deras plats i ordning, femman är den fina “Plead the Fifth“, så ja, ni förstår poängen. I sig har man inte gjort så mycket mer än att brygga en riktigt bra stout som man använt blåbär i, när, hur mycket eller vilken sort har jag inte riktigt funnit – men ölen är såpass trevlig med en lite syrlig ton så att jag inte bryr mig.

Dark Horse Tres Blueberry Stout

Utseende: Inte alltför otippat så är det en mörkt brunsvart vätska med brunt skum som hamnar i glaset, imperial stout für alle.?
Doft: Gräddig choklad och en doft som påminner om resultatet av att hälla smält marabou över SIA’s blåbärssglass. Blåbärsglass i alla dess former, lite tack vare sötman som finns. Likväl hittar jag spår av både choklad, snällt kaffe och en viskös slutdoft (som om den vore lite blixtlagrad på något skönt ekfat).?
Smak: Lättare munkänsla med lätt till medelstor kolsyra. Smaken är inte lika torrostad som vanligt utan det märks att det är en sötare stout det här. Återigen är det blåbär och mild choklad som har mixats i en hemmablandning. Stundtals är det riktigt bra och ibland är det lite vilt. Men mestadels är det som en god blåbärsglass doppad i torr mediummörk choklad. Smackar man lite på slutet som en glad skolgosse med sin blåbärsglass så känner man mer av det viskösa, troligen är det lite ek- och vanilj som finns där av olika anledningar som ger de referenserna.

?Betyg? – Bättre. Jag gillar det här, men då jag drack den första gången var den något annorlunda, så det gäller att finna rätt temperatur på den. Det är ibland sötare än annars, ibland torrare än annars och ibland slår en bitter känsla in. Men genomgående är den trevliga blåbärssmaken.

 Sedavanliga nyheter från den amerikanska ölvärlden då?

• Flying Dog släpper en ny Wild Dog med namnet The Fear, en imperial pumpkin ale som nu ska finnas under hösten. Det finns inte så mycket information än, men ni kan läsa lite mer här tills vidare. 
• Inte bara ökar försäljningen av Flying Dog och Brooklyn’s öl i USA, bryggerier i Oregon har under året 2010 producerat över 1 miljon barrels of beer, motsvarande över 270 miljoner amerikanska pints). Detta är den högsta siffran i USA under föregående år och en orsak kan vara att Portland har över 40 bryggerier inom sitt område (även där högst, inte bara i USA utan i världen).
• 2009 gjorde Dogfish Head och Sierra Nevada en samarbetsbrygd under namnet Life & Limb, sedan dess har det varit mycket snack om en uppföljning och nu är den här. Life & Limb 2, namnet har med att life motsvarar den levande kolsyrebildningen i flaskan medan limb är barken och lönnsirapen som används i ölen. Inför den andra upplagan av ölen har man gjort en specialare. Sam (DFH) skickat ned lönn från Delaware medan Ken (SN) har använt ett annat träslag från hans farm i Chico som ölen ska lagras på, små kvantiteter på fat lär det bli på den, så inget vi kan drömma om att se här hemma

Nu lite drucken öl..  Dark Horse är ett bryggeri jag har skrivit rätt mycket om på sistone och sist, då jag hade druckit deras trevliga tripel Sapient Triple Style Ale så nämnde jag att det var få saker från dem som jag har blivit besviken på. Inte heller denna gång då jag drucker deras winter warmer ale blir jag besviken. Det här är en julinspirerad kryddöl med enbär och andra julkryddor som påminner om en mixtur av barley wine, old ale och mer traditionell mörk julale.

Dark Horse 4 Elf Winter Warmer Ale

Utseende: Mjukt tjock brunsvart vätska med något mer beigebrunfärgat skum.?
Doft: Trevlig barley wine-liknande doft som även har väldigt fina inslav av lite söta enbär, tallbar och utsökt karamellsötma med lite “fizz”. Salt- och sötlakrits går att mjölka ur från enbärens inslag. Flera lager doft här med enbär och krydda som följs, när man ger glaset en hurring, av söt karamell som verkligen känns perfekt!?
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. I smaken är det mer av rökta enbär och tall, som i doften men nu mer ensamt. Detta dock mot en grund av mörk och något ljusare malt med viss sötma mot sältan. Tycker även att det är lite metallisk rökt torv och sviskon här.

 Betyg? – Bättre, nu drack jag den lite för kall ska erkännas, men likväl så har den ändå fina smaker och är väldigt trevlig. Sedan är det mitt i sommaren och en julvärmare känns väl inte optimalt, men det är en öl jag gärna hade smuttat i mig i vinter och den är väldigt trevlig. Värd att prova helt klart, dock kan det vara mer eller mindre svårdrucket beroende på vad man gillar om enbär i ölen. Var väldigt god till en tjock lingonkaka, värd att veta inför julen.

Jag har varit lat på sistone kan man kanske säga, inga blogginlägg, begränsad närvaro på Facebookgruppen och inte så mycket aktivitet på BeerSwedenForumet. Men så har jag också haft ett par dagars lugn och ro i underbart sällskap och med mycket god mat och dryck, och så också lite öl. Bara för den sakens skull så har jag inte legat helt på latsidan utan kan nu presentera lite nyheter och annat kul som händer inom ölsvängen.

• 19 Glas i Stockholm har en liten “special” där de frontar 10 öl som alla har 100 poäng på Rate Beer. Hair of The Dog Adam och Fred liksom Dogfish Head 120 Minute IPA (för halva priset mot vad andra brukar ta för dem..) är bara några anledningar att gå dit. Passa även på att prova deras koost från Järna, var riktigt god!
• I USA är det två nya öl som jag har fastnat för, dels har Stone gjort ännu ett samarbetsöl utöver det vanliga. Nu ljuger jag lite, de har gjort två nya; dels den “årliga” vinnarölen från deras hembryggartävling där årets vinnare nu får göra sin Cherry Chocolate Stout med Stone och även Jon Trogner från Tröegs. Den andra är en japansk IPA på grönt te som görs i samarbete med Bryan Baird (Baird Brewing Company) och Toshi Ishii (Ishii Brewing Company). Läs mer och diskutera här.
• Den andra ölen är ett samarbete mellan Dogfish Head och Shorts Brewing och döpt efter Beavis & Buttheadskapelsen Cornholio. Såhär har Sam från DFH beskrivit innehållet i ölen:
  

  This beer shall be called Cornholio. It’s made with MI horehound (kinda like an minty rootbeery herb), Indiana red popcorn, and Delaware & Cape May Beach Plums. I got to try the test batch, along with the excellent pizza at Short’s Pub last night. It’s really nice; 7-ish abv ,roasty nutty notes upfront, balanced against a little dark fruit flavor underneath.

  Ölet har redan lanserats och mottagande är väl liksom innehållet varierat.. läs mer här.

• Det går bra för Amerikansk craft beer idag; Brooklyn har ökat försäljningen med över 30% och Flying Dog är sämre ute med sina 48% där de även har bombaderat sina lokala marknader med en ökning på över 78%. Läs allt om det här.

Nu ska jag gå iväg och borra hyllor, så ni får stå ut med de här nyheterna tills vidare. Kolla Facebookgruppen för mer saker när de sker..

 Nu har jag en kort men behövlig semester varpå Tomten och jag är i färd med att tömma ur ölförrådet och njuta av det rätt kassa stockholmsvädret.. Tur man kan dela med sig om lite öl då istället..

 Mellan typ 2005-2006 så bodde och jobbade jag stora delar i Maine i USA. Vi var då några mil ifrån Portland. Då jag inte riktigt hade börjat intressera mig för öl på samma sätt som nu så var det mer att dricka fuldrinkar och lokala “random-öl” – typ Magic Hat no.5. Ja, ni förstår hur arg på ens yngre själv man idag är. Inte bara är Ebenezer Kezars Restaurant and Pub i Lovell många amerikanska öldrickares favoritpub (eller en av dem, om man tar bort deras lokala) utan i delstaten ligger också Allagash, Shipyard och så dagens bryggeri – Maine Beer Company (inte att förväxla med Maine Brewing Company). Ett litet bryggeri som startade i två bröders garage för att sedan växa till sig i ett större garage med lite ordentlig utrustning. Nu har dem flyttat till större men de har fortfarande fokus på sina 5 öl – Zoe, Spring Peeper Ale, Mean Old Tom, Lunch och Peeper Ale. Den sista är densamme som vårvarianten och är samma öl jag nu har druckit. Tidigare har jag kallat många bryggerier lite sådär på skämt för hippies då de har varit oerhört involverade (vilket jag uppmuntrar starkt!) i olika rädda-världen-projekt etc. Så även Maine Beer Company; på deras avskalade hemsida finner man mer information om hur man kan bidra till en bättre värld än om bryggeriet och deras öl. På deras (snygga!) öl’s etiketter kan man sedan läsa rätt så klämmiga texter om bakgrunden till ölen i flaskan, lite roligt och charmigt får man ändå säga.

Dagens öl, Spring Peeper Ale’en är American Pale Ale som bryggs per batch. Malten är grundad i amerikansk two-rowmalt och lite crystal 10, Vienna och vit vetemalt. Magnumhumle som bitterhumle medan Amarillo, Cascade och Centennial ger fin smak och doft innan man torrhumlar den med mer Centennial och Amarillo. Ölen använder sig sedan av en neutral jästsort för att bli lite torr och inte ge karaktär (bra eller dåligt?). 

Maine Beer Company Spring Peeper Ale?

?Utseende: Något mattare gulorange vätska med fint tjockt ljust skum med gräddig topp och mycket rester längs med glasets väggar.?
Doft: Det här doftar som en amarillo-single hop-öl, mycket amarilo i doften men även spår av fruktig cascade och det lite örtkryddiga och citrusstinna i centennial. Men mest doftar det amarillohumle, rätt färsk sådan vilket var otippat men trevligt.
?Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt och det känns lite bättre hembrygd i smaken. Kroppen är mild och enkel och det är lite citrus och blandning av örtigt, fruktigt och amarillo utan att något står ut. Det är lättdrucket, kanske lite för lätt kropp och överlag är den något för mild. Samtidigt är det en APA och de kan antingen vara snäppet aggresivare, eller som den här – trevlig doft, trevlig att dricka, men för tam.??

Betyg? – Bra (-).  Nästan lite underbetyg för en skön APA, men den saknar lite mer kropp och därfmed faller också smakerna bort. Som jag skrev är vissa APA’s såhär och det är inget fel med dem, tvärtom gör det dem bra som session beers, men de når inga större höjder när man ska finna dofter och smaker. Däremot bör jag påpeka att jag gillar humleprofilen i ölen och de borde kanske ha använt en viss jäst och inte bara ta någon annonym enkel sådan. Men som de säger, den slutar cleant, den slutar lite torrt och skönt och det bidrar till att göra den läskabde och “chillad”. Och det, det duger rätt bra det med

Jag måste erkänna att första gången den lättfotade hjortronflickan Ingrid sprang lös på Söder i Stockholm (på Oliver Twist) så vart det lite av en smutsig kärlek och det vart ett par kupor av denna DIPA som hittade sin väg ned förbi mitt hjärta till magen. Att jag senare lärt känna han som namngav ölen (vi kan kalla honom för M2) gör det inte värre, tyvärr har han inte en enorm samling Ingrid (han fick inte ens tag på några flaskor..), för då hade jag umgåtts med han bara av den anledningen.

Själva ölen Hello My Name is Ingrid har en historia som de flesta av er som läser redan vet om, troligen har ni redan druckit den. Men vill ni veta mer om historien bakom ölen; om hur Darren på Beer Sweden tillsammans med BrewDog uppfann en hjortron-DIPA “färskfrutkad” med svenska hjortron, så kan ni läsa om det i mitt gamla inlägg om Ingrid på fat här.

BrewDog/Beer Sweden Hello, My Name is Ingrid

?Doft: Fruktig double IPA med mild frukt och smaker av passionsfrukt, ananas och en aning persika, vilket sammanfattas som sötma, syra och beska, lite av allt.
?Smak: Trevlig smak av passionsfrukt, hjortron och lite tropik. Eftersmak av matta hjortron och vad som uppfattas som en lagom, balanserad beska. Den är inte lika pang bang som jag tyckte den var på fat, men så är jag en fatfantast. Men jag har även hört andra som delar denna åsikt, framförallt många samma kväll som Ingrid släpptes loss på Oliver Twist i Stockholm. Flaskan har något mer ihoptryckt smak, vilket inte nödvändigtvis är någonting dåligt. Men bäst lär Ingrid bli om man klär av henne flaskan och låter henne sprida ut sig i glaset för att hettas upp precis lagom för att det saftigt fruktiga (ur hjortronen alltså..) ska komma fram

?Betyg? – bättre(+). Visst är den fruktig och har hjortron som växer fram ur smak och doft med en passande skön beska. Den är verkligen stabil, verkligen god och en sommarhit om den funnits i större upplagor. Som tur är behöver vi bara vänta tills i höst innan nästa omgång kommer, då i större upplaga än den måttliga batchen sist som man dessutom behövde beställa. Men passa på, de här flaskorna kommer gå åt fort de med.