Jag älskar USA; folket, ölet, maten, mycket av mentaliteten och de varierade vyerna. Däremot kan jag förstå de som lite krasst menar att USA i stort inte är känt för sin stora tradition av högkvalitativa mat eller stor matkultur. Visst har vi gumbos, chilis och en enorm tradition av diverese ljuvliga kötträtter men jag kan nog hålla med om att vi i jämförelse har rätt mycket att slå oss för bröstet vad gäller matkultur här i nordeuropa. Därför tänkte jag idag gå igenom ett recept som blandar (blendar?) det amerikanska med det europeiska – i detta fallet en belgisk öl- och köttgryta baserat på ett recept från Mark Scarbrough . Istället för att välja en ljus belgisk amber ale så har vi valt en amerikansk brown ale – visst fungerar till exempel Newcastle Brown men jag föredrar en öl utan tillsatt socker och annat mög och en bra brown ale ger lite fylligare mat och har trevliga rostade toner som fungerar bra mot köttet.

Tyvärr är det lite ont om amerikanska brown ales på Systembolaget utan man får i så fall beställa Shipyards, Brooklyns eller Goose Islands – vilket är segt då det är kollikrav på dem. Av den anledningen kan man gå en mellanväg och ta Brooklyn Local 1 som både är prisvärd och god – en kombo av amerikanskt och belgiskt – och som finns att beställa som styckplock på Systembolaget samt finns i vissa butiker (ett alternativ med helt annat ursprung är Mikkellers Jackie Brown). Enligt vissa fungerar också Anchor Steam bra, vilket är en öl som både är prisvärd och lättillgänglig. Nu är denna rätt ljus vilket är en nackdel då maltigare öl har mer sötma vilket blir underbart med bräserat kött – samtidigt tycker jag att de kryddiga tonerna i ölet nästan alltid blir bra till mat.

Köp detta:

• 3 Skivor bacon, tärnad i 2 x 2 cm bitar
• 1 Kilo ryggbiff, högrev eller liknande kött – skiva i 3 x 3 cm kuber
• Ankfett eller bra smör
• 350 gram skogschampinjoner (vanliga fungerar de med)
• 3 hackade vitlöksklyftor
• 2 medelstora lökar, hackade
• 3 matskedar mjöl
• Ett par nypor cayennepeppar
• 2-3 flaskor amerikansk brown ale
• 250 gram skivade morötter (cirka 1 cm-skivor)
• 250 gram skivad palsternacka (lika stora skivor/bitar som med morötterna)
• 25-35 cl buljong (mindre om du använder färdig buljong)
• 2 matskedar Dijonsenap
• Salt
• 1 tesked torkad timjan
• 1/2 tesked kummin
• 1/2 nymald svartpeppar
• 1 lagerblad

Utöver det behöver du också en gjutjärnsgryta eller liknande samt de vanliga kökstillbehören du kan tänkas ha behov av. När du har allt ovan häller du i vanlig ordning upp den ena ölen i ett glas – detta är att dricka under matlagningen. I receptet är det egentligen bara en flaska öl men det är på tok för lite då du vill ha en god sås också så vi har tagit 2-3 flaskor öl istället. Bara att dosera efter hur grytan artar sig, så fyll på lite allteftersom.

Moment 1 – Ordna med köttet

Ta fram baconen och snöa lite cayennepeppar över den. Ta därefter och stek baconen direkt i gjutjärnsgrytan tills den är knaperstekt och fin varpå du kan ställa undan dem – spara stekflottet. Dela upp köttet i lagom högar och ta sedan och stek det brunt i baconflottet samt smör/ankfett. Se till att hela tiden ta lagom med kött så att det inte svettas ur vätska varpå köttet kokar i grytan. Stek upp allt kött och lägg sedan bort det. Här är det viktigt att du får en fin brun yta på köttet då du annars riskerar att få en gryta som ser rätt oaptitlig ut med gråa, koka bitar.

Moment 2 – Ordna med grönsakerna och gör klart

Foto: Becky Luigart-Stayner; Styling: Cindy Barr, Mary Lyn Hill Jenkins

Hetta upp fettet, lägg den hackade löken i grytan och sautera i 4 minuter. Rör därefter ned champinjonerna och vitlöken och sautera i 4 minuter till. En bra idé är att ta en klunk av din complementary öl. Tillbaks till maten då; när du har sauterat färdigt så kan du röra ned mjölet och låta alltihop koka ihop i en 2 minuter (rör runt så att det inte bränns). Nu är det dags att offra ölet för den goda sakens skull – så häll i ölet i grytan och se till att skrapa runt för att få loss inbrända godsaker. Lägg sedan i baconet, moroten, köttet och de återstående ingredienserna (kryddor, senap, palsternacka etc) och låt det koka upp. Täck över grytan och låt det puttra på lagom värme i minst två timmar (du vill ju inte bränna bort all vätska). Ju längre köttet får stå ju mer luckras fettvävnader och fibrer upp och köttet blir sådär underbart mört. Det du kan göra om du vill ha lite fastare grönsaker är att lägga i dem efter cirka en timme istället. Innan grytan är klar för servering så kan du också med fördel ta bort lagerbladen som inte brukar vara en hit att knapra på.

Servera i en djup skål med hembakta frallor som du kan doppa i såsen. Antingen väljer du att dricka samma öl till maten som du har i eller så kör du mer belgiskt och tar en Westmalle Dubbel.

När vi häromdagen skrev om vad vi anser är en helt utsökt och mumsig chili så fick vi en fråga om vi inte kunde hitta något liknande recept men utan kött. Både jag och Manker älskar kött men visst kan jag hålla med om att det är viktigt att ha ett sunt förhållande till vad man äter. Som vän av ordning, reda, öl och god mat så letade jag därför fram ett gammalt recept på enchiladas med svarta bönor och ost. Visst låter det lite tråkigt och det är det, därför har vi hettat till receptet lite och då ni känner oss så förstå ni att vi vill ha med öl på något sätt.

Receptet är baserat på David Bonoms (Cooking Light)  recept och tar väl en timme av din tid men ger istället ett dussin grymma enchiladas. Ta nu och starta dagen med ett besök i din lokala alkoholinköpsbutik, handla på dig guds goda råvaror och sätt igång och pilla. Om du oroar dig för innehållet så kan vi meddela att man i originalreceptet får i sig 6,4 gram fibrer, 1,7 mg järn och 574 mg sodium per 2 tortilas. Med andra ord är det bara att laga på och njuta av hur bra mat man kan tillaga utan att använda kött.

Saker som ska ligga i din matkorg:

• 2 stycken torkade ancho chilis (rensa bort stam och frön)
• En eller en halv chipotle för att ge mer karaktär.
• 5 dl vatten.
• 1 BrewDog Tokyo* för extra sting och sötma till maten.
• 1 Valfri öl att förtära medan du tillreder maten.
• 2 teskedar  olivolja.
• 5 stycken skivade vitlöksklyftor.
• En kvarts tesked bra salt.
• 3 dl vegetarisk buljong.
• 2 matskedar färsk hackad oregano.
• 2 matskedar tomatpurée.
• En halv tesked mald kummin.
• 1 matsked färskpressad limejuice.
• Ett par nypor mald chilipeppar samt några nypor cayennepeppar (dosera efter hur mycket hetta du vill ha).
• Cirka 5-6 burkar svarta bönor, skölj dem och låt dem torka.
• 3 stycken tunnt skivade salladslökar.
• 200-300 gram riven ost, välj någon favorit med rätt mycket smak.
• Olja och smör att steka i.
• 12 stycken tortillabröd, en för varje enchillada.
• 6 stycken matskedar gräddfil – om du tycker att det är att ha till.

Moment 1 – Sätta igång

Värm upp ugnen rejält så att den är varm och go. Nu när du redan har rensat ur chilin så tar du och kokar upp vattnet och lägger i chilin. Låt det koka några minuter tills chilin har blivit mjuk, då kan du ställa undan kastrullen och hälla upp din friöl. Värm sedan upp olja i en lagom stor stekpanna; lägg i löken och sautera i en minut. Sänk sedan värmen till medelvärme och häll i den skivade vitlöken samt saltet. Låt det hela stekas ihop i 5 minuter tills vitlöken får sin fina gyllene färg. Detta är det hemliga tecknet på att du ska hälla på buljongen, cirka 2 dl av Tokyo*’n och kryddorna (kummin, oregano och tomatpuréen). Låt det hela puttra i ytterligare 8 minuter tills det ha blivit en fast röra.

Moment 2 – Nu ska det blendas

Ta röran och häll ned i en blender. Separera sedan chilin och vattnet och rör ned den kokta chilin i röran. Häll på lite mer av ölet samt chilivattnet. Viktigt nu är att du tar bort det lilla plastlocket från blenderlocket för att låta ångan från chilivattnet försvinna – det du istället kan göra är att ta en ren handduk och hålla ovanför hålet så att du slipper få chilisplatter i ansiktet. Sedan är det bara att blenda tills det blir en mjuk, len röra. Rör då ned limejuicen och chilipulvret. Tjuvsmaka sedan lite till på din matöl.

Photo: John Autry; Styling: Cindy Barr

Moment 3 – Bygga macka

Äntligen är vi ett steg närmare att få äta. Ta bönorna, cirka hälften av osten och hälften av salladslöken och rör runt det hela. Ta sedan en deciliter av blandningen och lägg i ungefär 2 deciliter av röran i botten av en glasform stor nog att rymma 12 stycken ihoprullade enchiladas. Värm sedan tortillabröden enligt instruktionerna och fördela sedan 3 matskedan bönröra i bitten av varje tortilla, blanda ut, rulla upp och börja om. Lägg dem sedan med den “öppna” sidan nedåt i formen. När all röra är utblandad i tortillabröden kletar du ut kvarvarande röra över dem, strör över resten av osten, tar en klunk av din öl och låter dem bakas i en kvart på 200 grader. När de är lite bruna är de klara och kan då serveras med hakad salladskök och gräddfil.

Grattis, nu får du äta!

Om det är en last jag har, en sak jag kan frossa i längre än vad som kan anses rimligt eller hälsosamt så är det riktigt bra chili. Kött i all ära, det är något jag verkligen älskar, även fast jag försöker äta mer vegetarisk kost, men en riktigt välgjord chili är bland det bästa jag vet. Så när vännen och ölgurun Tomas Danko nu skulle gå i exil så var det inte mig emot att han skulle bjuda till på en riktigt bra chili.

Chili brukar allt som oftast ha ingredienser som likt tacos, friterad banan och tre små rätter felaktigt ha smugit sig in i samhället – däribland saker som tomater, köttfärs, lök och bönor. Saker som i sig lätt skulle kunna utgöra mången chili, ibland helt utan chilifrukter. Därför var det befriande när Tomas hade grävt fram det som räknas som det ultimata chilireceptet varpå vi vred och vände lite på det för att få det än bättre.

Receptet kommer från den gamla texasbon och journalisten Francis X Tolberg och har sedan 60-talet och hans artikel “Jakten på den äkta chilin” anpassats, gjorts om och förbättrats. Egentligen ska den göras med antingen en flaska tequila eller bra bourbon som sällskap men själv föredrar jag att smutta på ölet som ska ned i grytan. Detta balanserar också den fina chiliblandningen som du vill komma åt, och som du inte finner genom chilipulver, enbart vanliga spanska chilifrukter eller chili flakes. Tillsammans med Tomas recept har vi själva adderat och ändrat lite småsaker för att få den att passa oss bättre, samt med förslag om tillbehör mot slutet.

Så det du istället ska ha är detta (receptet är för en 6-7 personer);

• En eller flera stora stekpannor – du ska kunna hantera väldigt stora mängder utan att de svettas.
• En stor svart järngryta eller annan större gryta som kan rymma ett par kilo kött och åtskilliga liter av öl och som också ska kunna sprida värmen bra (helst har du ju gasolspis…)
• En mindre kastrull för chilin
• Totalt sex flaskor av Westmalle Tripel och Westmalle Dubbel, förslagsvis tre av vardera. Många använder ljusa smaklösa öl av någon anledning men dessa ger mer karaktär, fyllighet och krydda åt den färdiga grytan.
• Två flaskor bra IPA, gärna färska och gärna någon favorit.
• 5 torkade ancho-peppars. Välj stora fina frukter som fortfarande är mjuka och doftar av plommon och lakrits. De ger bättre smak än de torkade som är vanligare i butikerna.
• 1 till 1.5 chipotle-peppar. Dessa rökta röda peppars har en ljuvlig smak av läder, rök och en fin hetta.
• 3 Birdseye-peppar (piri-piri duger det med). Akta er för dessa som likt piri-piris är ordentligt starka. Släng i en extra likt mer chipotle för än hetare gryta.
• 4-5 Jalapeno-peppars. Dessa gröna, rätt vanliga chilis finns i de flesta butiker.
• Bacon-, ank- eller gåsfett att steka i. Visst funkar olja men välj hellre ordentligt med riktigt smör och dessa typer av fett vilket ger ordentligt med karaktär till köttet när det bryns.
• 10 stora vitlöksklyftor. Se till att hacka dem ordentligt.
• 5-6 kilo oxkött eller fin gärna hängmörad högrev. Se till att putsa bort så mycket fett som möjligt, senor och liknande kommer att puttra bort med tiden.
• En halv kopp vanligt mjöl.
• En kopp med vanligt chilipulver, japp där kom den.
• Två koppar eller cirka en halv flaska mörk oxbuljong.
• Gör sedan en kryddblandning på 2 matskedar spiskummin, 2 matskedar oregano, 2 matskedar korianderfrön och lite socker som mortlats ihop och blandats.
• Eventuellt lite majsmjöl om du vill reda till den färdiga grytan, ta inte för mycket!
• Salt, såklart, bra flingsalt, hickoryrökt salt eller så låter du gästerna sjävla salta.
• För den som vill kan man ha i lite kaffe eller choklad för at få en mustigare och fylligare gryta.
• Vill du göra grytan extra fin kan du smula lite humlekotte över den, dock tycker vi att du hellre ska låta humlen vara och göra öl på den istället.

Så. Då var påsarna fulla och vi kan börja laga mat.

Moment 1 – Chilikalaset

Rensa bort stjälkar och alla små frön från all peppar, skiva dem enkelt (de ska ändå mixas sen). Akta er för fasiken för att vidröra intima delar, ögon eller sår. Medan du ändå hackar kan du finhacka vitlöken.

Koka upp den torkade pepparn (alltså ej den gröna pepparn) i cirkus en kvart under lock, tänk på att det blir ett extremt hett chilite så vädra gärna och stoppa in ned ansikten för att dofta – då får du skylla dig själv. När chilin har gjort sitt i kastrullen kan du ställa den på ett bra valt ställe och ta en klunk av ena IPAn, för det är bara Westmallen som ska i grytan.

Moment 2 – Köttet

Förslagsvis är man mer en person när man gör denna chilin och medan en hackar och rensar chili kan den andre ta och putsa och skära upp köttet. Ha gärna bitar på cirka 1 x 1 cm i fina små kuber. När du har gjort detta kan du fräsa vitlöken tills den fått lite färg och mjuknat – detta är det hemliga tecknet på att den vill ned i grytan. När detta är gjort kan du, beroende på storleken och antalet stekpannor, ta en rätt stor näve av köttet och steka på. Tar du för mycket kommer de inte att få en stekyta och den maillardreaktion du vill åt – det vill säga när köttet börjar få den fina mörka färgen – sker inte då all vätska som drivs ur köttet gör att köttet istället kokas. Så ta lite i taget och var generös med fettet och smöret för att ge allt kött bra värme och smak.

När allt kött är i grytan kan du ta en slurk av ölen och dra ned i stekpannan och skrapa runt alla goda rester som sedan slängs ned i grytan den med. Som pricken över i tar du och blandar mjöl och chilinpulvret, tar själv en klunk öl och fördelar ut mjölblandningen över köttet och blandar runt.

Moment 3 – Puttret

Nu är det dags att besöka chililandet igen och då gör vi så att vi silar bort vattnet som vi spar i en separat skål – glöm inte det – och mosar den kokade chilin till ett fint guck. Detta guck blandar vi sedan ned med köttet, pepparvattnet, buljongen och efter det 6 flaskor öl tills vätskan täcker köttet. Släng i den färska gröna chilin och pusta ut. Ta sedan och koka upp alltihop medan du gör slut på vad du har kvar i ditt ölglas.

När det har kokat upp är det viktigt att du rör runt så att det inte bränner sig i botten. Efter att det har fått koka upp häller du i kryddblandningen och rör runt ett tag varpå du sänker värmen och låter det puttra. Nu kan du också hälla i chokladen eller kaffet (blanda ut kakao eller det färdiga kaffet i lite öl och häll på). Puttra ska det göra i absolut minst två timmar för att bindväv och senor ska brytas ned (görs vanligen vid en innertemperatur på 70 grader). Själv föredrar jag när den får stå i minst 4-5 timmar, gärna längre då det är först då köttet helt bryts ned och faller isär. Se bara till att då och då kika till grytan, röra runt och i vissa fall fylla på med lite mer öl så att den inte torkar. Den kan också vara rätt lös varpå du kan reda den med majsmjölet – eller så skippar du det, men då får du ta lite mer IPA i ditt glas.

Den här satsen räcker till ett tjugotal normala människor, men högst tio chiliälskare. Servera chilin i små, djupa tallrikar. Många gillar att äta den med majschips till, en klick cremé fraiche eller lite grovt riven cheddarost ovanpå. Servera sallad, bröd, guacamole (avocadoröra) och stora mängder ljust öl till.

Vissa avslutar med att ta bort den fetthinna som samlats ovanpå grytan medan andra blandar ned den, egentligen är det väl lite saksamma – det viktiga är att köttet ska se ut som det ska göra – trasat.

Servera med black pepper doritos och skippa gräddfil och ost och sånt om du inte prompt vill ha det. Själv skulle jag blanda chevre eller annan fårost, lite honung, timjan och grekisk/turkisk yoghurt eller gruyere och hackade soltorkade tomater som tillbehör att servera till (ost-och-yoghurtröran) eller strö över (ost-och-tomat-rivet). Just timjan, Westmalle och köttgryta är en magisk kombo som allt-i-ett fungerar utmärkt. Själv skulle jag också ta ett par fina majskolvar och lägga på grillen tills blasten har bränts lite lätt, ta av dem, smöra som attan, grilla på lite till och salta och strö över lite chili – doppa sedan ned i grytan och låt folk plocka upp dem som tillbehör. Ta sedan fram ett par sköna öl och njut – det är du värd efter allt arbete!

Nyligen presenterade jag Jackdaw Brewery, det uppsalabaserade hembryggargänget med stora planer för framtiden. Nu har så turen kommit att prova det första av deras två öl och inte alltför otippat föll valet på Cicouté, deras hjortron-IPA. Jag gjorde helt enkelt som i Manker Beer and Food TV med Hello, My Name is Ingrid och slängde ihop ett rotfrukter-och-potatismos med lite nedriven gruyere (passar himmeslt med både hjortron och IPA) och till det ett par rediga “riktiga” korvar som låg och puttrade en stund i pannan. Nu var korvarna något starka och moset skulle nog baseras på enbart potatis med lite extra smör men i övrigt var det riktigt gott.

Ölet då? Baserat på BrewDogs Hardcore IPA och Ingrid, men med lika många möjliga skillnader som hjortron i ölet så är det svårt att göra en rak jämförelse. Däremot hade man till skillnad mot Ingrid inga hjortron i själva vörtkoket utan de tillsattes tillsammans med en sockerlag i sekundärjäsningen. Sista dygnet innan buteljering är ölet dessutom oskamset torrhumlad med Amarillohumle. Från början var ölet tänkt som en bröllopsgåva till en av bryggarnas jämtländska kusin härstammar, ett landskap där hjortron är synonymt med fest. Killarna själva rekommenderar ölet tillsammans med feta ostar av Brie-typ, gärna från Annas Ost från Oviken i Jämtland, men jag fick ta vad jag hade vilket blev en bit gruyere.

Jackdaw Brewery Chicouté

Utseende: Mörkare disigt brun persikofärgad vätska med fint skum med minimala till små bubblor och en gräddig topp.
Doft:En blommigt fruktig arom där Amarillohumlen är tydlig och än tydligare vilket jag imponeras mest av är att hjotronen verkligen känns av – något Ingrid inte lika välvillig till. Hjortron och söt dov humleklibbiga doft går verkligen underbart ihop och förutom bären så är det tropisk mix av passionsfrukt, persika och grape.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Nästan lite syrlig bärsmak med en i början metallisk beska som sedan rättar till sig innan den tar en plats i munnen den inte kommer att lämna förens eftersmakerna är ett minne blott. På grund utav beskan så får hjortronen kämpa mer för att stå ut och det lyckas de med, dock kanske jag hade önskat snäppet tydligare fruktighet och kanske också lite rundare kropp. Då hade beskan balanserats snäppet mer och hjortronen hade fått samma utmärkta smakvänner som i doften. Det metalliska jag anar brukar ibland hittas i riktigt humlade öl men också från jästen i många hembrygder, nu hade ölet fått stå ett tag och hälldes upp rätt varsamt så det är svårt att finna en klar faktor. Men varför bry sig, Ingrid mötte just sin kusin från Uppsala.

Betyg? – Bättre(-).  Doften är på topp, beskan och efterbeskan är precis så som man önskar att den är men i mitten av smaken så är det lite för bittert och kanske hade den behövts rundas av lite? Lite sötare och en aning mer humlefruktig och vi hade gift oss, nu “kilar vi bara stadigt”. Beskan tog som sagt över lite men det är skönt att se hur man vågar ta ut svängarna med ölet utan att skämmas. Behöver jag ens säga att det blev en hit med gruyeren?

En av ölen som kommer nu på torsdag och som ingår i det så kallade “vårsortimentet”, det vill säga öl som kommer finnas de närmsta vår- och sommarmånaderna, är Früh Kölsch från våra vänner hos ölimportören (och snart bryggeriet) Brekeriet. Ölet finns här och infon som gäller är att den finns i modul T3 med artikelnummer 1571 Früh Kölsch, från Tyskland, flaskstorlek 500cl och kostar billiga 19,90 per flaska. Ölet bryggs hos Cölner Hofbräu P. Josef Früh i Cologne och för att inte bli den trettioelfte bloggen som skriver samma sak om den så tycker vi istället att ni ska läsa medbloggare Bark‘s välskrivna och trevliga inlägg.

Det jag föll för hos Frühs Kölsch då jag först provade den på Stockholm Beer and Whisky i fjol var att den var smakrik, lättdrucken och gedigen. Kölsch är verkligen en underskattad ölstil och nästan alltid ett perfekt alternativ till de ofta något tristare lagerölen. Med lite rundare och fylligare stil tycker vi att det är en öl som passar lika bra  i parken, som på festen eller till maten i sommar. Därför tog M2 fasta på just matbiten och slängde ihop en pasta med snabba cyrruräkor. Vi rekommenderar er verkligen att köpa ett gäng Kölsch och chilla med under våren, detta är mitt tipps på vårens hit tillsammans med Mohawk Unfiltered Lager.

Früh Kölsch

Utseende: Något mörkare, skinande, klargyllene vätska med rätt stort vitt skum med minimala bubblor och en lite gräddigare topp. Ser läskande ut.
Doft: En fylligare och något jordigare lagerarom med mer tryck. Undangömd mild gammal humle och en dov fruktighet av citrus, aprikos och en hölätt
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Nästan rund och fyllig som en ale, men lättdrucken och friskt torr som en lager. Dov källartyngd med mineraler och instängd citrus och frukt, med andra ord lite smak från både humle och malt vilket ger variation. Men framförallt är den lättdrucken och läskande god.

Betyg? – Bra+. Lättdrucken, enkel och god var det jag sa och lättdrucken, enkel och god är den. För 20-lappen per flaska är den dessutom lite av ett kap. Kan ana att vissa kanske tycker den är lite tyngre och fylligare än deras masslagers, men jag är övertygad om att de kommer att tycka att den är ett bättre alternativ till både vardagsfest och till mat om de bara ger den chansen.

Tillsammans med maten visar den sig än bättre, dess runda fyllighet ger en lite kylig mineraltouch till maten och tar bort en udd av curryhettan samtidigt som det blir riktigt bra med gräddens fetma och pastans textur. Det kan vara bra att använda en pasta med “mycket såsyta” så att såsen gottar in sig rejält. Medan jag kan tycka att många lagers blir för blaskiga och tunna med mat och utan något som parerar maten så fungerar den här bra med sin runda och fylligare stil med lite av allt. Kanske inte är ypperlig mot alltför kryddad mat och jag rekommenderar den här länken som jag ramla över och som handlar om just kölsch till mat.

Snabba curryräkor med pasta

Tidsåtgång: Så lång tid det tar att koka pastan!
För 4-6 portioner:

400 gr handskalade räkor
6 dl matlagningsgrädde
1 st lök i valfri storlek
3-4 msk Gustav Bong Hummerfond
CurryCayennepeppar
Salt & Peppar
Smör till stekning
Pasta

Koka pastan på sedvanligt vis, vatten och lite salt.

Skiva löken i halvtjocka halvmånar, fräs i smöret tillsammans med en rejäl skvätt curry och cayennepeppar efter smak.

Skicka i matlagningsgrädden och låt puttra ett par minuter tillsammans med hummerfonden och smaka sedan av med salt & peppar, och eventuellt mer fond.

När pastan är klar, sila bort vattnet samtidigt som du lägger i räkorna i pastasåsen. Öppna en Früh Kölsch och servera till. Enkelt, lätt, snabbt, jäkligt gott.

Årets Vertical Epic från Stone, 11.11.11 i ordningen är en belgisk ale med kanel och chil. Stone Vertical-öl har varit rätt spännande och ibland mer spännande än bra, men i god Stone-stil så har de oftast en bra historia och lite av bryggeriets “attityd” inbakat i sig.  Jag tyckte mig ana att den skulle passa utmärkt med en kyckling i ugn med en god, rätt oljig och småfet röra med oliver, soltorkade tomater och parmesanost och mycket riktigt så var det en fin kombo. Så ni finner recension och recept nedan och jag rekommenderar er att prova ölen till lite mat då vissa verkar ha lite svårt för dess stil, vilket jag tror kan mildras med bra och passande mat. Vilket jag inte verkar vara ensam om att tycka då även min far verkade tycka kombinationen fungerade väl.

För er som ännu inte köpt eller provat ölet så finns det runt 200 flaskor kvar runtom i Sverige (var ser du här), 94,60 kr per 650 ml flaska kostar dem men de är helt klart värda det.

Hur är då tanken bakom årets Vertical Epic 11.11.11? Vi lånar Stones egna ord om ölet.

We started off developing this beer by brewing a pilot size amber Belgian-style ale using a nice variety of German and Belgian amber malts. It was a good start, a very nice beer, but was just missing that special something, that “twist” we like to have in the Stone Vertical Epic Ales. Then, one day last spring, I was in the Temecula Spice Shop in Old Town Temecula, just browsing around. I always like to look for interesting spices and teas and such, and I was looking at some chilies to possibly use for brewing…or to make a great chili for our annual Superbowl Chili Cookoff. The woman in the store told me that she had only one more bag of this wonderful Hatch Green Chile left, and she raved about the flavors from these chilies from New Mexico. So I bought that last bag, and rather than cook with it, I decided we should try it in a pilot brew. As much as I love chilies, I’m not very well schooled in the different varieties, so I did a little research on the Hatch Chile, and was impressed by their reputation, and the idea of getting great, intense and unique chile flavor without a lot of heat. We also added a touch of cinnamon to that pilot brew, giving it a bit of a Mexican flair, and found the flavors worked amazingly well together, better than I had hoped for!

 Stone Vertical Epic 11.11.11

Utseende: Mörkt, väldigt vackert rödgyllene vätska med fint lagom högt passande skum.
Doft: Belgisk jäst är inte helt otippat det första som slår mina doftspröt innan kryddblandningen med citrongräs, citronverbena, koriander och citrus sväller in. Chilin är väldigt tydlig men den känns fint habanerodoftande mer än “stingig” – vilket jag tycker den vinner på. Tycker också att man anar kanelenes kryddighet utan att det känns juligt, snarare är det den hetta kanelen trots allt har som kommer in fint. Fruktig och rätt “djup” doft.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först en kryddig smak av öter, citrongräs och koriander, även här kommer chilin på ett perfekt balanserat sätt, inte för mycket “sting” utan just lagom. Just lagom sting vilket även min far, en inte alltför invand öldrickare tycker. Anar nästan fyllig choklad tillsammans med kanelen. Jämför man med de andra Epic-ölen tycker jag den här har bättre balans, något “eget” och samtidigt fungerar den utmärkt med maten.

Betyg? – Bättre+/Bäst-. Jag gillar den, avsaknaden av för mycket hetta utan att den har sting och karaktär med en bibehållen kryddighet från dess belgiska sida. Till maten, kycklingfileéer med soltorkade tomater, oliver och parmesanost gör den sig verkligen riktigt bra. Kycklingens rena smak får lite sting från ölens kryddighet och fetman i oljan, oliverna, tomaren och osten neutraliserar ölens mest aggressiva toner. Både ölet, maten och kombon får riktigt höga betyg av mig.

Kyckling med ett täcke av oliver, soltorkade tomater och ost (4 pers)

En rätt som är lättare att laga än man kan tro. Enkel, snabb och riktigt god. Servera med jasminris eller den ristyp du själv föredrar.

4 Kycklingfiléer alternativt lårkycklingfiléer (att föredra, skiva annars kycklingfiléerna lite tunnare)
Olja
Balsamvinäger
Honung
Vitlök

Soltorkade tomater
Svarta oliver
Ruccolasallad
Rikligt med parmesanost

Lägg kycklingfiléerna i en ugnssäker form och sätt ugnen på runt 200 grader.
Blanda ihop honung, vitlök, olja och balsamvinäger och ringla på ett rikligt lager över och runt kycklingen. Gärna mycket av denna marinad så att den drar åt sig mycket av smaken. Lägg in kycklingen i ugnen, ta en öl.

Blanda sedan delade/hackade (vad du gillar bäst) oliver, soltorkade tomater och parmesanost till en lös röra. När kycklingen fått lagom med färg efter en stund kan du ta ut den, lägg på åter en rikligt mängd av röran och kör in i ugnen ännu ett tag. Tanken är att röran och kycklingen ska blanda sig, men inte bli torrt – därav rätt mycket av honung- och oljeblandningen ovan. Låt det få lite värma och ta och ge smak och ta sedan ut det hela. Blanda ut ruccolasalladen över röran och kika så att riset är färdigt och fint.

Syran och sötman i maten funkar grymt mot ölets kryddighet och du borde även kunna prova med en pale ale eller IPA för lite ölprovning till maten.