MankerBeer.com

  För mig är barley wines den mest förrädiska öltypen av de alla, något jag har pockat på vid flera tillfällen, både här och på annat håll. Den bredd som öltypen har, där vad som är lika mellan dem är att de alla är ‘väldigt starka ales’, känns inte helt färdigutforskad. Personligen skulle jag föredra en uppdelning med mer geografiskt delade barley wines då framförallt de från USA’s västkust har en bra mycket större närvaro av och humling än t.ex. brittiska. Sedan kanske inte detta stämmer helt ut – men det skulle åtminstone vara en början. Tex gör man ju tyska hefeweizens både i USA, Tyskland och på annat håll – men man använder typen mer för att skilja mot andra veteöl. I mina funderingar kring detta har jag alltid haft Old Ruffian som extrem på ena sidan med sin stora beska – och mer brittiska och maltdominerade barley wines på andra. Sedan behövs det någon form av undergrupper där hybrider av de båda kan finnas och så vidare.

Men, vad som skedde nu för ett tag sedan var att vi öppnade en flaska Smuttynose Barley Wine, tappad 2009 och därmed med liten egentid på nacken. Jag ska inte spoila helt vad som står här under men kan bara säga att mina tidigare tankar om öltypen nu har stjälpts på sidan och är nu i behov av revidering. Att många DIPA’s ibland kategoriseras som barley wine på grund av den ändå existerande maltkroppen som behövs för att hålla koll på beskan (eller är jag fel ute här?) är en sak – se bara på just Old Ruffian. Men att en barley wine kan påminna så pass mycket om en vanlig IPA som denna gör – och ändå ha tillräckligt med tid på nacken för att humlen borde vara trött – vad ska jag säga om det? Detta är den fruktigaste barley winen jag någonsin provat!

Smuttynose Barley Wine

Utseende: Lätt grumlig orangebrun vätska, klarare än förväntat. Fint kompakt skum med minimala bubblor.
Doft: Barley Wine you say? Här doftar det färsk helylle-IPA. Humlejuice i stil med Averys DuganA! Kanske något mer malt och lite kola – men fortfarande med massa fruktighet undertill. On top är det lite tråkig persika, mandarin och apelsin men vad gör det när det fortfarande är riktigt fräscht, paradoxalt nog, på andra sätt?
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kraftig IPA eller snarare lättare DIPA. Inte überbesk men med tillräckligt mycket beska. Småblommig på ett lite tråkigt sätt, men återigen så slås man av mycket fruktighet. Att den är så pass fruktig och ändå från ’09 gör den lite speciell med sin fruktighet. Rätt tydlig känsla av estrar med fruktiga humlekarameller och persika, tropik och så beska. Förvånande rakt igenom.

Betyg? – Bättre. Fruktigaste barley wine’en jag har druckit, wow. Mycket estrig smak men det blir mer malt och sötma senare mot mellanregistret. Den är vare sig barley wine eller IPA utan kanske mer som en lätt DIPA/IIPA med ljus malt och som återupplivats. Som sagt ovan så är mina tidigare tankar om barley wines och vad som eventuellt kan känneteckna dem eller vilka eventuella undergrupper som borde finnas nu lagda åt sidan. Jag ger upp och låter typen vara, istället blir det en form av induktiv empirisk provning!

Bli follower nu, klicka in er här till höger och få regelbundna påminnelser om min existens och vad för lustigt jag nu hittat på och skrivit om! Oftast om öl, till 99%, mest amerikansk sådan!

   Jag är verkligen en hyvens kille – jag lovar. Det är sällan jag menar annat än gott och gör jag det så är det nog berättigat. När det kommer till mat, dryck och livsnjuteri i allmänhet så stället jag dock lite mer krav, visserligen är allting relativt och det är något vi ‘nördar’ av olika slag kanske glömmer. Egentligen, varför klanka ned på Benke som går till sitt lokala Coop och köper ett sexpack folköl för att ha i veckan? Eller Ulla som köper öl på Lidl för att ‘de smakar ändå likadant’? Är det vår målgrupp att likt Jehovas Vittnen knacka på hos och omvända? Mnjae, vi kan hoppas att dem någon gång finner samma njutning i någonting som vi kanske gör med öl, men att pracka på dem ‘rätt tro’ det är fel. Därför är det kul att se att öl-Sverige är aktivt och att fler och fler börjar bli än mer interaktiva, sådant skapar merintresse och merintresse föder genuint intresse.

Vad jag vill komma till är att alla gillar sin sak, oavsett om det är ett genuint intresse för skoblock eller kanske att stapla tändstickor längsmed varandra bredvid vägkoner. Att gå igång på att en öl är just si eller så och att tycka att det är genuint intressant beror nog ofta på samma kunskap och förståelse som just de andra ‘hobbys’ också har. Visst låter jag snäll? Samtidigt, hur ska man då göra när man närmar sig ett nytt område? Jag minns första gångerna jag drack riktigt bra öl och hur vi släpp efter släpp nästan smutsigt söp oss berusade på alltifrån Dark Horizon till Old Crustacean medan vi tyckte att Cantillon smakade skit, så dem fick öppnade stå kvar tills någon modig sate bar ut dem till slasken. Men där började vi för snart 3 år sedan och här är jag idag – snart 900 öl och många bakfyllor senare, nog lite smartare, mer road men samtidigt lika ovetande till hur man ska förhålla sig till ‘mindre bra öl’? Ska man såga dem, subjektivt och även objektivt – för de är inte bra öl. Eller ska man bara omnämna dem objektivt och helt sonika strunta i att ge ärliga omdömen för att låta alla ha sin egen uppfattning?

Häromdagen köpte jag en gott och blandat påse på systembolaget för första gången på ett tag och tog då med ölen Sailor från Galatea / Three Towns, mest på skoj – men också för att försöka hitta tillbaka till vad andra kanske ändå gillar. Behöver vi kanske dessa reality checks ibland?

Sailor

Utseende: Mörkt gyllengul vätska med vitt skum med minimala bubblor och en rätt vanlig gräddig topp.
Doft: Majsdoftande blasköl med rätt markant sötma. Känns lite bättre än gemene skitöl, om än något söt såhär på vintern.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Smaken är som doften rätt majscentrerad och någonting känns fel i den. Det är inte dåligt, bara lite väl sött och utan att ha något som gör den riktigt intressant. Dock lär den fungera bra som lättdrucken sommaröl i stil med Becks och liknande.

Betyg? – Ok-. Ingenting som faller mig i smaken, men kan förstå målgruppen och för dem lär detta bli en rätt trevlig dryck att köpa istället för metalliska och kemiskt smakande burköl. Plus också för pet-flaskan.

Det jag egentligen ville få fram är att jag druckit Sailor. En sommaröl som trots allt är rätt dålig. Tur att jag nyss drack en Mikkeller Beer Geek Breakfast och kan känna mig ölnördig igen.

Nästan ett halvår var det då dags att öppna den sista flaskan (av de stora iaf..) från Dogfish Head som vi köpt med oss från USA, och sist blev Dogfish Head Red & White. Detta är en belgiskinspirerad witbier med koriander, apelsinskal och druvkoncentrat från pinot noir-druvor. Sedan har man lagrat 11% på pinot noirfat medan man har lagrat resterande 89% på fat tillsammans med stavar av ekfat. Tanken med ölen är att få ihop en blandning av witbierens fräschör med fylligheten och kraften hos rött vin. Det ska bli intressant att se hur det hela tar sig då många av bryggeriets öl, framförallt från Ancient Ale-serien har haft ljusa druvor och där har syrligheten ofta tagit över lite för mycket. Så vitt vin i all ära, men finns det fler öl där man använt juicen från mörka druvor? Rödvinslagringar vet jag om, men inte att man använt själva druvjuicen. Nä. Fler av storflaskorna från bryggeriet vill jag ha och särskilt de jag inte tidigare provat (My Antonia, Namaste, Bitches Brew och Liquor de Malt, där den sista förvisso är en 33cl).

Dogfish Head Red & White

Utseende: Lite rödare orangefärgad vätska med kompakt minimala bubblor i skummet. Lätt gräddig topp. 
Doft: Tydlig doft av koriander och tydliga apelsinskal som dämpar en syrlig och något gräsig doft. Jag känner lite citrongräs och något som lutar åt mandelmassa. Rätt markant vinositet. Det låter inte så bra som det ändå var. Väldigt trevligt utan att ha massa fuzz, det här funkar bra.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Halvfyllig, mjuk men med syrliga inslag och bra vinositet – men med något sötare bra kropp. Inte fullt lika kryddig som i doften. Lite som en sangria fast med öl. Vin, tydliga inslag av apelsin och kryddor. Lättdrucken och väldigt drickbar trots sina 10%. Inte heller samma jäst som i de liknande ölen jag har druckit från Dogfish Head utan nu är det en fylligare och mer drickbar helhet. De 11%’en som lagrats ger lite krämighet medan de övriga 89%’en ger lite extra vaniljsötma.

Betyg? – Bättre. Fyllig, krämig, vinös, lagrad och med en lagom dos av trä, vanilj och apelsin. Det hela gör sig väldigt bra tillsammans och med koriandern som lite extra krydda. En av de bättre ölen från Dogfish Head, men kanske även den lite tråkigare bland de bra då den inte har någon större komplexitet. Jämfört med de öl där de använder sig av juicen från ljusa druvor (som jag ansåg var lite obalanserade och syrliga) så är den här desto fylligare och med rundare smak.

Idag är Dempa ölnördarnas vän nummer 1 då han lyckats få ihop en mer aktuell lista över årets ölnyheter – såhär lång. Främst är det väl Samuel Adams Utopias, som tydligen ska komma på beställningssortimentet som är det stora fråge-/utropstecknet – hur ska det gå till rent logistiskt?

Hursomhelst så har jag mest för egen del tagit Dempas lista med den lista Schnille & Schmak tidigare hade och fyllt i länkar till ölen, namn på bryggerier etc så att den blivit lite fylligare, samt så ska jag uppdatera lite datum och så vidare. Detta främst för egen skull och för att kunna ha ett litet ‘ölnyheter 2011’-dokument här till höger på sidan där alla nyheter ska läggas in med info etc så att jag själv kan hålla koll på det. Så all cred till de som fått ihop listan såhär långt och så då främst  till Dempa som fixade ihop denna senaste lista som jag nu fyllt på.

Ölnyheter 2011
Uppdaterat 16/5 (källor, bl.a. dempa och schnille & schmakm.fl)

Nytt för beställningssortimentet
88266 Eskiltuna Annika Blonde Säljstart 2011-02-01 Sverige 330 28,9 87,58
88282 BrewDog Tokyo Säljstart 2011-02-01 Storbritannien 330 98 296,97
88264 Samuel Adams Noble Pils Säljstart 2011-02-01 USA 355 17,9 50,42
89222 Novopacké pivo Kumburák Säljstart 2011-02-01 Tjeckien 500 19,8 39,6
88936 Amigos. Tequila Flavoured Beer Säljstart 2011-02-01 Storbritannien 330 21,5 65,15
89262 Hantverksbryggeriet Joars Dricka Säljstart 2011-02-01 Sverige 330 33,1 100,3
89214 Flying Dog Snake Dog IPA Säljstart 2011-02-01 USA 355 29,9 84,22
88481 BrewDog Rip Tide Säljstart 2011-02-01 Storbritannien 330 27,9 84,54
89260 Samuel Adams Utopias Säljstart 2011-02-01 2009 USA 720 1150 1597,22    65-70 flaskor
89134 Celt Bleddyn 1075 Crafted Ale Säljstart 2011-02-01 Storbritannien 500 26 52
89221 Novopacké Pivo Granát Säljstart 2011-02-01 Tjeckien 500 19,9 39,8
88903 BrewDog 5 AM Saint Säljstart 2011-02-01 Storbritannien 330 21,9 66,36
89259 Anderson Valley Boont Amber Ale Säljstart 2011-02-01 USA 355 22,6 63,66
89226 Anderson Valley Hop Ottin’ IPA Säljstart 2011-02-01 USA 355 24 67,61
89022 Celt Bronze Crafted Ale Säljstart 2011-02-01 Storbritannien 500 24,9 49,8
88119 Anders Dubbel IPA Säljstart 2011-02-01 Sverige 330 32,5 98,48
89154 Omnipollo Leon Säljstart 2011-02-01 Belgien 330 32,9 99,7

2 MAJ
11147 Brooklyn Sorachi Ace USA 75 cl 109,00 kr T5
11520 De Ranke Guldenberg Belgien 33 cl 26,90 kr T5
11152 Great Divide Grand Cru USA 65 cl 78,60 kr T5
11201 Grebbestad Lunator 2011 Sverige 33 cl 23,00 kr T5
11167 Hantverksbryggeriet Bödeln Sverige 33 cl 29,90 kr
11501 Mikkeller Koppi Tomahawk x Guji Natural Coffee IPA Belgien 33 cl 39,00 kr T5
11547 Ichtegems Grand Cru 2008 Belgien 75 cl 60,00 kr T5
11166 To Øl First Frontier IPA Belgien 33 cl 34,90 kr T5

16 MAJ
11151 Great Divide Espresso Oak Aged Yeti Imperial Stout USA 65 cl 94,90 kr
11461 Brutal Brewing Summer Lager Sverige 33 cl 9,90 kr BAS A
11531 Halmstad Sommar Lager Citrus Sverige 33 cl 11,90 kr BAS A
1438 Banks Caribbean Lager Barbados 35,5 cl 15,50 kr T2
1491 Bocken i Paradiset Sverige 33 cl 18,70 kr T2
1558 Mahrs Bräu Maibock Tyskland 50 cl 21,90 kr BAS A
11448 Brooklyn Summer Ale USA 35,5 cl 16,90 kr T2
11472 S:t Eriks Sommar Ale Sverige 33 cl 18,90 kr T2
11545 Black Isle Yellowhammer Summer Ale Storbritannien 50 cl 23,90 kr T2
11429 Oppigårds Summer Ale Sverige 50 cl 25,50 kr T1
11474 Sigtuna Sommar IPA Sverige 50 cl 31,50 kr T2

11157 Avery duganA USA 65 cl 79,40 kr T7
11175 Brewdog Abstrakt AB:05 Storbritannien 37,5cl 125,00 T7  720 flaskor
1523 Ommegang Hennepin USA 75cl  79,90 T7
1522 Nørrebro Little Korkny Ale Danmark 60cl 115,00 T7
11457 Monk’s Porter House Russian Imperial Porter No3 Sverige 25cl 69,90 T7

30 MAJ
1442 Oppigårds Amarillo Sverige 33cl 18,80 T9

1 JUNI
1521 Innis & Gunn Triple Hopped Scottish Pale Ale Storbritannien 33 cl 22,90 kr T5
11169 St. Sylvestre Bière Nouvelle Sur Lie Frankrike 75 cl 70,00 kr T5
11585 Avery The Reverend USA 65 cl 79,90 kr T5
11174 BrewDog IPA Is Dead Storbritannien 1320 99,20 T5
11168 Evil Twin Soft Dookie Danmark 50 cl 64,90 kr T5
11174 BrewDog IPA Is Dead  Storbritannien 132 cl 99,20 kr T5
1697 Oud Beersel Framboise Belgien 37,5cl 45,50kr T5
11508 Boon Kriek Mariage Parfait Belgien 37,5cl 57,40kr T5
11147 Brooklyn Sorachi Ace USA 75cl

15 JUNI
1541 Lost Abbey The Angel’s Share Brandy Barrel-Aged USA 37,5cl 159:- T7
11176 BrewDog Abstrakt AB:06 UK 37,5cl 125:-T7
10046  Black Rooster The Hoptimizer IPA 50cl 49,90:-T7
11710 Uinita Crooked Line Cockeyed Cooper Barley Wine75cl 178,90:- T7
11714  Uinita Crooked Line Labyrinth Black Ale 75cl 179,90:- T7
11732  Amager Colocoff 37,5cl 115,90:- T7
14000 Drie Fonteinen Doesjel 75cl 149:- T7

1 AUGUSTI
11172 S:t Eriks Skördeöl Sverige 33 cl 17,90 kr T2
11173 Sigtuna Harvest Ale Sverige 50 cl 24,90 kr T2
11171 Avery Salvation USA 65 cl 79,90 kr T5
11485 Oppigårds Drakens DIPA Sverige 33 cl 22,90 kr
1521 Innis & Gunn Triple Hopped Scottish Pale Ale Storbritannien 33 cl 22,90 kr T5
11454 Sierra Nevada Bigfoot USA 35cl 29,90 T5
11170 North Coast Old Stock Ale USA 35,5cl 42,80 T5
14002 BrewDog/Three Floyds Bitch Please 33cl 59,90:- T5
11005 Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest 71cl 79:- T7
14001 Tripel Karmeliet 150cl 199,90:- T7

1 SEPTEMBER
1103 Dugges Höstbrygd 50cl 27,50:- BAS A
11733 BeerHere Höstcitra (Kama Citra) 50cl 37,50:- T1
11803 BeerHere Höst Stout (Ammestout) 50cl 37,50:- T2
11177 BrewDog/BeerSweden Hello My Name Is Ingrid 33cl 36,90:- T5
11237 Thisted Limfjords Porter 33cl 23,10:- T5
11806 Sigtuna Höstporter 50cl 24,90:- T2
95370 Mohawk Rye Lager 50cl 26,90:- T2
11236 Sigtuna Dunkel Lager 33cl 17,90:- T1
11705 S:t Eriks Rauköl 33cl 23,90:- T2

OKTOBERFESTÖL 1 SEPTEMBER
11278  Kaltenberg Oktoberfest 50cl 18,50:- T9
11298 Hofbräu Oktoberfest 50cl 19,90:- T9
11210 Löwebräu Oktoberfestbier 50cl 19,90:- T9
11281  Spaten Oktoberfestbier 50cl 19,90:- T9
11250 Paulaner Oktoberfest Bier 50cl 20,90:- T9
11290  Weltenburger Kloster Oktober-Festbier 50cl 23,10:- T9
11231 Flying Dog Dogtoberfest 35cl 25,90:- T9
11238 Oppigårds Oktoberfest 50cl 25,90:- T9
11229 Herslev Oktober Bock 50cl 39,90:- T9
11261 Samuel Adams Octoberfest 35,5cl 17,90:- T9
11262 Sigtuna Black October 50cl 23,90:- T9
1246 Wisby Red October 33cl 15,90:- T9

1 OKTOBER
1488 Pistonhead Plastic Fantastic 33cl 12,90:- T1
1537 Hofbräu München Original 50cl 14,90:- T2
1313 Dugges Gustafs Finger 33cl 18,90:- T1
1624 Old Tom Strong 33cl 24,80:- T3
11348 Slottskällans Svart 33cl 20,40:- T3

1 NOVEMBER
11158 Stone Old Guardian Belgo-Barley Wine USA 65 cl 79,90 kr T5

1 DECEMBER
11160 Stone 15th Anniversary Ale USA 65 cl 98,90 kr T5
11159 Odd Stone Imperial Stout USA 65 cl 83,80 kr T5

 Sist ut i Averys ‘Demons of Ale’-serie är denna helvetiskt tunga stout. Mephistopheles byter skepnader och är den andra fallna ängeln En kanongtung öl ska den vara och det manifesteras dels genom den oerhört höga alkoholhalten samt IBU’n på 107. Då denna öl är från 2008 och batch 4 så landar alkoholen på 15.92% vilket galet nog är den näst lägsta av de 5 batcher som gjorts. Så med andra ord är den tung, stark och med hög IBU. Många håller också denna som bäst av de tre i serien och då Samael nog får anses som minst bra av de tre så blir det intressant att se hur jag håller denna i jämförelse med den trevliga bästen The Beast. En specialversion på 8 gallons har gjort där man haft i sura körsbär och darn vad det låter spännande och framförallt gott. Tyvärr är det nackdelen med att inte ha nära tillgång till alla de fantastiska och roliga öl som många amerikanska mikrobryggerier brygger. Nä, dags att sluta cirkeln av dessa tre öl – slutet är här och det är dags att njuta sig igenom denna mörka brygd.

Avery Mephistopheles

Utseende: Mörk, ja verkligen helsvart vätska med litet brunt skum. Demoniskt.
Doft: Även doften är nattsvart tack vare enormt rostad mörk malt, lite bränt mald och mörka frukter och choklad. Som om inte det vore nog så är det även doft av espresso som hämtat från ett svart hål. Lite romheta russin, mörk choklad och mörka frukter går igen i det lite spritigare slutet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt mjuk och fyllig, men ändå oerhört kraftig. Beskan ger lite örtig, jordig och bränd besk strävhet som tillsammans med lakrits (anis) och en torr efterbeska blir en rätt ordentlig känga. Alkoholen bränner på rätt bra och spär på känslan av anis i smaken. Det känns som lite mörk soja och mörk sirap skulle kunna finnas här med. Både vinöst och visköst och nog bland de kraftigaste imperial stouts jag druckit. Hett och strävt. Med den stora alkoholhalten och den ändå rätt smakrika helheten så får jag nästan lust att säga att det är en barley wine stout på vissa sätt, humlespritigt, smakrikt men ändå lite sött. Men visst, den slutar i trevligt och rejält mörker.

Betyg? – Bättre. Rejäl, potent och som sagt barley wine stout. Stora smaker som följs av större smaker och med en hög %-halt och IBU så är det ett trevligt krig som utspelar sig i munnen. Kanske inte min favorit i serien om jag skulle dricka en igen – men mer för att den är rejäl än sämre. För den var nog den jag i smyg kommer sukta lite efter.

Glöm inte att ni kan få regelbundna påminnelser om nya inlägg genom att bli ‘follower’ här till höger. Bra skit!

 I dagens inlägg kan ni läsa om hur Great Divides grymma imperial stout Yeti är på fat, men som om det vore nog så får ni nu även en kort liten inblick i hur öl inte alltid lagras väl – än mindre på fat. Nynäshamns Ångbryggeris Mysingen Midvinterbrygd är en öl jag tidigare bara druckit på flaska, och då var den ändå ‘ny’ (2009). Betyget blev ett blygt Okey och jag minns att den var rätt mjäkig, åtminstone för min smak. Av någon anledning fanns nu denna öl från 2008, på fat, på Sorbon, och vipps ned i mitt glas. En öl, från 2008, old ale – bör lagras väl? Eller?

Nynäshamns Mysingen Midvinterbrygd 2008 (fat)

Doft: Syrligt, matt och rätt platta dofter. Djupt in minns lite torkad frukt och något ljust, kanske kola eller liknande? Det är för platt och anonymt för att riktigt känna av dofterna.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Viss fyllighet i kroppen till trots så är den rätt menlös även i smaken. Smakerna har utvecklats dåligt och det är en svag ton av kaffe och lite, lite kola eller liknande ljus smak från malten som är kvar. Kanske några enstaka russin, kanske ett rött bär – men annars är det inte något att bjuda ut moster för.

Betyg? – Sådär, lite trist med en annars rätt bra öl som inte har utvecklats alls, eller snarare har förlorat på att stå. Old ales ska väl kunna lagras bra? Samtidigt är de inte alltid så kraftiga i smaken så att de kan lagras bra. Ola Dubh-serien var väl okey, men föll mig inte helt i smaken. Utan lagrad ale känns mest tråkigt om det inte bärs upp av någonting. Här sker inte det, men det är en erfarenhet som är kul att ha med sig då det inte är ofta man får prova 2 år gamla fat av en öl som inte annars kanske ligger och väntar på fat. Inte dålig, bara trist och lite intetsägande. Som att se en Kenodragning medan det brinner i kastrullen.