Sahtipaja har vi tidigare presenterat här på MankerBeer då Timo Krujkoff berättade för världen att hans bryggeri existerade. Det kan ni läsa om här.

Men nu är det inte en presentation av bryggeriet, utan nu släpper Sahtipaja sin första öl till försäljning på riktigt, och som han gör det! Den 30 augusti kommer Brewers Beer bar i Göteborg, Beer Ditch i Malmö och Brewdog Bar i Stockholm att ha tre riktigt häftiga öl till försäljning. Det handlar om sveriges första lambic.
Svensk lambic, finns det tänker ni? Nej naturligtvis är det inte en lambic, utan en “lambic style” som Sahtipaja kallar dem. För att det ska få kallas lambic så ska det egentligen bryggas i Pajottenland och fylla en del regler?
Surisarna förklarar gärna detta mer ingående för det är ett ganska komplext och känsligt ämne. Kortfattat så får det kallas lambic eller flamländskans lambiek men man kan inte få stämpeln TSG som står för Traditional Speciality Guaranteed även om de flesta hävdar att en lambic/lambiek måste komma från Pajottenland. Jag kan inte det helt och hållet så Surisarna får ta över härifrån.

Sahtipaja Lambic style Hallon

Utseende: En läcker djup röd färg, men när man låter ljuset skära igenom blir det en mjukare ljusröd färg. Med ett riktigt trevligt ljusrosa skum blir det väldigt trevligt att titta på. 

Doft: Doften är otroligt trevlig. Jag var aningen skeptisk innan, men doften är stor av hallon. Det är en mindre ton av vinäger som sen utvecklas ut i en funkig doft av ett gammalt stall. Det saknas något för att komma upp i storheten Rosé De Gambrinus, men det är ganska nära. Jag tror att det ända jag saknar är den träiga ekdoften man kan få av en Gambrinus.

Smak: Väldigt snarlik doften. Det är en stor smak av syrliga hallon. Trots den syrliga framtonen så ligger det en viss sötma från hallonen i bakgrunden som spelar väl ihop med den lilla vinägertonen som finns i ölet. Vinäger som många gånger kan ta över, inte minst i amerikankernas försök till syrliga öl. Men Sahtipaja har verkligen lyckats att hålla den tillbaka även om den finns där. Funk och lite mögel finns med i spelet och ger ölet en väldigt fin avrundning. Åter så finns det bara det där träiga jag saknar i smaken för att nå upp i högsta klass.

Betyg? – Bättre (+) Med tanke på att det bara saknas en liten smak för att nå upp till Rosé de Gambrinus och att den är relativt obalanserad ger en rätt bra vink över hur bra det faktiskt är. Att balansen inte finns där är dock inte helt ovanligt i en så färsk hallon lambic. Jag satt och funderade länge innan jag skulle sätta betyget. Det ända som ekar i mitt huvud är att detta är den bästa premiäröl jag har provat från ett svenskt bryggeri, och eftersom det har blivit ett par genom åren så är det ett väldigt bra betyg.

Mig lär man hitta på Beer Ditch den 30 augusti, för jag vill verkligen prova Sahtipajas Lambic style Hjortron och Lambic style Röda vinbär/Rabarber som då är öl nummer två och tre.

Efter att jag postat på vår Facebooksida om hur jag åt rökta räkor förstod jag  att det kan vara en bra ide att posta om en av mina andra pasioner – att röka mat.

Mina absoluta favoriter att röka är naturligtvis fisk, men även sidfläsk och korv brukar hamna på grillen. Det är fantastiskt gott. När Manker, M2 och Surisarna var nere och hälsade på i våras så bjöd jag dem på en otroligt god rätt som nog är en av de absolut godaste jag vet. Rökt sidfläsk med en mycket enkel barbequesås.

Det du behöver, förutom ett par kalla pale ale, IPA aller brown ale att dricka under tiden du grillar samt att para med maten är:

Klotgrill
En liten skål med vatten
Ekspån för rökning

Köttet
Sidfläsk i bit med svål (gärna rimmat för det både blir godare och minskar chansen att köttet inte blir helt genomstekt)
Ett par kvistar färsk rosmarin
Svartpeppar
Olivolja

Barbequesås
1 Rödlök
3 vitlöksklyftor
1 röd chili
1 msk fänkålsfrön
1 msk paprikapulver
1 msk spiskummin (kan uteslutas)
1 tsk svartpeppar
0,5 dl soja
1 msk vitvinsvinäger
1 dl ketchup
1 dl chilisås

Börja med att preppa grillen, se till att lägga kolen på sidan av grillen, för du ska sedan grilla indirekt.
Lägg ett par nävar ekspån (hickory) i vatten.

Se till att köttet är torrt, dvs torka det ordentligt, skär små snitt längs hela svålen från långsida till långsida, ca 1 cm mellan varje skåra. Anledningen till detta är att svålen ska bli ordentligt knaprig och blir svår att skära genom annars.

Hacka upp rosmarinen och rubba köttet med rosmarin och peppar och droppa på lite olivolja och gärna lite soja. Låt köttet ligga i rumstemperatur. Rosmarin och ekrök är en grym kombination, det passar som handen i handsken.

Skala och finhacka rödlöken. Skala vitlöksklyftorna och hacka chilin lite lätt. Vill man inte ha en allt för stark sås så kan man kärna ur chilin först.
Stöt sedan Vitlök, chili, paprikapulver, spiskummin och fänkålsfrö i en mortel.

Lägg allt i en kastrull tillsammans med soja och vinäger. Koka upp och låt puttra i ett par minuter. Ställ åt sidan, låt svalna. Blanda sen ner ketchup och chilisås. Smaka av med salt, peppar och lite socker om den blir för syrlig.
Såsen håller i ett par veckor i kylen om man inte skulle äta upp allt på en gång.

Häll ut vattnet från ekspåna ett par minuter innan det är dags att börja grilla. Lägg på ekspånen direkt på kålen och lägg köttet med svålet nedåt i mitten av grillen och låt det rökas/grillas i 45-60 min. På bilden här ovan visas då vad som händer, värmen och framförallt röken går runt i klotet och gör att hela köttet får en fin uta, samt en röksmak över hela köttet.

Grilla gärna lite majskolvar till, det passar väldigt bra ihop med den stora sältan från köttet. Personligen brukar jag även röka upp lite korvar till, då blir det salsiccia som även det är med rosmarin. Vill ni ha receptet på det med?
Skär upp köttet i skivor från den förskurna svålen som nu blivit hård och fantastisk att bara att sitta och knapra på. Servera gärna i bröd tillsammans med barbequesåsen.

Detta mina vänner är helt otroligt tillsammans med den utkällda stilen brown ale, men även otroligt gott med några humlestinna pale ales eller IPA.
Några exempel du kan hitta på systembolaget är Mohawk Brown is the new brown, Oscar Blues Dales Pale ale, Founders Centennial, Brewdog Punk IPA, Amager Modern IPA, All in Hype IPA och Lagunitas New Dogtown.

Personligen tog jag den sistnämnda till och det var ta mig tusan helt otroligt.

All in Brewing presenterade i förra veckan en monsterbokning till sin egen festival All in Beerfest. Det råkar vara ett av mina absoluta favoritbryggerier, Cigar City Brewing (kan förkortas CCB) från Florida i USA.

Jag antar att det var mer än jag som hoppade av lycka när detta besked kom. Personligen är jag medlem i Cigar Citys ”El Catador club” som är en klubb där man betalar en summa pengar och då får ett vist antal öl till sig samt lite andra fördelar.
Varför tycker då jag/vi att det är, för att tala klarspråk, så in i helvete häftigt? Jo låt mig börja så här.

Sverige, ett land på klar uppgång i ölbryggning. Vi har dock ett ständigt ryggdunkande på produkter som är “bra för att vara svenska”. Tyvärr så är vi, internationellt sett, långt, långt efter.
Ett påhopp mot vår svenska ölkultur? Det kan man kanske tycka, men istället för att slänga ut en massa floskler kan jag motivera detta påstående på ett enkelt sätt.
Cigar City har på ratebeer 45 högre rankade öl än Sveriges bästa (levande*) öl Dugges Idjit!
Vi kan där tillägga att världens näst bästa aktiva öl är Cigar City Double Barrel Hunahpu. Denna öl stoltserar som den 4e bästa ölen i världshistorien.
Så om vi sätter det i annan kontext så är det är lite som att Emmabodafestivalen skulle rodda hem Bruce Springsteen och Swedish house maffia på samma gång.

I mina, lite väl syniska, ögon borde alla svenska bryggare, och entusiaster, därför ta sig till All in Beerfest bara för att provsmaka deras öl. För att känna hur smakerna ska binda ihop sig och hur en riktigt bra öl kan och ska smaka. Kalla det ett studiebesök som förhoppningsvis kan få oss svenskar att få upp ögonen lite till mot hur bra även vi kan få det. Vi har alla förutsättningar att kunna bli bäst, vi må vara långt bakom då vi inte riktigt haft en ölkultur. Det är därför det är så stort för mig.

Med Copenhagen Beer Celebration färskt i minnet så var jag bara tvungen att ringa upp Pelle Frost på All in Brewing och ställa lite frågor.

MB: Hur lyckas man egentligen med en så fräsig bokning som Cigar City?
PF: Det började med ett besök hos J Wakefield som jag känner via Pyrre, som var min chef på Bishops Arms. Han skulle komma på CBC men lyckades tyvärr aldrig med det. Pontus (Phil, All in reds anm) åkte ner till CBC och träffade där Bryggmästare på CCB Wayne Wambles. Kontakten har fortsatt och till slut så ja de att de skulle.

MB: Hur kändes det när de sa ja?
PF: Galet och det märks vilken uppståndelse det blivit. Men jag tycker att det är lite märkligt att det var så lite om J Wakefield om jag ska vara helt ärlig.

MB: Med CBC färskt i minnet finns det chans att ölen tar slut som i Köpenhamn?
PF: Ja det är svårt det där, för allt vi köper in från CCB måste drickas på festivalen eftersom det måste gå via andra kanaler för att kunna bli sålt vidare till oss i Sverige. Som festival kan vi köpa in det själva. Annars hade vi kunnat servera det på Brewers bar.

Detta är naturligtvis förståligt med lagar och byråkrati. Att få veta vilka öl som kommer till festivalen får vi nog vänta på. Naturligtvis finns det förslag och förhoppningar från All in’s sida men man väljer att dra lite på det.

MB: En sista fråga som bara måste ställas. Blir det någon sammarbetsbryggd med Cigar City?
PF: Det kan jag tyvärr inte svara på för det har i nuläget inte diskuterats. Men jag kan berätta att Victor (Dahlberg, All in) har en planerad collaboration med J Wakefield.

*Detta innebär att om en öl inte görs kontinuerligt så läggs den som vilande. Världens bästa öl, vilande inräknade, är faktiskt svensk. Närke Kaggen! Stormaktsporter är nummer ett.

This message will also be presented in English.

Då är vi på MankerBeer stolta att presentera årets roligaste nyhet, release datum för Cantillon Blåbär 2014.

Morten Valentin Eilertsen, ägare av Ölbutikken i Köpenhamn hälsar att i år är den extremt limiterad och det kommer bara att säljas 30 flaskor av den stora och ca 70 flaskor av den lilla.
Priset är 300 för den stora och 150 för den lilla.

Tid och datum för släppet är 19.10 den 31 Juli. Det kommer att finnas en del Drink-in så man ska inte bli jätte ledsen om man missar, för Morten lovar att det inte kommer att finnas någon reservering av öl, vilket man har kunnat göra tidigare år.

We at MankerBeer is proud to anounce the release party of Cantillon Blåbär 2014.

At Ölbutikken in Copenhagen at 31 of July at 19.10.
It is very limited and only 30 big bottles and 70 small will be sold.

Ja så tokigt det låter så är det faktiskt sant. Jag gjorde igår en krusbärsmarmelad och hade i lite överbliven humle och det blev ta mig tusan fantastistk. Så bra att jag bara var tungen att skriva ner det och posta det här. Om det är lätt? Det är busenkelt

Du behöver:
0,5 dl Krusbär (jag använder mig av hälften gröna, hälften röda)
1 ögonmått humle, beroende på hur mycket beska du vill ha
2dl syltsocker
0,25dl vatten

Personligen så använde jag min favorithumle centennial. Jag hade inte mycket, utan bara ca 10-12 gram humlepellets (mald och ihopressad humle)

Så här gör man:
1. Krusbären och vattnet i en kastrull och låt det koka upp utan lock i 15 minuter.
Det kommer att kännas som att det är väldigt lite vatten, men det löser sig själv när krusbären spricker.

2. Tillsätt socker och humle, låt koka i 15 minuter till. Gör sedan gele provet enligt följadnde. Ta upp lite på en sked och låt det sakta rinna av. Bildas en trögflytande droppe är den klar, annars låt den koka i 3-5 minuter till.
Man kan använda sig av vanligt socker och lite vetemjöl om man vill. Det håller dock inte samma konsistens och det håller inte lika länge i kylen.

3. Låt vila i ca 15 min, rör om lite då och då. Värm under tiden upp en glasbehållare med varmt vatten.

4. Ner med marmeladen i den varma burken och så in med den i kylen. Förvara i kylen.

Vi åt den sedan till lite ost och provade med två öl. Den franska osten Comté var bra, men Gruyere var snäppet bättre.
Till detta provade vi Great Divides Yeti (läs om den här) samt Founders Centennial (som man läser om här).

Vinnaren var ganska solklart Yeti. Även om det blev aningen sött i slutändan så spelade chokladen in en annars saknad faktor. Nu när jag tänker efter så hade det nog varit bättre med en öl som är ännu mer rostad och med lite mindre kropp. London Porter kanske?

Dock så var det väldigt speciellt hur centennial marmeladen passade sig med centennial ölen. Istället för att spela ut varandra så samkörde de och lyfte verkligen varandra.

Världens tredje bästa restaurang om man ser till Ratebeers räkning (Efter Akkurat och Ebenezer Kezar). När jag var där för några veckor sen var det världens bästa. En föränderlig värld, men varför förändras den så fort? Vad är det som gör att man plötsligt får så dåliga betyg som sänker medelbetyget? Behandlas alla kunder lika på denna mysiga lilla restaurang?

Man märker direkt när man ankommer vilken annorlunda restaurang det är. Det är lokala,, men det är även en hel del internationella gäster som sitter och minglar, äter och dricker fin fin öl. Här trampade vi 5 Svenskar in och ville ha ett bord. Naturligtvis fanns det inget ledigt, men de bad oss komma tillbaka om 30-45 minuter så skulle dom se om de kunde pusha in oss. Eftersom klockan bara är 5 och vi sen tidigare ätit ordentlig mat en gång på 4 dagar så tycker vi att det känns ganska ok att gå in på affären som ligger intill för att döda lite tid. Vi var trots allt lite hungriga, om än inte allt för hungriga.

Efter diverse inköp, mitt bestod utav 6 olika belgiska ostar, begav vi oss tillbaka och de ber oss att slå oss ner där ute då gästerna som sitter vid bordet inte riktigt är klara än.
Regnet börjar falla ner och vi blir inkallade igen till ett par soffor där vi får menyn, ölmenyn, eller ölmenyerna rättare sagt. En imponerande samling med öl. Väldigt likt Akkurats cuvee lista som är minst lika imponerande men De Heeren har fler riktiga bomber på sin lista än var Akkurat har så här vinner man i det avseendet. Dock vinner Akkurat med hästlängder på fatutbudet och antal. De Heeren har fler lambic på fat vist, men Akkurats range är imponerande!

Efter att vi har öppnat hårt med en Heerengeuze, som är en blend av Cantillon och Drie Fonteinen och sedan lagrad under 2 år i De Heerens egen källare, får vi in menyn till att äta.  Det är för att vi ska kunna få ut maten lite snabbare till bordet eftersom sällskapet vi ska ta bordet av ännu inte gett sig av.
Valen är många, nästan lite för många, så det tar en herrans tid att välja vad man ska ha. Vi tar en Girardin Black Label från 1997 medan vi väntar! Tror inte den kostade mer än 30 Euro dessutom. Nästan löjligt!
Vi har alltså på någon timme satt i oss 2 helt otroliga öl!

Några öl senare så får vi till slut vårt bord. Då är klockan redan halv åtta. Vi får dela bordet med sällskapet som satt där från början. De var nämligen inte intresserade av att flytta på sig. Turligt nog är de väldigt trevliga, även om en berusad dam är väldigt intreserad över vår hunk Micke och kramar om honom och säger hans namn högt. Otroligt roligt för oss, men pinsamt för både stackars Micke och för resterande i damens sällskap. Maten dröjer en aning även om vi förbeställt den, men snacka om att det var värt väntan. De som tar in kött får en perfekt stekt köttbit och vi som tog pasta får en riktigt krämig och härlig pasta med fenomenala tillbehör.

Ölen på bordet är några av De Heerens fatöl men även Tilquin Gueuze (originalet från 2010) som är fantastisk, Duvel från 1986 samt lite vertikaler av t ex. Rochefort 10. 2006 vinner för övrigt testet.

Avslutningsvis tar vi in en riktig val (så kallat i trading kretsar för en öl som är väldigt svår att få tag på) 3 Fonteinen J & J Oude Geuze Roze.

Klockan är nu runt elva och det har alltså tagit oss sex timmar från att vi ankom till att vi ätit och druckit ett par öl.

Hur kan det då tänkas att Akkurat är bättre än detta? Fatölen är bättre, men på De Heeren är allt annat bättre. Förutom servicen. Servicen är inte topp notch. Men om man är under 30 då är den direkt usel. Jamen vist låter det fånigt, men det är sant!
Vi är ett gäng på 5 personer, jag är yngst på mina 31 år och får en ok service, men kommer det in ett gäng på 5 25 åriga grabbar, då är servicen helt annorlunda. Då blir man otrevligt bemött, får extremt långsam service. Personal som skyller på både köket och på dig för att du beställer öl som är svåra att hitta i deras källare. Ja det kan dessutom ta en halvtimme för att få 5 fatöl.

Jag vill ändå rekommendera alla ölälskande vänner, som främst brinner för det belgiska, att åka hit. Men det är klart det är billigare att åka till Stockholm och gå på Akkurat, bli trevligt bemött, få maten snabbt och ändå kunna dricka några riktigt bra öl på kvällen.