Imorgon släpps den femte delen i Göteborgsbryggeriet Poppels Projektserie och turen har kommit till en belgoinspirerad IPA på 6,8% i alkoholstyrka och med måttliga 60 IBU. Bryggmästare Daniel Granath berättar på flaskans etikett att ölet är en hybrid mellan en mer modern amerikansk ale och en traditionell belgisk öl. Genom att slå ihop en saisonjäst med humlesorten Mosaic hoppas han att de som dricker ölet ska känna lite sköna tropiska inslag som går väl ihop med jästens syra. Poppels Projekt 005 Belgo IPA släpps imorgon, fredagen 22/5 i Systembolagets T6-modul (exklusiva butikerna samt på webben) och du får då betala 31,90 svenska kronor för 33 cl av Belgo IPA’n som släpps om 4.800 flaskor.

Poppels Projekt 005 Belgo IPA

Utseende: Förväntat disigt persikofärgad vätska med ett litet ljust skum som faller ihop till lite skum och en rand längsmed glasväggen.
Doft: Det börjar i söta tekakor, kolakaka och söt frukt för att väga över till en fräsch citrusblomsterdoft, aprikosmarmelad och tropisk fruktjuice på tetra. Det varieras rätt friskt och doftmässigt är jästen inte alls så påtaglig som jag kan känna att många öl som försöker gå både åt belgo och jänkarhållet kan bli.
Smak: Medelstor munkänsla med stor kolsyra. Väldigt fyllig och kraftig i munnen med en direkt smak av kolakakorna du serverar toppade med syrlig fruktmarmelad och passionsfrukt. Vissa inslag av melon, grön exotisk frukt och syrliga fruktkarameller. Rätt tydlig underliggande sötma men det känns aldrig sött, eller för den delen för syrligt eller beskt utan snarare rätt torrt där allt hålls ihop och balanseras på ett rätt typiskt Poppels sätt.

Betyg? – Bra+/Bättre-. Har du druckit ett gäng Poppelsöl vet du själv om du gillar det eller inte. Det ölet vinner på i min bok är att den är på hanterbara 6,8% och att du kommer att kunna dricka ett par flaskor utan att tröttna eller att smakerna tappar eller förändras. En bra öl att dricka i kvällssolen eller till en fräsch sallad med lufttorkat.

Nu på lördag släpps det inte bara en massa fantastisk öl i Systembolagets månadssläpp, utan det kommer också flera lokala ölsorter som går att beställa över webbeställning eller på bryggeriernas lokala Systembolag. Ett av dessa öl är Poppels Projekt 002 Russian Imperial Stout, en maffig RIS som de arbetat på en längre tid. Just att de succesivt har arbetat fram ölet genom flertalet prototyper har gett oss ölfantaster en möjlighet att följa resan från första prototypen till färdig produkt. Prototyp 2 eller snarare Imperial Stout No.2 gick och vann pris på Göteborgs Porterfestival och No.1 gick även den att prova något tidigare. Nu när det fädiga ölet släpps tänker vi därför prova den inte annars presenterade Prototyp 3. Poppels butteljerade ett par specialflaskor och prydde dem med mig och M2’s nunor som en liten julpresent till oss. Denna prototyp som tackar oss för ett gott år med lackningar, galna upptåg och djuplodande journalistik är på 9% och har 2 sorters humle samt 9 sorters malt.

Tanken är att ni ska få recensionen av Projekt 002 RIS lite senare idag och kan då se hur de skiljer sig åt och hur det nu snart släppta ölet en gång började sin resa och hur det har utvecklats. Precis som jag gjorde med Traquair 2010 så tänkte jag prova ölen i två olika glas för att se om glasskillnaderna påverkar upplevelsen. Glasen kommer som jag skrev då från Sejdelshoppen och är det lite större Tekuglaset (99kr/styck) och det lite mindre Viticole provsmakingsglas (55kr/styck).

Poppels Prototyp 3

Utseende: Svartbrun mörk vätska med ljusare chokladfärgat skum med minimala till små bubblor.
Doft: Näsan ger dig nötchoklad, choklad och en lätt örtig touch från humlen samt en nysning aska. Mycket mildare och framförallt inte så markerat stark som många RIS’ar kan vara. Vissa lätt komplexa likörtoner och mörk bärighet med blåbär och drottningsylt med riven chokladkaka on top.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smak av blåbärschoklad, mörk knäck och en härlig fruktig finish. Otroligt len och väldigt snäll vilket gör den extremt lättdrucken. Kanske till och med är för snäll för att vara helt stiltypisk.

Betyg? – Bättre(+). Gott som attan och jag gillar att den är lite snäll, därav plusset. Smakar underbart med en bit mörk choklad och likaså en kula vaniljglass. Ska bli intressant att se om Projekt 002 är lika snäll och mjuk den med.

Skillnader mellan glasen:

Utseende: Tekuglaset samlar skummet något sämre vilket inte är så konstigt då ytan är större, personligen föredrar jag ett mindre glas för mina mörka öl då det ser mysigare och framförallt kraftigare ut. Provningsglaset tar denna 1-0
Doft: Åter är Tekuglaset en mästare på att ge dig dofter och här blomstrar ett spektra av olika mörka bär, nyanser av choklad och mörkt kaffe som i provingsglaset trycks ihop och blir till “mörk öl”. Klar vinst för Tekuglaset 1-1
Smak: Smakerna är direkta i provningsglaset, men mycket centrar kring mörk choklad och bär medan det i Tekuglaset blir än lättare och får mer bär och ljus choklad. Ölet luftas mer och får en fräschare framhållning. Även här klar vinst för Tekuglaset som vinner med 2-1

Slutsats: Japp, Tekuglaset levererar och även fast det blev oavgjort sist så får man nog säga att jag har hittat glaset “för mig”.

Idag nåddes jag av nyheten att pyttelilla Tree House Brewing Company frånn Brimfield, Massachusetts tvingats att stänga. Nu kanske ni undrar varför jag skriver en rant om ett så litet bryggeri, eller snarare bryggpub som knappt har mer än en öl utöver de cirka 20 öl som är listade på Rate Beer som faktiskt har druckits utav mer än en handfull personer. Sannolikheten att just du kommer att dricka deras öl är minimal och nu kanske till och med obefintlig.

Anledningen till att jag skriver är att när jag drack deras IPA Julius från en growler hemma hos en vän i Göteborg så kände jag en wow-känsla och att häri ligger något mer än bara en vanlig öl. Varför jag skriver är att när jag ibland blir ifrågasatt för att skriva om ofta rätt svårfunna öl så försöker jag förklara att syftet är inte att vara elitistisk eller skrytsam utan för att visa vad som faktiskt finns. Det finns så otroligt många öl att det är helt omöjligt för någon att inte kunna finna åtminstone en enda öl utav de tusen och åter tusentals öl som finns som man skulle kunna tycka om, som skulle kunna föda ett intresse.

Tree House Brewing Co. kanske aldrig skulle växa sig större, nå regional och sedan nationell distribution. De skulle nog aldrig komma till Europa och sedan få en marknad i Sverige. Eller är det så omöjligt? Se vad vi sa häromåret när vi skrev om Ballast Point Sculpin IPA och folk sa att det är en öl man drömmer om. Idag finns den på svensk mark, kommer att komma på Systembolaget och vi ser öl från Stone, Oskar Blues, Alesmith, Sierra Nevada och många fler på våra krogar. Redan då var både Ballast Point och samtliga andra etablerade på den amerikanska marknaden, men allt började någonstans. Se hur svenska framgångssagor som Brekeriet, All in Brewing, Beerbliotek, Poppels och Omnipollo har gått från att kämpa på nanobasis till att få upp en produktion och ta över stad, land och rike. Vad hade hänt om bröderna Ek på Brekeriet hade mött motstånd från dag ett och efter att ha satsat på sitt bryggeri direkt fått höra att de är nödgade att stänga? Då hade vi inte haft ett toppbryggeri av hög internationell klass. Då hade vi inte haft ett bryggeri som vågar gå sin egen väg och inte kompromissa. Samma historia ligger bakom det All in Brewing gör, det Pang Pang eller det som alla små entusiaster där ute drömmer om att göra. Brygga öl åt en kundskara som uppskattar dig och din produkt. Det fröet växer sig starkare och en dag finns ölen över hela landet och vipps har förutsättningarna ändrats helt för hur du kan sprida dina öl.

Julius var en av de bästa IPAs jag har druckit i år – fruktig tropik, bra humlebett och en skön balanserad beska. Att se ett bryggeri behöva stänga på grund utav att staden menar att det inte är särskilt chillat med ett bryggeri mitt i bostadsområdena (nu vet jag inte hur stort Brimfield är men sååå stort lär det knappast vara) är för mig sorgligt. Ägarna Damien Goudreau, Dean Rohan, Jonathan Weisbach och Nate Lanier kommer att överklaga beslutet och jag hoppas att de får rätt. För även om vi inte lär få prova deras öl här i Sverige så är det kanske såhär nästa stora saga börjar.

Vissa ölstilar har dykt upp över en natt men blivit så självklara att man undrar hur man någonsin kunnat dricka öl utan att ha dem som alternativ. Mot den bakgrunden är det inte så svårt att förstå varför stor stark har ett sådant fäste; för hur nya är inte humlebastanta ales, mörka IPAs, trippellagrade belgiska stouts och moderna lageröl. För det är just den sista där som vi kikar närmre på idag. Modern lager är en mer humlestinn ljus lager, dock utan tvång på att just humlenärvaron har höjts ett steg. För lika gärna kan det vara maltkaraktären som gjorts lite tydligare. Kända exemplen inkluderar allt från Brooklyn Lager till S:t eriks Pilsner och  kanske dess mest kända öl – Mikkeller American Dream.

När jag för dryga månaden sedan besökte göteborgarna på Poppelmans Bryggeri, numera Poppels (hela deras historia finner ni här) så berättade deras bryggmästare Daniel Granath att man hade en modern ljus lager i jästankarna. Tyvärr var den såpass färsk att vi inte fick möjlighet att prova den under besöket utan Daniel ville låta den mogna lite extra innan man släppte iväg den. Lageröl är en svår öltyp att få spännande och medan många faller för frestelsen att göra en riktigt fruktig och rikligt humlad lager så ville Poppels göra en som följer deras andra öl – snälla, rena och lättillgängliga. Deras Modern Lager som släpps i Göteborg nu i dagarna och som kan beställas runtom i övriga landet är en 5,3% stark lager som humlats med klassisk tysk ädelhumle.

En allt populärare lagertyp då många bryggerier sneglar mot smakfulla öl med uppskruvad humle- eller maltsmak. En modern lager har en medelstork smakkropp och ofta en välbalanserad klar ton av humle. Tankarna går inte helt sällan mot amerikanska experimentella bryggmetoder.

Poppels Modern Lager

Utseende: Något mer gyllene, snäppet mörk färgad vätska med litet vitaktigt smutsigt skum på toppen.
Doft: Rätt typisk lager med ljus malt, nyslaget hö och en torr mineralisk ton, ovanpå det vilar nätta inslag av citrus och apelsin. Tycker mig känna fruktigare inslag än så i doften, men de kommer aldrig riktigt fram helt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. För att vara en “modern” lager är humlen lite annonym. Ljus malt, lite kola och halmstrån. Tyska humlen ger en jämförelsevis elegantare ton med lite citrus och örtighet till ölet snarare än de fruktiga inslagen mer modern humle kan ge liknande moderna lageröl. Lite rundare, fylligare än förväntat och nästan med en lite söt finish.

Betyg? – Bra (+). Det här är en öl man ska ta för vad det är. För att vara en lager så är den oerhört bra, den har lagersmakerna av lite smörig ljus malt, citrus och mineral samtidigt som fruktigheten från humlen har en elegantare, kanske också örtigare sida. Sett till Poppels övriga produkter är den ett naturligt steg – lätta och rena öl som inte behöver stå ut. Kanske hade jag personligen gillat lite mer humleriv, men å andra sidan hade det gjort det kämpigare att dricka mer av den, nu passar den grymt till maten eller att bara sitta och dricka istället för en vanlig “stor stark”.

Då var man åter hemma i Stockholm efter ett händelserikt veckoslut i Göteborg som så klart kröntes med En Öl & Whiskymässa. En mässa jag redan har betat av ett par av de negativa sakerna med, vilka jag hoppas att vi får slippa nästa år då vi förhoppningsvis åter få se mässan. Kvar är allt det positiva; alla människor, känslan av att en hel stad äntligen kunde stå stolta över en egen festival och så klart alla de bra ölen.

Det börjar nästan kännas som en festivalvana att hylla Skåne. Är det inte något av bryggerierna så är det Elixir Wines och något från deras portfölj, men så har Skåne också väldigt mycket att vara stolta för. Göteborg var så klart inget undantag och när vi stod hos Malmö Brygghus hade jag till slut svårt att flytta mig de få montrarna ner till Brekeriet – ölen var för bra. Malmö Brygghus hade tidigare en negativ stämpel på sig och ett rykte om halvtaskiga öl och få spännande nyheter, men så kom nye bryggaren Thomas in, fick fria händer och vipps har det hänt saker. Förutom att den nu snart två och ett halvt år skånska lambicen Grand Crew har växt oerhört sedan Stockholm Beer i höstas så är det svårt att inte hylla Hop-Man IPA eller den fenomenala IPA’n Canned Wheat IPA. Den senare har hela 50% mältad och omältad vetemalt och för tankarna åt Three Floyds Gumballhead. Ölet är friskt aromhumlat där den lätta kroppen för fram en fräsch och smakrik öl med allt från blomster till grape och inslag av tropisk frukt. Att också få höra om bryggeriets kommande öl och vad som ligger i gömmorna på bryggeriet vittnar om att Malmö Brygghus bara kommer att växa och växa.

Inte långt bort, vare sig geografiskt eller på mässan stod bröderna Ek från det alltid lika välförtjänt hyllade Brekeriet. Med sig på mässan hade de nyponölet Rosaldin och den snabbt utsålde Breidur (mango och äpplen) – båda öl som jag inte kunde göra annat än att ge väldigt höga betyg. De lyckas verkligen med att fånga upp de rätta inslagen från de frukter och bär de använder och Rosaldin är en öl jag gärna hade haft ett sexpack av hemma. Sedan får man inte glömma öl som BP1 (brett porter 1), BPA (Brett Pale Ale) eller den trevliga Grisetten (3.4% stark brettad saison) – alla med samma höga kvalitet man förknippar med Brekeriet och alla ett bevis på att Sverige har en gömd skatt som säkert skulle kunna nå långt i USA. Ska ni ned på ölfestivalen i Skåne så får ni verkligen inte missa Brekeriet.

Vänder vi temporärt blickarna mot mässans arrangörsstad, Göteborg så fick vi äntligen prova två stycken premiärer. CAP, Mattias Hammenlinds nya projekt öppnade klockan 4 på fredagen upp sin kub för att bjuda på sina två första öl, en Double IPA och en Imperial Stout – båda brygda hos Dugges (därav Göteborgsanknytningen). De båda ölen släpps nu i vår på Systembolaget och tyvärr är de inte värda de 199 kronorna de kommer att kosta per flaska och i vår lilla besökargrupp gick åsikterna isär. Vissa tyckte att de var helt okey, andra att DIPAn var sådär medan stouten bara var bra. Själv tyckte jag att DIPAn var härligt ofiltrerad, utan för mycket beska och med bra smaker av humlekotte, grape och gräs medan stouten kammade hem det högre betyget av de två – riktigt välgjord och full med smak utan att bli för tung. Värt att köpa en flaska i vår, i värsta fall får ni dela den 2-3 pers.

Kanske har man blivit för van med ölmässor och att kunna prova öl från Närke Kulturbryggeri i ohälsosamma mängder, men det går inte att komma ifrån att de är ett av landets bästa bryggerier. Förutom att ha tweakat till receptet på den redan prisbelönta Death by Hops, såklart till det bättre så var det en riktigt färsk dubbel IPA i Huvill och en ett stycke historia i Dubbel Singel Urapa. Jag tror få förstod vad jag menade när jag la upp bilden här till höger och fråga om någon kunde urläsa storheten i ölet och likaså var det nog inte många som på mässan förstod vad det var de drack. Ela Noibla Wen blir spegelvänt New Albion Ale. Med andra ord har man tagit receptet på ölet som tillsammans med Anchor’s Liberty Ale (som kom något år tidigare) nog kan sägas skapade den amerikanska pale ale’en och brygt ölet rakt av. Ölet i sig var långt ifrån de aromhumlefräscha “aporna” vi ser i USA idag, men det är det här jag älskar med Närke – de tar till vara på ett tycke tradition och historia som annars lätt kan gå förlorad. Extra kul då det är få ölnördar som provat New Albions öl.

Mer skånskt då? Elixir Wines portfölj har växt och mognat lite för varje ny festival och mässa och nu har Stronzo funnit sin plats, bryggerier som Hornbeer, Xbeeriment och Det Lille Bryggeri fortsätter att hålla en hög kvalitet och Amagers storhet behöver väl inte förklaras vidare. Just Stronzo körde på stort med sin Honey Badger, en nästan 18% stark imperial stout med mer kaffe och honung än vad som får anses vara det normala intaget för ett halvår. Gillar man en rejäl kaffebomb i ölet så var både Honey Badger och de båda varianterna på imperial kaffestouten Crude Oil (Ravnsort och Papua Nye Guniea) rakt på sak. Jag förstår de som inte uppskattar öl som saknar balans eller som håller tillbaka lite för att hitta en enhetlighet, men här är det all in. Andra öl jag vill lyfta fram från Elixir Wines monter är Det Lille Bryggeri Black Elixir, Amager Lust och Hornbeer Viking Chili Stout som ni bör prova om chansen ges. När Amagers Sinner Series nu är klar, de sista ölen kommer till Systembolaget i vår – så är det klart att vi ska vara glada att ha fått prova på alla ölen. Vissa var väldigt bra medan någon enstaka var okey, men som smågalet projekt får jag ändå säga att det var väldigt lyckat. Sedan är det inte varje dag vi får så mycket av Amager tillgängligt att köpa med oss hem heller..

På Facebook har jag redan under mässans gång berömt Mohawks båda nyheter Belgian Grand Cru och Double Barrel Imperial Blizzard, där framförallt den första av de två är ett garanterat köp om den hamnar på bolaget senare i år. En öl som lätt skulle kunna lura mången belgofil, Skrubbe akta dig. Dessutom kommer de att lagras riktigt bra. Stefan berättade också lite vad som ligger i görningen och det är han och Malmö Brygghus som kommer att stå för moderniseringen av den svenska ölscenen. Inget om alla andra, men nu kommer vi att få se ölstilar och öl vi normalt sett inte förknippar med svensk öl.

Likaså vill jag tipsa om Poppels goda APA och Van Eecke Hommelbier Nieuwe Oogst Fresh Harvest 2012 som båda har just den där sommarflörtiga och nykära blommigheten med toucher av fruktkorg och sol. Mässans bästa öl på många sätt var annars Charlis Brygghus och O/O Brewings CPA – en öl  framtaget för och marknadsfört av GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Alla kan tycka om och vilja dricka öl, oavsett om man har ett funktionshinder eller ej – gå in på deras hemsida och läs med – gillar du öl ska du stödjadetta!

Andra höjdpunkter får väl vara Brooklyn Brewery’s nya mörka IPA There Will Be Black och Mjödhamnens Lingonlunda, en utsökt mjöd med syrliga lingon – ni måste verkligen prova att beställa hem lite av deras produkter från Systembolagets beställningssortiment. Nu sätter vi om fokus mot Köpenhamn och Copenhagen Beer Celebration, ingen vila här inte.