MankerBeer.com

Imorgon, fredagen den 20e februari är det åter dags att vrida ur plånboken och låta Systembolaget ta dina sista slantar innan löning. 16 nya öl kommer att släppas i det mer tillfälliga, exklusiva sortimentet. Att köpa 2-3 stycken var av alla dessa skulle nog ruinera de flesta utav oss så istället för att gå all in så ger vi er våra tips på de fem ölen vi har valt ut som extra roliga, goda, häftiga eller åtråvärda.

Brewski/All in Brewing/Cigar City Culebra (33 cl 48,90 SEK)
Nystartade Brewski och det välkända bryggeriet Cigar City slår sig ihop med ett av Sveriges två högst ansedda bryggerier (de och Omnipollo hamnade på RateBeers lista över världens 100 bästa bryggerier). Ihop har de gjort en ritkigt fullmatad DIPA med havtorn och mango.

Vilket utseende, vilken doft! Det här är det närmaste Omnipollo Fatamorgana vi sett i Sverige. Disig till utseendet med en arom som exploderar av frukter, beska och kryddig humle. Rejäl humlenärvaro och fin fruktighet där beskan vågar smälla till dig i munnen, men samtidigt så blir det inte så att smaklökarna domnar all världens håll. Världsklass!

Lagnuitas Brown Shugga (35.5 cl 30,90 SEK)
Vi har redan sett bryggeriets Holiday Ale på Systembolaget under julen och medan den baseras på Lagunitas Sucks så är det här orginalet. Brown Shugga är lite mer av allt, mer beska, mer sötma och mer smak – men i en balans som är makalös. Min sambo har något oväntat det här som en av sina absoluta favoritöl, just för balansen. Du får smaker av torkad frukt likt en Barley Wine men samtidigt en fräsch fruktighet som en bättre IPA och en just lagom kladdig sötma som håller kvar smakerna fint i munnen. Även här världsklass i min bok!

Founders Backwoods Bastard (35.5 cl 41,90 SEK)
Det är mycket amerikanskt och mycket kladdigt på min lista, men det är berättigat. Founders har alltid varit ett av mina absoluta favoritbryggerier och med denna Scotch Ale, nummer 3 på RateBeers lista över bästa ölen i stilen, har man åter prickat rätt. 10,2% ger en värmande kyss av alkohol samtidigt som du får fina toner av bourbon, kokoschoklad och mild karamell. Inte lika tung som många Barley Wines men minst lika kraftig i smakerna. Det här är riktigt himla bra och är en öl jag minns första gången jag drack för en 5 år sedan – då utan någon tro att någonsin få se den i Sverige.

Mikkeller SpontanDoubleBlueberry (37.5 179 SEK)
Priset skrämmer och det är lite dålig lansering så här veckan före löning, men alla som har varit på Copenhagen Beer Celebration eller på annat sätt lyckats få prova det här ölet vet vad de kan vänta sig. Lagom “lambic”-toner med syra, hästfilt och unken citrus men det är blåbär rakt igenom. Perfekt för mig som älskar blåbär. Blåbärspurée uppmixat med lite uppfriskande syrlighet och en fin öl att öppna med goda vänner eller när du verkligen vill unna dig något extra. Toppklass.

Struise Pannepot Grand Reserva (33cl 49,90 SEK)
Ett av världens bästa bryggerier har Jeppe från Evil Twin att tacka för mycket. Utan Jeppes importföretag Drikkeriget och en trade för massa år sedan hade Struise aldrig kickat igång. Tack vare att Jeppe fick lite provbrygder, blev kär i dem och frågade om han fick importera dem så kunde Struise etablera sig som bryggeri. Som tack lagrade man deras Pannepot Reserva de sista 10 månaderna på Calvadosfat och kallade den för Grand Reserva, en öl brygd till Jeppe och Ölbutikken i Köpenhamn. Du får smak av torkade plommon, russin och 10% värmande procent med alkohol. En väldigt komplex öl med mörk sötma, torkade bär, karaktär från belgisk jäst och lång eftersmak. En öl du måste testa om du inte redan har gjort det! Världsklass!

För att se var ölen finns tillgängliga imorgon och vilka andra öl som släpps, kika här!

Petaluma. Hur sexigt låter egentligen Petaluma? Mindre som en liten stad i norra Kalifornien och mer som en Ompa Lompa du petat på, men där går man också bet. I Petaluma, Sonoma County bor det cirka 58-59.000 invånare och ett bryggeri – Lagunitas Brewing Company. Efter bryggeriets intåg på den svenska marknaden i och med att Galatea började ta in deras öl har det gått rätt fort för dem och idag kan man hitta både bryggeriets Pale Ale, New Dogtown och IPA på var och varannan krog, inte bara mer uttalada ölpubar. Min egen relation till bryggeriet började väl runt 2009-2010 när jag provade min första öl, en Red Ale från dem i New York. Dagen senare provade jag deras Barley Wine. Gnarlywine och beslöt mig för att bedöma Lagunitas som ett bra men inte så spännande bryggeri. När jag slutligen provade Hop Stoopid, en riktigt maffig Dubbel IPA vart det dock andra toner, en av mina första favoritöl var funnen. Vi delade på en flaska på Hop Devil i sydöstra New York och jag drack den till en blue cheese burger, ni ser jag minns var, när och hur jag drack den – den satte sitt spår.

Så när jag nu ett par år senare landade i San Fransisco dagen efter att Great American Beer Festival slutade var det inte så svårt att bestämma vart kosan skulle. Efter första dagens tur till Russian River var målet nu inställt på att åka norrut till Petaluma för en kväll på bryggeriet följt av en tour dagen efter och sedan middag hos Barry, bryggeriets exportansvarige och en person ni som besökte Copenhagen Beer Celebration i fjol kunde fått en öl upphälld av.

Bryggeriet grundades 1993 i det lilla samhället Lagunitas, Kalifornien. Året därpå valde grundaren Tony Magee att flytta den snabbt ökande produktionen österut till närliggande Petaluma. Det skulle inte dröja länge innan produktionen ökade igen och under början av 2000-talet såg man nästan en femfördubbling av produktionen, något som idag gör bryggeriet till det sjätte mest köpta craft beer-bryggeriet i USA. 2012 tillkännagav man att man skulle satsa ännu 9.5 miljoner dollar på ännu en utbyggnad vilket just hade blivit klart när vi anlände. Barry som tog oss runt berättade då också mer om den expansion man påbörjat till Chicago där man ska sätta upp ett lika stort bryggeri. Tillsammans ska de två ha en kapacitet på 1.2 miljoner barrels per år. För svensk del innebär det nya bryggeriet att leveranstiderna blir mindre än 30 dagar varpå vi kan få IPA som bryggts för att landa på krogarna i landet bara veckor senare. I dagsläget är transporttiderna drygt 45 dagar från Petaluma. Vi frågar Barry om de transporterar kylt inom USA men han erkänner att ölen transporteras “varm” vilket tyvärr beror mycket på att man i USA inte själva säljer ölen utan måste gå igenom olika distributörer, vilka alla har olika rutiner och sätt att hantera ölen. Har ni svårt att relatera till siffrorna ovan? I fjol var Lagunitas ungefär lika stora som Åbro, med nya expansionen är man dubbelt så stora och med bryggriet i Chicago blir man fyra gånger så stora som Åbro – och då är man ändå inte störst av “micro-jättarna”.

På bilden här intill ser ni själva brygghuset, en “liten nätt” anläggning i en lokal som tidigare hade bra mycket lägre takhöjd, i takt med att bryggeriet växte bytte man ut tankarna till ännu större tankar varpå hela taket på den stora lokalen fick höjas rejält. Tar man sedan en kik utomhus så ser vi inte bara de gamla jästankarna vilka motsvarar ett normalstort svenskt bryggeri, utan vi ser hela längan med nyinstallerade tankar som står fyllda med gottigheter. Det häftiga med det nya bryggeriet är att nästintill allting är helt automatiserat, från själva bryggverket till tappningslinan som sköter allting, från tappning och lådpackning automatiskt. Det här får ibland vissa att fnysa lite missnöjt men som Menno (Olivier) från De Molen sa i Göteborg i fjol då jag frågade om deras nya bryggverk – det är ibland ett nödvändigt ont. Ölen blir lite annorlunda men framförallt blir de av en konsekvent kvalitet. Det går vare sig att brygga de mängderna helt manuellt och dessutom skulle varje batch riskera att bli något annorlunda, vilket kan vara charmen med ett mindre bryggeri – men svårhanteerligt för större bryggerier.

Lagunitas levererar idag till nästa hela USA och när vi går in i den enorma lagerbyggnaden så börjar vi förstå hur stora de faktiskt är. Travar och åter travar av välmatade pallar med framförallt IPA, Pale Ale och Lucky 16 står vart ögat än når och vi lyckas också lokalisera pallarna med IPA, mindre än några dagar gammal som är prydda med “Sweden”-lappar. Det är skytteltrafik både i lagerbyggnaden och kring hela bryggeriet och det är inget snack om att det är snabba puckar med att leverera ölen till törstande konsumenter. Vi tar upp problemet vi länge hade med att Lagunitas när man fann ölen i Köpenhamn tidigare ofta var lite trötta och hade rest dåligt. Barry är ärlig och säger att de själva inte heller var nöjd med hur ölen under en period behandlades till just Danmark och att man idag har ändrat lite i hur man arbetar med andra marknader.

Förutom ett bryggeri som trots storleken inte känns överdrivet stort, mer välfyllt, så har man sin otroligt populära brewpub där det spelas livemusik, röks jazztobak som om det vore festival och det serveras öl på löpande band. Det var verkligen som att komma hem till en god vän och kan nog vara den coolaste brewpuben vi var på i USA sett till dess helhet. Att de hade öl som deras 4,65% starka American Pale Ale DayTime som självrunnen var läskigt trevligt, massa fin citrus, blommighet och bra maltkropp – perfekt sommaröl. På fat var ölet minst lika trevligt, om än att jag föredrog den på cask, len och mumsig. På fat hade de också surölet Sonoma Farmhouse Gueuze, en nedsurad blend av olika fatlagrade saisons – funkig, lite vinös och med skön syra. Bryggeriets High West Rye-lagrade Cappucino Stout bjöd på något extra till en öl som redan är oerhört trevlig i sig själv, värmande med stora nävar kaffe och choklad med fina ryeinslag. En annan favorit var Barley Winet Brown Shugga 2012, Barry hade en av dessa väldigt åtråvärda flaskorna hemma och ville såklart låta oss prova, vilket vi tackar för. Knastrigt och härligt maltsött med mer komplexitet än vad den verkar ha haft olagrad. De kan sina kraftigare och mörka saker får vi konstatera.

Ser vi till de lite lättare ölen så provade vi en fint wet hop’ade American Pale Ale, Sebotol Wet Hop – frisk, crisp och sjukt läskande men kanske något man kan leka vidare med. Wet hop’ade öl (man tillsätter helt nyplockad humle) måste drickas purfärskt om man ska få ut max av smak och doft. Lagunitas gör också en stabil Kölsch, Day Kolsch som motsvarar förväntningarna och är läskande och somrig, kanske mer än spännande och tillfredsställande för ölnördstarmen. Då är Fusion XVII bra mycket bättre, en “brown amber ale” som snarare är en hybridöl där man blandat W.T.F, Daytime och slängar av Lagunitas Sucks. Väldigt speciell men lättdrucken och rätt skön på sitt sätt, lite för snäll och svårgreppad på andra.

Julen är äntligen till ända och vi kan direkt börja blicka framåt mot nästa stora helg – nyårsafton. Som alltid reglerar staten när vi får, bör och skall inhandla vår alkohol så det gäller att vara ute i tid om ni inte vill gå bet på att fylla på skåpen hemma inför stundande festligheter.

Vad är då en bra öl inför nyår? Många ölnördar kommer att slita sitt hår och försöka trumfa varandra i häftiga och goda öl medan andra kommer att svara att en vanlig pils är perfekt – jag väljer en mellanväg. Nyår liksom jul är stunder då alla ska kunna ha kul utan att just drycken skall stå i centrum. Sådana tillfällen kan man också ha och det är ofta kul att slinka in en rolig öl till middagen som kan väcka intresse, detsamma görs ju med vin och fungerar oftast bra. Dock ska det aldrig bli påtvingat och bland det värsta jag vet är när helt fel öl läggs fram och en stor andel av gästerna sitter och smuttar på sitt vatten.

För att ge er ett blandat utbud av nyårsöl har vi valt lite olika teman och sedan ställt två alternativ mot varandra så att ni själva kan finna fram vad just era vänner och gäster kanske föredrar. Vi har den belgiska, aningen mousserande ölen, vi har sällskapshumliga ölen och slutligen de med lägre alkoholstyrka. Samtliga öl finns på Systembolaget och finns att köpa i de flesta butikerna (ni kan se var genom länkarna).

Vi hoppas att ni får ett gott nytt år och hörs snart igen!

Omnipollo Leon – 49,90 för 75 cl flaska (finns var?) alternativt Brooklyn Local 1 – 79 för 75 cl flaska (finns var?).

Båda ölen påminner något om varandra, porösa, fylliga och mysiga med en blommig och lätt fruktig touch från humlen. Kan fungera lika bra som öl istället för champagne vid 12-slaget, eller ofta utmärkta som måltidsdryck, eller så serverar ni ett glas som välkomstdrink. Local 1 kan ibland vara lite skarpare med mer aprikos och sting medan Leon har mer apelsin, fräschör och något mer herbal touch. Local 1 har en rätt typisk tysk och nordeuropeisk stil med Perle, Styrian Golding och tysk Hallertauer som humle och är i sak en mer belgoinfluerad stark golden ale än en uttalad belgisk öl. Leon har bryggs med champagnejäst och får annorlunda bubblor och humlen av Simcoe och Amarillo ger den ett modernare snitt så valet är lite hur stora bubblor och vilken munkänsla man vill ha och lite vilken typ av smakflora man vill ha. 

BrewDog Punk IPA – 20,90 för 33 cl burk (finns var?) alternativt Lagunitas New Dogtown Pale Ale – 20,90 för 35,5 cl flaska (finns var?)

Två öl jag alltid rekommenderar på fester. Punk’en är en klassiker och fördärvade många nyblivna ölentusiaster med sin lättdruckenhet, vilket indirekt ledde till att fler drack bra mycket humligare öl än vad de trodde de gillade. Burkformatet är grymt då det blir lätt att hantera. Dock kan kvaliten variera något och alla kanske inte gillar en IPA, därför har vi med Lagunitas flerfaldigt prisvinnande pale ale, New Dogtown som alternativ. En fräsch pale ale som istället för Punk’ens tallbar, kåda och grape har tydligare citrustoner. Ett förslag kan vara att variera de båda. Självklart finns det fler liknande öl och kanske bör jag nämna Oppigårds Amarillo och Lagunitas Maximus IIPA som två andra val – ett med mindre beska men med oerhört fin smak och den andra med mer tryck än både Punk och New Dogtown, på gott och ont. Det är en lång kväll och jag gillar inte att bedöva mina gästers smaklökar med för mycket beska eller för påtagliga smaker som är svåra att tona ned i takt med att kvällen fortlöper.

BrewDog Dead Pony Club – 16,90 för 33 burk (finns var?) alternativt Mikkeller Drink’in The Snow – 16,90 för 33 cl flaska (finns var?)

Alla vill inte dricka öl med högre alkoholstyrka så därför har vi valt två stycken med något lägre styrka. Dead Pony Club, även den från BrewDog har bara 3,8% alkoholstyrka men trots det bra kraft i trycken med marmelad, mörkare honung och torr humle. Jag tycker att ölet ofta kan fungera grymt som “avbrottsöl” när man vill pausa mellan ett par öl. Vill man ha än mindre alkohol är danska Mikkellers Drink’in The Snow bra, 0,3% alkoholstyrka men trots det en lite julig smak av kryddor och citrusskal. En öl som visar att man kan få bra smaker trots nästan ingen alkoholstyrka, kanske lite lätt men otroligt mycket mer smakrik och välgjord än många andra alkoholfria alternativ. Det börjar dyka upp flera bra öl med låga alkoholstyrkor på de flesta ICA och Hemköpen runt om i landet så håll utkik där också efter bra alternativ. Train Station Brewery, Dugges och Hantverksbryggeriet har alla lågalkoholhaltiga öl som finns på fler och fler matbutiker.

Vad återstår att säga då? Jo, Gott Nytt Bartime™ 2014!

Som alltid sker det oerhört mycket borta i USA och nya bryggerier duggar likt regnet här hemma i Sverige. Vi tar och sammanfattar lite kort vad som har skett på sistone och återigen är det expansioner och överträffade produktions- och försäljningsrekord det handlar om.

• Green Flash Brewing Company är för många likställt med amerikanska västkust IPAs och det är därför spännande att de nu flyttar österut för att öppna up på östkusten. Enligt Brewers Association är bryggeriet bland de fem snabbaste regionalt förankrade mikrobryggerierna i USA och har ökat sin produktion med 70% mellan 2010-2011 och är nära att nå ytterligare en 100% ökning i år. Det är inte klart vart mer exakt det nya bryggeriet kommer att öppna, men under 2015 är tanken att det ska stå klart för att kunna tillgodose de marknader man nu har fått lämna eller dra ned på på grund utav brist på öl. Runt 40% av ölet skeppas till östkusten så expansionen skulle innebära sänkta kostnader för att frakta ölen över landet.

• Green Flash är inte de enda som kommer att flytta österut, likaså kommer Lagunitas att öppna upp i Chicago. Bryggeriet som är ett av de största mikrobryggerierna i USA och som i höst kommer att finnas representerade på Systembolaget planerar att ha produktionen klar redan i slutet av nästa år. Mer Lagunitas? Bryggeriet planerar att starta ett samarbete Alberta Malting Barley Farmers för att ta fram malt exklusivt för Lagunitas. Malt, precis som en humle kommer att bli mer och mer åtråvärt ju fler bryggerier som startas upp och ju fler som ökar sin produktion såsom de amerikanska bryggerierna generellt har gjort.

• Oregon Brewers Guild har gett ut imponerande siffror över den totala produktionen i delstaten. Sammantaget bryggdes 1,168000 barrels (uppskattningvis 290 miljoner pints) vilket är en ökning på 7,5% sedan året innan. Vidare har man trots dåliga tider i Oregon bidragit med skapandet av fler än 600 nya arbetstillfällen. För närvarande har man 110 bryggerier i delstaten, utspridda över 58 städer och det märks att öl är stort i Oregon, för första gången i den amerikanska historien är “craft beer” (hur man nu har valt att definiera det) den största ölkategorin.

• Annat smånytt då? Menno Olivier från De Molen har varit över i USA och bryggt en rad öl hos olika amerikanska bryggerier, bland dem: Allagash, Three Floyds och Against the Grain. Hos 3F brygger han en torrhumlade saison som kommer att döpas till Zes Zes Zes och ja, det är väl mer än självklart att det blir en öl att se fram emot.

Mer Manker Beer News:

Manker Beer News: Senaste nytt på den Amerikanska ölfronten 2012
Manker Beer News – Vinternytt i USA
Manker Beer News – I USA har vad hänt?