Imorgon är det så dagen W, dagen då Westvleteren 12 slutligen anländer till Systembolaget och deras weblansering. Efter rejält med arbete från Galatea så ska flaskorna avsedda för krogarna nu skickats runt i landet varpå ni om ni har tur kan finna dem på just ert ölhak. Vi har i dagarna lottat ut över närmare trettio stycken Westvleteren 12-glas där den senaste tävlingen fortfarande pågår (vem vet, det kanske kommer en sista imorgon). 1.500 flaskor, för 125 kronor styck och med maxantal om 4 stycken per kund släpps klockan 10 imorgon, så var ute i tid och registrera ert konto på Systembolagets hemsida så lär det gå smidigare för alla och öka chansen att du får fatt på ett par flaskor.

Ölen, som vanligen enbart säljs på klostret och där potentiella köpare ska registrera allt från vilket registreringsnummer deras bil har till när de anländer är vanligen etikettlösa men i samband med en större renovering togs beslutet att 558.000 (93.000 paket) öl skulle säljas genom grossist och inte direkt på klostret. Flaskorna ändrades och fick en serigraferad etikett, de plockades ned i “gift packs” om 6 stycken öl med två speciellt framtagna glas och vipps, så var ölet plötsligt tillgängligt även för amerikaner då importören Shelton Brothers fick fatt på 7.760 av dessa paket.

Westvleteren 12 har under en lång tid tampats med vår svenska stolthet Närke Kaggen! om utmärkelsen som världens bästa öl och just nu får man väl säga att W12 har ett övertag på flera sätt med ett snittbetyg om 4.46 (av 5) med 2508 omdömen medan Kaggen! som visserligen har ett högre snittbetyg (4.48 av 5) förutom att ligga i dvala bara har en 502 registrerade omdömen. Men hypens makt är större än störst och framförallt så i ölvärlden, så förvänta er chansen att bli besviken om ni tror att ni ska svepas bort i en eufori av lycka när ni provar ölet – det är ett hemskt bra öl, vilket ni kommer se nedan, men prova ölet utan förväntningar så kommer upplevelsen att bli desto bättre.

Mer historia då; Första gången ölet såg världens ljus var 1940 och de som är vana vid belgiska trappistöl kanske märker av avsaknden av den typiska trappislogon som garanterar  en”Authentic Trappist Product“, något Westvleteren har varit ensamma om att inte ha med. Den återfinns istället på de trälådor som ölet säljs ifrån på klostret. Mellan 1946 och 1992 bryggdes ölet i närbelägna Watou hos St. Bernardus som kort därpå släppte sin egen serie öl med liknande karaktär. Nog om sånt, nu dricker vi öl men vill ni ha ett riktigt lång resereportage från klostret så rekommenderar jag den här artikeln.

Westvleteren 12 (XII)

Utseende: Dovt gyllene vackert brun och rödskimmrande vätska med fizzigt nougatfärgat skum som faller ner till en tunn mögelfläckig hinna, tyvärr men så ser det ut.
Doft: En söt arom där alkoholstyrkan direkt markeras med en typisk vuxen touch av likördränkta röda bär, mörk sirap och syltade russin. Det är svårt att inte känna av hur komplex öl det här kommer att utvecklas till, men såhär relativt ung så är det syrligare karamell och bären som är klarare och de samvävda aromerna som kommer med något mer år i källaren får vänta på sig.
Smak: Lätt till nästan medelstor munkänsla med mild, aningen fizzig kolsyra. Små bubblor som sprudlar runt i munnen och den växande smaken som börjar i mörkt socker och sirap blommar snabbt upp i choklad, toffee och stiltypiskt elegant kryddighet. Syran och den lätta kroppen ger bitvis vinösa inslag likt ett mörkare dessertvin med bränt socker där en hetta och krydda som blir tydligare mot finishen kommer att ta sig mer och mer med lite lagring.

Betyg? – Bäst. Okey, vi börjar med hype’en. Är det här världens bästa öl? Nej det är det inte. Första smuttarna och första sekunderna är det besvikelse och missnöje, men när jag nu börjar gå igenom smakreferenserna mot andra liknande öl så har W12 allt en bra belgisk har, och lite därtill. Alla smaker du finner och som du gillar, kanske till och med älskar i en mörk belgisk öl finns här och den slinker ner kanske lite för lätt. Dessutom saknas den komplexitet nästan alla dessa ölen får med lite tid på nacken och färsk trodde jag att det skulle vara en knastrigare sötma, mer karamell och än mindre antydningar på komplexitet. Så ja, det är en förbaskat bra öl – om man bara tar sig an den på rätt sätt.

Jag är ingen belgofil och jag har druckit ölet några gånger förut, men just därför är detta gången då jag verkligen provat ölet utan några som helst förväntningar – vilket jag tror att man gynnas av. Alla komponenter finns där och för varje år kommer de sys ihop mer och mer, men redan nu får jag påpeka att 125 kronor för en flaska är prisvärt sett till vad det är. För liknande öl kostar en flaska runt 50 kronor (Rochefort 10 och literpriset för St. Bernardus ABT 12) och då är de betydligt mer lättillgängliga öl. Så försök få fatt på några flaskor, det är värt det.

Närmare 200 förslag kom in när vi bad er säga vem ni skulle vilja dela en Westvleteren 12 med, varpå ni kunde vinna ett 2-pack W12-glas. För att göra det rättvist och bra så bad vi 6 stycken oberoende kollegor att säga en siffra varpå vi lottade runt det för att se vilka det blev. Dessutom passade vi på att även låta en sjätte ölfantast få sig två stycken glas av bara farten

Så skål och grattis säger vi till

Petter Lindman (vill dricka öl med Paul Rudd)
Anders Thomas (vill dricka öl med Martin Norén)
Gordon Andersson (vill se Lasse Råde och Balder dricka öl)
Niclas Samuelsson (vill dricka öl med valfri vinsnobb)
Linus Pilebrand (hade velat kunnat dela den med sin far)
Rickard Andersson (vill dricka öl med Peter Öberg)

Misströsta ej. Vi har fler glas och imorgon kommer vi att ge er en rolig liten uppgift (eller två) varpå vi ska försöka lotta iväg ytterligare ett dussin stycken glas. All in Westvleteren 12 med andra ord, som nu kommer att släppas om bara någon dag. Vårt tips till er är att redan nu börja tänka på munkar, munkar och mera munkar. Funkish munkish?

Vinn ett 2-pack Westvleteren 12-glas, det är enkelt: Om du skulle vinna 2 glas, vem, polare eller okända, skulle du vilja dela en flaska W12 med? Imorgon väljer vi kanske en, kanske tre, kanske fem vinnare som får sig två stycken glas. Ölet släpps, vilket få nog har missat nästa torsdag! Skriv ditt förslag här som kommentar eller på vår Facebooksida.

De riktigt inbitna ölfantasterna har nog inte missat att ett av världens absolut högst rankade öl släpps nästa vecka i Systembolagets weblansering. Westvleteren 12 kanske inte känns som en öl som skulle skapa så mycket rabalder, skriverier och spontana hurrarop som det faktiskt blev. Men så är det och när vi förstår att det är ytterst ovanligt att hela 1.500 flaskor av denna traditionellt åtråvärda öl bara dimper ner såhär så förstår vi kanske också varför det hurras.

Innan vi släpper loss vår ena belgofil och gästskribent Jens Skrubbe som såklart förärar dagen med en krönika om just “westie” så kan jag redan nu rekommendera hans dryga månaden gamla inlägg om världens bästa öl (?) och kommande släppet. Däremot känns det som att en flaska av en av världens finare öl bör ackompanjeras av ett passande krus eller vätskebehållare?

För det är om pack om 6 flaskor + 2 glas som de så kallade “gift pack”‘en släpptes i USA, men då vi på Systembolaget inte kan skapa merförsäljning i form av glas eller annat kul så tvingades man splitta paketen för att kunna sälja flaskorna styckvis. Belgofantaster, kanske mer än de som föredrar amerikansk eller engelsk öl, verkar hålla mer i traditionen av att servera rätt öl med rätt glas – och då gärna just det glas bryggeriet har tagit fram till sina glas (även här rekommenderar jag Skrubbes inlägg om just glas).

Därför har vi på MankerBeer satt på oss våra finaste tomteluvor för att sprida ett ansenligt antal Westvleteren 12-glas. Fram till och med släppet den 7/3 så kommer väl runt tio glada vinnare att ha ett gäng flas hemma som de sedan kan servera sina nyinköpta Westvleteren 12 i – som de ska serveras. Ikväll under kvällens ölquiz (såklart med belgiskt tema) så ska vi söka lite inspiration för roliga små frågesporter eller liknande som kan agera filter för att se vart glasen ska hamna. Så håll koll här på sidan och på vår Facebooksida så missar ni inte när det blir dags.

Är ni inte det minsta intresserade av just Westvleteren 12 så kanske något av ölen i morgondagens T5 eller T6-T7 släpp passar er bättre?

Nu var det ett litet tag sen jag lyckades skriva en krönika. Januari och februari är verkligen tråkiga månader. Räddningen har varit några stora tunga stouts för egen del. Men så slog det mig, humleberoendet var större än någonsin och jag stack till närmsta bolag och plockade på mig några Modus Hoperandi. Jag som inte riktigt haft tid att sätta i mig den senaste tiden då jag nästan bara fått i mig julöl och hembryggt var väldigt taggad på denna hypade öl.

Jag kommer ihåg den sen 2010 som en helt okey IPA, men överallt har det kommit in lovord om hur bra den är och ja man blir ändå lite påverkad av vad andra skriver.

Men när jag slog upp lite i glaset så blev jag nästan stött. Hur fasen kan denna vinna omröstningen som bästa internationella öl på BeerSwedenForum? Det är väl den finaste utmärkelsen man kan få i Sverige? Men detta? Vad i hela helvetet? Ja jag blir direkt förbannad och om ni tyckte att Manker lackade runt nyår så är det inget mot vad jag gjorde/gör nu. Detta är inte en öl i absoluta toppklass i min bok, inte ens nära.

Men är det Modus hoperandis fel? Nej det är det absolut inte. Modus hoperandi är och förblir en bra öl. Men det är en klassiskt standard IPA med en fräsig burk. Jag kan namedroppa 10, 20 ja 30+ IPAs som jag anser vara bättre än Modus.

Nej det är verkligen inte det som är fel, det är inte heller fel på dig som dricker den och tycker att den är så fantastisk. Det visar bara att vi har på tok för lite bra IPA i Sverige.

Den stora humletrenden må vara över, men herre min je… det måste ju kunna finnas mer än en bra standard IPA i Sverige som säljs på Systembolaget? Är det så svårt att se till att vi kan få tag på IPA över vintermånaderna? Kan inte något svenskt bryggeri verkligen satsa på att få till någon riktigt bra standard IPA?

Jag har provat några av Mohawks och de har varit bra, väldigt bra dessutom. De borde väl kunna komma ut på våra hyllor?

Great Brands och Galatea har förstått galoppen. GB har förutom Modus Hoperandi även lyckats få in Dales Pale Ale på vårens tillfälliga sortiment, som är i min bok en klart bättre öl än Modus. Ja när våren närmar sig vill man ju ha lite humlefräshör som får, i alla fall mig, att vakna ur vintervilan. Galatea släpper Thornbridge Jaipus och Epic Armageddon som är väldigt bra i klassen. Lägg därtill en ny batch med New dogtown från Lagunitas.

Världens mest överskattade öl? Nja kanske inte, men jag hoppas ni förstår var det kommer ifrån. Nu ska jag sätta i mig en uppspritad Innis & Gunn som är lagrad på random fat i HELA 60 dagar och vanka fram och dela ut solar. Den får fyrrRRRrrA solar av mig!

Ni kanske känner igen Bryghuset Braunstein? Ja, nej? I Køge i Danmark öppnade familjen Braunstein Poulsen 2005 både bryggeri och destilleri, 7 år senare var det också här som Mikkeller började destillera sin sprit. Men det skulle inte heta “Bryghuset” om man inte också gjorde öl. Runt 50 olika öl har man släppts sedan starten och varje år har de släppt en årgångsöl kallad Heritage. Öltypen har varierat även om det främst har rört sig om olika typer av doppelbock’ar och imperial stouts. 2005 och 2006 släpptes den första Heritage, där 4300 flaskor fördelades över ett par år och där 2000 flaskor hölls kvar till 2006, 1000 till 2007 och resten till 2008. Tanken var att man skulle brygga något annorlunda varpå valet föll på ett extra starkt mörkt lageröl. 2006’an vart 10.5% stark och nu lagrat över 6 år så var det en komplex öl vi förväntades få prova. Kikar man på gamla omdömen från 2006 så är det smaker som komplex sötma, fyllig och rejäl smak samt torkade frukter och alkohol som är återkommande, alla karaktärer på ett öl som brukar förändras lite varje år och därför borde vara väldigt annorlunda nu 6-7 år senare. Senaste vi hade det här ölet på Systembolaget så var det 2009’an som var på besök (stor svart cylinder med grön etikett på) men efter att ha provat 2006’an och sett hur ölet lagrats så vore det kul om det skulle komma lite strörester från den här serien eller eventuellt framtida släpp till Systembolaget.

Braunstein Heritage 2006

Utseende: Färgen på ölet går mort mörkare chokladkolanbrunt med ett lättare nougatfärgat skum. Tätt och fint.
Doft: Jästa mogna frukter nedrört i en fyllig karamellsås med rönnbär och sådär härligt torra och syrliga röda bär. Redan i näsan märks en viss komplexitet och ölet verkar i alla fall doftmässigt ha lagrats väldigt väl.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Utvecklad frukighet med jästa röda äpplen och vissa antydningar till mogen stark belgisk ale med nedtonad och efter mer än 6 års lagring rätt mättaad sötma. Varje klunk är lika balanserad mellan sötma och torr syrlighet och det är svårt att gissa att ölet börjar närma sig lågstadieålder.

Betyg? – Bättre(+). Läser man om andra som har öppnat ölet efter bara 3-4 år så har det varit en mer markant sötma och kolakaraktär på ölet som nu försvunnit vilket jag tror har gjort det väl. Personligen gillar jag torra, sursyrliga bär, och i och med att ölet inte är matt eller har antydan om oxidering så är det bara att konstatera att man har haft tur som provar flaskan nu. Det här är också ett till exempel på att öl ofta lagras i kurvor där de ibland kan tappa lite i något år innan andra delar av ölet har hunnit ikapp och börjat växa till sig. Generellt brukar humlen naturligt mattas av, likaså sötma och karaktär från exempelvis frukt, bär och fatlagring där det sista blir mer komplext och balanserat jämför med när många fatlagrade öl är “färska”.