MankerBeer.com

Jag har mött Brooklyn Brewerys frontman, den alltid lika gentlemannamässiga Garrett Oliver såpass många gånger att jag inte längre borde bli förundrad. Men när vi nu slår oss ner på restaurangen och ölkrogen Babajan på Söder i Stockholm för att höra Garrett prata om bryggeriets öl som inte finns. Ja då är det som att återkomma till en bok man läst tio gånger tidigare men ändå hittar nya nyanser och favoritstycken i.

Historien om Brooklyn Brewery och deras existens på den svenska marknaden är det nog få som har missat. Tillsammans med Samuel Adams är det de amerikanska craft beer-bryggerierna som har varit med längst och fått många med mig att bli intresserade av riktigt, välsmakande craft beer. Vad många däremot missar är att bryggeriet är så mycket mer än deras Wit, Brown Ale och Lager. Man gör häftigt humlade öl och allehanda experiment med allt från otippade träfat till ingredienser och annat.

Till slut vart också efterfrågan så stor på de här “annorlunda” specialölen att man fick låta bli att göra dem till enskilda krogar. Istället föddes Ghost Bottles, experiementella öl Garrett kunde ta med sig till särskilda events och provningar.

I många fall, såsom K is for Kriek (på bolaget senare i vår) och den välhumlade Blast! började det som en Ghost Bottle för att i ett senare skede bli en klar komersiell produkt. K is for Kriek började till exempel som Jonge Kriek, en öl som inte sett så många barer men som bland annat var med på den Beer Makers Dinner som hölls på Akkurat härom året. I andra fall är det öl som har fått ligga på fat i flera år innan man bestämmer sig för att tappa dem på flaska och prova dem live på en törstande publik. Vilket var fallet med många av de öl vi fick äran att prova.

Först ut var den Sorachi Ace-humlade Saisonen Sorachi Ace. Men det är inte en Ghost Bottle utan en twist utan i det här fallet rörde det sig om Purple Sorachi. Man har låtit Sorachi Ace ligga på rödvinsfat där man öst i riktiga blåbär i tankarna. Ölet har sedan fått ligga i månader och gotta till sig.

Ölet helt annorlunda mot vad man förväntar sig av den blommigt friska Sorachi Ace. Champagnebubbel och oerhört vinös i en stil som osar Brekeriet, med en tydlig framtoning av blåbärsskal. Smaken är väldigt torr med skal, blåbärskräm och blåbärsfrön, med aningen tanniner. Väldigt läskande med en uppfriskande funk som bibehåller dess Saisoncharm. Överlag en väldigt trevlig skapelse på 7.5% som jag återkom till många gånger under kvällen.

Garrett brättar om hur deras Cellar Master Molly Browning jobbar hårt med deras fatprojekt och för att ha de bästa faten och ha koll på deras olika kvaliteter. Tillsammans har bryggeriets “experimentavdelning” också börjar kika på att använda “lees” i lagringsprocessen. Lees är de efterlämningar jästen lämnar och Garrett berättar hur de fått åka runt till vingårdar och ciderier för att flörta till sig jästslurrys som de kan använda.

Kvällens första öl med lees är svenskbekantingen Local 1, en trevlig Belgian Strong Ale med råsocker och tysk humle. I Ghost Bottle-varianten har man låtit ölet ligga i ett helt år med lees från ciderjäst. Local 1 med ciderlees är en komplex öl med en otrolig eftersmak, riktigt torr med en fin syra från skal och must som lämnar trevliga vinösa toner. Får mig att tänka på “blomstrande apelsiner”, torr cider och komplexa ljusa viner. En riktig favorit på runt 9.5%.

Innan vi fortsatte med “leesöl” skulle vi få en intressant historielektion. Garrett är emot samarbeten bryggerier emellan om det bara går ut på att skicka lite recepet mellan sina bryggare, posera framför ett bryggverk och sedan få fram en komersiell produkt utan eftertanke. Istället ser han hellre att man möts, pratar om livet, sina passioner och kommer fram till vem man är och vad man vill. Sedan tar man det bästa från mötet och försöker synka ihop det. Så var det när han mötte Peter Bouckaert från New Belgium. De födde en tanke om en Porter såsom den en gång var. Då stilen fanns långt före man kunde börja arbeta med ren jäst så var i stort sett alla porters fulla med brett. “Brettanomyces” var med andra ord “Brittish yeast”.

Av den anledning har Barrel Aged Wild Horse berikats med 100% Brettanomyces, efterjästs med champagnejäst och fått ligga på Woodford Reservefat för att få extra komplexitet. För att vara en brettad porter är den förvånansvärt ren, med eleganta toner av vanilj, råa träfat utan direkt bitterhet och en fin smak av rostat och kakao. Otroligt balanserad med just lagom mycket funkighet. Ett bra bevis på hur man kan ta fram en brettad mörk öl utan att den går all in på funkighet, överdrivna fattoner eller extrimiteter.

Garrett vill just ha balansen och återkommer till hur ett bra öl ska ha tre saker. Balans, struktur och elegans. Den ska inte vara ensidig utan måste få vara fin och en vacker, god öl. En bra öl ska du kunna ta flera pints av (här diffar siffrorna mellan 3 till 7 stycken på raken), kan du bara ta ett 15 cl glas av en öl så är det inte en bra produkt.

Med den filosofin i bakhuvudet var det intressant att gå in på eftermiddagens riktiga experiment. Först ut är Galahed, ett namn som egentligen gavs till ett annat öl för att man tyckte så mycket om namnet, men ölet gjordes i för få flaskor för att nå ut. Hur som helst så är det Local 2, en mörk Belgian Strong Ale med bland annat vildhonung som sedan fått ligga med lees från Rieslingfat i ett år. Ölet är runt 10% och har viss funk men framförallt en arom och smak där Rieslingen verkligen slår igenom. Något tunn vilket än mer hjälper Rieslingen på vägen och gör att den tappar kraft.

Problemet med att göra den här typen av öl berättar Garrett är att du inte direkt kan kopiera recepten eller ölen. Du måste låta det ta tid för ölet att jäsa ut och mogna. Likaså är det så pass många faktorer som kan påverka hur ölet utvecklas beroende på fat, kvaliten på druvor, ingredienser eller less, temperaturer, lufttryck etc. Av den anledningen blir det lite som med belgisk Lambic, du får blenda och finna rätt väg till att nå dit du vill, vilket också ger viss variation.

Så är det också med vad som otippat blev min favorit för kvällen Caradoc. Här har man åter tagit Local 1 och låtit den ligga i runt 1-2 år på lees från Chardonnay och Sauvignon Blancdruvor. Ölet ser ut som en cide, nästan helt flat. En spännande och ytterst komplex arom och smak av äpplen, grönsaker och sherry vilket följs av oxiderade druvrester, mandelmassa och lite sviskon. Bitvis är det nästan spritigt med en frän karaktär av druvextrakt och spår av plast. En helt unik dryck som vänder upp och ned på alla sinnen. Jag älskar den och skulle vilja prova den med riktigt vällagad mat.

Provningens två sista öl är rätt intressanta för oss svenskar. Dels då den första, den nämnda K is for Kriek snart släpps på Systembolaget och för att den andra, Barley Winet Hand & Seal nyligen släpptes på Systembolaget. Tar vi Hand & Seal är den som kom på Systembolaget den som har lagrats på bourbonfat medan den vi nu provar är Garretts egen favorit då den lagrats 2 år på franska Cognacsfat. Ölet är tänkt att inspireras av den klassiska Thomas Hardy’s Ale. Jämfört med bourbonvarianten är denna betydligt elegantare, med mindre inslag av trä och vanilj till förmån för utvecklade smaker av äpplen, päron och mandelmassa. Ypperligt välbalanserad och ett utmärkt exempel på en smakrik traditionell brittisk Barley Wine. Vissa inslav av gröna humlekottar men med makalös elegans och fin, gräddig, mjuk smak som faktiskt för tanken åt lite unken ost. Det här är perfektion.

Den sista ölen vi nämner är då den snart aktuella K is for Kriek. Efter att ha frågat sina gode vän Vinnie Cilurzo från Russian River tipsades Garrett om en körsbärsleverantör i Wisconsin. Sagt och gjort, 10kg Wisconsin Dry Cherries åkte ner per barrel med öl. Grunden är återigen Local 2 och återigen har man använt Woodford Reservefat. Anledningen till att man använder torra körsbär istället för mjuka är att du då får mer olja och annat som påverkar smakerna på ett sätt man kanske inte alltid vill. Garrett är också tydlig med att Kriek till skillnas från Lambic inte är lika bundet till Pajottenland utan har gjorts runtom i de fall där man har “kryddat” öl med körsbär.

Ölet har inte alltför mycket syra utan det är en väldigt ren smak med mörka körsbär med en torr framtoning som jag associerar med dessertöl eller en likör. Vilda, råa smaker och lite oxiderad lambic. Enligt Garrett är detta en utmärkt öl till ankben eller fois gras – så prova när ölet släpps i vår!
Eftermiddag hade nu övergått till kväll och i takt med att flaskorna tömdes så var det dags att tacka för idag. Med ett gäng Ghost Bottles bakom mig får jag ändå sticka ut och säga att Brooklyn har ett lite oförtjänt rykte om sig att vara tråkigt. Det är lätt att likställa något man har gått vidare från som tråkigt bara för att man missar vidden av vad de gör och tyvärr är det synd att vi inte får se mer av bryggeriets lite häftigare öl oftare. Till exempel har man en enastående Dry Irish Stout som håller världsklass, en Marys Maple Porter som är förförisk och lite andra tokigheter som tyvärr för sällan når hit. Oavsett så har det varit ännu en kväll med historier i världsklass och öl som har förvånat, imponerat och fått en att tänka.

Från det att ryktena en gång började florera om att Brooklyn Brewery letade efter ett land och en plats för att slå upp ett bryggeri i Europa till det att samarbetet mellan Carlsberg och Brooklyn Brewery startade har vi nu nått till slutet av den första etappen. Nya Carnegiebryggeriet är en hybrid av dem båda och en återupplivelse av ett stycke svensk ölhistoria i form av Carnegie. Förra veckan var det så äntligen dags att slå upp portarna för pressvisning och officiell invigning om än att det dröjer lite mer än en vecka innan de öppnar upp för allmänheten.

Såklart var Brooklyn Brewerys grundare Steve Hindy med fru på plats liksom den karismastiske bryggmästaren Garrett Oliver och bryggeriets General Manager Eric Ottoway. Om de representerade Brooklyn så bestod den svenska trojkan av mannen vars vision ligger bakom bryggeriet – Joakim Losin (projektet har faktiskt tidigare lagts ned hela 8 gånger) samt mannen som såg till att förverkliga den här drömmen, Fredrik Vogel. Tillsammans med sitt bryggarteam bestående av Anders Wendler, Josefine Karlsson, Christoffer Thurgesson och Karl Fornarve har de slipat, putsat och påtat med bryggverket och lokalerna för att allting ska vara topp.

Eric berättar om hur bryggeriet alltid har känt sig välkomna i Sverige och hur det har knutits band som gör det rätt naturligt att Sverige var rätt plats på ett sådant här projet, ett projekt där man inte vill ha endera Brooklyn Brewery eller Carnegie/Carlsberg utan där man velat skapa någonting helt nytt. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson fick äran att inviga bryggeriet genom att slå hål på den första trätunnan av bryggeriets Kellerbier och var också tydlig med att lyfta fram mikrobryggerier och ölnäringen som väldigt viktig. Den skall kunna ta samma plats som importerade viner och med den ölhistoria och tradition vi har i landet så känns det som att han faktiskt vill värna lite extra om vår kära öl.

Under öppningen serverades 5 stycken av bryggeriets nya öl samt 1 ett av Brooklyns Breweries öl – den nya Hammarby Syndrome samt Carnegie 175 Anniversary. Många har sedan bryggeriplanerna annonserats varit skeptiska till kapaciteten, ägandeskapet och hur pass fria bryggarna skulle vara och vad för öl man ska brygga. Nu är kapaciteten på cirka en miljon liter om året vilket inte är någon enorm kapacitet och tanken är att ha lite blandade öl med både en “core” serie samt lite bryggerispecialer och öl som skickas ut i Stockholm, Sverige och världen.

På premiären serverades en Amber som humlads med Perle och Fuggles, två rätt snälla humlesorter. 4.8% stark och för öltypen full av karaktär, härligt fyllig och med en fruktighet som känns modern och tilltalande. Helt enkelt en öl som jag lätt skulle kunna spendera en förmiddag med att dricka. Session IPA’n J.A.C.K är döpt efter alla bryggarna och denna 4.5% starka öl är liksom nästan alla av bryggeriets öl jästa med Brooklyns egna husjäst, men har sedan humlats med Williamette, Admiral och Bravo – även dem lite snällare humlesorter. Igen uppvisar ölet en otroligt fin fräschör med härlig mix av citrus och kryddig fruktighet. Både Chris och Garrett är väldigt nöjda med ölet och hur beskan är lite nedtonad så att man ska kunna dricka en 4-5 pints av den utan att tröttna eller att munnen domnar bort. Ölet kommer att bli fast kran på Stockholmkrogen Akkurat och har alla förutsättningar för att bli en sommarhit. Kellerbieren jag tidigare nämnde har humlats med traditionella humlesorter och är jäst med Weihenstephaners lagerjäst. Inte helt otippat en hit med bra fyllig mullighet och härlig fräschör – en grym matöl på 5.9% alkoholstyrka. De sista två är lite mer äventyrliga öl, något man kommer att fortsätta våga sig på och först ut var Primus Lux – en Winter Ale på 7%. Galena och Bramling Cross-humle och en mängd muscovadosocker ger både beska och fyllighet med kola, choklad och så kaffe. Kraftig och smakrik men inte för svådrucken. Inte helt otippat kom jag att tänka på Brooklyns starkare mörka öl såsom Local 1 och Local 2. Sist ut var Lumens In Tenebris på 6.7% en motsägelse både till smak och namn. Den mörka ljusa är en mörk Saison, men istället för mörka maltsorter som även ger ölet riv och bitter så har man försökt fokusera på att göra ölet mörkt men ha kvar mer av de ljusa, kryddiga Saisontonerna. De har också tagit fram en helt egen pepparmix tillsammans med ett av Brooklyns bästa “krydderier”. Ölet är intressant och har antydan till komplexitet med eucalyptus, en svag pepprig hetta och mjuk sötma med rostade inslag. Otroligt lättdrucken och god trots att den vågar ta ut svängarna.

Både bakom baren och i köket finner vi något av Sveriges elit. I baren finner vi Thomas (tidigare Akkurat), CC (tidigare Oliver Twist) och Roger (tidigare bl.a. Bishops Arms) – alla med enorm kunskap, passion och serviceanda. De tre kommer att tillsammans med övrig personal att sätta en otroligt hög standard från dag ett vilket gör otroligt mycket för ett ställe likt detta. Det någon av dem tre inte kan om öl kan du låta bli att lära dig. I köket finner vi så kökschefen Billy White (bl.a. Fäviken) och restaurangchefen Tobias Nordahl (bl.a. Matbaren) två proffs med CV’n som skulle kunna ge dem anställningar som helst i världen och ett bevis på att Nya Carnegiebryggeriet också skall bli en första klassens restaurang. Detta belyser också de båda då de förklarar att restaurangen och bryggeriet inte skall ses som två separata enheter, även fast de är det. Istället är det ett ständigt pågående växelspel där man samarbetar och provar ölen och maten mot varandra – något som är en väldigt utmärkande egenskap hos just Brooklyn Brewery, öl och mat skall avnjutas ihop. Av de smårätter vi fick prova på så kan jag bara garantera att det inte är något annat än världsklass. Restaurangen är tänkt att vara tillgänglig för alla och kommer att kunna hålla ungefär 40 gäster var i restaurang respektive bardelen. På sommaren kommer också uteserveringen att inrymma runt 150 gäster och med tanke på läget bredvid kajplatsen och med utsikt över hela sjöstaden och Nacka så lär det vara fullt varje varm sommardag.

Sett till helheten kunde jag bara kapitulera helt – allting är av yttersta värdsklass – ölen, lokalerna, köket, bemötandet och bryggarna. Det här är riktigt, riktigt bra och kommer att bli helt otroligt bra.

Det är sällan jag har varit med om en så intensiv period av fantastisk mat och utsökt öl. På tre dagar har Garrett Olivers, bryggmästaren på Brooklyn Brewery, resa i Stockholm och Göteborg bara nått mittcirkeln. Ändå har jag fått i mig mer än 14 rätter och fler öl än vad jag vågar erkänna, jag har trots allt släkt, familj och vänner som läser detta. Då jag inte kommer gå in på gårdagens trevliga middag på American Table lika djupt som den på Akkurat så vill jag bara tacka denna förstaklassiga USA-inspirerade restaurang för sitt genomgående högklassiga USA-tema med allt från corn bread (vilket jag älskar) till bräserade lamlägg som fick det att smälta i munnen till en Local 2 och desserten, en “chocolate obsession” som ackompanjerades med den alltid lika bra Black Ops, ölet som inte finns.

Min resa började dock redan i måndags då Garrett intogs av Akkurat. För det var just så det var, Akkurat tog över Garrett och hans öl – inte tvärtom som det brukar vara. Jag har varit på rätt många ölevents under de få år jag har varit mer aktiv inom den lilla svenska mysiga ölscenen och jag har fått min erfarenhet av hur olika bryggare tenderar att köra på gammal vana, finna nya inslag eller att bara improvisera när de håller sitt snack. Garrett, som den gentleman han är levererar inte bara var gång, utan levererar också nya saker varje gång. Ibland kommer han tillbaka till viktiga punkter, men då för att de är av den art att det är de saker han finner vara av störst värde – som att öl är på väg att normaliseras som huvuddryck och att det som sker runtom i världen är en naturlig reaktion på att vi blir medvetna om vad som är bra. Sverige är nu Brooklyns näst största marknad och i samband med att man nu startar upp Nya Carnegiebryggeriet i samarbete med bryggeriets svenska importör Carlsberg så har vi ett ypperligt bevis på vad alla ölfantaster i landet har lyckats åstadkomma.

Därför är det så härligt att se Garrett få dela rampljuset med krogen som håller middagen – vilket var fallet på Akkurat. Darren Packman på BeerSweden (tack för en trevlig kväll) skrev det oerhört bra i sin sammanfattning av kvällen – det här var den mest ambitiösa beer makers dinnern någonsin. Då menar vare sig han eller jag att andra middagar inte har levererat utan snarare att det här var i en egen klass. 9 olika rätter med lika många öl – nuff’ said. Att Akkurats ‘fader’ Stene Isacsson på det slänger in en liten extra aptitretare i form av en silltallrik som serveras med inte en utan två öl gör det bara än mer galet. Det här var lite som om någon eller något skulle firas.

Temat var svensk husmanskost, något Garrett var förundrad, på ett positivt sätt över. Aldrig tidigare hade han sett en restaurang gå tillbaka till basics vad gäller maten och parningarna; blodpudding, silltallrik, kalops – allt tydligen väldigt svenskt och främmande. Imponerad menade han på att han själv kanske borde försöka gå tillbaka till sin barndom och se vad han serverades då och vad man kunde göra med det. Kvällen började dock lite tidigare med att jag klev in på Akkurat och snabbt fick rådet att ta en “för-öl” varå på rådet att Monster Ale var ett bra val, trots vad den är (tack Nicklas). Monster Ale är en nästan 11% stark barley wine, väldigt lättdrucken men farlig såhär innan en middag skulle starta. Inte blev det värre över de två första ölen vi fick råd att ta med oss in, då till aptitretaren. Så in bars ett glas, ja inga smakprov här inte, vardera av bryggeriets Summer Ale och Pilsner. Där började festen kan man säga.

Istället för att tråka ut er alternativt göra er överdrivet hungriga genom att beta av varje rätt med varje öl så tänkte jag med mer svepande drag motivera hur maten och ölen lyckades med någonting knasigt. Förhoppningsvis lyckas jag ge en bättre bild av Garretts roll i det hela i ett andra inlägg. Det stora med de här eventen, vilket kan verka främmande för vissa men som jag vill lyfta fram som ännu ett bevis på var craft beer står idag är hur det samlar olika typer av folk. Mitt emot mig sitter vår belgofil Jens Skrubbe, bredvid mig Roger från Alf Tycker om Öl och bakom mig inte ett utan två par med far och son. Utöver det finner jag gamla vänner jag inte mött på en tio år och som jag inte ens visste var nyfrälsta öldrickare. Så bra öl samlar folk.

Medan vi hugger in på förrätterna, en magisk trio bestående av “blodpudding” (blodpudding, pilgrimsmussla och rivna baconchips), “Tunnbrödsrulle” (såklart med strömming och hummer) och “torsk med äggsås” (ingen beurre blanc utan gueuze?) så berättar Garrett lite om “community”-känslan de har i Brooklyn, ett tema han har återkommit till under dagarna. Mittemot bryggeriet ligger en svensk restaurang som man hoppas kunna göra något för/med och både i Brooklyn och nu i Hammarby Sjöstad önskar han göra de som bor i området delaktiga i bryggeriet och känna att man har en bra relation till det. Inte för att potentiellt sälja mer öl utan för att det är ett viktigt tecken av respekt. Till förrätterna serveras en purfärsk US-version av Brown Ale’en (opastöriserad och mer ofiltrerad om jag förstod det rätt), Sorachi Ace och en Local 1. Framförallt så var Brown Ale’en bättre än någonsin tidigare och blodpuddingen med de nästan knastrande goda lingonen visade hur bra den här typen av öl är till mat. Local 1 skar in i smörsåsen och den perfekta torsken med lite extra sötma och en liten örtighet som fick mig att kapitulera och tunnbrödsrullen och den speciella karaktären från Sorachi Ace ska jag inte ens tala om. Full pott med extra plus.

Ett roligt sidospår om Sorachi Ace är att bryggeriet som använder ungefär halva den producerade skörden av Sorachihumle för just det här ölet nu snart gjort en gladpack och fått sitt öl att ibland ersätta humlens faktiska namn. Jag har här och var sett folk referera till Sorachi Acehumle, vilket är lite roligt på sitt sätt.

Åter till middagen, vi har ju nyss börjat. Till varmrätten och trion av “kroppkaka”, “rotmos och fläsklägg” och “kalops” serverat med den för mig helt nya Jonge Kriek, EIPA och Local 2. Jonge Kriek är trots namnet en twist på Local 2 som fått ligga med körsbär och med tillsatt brettanomyces (om jag förstod allt rätt). Här steppade belgo-Jens in och vi kunde väl slå fast att det påmindre mer om en oud bruin eller liknande än en frisk kriek. Till kroppkakan gjorde sig körsbären och inslagen av blöta murkna träplankor sig väldigt fint och igen var det bara att smaska i sig glatt – aldrig har så här vanlig mat varit så gott. Trots den enorma mängden öl och mängden rätter lade köket och serveringspersonalen ett perfekt tempo så att man hann socialisera och ändå dricka och äta på i lagom takt. Jag vill rekommendera er att prova EIPA’n som ni kan finna på fler och fler krogar med bra husmanskost, gärna med ljusare kött och mos – IPA och ett välsmörat mos är finfint. Det här är också en öl som fått flera av mina vänner att börja intressera sig mer för öl och bara det att den tagit över Brooklyns Brown Ale på många krogar som “standardöl” är stort, även IPA börjar bli folkligt.

Vi passade på att fråga Garrett varför man inte gjort öl som Jonge Kriek tidigare och ärligt men väldigt tänkvärt svarade han att man genom att växa sig större nu kan inrikta sig på att göra vad man vill på ett helt nytt sätt. Så diskussionen om craft vs crafty och att de inte längre är så små som vissa önskar att de skulle vara ger han inte mycket för, så länge de har full kontroll på vad de brygger, var och när så tycker han inte att något har ändrats. Tvärtom släpper det fram de friheter som gör att de äldre och numera större mikrobryggerierna kan utveckla sin portfölj – vilket är det som är kul. Jag frågar om han menar att man måste gå den här vägen eller kan man satsa all in på galenskaper direkt. Här passar han på att förtydliga att bryggerier kan gå vilken väg de vill, från dag 1. Vi tar Cigar City som exempel som gjort lite annorlunda öl men som gjort det och blivit uppskattade för det sedan deras start, så det finns inte en naturlig väg man måste gå och alla som gör sin sak och gör det bra förtjänar respekt och den uppmärksamhet de får.

“Äntligen” säger magen och konstaterar att ännu 3 rätter står kvar på menyn; “friterad camenbert” (med friterad persilja och hjortron), “chokladkaka” (med havssalt, baconflakes och inlagda päronbitar) samt en “jordgubbstårta” (med vaniljmaräng och hasselnötscreme). Serverat med bryggeriets dubbel-IPA Blast!, Cuvée Elijah och klassikern Black Chocolate Stout så var det just vad Stene skrivit i menyn – en “happy ending”. Åter visar en balanserad och grym humlad öl, Blast!, hur väl det går med ost – gärna smält sådan där persiljan ger en liten men likväl extra dimension. Skulle kunna leva på den desserten, om det inte vore för att jag var dum nog att stoppa skeden med den helt lena chokladkakan i munnen. Vipps så smalt all ångest över mättnad och gynnande berusning bort för att lämna små spår av lycka kvar. Cuvée Elijah med sina bourbontoner gav djup till chokladen även om jag skulle kunna låta bli att ha något alls till den, den var för god. Likaså var sista finalen med den lilla tårtan till Black Chocolate Stout ett exempel på varför “BCS” är bolagets mest prisvärda öl då den släpps, allt en imperial stout ska ha och en mästerlig öl till desserter likt denna – något jag skall minnas till midsommar.

“Alf”, Garret och Dake

Mättnad och allt slog till och medan kvällen fortsatte in på småtimmarna så var det en rätt annorlunda och glad stämning på middagsgästerna. Det var bra och engagerade samtal om öl, musik och livet däremellan och ja, det var fasiken inte igår jag var med om en sådan fest på en månad – och då var det egentligen “bara en vanlig beer makers dinner”. Enorm eloge till Stene med personal, till Garrett (och Fredrik måste få en stjärna med som ser till att det görs möjliugt) och alla som var där. Grymt trevlig kväll.

Missa nu inte kvällens Tap Takeover på Akkurat när man går bärserk på Akkurats kranar och serverar mer Brooklynöl samtidigt än vad som gjorts tidigare i det här landet.

Som vi skrev igår så kommer Garrett Oliver från Brooklyn Brewery ha en minst sagt fullmatad vecka här i Sverige . Måndagen den 22 april har en beer makers dinner på Akkurat, följt av en galen tap takeover på samma plats men den 25e. Dagen efter denna så har han med droska förflyttat sig ned till Göteborg för en middag på Clarion Post.

Kalenderbitarna ser att det är två dagar lediga mellan eventen på Akkurat och det är dessa två vi nu vill fylla i.

Den 23 april vankas det middag på Urban Deli i Stockolm och som ni ser på affishen på nedan så är det året en mat- och öllista som får det att vattnas i munnen. Ännu en gång finner vi också väldigt exklusiva öl som även för mig som Brooklynfantast har varit väldigt svåra eller omöjliga att finna. There Will Be Black och Anniversary Lager, säger då det.. Sedan är Sorachi Ace fenomenalt bra till skaldjur och till ostron lär det bli magiskt gott, kan rekommendera er att besöka Restaurang AG i Stockholm och prova glaskrabborna med samma öl – ren njutning!

Dagen efter, den 24 är det dags att fullborde trippeln och köra den sista middagen av tre, under tre dagar. Då intar Garrett American Table för att även där bjuda till med en middag och ett gäng öl man inte vill missa. Local 2 med lammbumbo låter fasansfullt gott och att ha Sorachi Ace till “bara” ärtskidor och parmesan kan nog bli rätt trevligt. Det jag tror fungerar lite för bra är Black Ops som redan i sig är som en dessert, men serveras till en fullmatad dessertkombo.

Boka plats i tid, för det är inte enorma ställen och med tanke på hur bra mat och dryck det är så lär de bokas upp rätt snabbt! Nu blir det bara att se vilken eller vilka man har magkapacitet, råd och tid med.

Det är mycket som sker framöver. Förutom att Garrett Oliver från Brooklyn Brewery kommer hit och tar över Akkurat i en vecka där vi både får en tap takeover och en beer makers dinner så kommer vi att få se besök på American Table och Urban Deli i Stockholm. Nytt för det här besöket är att Garrett även kommer att bege sig till Göteborg för att leda en beer makers dinner på Clarion Post. Fyra rätter ska serveras och till det kommer fyra helt galna öl att serveras – där ingen förutom Sorachi Ace funnits att prova annat än på tidigare specialevent. För min del är Jonge Kriek en helt ny öl och ni bör inte missa chansen att dricka en lagrad Monster Ale, det är en barley wine som lagras med värdighet! Att till surf n’ turfen slänga in en wheat wine i form av The Companion kan bli hur smaskigt som helst, tänk er bara spädgrisnacke och en rund mysig sötma.

Jag är hemskt ledsen om vi åter blir lite Stockholmifierade här för stunden, men jag tror inte att vi enbart själva är att skylla. Utan i vanlig takt så är Stockholms ölkrogar i framkant vad gäller att styra upp middagar och större events. Nu kommer till exempel brittiska Thornbridge ha ölprovningar i både Malmö och Göteborg framöver och till En öl och Whiskymässa i Göteborg nästa helg har man fått dit den trevliga och väldigt duktiga bryggaren Menno Olivier från De Molen – så det händer saker ute i landet. Har ni mer events, beer dinners och annat vi missat – vare sig det är i Stockholm eller i övriga landet? Så messa oss här eller på Facebook – vi vill ju inte bara skriva om Stockholm!

April, ölmiddagar och Stockholm var det.. Det sker lite allt möjligt i april och den första middagen är redan nu på torsdag, vi drar en kort sammanfattning fört att pejla läget..

4/4 – Så är det dags för den nu slutsålda middagen med Dogfish Heads Sam Calagione på Oliver Twist. 5 rätter med lika många öl från Sams Ancient Ales-serie ska provas igenom.

10/4 – Prisvinnande och uppskattade kocken Norbert Lang gör åter ett gästspel på Bishops Arms Folkungagatan där han annordnar en 5-rätters middag med tillhörande dryckespaket med öl från Brill & Co och whisky från Glenmorangie. För det billiga priset av 795 :- får du förutom öl från Mikkeller, Ayinger m.fl prova på rätter som anis- och fänkålsdoftande nässelsoppa, rökt laxtartar, pocherat ägg samt tobaksglass, varma körsbär med svartpeppar, tjärsirap, mandelflarn…. biljetter och mer information finner du här. Det som gör Norberts middagar spännande är att han inte är en bryggare med ölet i fokus, utan han är en kock där maten står centralt men där ölet sedan kan komplettera eller kontrastera hans skapelser – jag är hungrig redan nu för kom igen tobaksglass låter sjukt häftigt.

19/4 – Samma krog som ovan annordnar en beer makers dinner med Menno Olivier från De molen. Fyra rätter och fem av hans öl utlovas, allt för 695 kronor. För att boka in dig och/eller få mer information så finner du det eventet här. Hans senaste “BMD” i Sverige, på Gastro i Helsingborg var otroligt uppskattad och både maten och ölen var i toppklass – den här middagen kommer inte heller att göra någon besviken.

22/4 – Garrett Oliver från Brooklyn Brewery kommer åter till Sverige på besök, och denna måndag kör han en väldigt intressant midag på Akkurrat. 1.100 kronor betalar du för 9 rätter och lika många öl. Temat är “svenska klassiker” med rätter som rotmos och fläsklägg, kroppkaka och tunnbrödsrulle med “extra allt”. Garrett är ett fullblodsproffs på att underhålla en publik och kan prata på i timmar om allt och ingenting, så missa inte chansen att få äta svenska klassiker och dricka de mer speciella ölen ur Brooklyn Brewerys portfölj.

Samma vecka kör Garrett också ölmiddagar på Urban Deli och American Table, men i de fallen kommer mer information framöver, samma gäller för middagen/ölprovningen som hålls i Göteborg i slutet av samma vecka.

Har ni mer events, beer dinners och annat vi missat – vare sig det är i Stockholm eller i övriga landet? Så messa oss här eller på Facebook!