Jag har mött Brooklyn Brewerys frontman, den alltid lika gentlemannamässiga Garrett Oliver såpass många gånger att jag inte längre borde bli förundrad. Men när vi nu slår oss ner på restaurangen och ölkrogen Babajan på Söder i Stockholm för att höra Garrett prata om bryggeriets öl som inte finns. Ja då är det som att återkomma till en bok man läst tio gånger tidigare men ändå hittar nya nyanser och favoritstycken i.

Historien om Brooklyn Brewery och deras existens på den svenska marknaden är det nog få som har missat. Tillsammans med Samuel Adams är det de amerikanska craft beer-bryggerierna som har varit med längst och fått många med mig att bli intresserade av riktigt, välsmakande craft beer. Vad många däremot missar är att bryggeriet är så mycket mer än deras Wit, Brown Ale och Lager. Man gör häftigt humlade öl och allehanda experiment med allt från otippade träfat till ingredienser och annat.

Till slut vart också efterfrågan så stor på de här “annorlunda” specialölen att man fick låta bli att göra dem till enskilda krogar. Istället föddes Ghost Bottles, experiementella öl Garrett kunde ta med sig till särskilda events och provningar.

I många fall, såsom K is for Kriek (på bolaget senare i vår) och den välhumlade Blast! började det som en Ghost Bottle för att i ett senare skede bli en klar komersiell produkt. K is for Kriek började till exempel som Jonge Kriek, en öl som inte sett så många barer men som bland annat var med på den Beer Makers Dinner som hölls på Akkurat härom året. I andra fall är det öl som har fått ligga på fat i flera år innan man bestämmer sig för att tappa dem på flaska och prova dem live på en törstande publik. Vilket var fallet med många av de öl vi fick äran att prova.

Först ut var den Sorachi Ace-humlade Saisonen Sorachi Ace. Men det är inte en Ghost Bottle utan en twist utan i det här fallet rörde det sig om Purple Sorachi. Man har låtit Sorachi Ace ligga på rödvinsfat där man öst i riktiga blåbär i tankarna. Ölet har sedan fått ligga i månader och gotta till sig.

Ölet helt annorlunda mot vad man förväntar sig av den blommigt friska Sorachi Ace. Champagnebubbel och oerhört vinös i en stil som osar Brekeriet, med en tydlig framtoning av blåbärsskal. Smaken är väldigt torr med skal, blåbärskräm och blåbärsfrön, med aningen tanniner. Väldigt läskande med en uppfriskande funk som bibehåller dess Saisoncharm. Överlag en väldigt trevlig skapelse på 7.5% som jag återkom till många gånger under kvällen.

Garrett brättar om hur deras Cellar Master Molly Browning jobbar hårt med deras fatprojekt och för att ha de bästa faten och ha koll på deras olika kvaliteter. Tillsammans har bryggeriets “experimentavdelning” också börjar kika på att använda “lees” i lagringsprocessen. Lees är de efterlämningar jästen lämnar och Garrett berättar hur de fått åka runt till vingårdar och ciderier för att flörta till sig jästslurrys som de kan använda.

Kvällens första öl med lees är svenskbekantingen Local 1, en trevlig Belgian Strong Ale med råsocker och tysk humle. I Ghost Bottle-varianten har man låtit ölet ligga i ett helt år med lees från ciderjäst. Local 1 med ciderlees är en komplex öl med en otrolig eftersmak, riktigt torr med en fin syra från skal och must som lämnar trevliga vinösa toner. Får mig att tänka på “blomstrande apelsiner”, torr cider och komplexa ljusa viner. En riktig favorit på runt 9.5%.

Innan vi fortsatte med “leesöl” skulle vi få en intressant historielektion. Garrett är emot samarbeten bryggerier emellan om det bara går ut på att skicka lite recepet mellan sina bryggare, posera framför ett bryggverk och sedan få fram en komersiell produkt utan eftertanke. Istället ser han hellre att man möts, pratar om livet, sina passioner och kommer fram till vem man är och vad man vill. Sedan tar man det bästa från mötet och försöker synka ihop det. Så var det när han mötte Peter Bouckaert från New Belgium. De födde en tanke om en Porter såsom den en gång var. Då stilen fanns långt före man kunde börja arbeta med ren jäst så var i stort sett alla porters fulla med brett. “Brettanomyces” var med andra ord “Brittish yeast”.

Av den anledning har Barrel Aged Wild Horse berikats med 100% Brettanomyces, efterjästs med champagnejäst och fått ligga på Woodford Reservefat för att få extra komplexitet. För att vara en brettad porter är den förvånansvärt ren, med eleganta toner av vanilj, råa träfat utan direkt bitterhet och en fin smak av rostat och kakao. Otroligt balanserad med just lagom mycket funkighet. Ett bra bevis på hur man kan ta fram en brettad mörk öl utan att den går all in på funkighet, överdrivna fattoner eller extrimiteter.

Garrett vill just ha balansen och återkommer till hur ett bra öl ska ha tre saker. Balans, struktur och elegans. Den ska inte vara ensidig utan måste få vara fin och en vacker, god öl. En bra öl ska du kunna ta flera pints av (här diffar siffrorna mellan 3 till 7 stycken på raken), kan du bara ta ett 15 cl glas av en öl så är det inte en bra produkt.

Med den filosofin i bakhuvudet var det intressant att gå in på eftermiddagens riktiga experiment. Först ut är Galahed, ett namn som egentligen gavs till ett annat öl för att man tyckte så mycket om namnet, men ölet gjordes i för få flaskor för att nå ut. Hur som helst så är det Local 2, en mörk Belgian Strong Ale med bland annat vildhonung som sedan fått ligga med lees från Rieslingfat i ett år. Ölet är runt 10% och har viss funk men framförallt en arom och smak där Rieslingen verkligen slår igenom. Något tunn vilket än mer hjälper Rieslingen på vägen och gör att den tappar kraft.

Problemet med att göra den här typen av öl berättar Garrett är att du inte direkt kan kopiera recepten eller ölen. Du måste låta det ta tid för ölet att jäsa ut och mogna. Likaså är det så pass många faktorer som kan påverka hur ölet utvecklas beroende på fat, kvaliten på druvor, ingredienser eller less, temperaturer, lufttryck etc. Av den anledningen blir det lite som med belgisk Lambic, du får blenda och finna rätt väg till att nå dit du vill, vilket också ger viss variation.

Så är det också med vad som otippat blev min favorit för kvällen Caradoc. Här har man åter tagit Local 1 och låtit den ligga i runt 1-2 år på lees från Chardonnay och Sauvignon Blancdruvor. Ölet ser ut som en cide, nästan helt flat. En spännande och ytterst komplex arom och smak av äpplen, grönsaker och sherry vilket följs av oxiderade druvrester, mandelmassa och lite sviskon. Bitvis är det nästan spritigt med en frän karaktär av druvextrakt och spår av plast. En helt unik dryck som vänder upp och ned på alla sinnen. Jag älskar den och skulle vilja prova den med riktigt vällagad mat.

Provningens två sista öl är rätt intressanta för oss svenskar. Dels då den första, den nämnda K is for Kriek snart släpps på Systembolaget och för att den andra, Barley Winet Hand & Seal nyligen släpptes på Systembolaget. Tar vi Hand & Seal är den som kom på Systembolaget den som har lagrats på bourbonfat medan den vi nu provar är Garretts egen favorit då den lagrats 2 år på franska Cognacsfat. Ölet är tänkt att inspireras av den klassiska Thomas Hardy’s Ale. Jämfört med bourbonvarianten är denna betydligt elegantare, med mindre inslag av trä och vanilj till förmån för utvecklade smaker av äpplen, päron och mandelmassa. Ypperligt välbalanserad och ett utmärkt exempel på en smakrik traditionell brittisk Barley Wine. Vissa inslav av gröna humlekottar men med makalös elegans och fin, gräddig, mjuk smak som faktiskt för tanken åt lite unken ost. Det här är perfektion.

Den sista ölen vi nämner är då den snart aktuella K is for Kriek. Efter att ha frågat sina gode vän Vinnie Cilurzo från Russian River tipsades Garrett om en körsbärsleverantör i Wisconsin. Sagt och gjort, 10kg Wisconsin Dry Cherries åkte ner per barrel med öl. Grunden är återigen Local 2 och återigen har man använt Woodford Reservefat. Anledningen till att man använder torra körsbär istället för mjuka är att du då får mer olja och annat som påverkar smakerna på ett sätt man kanske inte alltid vill. Garrett är också tydlig med att Kriek till skillnas från Lambic inte är lika bundet till Pajottenland utan har gjorts runtom i de fall där man har “kryddat” öl med körsbär.

Ölet har inte alltför mycket syra utan det är en väldigt ren smak med mörka körsbär med en torr framtoning som jag associerar med dessertöl eller en likör. Vilda, råa smaker och lite oxiderad lambic. Enligt Garrett är detta en utmärkt öl till ankben eller fois gras – så prova när ölet släpps i vår!
Eftermiddag hade nu övergått till kväll och i takt med att flaskorna tömdes så var det dags att tacka för idag. Med ett gäng Ghost Bottles bakom mig får jag ändå sticka ut och säga att Brooklyn har ett lite oförtjänt rykte om sig att vara tråkigt. Det är lätt att likställa något man har gått vidare från som tråkigt bara för att man missar vidden av vad de gör och tyvärr är det synd att vi inte får se mer av bryggeriets lite häftigare öl oftare. Till exempel har man en enastående Dry Irish Stout som håller världsklass, en Marys Maple Porter som är förförisk och lite andra tokigheter som tyvärr för sällan når hit. Oavsett så har det varit ännu en kväll med historier i världsklass och öl som har förvånat, imponerat och fått en att tänka.

När det stod klart att Brooklyn Brewery och Carlsberg skulle starta ett projekt ihop var förväntningarna väldigt höga och när bryggeriet väl öppnade och de första ölen kunde smakas så införlivades förväntningarna. Sedan dess har jag under sommaren besökt bryggeriet och njutit av deras öl i sommarsolen men något har saknats. Först nu kommer lösning, en flasklansering på Systembolaget. Sedan i fredags finns de båda ölen Kellerbier och Amber Ale på Systembolaget runtom bryggeriet samt i Systembolagets beställningssortiment på webben.

Bryggeriets 5,9% starka Kellerbier är brygd med golvmältad Böhmisk Hanka Pilsnermalt och humlen är traditionell med Perle, Tjeckisk Saaz och till aromhumle Tysk Mittelfrüh. Tack vare sina goda kontakter med tyska Weihenstephaner har man också lyckats få ut lite av deras lagerjäst, vilket man såklart gjort det bästa av. Ölet har varit en favorit sedan det började dyka upp på krogarna runt i Stockholm och jag är omåttligt glad att äntligen kunna köpa ölet på Systembolaget. 19,90 kr kostar en 33 cl stor flaska och Amber Alen är en krona billigare. Amber Alen på mildare 4,9% alkoholstyrka har den fina Maris Ottermalten i centrum vilket ger en karamellig ton vilket tillsammans med Perle och Fuggleshumle bjuder på en tydlig fruktighet utan markant beska.

Nya Carnegiebryggeriet Kellerbier

Utseende: Lätt disig, aningen matt persikofärgad vätska med litet vitt skum.
Doft: Stiltypiskt doftspektrum med torr, gräsig och brödig pilsnermalt som kompletteras av småblommig sommaräng och aningen dov frukt. Väldigt ren arom som “doftar öl” vilket många som just börjat intressera sig för öl men inte ännu vill gå in på humliga öl lär gilla, liksom de vana öldrickarna som uppskattar välgjord öl.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Uppfriskande blommig smak med en rätt direkt beska som på ett passande sätt sällskapar smaker av citrus, strå och lite honung. Eftersmaken präglas av beskan och smaker av ljus malt. Kanske är beskan lite för hög och jag som gillar torra öl hade inte blivit ledsen om den varit snäppet torrare.

Betyg? – Bra+/Bättre-. Det är alltid svårt att försöka ge omdömen på en personlig favorit men jag tycker att det här är ett öl som verkligen fungerar som en utmärkt brygga mellan stor stark-öldrickare och nyss ölintresserad. Ja, en väldigt van öldrickare kanske vill ha mindre av ditten och modifiering av datten, men när jag provade att ta fram ölet till en omelett med bacon och grönsaker så tyckte alla vid matbordet att ölet verkligen passade. Jag kan också tycka att öl likt Kellerbier ska avnjutas och drickas mer än att överanalyseras. För min del är detta en öl jag kommer att ha hemma framöver och gärna köper hem till vänner som vill dricka gott men inte svårt utan bara ha en “god lageröl”.

Varje gång jag är i en matbutik faller jag in i samma mönster, jag går runt och plockar på mig vad jag skall ha varpå det slutar med en kort tur till avdelningen med öl och läsk. Inte för att jag skall köpa något utan bara för att ta temperaturen på hur ölfenomentet rullar på. För bara något år sedan var det mest Falcon, Pripps och Sofiero i lågalkoholhaltiga versioner jag kunde finna och låta bli att köpa. Nu har något hänt och på min lokala Sabis/Hemköp finns nu Jämtlands Steamer, Dugges Brandmästaren Andrens, Nils Oscars Bordsöl med många fler. Visst kostar de lite mer och ofta lika mycket som en starköl men så smakar de också dubbelt så mycket som makrolagern på hyllan bredvid. Det jag kan sakna i de här ölen är oftast balans och kropp. Är ölen humliga är de ofta rätt platta i kroppen och humlen känns obalanserad, är det en “vanlig ale” har de ofta begränsad tyngd i smakerna och oftast får man kompromissa.

Därför kändes det kul att äntligen finna Brooklyn 1/2 Ale i min butik. Ölet är en del i vad jag anar kommer att bli en liten serie folköl från det amerikanska bryggeriet som och tack vare vårt lands goda relation med Brooklyn Brewery så är vi en av de utvalda marknaderna för ölet. Förutom 1/2 Ale, en Session Saison med influenser från ett traditionellt gårdsöl så har man börjat med en pilsener. En flaska 1/2 Ale kostar mellan 15.90-17.90 och vilket som ni ser är ungefär vad ni betalar för en vanlig ale på Systembolaget. Styrkan hos det här ölet är istället att med 3.4% alkoholstyrka så finns både kropp, smak och känslan som hos en öl som är 0.6% starkare. Den belgiska jästen ger karaktär och en tydlig men återhållsam humling ger smak utan att ölet för den delen ska bli besk eller kraftig. Med så låg alkoholstyrka blir ölet otroligt sessionable samtidigt som det är lätt att finna i dagligvaruhandeln, men med så stark alkoholstyrka så får du också en öl som fungerar bra som “mellan-ölen-öl”. Jag rekommenderar er att prova själva och passa då också på att prova lite andra öl med lägre alkoholstyrka för att jämföra skillnader och smak, förhoppningsvis hittar du din favorit.

Brooklyn 1/2 Ale

Utseende: Aningen disig mörkare gulfärgad vätska med litet vitt skum som lägger sig som en fin skumkrona.
Doft: Doften prälas av mild belgisk alejäst med behaglig krydda med lime och korriander samt lite tvål. Föga förvånande är doften rätt nedtonad men öppnas lite efter att ölet få värmas upp.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lagom kropp för att vara så stark/svag och jag finner ordet läskande mer passande än blaskig, även fast jag hade föredragit med tyngd om man ska se den som en belgisk ale eller mild saison. Först helt okey med gräsighet följt av uppfriskande citrus och sen desto mer Sorachi Ace-humle med sin speciella smak av “dillglass” (jag finner ofta smaken påminna om vaniljglass med dill i mer än bara dill).

Betyg? – Bra(+). En väldigt kompetent öl som inte gör bort sig på något sätt. Valet av jäst och humle gör att ölet både får en viss kropp och en smak som tydligt sticker ut vilket också gör att ölet blir behagligt att dricka istället för att snabbt falna och bli vattnigt. Utmärkt bordsöl eller varför inte till sommarfesten som är tänkt att pågå en hel dag?

Från det att ryktena en gång började florera om att Brooklyn Brewery letade efter ett land och en plats för att slå upp ett bryggeri i Europa till det att samarbetet mellan Carlsberg och Brooklyn Brewery startade har vi nu nått till slutet av den första etappen. Nya Carnegiebryggeriet är en hybrid av dem båda och en återupplivelse av ett stycke svensk ölhistoria i form av Carnegie. Förra veckan var det så äntligen dags att slå upp portarna för pressvisning och officiell invigning om än att det dröjer lite mer än en vecka innan de öppnar upp för allmänheten.

Såklart var Brooklyn Brewerys grundare Steve Hindy med fru på plats liksom den karismastiske bryggmästaren Garrett Oliver och bryggeriets General Manager Eric Ottoway. Om de representerade Brooklyn så bestod den svenska trojkan av mannen vars vision ligger bakom bryggeriet – Joakim Losin (projektet har faktiskt tidigare lagts ned hela 8 gånger) samt mannen som såg till att förverkliga den här drömmen, Fredrik Vogel. Tillsammans med sitt bryggarteam bestående av Anders Wendler, Josefine Karlsson, Christoffer Thurgesson och Karl Fornarve har de slipat, putsat och påtat med bryggverket och lokalerna för att allting ska vara topp.

Eric berättar om hur bryggeriet alltid har känt sig välkomna i Sverige och hur det har knutits band som gör det rätt naturligt att Sverige var rätt plats på ett sådant här projet, ett projekt där man inte vill ha endera Brooklyn Brewery eller Carnegie/Carlsberg utan där man velat skapa någonting helt nytt. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson fick äran att inviga bryggeriet genom att slå hål på den första trätunnan av bryggeriets Kellerbier och var också tydlig med att lyfta fram mikrobryggerier och ölnäringen som väldigt viktig. Den skall kunna ta samma plats som importerade viner och med den ölhistoria och tradition vi har i landet så känns det som att han faktiskt vill värna lite extra om vår kära öl.

Under öppningen serverades 5 stycken av bryggeriets nya öl samt 1 ett av Brooklyns Breweries öl – den nya Hammarby Syndrome samt Carnegie 175 Anniversary. Många har sedan bryggeriplanerna annonserats varit skeptiska till kapaciteten, ägandeskapet och hur pass fria bryggarna skulle vara och vad för öl man ska brygga. Nu är kapaciteten på cirka en miljon liter om året vilket inte är någon enorm kapacitet och tanken är att ha lite blandade öl med både en “core” serie samt lite bryggerispecialer och öl som skickas ut i Stockholm, Sverige och världen.

På premiären serverades en Amber som humlads med Perle och Fuggles, två rätt snälla humlesorter. 4.8% stark och för öltypen full av karaktär, härligt fyllig och med en fruktighet som känns modern och tilltalande. Helt enkelt en öl som jag lätt skulle kunna spendera en förmiddag med att dricka. Session IPA’n J.A.C.K är döpt efter alla bryggarna och denna 4.5% starka öl är liksom nästan alla av bryggeriets öl jästa med Brooklyns egna husjäst, men har sedan humlats med Williamette, Admiral och Bravo – även dem lite snällare humlesorter. Igen uppvisar ölet en otroligt fin fräschör med härlig mix av citrus och kryddig fruktighet. Både Chris och Garrett är väldigt nöjda med ölet och hur beskan är lite nedtonad så att man ska kunna dricka en 4-5 pints av den utan att tröttna eller att munnen domnar bort. Ölet kommer att bli fast kran på Stockholmkrogen Akkurat och har alla förutsättningar för att bli en sommarhit. Kellerbieren jag tidigare nämnde har humlats med traditionella humlesorter och är jäst med Weihenstephaners lagerjäst. Inte helt otippat en hit med bra fyllig mullighet och härlig fräschör – en grym matöl på 5.9% alkoholstyrka. De sista två är lite mer äventyrliga öl, något man kommer att fortsätta våga sig på och först ut var Primus Lux – en Winter Ale på 7%. Galena och Bramling Cross-humle och en mängd muscovadosocker ger både beska och fyllighet med kola, choklad och så kaffe. Kraftig och smakrik men inte för svådrucken. Inte helt otippat kom jag att tänka på Brooklyns starkare mörka öl såsom Local 1 och Local 2. Sist ut var Lumens In Tenebris på 6.7% en motsägelse både till smak och namn. Den mörka ljusa är en mörk Saison, men istället för mörka maltsorter som även ger ölet riv och bitter så har man försökt fokusera på att göra ölet mörkt men ha kvar mer av de ljusa, kryddiga Saisontonerna. De har också tagit fram en helt egen pepparmix tillsammans med ett av Brooklyns bästa “krydderier”. Ölet är intressant och har antydan till komplexitet med eucalyptus, en svag pepprig hetta och mjuk sötma med rostade inslag. Otroligt lättdrucken och god trots att den vågar ta ut svängarna.

Både bakom baren och i köket finner vi något av Sveriges elit. I baren finner vi Thomas (tidigare Akkurat), CC (tidigare Oliver Twist) och Roger (tidigare bl.a. Bishops Arms) – alla med enorm kunskap, passion och serviceanda. De tre kommer att tillsammans med övrig personal att sätta en otroligt hög standard från dag ett vilket gör otroligt mycket för ett ställe likt detta. Det någon av dem tre inte kan om öl kan du låta bli att lära dig. I köket finner vi så kökschefen Billy White (bl.a. Fäviken) och restaurangchefen Tobias Nordahl (bl.a. Matbaren) två proffs med CV’n som skulle kunna ge dem anställningar som helst i världen och ett bevis på att Nya Carnegiebryggeriet också skall bli en första klassens restaurang. Detta belyser också de båda då de förklarar att restaurangen och bryggeriet inte skall ses som två separata enheter, även fast de är det. Istället är det ett ständigt pågående växelspel där man samarbetar och provar ölen och maten mot varandra – något som är en väldigt utmärkande egenskap hos just Brooklyn Brewery, öl och mat skall avnjutas ihop. Av de smårätter vi fick prova på så kan jag bara garantera att det inte är något annat än världsklass. Restaurangen är tänkt att vara tillgänglig för alla och kommer att kunna hålla ungefär 40 gäster var i restaurang respektive bardelen. På sommaren kommer också uteserveringen att inrymma runt 150 gäster och med tanke på läget bredvid kajplatsen och med utsikt över hela sjöstaden och Nacka så lär det vara fullt varje varm sommardag.

Sett till helheten kunde jag bara kapitulera helt – allting är av yttersta värdsklass – ölen, lokalerna, köket, bemötandet och bryggarna. Det här är riktigt, riktigt bra och kommer att bli helt otroligt bra.

Amerikanska Bloomberg skriver idag hur Samuel Adams grundare James “Jim” Koch numera kan uppskatta sin förmögenhet till över en miljard dollar. Trots ett tapp på 2 procent av den totala ölförsäljningen i USA under första halvan av 2013 så har “craft beer” ökat med hela 15 procent och Boston Beer Companys försäljningssiffror har ökat med hela 17 procent. I takt med denna ökning har också aktievärdet ökat såpass att Koch numera kan skatta sig som “billionaire”.

Med över 70 produkter på marknaden och med en ställning som USA’s näst största USA-ägda bryggeri har man inte bara ökat det senaste halvåret utan sedan 2009 har man tiodubblat sin aktiekurs. Detta är inte bara första gången Koch är med på listan över amerikanska dollar miljardärer utan det är också första gången grundaren utav ett “mikrobryggeri” hamnar på listan. Koch själv meddelade Bloomberg att han själv brukar påminna nyrikt folk att rikedom är livets stora fälla då den normala människan nog hellre är lycklig än rik. Lätt att säga när man är rik kan tyckas. Koch har förvaltat sin image bra och trots att han snäst ifrån ibland och skyddat sitt märke på ibland lite väl hårda sätt så vill han ändå framstå som den entreprenör och säljare han har varit sedan han började brygga öl i Massachisetts 1984.

Visst kan det vara lätt att såga såpass stora bryggerier som Samuel Adams och Brooklyn Brewery med flera men man ska komma ihåg att Belgienägda Anheuser-Busch InBev NV(ABI) och MillerCoors LLC själva står för 80% av den amerikanska ölmarknaden. Siffrorna vi ibland jämför med blir ofta skeva då vi glömmer att den amerikanska befolkningen är “några få fler” än här i Sverige och att ett bryggeri som Ballast Point som fyrdubblat sin produktion på bara 2-3 år i år siktar på att brygga cirka 10 miljoner liter öl. Dogfish Head Brewery å sin sida som gärna uppmålar sig som ett minimalt bryggeri har i år redan bryggt mer än årets mål på 24 miljoner liter men står ändå bara för någon promille av den amerikanska produktionen av craft beer.

Så det är med att storleken har betydelse, vad tycks?

Förra årets chillade event The Brooklyn Food Experiment kommer åter till Sverige och Stockholm. Den 26 maj intar Theo Peck och Nick Suarez åter huvudstaden för att detta år leda Swedish Taco Experiment. Debaser Slussen i Stockholm är arenan och huvudpersonerna är alla de amatörkockar som gillar att göra grym mat. Det var riktigt trevligt i fjol med goda öl, bra stämmning och en rad grymma chilis.

I år är det tacos på tapeten, denna svenska mexikanska klassiker som nu är likt med allt från “fredagsmys” till chipspåsar och tobleronekaoz blivit synonymt med “average Swedish friday”. Taco är lika populärt  i USA och Brooklyn, så Theo och Nick tyckte att det passade med tacotema i Stockholmstävlingen.

Tävlingen är öppen för alla, kostar inget men är begränsad i antalet platser. The Stockholm Taco Experiment står för deltagarnas matinköp upp till 1000 kr i form av presentkort och för er som “bara” vill hänga och äta mat och dricka Brooklynöl så kan ni köpa biljetter för 100 kronor och då ingår en Brooklynöl och provsmakning av mat. Biljetter köps här eller där på plats. Förra året var det väldigt mycket folk men ändå ett skönt tempo med att prova maten och kunna få i sig ett par öl, så tror inte att det kommer bli mycket sämre i år.

För anmälan till tävlingen och mer information kika in här.