MankerBeer.com

Vid lunchen idag slog jag upp helgens gamla Leva & Bo-bilaga från Expressen och kom till den lilla öldelen (en notis på 20 x 5 cm) där det finns lite, medelmåttiga, öltipps m.m
Någon jeppe vid namn Lasse Råde hade där recenserat och tyckt till om bland annat St Eriks Pilsner, Carlsberg Hof (är ju på PET-flaska nu), TT Green Lager och Adnams The Bitter.

S:t Eriks fick välförtjänt en 4 (av 5) i betyg vilket den förtjänar, näst på tur kommer Carlsberg Hof som – får en 4’a, men inte nog med det. den utses som “favorit”. Oavsett om det enbart är bland dessa fyra (men inte ens då!) så är detta en rätt vanlig syn i diverse tidningar. De uttalar sig hit och dit om komplett meningslös öl och denna gång vinner den på “utmärkt törstsläckare, lite malt, citrus och behaglig alkoholprocent” – inget som vittnar om en smakupplevelse eller annat som gör den bra i andra former än som törstsläckare? Inte undra på att svenskar dricker för mycket öl när tidningarna bara pumpar ur sig skräptipps och kassa recensioner och där bättre öl frammålas som “spännande” eller “exotisk” snarare än “bra” och “smakrik”. Den rätt smaklösa La Trappe Wit fick omdömet att vara bra men kanske lite annorlunda smak då den kom i vissa tidningar.

Hur ska man kunna sprida bättre ölkonsumtion eller alkoholkonsumtion överlag om man andrafierar bättre dryck som uppmuntrar till smakupplevelser och ökat intresse snarare än masskonsumtion och supande?
Ingen visrecensent hade höjt något skitvin till skyarna för att det var lättdrucket eller enkelt – tvärtom, de skulle få ett OK betyg max och sedan kanske en notis om att det är ett dugligt suparvin (fast omformulerat i stil med “friskt picknikvin” typ). En whiskey likaså, hade aldrig fått sådana omdömen.

Nä, nu får det vara nog. Gör om och gör rätt! Jag är medveten om att smak är relativt och att den stora massan kanske föredrar enkelt och att min åsikt och min smak är just min egen, men när man ställer det i relation till andra drycker så ser man hur fullbordat puckat just öl behandlas i media.

Fy!

Så var det igång det jag pratade om igår – att prova igenom Jämtlands utbud, eller de jag kommer över. Så för snart tjugonde ölen i rad så blir det icke-amerikansk öl. Men pga tidsbrist och att jag inte hinner mig ut på stan för att prova dem så får det kanske bli så ett tag.

Först ut blev vilket kunde avslöjas igår Jämtlands Postiljon. En Strong Pale Ale eller ESB i brittisk stil på 5,8% och som har vunnit flera priser genom åren (tex 7 guld på SBWF)

Utseende: Fint halvmjällt smutsigt skum med blandade storlek på bubblorna, från minimala till stora. Fint dovt brun vätska med reflexer av lite orangerött.

Doft: Pale Ale enligt bränd nötighet och mycket fin beska med en bra dos knäckig karamell. Den lite starkare alkoholstyrkan spär på det brända och ger en nästan lite rökig doft i botten av alkoholen. Den där doften som jag finner i mycket av jämtlands öl är där. Kanske är det lite nötknäckig apelsin? Hade humlebeskan varit lite tyngre och ölen haft mer fruktighet hade den kanske vunnit på lagring. För det är något lätt fruktigt, nästan lite mustigt som vill fram. En fatlagrad variant någon?

Smak: Lätt munkänsla med oerhört mjuk kolsyra i stil med brittiska bitters. Direkt i munnen är det lite lätt beskspretande smaker med en väl återhållsam sötma. Den extra alkoholstyrkan gör att den får mer komplexa uttryck istället för att bli alltför enkel. Smaken har en rätt tung smakbas som lätta upp av den nötknäckiga sötman och istället blir lite sötsyrlig. Det är inte så distinkta smaker vilket jag inte heller tycker mig finna i de andra öl från Jämtlands jag har druckit men denna gång är det en munkänsla och en upplevelse som väger upp denna kritik. Hade den haft en tyngre fyllighet och kropp hade den påmint lite om en ”pale ale’igare” variant på Nynäshamns Bötet Barley Wine. Samtidig är detta vad jag skulle vilja likställa med en brittisk ESB eller Pale Ale, den ska vara just såhär. Lite lättsam, ha smakerna där men utan att de får vara i centrum, en bra grundbeska och istället är det viktigt att den är trevlig att dricka.

Betyg? – Bättre, en lätt men rätt kraftfull Strong Pale Ale eller ESB med bra beska och en trevlig knäcknötig sötma som skapar en finfin munkänsla gör att det är många olika känslor gommen får sortera in allteftersom i sin smakbank. Först undrade jag om jag var lite för givmild nu men utan andra smaker i munnen (ja, jag hade faktiskt borstat tänderna av en slump en stund tidigare) och med en bra temperatur på ölen (vilket är viktigare än vad man ibland orkar sig med) så är det en komplex munupplevelse. En bra start för Jämtlands med andra ord.

Dagens fråga – Varför skulle Falcon, enligt sina reklamer, göra bra öl bara för att de har tillgång till bra vatten? Har de inte lärt sig att det är ett hantverk och ingen saftblandning?

Funderar på att ta mig en rejäl genomkörare på Jämtlands utbud som finns på systemet. Många hissar bryggeriet och tycker att de både har en särskild “hussmak” och gör finfina öl. Själv tycker jag att de förvisso gör bra öl, men kanske mer passande de som gärna dricker en bra öl till maten. Men så har jag främst druckit säsongsöl och liknande som har just den funktionen – vara bra öl, till bra pris, till bra svensk mat. Förvisso var påskölen i år rätt blek och julölen var bra men utan något som lyfter den.

Så nu kommer det vankas President, Bärnsten, Pilgrim, Hell, Postiljon m.fl. Det kommer nog bli trevligt och samtidigt är det kul att prova mycket från ett bryggeri i någorlunda begränsat tidsspann så att man hinner bilda sig en bra uppfattning som inte kantas av minnesluckor eller fall av regnande får.

Ikväll står en Jämtlands Postiljon framme, vad jag tycker om den får vi nog se imorgon eller på måndag.

Slutligen igår fick vi lite klarhet om BrewDog, deras besök i stockholm och Abstrakt 01.
Det kommer 480 flaskor, 125kr styck och de är i små champagneflaskor.
James från BrewDog kommer nästa lördag till Bishops Arms på Folkungagatan, var där i tid är tippset. Nu är jag även fiffig nog att lägga upp Casks inbjudan från deras hemsida. Vad som kommer att serveras på fat är dock inte meddelat, men säkerligen något bra.

En till nyhet om BrewDog är att de kommer släppa Punk IPA på burk enligt ett av deras blogginlägg (nej, den kom upp den 6’e så är inget aprilskämt, tror jag).

Igår kväll smuttade jag lite försiktigt på en burköl, ja det hände. Öl i burk – smakade jag på. Visst är Dales Pale Ale också på burk, men detta var något annat, något sämre? Namnet ger hopp om att det är en belgisk blonde där i, kanske en blonde ale för den delen – men icke, det är en pale lager.

Brasserie Duyck Jenlain Blonde
Burköl brukar ju om man ska generalisera vara rätt dåliga och burköl á la 50cl får mig att tänka på Sverige och burköl i mindre flaska på kepsbärande elefantdrickande personer. Så som ni ser så har jag inte mycket för burköl. Men då det nu kom en sådan i senaste släppet på bolaget och ja i tron om något bättre så fick det bli en sådan.

Utseende: Klart gyllene färg, stort poröst vitt skum. Får burkölsvibbar så det räcker och blir över.
Doft: Först kände jag en kraftig brödighet vilket nästan lockade fram tårar i ögonen på mig. Men efter att ha satt mig ner, sansat mig och uttalat mantrat ”ge det en chans, är det skit kan du hälla ut det”, så nosade jag försiktigt i glaset igen. Det är jag glad för. Apelsin, lätt jäsighet och kryddor samsas med en skvätt citron. Mot detta växer lagerdoften på en och ljus brödighet fäktar bort de lite godare dofterna. Det är lite tvålig sötma på slutet, men inte så att det sticker i näsan utan mer för att markera.
Smak: Lätt munkänsla med liten men passande kolsyra, inte tunn. Citron, ljust bröd, kryddor och lite apelsin finns även i smaken för att på slutet lämna mer av det traditionellt brödiga i eftersmaken. Det finns lite torr efterbeska där utan att störa. Slutligen är det också en lite äppelcideraktig smak där, kanske lite tvål, honung och ljus sirap som avslutar allt. Överlag bättre än förväntat och inget som skrämde bort mig.

Betyg? – OK+, som sagt, det är inget här som skrämmer bort mig utan tvärtom en prisvärd och rätt bra pale lager som påminner lite om belgiska blondes (trots att den är fransk) och är en lager, tänker främst då på smak och doft av krydda, lite apelsin och även lite jäst.

Få eventuella burkölsdrickare att prova denna och se hur de reagerar för den är helt klart ett bra substitut till brödsmakande lagers.

Nästa vecka kommer en sändning (480 flaskor) av BrewDog Abstrakt 01. en “12.1% vanilla bean infused Belgian quad” till bolaget. Detta är den första i en exklusiv serie på minst 8 som endast kommer bryggas en gång och därmed både blir eftertraktade och kommer att kunna lagras väl. Bara vad dessa brygder är får det att vattnas i munnen. Eller vad sägs om:

AB:01 will be a 12.1% vanilla bean infused Belgian quad

AB:02 may be a strawberry and black pepper oak aged imperial ale

AB:03 may be a 15% double hopped, double imperial red ale

AB:04 may be the Tokyo* we just put into Islay casks with raspberries

4’an med en hallonlagrad Tokyo eller en jordgubbs och svartpeppar eklagrad imperial ale. Alla dessa kanske inte lever upp till förväntningarna, men fasiken vad sugen man blir!
Alla flaskor kommer likt Brooklyn Black Ops i champagneflaskor med kork och kommer vara bottle conditioned.

På deras särskilda hemsida för denna serie avslöjas att det är 4 namngivna, 8 planerade men med “plats” för 8 till. Det kan alltså komma att bli trångt i lagret om man vill spara på sig dessa. Vilket vi nästa vecka vet om det är värt att göra.

Fick även veta nyligen att James från BrewDog nästa lördag kommer att dyka upp på Bishops Arms på Folkungagatan med lite fatöl och även lite Abstrakt, iaf enligt länkade inlägget. Har mailat dem för att se om man kan få lite mer info så får vi se.
edit: mer info @ http://www.casksweden.se/Cask_Sweden/News.html

Källor och liknande för mer info:
http://www.brewdog.com/blog-article.php?id=226
http://www.abstrakt.com/

Läste igenom ett av de livsstils och livsnjutarmagasin jag läser lite då och då igår och fann där en artikel om viner, dofter och våra kroppars reaktioner till dem. En person utvecklar (tydligen) sin doftarsenal under sina 20-30 år för att sedan bli allt sämre på att finna dofter och vad personen gillar. Det är tydligen något med att binda dofterna till en minnesbank som inte, än, är nedsmutsad med minnen, kopplingar, flera doftblandningar etc.

Män finner oftast dofter som påminner om kvinnliga dofter mer tilldragande då kopplingen går till “en vacker kvinna” eller som det ursprungligen är – “en könsmogen kvinna”. Tvärtom gäller då för kvinnor som gillar typiskt manliga dofter som mysk, läder, vinyl etc.

Enligt detta resonemang skulle kvinnor då gilla lite tyngre viner – eller doften i alla fall, medan män gärna doftar på ett lite blommigare, gärna rosen-doftande vin.
Som redan påpekat så gäller detta främst i unga dagar enligt teorin då vi sedan bildar oss mer knutna doftreferenser och preferenser. Se bara på ölvärlden, tror knappast det är särskilt kvinnliga dofter i en lambic eller suröl utan snarare något man lärt sig att uppskatta mer och mer.

Oavsett vad som stod kring vin började jag funderar på detta samband inom öl. Vilka öl gillar vi att dofta på och kan det skilja sig mellan åldrar, kön, kunskapsgrad och liknande? Enligt vinresonemanget skulle kvinnor kanske då gilla mer komplexa och lätt rökiga imperial stouts medan män gärna skulle dofta på fruktöl, blommiga IPA:s eller lambic. Ja, för jag måste nog ändra mig igen. hormonet östrogen som, vilket alla vet, är det kvinnliga könshormonet ska nämligen ge doft av bland annat svett, en doft jag tycker finns i mycket lambicöl.

Men är det såhär? Eller går utvecklingen snarare i takt med åldern? Börjar man med lättare drycker, lagers och ljus ale för att sedan utveckla sina doftreferenser inom ölvärlden? Jag själv tror att jag har gått den vägen, kanske med undantag för mycket av den ljusa lagern. Men att man måste börja vid en lättare punkt för att sedan finna de komplexare dofterna senare. Men kanske är detta också fel väg då, kanske ska man börja med svåra öl vid ung ålder för att senare börja njuta mer. Är doften annars kopplad för mycket till smaken, eller ens till att kunna dricka öl? Måste man kunna dricka öl innan man ens kan uppskatta och finna dofterna?

För att påpeka igen är att det gäller dofter, inte smaker eller drycken i sig. Men hur har andras, era, doftsinnen utvecklats och vilka dofter i öl uppskattar ni mest och varför tror ni?