MankerBeer.com

Två veckor efter det magiska släppte börjar man undra om det inte var lite onödigt att stå och köa i 50 minuter för öl som fortfarande finns kvar.

Eller? Det är finns förvisso en liten tjusning med att stå där bland alla de andra förväntansfulla nördarna men ändå…

Jag minns tydligt ett annat stort släppför några år sedan där jag varit något kyligare och avvaktat en aning. Hur som helst gled jag förbi Systembolaget på Regeringsgatan i Stockholm strax före mitt kvällspass på jobbet. Som jag förutsett var det relativt tomt i butiken och hyllorna fyllda med allsköns godsaker. Glad i hågen plockade jag korgen full med belgiska ölfrukter!

Väl framme i kassan så rullade mina flaskor på i takt med att slutsumman tappade räkningen. Minnet sviktar en del, men säg att det var mellan tolv och femton 75 cl-flaskor belgisk öl där ingen kostade mindre än en hundring. Hur som helst så pep personen i kassan mina flaskor och när jag var på väg att betala kom en ensam burk ‘Stockholms Festival 10,5’ singlande längs bandet…

-Är den här också din? Frågan kommer från personen i kassan. Jag har sällan blivit så ställd av en fråga men så här i efterhand borde jag bemött frågan med en fråga. Hur tänkte du nu?

Jag har precis köpt ett gäng prestigeöl för 1500:- men jag var sugen på en ‘gångare’, eller?

Det hade kanske varit läge att titta på ‘tjommen’ som stod efter mig i kön, eller?

Oftast tycker jag att Systempersonalen sköter sitt jobb och sina åtagande med bravur och ackuratess men det finns sprickor i fasaden. Min händelse var harmlös och rolig men jag har hört om värre incidenter. Jag är också i servicebranschen och alla kunder har inte humor. Tro mig!

Åter till verkligheten. Som sagt har jag noterat att mycket av det jag köade finns kvar. En av dem är Binchoise XO. Jag förstår om folk är skeptiska att placera 179:- i något som de aldrig har hört talas om!

Hur som helst har vi en mäktig belgisk barley wine som har legat på Armagnacfat presenterad i en skön spumantiflaska med serigraferad etikett. Svårt att motstå. Ölen tänder med sina tolv procent och smaktangenterna nuddar den värmande alkoholen men slår aldrig över.

Roligt att Binchoise ger sig in i prestigeölsleken. Från att ha varit ett ganska anspråkslöst bryggeri till att plötsligt vilja vara med och synas bland eliten. Med tanke på att ovanstående öl fått en egen hemsida kan vi hoppas på mer, eller?

[Red. ölet finns att köpa här]

Då var det över, då var det gjort. Så haussat och så uppmärksammat har inget ölsläpp på Systembolaget någonsin varit. Den kön och så länge. Det var en imponerade mängd öl som folk och fä i dessa ‘bistra’ tider kånkade, släpade eller rullade ut. Makalöst, tokigt och vansinnigt roligt.

Under tiden jag stod där i kön så var Systempersonalen ute minst fyra gånger och hämtade vin och spritnördar (och den där stackars killen som bara skulle ha ‘vanlig’ öl). Vi vann, med hästlängder och råge. Efter en timme ringlande fortfarande kön lång…

Det finns en viss skön känsla att stå i denna kö och dela alla andras stress, uthållighet och tålamod som sedermera byts ut i glädje och förnöjsamhet. Tidigare köerfarenheter byter ägare och mer eller mindre roliga kö alternativt ölrelaterade skämt får vädra februariluft.

Köandet påverkar också själva inköpet. Trots att jag bara siktat in mig på det belgiska och blandlandsbelgiska sortimentet så åkte det ner några utländska rackare i korgen. Hemisfäröl, ekfatade gåsöar och pimpat Grimstadvann. Snacka om att dras med av stämningen och tillfället.

Två saker kring det här släppet som får mig att både le och inse magnituden av det. I kön står, förutom alla ölnördar, även den person som levererat Goose Island till Systembolaget. Varför, undrar man? Jo, de vill ha allt och då menar jag ALLT, så han fick göra som alla andra och åka dit och ställa sig i kön för att handla tillbaka den öl han sålt. Knasigt.

En liknande incident hände de som plockat in De Rankes Hop Harvest. På fredagseftermiddagen när du skulle in och handla var det soprent på hyllorna. Nästan allt var borta. Väl hemma ringde de lagret och frågade om deras egen import, eftersom de inte hade testat den, men fick då höra att allt var skeppat ut till butik. Ett trevligt problem för dem och vill man så kan man få tag i det mesta fortfarande…

Denna vecka väljer jag en öl ur det digra utbudet som släpptes eftersom det gäller att passa på. Förutom lite gott och blandat bestod min korg av maxantalet Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012. I kön och så länge den varade fick man nämligen bara ta sex flaskor av ovanstående öl så det gjorde jag. Eventuellt kommer jag att stödköpa några mer flaskor nu när hysterin har lagt sig men det återstår att se.

Denna brygd är en hyllningsöl till kejsare Karl V (1500-1558). Bryggeriet (Het Anker) har nämligen räknat ut att Karl måste varit på bryggeriet och druckit öl. Kejsaren fick sin skolning i Mechelen där bryggeriet ligger och de har i sin tur papper på att de har bryggt sedan 1369. Den bryggs bara en gång per år, den 24:e februari, för då föddes Karl V. Ölen är en mörk, mäktig, stark, värmande och sensorisk öl. Den spelar på många smaksträngar och har fått en gedigen skara fans i Sverige. Den passar utmärkt att lagra men eftersom den redan är ett år när vi får den till oss kan man med nöje dricka den nu!

Vad går man och köper dagen före ett av alla tiders grövsta, största, dyraste och mest tuffa släpp på Systembolaget? Den kan man suga på ett tag…

I dagarna håller ölnördssajten Ratebeer på att släppa allsköns årsbästalistor om vilka öl som är bäst, olika kategoriers bästalistor, bästa butiken, bästa krogen och så vidare i all evinnerlighet. Bäst, bäst, bäst…

Jag måste erkänna att när jag klev ut i stora världen, det vill säga när jag passerade 50-skyltarna utanför Tranås så kände jag en frihetskänsla. Jag, uppstyrda människa, tog ett steg ut i ett flummigt kaos. Bort från vikta strumpor och ordnade rader. Härligt att flyta in i en ostrukturerad folkhögskolevärld där man sitter på golvet och målar på väggarna. Visst, ett tag…

…men nu är jag åter ett mönster, en struktur och en fast rutin. Det är bara att inse att färgkordinerad bokhylla och alla sedlar åt samma håll, är jag. Samt att jag gillar listor. Ja, jag gillar att lista saker, rakt, prydligt, uppifrån och ner. Därför kan jag inte låta bli att studera Ratebeers listor fram och tillbaka. Hur, vad och varför? Slutligen kan jag konstatera att av Top 50 är 10 belgare. 1/5, 20%, inte så pjåkigt för ett ölland som många dömt ut eller glömt bort och återigen innehar vi plats nummer 1! Tufft. Nu finns inte just den ölen i Systembolagets sortimentkatalog (kolla webblanseringarna inom kort) men däremot hittar man ölen som kom på sjunde plats. Plats sju av miljoner öl, det måste anses som hyfsat, eller?

Av alla grymgrymma öl som släpps på fredag är det ingen som ens är i närheten av plats sju på listan. På plats sju finner man den belgiska munkölen Trappistes Rochefort 10. En gudabenådad, kraftig smakbomb i det mörka registret och med en lagringspotential utav sällan skådat slag.

Ölen är bryggd av munkar, fortfarande i ganska små kvantiteter även om det upprustades i bryggparken bara för några år sedan vilket gjorde att produktionen nästan dubblades. Ibland när jag har belgiska gäster förundras de över att vi med lätthet kan köpa en öl de drömmer om. Är det inte magiskt?

-Ursäkta, men kan jag få se det leg?

Om jag har varit på Systembolaget 1000 gånger har jag fått den frågan 950 av dem. Visst, det är jättebra att de kollar och jag brukar inte ställa till med någon scen utan visar det och möts ofta av:

-Ojdå!, -Grattis! eller -Där ser man…

Om ett par månader har jag lagligt fått gå på Systemet i halva mitt liv, det är galet länge! Jag fick alltså köpa öl när vi ‘grävde guld i USA’ eller när Kurt Cobain dog men ändå samma visa gång efter annan. Jag testade ett trick som gick ett par gånger, nämligen att rulla in med barnvagn men efter ett tag trodde personalen att jag hade stulit ungen eller något, för de började fråga igen.

Jag kommer ihåg två tillfällen lite extra tydligt.

Det ena gången var i Stockholm när jag rusade till Systemet på en rast. Eftersom jag hade jobbkläderna på mig var jag ‘naken’ och givetvis frågade kvinnan. Efter vissa övertalningsförsök tvingades jag ge upp, springa tillbaks till jobbet och hämta leget, rusa tillbaka för att visa kvinnan i kassan. Detta tog hela rasten plus att jag blev galet svettig och all ‘ursäkt’ jag fick var:

-Det var ju en skräll!

Tillfälle nummer två utspelar sig i mörka Småland på något avlägset Systembolag. Efter den obligatoriska frågan och mitt uppvisande av id-kortet tar det hela en absurd vändning. Kvinnan börjar hojta till sina kollegor att de ska komma för att gissa min ålder! Snacka om spektakel och man kan bli sur för mindre…

På tal om sur är det dags att plocka fram något av Systemets mest udda ölfåglar, nämligen geuzen! I det ordinarie sortimentet finns det en styck men tack och lov dyker det upp några under de tillfälliga släppen ibland. Oud Beersel Oude Geuze är härligt syrlig, torr och sträv, nästan lite kärv. Toner av grapefrukt, stall, övermogna äpplen, läder och lime går att hitta men denna komplexa öltyp har mer att erbjuda. Oud Beersel är en värdig introduktionsgeuze för den nyfikne och öppensinnade öldrickaren.

Förvisso inte Guds gåva till geuze men prisvärd, lättillgäng och ett bra exempel på en ölfamilj som borde få mer rampljus.

Mer syra till folket!

Nu är glada julen slut och granen ligger på skräphögen, skinkan är uppäten och den enda syltan som finns kvar är kvarterskrogen runt hörnet.

Vem orkar tänka på nästa jul och vem vill dricka mer julöl?

Svaret på julölsdickandet efter jul har jag åtminstone ett hum om och det är fler än vad många kanske tror. Jag har gäster som dricker julöl jämt! Vår, Thailandssemestern och på midsommar. Inga konstigheter där inte…

Är man smart och vill ligga steget före kan det vara klokt att handla nästa års julöl redan nu eftersom många av dem klarar minst ett år i källan. Faktum är att många av ölen bara blir bättre av lagring plus att det är karaktärsdanande att ha öl i källan utan att dricka upp dem!

I år finns det också extremt mycket belgisk julöl kvar på Systembolaget. Mer än vanligt, faktiskt. Jag har hört att personalen inte får fylla på hyllorna under öppettiderna utan att det ska göras innan och efter bara för att de ska vara mer tillgängliga för kunderna. Jag hoppas verkligen inte detta är sant men det skulle i och för sig svara på varför många hyllor med specialöl ser ut som svarta hål kl 14 en lördag! Det kunde också vara svaret på den otroliga mängd julöl som enligt hemsidan finns kvar, men som ingen har sett. Jag hoppas bara Systembolaget tar sitt ansvar och inte bara returnerar en massa julöl till leverantörerna. Jag kan lova att det är bra mycket svårare för dem att bli av med dem än att Systemet gör som de brukar och droppar priserna någon tia och blir av med dem lagom till påsk!

Mitt val denna vecka är den mäktiga vintervärmaren N’Ice Chouffe (Uttalas Najs Tjouff). En mörkt brun, välkryddad 75cl-flaska, full med timjan och pomerans. Bra tilltagen kraft, hela 10%, så att man kan stå emot årstiden med allt vad det innebär.

Denna julöl firar 20 år i år och föddes följaktligen 1993 och då bryggdes den av två svågrar på Brasserie d’Achouffe i Ardennerna. Ölen bryggs fortfarande där men nu ägs bryggeriet av Duvel/Moortgat och gubbarna ägnar sig åt modellplansflygning (nu skojar jag INTE).

Jag tycker ölen redan är prisvärd men rabatterar Systemet den ytterligare är det bara att slå till med en upphandling, sedan låsa in dem i källaren och ge nyckeln till frun…

Efter en titt på Systembolagets hemsida kan jag bara konstatera att belgarna har fått stryka kraftigt på foten under några år av IPA-fiering. Det är lätt att nedslås av dalande siffror, det ständiga skitsnacket bakom belgiska ryggar och den snedvridna fokusen från den belgiska ölen (red. läs gärna Systembolagets sida om Belgisk öl).

Tittar man totalt sätt ser det inte så pjåkigt ut men tyvärr ljuger siffrorna.

Av 1532 öl på Systembolaget är 167 belgiska (10,9%) men av dem är 21 stycken slut och vad sajten än säger kommer några av dem aldrig någonsin tillbaks igen!

Ser man till vad som finns att tillgå i en fysisk butik ser det betydligt tråkigare ut. Av 789 öl totalt är endast 40 belgare (5%) och då ska man beakta att nästan hälften (19 st) är tillfälliga produkter där många är helt eller delvis slut.

Tragiskt och lite skrämmande kan jag tycka.

När jag gör ett snabbt överslag för att sedimentera min teori verkar det som Manker skulle kunna köra ‘copy-paste’ på detta, byta alla ‘belgare’ mot ‘amerikanare’ och lite siffror här och där. Resultatet skulle antagligen bli slående likt och vips så har mitt resonemang skjutits i sank.

Under en naiv fana har jag trott att ‘lilla vi’ började ta mark från ‘stora dem’ och att nedgången av belgare berodde på annan småskalig öl men icke…

Det är bara att inse att kampen fortsätter, förena er och upp på barrikaderna!

För att upprätthålla vätskebalansen under striden har jag valt den enda belgiska lagerölen som finns att tillgå på Systembolaget.

Paradoxalt nog bryggs den av världens största bryggerikoncern och i sanningens namn tillhör den mer ‘stora dem’ än ‘lilla vi’ men den kommer undan med att den kommer från rätt land. Även solen har fläckar och i sanningens namn om jag någon gång (läs midsommar) köper lageröl så väljer jag ‘Stellan‘ nästan oavkortat, patriotism före logik. Det är en hel och ren lager, det finns inga ben i och en mjuk liten sötma som tilltalar min belgonerv. Ölet i dess nuvarande form föddes 1926 som en julöl men där bryggeriet ligger har det funnits bryggeri sedan 1366. Stella har en trogen skara fans runt om i vårt avlånga land och ska man ut på slagfältet och är törstig så varför inte…