Något flera amerikanska västkustbryggerier kanske har lyckats med bättre än någon är att ta fram ljusare, traditionellt europeiska öltyper som de sedan kryddar eller låta ligga på träfat för att de ska få en såpass vinös karaktär att det nästan bara är kolsyrebubblorna som avslöjar ölets karaktär. Russian River, Almanac och Lost Abbey är bara några exempel på bryggerier som alla gjort sig ett namn för sina högklassiga öl av den här typen. Ser vi österut finns det många andra som gör bra syrliga ekfatslagrade öl men det är främst de förstnämnda jag tycker att jag har fått stora upplevelser med och ölet jag tänkte kika närmre på var inget undantag. När vi var på Lost Abbey/Port Brewing i höstas så visade de oss de enorma utrymmena med lagringsfat, en yta som var större än själva bryggverket gånger två. Likaså var det på Russian River och det är inte så konstigt att många nordvästliga bryggerier satsar mycket på vinfat med tanke på den starka vinkulturen och vinproduktionen i norra Kalifornien och vidare norrut.

Lost Abbey Saison Blanc lät inte alltför spännande när vi stod på bryggeriet men när bryggmästare, och en av mina personliga ölhjältar Tomme Arthur frågade om vi ville ha lite öl med oss var det svårt att inte välja den, efter några veckor av IPAs och Imperial Stouts kunde det vara gott med någonting enkelt tänkte jag. Som alltid med Lost Abbey så var det inte fullt så enkelt. Ölet ska efterlikna ett torrt, krispigt vitt vin och druvsorten Sauvignon Blanc. Nya Zeeländsk humle, gyllene russin och vitpeppar åkte ned i ölet som sedan fick jäsa till sig med Brettanomyces.

Har du tur kan du finna ölet, eller andra Lost Abbey öl till och från i Köpenhamn och då och då har vi även blivit bortskämda med att få ölet hit till Sverige. Galatea som genom Drikkeriget nu tar in ölet hoppas få in mer av dem och det är vi glada för, Lost Abbey har sedan jag började min resa in i ölets värld varit en stor favorit.

Lost Abbey Saison Blanc

Utseende: Klargyllene, aningen matt gyllenfärgad vätska med litet vitt skum som slutar som rester längsmed glasets väggar och en kluddig hinna.
Doft: En typisk Lost Abbey-doft med brettig citrus och den söta, lite tunga russintonen (de har en tendens att ha russin i många av sina öl) och mycket klara drag åt ljusa, syrliga vita viner. Vitpepparn påminner mer om örtigheten i vissa vinär än kryddigheten i många liknande öl som bara blir “peppriga”.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Det börjar lätt men växer i munnen tack vare små bubblor som ändå tar för sig. Det är oerhört rent där den lilla bretten lurar dig att tro att du dricker ett storrt syrligt vitt vin, något pepparn och de lagom beska citrussmakerna från humlen bygger vidare på. En torr, apselsin-zestfylld eftersmak som låter beskan angripa tungspetsen.

Betyg? – Bättre. Ta bort de milda små bubblorna och det är svårt att hålla isär från ett vin. Otroligt rena smaker där pepparn inte blir kryddig utan bara ger en liten touch som med bretten och russinen fångar kärnan i ett torrt vitt vin – lite örtighet och lätt syrlig funk, en stramhet och så lite tryck. Det här är en öl som imponerar på mig och verkligen är bättre än vad jag först trodde att det skulle vara. En perfekt öl på vårkanten och jag hoppas att vi kanske kan få se den hit till Sverige, eller i värsta fall så får den bli ett bra köp om man lyckas finna den i Köpenhamn.

Igår recenserade vi Poppels Vintervärmare Tvåtusentretton och lovade då att vi skulle jämföra den med fjolårets version. Vintervärmare Tvåtusentolv var något starkare till alkoholstyrkan (8.2 istället för 7.8%) och kryddningen skiljde sig lite då man i fjol även hade muskot som komplement till kryddpeppar, kanel och ingefära.  Det är lite missvisande att jämföra öl som har lite olika kryddning och påstå något om deras utveckling och lagringsbarhet. Om “2013an” hade en väldigt trevlig kryddighet trots att kanel och ingefära ibland tillsammans kan bli både bu och bä så är jag rädd att muskoten ska göra ölet lika spretig som vissa pumpaöl ibland kan vara. Varför dra ut på snacket om vad ölet kan vara, är det inte bättre att dricka det?

Poppels Vintervärmare Tvåtusentolv

Utseende: Något rödgyllenbrun klar vätska med litet smutsigt brunbeigefärgat skum som dör till lite smutsiga rester ovanpå ölet.
Doft: Mixen av kanel och muskot drar till lite jänkarinspirerade dofter där ingefäran breddar kryddregistret men det är svårt att inte tänka i termerna av vinter/pumpaöl mer än direkt julöl.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Lätt till kroppen och jämfört med 2013’an så är det lite mer som sker, det är något mer syrlighet istället för sötma och muskoten sticker verkligen ut om man jämför med 2013 – på gott och ont. Muskot kan ge en “love it or hate it”-känsla men det är också en krydda som livar upp. Intressant maltkaraktär som ger lite sultanrussin och plommon likt i en lagrad belgisk ale, något som också lär härstamma från kryddorna.

Betyg? – Bra+. Same same but different om man jämför med 2013 som är sötare och renare i kryddningen medan 2012’an nu är som en mer traditionellt lagrad kryddad julöl. Just tonerna som drar åt en lagrad belgisk ale blir jag intresserad av och det vore kul att gå på djupet om det beror på kryddorna eller malten och lagringen.

Förra året provade jag mest igenom de julöl som släpptes i Systembolagets julölssläpp, tyvärr blev det inte så mycket av de julöl som du måste beställa hem genom Systembolaget. Nu när systembolagets webbeställning och logistiklösning fungerar så mycket bättre händer det desto oftare att jag hittar några enstaka flaskor som jag önskar prova och beställer hem.

En sådan flaska är årets upplaga över Poppels Bryggeris Vintervärmare Tvåtusentretton. Efter att ha hört nästan bara gott om fjolårets version som jag nu i somras lyckades få fatt på ett exemplar av så ville jag nu jämföra de båda mot varandra. Förutom att årets är 0.4% svagare så har man skippat muskoten i kryddmixen. Kvar är kanel, ingefära och kryddpeppar.

Vintervärmare är inte ett helt lika etablerat uttryck i Sverige men desto mer i USA och England där man under vintern serverar lite starkare öl för att värma frusna kroppar under vintern. Till skillnad från vår svenska tradition med julkryddor och lite härligt rostade porters så kan en vintervärmare vara lite hur som, dock skall den vara mörk och ha en lite högre alkoholstyrka. Poppels Vintervärmare Tvåtusentretton kan beställas här och kostar 27,90 SEK för en flaska om 33 cl varm vinteröl. Ölet finns också på de tre lokala Systembolagen Gårda, Mölndal och Mölnlycke i Göteborg.

Om någon timme ger vi er även recensionen av fjolårets vintervärmare och passar då på att jämföra dem för att se hur mycket muskoten spelar in och vilken som egentligen har varit bäst.

Poppels Vintervärmare Tvåtusentretton

Utseende: Klar gyllene rödbrun vätska med litet beigefärgat skum som snabbt faller ihop och dör ut till en klar yta.
Doft: Juligheten är påtaglig med mixen av kanel och ingefära som så många andra julöl också har men som här, lyckligtvis, saknar lite av sötman och trycket vissa julöl kan ha. Jag tycker att det ibland kan ta över för mycket och göra ölen “kryddiga” mer än juliga. Lite bitter rostad malt och karamell och kola dyker också upp och helheten blir som en mörk ale med lite julkrydda.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Lätt till kroppen men med den mjuka och här lite mer sötkryddiga munkänslan så fungerar det bra, lite som jag tycker att en vintervärmare ska vara. Mjukt, värmande utan att bli för alkoholstarkt och även kryddorna virvlar omkring i munnen och hettar till. Det kanske saknas något, någon nätt örtig humle eller liknande som kan ge variation till kryddorna och den mjuka rostade maltsötman men jag lyckas inte övertyga mig att den vare sig hade vunnit på det eller nu har förlorat på det. Julkaka, citronskal, snäll kanelgodis och lite sötma, där har ni smakerna ni kan tänka på när ni parar ölen till julmaten.

Betyg? – Bra+. Pepprig kanel och ingefära balanserar väl, sötman sitter där den skall och maltigheten kan man inte klaga på. Samtidigt är det något jag känner kunde ha stuckit ut. Jag berömmer oftast Poppels för deras mjuka och rena smaker, vilket även årets Vintervärmare har och kanske är det att ölet nästan är lite lättdrucket som är vad jag reagerar på? Oavsett vilket, en bra värmande och mysig öl att ha före, under eller efter julmaten. Jag provade flaskan till en lite hetare äggröra och det var en perfekt kombination.

Ni kanske minns att det för ett tag sedan postades, delades och skrevs lite om Karlshamnsbryggeriet Brygghus 19, trots att de dök upp på Facebook häromåret och att jag och många andra har följt deras resa från ölintresserade till ett producerande bryggeri så var det först nu de tog plats. Anledningen var deras nya härligt provocerande Russian Imperial Stout, Putin, You Cant Have This Beer. Ölet är deras vinteröl på 10,1% alkoholstyrka och inte helt otippat hade Systembolaget lite invändningar på namnet som inte “var inom måttlighetens gräns” varpå det efter ett par turer numera kallas My Balalaika. Kolla gärna på länken så får ni ett par exemplen på vad som anses måttligt eller ej.

Jag hade tidigare aldrig provat något från bryggeriet och efter all uppståndelse med “Putinölet” var det på tiden att ändra det. My Balalaika släpptes nu den 1 december på Systembolaget och kan beställas styckvis för 38,90 kr flaskan. 3000 liter bryggdes och förutom att den kan beställas genom Systembolaget kommer den att finnas på fat lite här och var på fat.

Inann jag kikar närmre på ölet så bad jag en av bryggeriets engagerade medarbetare Dan-Magnus Svensson att berätta mer om bryggeriet och hur det har gått för dem. Följer ni också deras Facebooksida så får ni löpande inblick i hur det är att gå från idestatiet till bryggeri på knappt 2 år.

Vi startade bryggeriplanerna på en hembryggarträff på min gräsmatta i juni 2011. Vi provade våra ölar och av utomstående bedömare fick vi otroligt bra kritik. Detta var att sätta fröet till Brygghus 19. Kommande månader gjordes affärsplaner letades lokal och funderades på bryggerinamn. En annan aktivitet som tog fart var produktutveckling – minst 50 numrerade och testade prototyper hade gjorts innan vi den 23 feb 2012 hade ett nytt bryggverk under testbryggning på Västra Kajen 8 i Karlshamn. Just denna första bryggning gick inte så bra. Ångkondensatorn var undermålig (eller inte inkopplad) och kokaren var desto mer effektiv (eller inte injusterad). Resultatet blev att vi fyllde hela lokalen med ånga och när jag öppnade stora porten gick brandlarmet. Brandkåren var på plats inom 5 miuter och sen var det bryggerivisning för 8 nyfikna brandmän. De hjälpte till med humlingen när de stod i vägen på bryggplatformen. Humlen fick mycket lång kontakttid med vörten och vi trodde första detta blir nog inte njutbart. Men efter jästen gjort sitt hade vi en trevlig ale på fat och flaska. Vi döpte den helt enkelt till Räddningstjänstens IPA.

Sedan dess har vi lärt oss mycket – att starta ett bryggeri som hembryggare innebär otroligt många steg av lärande. Allt från vilka maskine som behövs till hur man hanterar dem. Nu har vi ett bryggverk på 20hl och 6 jästankar på vardera 40hl. Det ger en bra baskapacitet. Till detta har vi möjlighet att fylla fat, där använder vi KeyKeg. Vi kan även fylla flaskor, Där ligger vi på ca 1200 flaskor i timmen och vi räknar med att kunna öka hastigheten efter hand. Sommaren var varm och i slutet av den hade vi byggt ett kyllager för ca 50 pall. Kommande planer är bl a att utöka jästlabbet.

Vi säljer just nu mest inom Belkinge och distribuerar i egen bil och i planerna kommer vi även söka oss till en distributör så att vår öl kan nå ölnjutare i storstäderna. Malmö/Köpenhamn ligger ju nära rent geografiskt. Tittar vi på var vi har våra gillare på Facebook så ligger även Stockholm bra till. Vi kommer ha några om man får säga så enklare ölar dvs ljus lager, ljus ale som tilltalar en bredare publik. Detta behövs så klart för att hålla en basomsättning i företaget. Sen vill vi exprimentera lite och ta fram hembryggarlusten i storskala och då kommer ölar med andra stilar som nu IPA och RIS. Men vi har ett batteri av ölidéer som vi hoppas ska lock en (om utrycket tillåts) ölnördspublik.

Brygghus 19 My Balalaika

Utseende: Mörk brun öl med mörkare inslag, lätt mörkt beigefärgat kompakt skum som lägger sig som ett litet lock.
Doft: Fruktig start som övergår i potent mörk maltlikör med vuxnare inslag av dessertlikör, massa choklad och viss bitterhet.Viss aning av mandel. Mer av likörfruktighet än spritig hetta i doften, om än att det doftar av alkoholstyrka. Chokladlikör, blötlagda mörka bär och en viss syra är mest markerat.
Smak: Lätt munkänsla med okey till bra kolsyra. Oväntat lätt i munnen och kanske lite väl tunn för att vara så stark. Lite mörk mjölkchoklad med viss bitterhet och “likörbär”. Fungerar nog bättre till kraftiga varmrätter än till söta desserter om man ser till hur smakerna kommer fram och till kroppen. Tyvärr känns det inte helt färdig, även om det är inslag i den jag gillar.

Betyg? – OK+/Bra-. Det är inte toppen, än, men det är mycket som är på väg åt rätt håll i en ölstil som jag kan tycka ofta behöver balans och väldigt noggrann finstämdhet. Jag gillar det bärfruktiga och att den inte är på tok för kraftig eller spritig, samtidigt hade den fått ha lite mer kropp. Smakerna är inte spretiga men de samlas inte riktigt, än. Tror att mer kolsyra, lite mer tid på lagring och kanske en lite större maltighet hade gjort den väl.

Det kan hända mycket på bara ett år och för Poppelmans Bryggeri var det inte bara namnändringen till Poppels Bryggeri, expansioner och utökad produktionskapacitet som kommit att utmärka 2013, utan man lanserade också flertalet nya öl samt den experimentella “Projekt-serien”. Ölen i denna serie kommer att bli mer limiterade släpp, vissa kan kanske dyka upp i framtiden medan andra är one off-öl. Deras första öl i denna serie vart en Dubbel IPA som i god Poppelsanda fick namnet Dubbel IPA och som första ölet i projektserien så fick den även tillägget Projekt 001. Bryggmästare Daniel ville att ölet skulle få en bra balans mellan sötma och beska och drog på med både mer malt och mer humle för att finna den rätta maltkroppen. Ölet är nu slutsålt men vi kommer att få se fler spännande projektöl framöver.

Just Dubbel IPA’n var väldigt intressant då den delade dryckesskaran i två – de som tyckte att den var lite klen och lätt och de som uppskattade lite mer sötma och en maltigare bas. När jag drack ölet för första gången för några veckor sedan så förstod jag direkt vad som diskuterades. Ölet är sötare och mer fylligt än de flesta DIPAs du kan finna just nu på den svenska marknaden. Samtidigt tyckte jag att det gav den ett djup och variation i smakerna, om än att humlesmakerna begränsades lite. När jag nu för andra gången provar ölet, som nu har ett par månader på nacken så är det med fokus på just balansen, för jag vet redan att jag tycker väldigt mycket om ölet.

Poppels Projekt 001 Dubbel IPA

Utseende: Ljus, kanske lite mer gulaktig kopparfärgad vätska med smutsvitt poröst skum som lägger sig som ett lock.
Doft: Söta karamelldoppade frukter, mild humlekåda, tallbar och kryddighet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Redan när ölen slår an på smaklökarna i munnen känner jag att jag vill leka runt med ölet innan jag försöker plocka ut smaker. Det är oerhört sötfruktigt och ändå örtigt, lite rivigt och beskt men just sötman och beskan går ihop på ett sätt som jag verkligen gillar, det blir inte antingen eller samtidigt som de inte tar ut varanda. Lite tvåligt. Smakerna är av citrus, söt melon, söta fruktjuice och beskan som sticker fram känns av men kommer också tillsammans med herbal humle.

Betyg? – Bättre. Lätt den bästa svenskproducrade dubbel IPAn, i sällskap med Beerbliotek får man väl säga. Det är fina och varierade smaker, det är grym balans och det är riktigt lättdrucket. Jag är trött på att det ska vara “beskt”, “fruktigt” eller “enkelt” – kan inte en öl få vara lite egen eller för den delen att gå åt olika håll samtidigt? Det jag också imponeras över är hur bra ölet har hållit över tid. Sötman kan bli lite smörig men jag får sålla mig till de som verkligen gillar hur sötman balanserar ölet.

Då är vi bara dagar ifrån årets sista släpp på Systembolaget. Nästa måndag den 2’a februari slår Systembolagets portar upp och tjogvis med tjutande ölfantaster kommer att belägra sina lokala bolag för att komma över gottigheterna som släpps. Vi har varit lite dåliga den senaste tiden på att genomföra ordentliga analyser av släppen men tyvärr är det inte alltid man kan sammanföra sitt privata liv och det som ölens Batman, Mankerman även kallad. När törstiga själar behöver hjälp så tar han dock på sig ölcape’en och ger sig ut i hylldjungeln.

Som om Monopolet inte har snott nog med pengar från oss ölfantaster i år kan man tycka och inte blir det bättre av att även decembersläppet är matat med godsaker. Precis som förr börjar vi med T5-modulen (mer info om moduler finns ni längst ned) för att sedan kika på de mer exklusiva ölen.

I “tefemmans” värld är det vintern och julens vana trogna släpp med mörka öl och lite mer exklusiva och/eller dyra julöl. St Bernardus gör ett par riktigt bra belgiska ales och deras Christmas Ale är inte bara prisvärd med sina 69 kronor utan den fungerade utmärkt i somras och lär inte ha blivit sämre nu. Lite nötig bitterhet paras med sötma av torkad frukt och aningar av kryddor. En riktigt bra Belgian Strong Ale som inte drunkar i kryddor eller alkoholstyrka. Klart köpvärd! En annan förhandsfavorit är Samichlaus Bier, visserligen älskar jag österrikiska Brauerei Schloss Eggenbergs Samichlaus Helles än mer (ett underbart lagringsobjekt) men även dera dubbelbock blir fantastisk med något års lagring. 10 månaders lagring ger den 14% alkoholstarka ölen en lagom komplex smak av plommon, russin och äpplen med en väldigt värmande finish. Väldigt prisvärd och god! Även Corsendonk Christmas Ale är prisvärd, kommer på lätthanterlig 25 cl flaska och fungerar lika bra nu som med något år i källaren. Med lagring rundas den av riktigt förtjänstfullt men redan nu är den en värmande Belgian Strong Ale med lite kryddig touch. Tyvärr har jag inte provat Nils Oscar Vinter Edition 2013 och kan inte riktigt uttala mig om den, men Nils Oscar brukar leverera bra öl och 49 kronor för 50 cl är ett pris ni kan lägga ut för att skapa er en egen bedömning.

Förutom julölen i T5 så kommer ett par riktigt köpvärda mörka öl; Great Divide Yeti Oatmeal Imperial Stout, Left Hand Fade to Black Volume V (en mörk rye ale) och Sierra Nevada Narwhal är alla riktigt goda och plockar du en av varje får du en trio öl som har något för alla som gillar mörkare ölstilar. En len och njutbar imperial stout (Great Divide), en utmärkt imperial stout utan krusiduller (Narwhal) och så den mer lättdruckna och inte fullt lika mörka och kraftiga Fade to Black. En var av dem går loss på totalt lite mindre än 170 kronor och det är det värt. Om inte annat kan du spara dem till den kalla vintern. Nynäshamns Valsviken Vinterporter tycker jag är en väldigt god öl, det är den. Men så har den också varierat något de senaste åren och jag tycker tyvärr att den är lite för högt prissatt. Det tar inte bort att den när den är som bäst är en riktigt bra porter.
EDIT: Great Divide Yeti Oatmeal Imperial Stout skjuts tydligen upp till februarisläppet då det saknar EAN-kod, tack Tommi.

Skippar vi sedan några öl jag inte provat, som Anchors fylliga och lite spännande BigLeaf Maple och lite brittiska saker så kan vi ögna mot T6-utbudet. Här är det lite mer uppblandat vad gäller färger. Till exempel hittar vi mer från Left Hand i form av Warrior Fresh Hop India Pale Ale, en öl där namnet avslöjar lite om hur den kommer vara. I USA är man oerhört noga med att skicka ut de helt färskhumlade ölen fort som attan då det är elegansen i framförallt doften du vill åt. Efter lite transporter, skillnader i värme etc tappar de tyvärr rätt lätt och ölet har nu mer krydda, gräs och citrus än de svårfångade topparna från humlen. Det är fortfarande en god IPA och saknar du ett par bra IPAs över jul så är det en bra öl att ta hem. Eller så kan du satsa dina slantar på Smuttynose Big A IPA som nu med ny censurerad etikett till slut landat på bolaget. En på många sätt klassisk DIPA som många har som sin favorit bland vardagsöl i USA. Mycket grape, citrus och kraft i smaken men ändå med en bra balans från malten. Rekommenderas.

Därefter kommer en trip galenskap. Först ut är Mikkeller Ris a la M’ale som ska efterlikna en ris a la malta. Ska jag vara ärlig totalsågade jag ölet första gången jag drack det. Ris, mjölksyra, körsbär och mandelextrakt… Prova och avgör själva, den är trots allt inte alltför dyr. Troligen har mitt smaksinne ändrats sedan jag först drack den för närmare 3-4 år sedan men det är en typisk öl man gillar eller ogillar. Två heltokiga och extra-allt öl som åtminstone jag verkligen gillar är Stronzo Coffee och Honey Badger. Den 16% starka Honey Badger är en imperial stout fullsmockad med honung men alkoholstyrkan till trots så är den len och på tok för lättdrucken. Som en len njutning med pondus och stor smak, den har varit en favorit på många mässor i år och är ett bra köp om ni inte redan provat den, men dela den gärna med några vänner. Likaså är Coffee Bader på 17.5% ett snällt monster, här tog man honungsbrodern och fyllde den med galna mängder kaffe, resultatet påminner om en kopp öl du fyllt med malda kaffebönor och ett par deciliter honung. Stor smak av “bränt”, hårdrostat kaffe och honung. Sött och lättdrucket, men även detta en öl att dela.

Sist ut i T6 är två belgare jag tycker att ni bara ska plocka på er, inget snack om det. Brasserie Artisanale de Rulles  är världsklass och deras juliga Belgian Strong Ale är inget undantag. Jästkryddig, lite söt och maltmysig på 7.3% alkoholstyrka. Bra pris och tål att lagras, bara att plocka på er några. Detsamma gäller Brasserie Dupont och deras Avec les Bons Voeux. Välbalanserat kryddig, skön sötma som delar en dammig julgran med lite humle. Bra pris på en bra belgare som ni lätt kan spara på er för vintern.

Tar vi då sista stegt till T7 så är det bara tre öl där, men inte vilka som helst. Nystartade ölimportören Constant Companion gör premiär på Systembolaget ( gudagoda De Cam Oude Kriek Lambic 2009 släpps som weblansering den 5/12, 75 cl 162,60 kr 176 flarror) med Monarchy Methusalem. Dortmunder Altbier (Adambier) är en bortglömd ölstil och Sebastian Sauer har gjort ett spännande och häftigt jobb med att föra tillbaka många av dessa och även om Methusalem inte är min favorit bland hans öl så är det ett stycke historia. Lite lättare i kroppen med karamellig malt och båda söt mörk frukt och en syrlighet som penetrerar hela ölet. Spännande. Därefter har vi Harviestoun Ola Dubh 30 Special Reserve. Visst kostar den 94 kronor för en flaska på 33 cl men den är sprängfylld med mörk kakao och fina inslag av whisky och trätunna. “Bara” 8% stark men levererar ändå. En mysöl till julafton jag tycker att ni kan unna er. Sist ut är BrewDog Abstrakt AB:14. Denna gång är skottarnas galna Abstraktöl en Imperial Weizenbock som fått ligga på franska ekspån. Förvänta er mycket banan, syrligt kryddiga inslag från jästen, ekig vanilj och kryddig citrus som jag ändå kan tycka är lite söt. Dock passar den in i deras AB-serie så är väl inget man egentligen kan tycka om den mer än att ölen fortfarande är lite roligt urflippade.

Det var det. Börja putsa era renar, sy era kängor och ladda kassan, winter is coming!

2013-12-02

T5 11419 Fuller’s Past Masters Storbritannien 500 34,60
T5 11909 St Bernardus Christmas Ale Belgien 750 69
T5 11941 Samichlaus Bier Österrike 330 39,70
T5 11942 Innis & Gunn Karlsson’s Choice Storbritannien 330 26,90
T5 11953 Great Divide Yeti Oatmeal Imperial Stout USA 640 96,40 (släpps i februari)
T5 11954 Nils Oscar Vinter Edition Sverige 500 49
T5 11922 Nynäshamns Ångbryggeri Valsviken Vinterporter 2013 Sverige 250 42,30
T5 11923 Left Hand Fade to Black Volume V USA 355 29,90
T5 11949 Sierra Nevada Narwhal USA 350 38,90
T5 11955 Corsendonk Christmas Ale Belgien 250 21,90
T5 11309 Anchor BigLeaf Maple Red Ale USA 355 24,90

T6 11005 Left Hand Warrior Fresh Hop India Pale Ale USA 650 84.3 129.69 3.180
T6 11924 Smuttynose Big A IPA USA 650 78.9 3.480
T6 11925 Mikkeller Ris a la M’ale Danmark 375 57.9 4.000
T6 11926 Stronzo Coffee Badger Danmark 330 94.9 1.500
T6 11927 Stronzo Honey Badger Danmark 330 89.9 1.500
T6 11943 La Rulles Cuvée Meilleurs Voeux Belgien 750 65 1.980
T6 11944 Brasserie Dupont Avec les Bons Voeux Belgien 375 50 3.060

T7 11067 Monarchy Methusalem Tyskland 500 64.4 800
T7 11236 Ola Dubh 30 Special Reserve Storbritannien 330 93.7 1.200
T7 11804 BrewDog Abstrakt 14 Storbritannien 375 129 1.500