Det senaste dygnet har både Pilsner.nu och BeerSweden skrivit lite om att det är något på G i ölsverige och särskilt då i relatation till den lilla “konferens” som hölls häromdagen med de svenska mikrobryggerierna. Förväntningarna verkar vara höga och röster har hörts om ditten och datten och det enda jag kan säga eller påstå är ett rykte jag har hört i januari som handlar om hur ett litet bryggeri nu blivit uppköpta av ett stort (får hoppas att det handlar om någonting helt annat). Men spänningen består och ingen vet in eller ut om vad som sker. Samtidigt forumlerade Darren det som att det verkar vara någon form av inkvisition av ett litet svenskt bryggeri som snarare innebär att det lägger ned av olika juridiska anledningar eller liknande, vilka det i så fall blir eller vad som helst annat blir att se.

Tills imorgon och den pressrelease som ska ske 09.00 från ännu okänt bryggeri så får vi avakta och se.
 Nu ska jag stänga ned och stänga ut efter en kväll med bland annat den fenomenala The Bruery Black Tuesday och Devine Rebel Mortlach 2008.

På återseende och låt oss hoppas om det bästa för svensk mikroöl!

En av alla de öl jag har sett och sett och sett men aldrig har druckit är The Bruery’s Saison de Lente.  Varför vet jag inte – om det är för att jag tidigare har haft lite svårt för saisons eller om det bara har blivit så. Botgörning är dagens ledord och rejäl sådan! Förhoppningsvis genom att dricka deras Black Tuesday ikväll men annars också genom att genomfört en provning med de tre öl som Brill vackert nog släppte på styckplock tidigare.  För att vara något jag tidigare aldrig ha provat så var det tre rätt vågade flaskor som letade sig hem till mig. Eller vad sägs om: 2 Turtle Doves, med rostade pekannötter och choklad, Orchard White – en wit med lavendelblomster och slutligen Saison Rue, en rågsaison med brett! För att vara små så gör dem ändå en rätt lång lista på öl, men det känns ju som om mycket är tack vare deras trevliga läge i Placienta Kalifornien (typ ovanför Anaheim, kvack kvack). För att bara ha funnits i tre år är det ändå lite fint att man ändå hamnar väldigt högt (29’a?) på exempelvis RateBeers 2011 lista över bästa bryggerier.

Vilka fler öl från dem bara “måste” man prova? Saison de Lente kommer ju ryka nästa gång jag ser den. Men jag vill utforska mer av vad de har att erbjuda, för som de själva säger så vill dem ansluta sig till den skara bryggerier som vill utmana definitionen av vad öl bör vara och hur man kan göra det.

The Bruery Saison Rue

En belgian style ale/saison uppiggad med rågmalt och Brettanomyces.

Utseende: Något mörkare lätt grumlig bärnstensfärgad vätska med vitt litet poröst skum.
Doft: Doftar körsbär (men inga körsbär i?). skurtrasa och brett med lite maltdjup. Doftar enkelt och väldigt bra om man bara gillar att dofta på brett.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Söt smak som påminner om korn- och rågsprit fast med karaktär från bretten. Filt, körsbär, råg och brett. Lite udda.

Betyg? – Bra(-). Bra brettdoft som smakar kornsprit och brett. Stundtals med andra bra intryck. Men mnjae, det är lite för obalanserat.

The Bruery 2 Turtle Doves

Denna julöl är en Belgian-style dark stong ale brygd med kakao och rostade pekannötter.

Utseende: Mörk vätska med fint skum med minimala bubblor och gräddig topp.
Doft: Välrostad fruktig ljus chokladdoft samt kaffe. Lite krydda som påminner om chili men utan sting. Chokladpudding, fyllig sådan, rejäl stout.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Fyllig men ändå tunn och den påminner om en riktigt bra chokladporter eller något tunnare men smakrik stout som likväl har en tunn porös kropp. Mycket choklad och tydlig och smått bitter pekannötssmak. Nötterna går ihop väl med allt det andra.

Betyg? – Bra+. Finfin chokladsmak med trevlig rostad nötsmak. Kanske lite för mycket inslag av jäst för att den ska vara så bastant som jag personligen hade föredragit den.

The Bruery Orchard White

Californian white ale med färsk citrus, vete och lavendel.

Utseende: Matt grågul vätska med lite bubblor som hoppar runt i glaset. Stort vitt skum med små till medelstora bubblor och porös topp.
Doft: Doftar mycket av citrus och citrongräs, kryddblomster och lavendeln lyser igenom med lite söt och på något sätt accepterande plastig doft. Fräscht!
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor fyllig och porös kropp där smaken först är av ljus malt och lätt sur citron och apelsin. Det fortsätter med vitpeppar och blommande lavendel som dör ut i den där plastiga karaktären i ett ’plastig och tunt’ slut.

Betyg? – Bra+. Läskande och fräscht med drag av ljus belgisk ale med kanske något för anonyma smaker men som ändå finns där.

Det är ju onekligen så att vi lever i en tid där saker sker från en dag till en annan. Ena dagen är Dogfish Head rätt små, dagen efter stänger de ned den inhemska distributionen i flertalet delstater, ena dagen är Cheap Thrills ett Zappaalbum och dagen efter är det en öl folk går i taket över. Så fungerar det även för oss ölbloggare – ena dagen är bloggar en fantastisk uppfinning och ett sätt att verkligen nå ut till folk, dagen efter är så finns det ett smidigare alternativ. Hybrider likt BeerSweden och AlltOmÖl är troligen det mest effektiva samtidigt som det jag tror vi kommer få se mest av i framtiden är Ölbloggar som gått över till Facebook – hur skrämmande det än må vara.

Så igårkväll togs så beslutet att även jag tar steget från ett digitalt medium till ett annat, om än inte så främmande sådant. Tidigare har jag skrivit för lite andra sidor så att nu flytta mycket av bloggaktiviteten dit känns rätt naturligt. Det är lättare att diskutera med folk, att posta åsikter, tankar, bilder, smårecensioner etc som inte riktigt skulle vara värdigt ett helt blogginlägg m.m. Så förhoppningsvis går det åt det bättre. Eventuellt kanske jag även gör den sidan mer internationell för att kunna nå ut även till USA, något som provat på bloggen men som inte föll perfekt ut. Men vi får se. Vi syns på bloggen och nu även facebook!

Gårdagens tankar kring Systembolagets utveckling och framför allt Marc Schutermans (Brill) kommentar om att leverantörerna faktiskt kan providera bolaget med större mängder än vad de gör fick mig att tänka än längre. Självklart kanske det inte går att släppa 60 Bat out of Hell i alla 30 stora butikerna utan med den får det bli ett exklusivt litet släpp, medan vad vi har sett ske är ändå hur fler och fler bra öl letar sig till åtminstone T5-modulerna (om jag nu har förstått hela modulsystemet rätt). Men frågan är om fler öl till fler butiker är rätt väg ändå? Som boende i Stockholm och relativt nära en av dessa “30 utvalda butiker” så vet jag att ett tjof öl fortfarande står kvar där i hyllorna – även av sådant som De Molen, Beer Here och Epic. Dilemmat är väl att göra avvägningen vart bör dessa öl skickas och hur mycket. Är det rimligt att en öl får stå på hyllorna i Stockholm i ett par månader medan t.ex. Darren uppe i Umeå gott får gå och beställa sig en flaska och hoppas att den inte tar slut så att han kan beställa fler dagen efter. Men där är väl lite av svaret också, att en fördel med de “nya” släppen ändå är att det går att beställa hem den sedan så fort släppet väl har varit. Om jag så känner för det kan jag gå in på Happarandas systembolag och beställa en flaska från Lund (vilket ändå lär gå från depån). Så kanske ska man låta depån sitta på större mängder öl i så fall? Är det i så fall rätt väg att gå, det tror jag inte heller. Eller att man ska göra som med Ingrid, Utopias eller styckplocken från Brill eller Great Brands – lägga privatimport vilket skulle förutsätta ett väl fungerande samarbete med leverantörerna och Systembolaget. Men det låter lite lockande, att alla leverantörer får ha med sin lista likt på systembolagets beställningssortiment där man kan plocka in öl i sin korg och sedan klicka på skicka. Visst finns det massvis av logistiska och praktiska problem men det vore intressant – om det inte vore för att jag inte tror att detta skulle gynna konsumenten. Åtminstone inte den konsumenten som ännu inte har gått från kissöl, till cheap thrills, till dålig lager, till Sierra Nevada Pale Ale, vågat prova en DIPA, halsar Mikkeller 1000 IBU med glädje och som nu två gånger i månaden står och köar utanför systembolaget? För det är ju denna målgrupp som det hela hänger på. Vill man öka intresset där, hur ska man göra det, vem ska göra det, vad ska man erbjuda, hur mycket, vem ska erbjuda det etc etc etc etc.

Så min summeringen är även idag är lite delad. För visst vill man öka ett gryende intresse som man antar även kan mättas. Samtidigt är det väl som med öl i allmänhet – man ska aldrig pracka på någon något som “ska” vara gott utan alla måste få göra det själva. Så då är bredd och djup, lite som idag kanske en bra mellanväg, för hur många dricker gärna god öl, av dessa hur många följer vad som släpps och anser sig vara intresserade, av dessa hur många skulle vilja köpa en Sweet Horizon, av dessa hur många skulle köa för att köpa Utopian. Hoppas ni ser poängen. Så kanske är inte problemet så akut utan det är lite tid kvar och jag tror nog systembolaget för rätt bra statistik över vilken öl som säljs var. Och det går ju som sagt frammåt. Så vi får väl avvakta och se helt enkelt, tills dess får väl den svenska öl-communityn ta hand om varandra. Skicka runt lite öl själva åt någon som inte fått tag på det den önskade eller liknande. Det låter ju både vänligt och stärkande.

Stärkande är också dagens öl – North Peak Archangel Summer Wheat Ale. En “fruktöl” då den faktiskt har körsbär i sig samtidigt som jag nog inte skulle vilja dra det fullt så långt. på 5% är den rätt lagom och en sommar-veteöl med körsbär låter som något som skulle kunna vara väldigt bra. Dessutom är det trevligt att få prova något från detta Michiganbaserade bryggeri som jag aldrig har testat någonting från tidigare.

North Peak Archangel Summer Wheat Ale

Utseende: Något grumlig mörkare bärnstensfärgad vätska med fluffigt poröst litet skum. 
Doft: Wow! Funky. Veteöl? Icke, här är det farmhouse ale med extra kick av körsbär. Som en vetekraftigare geuze eller kriek, eller bara en typisk men riktigt läskande amerikansk farmhouse ale! Körsbärsjuice’en höjer verkligen det hela.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Juicefruktighet från körsbären i en läskande farmhouse mix. Lagom sur syrlighet, funk, gamla trasor och allt sånt med mer citrus mot slutet. Helt oväntat men väldigt välkommen överraskning!

Betyg? – Bra+. Överraskande och väldigt lättdrucken och god och fruktig farmhouse ale. Ingen veteöl här inte vill jag påstå.

Lite tack vare att solen skiner och att jag fortfarande är lite schleten sedan ölprovningen i fredags så har jag helt space’at ut på att jag har paket med öl på väg hit. Efter senaste släppet så är det både välkommet och skönt att redan ha betalt. På tal om systembolaget så tycker jag det börjar bli dags att de inser bredden (hur många som faktiskt är intresserade) ölintresset har och inte bara kör på djupet (vad de köper in). Visst är det kul med svårfunna öl, men det förtar lite av stämningen att det bara kommer en näve flaskor. Samtidigt är det orimligt att i god 60-talsanda ransonera ut antalet flaskor så min slutsats är att det är dags för “lilla” Sverige att ryta ifrån och kräva fler flaskor. Visst gör det att många amerikanska bryggerier inte kommer kunna få sin öl på vår marknad då de inte kan producera de mängderna för sverige, men med planering och vilja så tror jag ändå att det ska gå! Ta whiskey som liknelse där de brittiska destillerierna pumpar hit olika experimentsbrygder tack vare svenskarnas stora intresse och vilja att prova nya saker. Detsamma finns inom öl skulle jag vilja påstå och det är också en fördel då att vi har vårt monopol som enhetligt kan börja sätta tryck på leverantörer och bryggerier. För de flesta bryggerier VILL ju ändå kunna få ut mer öl på markaden! Och intresset finns ju! Vilka hinder finns då egentligen? Ja, leverantörerna kanske? Inget ont om dem, men öl ska ju både finnas på krog och systembolag och man vill ju inte att systembolaget ska få en större andel av totalmängden som leverantörerna kan providera utan bara att de utöver krogarna ska få tillräckligt för att tillgodose fler. Frågan som kvarstår är väl vilka och hur som ska driva det framåt? Systembolaget själva, i allians med leverantörer eller leverantörerna som i slutändan är de som får tag på ölen?

Nä, dags att slänga in en öl också och för att följa de senaste dagarnas tema så väljer vi väl ut Southern Tier Harvest, deras brittiska Extra Special Bitter (ESB) som precis som det låter är deras skördeöl. Med färsk brittisk humle och en bra maltbas så kan det här nog slå väl ut.

Souther Tier Harvest

Utseende: Bärnstensfärgad vätska med lätt porösts, gulaktigt skum.
Doft: Maltigare pale ale i doften. Söt blöt malt med citrus och gräsig humle.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Börjar beskt med mycket citrus och grape men mildas sedan av med blöt maltighet. Citrus och humlesmak och ja, sättet malten, med lite rågstuk slår igenom ger variation och lite kul smakblandningar. Trodde den skulle vara något mer maltig än såhär humlig.

Betyg? – Bättre. Skönt växelspel mellan beskt och maltsött. Enkel men ändå väldigt välgjord och oerhört enkel att ta till sig. Blev förvånad över hur den var, på ett positivt sätt! Hur den känns amerikansk utan att gå åt kryddigare humlehållet utan ändå behåller maltigheten gör det verkligen till något som passar till det mesta! Blir klart att dricka igen

Såhär efter en rätt lång och oerhört kraftig ölprovning igår med 4 öl från Stillwater, Behemoth, 3 x Horizons, Rug/Hwet/Oatgoop m.m, m.m så är man lite trött och schleten idag. Vad passar då med att i lugn och ro sakta luta sig tillbaka i soffan och hälla upp en kopp te och göra sig en macka. Oerhört avslappnande om det inte vore för det fina vädret ute som man vill ut och spatsera runt i. Samtidigt så är det i hemmets trygga vrå vi nu kör en släng öl. Inte vilken öl som heller utan det blev SKA Nefarious Ten Pin Imperial Porter som tillsammans med Decadent IIPA’n kom, sågs och dracks för någon månad sedan. En rätt trallvänlig skapelse på 60IBU och på rimliga 8% som dock inte har fått alltför stora hyllningskörer , vare sig innan eller efter att den kom hit till Sverige.

SKA Nefarious Ten Pin Imperial Porter

Utseende: Mörkbrun vätska med ljusbrunt skum.
Doft: Doft av spritig kakao och kaffe men ändå så är den bara 8%, så borde inte kännas så stark. Bär och likörsöt alkohol med lite mandel dyker upp. Det finns mycket dofter men mixen är lite spritig och framförallt söt och spritig med någon kryddig känsla.
Smak: Lätt munkänsla med okey till bra kolsyra. Halvfyllig. Bra smak med utvecklad fruktighet. Rätt mycket kaffe och visst, det smakar mycket men det smakar inte tydligt åt något håll. Lättdrucken och sett till det så är den väl smakrik, men den kunde varit än mer fylld med smak.

Betyg? – Bättre-. Enkel men god. Smakrik men i längden något för lätt sett till kraften i smakerna. Så visst, det är lite motsägelsefullt, men så var även ölen. En drickbar och snäll porter men nu börjar vi också bli lite väl bortskämda med bra öl av alla de typer att det inte bara räcker med en gedigen och bra öl för att få många att höja på ögonbrynen