OS är i full gång och de rejält tränade deltagarna kämpar sig runt i allt från kast med liten ölburk till 100 meter pub crawl. Det är ialla fall vad BrewDogs vision hade varit om de fått bestämma så väl till OS tog de fram sin egen OS-öl i lite samma anda som när de släppte Royal Virility. Never Mind the Anabolics är en 6.5%’ig IPA som har ett halvt hippieliknande naturapotek i sig; kreatin, guarana, ginseng, gingo, steroider, macapulver, matchate och kolanöt (innehåller koffein). Alla ingredienser som hjälper till att ladda upp och glädje den deltagande; bra mycket mer så än snabbmatskedjor, läskande drycker eller massproducerade enformiga lagers. För som de säger, “It’s not the taking part, it’s the winning that counts”.

Ryktet säger att det kan komma en summa flaskor till Sverige under hösten, kanske väl efter OS men likväl. Hur mottagandet blir och om vi får se trikåklädda öldrickare springa runt på diverse gym återstår att se. Jag vet bara att nedan öl kunde varit bra att ha under inspelningen av förra årets montage inför SBWF.

BrewDog Never Mind the Anabolics

Utseende: Rätt så vackert klart rödorangegyllene vätska med ett typiskt småkletigt nougatfärgat skum.
Doft: En egen arom med allt ifrån färska kaffebönor, rostat kaffe, söt malt och tropiska frukter. Doftar av allehanda saker men jag gillar det. Smygande beska med grape, citrus och bär. Efter att ölet har öppnat upp sig så är det träaromatisk zingo som är det första jag tänker på.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt fizzig och lite sprudlande med en smak som genast går från munnen upp till hjärnan som undrar vad det är den känner av. Kaffetonen finns där men den är inte lika tydlig som i Mikkellers kaffeöl, samtidigt har den en kryddig touch som ger torrt ljust, nästan cederliknande, träsmak. Det är lite speciellt men jag gillar det då allting funkar rätt bra tillsammans – även fast det är lite ovanliga smaker. [5 minuter senare] Ölet har öppnat upp sig och nu är smaken en helt annan och det är nästans störande läskedryckssmak på den med zingo, kaffe och fizz.

Betyg? – Bra/Bättre-. Jag gillar den träkryddiga och kaffebetonade karaktären med både beska och sötma. Det är inte en öl som ska ha en markant beska, tydlig karaktär av grape, fläder och tropik utan det är en öl med allt konstigt du hittar på ett naturapotek och jämfört med Royal Virility så fungerar det rätt bra här, till en början. För sedan när zingosmaken och det fizziga, syrliga fruktdricketonerna tar över så försämras betyget lite för varje ny klunk.

För en näve veckor sedan under ett besök på den förträffliga Mikkeller Bar så mötte jag två spanska Pearl Jam-fans som delade mitt intresse för öl. Efter att ha delat på en rad fina öl, skrålat med i lite allsång och haft en väldigt trevlig kväll så ville vi avsluta med något speciellt. Mikkel har sedan det att hans dotter Stella föddes bryggt en öl varje år och som har släppts i samand med Copenhagen Beer Festival (och nu i år Copenhagen Beer Celebration). 2009 var första gången ölet gjordes och det året bryggde Mikkeller en korsning av en IIPA, barley wine och en amerikansk strong ale, 10% stark och rejält välhumlad. 1.300 stycken magnuflaskor om en och en halv liter gjordes och vi tyckte att 250 danska kronor inte var alltför farligt för att få prova en 3 år gammal Stella 0 (flaska 234 ifall man mot förmodan bryr sig).

Gällande det här med öl som lagras, och hur de lagras vilket jag kom in på häromdagen så har Victor på Något att Dricka skrivit ett lika välskrivet som faktabelyst inlägg om just IPAs färskhet – läs det!

Igår lade jag upp nedan bild över hur antalet bryggerier i USA har stigit och sjunkit sedan 1890 och ställde samtidigt frågan om hur det har sett ut i Sverige. Olle var då otroligt trevlig att sätta ihop en bild även över detta och det är intressant att se hur de båda kurvorna stämmer överens rätt bra med varandra. Nu ska man bara dra det mot bryggerier per capita och lite andra roliga stats så tror jag att vi kan få en rätt bra blick på hur utvecklingen ser ut. Olle kommenterar också om att det mellan 2006-2011 var en ökning om 43% i antal bryggerier och att den kurvan fortfarande stiger.

Det finns en rad intressanta diskusionsämnen om nedan siffror och jag tror att vi får grotta in oss ordentligt på dem; vad avser dem, vilka räknas med, hur mycket öl producerar av dem, vilka får inte vara med etc. Oavsett vilket så är vi glada att se att den dipp som vi diskuterade med Garrett Oliver inte har börjat och kanske inte ens kommer att ske?

Stort, stort tack till Olle för bilden och ja, vad ska vi säga? Det ser ljust ut för svenska bryggerier och fler och fler verkar våga ta steget att satsa på sin passion med att brygga öl. Vem vet, en dag kanske ni köper just MankerBeer’s öl?

Antal bryggerier i USA

Antal bryggerier i Sverige

En vanlig myt/sanning om india pale ales är att dessa humlebetonade öl ska drickas så färska som bara möjligt. I takt med att humlekaraktären avtar så ändrar de skepnad och det en gång så blommiga och friska ölet blir något mer “kletigt” till beskan och får en mindre fräsch smak – säger vissa. Det som diskuteras är om detta sker en vecka efter buteljering eller om det kanske tar en 4-6 månader innan ölet börjar tappa. Oavsett vad som är sant eller inte, för jag skulle säga att det beror på personlig smak, hur ölet är tänkt att vara samt hur det har hanterats, så tycker jag att det är svårt att inte tycka att en alldeles fräsch IPA är bland det trevligaste som finns. Samtidigt, vilket Närke Huvill från början av 2009 bevisade under vårat besök nere hos närkingarna, så är en stor humlefräschör inte alltid avgörande – det lyfter ölet, men i slutändan handlar det kanske mest om hur bra ölet faktiskt är?

Så när MankerBeer-vännen Balder från Ölrådet besöker Stockholm enbart för att svinga ölbägaren med oss och dricka lite god öl så blev det en nästan purfärsk (22/6) Dorado Double IPA från Ballast Point som fick sätta det där med humlens färskhet på prov. Ölet är humlat i nästan alla steg av bryggningen, helt i linje med vad man kan förvänta sig av ett bryggeri från San Diego; känt för sin förkärlek till den gröna lilla humlekotten.

Ballast Point Dorado

Utseende: Ljust gyllene orangefärgad vätska med ett vitt litet skum – som en fräsch och fin IPA ska se ut.
Doft: Färska små amarillokottar med en lättsam sötma från en stabil maltbas. Persikor, aprikoser och söta fruktdrinkar på en ö någonstans i Karibien.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En stor mysig beska där ölets väluppfostrade sötma suddar bort det beskaste bettet vilket ger den fina kulissen för fruktsallad och humlekottar. Efterbeskan svänger förbi, säger hej och ställer sig sen tillbaka i ledet medan smaken dör ut med en citrussmak.

Betyg? – Bäst. Det här är balanserat lika bra som Bells Two Hearted Ale, Three Floyds Dreadnaught och andra väl omtyckta D/IPA’s. Ett bevis på att malt behövs och att mer humle inte alltid ger en bättre öl. Tvärtom är det inramningen, balansen och helheten som väger mest och det lyckas Dorado verkligen att fånga.

Idag börjar då höstens roligaste tävling; i alla fall i mitt tycke då detta verkligen är ett pris jag hade velat vinne (hur många gånger ni nu har hört mig säga det!). Lägg upp era foton, dela dem, posta dem på stan, sälj dem till er granne – få folk att gilla dem! Varje veckovinnare får en plats i finalen där självaste Garrett Oliver väljer ut vinnaren! Delmoment 1 börjar idag och slutar nu nästa söndag. Läs nedan för mer information!

 Vinn ett exklusivt bryggkit från Brooklyn Brew Shop med (nästan) allt du behöver för att starta ditt eget hembryggeri och börja brygga din egen version av Brooklyn Brewery’s makalösa Black Chocolate Stout. Blir det ditt tävlingsbidrag som bryggmästaren, ostälskaren och den allmänt stilige Garrett Oliver väljer i finalen?

MankerBeer kan stolt presentera ännu en skön fototävling, denna gången med en kändisdomare som kommer att välja vinnaren! Brooklyn Brewery har försett oss med ett oerhört åtråvärt bryggkit och som om inte det vore nog så kommer mr Garrett Oliver själv att utse vinnaren, inte illa att få sin bild bedömd av en herre med mer stil och klass än vad vi skulle kunna vaska ihop på ett decennium?

Förra tävlingen vi körde drog massor av uppmärksamhet då en, av Sam Calagione – ägare och bryggmästare på Dogfish Head – signerad samlarflaska Dogfish Head 120 Minute IPA tävlades ut, med lite trevliga tröstpriser till 2’an och 3’an såklart.

Det vinnande bidraget då kom från Viktor Nyman. Viktors bild gick till final utan större problem, och i finalen fick hans “Vaskning av Stormaktsporter” stående ovationer och flest like’s – och det var precis det som avgjorde det hela.

Denna gången blir det i stort sett samma upplägg;
Under 3 kval-veckor med start 2012-08-06 (nu på måndag), 2012-08-13, samt 2012-08-20 kommer den bild som fått flest like’s per vecka (måndag-söndag) att bli kvalificerad till le grande finale. Kravet är att bilden skall ha ett Brooklyn Brewery-tema, och vara tagen i Sverige, i övrigt har ni fria händer.

Hur lägger jag upp mitt bidrag?

Facebook har numera den ack så populära Timelinevyn på alla sidor, vilket innebär att ni själva inte kan posta så mycket på vår vägg som syns. Trots det så ska ni ladda upp era foton varpå vi kommer highlighta dem för att alla ska kunna se dem. Ju tidigare i veckan ni tävlar i skickar in ert bidrag, desto större chans att ni vinner!

Så, ut och fotografera med er, ju roligare och fler bilder desto härligare. Använd photoshop, använd coola effekter på din feta systemkamera, gör precis som ni vill. Vad Garrett Oliver kommer att fastna för är högst oklart i dagsläget men ni kan lära känna honom lite bättre här, där Garrett och M2 diskuterar öl, mat, nässlor och tågstölder. Eller varför inte passa på att lära er om ostens underbara värld?

Den bild som vid varje delmoment har fått fläst läsarlikes kommer så att gå till finalen. Alla metoder är dessutom tillåtna för att skaffa flest like’s på just din egen bild, använd fantasin! Att tagga sina kompisar, ölbekanta, allmänt patrask och grannar verkar vara en vinnande faktor. Tagga ingen som inte vill det bara, då blir det dålig stämning vid farstuknuten

Börja förbereda er redan nu och ta foton och hitta på massa skoj!

Med kärlek och humle till er alla
//Manker och M2

Innan vi går vidare med en riktigt fin öl vill jag påminna att vår fototävling med ett exklusivt brewkit från Brooklyn Brewery börjar idag!

Nederländska Bierbrouwerij Emelisse var inte alltför känt i Sverige tills häromåret då Brill & Co tog tag och började distribuera deras öl i landet och bjöd in de holländska bryggarna till fjolårets Stockholm Beer and Whisky Festival. Tidigare hade jag provat lite olika mer humlebetonade öl från dem och ärligt talat var jag dittills inte alltför imponerad av helheten i ölet, ibland var det något som stack ut och tog över. Sedan provade jag deras White Label Imperial Russian Stout som legat på Laproaigfat och allting kom att ändras. Det var som att dricka rökig sammet och det var nästintill omöjligt att förstå att en öl på 11% kunde vara så snäll och len i munnen men ändå ha så mörk och robust smak. Nu i förra veckan så släpptes två andra lagringar av denna russian imperial stout, Glen Elgin och Ardbeg och båda fick såklart följa med hem. Ölet är en populär öl att ta hem som privatimport och självklart ville jag även prova dessa lagringar.

Utseende: En svart inte alltför trögflytande vätska med ett fint ljust chokladkrämfärgat skum med minimala bubblor.
Doft: Aromen har inte alls otippat en tydlig whiskykaraktär utav den fruktigare och lite lättare toviga sorten. Viss rökighet med mörk bitter choklad och lite mörkt kaffe och kaffesump. Alkoholen sticker till då och då, vilket är det enda minuset för i övrigt doftar det superbt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Medelstor kropp men rätt så lätt, eller så är den bara lurigt lättdrucken. Tydlig beska mot whiskyns fruktiga röksmak som får aningar av lakrits, bränd tunna och blåbärspyntad choklad. Riktigt mild och fin och oförskämt lättdrucken.

Betyg? – Bättre+/Bäst. Så enkel o lättdrucken men ack så god. Skapad av passion och helt utan pretantioner. Det här är något som passar ölsnobbar men även de som nyss börjat få tycke för mer viskösa mörka öl. Jag förstår att det är många som gärna har en hel låda hemma av dessa öl då de lyfter fram fatkaraktären perfekt utan att bli tunga och krävande.