Ja ni läste rätt. Enligt våra amerikanska källor är Firestone Walker nu redo för att ta steget över Atlanten till Sverige, men inte via någon av de importörer vi trodde!

Ni kanske mins det hela. Duvel Moortgat gick in i Firestone Walker för några månader sen vilket innebar att Firestone kunde använda den tveklöst väldigt utvecklade och fördelsaktiga distributionen Duvel Moortgat erbjuder. Tack vare den kan man nu också testa vingarna i andra länder och Sverige är naturligtvis ett av de första länderna man vänder sig till! Marknaden är enorm och den svenska publiken känner man till sen sina resor till CBC (Copenhagen Beer celebration) där man har träffat massvis med svenskar.

Duvel har sedan tidigare ett sammarbete i Sverige med importören Galatea som satsat hårt på sin satsning på hantverksöl genom Craftbeer.se. Men vare sig de eller andra importörer med starka band till USA såsom Great Brands eller Wicked Wine verkar nu ha knutit säcken med jätten. Istället säger våra amerikanska källor att det är en annan svensk importör som tar in dem. Ni kommer inte att tro detta, men den lilla fågeln viskade att det är Spendrups.
Spendrups har börjat satsa på hantverksöl genom att köpa tex Lagunitas via just Galatea, BrewDog genom CASK och importera Hilliards samt en ny satsning på hantverksbryggerier från London. Nu verkar det alltså som att man knyckt åt sig ett av de större märkena.

Frågan är väl egentligen vad Duvel kommer att göra? Naturligtvis kan de agera och säga, vi har redan ett stadigt sammarbete med någon i Sverige. Precis som man gjorde med Ommegang vilket gjorde att Ommegang lämnade Great Brands. Eller så får vi se Firestones öl rulla ut den här vägen, vilket vi på förhand tror inte direkt innebär coola specialsläpp.

Jag kan faktiskt inte förstå det. Jag ber lite om ursäkt till de som jobbar på Spendrups för orden jag nu kommer att säga. Men det finns många importörer i Sverige som är väldigt duktiga på hantverksöl, av dessa finns en handfull som är väldigt bra på amerikansk öl. Varför i hela fridens namn väljer man att gå via en av de absolut mest sömniga och traditionella distributörerna av makrolager?

Min strörsta farhåga är dock att man bara väljer att ta in Firestone Walkers standard öl. Missförstå mig rätt, högre standard får man leta efter, men kommer vi att kunna få hit relativt limiterade Anniversary ölen?  Kommer vi att kunna sa Parabola, Sucaba, Stickee Monkee eller någon av Feral ölen? Jag hoppas verkligen att Spendrups inte är den sömniga farbrorn jag faktiskt tror att den är.

Spendrups är ju annars Heinekens importör i Sverige och Heineken känner vi ju till köpte 50% av Lagunitas vilket förmodligen har satt dem i försätet så fort Duvel vacklat.
Ni börjar förstå vilken otroligt konstig koppling detta ger. Spendrups har Duvel Moortgats Firestone Walker och Galatea har Heinekens Lagunitas.

Vill dock tillägga att jag är OTROLIGT nöjd med att få hit lite Firestone Walker. Min son är döpt Jack efter deras Double Jack, den perfekta dubbel IPAn i mina ögon, jag vill bara att detta ska bli bra för alla och snälla rara Spendrups. På ren skånska: klydda för fan inte till detta!

Igår utsågs för fjärde året i rad Årets Ölperson. Ett pris instiftat av ölimportören Galatea för att uppmärksamma och utmärka en person som har gjort en stor gärning för att främja ölkulturen i Sverige. I tur och ordning har priset gått till Marianne Wallberg (mässgeneral SBWF), Jan-Erik Svensson (öldomare och öllegendar) och Björn Falkeström (Oppigårds Bryggeri).

Tillsammans med årets utbud av julöl och glöggnyheter på Tennstopet i Stockholm presenterade domarpanelen bestående av Hans Nordlöv, Jessica Heidrich, Edvard Blom och tidigare vinnarna Jan-Erik Svensson och Marianne Wallberg årets vinnare.

Årets Ölperson är Svante Ekelin på Humlegårdens Ekolager som förser landets mikrobryggerier och hembryggare med kunskap, utrustning och råvaror. Trots att Svante Ekelin varit verksam i över 30 år är han mer aktuell än någonsin då intresset för hantverksmässig ölbryggning exploderat under de senaste åren. Årets Ölperson som delas ut av Galatea tilldelas ett stipendium på på 35 000 kronor.

Sedan 1992 har Humlegåreden varit en central punkt för hembryggare liksom bryggare hos större bryggerier för tillgången av jäst, humle, malt och allt som rör bryggutrustning och hembryggning.

Juryns motivering till utnämningen är att ”Svante Ekelin har spelat en betydande roll för den svenska ölbryggningen genom att ständigt ligga i framkant med sitt sortiment. Svante har även en sann kärlek till öl och bär på en stor kunskap som han ödmjukt delar med sina kunder. Årets Ölpersons gärningar är mer aktuella än någonsin då antalet hembryggare och mikrobryggerier aldrig varit fler i modern tid. Svante Ekelin är helt enkelt bläcket i pennan som ritat om den svenska ölkartan.”

Stort grattis säger vi på MankerBeer!

Vi nås av nyheten att Galatea bryter samarbetet med Drikkeriget efter att ha arbetat tillsammans i ett par år. Vad får detta för konsekvenser?

Drikkeriget, drivs av Evil Twin-Jeppe och hans kollega Henrik Boes Brölling, och var tidigt ute med att nosa upp bryggerier i världsklass och skeppa över från främst USA. De har ett par riktigt feta bryggerier i portföljen, som t ex Prairie, Crooked Stave, B. Nektar och Port Brewing/Lost Abbey, som Galatea har tagit vidare in till Sverige.

Men nu säger alltså Galatea upp samarbetet och fokuserar på det de normalt gör dvs att gå direkt med bryggerier utan mellanhänder.
Stefan Johansson, Brand Manager Craft Beer på Galatea berättar:

“Vi har beslutat att avsluta samarbetet med Drikkeriget framför allt baserat på prisutveckling som inte gynnar en positiv utveckling på marknaden för att kunden ska vara lockad att komma tillbaka till produkten eller varumärket.
Sen vill vi fokusera mer på kvalitet och hantera transporterna, vilket är något som har legat utanför vår kontroll när man jobbar med en mellanhand.
Eftersom Evil Twin och Drikkeriget går hand i hand, så gjorde vi valet att ta steget från hela samarbetet”

Hur övergången/avslutet kommer att ske rent praktiskt har man inte kommit överens om, Galatea kommer att  fortsätta sälja och marknadsföra produkterna tills att respektive varumärkesägare har beslutat vilken rikting som ska tas. Detsamma gäller med Drikkeriget, men dom är inte varumärkesägare utan europaimportör vilket är en stor skillnad.

Stefan avslutar med ” Det viktigaste är att vi har gjort ett försök med en tredje partner/mellanhand med det har visat sig vara väldigt komplicerat för att säkra kvalité, pris, planering och deadlines mot Systembolaget.

Vi fick tag i Jeppe som kommenterar det hela med “Evil Twin is growing close to 100% this year in all markets world wide. We are now the most producing “Danish” micro brewery.
Drikkeriget is growing about 35% this year compared to last year and that even with an almost zero sale in Sweden that where our biggest customer last year. Biggest growth is seen in Swedens neighbor country Norway so to blame it on e.g taxes and dollar rate seems weird”

Tiden får helt enkelt utvisa hur (om!) detta påverkar slutkonsumenten, lagd privatimport och liknande påverkas inte alls just nu, enligt Galatea.

Återigen kommer en väldigt efterfrågad öl till Systembolaget. En stor eloge till Galatea för att man fått ut både Barrel Aged Speedway stout från Alesmith, men även många andra öl som är ganska svårtåtkomliga även inom USA. Ett av dessa öl är från Oklahomabryggeriet Pairie Artisan Ales som tagit ölvärlden med storm. Med en stor portion charm och många väldigt bra öl, samt en ganska smart marknadsföring är det ett av bryggerierna som senaste året ligger på allas läppar. En av deras absolut mest väl mottagna öl är en Imperial Stout med chili,  Prairie Bomb!. En bra öl, om än ganska obalanserad. När man senare valde att lägga ölet på ett romfat behövde man ett nytt namn, naturligtvis blev det Prairie Pirate Bomb!

Att brygga imperial stout med chili är sedan tidigare populärt och väldigt framgångsrikt. Den mörka chokladen, kaffet och vaniljen spelar väldigt fint ihop så länge chilin inte tar över för mycket av smaken och istället förstör palletten helt. Prairie Bomb! på fat på CBC 2014 tycker jag personligen hade på tok för mycket chili i sig, men på flaska var den klart bättre.

Ska bli spännande att se vad fatlagringen har gjort för ölet. Fatet är ett Zacapa fat och när det var färdiganvänt av Prairie så gavs fatet till John Miller och hans son för att göra öppnare av det. En fantastisk öppnare som tidigare korats som den bästa öppnaren av oss på MankerBeer. Det är just en sådan öppnare jag har använt nu. Otroligt nördigt tycker vissa, otroligt charmigt tycker andra.

Jag har skrivit det förr och jag tycker fortfarande att det är jättekul om hur Prairie skickade några lådor till Europa och de fastnade i Nederländska tullen eftersom det stod BOMB! över lådorna. Ölet släpps efter mycket om och men på Systembolaget nu på fredag, den 20/3. Priset på 59 kronor låter betydligt högre än vad det är. Kom ihåg att det här är ett öl som länge byttes för rätt bra öl i USA, så att vi ens kan få prova det här är riktigt stort.

Prairie Pirate Bomb!

Utseende: Kolsvart, lite oljeliknande, öl med ett ljusbrunt skum som försvinner lika snabbt som det uppkommit.
Doft: Doftar otroligt mycket med vanilj och det är väldigt inbjudande men det är även stora toner av hårt rostat kaffe, mörk sirap, choklad, chili och rostad malt. I doften känner man även en viss ton av mörk rom och det ger en känsla av sötma.
Smak: Otroligt komplex och munnen bombas med smaker. Stor smak av kaffe, mycket sirap, en riktigt fin choklad smak där vaniljen tränger fram mer och mer. Romfatet gör sig påmint med en ytterligare touch av vanilj och träsmak samtidigt som den söta smaken från rom bara precis gör sig påmind. Chilin är bara med i eftersmaken och lägger ytterligare ett lager då det bara retas lite med tungan och ger en viss hetta i munhålan.

Betyg? – Bättre+. Jag var själv lite skeptisk till ölen innan jag öppnade den på vanliga Pirate bomb var otroligt obalanserat och att hitta riktigt bra öl som lagrats på romfat är väldigt svårt. Till och med efter att ha fuskat och tittat på Ratebeer så hittar jag bara ett par få som jag själv skulle vilja säga till er är riktigt bra öl. Cigar City Rum barrel aged Marshal Zhukov samt Rum BA Cafe Americano, Avery Rumpkin och Rump[KY]n, Jackie O’s Rum Barrel Oil of Aphrodite Cycle RareR DOS, Struise Black Damnation IV samt Nielsbohrium från Mikkeller och Cigar City.

Känns lite dumt att säga men Pirate Bomb är mer avskalad även om fortfarande är en otroligt rå och obalanserad öl. Dock är den förvånansvärt lättdrucken trots sin höga alkoholhalt. En lägre kolsyrenivå gör att chilin får ett snyggare samspel med resterande delar av ölen

Det har skett mycket i Sverige under året vad gäller nya importörer som poppat upp och tagit för sig medan redan etablerade har hårdsatsat eller sett bryggerier gå till andra. Nu är det dags för ännu ett bryggeri att byta svensk distributör och det är inte vilket bryggeri som helst, utan ett av de som funnits på marknaden en längre tid – North Coast. Vi ramlade nyligen in i en representant från bryggeriet som berättade att man initierade en undersökning av marknaden i hela Europa för att se hur möjligheterna för distribution ser ut då man själva kände att det var dags att växa ytterligare. Senaste året har vi sett liknande flyttar med flera stora amerikanska bryggerier, både nationellt och internationellt.

I takt med den ökning av intresset för amerikansk öl som vi sett över hela världen så har många bryggerier också vuxit väldigt fort varpå deras möjligheter till bredare distribution nu ser annorlunda ut. Därför vill många hitta partners som kan tillgodose detta och tyvärr är väl det som nu sker något vi lär få se mer av, då det trots allt är business för bryggerierna. Vi ser samma utveckling i USA där många bryggerier har fått dra sig ut vissa delstater för att satsa hårdare på de egna hemområdena, men också för att satsa mer på viktigare och större marknader.För North Coasts del står det klart att det är Galatea som nu skrivit avtal med bryggeriet från USAs nordvästra kust.

Fördelen är att vi nu kanske får lite mer öl från bryggeriet till krogarna runtom i Sverige och att man kanske kan finna synergieffekter med att samordna transporter etc från västkusten, som t.ex. fler bryggerier och/eller lite lägre priser. Något Galatea redan gör med bryggerier från Colorado. Nackdelen är väl som vi diskuterade i det rätt omtalade inlägget om den svenska importörsscenen att det har blivit en annan maktbalans än tidigare – på gott och ont.

Vi rotar inte mer i det utan konstaterar bara glatt att vi kanske får se än mer North Coast på krog och Systembolaget och det är vi hemskt glada för.

Ni kanske minns de gamla tokiga Sigtunaflaskorna från ett gäng år tillbaka? De såg ut som något man gjort hemma i källaren och namnet var lite därefter. Sedan dess har man moderniserats rätt ordentligt och produktionskapaciteten har även den gått samma utveckling till mötes. Nu håller man åter på att öka sin kapacitet, närmare bestämt skall den fyrdubblas genom att bryggeriet ute i Arlandastad skall expanderas till omkringliggande byggnader. Idag delar man bryggeri med S:t Eriks Bryggeri och anläggningen man har klarar 3.000 liter per bryggning. Med en ny tappningslina och nya lagringstankar kommer man att inom tre år kunna brygga närmare 5 miljoner liter öl om året, med svenska mått väldigt mycket men glöm inte att även många “pyttesmå” amerikanska mikrobryggerierna ligger kring 1-10 miljoner liter om året. Bakom expansionen står huvudägaren Galatea.

” Syftet med designen är att stödja en framtida internationell satsning samt att ge bryggteamet utrymme på flaskorna för att kunna göra sina öl mer personliga.

– Efter nästan tio år på marknaden var har vi valt att uppdatera utseendet för Sigtuna Brygghus, säger Marcus Friari som är Brand Manager för svenska varumärken på Galatea. Den nya designen är skapad för att fungera både på hemmaplan och på våra exportmarknader. Det viktigaste är dock att designen visar att Sigtuna Brygghus är ett lokalt svenskt mikrobryggeri som drivs av ett entusiastiskt bryggteam.”

Först ut med den nya designen är Sigtuna East River Lager, flaskor som kommer i butik till mitten av månaden men som ni ser på bilden så kommer även East Coast Pale Ale och Organic Ale att prydas med de nya etiketterna. Frågan blir då – vad tycker ni, fult eller snyggt? Personligen föredrar jag nog de tidigare flaskorna.