MankerBeer.com

Varför inte en liten summering av vad som dracks i Japan? Tyvärr hade vi på grund av antalet dagar på vardera plats inte tid att besöka eller få tag på roligare japansk öl – var ju knappast prio 1 på en resa likt denna. Därför är det lite knappa kommentarer på vad som dracks.

• Kirin Ishiban (Maribana?) – En Pale Lager med nyplockad humle, tydligen görs dessa någon gång om året för att fira att det är nyplockad humle. Dock är jag osäker på om det var Maribana jag drack? En burk med lite fin humle på vart det dock. Smakade malt, citron och lite gräs. En rätt trist lager utan humle tyckte jag. Betyg? – Sådär
• Kirin The Premium Muroka – En ofiltrerad premium Lager som vart rätt mörk och påminde om en sötare dark lager. Rätt smakrik med lite karamell, malt och en viss bitterhet. Den bästa av de öl jag drack i Japan. Betyg? – Ok.
• Hoppy – En speciell dryck må sägas. Nämligen en alkoholfri “humlebrygd” som man sedan spär ut med japanskt brännvin. Själva blandningen klarade jag mig utan, men Hoppy’n i sig vart intressant. En vattnig och lätt vätska men med en helt okey humlesmak, ingen beska, ingen smak av citrus, frukt eller något annat än just humle. Intressant mer än god, Betyg? – Sådär.

Lyckligtvis har jag de andra flaskorna som jag tror är desto mer spännande kvar. Sen drack jag ärligt talat inte så mycket öl, mest för att vi var där rätt kort tid och över nyår. Så blev desto mer vin, drinkar (Kareokebar med fria färdigmixade drinkar i 2 timmar) och champagne (Moëtfrossa på 37-våningen med utsikt över Tokyo var inte helt fel på 12-slaget).

Slänger in lite foton, tyvärr rätt dåliga då alla från Tokyo och som vart tagna med en bra kamera ligger på tjejens kamera.
Utsikten från Gifu Castle (sydväst om staden Nagoya), hus vart än man tittar

En inte helt illa pinkad utsikt från hotellrummet i Tokyo.

Saké blev vi rätt okey med att dricka till slut. Bra många sorter att välja på jämfört med här hemma. Kan numera inte rekomendera något av de på systembolaget. Vi köpte bolagets 3-packs provlåda men den är inget mot det vi fick smaka på i Japan. Lite synd att bolaget inte vågat ta in bättre sorter.

Så, hemma igen efter en lång jäkla flygtur från Japan.
Från vårvärme och salighet till kyla och hårdhet.

Lite Japansk öl dracks, men det mesta var rätt så b. Men mer om det senare. Lyckades ändå hitta åtminstone en av de ölbutiker jag ville besöka samt fann lite “inhemsk” öl från staden Gifu som kan bli kul att testa. Gav upp på öl från de större bryggerierna då de var rätt trista då jag provade dem.

Vad som inhandlades var iaf:

Gifu:
4 olika öl som jag än så länge har liten koll på då jag glömde bort att få dem översatta, men det kommer. En pale lager, en bitter, en lager och en okänd vart det iaf.

Tokyo:
I en liten ölbutik i Shibuya i Tokyo köptes för 400 kr följande.
1 Delirium Tremens
1 Rogue Moritomo Imperial Pilsner
1 Cookie Beer
1 Mikkeller Black Hole

Fanns lite annat gott men bara Roguen tog bra plats i väskan hem.

Slutligen, jag fick ju lite öl av min kompis som vart på Nya Zeeland och det blev följande:

Tui – EIPA
Moi – Noir, Dark Lager
Wakana – Brewski

Ska bli kul det med.

Nu blir det lite vila.

nix, inget mer här på ett tag, trots att jag lagt upp vare sig åsikter och recension på Fresh Hop eller Midtfyns DIPA. Har man ont om tid så har man.

Men nu blir lite Japan över nyår och förhoppnings lite roliga japanska öl.

Så gott nytt (öl-)år på er!

Okej, först ut, lite nyheter. Eller en nyhet snarare

• Fått lite öl samt en underbar “öl-tshirt” från en kompis som vart i Nya Zeeland. En EIPA, Dark Lager och en Pilsner med det underbara namnet “brewski” md en skidåkare på. Mer om dem senare.

I fredags blev jag iväglockad på lite mat och dryck på Cafe Duvals “pressbakficka”. För mig som har svårt för belgisk öl var det en perfekt möjlighet att bredda mina smakupplevelser.

Först ut blev en gammal favorit, Hoegaarden Grand Cru:

Skum: Högt, lätt skum med fin vit färg

Färg: Ljusgult

Doft: Skumbanan varierad med riktig banan, lite vete, fruktigt, väldigt fräscht.

Smak: Mycket banan där med, “sockerbitar”-godis, lätt vetighet med fin mjuk eftersmak.

Betyg? – Bättre, en fräsch sommarklassiker som fortfarande är väldigt bra!

Näst på tur blev en Ellezelloise Hercule Stout som även Fajan & Jöns har testat nyligen.

Skum: Lite lätt skum, lite bubblor, men annars minimalt.

Färg: Mörkt, svart som övergår i ljusbrunt

Doft: Svarta vinbär slår mig direkt, lätt vinighet. Sammanlagt en väldigt söt arom

Smak: Lätt munkänsla utan samma fruktighet – även fast de finns där. Nu är det mer kaffe och mörka röda bär.

Betyg? – Bra, spännande i början men sen avtar smakerna och det blir mest sött, mörkt och lite lätt munkänsla i någon mix.

Frågan nu var vad belgarna kunde visa upp i humleväg. Efter en diskussion med bartendern föll valet på Poperings Hommelbier. Namnet till trots en något örtig, maltig och humlig Belgian Strong Ale.

Skum: Normalhögt, faller rätt fort till minimalt litet lock

Färg: Gyllengult

Doft: Humle, rätt menlös doft. Ska tydligen erbjuda mer lite kryddiga och örtiga dofter.

Smak: Nötig och lite humlig som förväntat. Ingen direkt beska från humlen. Rätt läskande och utan att alkholen på 7,5% ens märks av.

Betyg? – OK, tror att den kan ha vart lite gammal för inte var den kul tyckte jag. För få och tunna smaker och inte alls vad jag förväntat mig.

Sist ut för kvällen blev La Guillotine från Brouwerij Huyghe.

Skum: Inget alls, lite rester bara

Färg: Gyllengult

Doft: Lite banan, vete och hö

Smak: Väldigt lätt munkänsla, lent. Mjuk fruktighet. Väldigt frisk och läskande utan alkoholsmak överhuvudtaget (9%).

Betyg? – Bättre, även här är det en frisk smak utan att alkoholen visar sig trots styrkan. trevligt

Trevliga belgare som alla drog åt det friska hållet vilket för min del är vad jag gillar hos dem. Alkoholstyrka som i många, inte alla, fall snarare för med sig mycket smak och kraft.

Härnäst vet jag inte vad som händer.

Jul snart, sen Japan och lite japanskt över nyår. Så får se vad som hinns med i dagarna 3 nu

Jahapp. Dags att avrunda julölsbestyren, testade de jag ville, glömde någon, men nöjd ändå.

Men vi börjar med det lilla:

• Torpedo är äntligen i butik igen, blev att köpa några idag
• Någon som har tipps på bra ölbutiker i Tokyo, eller märken etc?
• Pinsamt nog har jag märkt att mina recensioner av Slottskällans båda julöl saknas både här på bloggen samt i mitt ölindex. jag har helt enkelt tappat bort anteckningarna!

Sedan följer årets sista julölsrecension som blir att handla om N’ice Chouffe. En trevlig Belgian Strong Ale med touch av timjan och curacao enligt etiketten – intressant.

Skum: Rätt högt, smutsigt, skum som pyser ned till ett litet lock för att sedan upphöra

Färg: Ekbrunt, trevlig brun färg

Doft: Belgiskt, men ändå lite mildare i dofterna. Lite rostad malt, limpa, karamell och bränt socker. Även lite nötter (Dock inte APA-nötig), torkad frukt och alkohol. Viss humlighet hoppar runt (höhö).

Smak: Rätt lätt munkänsla vilket är trevligt då dessa strong ales annars i mitt tycke kan bita till rätt fort. Belgisk “piff” utan att ta över utan de 10%:en är välgömda och gör att den blir mer lättdrucken. Mycket apelsin i smaken, lite nötig sötma och en beska följt av lite mer sötma. Väldigt mjuk men blir lite “enkel” efter en stund.

Betyg? – Bra, kanske lite menlös i längden men ändå den av de belgiska strong alen, betygen till trots, som jag tyckte var lättast att dricka.

Så var den sista julölen för nu bedömd och nu följer resultaten. De kanske inte alltid återspeglar betygen jag gett dem, men en öl som har ett högt totalbetyg kanske inte passar mat lika bra som till att dricka vid brasan etc.
Som sagt så föll Slottskällans båda julöl bort från bloggen, mina anteckningar och allt annat av någon skum anledning. Däremot kommer jag ha med dem här ändå.

Bästa julölen totalt:
1. Nils Oscars Julöl 2009. En riktigt god öl, lite dyr, men med mest smaker och “julighet”
2. Slottskällan Tomte. En till god öl, även den lite ljusare och humligare Nissen vart en favorit!
3. Great Divide Hibernation Ale. Samma poäng som Mr Sno Balls, men denna är juligare.

Bästa julölen till mat:
1. Jämtlands Julöl. Tyckte den vart rätt menlös i sig, men till mat tror jag mycket på denna
2. Oppigårds Winter Ale. Fick liksom Jämtlands rätt dåligt betyg, men är en perfekt julöl till maten
3. Harviestoun Brewery Mr Sno Balls. Inte så julig, men en krispig och god Pale Ale, pefekt till maten

Bästa julölen vid brasan:
1. Nils Oscars Julöl 2009. Enkelt val för mig
2. Slottskällan Tomte. Den kommer även tvåa här.
3. Anchor Christmas Ale. Inte en toppöl, men en god vörtig julöl att smutta sig igenom

Sammanfattning:
Årets svenska julöl har varit bra tycker jag, de lite mörkare midvinternattsbrygderna vart inga högpoängare utan borde vart lite mörkare. Men både Slottskällan och Nils Oscar presterade väldigt bra tycker jag. Både Jämtland och Oppigård kör vidare på julöl som ska drickas, inte smuttas eller dissekeras – de ska drickas och passar därmed bra till mat.
Hibernation Ale:n var i en klass för sig bland de amerikanska ölen och Underlig Jul vart mest ett kul alternativ men inget man vill bjuda på. Slutligen vart Nostradamus bättre än Corsendonken och N’Ice Chouffen bland belgarna och Mr Sno Balls anses vara fusk då den var en perfekt sommaröl!

Så, vi börjar med lite notiser och gott och blandat tror jag.

• Skippade dagens släpp helt vilket tog emot då jag insåg att jag kunnat få tag på en Samuel Adams Utopias om jag bara ställt mig där i kön när jag traska förbi – men snö, kyla och en kassakista som får prioriteras åt annat styrde min kropp hemåt istället.

• Tror även att det är dags att prova mina båda whiskylagrade Brew Dog (smokehead och isle of Arran).

• Har även kommit på svårigheten i att “knäcka” en öl själv numera, en 65 eller 75cl flaska är rätt svår att njuta av om man inte har tiden till det. Får öva nu under jul och frigöra lite plats inför nästa år.

• Dags nu för två av ölen jag fått i mig på sistone och vilka kröner den nya sidan av 100 sträcket över recenserade öl. 200 innan påsk?

• Jag ska även sammanfatta min julölsprovning (så snart n’ice Chouffen är testad) samt ge en sammanfattning av mitt “provade-öl-index” jag satt samman. Lite om vilka sorter jag testat mest, vilka bryggerier, vilka betyg etc. Statistik är alltid kul

Först blev Brasserie du Ciel Péché Mortel (tack Fajanen) en rejält (9,5%) imperial coffee stout.

Skum: Litet lock som lämnar en liten fin ring

Färg: Mörkt svartbrunt

Doft: Massvis med rostat kaffe, luktar kaffebönor och inte “kaffe” så att säga. Även lite mörk och bitter choklad, traktordäck

Smak: Återigen tonvis med rostade kaffebönor, lite eldig smak. Väldigt god och passande styrka som i mitt tycke dock tar över stundtals. Chokladen och traktordäcken lurar lite men överlag är det en riktigt bitter kaffebomb.

Betyg? – Bättre, god och rejäl smak.

Sedan en svensk Porter av amerikanskt stuk från Slottskällan, nämligen deras Black Rocket Porter

Skum: Rätt lågt, halvmörkt som faller ned.

Färg: Kolsvart brunt

Doft: Lakrits, rostad malt, bitter choklad. Inte den där vinösa tonen. Lite kryddor

Smak: Rätt fyllig, direkt smak munnen men inte lika kraftig som doften. God efterbeska och smak av citrus, choklad. Mjuk och fyllig. Tydlig humle. Mörk och fin för en så lätt (5,5%) Porter. Jag har klagat tidigare på porters med denna styrka som varit för lätta, men denna har ändå lite sting.

Betyg? – Bra! en stabil porter som dock svajjar lite, men värd att dricka igen, och kanske igen.

Så snart helg igen och lediga tider vilket säkerligen innebär både en och annan provad öl, något gott vin och vad nu man vill unna sig.