Jag har redan tidigare ifrågasatt BrewDogs ambition att vara extremt kaxiga och släppa ut öl som är därefter. Jag tycker att det är jäkligt roligt att någon gör det och de flesta av ölen de genom de senare åren har släppt har varit väldigt bra. Man ska också ha i beaktning att de förlägger bryggandet till nya bryggerier samtidigt som det nya jättebryggeriet är under uppbyggnad, så det är inte helt konstigt att det kan bli en dipp i kvaliteten på ölen. På Copenhagen Beer Celebration i våras så hade de med sig en öl som då var bland ölen som var “speciell och galna” på mässan, men ändå än i mängden bland allt som fanns där. Anarchist / Alchemist är en trippelt torrhumlad (torrhumlingen görs i tre separata omgångar vilket kan jämföras med de 1-2 gånger som många andra gör) triple IPA. Triple IPA är väl en öltyp som inte riktigt finns men som likt skillnaden mellan IPA och imperial/double IPA räknas utifrån alkoholstyrka och IBU (jämför med Pikkulintu  Triple IPA).

En hel farm av Centennial, Cascade, Columbus och Chinookhumle har använts och texten till detta ölet får väl ändå sammanfatta lite av deras syn på varför de gör dessa öl, det är inte öl som ska falla alla i smaken utan det är öl som provar något nytt – vissa gillar det, andra inte. När jag drack ölet på mässan så var det bara ett litet smakprov och då tyckte jag att den var lite väl alkoholstark men hade mycket smak och var rätt spännande varpå den fick betyget Bra+. Nu med en hel flaska så ska vi se om det blir ett liknande omdöme igen.

Anarchist / Alchemist
Fuck the system. Forget what you know. What has been. Bow to no one. History is bereft. Reorder. Disorder. Embrace the unknown. The groundbreaking. The challenging. The ichorous revolution is upon us.

Anarchist / Alchemist
Try until your fingers bleed and your mind is numb. Try harder.  Try this. Try that. Try the other. Try what hasn’t been tried.  Then try again. Keep trying. Forge the new. The molten elixir awakens.

BrewDog Anarchist / Alchemist

Utseende: Mörkare gyllene rödorange vätska med en liten skumbildning som nästan direkt dör bort, vilket har varit återkommande för flera av dessa starkare och ordentligt humlade ölen. Doft: Tydlig spritig beska som bränner till i näsborrarna. Övermogna bär, äpple och alkoholstark grape och humlekotte. En tryckande arom som känns mer som att den är på väx att explodera mer än att tydliga aromer kan uppfattas.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Hyffsat tunn vätska med markant alkohol som tillsammans med en stor beska bränner i munnen (har man provat Sink the Bismarck så känner man igen det). Trots den stora beskan så är den rätt söt med socker, söt malt, äpple och apelsinlikör. Tyvärr tycker jag att den är lite för krävande jämfört med liknande öl, men så hymlar de inte med att den är extrem.

Betyg? – Bra(-). En flaska 14%’ig triple IPA med såhär mycket humle är dömd att vara något “extra” och det är en rad faktorer som spelar in på hur man tar emot den. En 5-10 centiliter, druckna som med ett desertvin och efter att ölet har fått öppna upp sig ger ett helt annat intryck än att sitta med en hel flaska framför sig – vilket för mig var vad som gav minuset.

När jag lade upp bilden ovan på Facebook så var det många positiva kommentarer om ölet och med tanke på att den har ett snitt på 3,57 på ölratingsidan Rate Beer så är det trots allt en öl som fallet väldigt många i smaken. Vi hoppas att den kan tänkas vara med på Stockholm Beer i höst hos Cask Swedens BrewDog-monter och att ni vågar prova den för att själva bilda er en uppfattning vad ni tycker om denna typ av öl.

Om du åker till södra Kalifornien, går in på en av alla bryggerier du kan tänkas finna och randomly pekar på en IPA så är chansen att den kommer vara bra mycket mer humlad än vad du redan på förhand skulle anta. Alpine Beer Companys Pure Hoppiness är exempelvis en amerikansk “West Coast Double IPA” som har humlat än mer än vad de mest humleberoende öldrickarna skulle vilka. Eller så är det kanske bara den amerikanska retoriken som så väl lyckas sälja in sina öl som vidunderliga humlemonster. Den här ölet har en “hemlig” IBU och 8% alkohol. Den här ölen råkade jag ramla över på Bishops Arms Linnegatan i Stockholm och hur den hade hamnat där visste ingen riktigt varpå jag med ett par välvingade ord lyckads på stifta närmare bekantskap med flaskan. Kanske var det en gåva, kanske är det något vi kan få se framöver?

Så sett till retoriken om ölet så är det ingenting annat än en humleexplosion version större som tar plats i glaset? Amerikanska IPAs är oftast väldigt bra och gör ofta skäl för namnen och de ibland lite lustiga beskrivningarna av ölen men samtidigt kanske det också är just för detta som deras storhetstid nu börjar ge vika för andra trender. För jag tror inte att det är att ölen i sig inte är bra som gör att många börjar finna intresse i andra ölstilar utan att det ibland utlovas mer än vad man får. Precis som när du dricker öl efter öl efter öl från något bryggeri som skryter om allting häftigt i ölen eller hur det där bryggeriet som du alltid har litat på plötsligt har växt sig så stort att deras kvalitet börjar ge vika. Du kommer alltid ha kvar din kärlek för dem och tycka att ölet är bra, men du kommer också att åter börja vidga dina vyer.

Alpine Beer Company Pure Hoppiness

Utseende: Orangegyllene vätska och inte direkt mycket till skum.
Doft: Hampaartad karaktär på dofterna av citrus och tallkottar. Tycker mig ana en sötma att tona ned beskan med och dofterna av kryddig humleparfym, kumquats, grape och några bitar mango och persika. Jag gillar att det är mindre humlekåda och mer humlekotte.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mjuk och rätt fyllig i munnen. Sötman och beskan har slutit fred och samarbetar bra med en krydda som åter igen kommer fram, vilket för tanken åt rågmalt och tall. Mycket grape, mycket citrus, örtiga blommor och utan att snåla med humlen. Väldigt enkel smak, likväl väldigt bra och komplexa söta smaker gör den lite extra intressant.

Betyg? – Bättre. Oerhört lättdrucken tack vare balansen mellan alla delar och jag tror att den med dess grape och tallsmak skulle göra sig bästis med ett bra utbud av ostar. Riktigt ren i smak och doft och det här får väl klassas som en av de “balanserad IPAs” såsom Bells Two Hearted, Three Floyds Dreadnaught m.fl snarare än den typiska västkust IPAn

I fredags var det världspremiär för ett nytt litet svenskt bryggeri – Bryggeri Nyckelbydal. Bryggeriet som drivs utav paret Maria och Göran ligger ute på Ekerö utanför Stockholm och den småskaliga produktionen gör verkligen skäl för sitt namn. Samtliga öl som har tagits fram under året, varav tre stycken fanns att prova under premiären på Farfar Pär på Kungsholmen, baseras på deras egna preferenser. Istället för IPAs, högalkoholhaltiga eller på andra sätt trendiga öl så provar man sig fram till vad det är man gillar; vilket är en väldigt sund inställning som säkerligen kommer att ge bryggeriet en mer personlig stämpel. Med sig till Farfar Pär hade man två stycken saisons, Treudd Saison Insidieux och Treudd Saison Régulier samt deras special ale Lurudden. Tillsammans med Ölhunden Fredrik och den för många kända ölkunskapsbasen Danko så provade vi de tre ölen.

Den lilla restaurangen var förvånansvärt välfylld och både Göran och Maria gick lätt nervöst omkring och pratade om sig och sina öl. Allteftersom de märke att besökarnas omdömen var enhälligt positiva så började de också slappna av och glädjas åt att deras öl togs emot väl. Vilket de förtjänar. För det är sällan man ser ett bryggeri som vågar gå sin egen väg och göra öl som Lurudden med sin tydliga sötma (kandisocker) som trots att den bara var tappad för några veckor sedan redan har fått en lovande komplexitet som kommer att göra under med några månader på flaska. Flaskorna är också värda att omnämna då de är speciellt framtagna för Nyckelbydal och spär på det rustika och personliga som kännetecknar ölen och bryggeriet.

Än så länge är ölen fortfarande i ett utvecklingsstadie och de tre ölen som hade valts ut och tagit med kan mycket troligt komma att ändra sig framöver. Till exmpel var de båda versionerna av Treudd uppdelade till en personlig favorit och en som Danko hade siat skulle vara mer uppskattad som lättdrucken saission (saison sessionöl någon?). Båda två föll mig i smaken och hade sina pros and cons men sammantaget präglades alla tre öl utav en utmärkt ren doft och smak helt utan bismaker med bra längd på smakerna. Men så odlar de också sin egen koriander och snålar inte någonstans för att få fram just den karaktär de önskar. Nu brygger de bara några hundra liter i veckan och produktionen per år är inte stor nog för att kunna börja distribuera i större skala, men de är igång och de är på väg och förhoppningsvis kanske vi kan få se mer av deras öl på någon av de mindre festivalerna i år (SMÖF?).

Nyckelbydal Treudd Saison Insidieux

Utseende: Disigt varmt persikofärgad vätska med stort poröst skum med små till större bubblor. Kanske lite luftigt skum.
Doft: En dold sötma som angenämnt släpper fram saisonaromerna av örtträdgård, gräs och en ren och mild korianderdoft. Det är fruktigt utan att bli för tydligt med vad det rör sig om. Fräscht.
Smak: Medelstor till stor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig och stor mun med mycket smak och mycket kropp som sprider sig. Rund och len med sötsyrlig citrus, fruktkarameller och estrar. En liten släng banan mot slutet.

Betyg? – Bra+. En väldigt ren och fin saison som kunde ha haft en tydligare smakpalett samtidigt som det nog kan dyka upp när ölet får “stillas” något. Kunde också ha fått vara snäppet torrare men det är svårt att klaga på det när ölet egentligen inte har några tydliga bi- eller felsmaker.

Nyckelbydal Treudd Saison Régulier

Utseende: Ljusare gyllene vätska med mörkare inslag med ett fint ljust skum med minimala till små bubblor.
Doft: Doften är mildare än föregående version men har samma söta kryddiga inslag, örträdgården och koriander. Lite torrare och inte lika söt som föregående – vilket jag nog föredrar då det känns mer somrigt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Snäll smak med ljusa frukter, gumminappar och godis. Ren och oerhört välbalanserad. Men även här hade jag nog velat ha en lite torrare finish.

Betyg? – Bra+.  Välsmakande och ren på samma fina sätt som hos Insidieux. Frisk och fräsch.

Nyckelbydal Lurudden Special Ale

Utseende: Chokladkola färgad vätska med fina gyllene strimmor och ett lite mörkare skum med minimala till små bubblor.
Doft: Doften är i början av att bli mer komplex med en mörk sötma och inslag av mörk saison (jämför med Slottskällan Zeven). Mörk bränd malt med korn, citrus och viss fruktighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rund och rätt fyllig utan att bli alltför kraftig. Mörkt kandisocker, chokladkola och torkade mörka frukter och bär. Kanske även lite kaffedränkt sockerkaka? Viss kryddighet som sätter sig mot sötman. Den har både stilen av en mörk belgisk ale och en mörk saison och när de två möter varandra så sker intressanta saker.

Betyg? – Bra(+).  Som den var just nu så är det en aqcuired taste där sötman kommer att utvecklas fint framöver medan jästen kommer att fortsätta ge djup bland smakerna. Troligen något som skulle fungera utmärkt med ost då den har det bästa av både mörk belgisk storng ale och en mörk saison. Komplex och spännande och kommer utvecklas till något väldigt bra.

Sammanfattat var det en väldigt trevlig fredagkväll i den värmande solen och både besökare, bryggare, vänner, okända och en och annan hund och barn verkade hålla med om att det var väldigt lyckat. Vi önskar Marie och Göran ett stort lycka till framöver och hoppas och tror att vi kommer att råkas igen; både personlig och med deras öl.

I vår senaste tävling lottar vi ut ett exklusivt Brooklyn Brewery Brewkit som hjälper dig att själv brygga Brooklyn Black Chocolate Stout. Varje vecka i tre veckor (måndag-söndag) med start förra måndagen så kommer en finalist att koras. I finalen kommer sedan ingen mindre än Garrett Oliver själv att välja ut det vinnande bidraget.

Första deltävlingen såg blotta tre deltagare där Tobias Forsberg till slut stod som vinnare (stort tack till Elin Dahlin och Stefan Ölsvammel Eriksson för de övriga två bidragen). Det vinnande bidraget ifrågasatte fokuset på all öl och inte var det slutligen hamnar. Det är bara att lägga upp ett nytt foto nu idag så är man åter med och tävlar (läs nedan om hur du gör).

Nästa delmoment börjar, nu (13/8-19/8)! Låt bäste bild vinna!

Hur lägger jag upp mitt bidrag?

Facebook har numera den ack så populära Timelinevyn på alla sidor, vilket innebär att ni själva inte kan posta så mycket på vår vägg som syns. Trots det så ska ni ladda upp era foton varpå vi kommer highlighta dem för att alla ska kunna se dem. Ju tidigare i veckan ni tävlar i skickar in ert bidrag, desto större chans att ni vinner!

Så, ut och fotografera med er, ju roligare och fler bilder desto härligare. Använd photoshop, använd coola effekter på din feta systemkamera, gör precis som ni vill. Vad Garrett Oliver kommer att fastna för är högst oklart i dagsläget men ni kan lära känna honom lite bättre här, där Garrett och M2 diskuterar öl, mat, nässlor och tågstölder. Eller varför inte passa på att lära er om ostens underbara värld?

Den bild som vid varje delmoment har fått fläst läsarlikes kommer så att gå till finalen. Alla metoder är dessutom tillåtna för att skaffa flest like’s på just din egen bild, använd fantasin! Att tagga sina kompisar, ölbekanta, allmänt patrask och grannar verkar vara en vinnande faktor. Tagga ingen som inte vill det bara, då blir det dålig stämning vid farstuknuten

Med kärlek och humle till er alla
//Manker och M2

Ett av våra favoritbryggerier från Copenhagen Beer Celebration, Westbrook, har bryggt en tysk mörk lager, schwarzbier, med 10% rågmalt medan choklad- och carafamalt ger den mörka färgen och den lena rostade smaken. Det som gör ölet lite extra roligt är att de av någon anledning har valt att kalla ölet Dark Helmet, inspirerat av en av de roligare filmerna någonsin – Spaceballs.  Ett tema som varit rätt populärt men också har fått lite rabalder efter att LucasFilm har varit sådär glada över referenserna till Star Wars.

Ölet har gått att köpa i Köpenhamn och då vi pratade med Morgan och Edward från bryggeriet  så sade dem att de hoppades att kunna få hit mer av sin öl samtidigt som de fortfarande är rätt små och vill kunna få ut sin öl runt om i USA som ett första steg. Men deras IPA och witbier White Thai finns och har funnits i Sverige så prova dem för det är riktigt bra öl jag hoppas att vi får se mer av.

Idag lades nedan bild upp på BrewDog och den med lite kännedom om Stockholms ölscen och om Svenska ölbloggar kände igen ett par kända ansikten. Dels Afram och George, våra vänner på Sorbon ute i Bromma utanför Stockholm samt MankerBeers egen M2. M2 var nyligen över i Skotland för att tillsammans med de övrig delägarna bakom den kommande BrewDog Bar Stockholm skriva på pappren och resa runt och besöka BrewDogs barer. M2 kommer själv få ge sin berättese om hur allting har skett och vad som kommer att ske men han hälsar redan nu att:

“När James Watt gav mig uppdraget att ta fram en plan för BrewDog bar i Stockholm var det en enorm ära, nu ska vi arbeta hårt för att hitta lokaler och öppna så snart vi kan. BrewDog bar känslan kommer såklart att finnas med i varje aspekt!”

Detta är inte bara oerhört stort och roligt för M2 utan även för den svenska ölscenen. Sverige kommer nu om något att sätta sig på kartan över ölländer!  Ni kommer ju oundvikligen också veta vilka som kommer att ge er de senaste nyheterna om det hela!

Grattis M2, Afram och George – detta kommer bli skitbra!