Säger du New Albion Brewing Company så är det nog många ölfantaster som nickar till men samtidigt visar att de inte riktigt är säker på vad du menar. Namnet är mest känt för att bryggeriet var det första moderna “craft beer”-bryggeriet i USA. Grundat 1976  av Jack McAuliffe  i Sonoma i Kalifornien, samma område som välkända Russian River ligger i. Jack startade och byggde bryggeriet som det första sedan förbudstiden upphört men det skulle inte dröja mer än 6 år innan man fick slå igen portarna, innan dess hade man producerat öl med idag sett ett uråldrat ihopsnickrat bryggverk. Gamla maskiner man tillverkat Coca-Cola i och en flasktvätt från Andra Världskriget var bara delar i brygghuset som knappt gjorde mer än tusen liter i veckan (ändå relativt mycket för den tiden). Förra året valde Boston Beer Companys (Sam Adams..) grundare Jim Koch att tillsammans med Jacks dotter Renee DeLuca väcka liv i bryggeriet för att förhoppningsvis kunna få igång produktionen till 2014.

Trots uppbackning av Jim så Renee ändå vänt sig till den skara ölfantaster som finns runtom i världen och likt Johnathan Wakefield bestämt sig för att skapa en CrowdBrewed-kampanj. Det hela går ut på att man får hjälpa till med mellan 10-2.500$ dollar som enbart dras från ens konto om man når slutmålet på 75.000$. Oavsett om du vill chippa in med 10$ eller mer så blir det intressant att se om man lyckas väcka liv i detta klassiska bryggeri.

Nyligen öppnade något väldigt unikt och något väldigt danskt i Köpenhamn, nämligen smörrebrödsrestaurangen Øl & Brød i regi av Mikkeller, och för ett par veckor sedan var det äntligen min tur att kolla in det! Øl & Brød by Mikkeller drivs av ingen annan än min goda vän Johan ‘Blafa’ Blasberg (som även har gästskrivit både här på MankerBeer och på Kornmalt & Humlekottar!) tillsammans med dom två unga talangfulla kockarna Emil Bjerg och Patrick Bach Andersen. Ambitionen är att vara en restaurang i världsklass, således använder man sig de bästa råvaror, gärna lokala och ekologiska för att göra fantastiska nytolkningar på danska smörrebröd. Dessa paras med särskilt utvalda öl, akvavit och snaps. Naturligtvis är alltsammans säsongsbaserat med en kontinuerligt skiftande meny. Till skillnad från många av de klassiska smörrebrödsställena så vill man på Øl & Brød kunna sätta sin egen, moderna touch på bröden i sann minimalistisk Mikkeller-anda

Blafa som själv är väldigt intresserad av mat och dryck berättar att det inte är tänkt att vara ännu ett smörrebrödsställe i Köpenhamn utan att samtliga leverantörer är noga utvalda för att säkerställa att man får de bästa råvarorna. Som exempel tar han ekologiska Slagtergården som ger dem möligheten att kunna välja ut exakt de slaktdetaljer och produkter man önskar för stunden och hur osten ta från Arlas prototyplabb där man själva kan vara med och påverka osten som görs vilket erbjuder dem möjligheten att lagra osten i deras olika öl. Som om det inte var nog så får man specialbakat surdegsbröd, handkärnat jungfrusmör från Sverige och då tanken är att erbjuda rätter inspirerade av årstiderna och de ingredienser som bäst symboliserar dessa så arbetar man hela tiden med att finna de bästa produkterna just nu.

Något som gör Øl & Brød unikt är framförallt den enorma bredden av akvavit, restaurangen kan skryta om det största sortimentet i Danmark. Allt ifrån våra vanliga svenska klassiker som OP Andersson och Bäska Droppar, till hemgjord björk- och flädersnaps, danska årgångs-Aalborg och vintage-akvavit som löper så långt tillbaka som till 50-talet (!) finns representerade. Häromdagen fick man dessutom som första restaurang i Europa in en amerikansk akvavit, Montgomery Distillery Skandi Aquavit!

Öl finns så klart också, men syftet är inte att ha dom häftigaste och mest udda ölen utan att ha så bra parningar till maten som man bara kan. Ur dom flesta kranarna rinner Mikkellers öl så redan där har man ju en rejäl bredd, men det förekommer så klart också gästöl från andra välkända bryggare.

Men nu till vårt besök!

Direkt när man stiger in genom dörren andas Øl & Brød kvalitet. Det klassiska minimalistiska Mikkeller-stuket finns där så klart, en väldigt clean och exklusiv känsla, precis som alltid. Det är inget jättestort ställe och det brukar vara en hel del folk på kvällarna så vi passade på att besöka en lugn lördagseftermiddag, då var det bara vi och ett par sällskap till. Frågan är hur länge lugnet varar!

Varmt välkomnade av Blafa satte vi oss vid ett bord och började kika på menyerna. Frokostmenyn (frokost är lunch på danska, helt obegripligt för oss svenskar, frukost heter morgenmad) består av ett tiotal rätter där man väljer själv vilka man vill ha. Priserna varierar mellan 90 DKK upp till 130 DKK. Till varje rätt finns ett förslag på öl att dricka till och Blafa rekommenderar i egen hög person vilken akvavit som bör avnjutas. Kvälls/middagsmenyn är en hel avsmakningsmeny på antingen fem eller sju rätter där dryckesmeny är en självklarhet.

Jag bestämde mig för ett smörrebröd med sill och ett med kalvhjärta medan frugan tog först skinka och sen rökt lax, för att till slut dela en efterrätt med jordgubbar i alla dess former.

Till det första smörrebrödet drack jag ett glas Boon 2 årig Oude Lambiek som gifte sig riktigt snyggt med sillen som var inlagd i Mikkeller Spotanale. Den tunt strimlade fänkålen och äpplena funkade också riktigt bra, och då framförallt tillsammans med akvaviten som hade stora fina toner av citrus. Frugan började som sagt med ett smörrebröd med en lufttorkad dansk skinka från nyss nämnda Slagtergården placerat på surdegsbröd med havgus-ost, rökt ost och bränd sallad. Till detta drack hon Mikkeller / Prairie American Style, en fin kombination även det.

Efter det var det dags för kalvhjärtat. Första gången i hela mitt liv jag äter hjärta faktiskt, och jag blev inte besviken! Serverad varmt med syltad kålrabbi samt en kompott stekt lök, äpplen och rökt märg.

Till detta drack jag Mikkeller It’s Alive! och en kraftig akvavit som heter Aalborg Nordguld där dom haft med bärnsten i kryddningen. Maten funkade riktigt bra med ölen, men när man sedan lade ihop det med akvaviten blev det en helt “mind blowing” upplevelse. Timjanen i maten utgjorde en helt magisk symbios ihop med den starka akvaviten med toner av både fat och mineraler. Denna rätten som helhet är nog den bästa mat och dryckeskombination jag någonsin har provat.

Min bordsdam bjöds den rökta laxen som serverades på rågbröd med pepparrotscrème, surkål, dill och rädisor. Till den dracks både Vesterbro Wit och Peter, Pale and Mary och den matchen vanns lätt av pale alen.

Efterrätten bestod av jordgubbstårta, jordgubbssorbet, frystorkade jordgubbar, färska jordgubbar, ja jordgubbar i alla de former du kan föreställa dig. Detta dracks ihop med Mikkeller Monks Brew och två sorters akvavit.

Gilde Maquavit som är en av dom absolut sötaste akvaviterna som finns. Väldigt stora drag åt karribisk rom med toner av sockerrör och arrak, riktigt jäkla gott. Den andra var Linie Double Cask, en akvavit där hälften är lagrad på portvinsfat och andra hälften på sherryfat. Även denna var riktigt häftig, smakerna kommer liksom i vågor, gång på gång, med en lång söt eftersmak som gjorde sig bra som tusan med efterrätten.

Inte helt oväntat en helt magisk upplevelse i mat och och dryck. Jag vet att vissa kommer tycka att det är dyrt, men jag säger att det är väldigt, väldigt väl spenderade pengar. Vill du ha en resa smakkombinationer så får du inte missa Øl & Brød. Ni har verkligen skapat något vackert här!

Det finns stunder i livet då man direkt känner att “de här pågarna, de kommer att bli något” – och just så kände jag direkt när jag med stor tveksamhet och låga förväntningar provade High Nose Brew på En Öl & Whiskymässa i Göteborg i april i år.

Anledningen till att jag hade låga föväntningar var att jag helt felaktigt trodde att Höganäs Bryggeri, där High Nose’s öl bryggs, hade gjort vad Spendrups gjort med Backyard Brewing. Ack så fel jag hade.

Jag och Manker hade lite egentid från varandra på mässan och under en liten ensamvandring bestämde jag mig för att återigen ge Höganäs APA en chans eftersom många pratar gott om den, men denna tredje gång jag provade den så tyckte jag heller inte om den. Den känns för torr och…kommersiell? Anyway, den trevlige herren Lukas i montern tyckte att jag skulle testa High Nose varpå jag ganska omotiverat började leta efter dessa. Väl framme möts mina och Marcus Hjalmarssons blickar för första gången, en man med stort hjärta och stor personlighet som pratade massor om sina öl och vad han höll på med. Vi båda reppar 042-unit så att säga, och då brukar man ha ett och annat gemensamt. Passionen för öl delade vi kan man ju lugnt säga.

Jag testade alla ölen och ringde direkt till Manker, han måste testa dessa. Värt att nämna är att vi båda är ganska blygsamt negativt inställda till nya svenska bryggerier då de tyvärr väldigt sällan lever upp till en hög kvalitetsstandard, vilket gudskelov är på god väg att ändras nu. Vi blev båda förälskade i High Nose och Marcus denna dagen. Bra påg, helt enkelt. Han kommer att bli något.

Därefter sågs och hördes vi nästan varje dag och idag går vi lite mer på djupet och ar nöjet att avslöja hans planer att öppna eget fysiskt bryggeri under namnet Brewski! Så, nu kör vi!

Marcus Hjalmarsson

MankerBeer (MB): Du var tveklöst stjärnskottet på En Öl & Whiskymässa i April här i Göteborg med bland annat DIPAn Twisted Twin, som nyligen släpptes på Systembolaget. Det var en ganska anonym monter där vi sågs första gången och det var ju kärlek direkt från oss. Berätta lite om tiden efter mässan i Göteborg!

Marcus Hjalmarsson (MH): Mässan var en fantastisk språngbräda för High Nose Brew vilket fullkomligt sköljde över oss. Vi hade mer eller mindre varit ganska isolerade från “branschen” sedan starten i oktober 2013 och gensvaret vi fick var absolut inget vi hade väntat oss. Vi fick kanske en liten fingervisning när vi blev inbjudan till Mikkeller & Friends 1-årsdag i mars där vi debuterade med Twisted Twin och Herr Hemlig. Glömmer aldrig när en av bröderna Ek kom fram och bjöd mig på några väl valda ord – “Bra skit, bra skit”… En liten fingervisning inför vad som komma skulle? Aja, veckorna efter mässan var kort sagt kaotiska och det var en turbulent tid för oss alla. Vi träffade många nya och underbara vänner och knöt grymma kontakter! Vilken härlig stämning som råder svenska bryggerier emellan!

MB: Hur hamnade du i ölbranschen? Du driver ju ett fönsterputsningsföretag för guds skull!

MH: Under mina besök i Pacific Northwest (nordvästra delarna av Nordamerika) under 90-talet och början på 00-talet så kom jag i kontakt med scenen (mikrobryggda öl) för första gången. Där och då fick jag upplevelsen av västkuststilen och en grym förkärlek till humledrivna öl föddes… Jag har mer eller mindre gått och funderat i de banorna de senaste 10 åren, att göra en västkustinpirerad hyllning till mina ölupplevelser i detta förlovade land, dock blev det inte realitet förrän jag och mina vänner Johan Britzén och Alfred Olsson var på De Molens Borefts Beer Festival 2013. Efter att ha fått massor med inspiration och efter otaliga samtal och frågestunder med bl a Amager, Mikkeller samt De Molen så tog vi beslutet att skissa på ett kommersiellt bryggeri så fort vi kom hem. För att göra en lång historia kort, jag frigjorde mig helt och hållet från mitt företag i oktober månad och kort därefter köpte jag, Johan och Alfred ett nano-bryggverk från Zip Technologies.

MB: Twisted Twin är en fenomenal DIPA, och som all välhumlad bärs vill bryggare att välhumlat ska drickas så färsk som möjligt, vilket vi såklart håller med om eftersom det blir smarrigare med färsk IPA. Vad är dina tankar kring detta, hur säkerställer du att dina välhumlade öl konsumeras så färska som möjligt? Vad kan man som bryggare göra i det här området?

MH: Eftersom vi har haft det ytterst delikata problemet att orderingången varit ganska mycket större än produktionskapaciteten så har vi inte skickat iväg annat än purfärsk öl… I framtiden kanske vi ska titta på dubbla evakueringar vid flasktappning samt säkerhetställa så få exponeringspunkter som möjligt vid tillverkning samt tappning. Sen vill vi givetvis skicka ut ölet snoromgående, färsk öl är en jävla ynnest!

MB: Debatten om att tillåta gårdsförsäljning har exploderat efter Brekeriets pressmeddelande förra veckan, som vägrar att gå med på Systembolagets nya regler. Alla pratar om det nu, och ingen i ölvärlden verkar tycka att Systembolagets nya upplägg är särskilt positivt för småbryggerier i Sverige. Vad är dina tankar kring detta?

MH: Det låter kanske lite arrogant men jag har inte förkovrat mig i frågan så pass att jag kan ge en bestämd åsikt i situationen som uppstått. Jag har dock följt debatten i de sociala medierna och jag förstår exempelvis Brekeriets inställning i frågan… Givetvis är vi pro gårdsförsäljning men vi ser också en möjlighet att nå ut till övriga områden i Sverige genom Systembolaget så länge de inte bestämt sig för att go full retard Sovjet-style-ish-ish…Aja, time will tell…

MB: Du lämnar nu fantombryggandets värld (-ish) och varumärket Highnose för att starta ett “riktigt” bryggeri under namnet Brewski Brew i Helsingborg (M2s hemstad, red anm). Vad hände med Highnose? Varför lämna ett sådant välkänt varumärke?

MH: Jag vill poängtera att vi inte var famtombryggare utan endast några killar med en enorm kärlek till öl som fick möjligheten att kreera samt laborera på Höganäs Bryggeri. Namnet Highnose är lokalt förankrat sedan länge så High Nose Brew ett namn jag valde för att separera segmenten från varandra. High Nose Brew ligger mig givetvis varmt om hjärtat men samtidigt så är det ett namn som ska stanna i Höganäs och vara knutet till det bryggeriet. Det var ju där allt startade… Twisted Twin dIPA kommer även i framtiden att bryggas på Höganäs Bryggeri, däremot tar vi resterande recept som vi skapat med oss…

MB: Steget att börja fantombrygga till att bygga ett eget bryggeri, det låter hyfsat komplicerat och framförallt tidskrävande och dyrt. Hur ser tidsplanerna ut för dig och för alla tankar som ska in och provbatcher och när den första ölen släpps kommersiellt?

MH: Det stora problemet vi står inför i skrivande stund är att säkra lokalerna. Bryggverket som är från Zip Technologies står redo att installeras närhelst vi trycker på knappen och där har vi 3 veckors installationstid. Vi påbörjar arbetet med lokalen denna vecka, sedan hoppas vi att vår tidsplan håller. Vi räknar med att vara klara med de fyra-fem första ölen lagom till All In Beeerfest 14-15 november.

MB: Var, geografiskt kommer bryggeriet att ligga och vilken kapacitet kommer ni att ha?

MH: Bryggeriet kommer att ligga i Helsingborg i SLP‘s gamla lokaler, nära Rönnowska Skolan och vi kan komma upp i en kapacitet på 340 000 liter årligen.

MB: Är det du som kommer att vara bryggmästare och/eller ska det rekryteras ett gäng som ska arbeta på Brewski Brew? Det lär vara ett gäng bryggnördar som säkert undrar hur man söker jobb nu..

MH: Hahahaha! Jag är ingen bryggmästare, jag är snarare så nära en novis man kan komma… Jag har en tydlig bild av hur jag vill ett öl ska se ut och smaka, sen tar vi det därifrån! Mitt yttersta fokus kommer att läggas på att ta fram experiment på det lilla verket samt skala upp på det större bryggverket. Alfred och Johan kommer att arbeta i bryggeriet 2-3 dagar i veckan eftersom de driver andra företag som behöver tillsyn. Vi kommer att ha en allt i allo som heter Robin Skoglund som kommer att arbeta i bryggeriet på heltid.

Nu kommer bomben… Lucas Monryd som vi anser vara ett stjärnskott modell Tjernobyl kommer att ansluta till bryggeriet den 1 oktober. Lucas är ett kärleksbarn som tillkommit av vårt fina samarbete med All In Brewing, som till vår stora glädje utökats eftersom All In Brewing har beslutat att de kommer att flytta en stor del av deras produktion till bryggeriet i Helsingborg.

Apropå Lucas… Denna högst eminente herre kommer närmast ifrån Eskilstuna Ölkultur och är ett underbarn utan dess like när det gäller att kvalitetssäkra produkter. Med utbildning från Bryggeriteknik på VBU i Ludvika kommer han kommer bli en enorm tillgång för både Brewski & All In Brewing. Det nära samarbetet oss emellan kommer alla gånger att skapa bättre möjligheter och möjliggör samtidigt en nytta vi kan ha av varandra på flera punkter, som te x hålla igång kapaciteten vid den så välkända kritiska uppstarten. Vi på Brewski kommer att leverera våra produkter genom craft beer distributionsbolaget All In Beverage. På så sätt kan vi förse Systembolaget centrallager i Örebro och därmed nå hela Sverige och Sovjetunionen! Detta med detta, räkna med otroligt spännande kreationer samt collabs från oss framöver!

MB: Vilka är dina ölgudar? Vem eller vilka inspireras du av?

MH: Alltså, jag är jävligt förtjust i Amagers alster. Tycker de gör sjukt bra och rena grejer, de lyckas med bra kompositioner samt har snickrat ihop fantastiska collabs. Har dock en uppsjö av inspirerande bryggare som jag avundas och vill bli som… All In Brewing (Hype, Brewers, Don’t mention… hur mycket bra som helst, sjuka killar!), Brekeriet, Omnipollo (Fata och Nebu…oh-my-god…), Flying Couch (Dude och Backyard är så jävla bra och rena…), Beerbliotek (jag har inte ogillat ett enda öl de killarna gjort… Bobek Citra är dock helt insane!), Spybrew (deras Mother of Hops är sindsykt bra!), Stronzo, Mikkeller och De Molen för att nämna några få… Jag tror att Alfred och Johan instämmer på de flesta punkterna, dock är Alfred jävligt inne på surisar och är jävligt kär i Brekeriet (vilket jag också är)…

Inspirationskällor som Mark Wilcox, Leif Svensson, Cogna Dieng, Johan Britzén och Alfred Olsson har inspirerat, varit medhjälpare samt drivit på projektet och gjort att vi kommit så långt på så kort tid. Utan ovanstående inspirationskällor och initativtagare så skulle vi aldrig varit där vi är idag.

Avslutningsvis vill jag framföra en hälsning till min största inspirationskälla den senaste tiden. Tack för allt Pontus (MB anm: Pontus Pihl från All In Brewing). Du förstår inte hur mycket du betytt för oss och för vårt kommande bryggeri. De dagar vi spenderade tillsammans i Köpenhamn och i Göteborg var mycket inspirerande och bara iakttagelsen av din motivation, kunskap och glädje till scenen fick mig och slutligen oss att ta steget… Du vet inte hur bra du är. Må vindarna vara vid din sida.

Sen ska vi såklart inte glömma Hr Victor Bernklev (MB anm: Victor arbetar sedan öppningen på BrewDog Bar i Göteborg) som tryckte upp mig verbalt mot väggen och tvingade mig att ställa ut mina öl så att folk kunde prova – Tack, Victor!

42

Logsdon är ett spännande och småhypeat bryggeri från Hood River i Oregon som enbart gör organiska öl och som trott det eller ej är ett amerikanskt bryggeri som med bravur lyckas att skapa stiltypiska belgiska ölstilar. Bryggeriet är relativt nytt i USA men helt nytt i Sverige och för mig är Logsdon mer speciellt, för ägaren och den som startade bryggeriet är nämligen Dave Logsdon. För er som inte är supernördiga hembryggare kan jag berätta att han startade Wyeast Laboratories tillsammans med sin syster Jeannette i mitten på 80 talet. Huvudbryggaren Charles Porter, eller Chuck som han kallas, har även han en fin meritlista där han bland annat varit huvudbryggare på Upland Brewing Co. Chuck ville själv byta från Upland till Logsdon då han ville arbeta på ett lite mindre bryggverk, något som passar honom bättre. Mer craft så att säga.

Nya i Sverige ja. Det är via Galatea Beer Spirits & Wine dessa kommer till Sverige. Som det ser ut nu är det bara 3 öl som kommer i första läget. Kili Wit, som är en stiltypisk witbier med sin sköna kryddighet samt Seizoen Bretta, vilket är dagens öl fast bryggt med brettanmyces jäst. Jag fokuserar på den vanliga Seizoen som är en Organisk farmhouse ale, vilket är den amerikanska motsvarigheten till en belgisk saison. Ölen är bryggd med 4 olika jäststammar vilket ska ge den en större komplexitet, fruktighet och kryddning. Chuck är väldigt stolt över att man använt bivax för att vaxa in kapsylerna. Personligen gillar jag idén, men vaxet är faktiskt ganska fult och lite ovälkomnande. Dock är det lätt att komma åt kapsylen med öppnaren, vilket inte alltid är fallet med vaxade flaskor.
En sak som jag bara inte kan utelämna är att flaskan är inköpt i Portland, Oregon på ölbutiken Pastaworks. Det är nog det konstigaste namnet på en ölbutik jag känner till.

Logsdon Seizoen

Utseende: Gyllene färg, väldigt klar med en enorm skumkrona. Varning för skummet!
Doft: Stor fruktig doft av lime, jäst och honung. Efter att ölet luftats något börjar man även känna toner av citron gräs och vitpeppar. Känner en mindre ton av svavel och det är faktiskt inte helt otrevligt. Jag är helt klart överraskad över doften och hur nära det är de belgiska alternativen. Tycker dessutom att man har en bättre doft än sina motsvarigheter.
Smak: Måste komentera munkänslan, för enligt mig är det en av ölens absoluta styrkor. Ölet är, i min mening, nästan perfekt karbonerat. Det är med andra ord lite mindre kolsyra än i många kolsyrebomer i farmhouse/saison stilen. Detta leder till att munkänslan blir fyllig, men len och mjuk mot gom och kinder. En jordig smak med fruktiga inslag. Även i smaken är det lime och honung utan att bli överdrivet sött, även viss smak av en inte helt mogen mango. Sötman motverkas av en smak av vitpeppar som även ger ölet en viss komplexitet ju mer ölet får luftas. Med luftningen så dyker det även upp en viss syrlighet i ölet som är uppskattat från min sida.

Betyg: Bättre(-) Som jag skrev inledande så är det ett stort plus hur man lyckats amerikanisera en belgisk öltyp på detta vis. Att den slår många av sina belgiska kusiner på fingrarna är även det ett stort plus, även om det finns bättre öl i sin genre. Upplevelsen i sig är värd varje krona och den hade passat perfekt till en grillad kyckling en sommareftermiddag.

Det finns väldigt mycket bra ölböcker tillgängliga för den som vill lära sig mer om allt från öl i stort, dess historia, ölbryggning till olika former av små anekdoter och ölrelaterade historier. Ofta är böckerna någorlunda lika i sitt upplägg; du får lite historia, bryggteknik och ett par tips på olika öl som brukar finnas tillgängliga på den svenska marknaden. Egentligen är Peter M. Eronsons numera rätt klassiska bok Öl – Från Fat & Flaska (Tukan  Förlag) inget undantag. Det är 320 sidor med just allt kring öl, själva ölen och lite till – enkelt, lätt att förstå och ta till sig och väldigt trevligt. Peter har länge bloggat om öl och har ett par böcker om öl under sitt bälte så läsaren får en insatt och inspirerande resa genom ölets värld, där nästan alla öl boken tar upp och går igenom finns att få tag på i Sverige – antingen på krogen eller genom Systembolaget.

Nu kan ett exemplar av boken bli ditt (kan också köpas här), perfekt till semestern. För hur skulle du annars spendera sommaren om inte i hängmattan med en bok om öl? Hur gör du då för att vinna denna fullmatade semesterlektyr?

Frågor:
1. Hur många skribenter från MankerBeer åker till världens största ölfestival, Great American Beer Festival i höst?

a) 1 (Manker)
b) 2 (Manker & M2)
c) 3 (Manker, M2 och Kristopher

2. Hur många unika öl har Magnus ‘M2’ Svensson druckit på den populära ölappen Untappd?

a) 2.567 stycken
b) 3.913 stycken
c) 4.563 stycken

3. Vilket är enligt Surisarna världens bästa bryggeri?

a) Cantillon
b) Struise
c) 3 Fonteinen

4. Vilken öl är den bästa sommarölen enligt dig?

För att tävlan kan du lägga svaren i en kommentar här nedan, på vår Facebooksida (lägg en kommentar på inlägget) eller maila info@mankerbeer.com med dina svar. Vi vill ha svaren senast torsdagen den 3/7.

Lycka till!

Under midsommarveckan kunde man i Höganäs finna Mjödhamnens buss, det portabla mjöderiet som är i stort sett unikt i sitt slag. Johan som driver Mjödhamnen, bosatt i Grythyttan, har sedan 2010 åkt land och rike runt i sin tolv meter långa buss och bryggt mjöd i alla möjliga små hålor du kan tänka dig, och när han kontaktade mig om att han skulle hålla till i Skåne ett par veckor så var det naturligtvis givet att jag skulle komma och kolla hur tusan det går till egentligen.

Sagt och gjort, i onsdags satte jag mig i bilen efter jobbet och drog iväg till Höganäs. Bussen var placerad vid saluhallen som börjar bli rejält populär, och då även i samma gård som Höganäs Bryggeri för er som känner till området. Solen stekte på rätt bra när jag rullade in i det lilla samhället i nordvästra Skåne och när man var nära saluhallsområdet så var det helt enkelt omöjligt att missa mjödbussen.

Jag knallade bort till bussen där dörren stod öppen för allmänheten, och innanför fann jag Johan som hälsade mig välkommen. Han visade mig runt i det lilla utrymmet i den bakre delen av bussen där magin sker. Tidigare i veckan hade han tillverkat ett mjöd med rabarber och fläder, och av det lilla jag såg av den improviserade blenden så tror jag att det kommer bli riktigt jäkla smarrigt.

Johan drar ut med bussen flertalet gånger varje år för att hitta lokala producenter av honung och alla andra ingredienser han har i sina mjöd. Smaksättningarna i mjöden varierar, allt ifrån “vanliga” ingredienser som lingon, fläder och hallon till lite mer udda saker som älggräs, lavendel och björksav. Han ligger ute med bussen i några veckor där han samlar ihop alla ingredienserna, brygger mjödet i bussen och kollar in omgivningarna innan han kör tillbaka till Grythyttan där mjöden jäser vidare på fat.

Inne i bussen finner vi en gammal fruktpress, kokkärl och jästankar bland annat. Det är ett mindre utrymme än vad man kan tro, så det är minst sagt imponerande hur han får plats med allt. De stora tankarna där mjöden läggs för jäsning innan han kör dom till Grythyttan är på är gaskylda och har en volym på 1000 liter vilket brukar bli runt 900 liter mjöd.

För er som vill prova mjöden så kommer han att susa runt på ett antal småfestivaler i år, däribland honungsfestivalen i Kristinehamn, och även på Stockholm Beer & Whisky Festival. Jag tycker definitivt att ni ska prova hans produkter, det är en helt unik smakupplevelse och verkligen något extra. Finns så klart även att beställa på Systembolagets lokala beställningssortiment.

Tack för rundturen Johan, vi ses igen!