Ända sedan Brekeriet bestämde sig för att inte bara importera öl och cider, utan även koka ihop egna brygder så har de en stor plats i allas våra hjärtan – Nu är det äntligen dags för vinnarna i kategorin “Årets Ölutvecklare” på Restauranggalan 2014 att expandera och vi var förbi och kikade på de nya lokalerna.

Brekeriet huserar just nu med ett 600 liters-bryggverk i ett gammalt brygghus i Djurslöv utanför Staffanstorp – mitt ute i ingenstans. Kapaciteten är blygsam, knappt 40 000 liter per år, men samtidigt helt rätt för Brekeriet.

De första ölen, Roken och Saison hade premiär i slutet av 2012 med drygt 600 flaskor av vardera öl, knappt tre år senare har efterfrågan på brödernas fantastiska öl har vuxit sig bortom vad man kan producera och nu är tanken att fyrdubbla kapaciteten genom flytt till nya lokaler ett par minuters promenad från Landskronas tågstation. De nya lokalerna är något större än de nuvarande, som ni ser.
Brekeriet kommer att flytta in i en del av Weibulls fröfabriks gamla lokaler, som totalt är på 35 000 kvm och förutom att inhysa ett surölsbryggeri och en form av badparadis (!) beskrivs Fröfabriken även som ett centrum för hälsa, kultur, innovationer, forskning och utbildning (Se hd.se).

Brekeriet börjar med att enbart köra brettad öl i ena halvan av den nya lokalen där man har option på den andra halvan när man flyttar den nuvarande produktionen från Djurslöv. Så, brettad öl i ena delen och resten av produktionen sker i andra delen, antagligen mycket väl avskiljt.

André Ek berättar att ett 2000liters bryggverk är beställt och på väg och kommer att installeras om 3-4 månader och ambitionen är att första ölen i de nya lokalerna framställs innan klockan slår 2016. Han avslutar med att de även kanske kommer att försöka göra svenskarna glada genom att ha ett par öl på Systembolaget nu när kapaciteten tillåter det.

Men innan dess så ska ju Sveriges färger representeras stenhårt av Brekeriet (och hjältarna på Brewski!) på Shelton Brothers’s The Festival, i Florida i mitten av Oktober, och vi hörde något om samarbetsbrygder där, MankerBeer kommer förmodligen att vara på plats!

Ikväll startar andra rundan av danska To Øl och svenska Omnipollos tour de Suede, idag genom ett besök på Bishops Arms Folkungagatan och imorgon med en beer makers dinner på Linje 10 i Stockholm, därefter blir det mer danskt på Östersunds Maltfestival. Henok som tidigare har bryggt öl med bland annat Evil Twin fortsätter göra collaborations med danskar och tillsammans med Tobias och Tore på To Øl är det nu snart dags för release av Brewmance Imperial Bourbon Barrel Aged Wild Honey Stout – kort och koncist namn. Ölet som släpps på Systembolaget nästa torsdag kommer också att finnas på provningarna ovan och Henok presenterar det som;

en bourbonfatslagrad imperial stout på mysiga 11,2% med honunf från T-Centralen i Stockholm. Nu kanske ni blir oroliga men det är inte så att Henok och grabbarna har gått runt och skrapat honung från den ökända “Plattan” utan honungen kommer från Kulturhusets tak där producenten Bee Urban skördar den väldigt speciella honungen som har en utpräglad unik karaktär. Honungen är bland den dyraste i världen och de två hängivna biologerna bakom Bee Urban brinner verkligen för vad de gör, vilket lovar gott för ölet och de minst lika hängivna bryggarna.

Det som är intressant och som jag tror att få kanske noterat är att ölrt är bryggt hos De Proef, något som inte är alltför vanligt när det kommer till imperial stouts och flygande bryggare som brygger ölen hos dem. 3 månader på fat fick ölet sedan ligga och för den som gillar siffror så ligger alkoholstyrkan ligger på 11.2%.

To Øl/Omnipollo Brewmance

Utseede: En mörkt brunsvart vätska med brunt chokladfärgat skum.
Doft: En mild sötma i doften där bourbonfatslagringen precis som sig bör ger ifrån sig vanilj och lite hetta. Det är inte så kraftigt som det brukar kunna vara utan det följer bryggarnas övriga öl med att hellre vara elegantare och lite tillbakadraget än all in med extremiteter. Inslag av kaffe och väldigt mörk choklad, med viss bitterhet slår dig på näsan innan den rundas av med dofter av blommig honung.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rejälare sting än i doften när alkoholhettan drar till. Snabbt fasas det brännande bort av vaniljsocker och rå honung där eftersmaken har spår av bitter choklad, nymalda starka kaffebönor och mörka trätunnor ifrån piprökande farfars lada. En viss efterbeska och en torr lång känsla sitter kvar i munnen, däremot utan spritig finish.

Betyg? – Bättre(-). Rejäl men balanserad där jag har sett vissa både anse att den är för mild medan andra tycker att den är för kraftig. Det är inte en imperial stout med magnifik komplexitet men elegansen och drickbarheten är imponerande med tanke på hur snabbt alkoholen och bourbonlagringen mattas av. Det lilla minuset kommer av att den aldrig riktigt exploderar eller slår till, men så är det inte heller något man ska behöva  erfara i en öl för att den ska bli bra. Skulle vilja prova den med lite krämiga ostar eller andra typer av inte fullt så kraftigt smakande desserter.

Sitter du och har lite ångest inför vad du ska ta dig an att svänga ihop något riktigt tokimponerande till vem du nu vill imponera på, på Alla Hjärtans Dag?
Gör du som jag och tar i från tårna och börjar förbereda flera dagar innan med din 3rätters och såklart ett par amouse bouche, provlagar och smaksätter, provlagar  igen, misslyckas med ankconfiten eller hummer bisquen och får inte tiden eller spisplattor att räcka till?

Släpp all det. Play it cool. Stek kött.

Till 2 portioner:

• 2 st riktigt fantastisk fullkomligt fenomenala bitar kött på ca 200-250 gr styck. Snåla inte, fråga din lokala slaktare eller saluhall om rekommendationer om allt från styckningsdetalj till tjocklek och ursprung.
• Flingsalt
• Svartpeppar från kvarn
• En klick riktigt smör
• En skvätt olivolja

Se till att köttet är rumstempererat, det är absolut essentiellt, annars kyler du ner stekpannan och köttet kokar istället, ingen god idé om man spenderat 400 spänn på två köttbitar.
Sätt spisen på nästan maxläge och klicka i smör och olivolja. Klappa in salt och ett par rejäla vrid med svartpepparkvarnen på båda sidor innan stekning.
När smöret slutat fräsa så ska köttet läggas i, använd med fördel en stålpincett. Låt steka i 2-3 min på varje sida. Rör inte runt köttet under stekningen. När du steker andra sidan kan du känna lätt med fingret på köttet, använd muskeln under din tumme som referens.
Låt köttet vila i 4-5 minuter på skärbrädan, innan du lägger upp det på en tallrik tillsammans med en enkel sallad på machesallad, finhackad schalottenlök, plommontomater och balsamvinäger.
Servera med en enkel APA och låt köttet stå för smakexplosionen. Den fantasifulle väljer såklart Mikkeller/Brill K:rlek för att förhöja kvällen ytterligare
Nu är du hemma.

Det var ett tag sedan vi kikade på vad som skedde borta i USA och hur det kan påverka oss här i Sverige – ölmässigt då.

Om vi börjar med nyheter som faktiskt på olika sätt påverkar oss i Sverige så ökade Oskar Blues åter sin försäljning som under 2012 ökade med 52%. De senaste årens otroliga försäljningssiffror har gjort att man har kunnat investera i en ny burktappningsmaskin som möjliggör en “burksättning” av 300 burkar i minuten. Mycket tack vare det här så kunde man nu introducera större burkar, så kallade tall boys och släppa öl som Deviant Dale’s IPA (kommer till Sverige i mars) och G’Knight Imperial Red IPA på tall boy. Bryggeriet har också satt upp ett nytt bryggverk i Brevard, North Carolina, där man hoppas kunna sätta upp en mer omfattande bryggpub med livemusik och samma levande och medvetna miljö som präglar bryggeriets ställen i Colorado.

Hawaiibryggeriet Kona Brewing Company har inte bara utökat sin distribution i USA utan nu kommer vi även att få se deras öl i Sverige då Brewery International har lagt till bryggeriet i sin portfölj. Förutom Kona Brewing Company så har “BI” även lagt till Widmer Brothers och Redhook – mycket trevliga nyheter för oss som gillar amerikansk öl och vill lära känna lite nya bryggerier. Just Widmer Brothers har i år planlagt två helt nya öl; Columbia Common Spring Ale och Chocolate Russian Imperial Stout – en twist på deras KGB Russian Imperial Stout fast med kakao från Ecuador. Utöver dessa två kommer tre gamla öl tillbaka;  O’Ryely IPA, KGB Russian Imperial Stout och deras Raspberry Russian Imperial Stout ‘13. Vilken om ens någon av dessa som kommer hit får vi se i framtiden.

Brooklynbaserade Sixpoint Craft Ales lade upp en bild i veckan på sin helt nya 3 Beans, en mörk kaffeale som Brill & Co snabbt delade och annonserade att vi kommer att få se i Sverige. Exakt mängd vet de ännu inte varpå vi inte vet om den bara kommer till krog och privatimport eller om det finns möjlighet att få se den på Systembolaget. Ölet är gjort tillsammans med Stumptown Coffee Roasters och Mast Brothers Chocolate och ingår i bryggeriets Mad Scientist-serie. En rik ale där kaffebönorna ger mysiga proteiner till ölet medan det slutligen blendas med Stumptowns kalla kaffe för att få än mer kaffekaraktär. Kolla på Brill & Co’s facebooksida för löpande information om ölet.

Mer Brooklyn? En nyhet som kanske inte når Sverige, igen är Brooklyns Dry Irish Stout – en öl Garrett Oliver hade med sig till Sverige på sin turnee nu i våras och som jag personligen tyckte var läskigt trevlig. 3,9% stark gör den till en mer än passande session ale och att de lyckades få i så mycket smak i ölet var anmärkningsvärt. Eask Kent Golding i humleväg och stora mängder rostad säd ger den grunden till att bli en utmärkt matöl. Vem vet, kanske kommer Carlsberg nu att kunna ta in även den här – en öl jag verkligen skulle vilja ha i ordinarie sortimentet på Systembolaget.

.

Våren kom, sommaren passerade och nu är det höst och i vanlig ordning sedan vinter. Vad än bättre än att ta fasta på detta och njuta av en höst- och vinterbrygd modell somrigare? I våras kom Mikkeller och Brills K:rlek, deras nya säsongsöl som ska släppas 2 gånger per år med ett nytt recept och lite ny inrikting än föregående säsong. Vår/Sommarölet var lättdrucket, läskande med skön crisp karaktär och frisk humle. Höst och vinter är lite mörkare säsonger då man vill ha något lite kraftigare att avnjuta i stugan. Så med mörkare maltsorter med en tydligare maltbas och enbart humlad med citrahumle så är Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2012 ett logiskt steg in mot hösten.

Ölet kommer att finnas här och var på fat, vilka lär gå lika fort som vår/sommar gjorde, men för alla som vill ha ett mer höstbetonat ölskåp hemma så kommer 40.000 flaskor till Systembolaget den 1’a november (T5 11713 Mikkeller K:rlek Höst/Vinter Danmark 330 33,90 40.000).

Mikkeller/Brill K:rlek Höst/Vinter

Utseende: Snäppet mörkare orangegyllene till färgen. Kladdigt lätt skum som dör ned och lämnar lite mindre rester kvar på toppen.
Doft: Citramysig grapearom med aningen passionsfrukt och en stabil maltbas. En blommig fruktighet med lite syrligt fruktlag.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bra kropp som ger en grund för en rätt kraftig maltkropp. Grape, passionsfrukt och persikokrämpurée vilket naturligt gör den mindre crisp än vår/sommar. Maltkroppen till trots så hade malten kanske också gått vara tydligare i smaken.

Betyg? – Bättre-. Riktigt bra “höstapa” där jag framförallt tycker att maltkroppen är vad som ligger bakom mycket av vad jag gillar med den. Mer lättdrucken, trots att den är lite kraftigare än vår/sommar och det kommer att vara en populär öl att ha ett sexpack av i skåpet senare framåt vintern.

Då jag på grund utav jobb missade To Øl och Omnipollos XXL-provning i Uppsala vart jag desto gladare att jag kunde “unna” mig själv ett besök dagen efter på Bishops Arms Linnegatan i Stockholm där det hölls en To Øl-special under torsdagkvällen. To Øl, med ett namn som är en ordlek på namnen på vännerna och bryggarna Tobias Emil Jensen och Tore Gynther startade runt 2005 då de råkade ha en annan känd dansk bryggare som lärare på sin gymnasieskola. För Mikkel Borg Bjergsø är väl ett inte alltför okänt namn? Efter att ha bryggt på skolan och sedan i föräldrarnas källare blev det runt 2010 dags att börja brygga kommersiellt. Här två år senare sitter vi nu tillsammans och dricker deras öl och har en pratstund om öl och livet i allmänhet. För min del började dock kvällen med en god vän där vi provade den provbricka som erbjöds med killarnas öl, en väldigt fokuserad blandning av öl. Därför delar vi upp kvällen i två delar där vi först går igenom lite av deras öl för att i del 2 gå in mer på mitt samtal med killarna.

American pale ale’en Reparationsbajer har vunnit flera priser och är verkligen en utsökt och lättdrucken öl där man verkligen inte kan känna av de 5.8%’en. Istället är det lite av en favorit för många att börja och avsluta kvällen med då du kan dricka 4-5 stycken av den och tycka att den första likt den sista är lika god (lite som Mikkeller American Dream). Friska humlesorter som fungerar utmärkt för att ge lika bra arom som smak väljs genom den blommiga Amarillon som samsas med den lika friska Nelson Sauvinhumlen medan Centennial ger en råare smak för att ge mer skjuts i smaken. Tillsammans ger det en uppfriskande öl som håller smak- och arom från första till sista stunden. Frisk APA med lagom beska vilket ger stor drickbarhet. Återställaröl finns det inte gott om, men jag tror att om den här hade funnits på Systembolaget (mer om det i nästa del) så hade den sålt riktigt bra, vilket den också gör på krog då den brukar ta slut rätt snabbt när det ryktats om att den kopplats på på diverse krogar.

Vill du gå steget upp går du då in på First Frontier, en kraftfull IPA i amerikansk stil med aningar från tidigare nämnda APA men med större humleprofil, högre beska och alkoholstyrka men med samma lättdruckenhet och friska smak av citrus, grape och blommighet. Centennial, Warrior och Simcoe har använts som humle men trots att man inte sparat på mängden humle så har den inte en för kaxig beska utan smakerna och intrycken får utrymme. Med ungefär samma humleprofil (2 av 3 humlesorter är densamma, Warrior har bytts ut mot Columbushumle)) men med än steget högre alkoholhalt provas sen Final Frontier, deras dubbelipa. Lite mer av allting jämfört med First Frontier, men det jag alltid har imponerats av hos de här ölen är att jag tycker det finns en röd tråd. Columbus är en humlesort med hög alfasyra och hjälper till att boosta upp beskan utan att behöva ha mer humle i själva ölet varpå man fortfarande kan bibehålla den trevliga smak- och doftmixen du får från Centennial och Simcoen. Båda ölen fick höga betyg på Stockholm Beer and Whisky Festival och har sedan dess inte gjort mig besviken då jag valt dem, de är inga extrema öl eller spelar vilt som vissa amerikanska kusiner men är inte tama för det. Provar man dem dessutom sida vid sida så är det svårt att välja vilken man föredrar mest.

Den vetgirige undrar troligen om Final Frontier har några Sci-Fi-referenser, vilket det delvis har. Men Tore förklarar att det snarare är en referens till en existentiell uppfattning människan har, om sökandet efter den yttersta gränsen. Oavsett om det är att flyga till världens ände eller att bestiga ett berg så är denna gräns alltid en abstrakt illusion. Men så länge du vill söka efter den, så länge kommer du fortsätta söka och fortsätta finna nya gränser – vilket deras Frontiers visar.

Två av killarnas mörka öl var också delaktiga i den provbricka som betades av – Black Ball Porter och Goliat. Om man tycker att det är en röd tråd i många av ölen så finns den även här. Black Ball Porter är en imperial porter bryggd med mörk cassenad och samma humlebas (centennial och cascade) som i iporna. Detta märks då det påminner om en brown IPA mer än en porter, utan att för den delen bli en black ipa. Mörka lättrostade maltsorter med en tydlig och passande humling gör den mer lättdrucken än vad den borde vara med tanke på sina 8%. Rostat kaffe, lite choklad och skvätt rökighet ger ändå de portertoner som behövs för att den inte ska sväva iväg för mycket tack vare humlingen. En öl som likt t.ex. Mohawk Black Rocket Porter kan drickas färsk eller låtas ligga och som likt Beer Here Höst Citra spänner lite mellan olika öltyper tack vare humlens karaktär.

Den enda av de fem provade ölen som därför inte påminner alls om e övriga är Goliat, deras imperial stout som bryggts med kaffe. Starkast av dem alla på 10.1% så har den aningar av den sötma jag brukar finna i lite av Mikkellers imperial stouts, så det märks vilken läromästare de har haft, samtidigt märks det också att killarna har gått sin egen väg. För här finns en mer komplex blandning av smaker, såklart med stora mängder kaffe och en lite viskös ton som går riktigt bra in i sötman. Lika lättdrucken som de fyra tidigare ölen men ändå potent och fyllig nog för att inte bli mjäkig. Första gången jag drack den mindes jag den som balanserad men lite enkel. Nu med en mer fokuserad koll på den så märker jag av lite mer, dess halvtorra och lite bittra slut, mer av kaffens inslag mot ölets sötma och hur allting tillsammans gör den till ännu en fokuserad öl av väldigt hög klass.

Så hur kan vi sammanfatta de här ölen? Detta är deras standardsortiment om man väljer att säga så, sedan finns det ett par till öl och snart kommer Southern Frontier, gjord på majs och med en twist. Man har också bryggt lite med Mikkeller, bland annat Overall IIPA – en IIPA med amarillo, centennial och simcoe vilket gett den en fräsch fruktig och blommig karaktär. Samtidigt har man också gjort en saison i Snowball Saison så nog finns det en vilja att prova på lite mer än vanligare öltyper. Därför tror jag nog att vi tar och avslutar här för att i nästa del höra oss för mer om själva tanken bakom To Øl och deras syn på lite av vardera.