Häromdagen såg jag att The Rover hade lagt upp sin senaste hamburgare på sin Facebooksida. En entrecoteburgare som i vanlig anda såg helt gudomlig ut; så inte helt otippatbad jag snabbt om receptet (vilket återges rakt av nedan), tog med mig ett par öl och provade att göra min egen. Jag var mer eller mindre trogen receptet, med skillnaden att jag använde ett fikon och valnötsbröd istället för the Rovers superba hamburgerbröd från bageriet i Majorna. Det tar lite tid med att få köttet att nå rätt innertemperatur men det är helt klart värt det och framförallt den stuvade majsen kommer bli något jag kommer köra vidare på.

Till burgaren serverade jag inte potatisklyftor eller liknande som föreslås nedan utan höll det simple med den stuvade majsen, jag tog även Thornbridge Kipling som öl vilket fungerade riktigt bra. The Rover och Sorbon i Bromma håller jag som de två ölkrogar där du kan få de absolut bästa hamburgarna och vågskålen lutar åt The Rovers fördel då de alltid har någon helt nykomponerad specialare. Så är ni i Göteborg och är sugna på riktigt god mat och mer än prisvärd grym öl så ta ett besök på The Rover. Eller så provar ni att göra denna burgaren hemma så kanske den också ser ut som den skall och inte som min hemmasnickrade.

The Rovers Entrecoteburgare

Ingredienser:
Valfritt kött med en god “dry rub” (blanda ihop en egen kryddblandning och massera in i köttet och låt det sugas in)
Kryddor
Hamburgerbröd eller annat val av “botten-och-lock”

Pepparrot
lika delar Majonäs och
Creme Fraische

2 burkar majskorn
1 chilifrukt
Smör
2 dl matlagningsgrädde
salt och peppar

“Fixa en fin stekyta på köttet först, vira sedan in i folie och kör in i ugnen på 105-110grader till stektermometern visar 55grader (om det är entrecote som vi har valt vill säga). Lägg sedan över i kylen för snabb nedkylning så det inte går på eftervärme. Skiva köttet fint och värm snabbt i ugnen tills det är ljummet. Dressingen är bara creme fraiche och majonnäs lika delar samt färskriven pepparrot, salt och peppar. Leta på något bra recept för en schysst bbq glace att ringla över samt stuva majs med chili i och ugnsrosta några fina färskplugg med salt, peppar och lite färska örter och en bra olivolja”.

Till detta serverade jag stuvad majs. Ta majskornen (som fått rinna av sig) och låt dem puttra i lite smör tills de mjuknar lite, släng över dem i en stekpanna och ge dem en fin yta. Lägg tillbaka dem i en kastrull och häll på grädden, skivad chili och salta och peppra. Se till att röra runt så att det inte bränner sig och ta av när grädden är inkokt.

Släng på köttet, dressingen och kanske en skiva ost – här använde jag Svarta Sara som ger en unken touch som funkar grymt med BBQ-såsen, servera antingen med ugnsrostad potatis om så önskas.

Gôtt mos!

De som följer oss på Facebook såg häromdagen att jag provade ett gäng nya brittiska craft beers från bland annat Thornbridge, Moor, Summer Wine och Redchurch. Bryggerier som likt The Kernel, Magic Rock och andra går i fronten för den brittiska ölrevolutionen som likt borde i USA nu börjar ta mer och mer plats. Även fast vi har en förkärlek till amerikansk öl och USA i allmänhet så är det svårt att blunda eller inte lägga in betydelsen av utvecklingen som sker i andra länder. Allting hänger ihop och det börjar idag bli svårare och svårare att kunna ursprungssätta många öl i takt med att bryggare interagerar mer och mer. I Spanien och Italien bryggs det mer och mer och på samma sätt som det är orättvist att påstå att amerikansk öl är detsamma som Coors Light eller en Bud så börjar brittisk öl att komma ifrån sina gamla “pubbitters” och ta nya tag genom nya hungriga bryggare.

Thornbrigde hade två öl på Systembolaget tidigare i år, den mörka IPA’n Raven och traditional ale’en Bracia som båda togs emot rätt väl och som jag personligen tyckte var riktigt bra. Nu kommer även ett par andra öl från bryggeriet som förhoppningsvis också snart dyker upp på beställningssortimentet. Vill man prova dem redan nu så finns de på både fat och flaska på diverse krogar runtom i landet.

Kipling är bryggeriets South Pacific Ale och har humlats med den Nya Zeeländska humlesorten Nelson Sauvin som har en väldigt karaktäristisk arom och smak. Bryggeriet menar själva att man var först i England med att använda humlesorten och oavsett sanningen eller innebörden av det så är den med sina 5.2% alkohol lovande som lättdrucken smakrik pale ale.

Thornbridge Kipling

Utseende: Klar, något urvattnad ljusgul vätska med smutsigt vitt skum som lägger sig som ett poröst lock på ölet.
Doft: Citrus och ljus malt ger en bas som Nelson Sauvinhumlen får dansa fritt på vilket ger aromer av kiwi, passionsfrukt, ananas och grape och en känsla av att du traskar omkring i söderhavet.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Kroppen är lätt och inte alltför fyllig, men med dess alkoholstyrka på 5,2% så hjälper kroppen till att sälja in sig som en oerhört läskande sessionöl. Det finns en sötma i basen där kiwi, passionsfrukt, ananas och persika ligger längre bak. En tydlig grapetouch bryter av fräshören och ger en tydligare beska till ölet. Frisk och fräsch nog för att jag ska få dåligt samvete av att inte ha duschat innan jag öppnade den. Beskan är perfekt och känns samstämd med styrkan i smakerna och dör ut i en behaglig efterbeska av  citrus, kiwi och tropik.

Betyg? – Bättre(+). Sätt den här på fat och den kommer ryka fort som attan. Så lätt men så smakrik och sättet beskan passar in på smaken och kroppen är perfekt. Det lilla pluset kanske är lite väl givmilt men det här är just vad jag har letat efter – lägre alkohol, smakrik och smakstark med en beska som ändå ska vara mild. Det är inga bismaker av att man behöver gå högre i alkoholhalten utan den är enbart vänlig. Hoppas den dyker upp på Systembolaget! Jag drack den här till min hemmagjorda The Rover-entrecotburgare (recept kommer framöver) och ölet passade in superbt med det saftiga medium rare-köttet.

Det är väl (inte alltför..) sällan jag ser något och tänker “attans, det där måste jag ha”. Men när jag ser en ruskigt bra låts namn på en öl, som dessutom är en ölstil jag verkligen gillar, och som är brygd av ett av gängen bakom en av de första bloggarna jag läste – ja då pirrar det lite extra i öltarmen.

Det är Helsingborgs Hembryggargille och Hembryggarbloggen (Facebooksida här) som har gjort en rejäl dubbel-IPA döpt efter en av mina favoritlåtar från bandet Monster Magnet, Cage Around the Sun. IBU’n ligger trots nedan rätt agressiva humleschema “bara” på 91 IBU.

Detta är min första öl från skånegänget vars blogg, trots att jag på den tiden inte var lika intresserad av hembryggning, var en av de första jag frekvent läste. Den har funnits sedan 2008 vilket alltså är i paritet med de äldsta ölbloggarna och vill ni lära er mer om hembryggning, skrivet med en stor del humor, så rekommenderar jag verkligen att följa deras blogg och facebooksida.

I kicked the dog and said lets go…

Humleschema Cage Around the Sun
15g Centennial 11…,00% ?-syra – 30 minuter
15g Nelson Sauvin 11,80% ?-syra – 25 minuter
20g Amarillo 9,60% ?-syra – 20 minuter
20g Centennial 11,00% ?-syra – 15 minuter
30g Amarillo 9,60% ?-syra – 10 minuter
25g Nelson Sauvin 11,80% ?-syra – 10 minuter
30g Centennial 11,00% ?-syra – 5 minuter
30g Amarillo 9,60% ?-syra – 5 minuter
35g Centennial 6,10% ?-syra – 1 minut
40g Nelson Sauvin 11,80% ?-syra – 1 minut
100g Amarillo 11,20% ?-syra – 4 dagar, torrhumling
100g Nelson Sauvin 12,60% ?-syra – 4 dagar, torrhumling

HBG2 Cage Around the Sun

Utseende: Disigt brunaktigt orangefärgat skum med förvånansvärt vitt skum.
Doft: En humlekomplex arom av allt från tydlig persika, lime, grape och citrontvål till likörartade aromer du ofta finner i rejäla triple-ipa’s som 120 minute ipa. Päron, äpplen, ananas – ja är det någon frukt som inte finns med? Doften ger intrycket att den kommer vara mildare än vad den bastanta humlingen fått mig att tro.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kroppen är kraftig men ändå lätt men kolsyran lyfter ut och munnen fylls likväl. Smaken är som ett minfält med humletyper där du inte vet vad du kommer trampa på härnäst, för allt finns med. Men vinner den på det? Allt det man gillar finns med och väl nedkyld så tas udden och det lite poröst lätta bort vilket nog kan lyfta fram fruktigheten mer enhetligt. För att vara en så humlad öl är beskan ändå relativt återhållsam och är väldigt, väldigt bra gömd under all den fina fruktigheten.

Betyg? – Bra+/Bättre-. En svår öl att sätta fingret på. Det är så mycket som sker, så mycket smaker och verkligen extra allt. Beskan är mild, tror man, för plötsligt förstår man att man har blivit lurad och att den bara gömts bakom den enorma fruktportföljen.

Jag har provat ölet vid två tillfällen, en gång själv och en gång med en vän vars smaker jag verkligen litar på och den växer på en, vilket även vän D (som vi kan kalla honom) höll med om. Den allra vildaste beskan tog ett tag på sig att explodera till och det kanske beror på att ölet inte var fullt så kall som den borde? Oavsett vilket är det en väldigt bra öl jag hoppas att de fortsätter finjustera!

Idag firar föreningen Svenska bryggerier Ölets Dag och det gillar vi såklart här på MankerBeer och hoppas att detta initiativ utvecklas till något stort de närmsta åren, mer information hittar ni här. Flera bryggerier kommer under dagen att ha öppet hus eller olika events så kika efter vad, och om, just ditt bryggeri kommer att deltaga.

På MankerBeer dricker vi kopiösa mängder öl vareviga dag, året runt. Så varje dag för oss är Ölets Dag – under de senaste 12 månaderna har vi hunnit med att besöka ett 30tal olika bryggerier, provat nära 2000 olika öl och recenserat många av de, besökt flertalet ölmässor, hängt med några av giganterna inom US craft Beer både här hemma i Skandinavien och i USA, kört tävlingar för er, gjort en egen öl, producerat vårt första releaseparty för en film (BeerWars) och mycket mycket mer. Vi har därför i ovan korta montage försökt att samla lite av höjdpunkterna under 2012.

Vi slänger också in en liten tävling;
Hur många bryggare ser ni i montage’et? Skriv antalet (och om ni orkar vilka) på inlägget på Facebook så får vi se om någon prickar rätt!

Skål!

M2 och Manker

Varje år brukar amerikanska Stone göra ett par samarbetsbrygder tillsammans med två andra bryggerier och ofta är det lite annorlunda ölstilar eller hybrider. Jag skulle nog vilja påstå att de var bland de första med en upphumlad dark ale (Juxtaposition Black Pilsner) med BrewDog och Cambridge medan Saison Du BUFF (Dogfish Head och Victory), San Diego Session County Session Ale (Ballast Point och Kelsey McNair) och Japanese Green Tea IPA (Baird och Ishii) alla har varit väldigt nyskapande.

M2 kom över en av årets samarbetsbrygder, TBA, som bryggts tillsammans med Bear Republic och Fat Head’s. Ölet är en american strong ale på 7,1% där man använts sig av Pale 2-Row, Crystal 60, rostad vetemalt och chokladmalt medan Bravo, Brewer’s Gold, Cascade och Columbus Brewers står för humlen. Man har också haft i brunt socker och sirap för att ge en mörkare färg och ge den extra sötma. Detta är min första öl där Ohiobryggeriet Fat Head’s Brewery & Saloon’s varit med och bryggt ölen så det är med lite extra spänning kapsylen just har åkt av.

Så har vi valt ut en vinnare i vår sommarbildstävling. Vinnarbidraget ser ni här till höger och kommer från Helbergs Humle som lyckats fånga sommar och öl i ett. Att Alesmith X både råkar vara en riktigt bra öl och dessutom har en fin gräsig humlekaraktär skadar inte; den här bilden får oss att vilja sparka av oss skorna, ta fram kylväskan, våra favoritöl och gå ned och sätta oss i en park och njuta av sommaren.

Tack alla ni som deltog och lyckades sprida lite sommarkänsla, dagen till ära så har det varit rätt bra väder i Stockholm och vi lägger orsaken på alla de somriga bilder ni la upp. Framöver ser vi fram emot ölets dag nu på onsdag och i ett senare skede ännu ett släpp på Systembolaget (1a augusti). Men mer om det nu senare, nu ska vi öppna en god öl och njuta av sommaren!