MankerBeer.com

Vi var många som stod och gapade av förvåning första dagen En Öl & Whiskymässa i Göteborg slog upp portarna. Jag själv var inte på plats då det var i samma veva vi öppnade BrewDog Bar i Stockholm, men Manker rapporterade skräckhistorierna därifrån.
Deras Facebooksida svämmade över av hård kritik och jag var ganska glad att jag hade annat att göra. Däremot visade Stanley Wong med team upp sina färdigheter i krishantering, de förändringar som infördes omedelbart dag 2 gav mig direkt känslan att detta är ett gäng mässexperter som vet hur man gör. Mycket riktigt, året därpå hade jag möjligheten att besöka mässan och jag var nog den enda i ligan som hade en positiv inställning, och som tur var fick jag rätt – det var en kanonväl utförd mässa med alla komponenter på plats. Jag hyllade den direkt som Sveriges bästa ölmässa, mycket eftersom SBWF verkligen halkat efter och erbjuder nu inte särskilt mycket inspirerande besök längre.

Vi tog oss ett rejält snack med Stanley Wong, en av de som arrangerar mässan och som också är en av initiativtagarna till nystartade GBG Beer Week! Stanley arbetar hårt tillsammans med Tommy von Brömsen för att mässan ska bli så bra som möjligt och engagemanget hos de här herrarna brinner verkligen!

Stanley & Tommy med Chuck SIlva

MankerBeer(MB):
Dags för tredje upplagan an En öl & whiskymässa i Göteborg den 24-25 april! Vi är toktaggade, mycket eftersom vi såg en sådan enorm förändring från allra första dagen till andra dagen 2013 och 2014-upplagan var verkligen hur bra som helst.
Vi som besökt er förut, vilka förändringar kommer vi att märka av 2015?

Stanley Wong (SW):
Mycket är sig likt från 2014. Vi är i samma hallar och de flesta utställarna står på samma plats som förra året. Vi kommer att korta ner från tre dagar till två, detta efter önskemål från många utställare. Förra året var det relativt lugnt på torsdagen men vem vet, finns det behov i framtiden så kan vi tänka oss att addera med en dag till.

En annan stor nyhet är att vi lanserar en öltävling! Siktet är högt inställt och vår ambition är att öltävlingen inom några år ska bli en av Europas viktigaste öltävlingar. Tävlingen kommer att avgöras i blindprovningar ledda av en expertpanel som består av 10-15 personer. Minst 75% av panelen kommer att bestå av diplomerade och utbildade öldomare, varav flera har lång erfarenhet av att utvärdera öl i tävlingar. Tävlingens huvuddomare är Fredrik Berggren och Janne Gnoff Berglund och båda har många års erfarenhet att döma.

MB: Berätta mer om GBG Beer week!
SW: Idén till GBG Beer Week föddes under vår resa i Denver under Great American Beer Festival. Ölentusiasterna Fredrik Berggren (redaktör för BeerSweden) och Petur Olafsson och vi som driver mässan insåg att en liknande ölvecka saknades hemma i Sverige. I USA har över 70 städer en egen ölvecka. Tiden känns mogen för att skapa en Beer Week i Göteborg med samma osaliga blandning av ölmiddagar, bryggeriturer, releaser av nya öl, tap-takeovers och lärorika seminarier i en skön atmosfär. Kika in på www.gbgbeerweek.se eller www.facebook.com/gbgbeerweek för senaste info, eller varför inte kolla in denna teaser?

Vi hade ett första uppstartsmöte förra veckan med respresentanter från hela ölgöteborg och det var kanonkul att se intresset, engagemanget och höra allas idéer! (Red anm: M2’s idé att brygga en öl på en spårvagn med vildjäst kultiverad från mässhallarna hoppas vi slå genom nästa år..)

MB: En av nyheterna i år är att ni får besök av fler bryggerier som inte är så lokala, berätta!
SW: Det stämmer gott, vi har cirka 15 nya bryggerier varav flera kommer från andra orter än Göteborg, det är kul med blandning av Göteborgsbryggerier och andra. Jag tror att fler och fler bryggerier får upp ögonen för vår mässa och man tycker att Göteborg är en väldigt intressant region att synas på. Många vet ju att Göteborg är Sveriges ölhuvudstad och då vill man visa att det finns bra öl från andra städer.

MB: Ni siktar såklart högt med er mässa, vad har ni för visioner med mässan kort- och långsiktigt?
SW: Först och främst vill vi leverera en bra mässa i år på all sätt och vis, för att lyckas med det är det många pusselbitar som ska falla på plats. Allt från väl fungerande logistik till intressanta utställare och spännande separata provningar. Långsiktigt ska jag inte sticka under stolen med att vi, En Öl & Whiskymässa i Göteborg ska vara den ledande dryckesmässan i Norra Europa. Jag tror att vi har alla förutsättningar för att lyckas och jag tror att det är viktigt att vi som arrangörer är lyhörda på vad marknaden vill ha och även förutspå trender osv. En viktig del i det här är också att vara en del av trenderna och bidra till en sund dryckeskultur, vi pratar mycket om att vi ska ha en lärande mässa. Fokus på En Öl & Whiskymässa är att skapa en mötesplats för erfarna och oerfarna dryckeskännare och vi vill med vår mässa och bidra till en bättre dryckesupplevelse. Förr oss är det även viktigt att alltid vara en del av dryckeskulturen, inte bara när det är mässperiod. Ett exempel var ju Hembryggartävlingen som på gick under november till februari.

MB: Du sysslade mest med vinmässor tidigare, vad är din bakgrund egentligen och varför hamnade du helt plötsligt på en av Sveriges största ölmässor?
SW: Håll i dig nu Magnus, här kommer en kort version: Jag kommer från en restaurangfamilj. Min morfar kom till Sverige 1947 och blev köksmästare på Berns Kinesiska. Sedan startade han Sveriges officiellt första kinarestaurang 1960, Kinesiska Muren i Göteborg, den finns kvar än idag. Dock inte i min familjs ägo.
Jag själv har tillbringat många år inom service och restaurang. Mellan 1985-1993 arbetade jag på McDonalds och var bl. a. med och öppnade ett antal McDonalds runt omkring i Sverige. Sedan var jag restauratör mellan 1994-2008 då jag drev två restauranger i Örebro (staden jag bor i med min familj).
För mig har drycken kring en måltid varit en viktig del för en lyckad helhet och vi jobbade mycket med att hitta gott samspel mellan dryck, smaker och rätter. 2008 sålda jag min senaste restaurang och då började jag som affärsutvecklare/projektledare på Conventum (mötes- och nöjesarena i Örebro). Mitt första uppdrag var att starta en öl- och whiskyfestival och november 2008 lanserades Örebro Öl & Whiskyfestival som snabbt blev Sveriges då näst största mässa inom öl- och whisky. Parallellt med denna mässa arrangerade jag även en stor vinmässa på Örebro slott 2009 och 2010.
Efter nästan två år som anställd så ryckte det i benet och jag längtade efter att få driva eget igen. Sagt och gjort, 2011 startade jag en stor vinmässa, Karlstad Vin & Deli som förra helgen firade 5 års jubileum med nästan 6 000 besökare under två dagar.

Efter Karlstad Vin & Deli så startade jag en liknande mässa i Västerås, sedan Linköping och nu till mars får Göteborg sin första stora vinmässa som kommer att äga rum på Svenska Mässan och tillsammans med Svenska Mässan.
Varför jag var med och startade En Öl & Whiskymässa i Göteborg var för att det fanns ett behov. I Göteborg som anses vara Sveriges ölhuvudstad är intresset är stort och många har verkligen saknat ett sådant arrangemang. Jag följde utvecklingen i Göteborg under ett par år innan jag sommaren 2012 kontaktade Svenska Mässan och föreslog att vi skulle kunna starta en öl- och whiskymässa, på den vägen är det.

MB: Ni gjorde studiebesök på GABF förra året och det är förmodligen få mässarrangörer som har ynnesten att göra det, varför gjorde ni det och vad tar ni med er från ert besök på mässan och övriga pitstop i det stora landet i väst?
SW: Som jag nämnde tidigare är det viktigt för oss att bevaka marknaden och olika trender för att vi ska utvecklas. För att ta En Öl & Whiskymässa i Göteborg till en ny nivå så vill ju vi besöka de bästa ölmässorna i världen och då är ju GABF ett måste att besöka. Det var en otroligt lärorik resa och vi såg massor med saker som man skulle vilja applicera i Göteborg. Den starkaste känslan jag fick var nog för den goda sammanhållningen som fanns i staden kring GABF. Vi reste runt mycket och gjorde många besök och det fanns stolthet att mässan ägde rum, från bryggeriet till restaurangerna och folket som bor i Denver/Colorado. Överallt fanns det olika happenings kopplat till mässan. Jag tror att vi kan skapa samma känsla i Göteborg och det är något kommer vi att sträva efter.
Jag vill också tillägga att vi hade förmånen att ha med Fredrik Berggren med genuina ölvänner på resan. Fredrik har över 20 års erfarenhet av öl och är en person som vi uppskattar enormt och en av dem som ligger bakom framgångarna med En Öl & Whiskymässa i Göteborg.

MB: I princip alla ölmässor vi besökt har ett oerhört skralt och tradigt matutbud, även de mer etablerade. Hur tänker ni i matväg inför årets upplaga och framöver?
SW: Jag förstår vad du menar och detta är något som vi jobbar på inför årets mässa. Det som Svenska Mässan erbjuder i år är bl. a. att Gothia Towers serverar rätter från sina tre konceptrestauranger samt att man har extra restaurang öppet ihop med mässan. Det kommer självklart att finnas alternativ för olika specialkost.

MB: Har något gått, eller varit på väg att gå, käpprätt åt helskotta i kulisserna på någon av de tidigare mässorna som inte besökarna märkt av?
SW: Vi har ju arrangerat mässan två år i rad och förutom första året som på fredagen blev kaotiskt så har vi än så länge ”ta i trä” inte hamnat i någon liknande situation. Men det lär nog dyka upp i framtiden. Det tillhör ju.

Vi tackar Stanley för att han ställde upp på intervjun, totalt är redan över 13 000 biljetter sålda till mässan och har ni inte köpt er biljett än så tävlar ni antingen om 2 biljetter genom att tagga den vän ni vill gå med (värde 500 spänn!) i en Facebookkommentar eller så glider ni in och köper plåtar här.
Vill ni ännu hellre vinna BÅDE biljetter och en övernattningsweekend på Gothia Towers (Dubbelrum och två entrébiljetter valfri dag) så taggar ni både vännen ni vill bjuda med samt ert favoritbryggeri på mässan i en Facebookkommentar!

Knappt 1,5 år efter starten i en liten lokal i Sockerbruket i Göteborg meddelar MankerBeervännerna Beerbliotek att det är dags att expandera. Rätt så rejält också.

I mars 2013 lanserades Beerblioteks första öl, Black Chili Ale. Sedan dess har man hunnit brygga nära 100 st olika öl, däribland en öl till oss på MankerBeer – MankerBeer Red Ale, som ni läser mer om här. Bryggkapaciteten var vid starten cirka 90 000 liter/år, i skrivande stund är man uppe i 180 000 liter/år. Nu siktar man på att mer än tredubbla den kapaciteten!

Flera collaborations har gjorts, bland annat till Man In The Moons 20årsjubileum, The Rover, Ölrepubliken, BrewDog Bar och många fler och nu ska det collaboreras på en helt annan nivå när välkända Gary McLachlan och Niklas Gustafsson från just Rover/Ölrepubliken kliver in som partners till det gemytliga bryggeriet.

Vi högg tag i Adam Norman från Beerbliotek och Niklas Gustafsson och ställde den underbart onyanserade sportkommentatorfrågan “Hur känns det nu?”.

Adam säger att “Obviously this is a very exciting time for us at Beerbliotek. We feel we have found 2 people who share our passion for beer and our work ethic.
The next step is going to be hectic, but it gives us so many opportunities to explore new techniques and styles, whilst refining our small core range of products.
Although we are still very young in this growing gang of swedish breweries, we feel that we have much more to give, and hopefully to share. We really look forward to making exciting new beers, collaborations and maybe more over the next few years. And we thank everybody for their support so far.
We will continue to work hard, for ourselves, our beer and our customers and friends”.
Niklas fortsätter i samma sköna anda “För mig är detta en fantastisk chans att få utvecklas ännu mer med något som jag ändå nästan har pysslat med i 15 år. Gänget bakom Beerbliotek är så otroligt duktiga, drivna och skärpta att det inte finns en uns tvivel i mig att det kommer att bli någonting annat än succé. Sedan att chansen finns att få sladda runt på lagret i trucken och lyssna på hårdrock där som en eventuell bonus, ja det gör ju inte saken sämre!”

Förutom samarbetet med dessa två legender, planeras det för expansion i form av ytterligare bryggkapacitet i en lokal en bit bort från Sockerbruket där Beerblioteks “volymöl” kommer att bryggas, för att möta efterfrågan.
Detta ligger dock en bit in i framtiden men lokalen är säkrad och processen att flytta in är igång. Bryggeriet i Sockerbruket kommer fortsatt att fungera som Beerbliotek gör idag, att leverera small batch one off-brygder i en aldrig sinande fart.

Enligt uppgift kommer Gary att hjälpa till med att vända papper och Niklas blir “Se tuff ut”-ansvarig och även leda bygget av den nya lokalen.

Hatten av och grattis säger vi till Adam, Richard, Darryl och Anders på Beerbliotek och såklart till Gary och Niklas. Det här blir skitbra! Beerbliotek hittar ni för övrigt på All In beerfest i helgen.

Läs hela pressreleasen här: Beerbliotek Expansion Pressrelease

Fotograf Filip Edin http://nearthebay.tumblr.com

Det är inte bara BrewDog Bar Göteborg som slår upp portarna under våren utan nu öppnar också Brewers Beer Bar i vad som får anses vara landets ölcentrum, Göteborg. I Restaurang Stearins gamla lokaler på Trejde Långgatan 8 kommer krogen ligga och fokus är inte helt otippat på grym öl. 14 kranar kommer att fyllas med öl från de bästa bryggerierna runtom i världen, men med fokus på närområdet. Då det händer otroligt mycket på Göteborgs ölscen så lär det båda för flertalet spännande nyheter och det utlovas Tap Takeovers och andra ölevents. Förutom bra öl kommer det även serveras noga utvalda viner liksom sprit och kaffe från lika utvalda producenter. Köket kommer att satsa på hantverksmässiga surdegspizzor samt enklare bistrokäk, enkelt och gott. Detta cementerar inte bara Göteborg som stad som ölhuvudstad utan med de krogar som nyligen öppnat upp kring “långgatorna” kan man nog också påstå att området kring Järntorget i Göteborg får ses som vårt egna lilla ölmecka. Järntorgets Brygghus, The Rover, Bishops Arms, Ölstugan Tullen samt flera “enklare” ölhak får nu då sällskap med Brewers Beer Bar – en galen centrering i en stad med lika galen öltörst.

Följ dem på Facebook för att se hur arbetet går och för mer information när de beräknas slå upp portarna.

Bakom Brewers Beer Bar står ett gäng personer med stor erfarenhet från såväl restaurang- som bryggeribranschen; Pelle Frost (All In Brewing – tidigare Ölrepubliken och The Rover), Mikael Dugge Engström (Dugges Ale- och Porterbryggeri), Shayne Lee Brits (tidigare Restaurang Stearin), Andreas Görts & Victor Dahlberg (All In Brewing) samt Bo Bourghardt.

Nu ska jag vara sådär genomnaivt fanboy-aktig och skriva om en krog som av en slump vuxit till att bli mitt favoritställe i Sverige – Göteborgskrogen The Rover. Ni som följer MankerBeer på Facebook ser att det har varit rätt många besök och hyllningar till dem under de senaste två åren. En stockholmare i Göteborg låter kanske lite exotiskt? Inte alls, har man ett jobb som ibland gör att man “bara måste” åka västerut för ett par dagars jobb så tackar man och tar emot. Det har gett mig möjligheten att besöka några av stadens alla inspirerande ölkrogar och få prova på stadens alla nya spännande bryggerier. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Göteborg och Malmö har varit de mest spännande ölstäderna det senaste året.

Första gången jag var på The Rover var innan deras ombyggnad som blev klar nu för bara någon månad sedan och som gör att de kan inhysa fler middagsgäster, dubbelt så många fatkranar och har kunnat få en mer öppen planlösning. Innan var det härligt pubdunkelt och lite trängre vilket gjorde det lätt att hamna i konversationer med övriga gäster om ditten och datten. Sedan dess har det blivit rätt många besök, vissa dagslånga, andra bara över en öl eller lite tjôt. Vad som hållit nivån under hela tiden jag varit besökare på krogen har varit maten, något jag redan gett ett erkännande som Sveriges bästa krogmat. Med varierande rätter som dagens kött, fisk och burgare har man alltid kunnat få vällagad mat som inte bara varit oförskämt billig utan där allt från sallad till pommes och kött har varit tillagad på plats och med så mycket mer kärlek och omtanke än vad du brukar få. Att varje dag servera “dagens” burgare, kött och fisk som kan vara allt från pulled pork-burgare till lyxiga älgklämmor visar inte bara på påhittighet utan även att man ska kunna kika förbi bara för lite god mat, ölet måste inte vara i centrum. Att man sedan serveras pommes med tryffelolja är bara syndigt, och oerhört gott. Tyvärr satsar på krogar på riktigt bra käk utan det är för vanligt att man slänger fram upptinade och snabbfriterade pommes frittes med en sunkig tillredd och upplagd sallad där köttet saknar smak eller där de vegetariska alternativen består av en ostbit eller bara en sallad. En bra rätt och en välsmakande öl för under eller runt 200 kronor bör vara målet för alla krogar som vill få återkommande middagsgäster. Jag skyller också eventuell temporär viktuppgång på The Rover.

Med det nya köket har man nu kunnat bredda både utbuted av mat, numera kommer man kunna satsa mer på kallskuret och mindre rätter, men även utbudet av fatöl. 32 stycken kranar fyllda med allt från cider, tysk pils, svensk pale ale och amerikanska stouts bådar inte gott för leverns välstånd men desto bättre för alla de som vill ha någonting gott att dricka men som ibland tycker att krogar är för nischade. Här finns det något för alla och flera gånger har jag kommit in “lite på salongen” efter en kväll med några glas saft och då funnit att jag inte är sugen på “det häftigaste” eller “något speciellt”. Att då ha en 5-6 alternativ med hederlig öl såsom Nynäs Bedarö Bitter, en tysk lager eller en helt vanlig pale ale är faktiskt mer ovanligt än vad det låter. Idag har många krogar ett par kranar med “lättare” öl men ofta består de av Falcon, Guiness eller annan öl jag hellre byter bort mot högkvalitativ vardagsbira. Flasklistan har bantast något vilket jag vet att flera har ställt sig negativa till men för min del så ser jag hellre kvalitet med öl som kan stå lite och som inte kommer på fat, såsom Lost Abbey, vissa Hoppin Frog etc. än att humliga eller andra öl som inte lämpar sig för lagring får stå och bli gammal. Variationen och priserna på fatölen gör det också rätt lätt att finna ett gäng öl man kan tänka sig att dra igenom under kvällen varpå man snappt glömt det där med flasklistor. Då kan man istället gå snett över gatan till Ölstugan Tullen med sitt breda utbud av svensk öl eller till början av Andra lång och Jerntorgets Brygghus som har öl från hela världen i sina välfyllda flaskkylar.

Det enda som är lite negativt med The Rover är personalen. Antingen är de omöjliga att förstå då man förväntar sig en bred göteborgska men får höra stockholmare förklara att de satt upp ens nota i namn som inte lämpar sig i skrift eller så tävlar de hellre i godisätning. Vill du ha tips på bra bourbons (utbudet är ruggigt välbotaniserat) så får du genast lite tips på vad du kan komma att tycka om, likaså om du vill ha en hederlig cider – personalen gillar cider. Ser man förbi detta så sluter sig krogen snarare sig till den skaran krogar runtom i landet som ger känslan av att komma in på Cheers där alla vet ditt namn och det är “inga konstigheter”. Jag går faktiskt ut rätt sällan nu för tiden men när jag gör det försöker jag finna min väg till restauranget och krogar som känns familjära, det blir lugnare helt enkelt. Jag älskar nörderier men likaså att kunna koppla av och bli lagom dyngberusat tillsammans med några mindre ölintresserade vänner, som trots deras (än så länge) bristande intresse ändå känner att de kan ta ett par öl på krogen jag tar dem till. Sådana ställen finns det rätt få av och jag tror att nyckeln ofta ligger i personalens bemötande snarare än utbudet av drycker, lokalen eller liknande faktorer. Vissa krogar vill ibland ha en viss attityd eller stämning vilket tyvärr kan gå ut över  “vanliga” gäster. Tar man åter närliggande Jerntorgets Brygghus så känns det oftast mer som när man var 16-17 och just började slinka in på krogen för att ragga på tjejer man hade noll chans på och dricka fulgroggar än att komma till ett ställe med väldigt bra ölutbud. Detta ser jag som något positivt. Man kan nörda öl på “minde fina” ställen men man kan inte gå all in och festa på i eget tempo på de “finare”.

Göteborg är tillsammans med Malmö de hetaste städerna i landet just nu vad gäller hantverksbryggd öl och intresset ser bara ut att växa. Malmö har börjat konkurera rejält med Köpenhamn och Göteborgarna visar upp ett enastående engagemang vad gäller att organisera event och informationsdelning på internet, något Stockholm är långt efter med. Gräsrotsengagemanget tror jag kan lägga en oerhört stark grund för vidare spridning av bra ölkultur och med de krogar som finns och poppar upp i staden lär det inte ta lång tid innan vi ser flera bryggerier ta för sig även på den internationella ölscenen. När jag snart åter åker till Göteborg, då för All In Brewings stora ölfest så lär det bli ännu ett Roverbesök, för trots att jag vill upptäcka mer i staden i mitt hjärta så är det svårt att inte gå hem till Rover, ta sig sin burgare och öl, lägga upp fötterna på bardisken och bara vara.

Så tack till Niklas, Tobias, Lina, Johan, Kongo och Jonas, numera på exil hos Ölrepubliken samt alla andra för att ni låter och har låtit mig och M2 hållas.

När jag besökte Italien förra året, och såklart gled jag in hos en osthandlare och skulle stasha upp på färsk mozzarella och parmesan och roviola, så hade vi såklart skämtat friskt om den numera klassiska Family Guy scenen där Peter Griffin odlar mustasch och med det menar att han kan prata italienska. Han babblar såklart bara massa smörja men det låter faktiskt exakt så här när italienare köper ost och charkuterier, det är fullkomligt fantastiskt att stå i ett hörn och försöka hålla sig från småfniss i hur klockren parodi det är

Första gången man träffar en italienare som man vill göra ett hyggligt intryck på ska man absolut inte anamma denna teknik, vilket jag var nära att göra men insåg såklart att det är en skitdålig idé och förmodligen bara jag skulle tycka det var kul. Så jag satte mig tyst i ett hörn istället och inväntade det jag väntat på sedan jag provade min första Toccalmatto-öl i slutet av förra året, en ölprovning med Bruno Carilli som är grundare, receptmakare och bryggare på det italienska bryggeriet Toccalmatto.
Ölrepublikens provningsrum var knökfullt när Bruno på charmigt tafflig engelska med grov brytning på italienska börjar presentera sig själv och bryggeriet som startade 2008 i Fidenza utanför Parma.
Man fattar genast tycke för den här karln, som har en bakgrund i livsmedelsindustrin men som nu ägnar sig mer eller mindre helt och hållet åt öl.
På min fråga hur han hamnade där han är nu med ett eget bryggeri svarade han att under hans tjänsteresor i England i sitt tidigare yrke studerade han mycket ale och real ale.
– Med studera, menar du alltså att dricka real ale då?
– Precis, haha!
Skrattar Bruno kluckande och härligt.

Toccalmatto grundades som sagt 2008 i Italien och betyder ungefär “Now it’s time to talk with the fool” och Bruno menar att det är han som är ‘The fool’, med det kan man ju tänka sig att de gör totalt ursinniga, galna öl som bara ölnördarna uppskattar. Nej, tvärtom. Toccalmattos motton verkar vara ‘drinkable’ och ‘dryness’. Dessa ord hörs frekvent när ölen beskrivs, däremot går Bruno sin egen väg i användandet av jäst och humlesorter för att skapa sin egen unika touch på sina öl. De vill inte göra öl som alla andra gör även om själva inspirationen kommer från Belgien, England och USA.
“Drink without problem” är ett annat motto som uttrycks på maffiaengelska och det märks verkligen, det är inga tunga, vansinniga öl som ställs fram utan smakrika små underverk utan särskilt hög ABV.
1400 Hektoliter framställdes 2012 och bryggeriet har nyligen börjat exportera sina öl, främst till närliggande länder men kommer nog inom kort även att få distribution i Sverige.
De har redan hunnit med en svensk collaboration tillsammans med det nya Göteborgsbaserade bryggeriet All In Brewing och tillsammans skapat Big Lager, som är en Imperial Lager på dryga 7% ABV som nästan har lite brettad doft blandat med förnimmelsen av en sån där reklamplastbadboll, samt en hel del stickig fruktighet. Smakmässigt är det en stor öl men rejält av ananas, omogna plommon, knäckebröd och pomerans.

Deras egen öl då? Ok, vi drar en snabb genomgång av alla de 7 öl vi provade (det var 8 egentligen inkl Big Lager men jag var så nyfiken på den att jag beställde en kupa av den innan provningen)

1. Stray dog – En “Very English Ale” enligt Bruno Carilli som är torrhumlad med Citra men kokt med Styrian Golding och Challenger. Smakar som ingen annan English Ale jag provat, såna här twister gillar jag verkligen.

2. Sibilla – En Belgian Ale döpt efter en gammal italiensk kvinnlig magiker (helt oklart varför) som doftar rejält av skumbanan och lite gröt, smaken är höig och torr och lite som att slicka på en ladugårdsdörr man kastat citroner på, även viss weissbiersmak. Passar enligt Hr Carilli riktigt bra till fiskrätter och getost. Kan tänka mig det.

3 – Den första ölen som bryggeriet producerade är Re Hop vars namn har tre meningar. Re betyder Kung på italienska (därav etiketten), namnet flörtar även med ordet ‘rehab’ och slutligen helt enkelt re-hop eftersom man använder samma humle två ggr. Även annan humle, t ex polska humlesorten Malinka finns med här. Den är helt ny för mig och jag har ingen aning hur den smakar. Ölet är en riktigt trevlig Pale Ale som doftar härligt av skolkorridor, skogsbryn och massa trä. OTROLIGT citronig smak, nästan som en angenäm skvätt Yes.

4 – Oceania, “A new concept of saison” enligt Bruno, som doftar otroligt mycket jordgubbar och vinbär och smakar ungefär likadant plus lite vitpeppar och hö.

5 – The last witch, döpt efter en opera av en skotsk poet och detta är verkligen en skotsk öl på många sätt. En Scotch Ale bryggd på skotsk humle, skotsk malt och skotsk jäst. Passar kanon till grillat kött med sina smaker av röda söta bär, apelsinskal med en hyggligt vinös ton. Kraftig maltkropp som sig bör i den här ölstilen och lite hibiskus på det.

6 – Zona Cesarina, som betyder “at the last second” på italienska härrör till att hela 90% av humlen tillsätts ‘i sista sekunden’, dvs i torrhumlingen. En rejäl IPA som är något av det fruktigaste i IPAväg jag provat med mängder av den där tradiga konserverade fruktsalladen blandat med ananas, aprikos och smultron i doften och smakmässigt rör sig mot persikor, saftigt mogna rabarber och ananas.

7 – Den sista ölen vi provar, var den första jag provade av bryggeriet, B-Space Invader, där B står för både Black och för #2 (2a bokstaven i alfabetet). En Black IPA typ av öl som doftar kafferosteri, lite champinjon av ngn anledning och splitternytt bilsäte, möjligen Toyota alternativt en koreansk dito, Kia. Oklart. Smakar som en fantastisk blandning av julmust och humle med en härlig kaffeton.

Jag kan bara säga: Grazie Mr Carilli! Speriamo di vedere le vostre birre in Svezia presto!

Som viss har märkt har vi inte varit lika frekventa med artiklar, recensioner och nyheter på Manker Beer på sistone. Anledningen är att vi har haft fullt upp privat med jobb och allmänt leverne. En bieffekt av detta är att det på grund av jobb har blivit och kommer bli mycket hängande i Göteborg, något som inte stör mig så mycket, utan främst gäller M2.

Men man ska se positivt på allt och en av fördelarna med detta är att vi bekantar oss med en ny stad och deras ölutbud och ölkultur. Jämför man med Stockholm så har Göteborg än väldigt spännande ölscen med ett par kända bryggerier (Dugges och Oceanbryggeriet lär de flesta ha hört om och provat öl från), ytterligare en känd bryggare (Stefan Mohawk Gustafsson) och flera välrenommerade krogar (3 Små Rum, Haket, Ölstugan Tullen, the Rover, Ölrepubliken m.fl). Nu händer också mer och mer o staden och exempelvis Ölrepubliken får mellan den besök av Nøgne Ø‘s bryggmästare Kjetil för en spännande Beer Makers Dinner samt två intressanta provningar. Vi lät därför M2 göra lite efterforskningar vad mer som händer i staden och hur ölscenen ser ut.

Vid ett av sina besök satte M2 därför sig ned med en barndomskompis som bor och arbetar i staden, vilket utmynnade i en väldigt läsvärd artikel i magasinet Fokus Krog. Det artikeln fångar av Göteborgs “ölaura” är helt i linje med min, och vår, personliga syn. Man kan och får ibland vara ölnördig, lite snobbig, men så länge man ser det goda i att ölen ändå börjar ta tillbaka sin plats på middagsborden och på restaurangerna så ska man vara tacksam. Öl ska var roligt, öl ska vara socialt – det är lite av vårt mantra på Manker Beer och i takt med att vi låter det vara socialt, gör det accepterat och inbjuder “noviser” till att dela det hela med “oss mer erfarna” så ökar vi medvetandet och ett intresse. Vissa vänner man har dricker mer än gärna en god öl, finns det en bra öl på krogen de är på så väljer de hellre den än en stor stark av någon oklar sort.

Vi har även haft en sittning med tidigare nämnda bryggaren Stefan Gustafsson, göteborgare men som brygger runtom i landet och i Belgien. Stefan skulle inte ha något emot att ha närmre till bryggplatsen och skulle gärna ha ett eget bryggeri, något som många så kallade flying brewers ibland får skit för att “de inte har eller vill ha”. Mer om denna sittning kommer framöver. Framöver kommer också ett inlägg om vårt tidigare besök på Oceanbryggeriet, där Jämtlands gamla Bryggare Bing huserar.

Övriga landet då? Nu vet jag inte om Stockholm, Malmö, Falun, Örebro, Linköping eller Flen har en mycket mer annorlunda ölkultur. Jag tror inte det. Det sker mycket just nu för att sprida ölkulturen runtom i landet, samköp på forum likt Beer Sweden Forum, Systembolagets om än just nu struliga beställningsfunktion och öldrickande vänner som annordnar provningar ihop. Nya hembryggare och bryggeriprojekt startar, krogar i mindre städer börjar ta in mer och bättre öl etc. Allting leder det framåt.

Vi hoppas se mer av detta och det ska bli oerhört trevlig att lära känna just Göteborgs ölscen bättre. Kom gärna med tips på gömda juveler, ställen med bästa ölutbuden som inte är “rena ölkrogar” och små nya spännande bryggerier. Eller varför inte möta oss för en öl på ditt favorithak?

Väl mött Göteborg, snart är det vår, snart skiner Poseidon och snart ses vi för en öl hoppas jag.