MankerBeer.com

Igår vart det tid för att dricka upp lite av den kvarvarande ölen från trippen till New York, så var i alla fall tanken. Men efter att vi hade börjat lite lätt med Black & Blue från Dogfish Head (kommer imorgon) och Nynäshamns Ekholmen Ekologisk Ale (se under) så kom vi på att Akkurat fyller ju byxis och att jag totalt hade glömt den notisen i kalendern.. Så vipps bar det av iväg till Slussen för att dricka lite gott där. Väl där var det knökat med folk och då jag inte riktigt kan relatera till 50-åriga kvinnor som uppför sig som om de var charterresande 20-åringar då väl bandet började spela så blev besöket lite kort. Men vi var mest där för att prova på Närkes konjakslagrade Stormaktsporter, kvällen var på förhand redan bestämd att bli rätt kort då vi båda hade saker att göra tidigt idag så. Det blev i alla fall en öl och det var ju mer än bra det. Nu till nyår blir det ju skumpa och liknande, men frågan är om det inte blir att avnjuta en Pliny då också? Känns passande att piffa till dagen med!

Nynäshamns Ekholmen Ekologiska Ale
Jag gillar ju Nynäshamns produkter och denna brittiska pale ale har jag av någon anledning helt glömt att prova. Egentligen inga konstigheter, en läskande sommaröl var mina förväntningar. Öltypen annars är väl inte min favorit då jag oftast föredrar en bra bitter.

Utseende: Något mörkare gyllenorange med ljust krämigt skum med minimala bubblor och mjäll ’stekt ägg’ topp.
Doft: Citrus- och ljusa fräscha humledofter, lite brittiska kakor. Sött men ändå väl avvägt mot citrusen, något ljus maltigt i grunden. Lite bättre som en bättre lager.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt humlig med blommor, citrus och helt okey beska. Nedtonad brittisk bitter

Betyg? – Ok+, en svagare bitter eller lite tristare brittisk pale ale. Dock bra som en törstsläckare och finns ju på systembolaget, så är lättillgänglig och bra. Ungefär som jag väntat mig.

Närke Konjaks! Stormaktsporter
Så dags inför det som jag väntat på, Konjak! Stormaktsportern. Inför Akkurats 15-årsjubileum har Närke Kulturbryggeri bryggt denna specialbatch av Stormaktsportern som sedan lagrats på ekfat i 10 månader varav de sista 5 på före detta konjaksfat, därav namnet. Men det tror jag att ni alla redan visste.. Ni vet ju redan, hoppas jag, att både Stormaktsportern och Kaggen är bland de bästa ölen jag och säkerligen många med mig har provat. Kalasöl! Så därför är det ju alltid kul när något likt detta kommer och dessutom går att få prova på utan att det direkt tar slut.

Utseende: Mörkare mörkbrun vätska med litet brunt skum. Fint utseende.
Doft: Inte samma ’wow’-känsla som i Stormaktsportern eller framför allt i Kaggen, men med lite tid i glaset så börjar de trevliga dofterna framträda desto tydligare. Lite läder, tydlig eklagring, kaffe och vanilj. En fin fylligt fruktig rundhet från konjaken blir allt tydligare när den fått värma till sig lite bättre (de serverade den lite väl kallt kanske).
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Fyllig men något sträv i början. Men precis som med doften så utvecklas den mer och mer i takt med att värmen stiger. Potent och med bra smaker. Konjakslagringen märks först inte av, men sedan växer lite söt fruktig smak fram med lite sträv piff. Väldigt elegant. Aningar av tobak och lite kryddig hetta (inte het krydda dock som i tex chilikryddade stouts). Mörk sötma men inte för söt.  Väldigt trevlig.

Betyg? – Bäst. Trevlig och väldigt god med elegant finish i doft och smak när väl konjaken blev tydligare. Inte samma kanonöl som de båda andra jag nämnt, men likväl en väldigt bra hantverk. Plus dock för den oerhört snygga flaskan och ja, Närke visar att de må vara små men ändå är bland de största när de väl bangar lite på trumman.

I höstas tänkte jag att jag druckit på i rätt bra takt med tanke på hur sällan jag går på ölmässor och liknande, smått läskigt (drickandet då) men så försöker jag njuta till det emellanåt och inte bara dricka för drickandets skull. Vad passar då bättre som öl # 800 än något man suttit och hållit på ett tag? Denna flaska köpte jag i Tokyo för snart exakt ett år sedan (nyårsdagarna 2010) och vad jag inte såg direkt var att den redan legat i butiken och lagrats i 2 år. Den är alltså tappad sommaren 2008. Sedan har det bara blivit att den har fått stå kvar bland de andra flaskorna förens jag nu beslutat mig för att den blir en bra sak att börja även det nya ölåret med. Så i mitt försök att ha lättare för att sprätta upp folien runt flaskorna och faktiskt dricka något jag sett fram emot att dricka så får denna bli ett bra steg emot det, och kanske ett ‘ölmässigt’ nyårslöfte inför nästa år. “Att unna mig även de ‘fina’ flaskorna”, varför annars ens köpa dem liksom?

Ölen i sig är en imperial stout med hela 13.1% alkohol och har mörkt Cassanadesocker i sig samt honung, humle, kaffe och vanilj förutom ‘de vanliga’ ingredienserna. Nu vet jag inte när de ändrade till/från att även ha namnet och lite mer text på etiketten, för de bilder jag sett har mer på sig än bara bilden?

Mikkeller Black Hole

Utseende: Mörkare svart vätska med lite bubblor ovanpå vätskan men ingenting som liknar skum. Efter upphällningen är det som en liten hinna ovanpå vätskan samt en millimeter stor kant längsmed glaskanten.
Doft: Doftar lätt, nästan tunt – men då menar jag kroppsmässigt. Dofterna är eleganta och komplexa, men kanske något samvävda. Det är kallt, starkt kaffe med läder och tobak, där de senare två ger lite hetta till doften. Men även en nästan doft av salt något svedd skinka och mörkt speciellt socker. Undertill är det nästan vinöst och likörartat men med någon doft jag nästan refererar till köttmarinad, troligen är det humlen som lämnat kvar enstaka spår av lite örtig bitterhet men som med åren tonats ned i det söta med honungen och det mörka sockret. Komplext och elegant återigen.
Smak: Lätt kropp med okey kolsyra. Rätt tunn men ändå mjuk och len vätska. En direkt smak med lite humlebittert kaffe och massa choklad. Lite rökig, askig finish på det. Havremalten märks av och gör sig som oftast bra med det chokladsmakande. Den höga alkoholhalten märks inte av alls utan det är förvånansvärt lättdrucket.  Hettan från doften sitter kvar i smaken och det är kaffet tillsammans med lite läder och tobak som ger lite sting, säkert med hjälp från alkoholen. Mot slutet och efter en längre stund i glaset blir smakerna av russin, läder och trätunna mer tydlig, smakar nästan lite trälagrat. Det är småkomplext på det där mysiga viset att man känner av de olika smakerna och hur de binds ihop, men samtidigt så slipper man kravet på att behöva utröna alla smaker – de är ändå någonstans rätt så ’vanliga’, det är bara väldigt gott.

Betyg? – Bäst-, komplext och elegant. Samtidigt i twilight zone’en mellan att ha lagrats väl och att vara halvvägs. Det är som om humlebeskan som tydligen skulle ha varit här är bortgången men med lite spår kvar, men samtidigt så har de mer välutvecklade smakerna inte riktigt infunnit sig. Det är sådär likövinöst fint och elegant, men samtidigt så saknar jag lite djup för att det lilla minuset ska väck från betyget. Jag kan dock ana mig till rätt bra hur bra de olika lagrade versionerna lär vara, och även bli över tid! Rom, whiskey och rött vin gör sig säkerligen perfekt till denna öl. En värdig 800’e öl! Så skål.

Så, till slut fick jag tag i mitt paket med öl som var en enkel men god julklapp, från mig, till mig. Tydligen hade  paketet redan kommit den 23’e men inte fan visste jag det. Så det blev ett par dagar extra väntan. Men vad gör det? För vad var det som var i?

2 st Russian River Pliny The Elder – som tappats 22’a november. Alltså än mer färska än vad de var sist. Underbart!

1 st Southern Tier Back Burner 66cl, 10%ABV – Ja, kan man få nog av barley wines eller? Tror inte det. Detta är bryggeriets årliga lilla öl för att fira det nya året och bryggs i början på varje år.

1 st Hoppin’ Frog Wild Frog Wheat Ale 65cl, 6% ABV – Traditionell tysk hefeweizsen, ofiltrerad och mumsig från ett bryggeri jag gillar skarpt. Skulle verkligen vilja prova deras pumpaöl dock

1 st Mikkeller Nelsons Sauvin Single Hop IPA 33cl, 6.9%ABV – Ska försöka prova mig igenom hela  serien och här har man ju använt humlesorten Nelson Sauvin som jag annars gillar, så kan bli kul.

1 st Mongozo Fair Trade Banana Beer 33cl, 4.8%ABV – HAHAH, ja, bananer och fruktöl. Med ett betyg på 5 på RB så säger väl det det mesta. men en kul liten addering till paketet.

1 st De Molen / Flying Dog Bat Out Of Hell 75cl, 9.2%ABV- Äntligen finns info på RB, 666 flaskor gjordes av denna samarbetsöl. En Imperial/strong porter som jag hoppas mycket på.

1 st Samuel Adams/Weihenstephaner Infinium 75cl, 10%ABV- När jag lade beställningen hade denna just släppts, as in – samma dag. Sedan tog det någon vecka innan den är här. Men nu är den det. Samuel Adams är ett av mina favoritbryggerier och här har man med Weihenstephaner gjort en belgisk strong ale med inget annat än malt, humle, jäst och vatten och försökt göra den så som öl gjordes förr i tiden – utan annat än de sakerna.

Så ja, det blir trevliga drycker ikväll hoppas jag!

Jahapp, då var julafton över och med sedvanligt antiklimax som resultat. Idag är det som vilken vanlig lördag som helst kan tyckas. Eller så får man helt enkelt ställa in sig på ett ‘christmas mode’ som håller i sig även över mellandagarna. Dugges Rudolf Ren och Slottskällans Nisse blev i alla fall två lyckade kort igår på julbordet och även St Petes Winter Ale dök upp där, och ja, den var väl helt okey. Men inte tänkte jag raljera mer över julen utan kort och gott övergå till två väldigt trevliga svenska öl som har druckit på sistone. Vilka två det är vet alla som sett rubriken så det är ju ingen större överaskning.. Men fortsatt god jul på er!

Nynäshamns Ångbryggeri Valsviken Vinterporter
Från nynäshamns kommer då och då dessa underbara små öl i rätt passande 25cl flaskor och med riktigt bra innehåll. Minns bara då den lagrade Smörpundet kom vilket blev en personlig favorit som jag önskar att jag haft kvar än idag. I denna öl hade man dock använt ’en sorts’ humle, 7 sorters malt och sedan lagrat ölen på lika många månader (7 alltså..).

Utseende: Mörk brunsvart vätska, med oxblodsfärgade strimmor, med mörkt cappucinofärgat skum som dör ned rätt fort.
Doft: Chilikryddig het choklad med starkt kaffe och den där känslan av ’motorolja’ vissa mörka öl kan ha när de är rätt fylliga, tunga och med bra tryck i smak och doft. Doftar utsökt och det är svårt att inte hugga in och smaka den direkt.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Mjuk och passande kropp. Bränd och ekig chokladsmak och kaffe som byts ut mot lite mer bärcentrerad chokladsmak. Den medelstora kroppen gör sig verkligen väl med smakerna som levereras på bra sätt. Eftersmaken är riktigt ’mumsig’ med lite rökig smak som sitter kvar riktigt bra. Att den är på 9.1% märks inte av alls.

Betyg? – Bäst. Njutbar med ett måttligt ’smörgåsbord’ av smaker och dofter. En öl att kunna njuta av vid många tillfällen. Återigen visar man att man gör perfekta smuttar- och njutaröl på ett förstaklassigt sätt.

Strömsholms Malakias
Trots att Strömsholms haft ett par brygder på Monks, om jag inte har fel (tror de haft både Slussvaktaren och Stallpojken), så har jag så vitt jag minns inte provat någon av dem – det har bara inte blivit av. Så vipps kom denna rököl från dem till bolaget utan att jag hade hört något om det. I brist på andra öl att köpa och med en nyfikenhet inför det lilla bryggeriet nära Hallstahammar. Med 12-14 öl på sin lista har de ändå varit lite produktiva. Denna rököl inspirerad av Malakias Andersson är brygd med riktigt whiskymalt frön Islay och har humlats med Amarillo, EKG och Wiliamette. Siffernördig som jag är knyckte jag flaska 8 av 1000, vilket även gör den lite ovanlig med ‘enbart’ 1000 flaskor.

Utseende: Mörkt kopparbrun vätska med gyllenorange’a strimmor. Lättare ljust nougatfärgat skum med minimala till små bubblor.
Doft: Genuin whiskymaltsdoft med rökighet såsom den rökighet ska vara. Anar lite sting från humlen där amarillon nästan kommer igenom. Rökt malt, viss uppbalanserad sötma genom humlen som kommer fram mer och mer. Lätt whiskymaltrökt fläsk
Smak: Medelstor till större munkänsla med bra kolsyra. Inte alltför kraftig kropp utan något tunnare än anat. Samma tydliga whiskymaltsinslag som bättre whiskylagrade imperial stouts brukar ha. Örtig och lite gräsig smak från humle som övergår till lite lakrits och bränd malt och bacon. Jag vill inte egentligen kalla den för fizzig men kroppen är lite sprudlande.

Betyg? – Bra(+), jag övervägde att ge den ett fullt plus men det där jag uppfattar som sprudlande stör lite och gör kroppen mer levande och tar plats från den oerhört trevliga whiskymaltsmaken. Troligen är det humlen som spelar ett litet spratt och gör det på ett bra sätt då det gör att det sker mer i ölen, men smakmässigt kanske jag hade klarat mig utan det. Kroppen blir något tunn mot slutet och den känns inte helt potent hela vägen. Men vad gör det när de fått till en helt strålande whiskysmak och en utmärk doft. Bra gjort!

Jahapp, då var den här – dagen vi kallar julafton. Trevligt, gott och varmt hoppas jag det ska bli. Det är återigen en vit, kall ‘äkta’ jul här nere i Stockholm och ja, säkerligen i hela landet. Så jag hoppas ni alla får en trevlig julafton idag och både äter och dricker gott! Vi syns framöver, nu ska jag gå iväg mot jullunch!

Men jag lämnar er inte utan en öl, som kanske borde ha omnämnts tidigare då systembolaget trots allt är stängt idag – så ni som inte köpt den hade haft en chans. Ölen, en kriek som pepprats (rätt ordentligt?) med julkryddor eller vad vi svenskar snarare skulle kalla för glöggkryddor är ju annars att ha bredvid den vanliga glöggen som ett kul inslag i år. Lite jul på 2000-talet kan man nog kalla det.

Liefmans Ghlükriek

Utseende: Mörk brunröd vätska som släpper igenom lite gyllene strimmor. Ovanpå ligger ett litet rosamatt skum.
Doft: Glöggkriek var det va? Exakt. Inga konstigheter, för det är vad man får. Det är en medelsöt glöggdoft med nejlika, pomerans, kanel och alla julens dofter, fast här boostade med lite syrliga körsbär som lägger sig rätt bra och ger ännu en nivå till doften. Till en början nästan lite trevligare att dofta på än mången glögg.
Smak: Lättare munkänsla med okey liten kolsyra. Lätt vattnig vätska men med väldigt passande lite kriekartade fizzighet – ungefär som vanligt med bra krieks med andra ord. Smaken är som doften och lite speciell sådär. Glögg, pepparkakor (troligen kanel och nejlika) och liten eftersmak av körsbär och andra bär. Den är dock inte ’superbra’  men nog något jag tror att vissa lär uppskatta som komplement till den vanliga glöggen.  Dock tappar jag lite intresset efter en halv flaska (ja, jag försökte dricka hela själv) och smakerna blir lite för matta. Detta gäller ju ofta för glögg med, att man tappar intresset – ofta efter bara någon liten glöggkopp (jämfört med 2-3 ölglas av den), men likväl är det en öl och inte glögg så.

Betyg? – Bra, nästan med ett litet plus om det inte vore för att jag inte anser att smaken håller hela vägen. Rolig är den, men det är inte alltid det är ett attribut man vill ha på en öl. Visserligen är den rätt god också men kanske att körsbären skulle kommit fram aningen mer, för det var dem som var riktigt trevlig med den.

Varje gång jag har druckit något nytt från Founders så är det samma visa – ‘bryggeriet har inte svikit mig (Cerise.. hmm) och alltid levererat grym öl, blir det så igen?’. Och ja, detsamma gäller även denna gång när jag nu unnar mig själv en ‘ledighetsöl’ och varför då inte köra på ordentligt och plocka just något från Founders jag hade hemma? Valet föll på deras Nemesis 2010. Som vanligt är då frågan om jag kommer gilla den eller ej, en barley wine från Founders låter ju verkligen inte som om den kan misslyckas, både old ale’en Curmudgeon och även scotch ale’en Dirty Bastard ligger inom snarlika områden och ja, jag tror nog detta ska bli bra det med.

I fjol kom Nemesis 2009 vilket blev första delen i vad som ska bli denna once-only serie om olika barley wines. 2009’an är enligt Founders “best described as a Maple Bourbon barrel aged wheat wine”, i mina öron låter det tämligen spännande.. Medan 2009’an var bourbonlagrad och gottat på många sätt så är denna ’mer vanlig’. 5 olika maltsorter och en stridd ström humle som tillsatts kontinuerligt under bryggningen vilket ger den en IBU på 100. Känns lite på förhand som om Sierra Nevadas Torpedon gått och bytt skepnad till en barley wine i Founders tappning.

Founders Nemesis 2010

Utseende: Mörkt brun vätska som ger lite svartbrun känsla i glaset. Ovanpå ligger ett väldigt kompakt skum med minimala bubblor och gräddig topp, lämnar fina lämningar längs med glaskanten.
Doft: Stor doft av humle, men av vilken typ? Askig, jordigt örtig arom på humlen – men börjar man ta bort det övre doftlagret så känner man av komplexiteten undertill. Här är det galet mycket humle. När man minst anar det så kommer en lönnsirapssötma tillsammans dofter av kola och likör – nästan sammanbundna men ändå lite åtskiljda. Jag återkommer under hela flaskans gång till att sitta och dofta i glaset, det doftar helt enkelt intressant och gott med en doft som har delar från rätt många olika öltyper. Beskan och malten har verkligen matchats bra. Whiskey men ändå inte, aning scotch med lite alkohol (inte spritig) i toppen.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mjuk, len men tunt fyllig kropp. Stor beska men ändå med lika mycket malt som ger riktigt bra tryck i smaken av kola och likör i samma mix som i doften. Gommen skrumpnar nästan av beskan som trots allt inte känns exploderade utan sötman från malten med det kola- och bärsmakande avväpnar den värsta humleattacken. Som en ’Black DIPA’ men med en extra nivå i form av malten. ’Sticky’ utan att bli klibbigt söt, det sticker nästan av all beska – men som jag skrev innan så är det inte exploderande beskt. Väldigt välgjort.

Betyg? – Bäst, komplex och något av en otippad produkt men ändå så typiskt Founders. Den har allt som jag tycker bryggeriet står för – fylligheten, den mjuka kroppen, massiv smak och ja – grym öl. Samtidigt är den lite av en maltigare black DIPA med den markanta beska känslan som ändå så utmärkt får förlåtelse utav malten som kommer och räddar den från att bara bli besk. Smakerna har en rätt bra palett att sprida ut sig på – det är allt från scotch till kola till jordig, örtig humle till sirap till likör etc. Som barley wine har jag druckit bättre, samtidigt är denna vild men snäll – som en revolterande dotter som man ändå ger julklappar till. Man ger efter helt enkelt. Mycket smak, bra tryck och ja, det blir att köpa 2009’an nu.