Då var man åter hemma i Stockholm efter ett händelserikt veckoslut i Göteborg som så klart kröntes med En Öl & Whiskymässa. En mässa jag redan har betat av ett par av de negativa sakerna med, vilka jag hoppas att vi får slippa nästa år då vi förhoppningsvis åter få se mässan. Kvar är allt det positiva; alla människor, känslan av att en hel stad äntligen kunde stå stolta över en egen festival och så klart alla de bra ölen.

Det börjar nästan kännas som en festivalvana att hylla Skåne. Är det inte något av bryggerierna så är det Elixir Wines och något från deras portfölj, men så har Skåne också väldigt mycket att vara stolta för. Göteborg var så klart inget undantag och när vi stod hos Malmö Brygghus hade jag till slut svårt att flytta mig de få montrarna ner till Brekeriet – ölen var för bra. Malmö Brygghus hade tidigare en negativ stämpel på sig och ett rykte om halvtaskiga öl och få spännande nyheter, men så kom nye bryggaren Thomas in, fick fria händer och vipps har det hänt saker. Förutom att den nu snart två och ett halvt år skånska lambicen Grand Crew har växt oerhört sedan Stockholm Beer i höstas så är det svårt att inte hylla Hop-Man IPA eller den fenomenala IPA’n Canned Wheat IPA. Den senare har hela 50% mältad och omältad vetemalt och för tankarna åt Three Floyds Gumballhead. Ölet är friskt aromhumlat där den lätta kroppen för fram en fräsch och smakrik öl med allt från blomster till grape och inslag av tropisk frukt. Att också få höra om bryggeriets kommande öl och vad som ligger i gömmorna på bryggeriet vittnar om att Malmö Brygghus bara kommer att växa och växa.

Inte långt bort, vare sig geografiskt eller på mässan stod bröderna Ek från det alltid lika välförtjänt hyllade Brekeriet. Med sig på mässan hade de nyponölet Rosaldin och den snabbt utsålde Breidur (mango och äpplen) – båda öl som jag inte kunde göra annat än att ge väldigt höga betyg. De lyckas verkligen med att fånga upp de rätta inslagen från de frukter och bär de använder och Rosaldin är en öl jag gärna hade haft ett sexpack av hemma. Sedan får man inte glömma öl som BP1 (brett porter 1), BPA (Brett Pale Ale) eller den trevliga Grisetten (3.4% stark brettad saison) – alla med samma höga kvalitet man förknippar med Brekeriet och alla ett bevis på att Sverige har en gömd skatt som säkert skulle kunna nå långt i USA. Ska ni ned på ölfestivalen i Skåne så får ni verkligen inte missa Brekeriet.

Vänder vi temporärt blickarna mot mässans arrangörsstad, Göteborg så fick vi äntligen prova två stycken premiärer. CAP, Mattias Hammenlinds nya projekt öppnade klockan 4 på fredagen upp sin kub för att bjuda på sina två första öl, en Double IPA och en Imperial Stout – båda brygda hos Dugges (därav Göteborgsanknytningen). De båda ölen släpps nu i vår på Systembolaget och tyvärr är de inte värda de 199 kronorna de kommer att kosta per flaska och i vår lilla besökargrupp gick åsikterna isär. Vissa tyckte att de var helt okey, andra att DIPAn var sådär medan stouten bara var bra. Själv tyckte jag att DIPAn var härligt ofiltrerad, utan för mycket beska och med bra smaker av humlekotte, grape och gräs medan stouten kammade hem det högre betyget av de två – riktigt välgjord och full med smak utan att bli för tung. Värt att köpa en flaska i vår, i värsta fall får ni dela den 2-3 pers.

Kanske har man blivit för van med ölmässor och att kunna prova öl från Närke Kulturbryggeri i ohälsosamma mängder, men det går inte att komma ifrån att de är ett av landets bästa bryggerier. Förutom att ha tweakat till receptet på den redan prisbelönta Death by Hops, såklart till det bättre så var det en riktigt färsk dubbel IPA i Huvill och en ett stycke historia i Dubbel Singel Urapa. Jag tror få förstod vad jag menade när jag la upp bilden här till höger och fråga om någon kunde urläsa storheten i ölet och likaså var det nog inte många som på mässan förstod vad det var de drack. Ela Noibla Wen blir spegelvänt New Albion Ale. Med andra ord har man tagit receptet på ölet som tillsammans med Anchor’s Liberty Ale (som kom något år tidigare) nog kan sägas skapade den amerikanska pale ale’en och brygt ölet rakt av. Ölet i sig var långt ifrån de aromhumlefräscha “aporna” vi ser i USA idag, men det är det här jag älskar med Närke – de tar till vara på ett tycke tradition och historia som annars lätt kan gå förlorad. Extra kul då det är få ölnördar som provat New Albions öl.

Mer skånskt då? Elixir Wines portfölj har växt och mognat lite för varje ny festival och mässa och nu har Stronzo funnit sin plats, bryggerier som Hornbeer, Xbeeriment och Det Lille Bryggeri fortsätter att hålla en hög kvalitet och Amagers storhet behöver väl inte förklaras vidare. Just Stronzo körde på stort med sin Honey Badger, en nästan 18% stark imperial stout med mer kaffe och honung än vad som får anses vara det normala intaget för ett halvår. Gillar man en rejäl kaffebomb i ölet så var både Honey Badger och de båda varianterna på imperial kaffestouten Crude Oil (Ravnsort och Papua Nye Guniea) rakt på sak. Jag förstår de som inte uppskattar öl som saknar balans eller som håller tillbaka lite för att hitta en enhetlighet, men här är det all in. Andra öl jag vill lyfta fram från Elixir Wines monter är Det Lille Bryggeri Black Elixir, Amager Lust och Hornbeer Viking Chili Stout som ni bör prova om chansen ges. När Amagers Sinner Series nu är klar, de sista ölen kommer till Systembolaget i vår – så är det klart att vi ska vara glada att ha fått prova på alla ölen. Vissa var väldigt bra medan någon enstaka var okey, men som smågalet projekt får jag ändå säga att det var väldigt lyckat. Sedan är det inte varje dag vi får så mycket av Amager tillgängligt att köpa med oss hem heller..

På Facebook har jag redan under mässans gång berömt Mohawks båda nyheter Belgian Grand Cru och Double Barrel Imperial Blizzard, där framförallt den första av de två är ett garanterat köp om den hamnar på bolaget senare i år. En öl som lätt skulle kunna lura mången belgofil, Skrubbe akta dig. Dessutom kommer de att lagras riktigt bra. Stefan berättade också lite vad som ligger i görningen och det är han och Malmö Brygghus som kommer att stå för moderniseringen av den svenska ölscenen. Inget om alla andra, men nu kommer vi att få se ölstilar och öl vi normalt sett inte förknippar med svensk öl.

Likaså vill jag tipsa om Poppels goda APA och Van Eecke Hommelbier Nieuwe Oogst Fresh Harvest 2012 som båda har just den där sommarflörtiga och nykära blommigheten med toucher av fruktkorg och sol. Mässans bästa öl på många sätt var annars Charlis Brygghus och O/O Brewings CPA – en öl  framtaget för och marknadsfört av GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Alla kan tycka om och vilja dricka öl, oavsett om man har ett funktionshinder eller ej – gå in på deras hemsida och läs med – gillar du öl ska du stödjadetta!

Andra höjdpunkter får väl vara Brooklyn Brewery’s nya mörka IPA There Will Be Black och Mjödhamnens Lingonlunda, en utsökt mjöd med syrliga lingon – ni måste verkligen prova att beställa hem lite av deras produkter från Systembolagets beställningssortiment. Nu sätter vi om fokus mot Köpenhamn och Copenhagen Beer Celebration, ingen vila här inte.

Idag är det skärtorsdagen och just skär eller rosa är Mankers belgiska all-time-low, Pink Killer. Jag har sällan sett så mycket grimascher! En artificiellt rosa grapefruktsmaksatt veteöl, yummie…

Det händer inte ofta men nu känner jag att jag är på rätt forum och eftersom det är mitt femtonde inlägg här så kan jag tycka att det är dags för…

…SKRUBBE LACKAR!

Efter ett flertal försök att få in en belgisk påsköl på Systemet börjar det kännas hopplöst! Ett tröstlöst förfarande som börjar någon gång i augusti och trots olikartade produkter har det varit kalla handen. Ska jag vara ärlig fattar jag inte varför och eftersom jag är ärligheten själv (snudd på naiv) vill jag inte tro att lobbyverksamhet eller liknande otillbörliga medel ger frukt. Dock undrar man ibland men för att citera Just D “D man inte vet“. Men det finns en känsla av att större aktörer bara knäpper med fingrarna och så står deras produkter på hyllorna. Bra för dem! Jag är inte avundsjuk och bespara mig jantetjafset, jag månar om konsumenten och inget annat. Jag vet att många med mig hade tyckt det varit grymt att under påsken få sätta tänderna i Bos Keun eller en liknande belgisk kraftig ambrée, men icke. Visst finns det vettig svensk påsköl men jag är belgofierad ut i fingerspetsarna.

Tack och lov har vi blandlandsbelgarna! Det är ett begrepp som jag myntat och det gäller bryggare utan bryggerier som väljer att brygga i Belgien (oftast på Proef men det finns undantag.) I just detta fall råkar bryggaren vara svensk, vilket är vansinnigt kul. Stefan Gustavsson alias Mohawk har tillsammans med Proef bryggt en stuntig påsköl med mycket karaktär! Jag plockar hela påsen full med ‘Mohawk Black Coffe India Pale Ale Easter Edition’. Passar den till ägg? Knappast, men det struntar jag i för jag är lack och jag tänker dricka den över hela påsken med ett undantag för tack och lov så har jag ett par Bos Keun i källaren.

Så det så!

Vänligen men bestämt/

2010 fick Sigtuna Brygghus besök av Stefan Gustavsson som skulle brygga sin vinteröl Blizzard Imperial Porter hos Arlandastadbryggeriet. Då bryggdes den med tio maltstorter, mörkt rörsocker, honung och rimliga 8 typer av humle. Nu i år är den tillbaka, fast bryggd hos belgiska De Proef – dock fortfarande med lika många malt- och humlesorter, mörkt rörsocker och honung. Även alkoholstyrkan på 9.7% är den samma.

Vad skiljer då ölen åt? Inte så värst mycket utan mestadels banala saker som att det är 1% mer av Caramunichmalten som dessutom är av typ 2 istället för 3, en ljusare och lättare basmalt, en avsaknad av den lite kraftigare brunmalten samt en mer återhållsam mängs sötsacker (honung och muskovadosocker). Stefan själv är väldigt nöjd med ölet som nu är mer likt den bild han en gång såg framför sig när han började snickra ihop ölet.

Ölet släpptes på Systembolaget nu idag och kostar 29,70 kronor för 33 cl starkporter (artikelnummer 11346). Missa inte heller Mohawks Whiteout Stout som även den är en riktigt högkvalitativ julöl! De båda, liksom Stefan, kommer att finnas på Örebro Beer & Whisky Festival som startar nu imorgon – så passa på att morsa och snacka julöl med honom.

Mohawk Blizzard Imperial Porter

Utseende: En aningen rödskimmrande svartbrun vätska med ljusbrunt skum vars porösa kropp löses ut till kletiga skumgardiner längs sidorna på glaset.
Doft: En rejäl humlekick i näsan med brända, gräsiga mörka humletoner, en vuxen kraft där de 9,7%’en ger den en balanserad men kaxig smäll av bränd sötma, honung och mörkt rostat korn, choklad och tungt rött vin.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Humlekicken är något mildare, kan man tro, men så är det inte – den är bara noggrant dold av honung, nykokat kaffe och mörk choklad som dör ut i mörk sirap och vinavkok. Alkoholen, beskan och sötman fungerar i mitt tycke bra ihop, framförallt om man jämför med den tidigare Blizzard’en som var något rivigare. Humlen kommer att stilla sig, likaså den allra mest vrålande alkoholen – men jag gillar hur en river omkring men ändå har en stabil söt och stabil grund i mörka malten och kaffet.

Betyg? – Bra+. Förrädisk imperial porter. Det är en öl på nästan 10%, det är en kraftig och mörk, bitvis tidskrävande öl och ingenting du bara ska hälla i dig medan faster tar om sill för femte gången. Sitt istället och njut, låt beskan ta din mun, låt den ebba ut och låt sedan värmen från alkoholen föra med sig alla julens starka, mörka smaker. Jag testade den med ett par chocolate brownies (kakvarianten och inte de mjuka) och det var som ett riktigt bra vuxengodis.

Nu i fredags var det premiär för ännu ett hyggligt husöl; jag har ju tidigare påpekat hur glad jag är över att fler och fler krogar börjar få riktigt bra husöl. Då gällde det Bishops Arms i Örebro och deras Bisk-Hops från Närke Kulturbryggeri. Denna gången är det dags för ännu ett nytt husöl hos Brommakrogen Sorbon. Man har en lång historia med sitt husöl Sorbon X där det först gjordes hos Sigtuna för att sedan flytta norrut till Ölvisholt och där man nu har landat sydväst hos Mohawk Brewing Company (ölet bryggs därför hos De Proef). Stefan Gustafsson fick i våras frågan om att ta fram det nya ölet och han är riktigt nöjd med hur den blev, om det inte vore för att han själv inte kan dricka det då det bara finns på fat på Sorbon (eventuellt kommer Wicked Wine släppa lite fat västerut framöver).

Ölet öl som tidigare en american pale ale med tydlig humle (denna gång torrhumlad med Citrahumle) men vi som känner till Stefan och Mohawks öl vet att han inte snålar på humlen utan att det för den delen blir “för mycket” för de som bara vill ha den som alternativ till en stor stark. Det är också det som har varit X’ets styrka de senaste åren, det är en riktigt god öl att komma tillbaka till – aldrig för mycket men inte heller mesig. Stefan har tidigare skämt bort Texas Longhorn med Philthy Phil’s som var utomordentligt välbalanserad och mild men med en tydlig beska och långt “crisp’t” slut, så både jag och M2 var riktigt nyfikna över hur ölet skulle bli när vi fick nys om vem personen bakom ölet skulle vara. Jag var förbi Sorbon i torsdags för att provsmaka ölet medan M2 med sällskap besökte dem på premiären i fredags, en lyckad premiär med väldigt många lovord och mycket beröm. “Bästa X’et hittills” är det vanligast förekommande utlåtandet.