Author Archives | Gästskribenter

images

Gästinlägg: Ölitisterna – Annorlunda ölstilar – Gose och Lichtenhainer

Att ölscenen i Sverige blomstrar är ett understatement av modell jättestor. Både bryggerier och ölfantaster ökar i antalet och så även bloggar om öl. En av de nya bekantskaperna är Ölitisterna, ett gäng ölintresserade som utan att be om ursäkt skriver om de öl de gillar och dricker. Ibland är det lite pretantioner mot att allt ska vara så politiskt korrekt och alla till lags, så de valde en annan väg som likt vi på MankerBeer handlar mer om att ha kul. Ett av deras inlägg fångade mitt intresse lite extra och det handlade om en ölstil som idag blivit något vanligare, från att ha varit nästan utdöd innan – Gose (och dess rökiga motsvarighet Lichtenhainer).

Vi kommer framöver att påbörja en artikelserie om annorlunda och/eller spännande ölstilar där dessa båda är tänkta att vara startskottet. Därför kontaktade jag Ölitisterna och bad om deras tillstånd att sno deras inlägg nästan rakt av – vilket jag fick. Nedan får ni därför en presentation på två ölstilar som blivit allt vanligare. Förutom att nya svenska ölimportören Constant Companion kommer att sälja flertalet gose så har Brill & Co alldeles nyligen fått in Westbrook Gose medan Galatea har fått in en liten sändning av Samuel Adams Gose. Därför känns nedan både aktuellt och kul – så ta till er och missa inte vad Ölitisterna annars skriver om.

/Manker

[…]

Idag behandlar vi Lichtenhainer och Gose.

Gose-flaskaSka vi börja med Gose? Det sägs vara en stil från Leipzig, men det är fel. Precis som vissa rykten säger gällande Berliner weissen så härstammar den från Niedersachsen. Denna gången är det verkligen helt och hållet korrekt då det kommer ifrån den lilla orten Goslar några mil utanför Hannover. Gose är ganska likt en Berliner weisse då det är en relativt låg alkoholstyrka på 4-5% ABV.

En av de största skillnaderna på en Berliner Weisse och en Gose är att man tillsätter salt eller använder havsvatten. Men det är även koriander i ölet vilket gör att det inte löper inom ramen för den tyska reinheitsgeboten och har bara tillåts att bryggas regionalt.
Den absolut största skillnaden mellan dem är ändå att ölet spontanjäser utan att man tillsätter någon jäst.

Enligt original recepten så jäste ölet ordentligt och man försatte det i en stor tunna med ett hål uppe på. När ingen jäst längre kom ur hålet viste man att ölet var redo. Det sattes då på flaska med en enormt lång hals. För er som känner till rosévinet Amadeus så är flaskan ganska lik. Flaskan var inte förseglad på något vis mer än en jästplugg i flaskhalsen. Det var på det viset man lät ölet sekundärjäsa.

I dagsläget finns nu bara tre bryggerier kvar som gör Gose i Tyskland och bara ett i Goslar. Ingen av dem är dock något original bryggerier.

imagesNär andra världskriget var på sin sluttamp tillslut över för det då sista riktiga gosebryggeriet Döllnitz. Men bara ett halvt decennium senare så räddade Fridedrich Wurzler traditionen Gose. Han var den ända kvar som fortfarande kunde brygga Gose och han startade upp att göra det igen och lärde ut hur man gjorde Gose till sin styvson Guido Pfinster innan han gick bort. Tyvärr så orkade inte traditionen hållas vid liv då Pfinster även han gick bort då det var ganska låg efterfrågan på gose. På mitten av 60 talet dog därför Gose ut för andra gången.

Inte förens 20 år senare kom det tillbaka försvann men återuppstod igen 1988, men denna gången för att stanna….tror vi.

Lichtenhainer då. Ja det är lite kul. Första gången jag drack en Lichtenhainer var den från USA.
Även Lichtenhainer brukar ofta blandas ihop med Berliner Weisses. Den stora skillnaden är att man har i rökmalt och att den är betydligt starkare än en Berliner weisse, vilket även ölstilen Grodziskie (även kallat för Grätzer) har. Stilen uppkom egentligen genom  gosen och Berliner weissen. Eftersom man inte fick bygga det i Leipzig egentligen så ville man skapa sig en egen stil och då la man till rökmalt och vips så var Lichtenhainer en egen stil. Namnet har man fått från en liten ord som ligger utanför Leipzig.

Än i dag divideras det lite om huruvida den måste innehålla vetemalt varpå alla i inlägget nämnda ölstilar finns i rätt olika utföranden. Det är också lätt att missa skillnaderna mellan exempelvis en lichtenhainer och en berliner weisse, rökmalten och alkoholstyrkan till trots. De är båda historiska ölstilar med få helt stiltypiska moderna varianter men läser man en gammal skön text från 1915 i boken “Die Bierbraueri” så lär man sig att ölet är väldigt lätt humlat, har rökt kornmalt och att dess karaktäristiska syra kommer från laktobakterier – antingen genom medveten tillsats elelr genom spontan exponering. Jämfört med en Berliner weisse suras ölet inte ned under själva primärjäsningen utan tillsatsen av laktobakterierna görs i ett senare skede (se där vad vissa luskar fram i Dr Max Delbrück’s Brauerei-Lexicon från 1910.

Nu verkar ovan kanske vara en sanning, men så är det inte. Läser man i andra källor så börjar man plötsligt föreslå både 1/3 och 1/2 vetemalt i recepten, samt så börjar dess ursprung variera och växa – vissa har till och med menat att de var belgiska.

Vill ni prova en gose eller lichtenhainer så rekommenderar jag att ni kontaktar Brill & Co för att se om de har någon Westbrook kvar samt att kika in på Constant Companion och se vad de har på flaska.

Posted in MankerBeer Talk2 Comments

934118_10151668817527673_740437129_n

Gästkrönika: Henok Fenties resedagbok – Ölbryggning hos De Molen

Dagens gästskribent är en inte alltför okänd person. Snarare är det en man med både en imponerande samling medaljer och priser från 2012 och som av många anses vara en av landets mest spännande och bästa bryggare – Henok Fentie, som tillsammans med Karl Grandin utgör Omnipollo. Henok kommer framöver då och då att bjuda på lite resedagböcker från sina äventyr och i dagens premiär så handlar det om hur han och Karl förra veckan var på besök i Holland för att brygga hos De Molen. Kick it Henok.

 

9084_10151668817892673_1346218898_nTre år har nu gått sedan vi startade Omnipollo och jag tror faktiskt att ögonblicket när koket drog igång  på De Molen – detta legendariska bryggeri vars eldfängda brygder jag haft ett särskilt ömt hjärta för – var ett av de största.

Vi landar på Amsterdams flygplats Schiphol och blir upplockade av bryggmästare/ägare Menno Olivier. I hisnande fart beger vi oss mot den lilla staden Bodegraven för att hinna se bryggeriet (och såklart smaka på lite öl) lagom i tid till bordsreservationen på den gamla krog som Menno och hans fru drev tills för några år sedan. De minns den gamla goda tiden i kvarnen och illustrerar med hjälp av anekdoter. Mennos gamla bryggverk på 200 liter står kvar i ett litet rum bakom bardisken.

934118_10151668817527673_740437129_nEfter att ha ölbattlat ett tag (vilket i princip innebär att vi tar fram ett öl och så tar han fram en öl och så ska vi ta fram ett öl etc..) så inser vi att han är på hemmaplan och att det är dags att dra sig tillbaka om vi ska slippa solglasögon under morgondagens bryggning.

Under natten går jag igenom detaljer och orosmoment istället för att räkna får. “Vad fan är det du har gjort?! du har packat en resväska full med marshmallows och åkt ner till ett av världens bästa bryggerier för att brygga öl”…”kom igen nu Henok, brygg med magen inte med hjärnan, det blir bäst så, det vet du ju” etc.

574504_10151668817367673_360607234_nOmgivna av ett marshmallowsmoln med doft av vanilj och förenta staterna anländer vi tidig morgon till bryggeriet. Nu ska det bryggas stout. Upp ska vi, minst 13 – 14% i alkoholstyrka…och trögflytande ska det vara. Föreställ dig att du lånat en Maserati med diplomatskyltar. Lite den känslan.

Omnipollo Hypnopompa är en Imperial Stout brygd på marshmallows. Vårt första öl bryggt på De Molen.

/ Henok

Posted in MankerBeer Talk1 Comment

image_3

Gästkrönika: Efter år av väntan – Akkurat och Cantillon Soleil de Minuit

akkulineNedan är en gästkrönika från vår gästskribent Fredrik Bergqvist, en surölsfantast och ölnörd av rang. Han var en av de lyckliga som nu i helgen fick möjligheten att avnjuta Cantillons senaste specialare – den eftersuktade Soleil de Minuit. Självfallet ville han få utlopp för denna galna kväll och vi som goda vänner kom överens om ett gästinlägg. Alla åsikter, tankar och omdömen är skribentens egna.

Soleil de Minuit är en hjortronlambic från det belgiska bryggeriet Cantillon. Den är speciellt framtagen för den internationellt aktade restaurangen/ölkrogen Akkurat och gjordes för första gången 1999. Det skulle sedan ta 13 år innan den gjordes igen. Detta är även en av världens mest eftertraktade öl och förväntningarna över hela världen var enorma när det annonserades ut att Akkurat skulle göra den igen.

Jag och en av mina goda vänner var fast beslutna att vi skulle ta oss upp oavsett vad och flygbiljetter upp köptes direkt när datumet för släppet annonserades ut.

När vi anlände kl 14:50 hade det redan bildats en kö utanför Akkurat. Alla var laddade, stämningen var på topp äntligen skulle vi få smaka på detta legendariska hjortronöl. 15:00 öppnades portarna och alla i kön gick med bestämta steg in mot baren för att beställa sin flaska Soleil. Personalen var väl förberedd och flaskorna åkte ut i snabb fart.

image_3Snabbt hade vi en flaska och två av Cantillons nya fruktlambicglas framför oss. Spänningen var stor, skulle vi bli besvikna?

Första intrycket var en svag hjortrondoft, inte alls det som vi fått beskrivet av den gamla Soleil som man enligt de som druckit kunde känna från ena änden av baren till den andra när någon öppnat en flaska. Tyvärr var det även en stickande fenolisk doft som påminde om bränd plast. Smaken var tydlig av hjortron men tyvärr även här mycket bränd plast. Ölet hade en lägre syra än förväntat och även kolsyran var rätt låg. Det var med blandade känslor vi drack den, onekligen var det som allt från Cantillon väldigt gott, men de skyhöga förväntningarna och år av suktande efter ölet gjorde kanske gjorde att våra förhoppningar inte infriades.

Vi beslutade oss för att hoppa en andra flaska och istället köpa en magnumflaska Cantillon Gueuze 2004. Det visade sig vara det bästa vi gjort en helt fantastisk balanserad gueuze och lagringen på magnumflaska hade gjort den mycket gott. (Vi köpte även en 375ml Cantillon Gueuze 2004 senare under kvällen som inte ens var i närheten så bra). Nu började det hända saker på Akkurat, Jean van Roy bryggare på Cantillon kom in med ett gäng från Moeder Lambic i Bryssel (en av världens bästa ölbarer mer om den en annan gång). Några minuter senare kommer Akkurats general Stene med ett Cantillonfat som han ställer mitt på golvet vid sidan av baren. Det rings i en klocka och baren tystnar. Efter ett kort tack till Jean van Roy förklarar Stene att någon fyller år och denna någon är ingen mindre än Oliver Twist. Vidare förklarar han att därför skänker han fatet till Jugge ägare av Oliver Twist dock måste han öppna det idag.

image_4Förvirring är total först innan folk inser att fatet kommer öppnas på Oliver Twist. Folk glömmer notor andra betalar i panik själv var vi tvungna att svepa en halv magnum.

På vägen upp till Oliver Twist är stämningen glad folk skrattar över Stene’s tilltag. Stene och Jugge bär fatet i varsin ände.

Väl på plats kopplas fatet snabbt på och serveras i en rask takt till ivriga ölälskare. Tillslut fåräven jag mitt glas. Doften har inte alls de där stickande tonerna av bränd plast, utan här är det massa hjortron i doften. Smaken är även den mycket bättre, mycket mer hjortron med inslag av sylt och en fin låg syra och kolsyra. Nu börjar vi snacka! Nu förstår vi mer av varför det här är en så omtyckt öl och vipps togs det in ännu ett glas.

Efter ett par glas från fatet tar undertecknad modet till sig att gå bort och få sig en pratstund med mannen bakom ölet en legend i ölvärlden Jean van Roy. Det disskuteras konstiga etiketter, testbatcher och även flaskstorlekar. Jean var nöjd med ölet, han tyckte fatet var fantastiskt fruktigt medan flaskorna inte var där rent fruktmässigt än. Hur flaskorna kommer utvecklas får vi se med tiden, men troligt är att de kommer att utvecklas lite framöver innan den riktiga lagringen sätter fart. Hjortron kan också vara lite lurigt och tänker man på en viss dubbel ipa med hjortron så brukar den ändra karaktär helt mellan det att den är helt färsk och att den fått mogna några veckor, för att sedan utvecklas vidare efter någon månad.

soleilAvslutningsvis fick vi en inbjudan till Cantillon för att dela några öl med Jean och fortsätta våra diskussioner nästa gång vi är i Bryssel.

Kvällen avslutades på Akkurat med ett besök i källaren och det som anses vara en av världens bästa gueuze 3 Fonteinen Oude Gueuze 1999 en öl bryggd av Armand Debelder (3 Fonteinen) och Karel Goddeau (De Cam) som även fast den fortfarande var fantastisk kändes som den var på nedgång och bleknade brevid magnum gueuzen vi druckit tidigare under kvällen.

Sammanfattningsvis en fantastisk dag enligt uppgift från säkra källor såldes ca 70 flaskor soleil under dagen. Fatet tog ca två timmar att ta slut.

Ja nu är det bara att vänta 13 år igen eller hoppas på att Cantillon har något ess i rockärmen till Akkurats 20års jubileum om två år….

Posted in MankerBeer News, MankerBeer Talk8 Comments

r6RHX - Imgur

Gästkrönika: De 50 mest vilda bryggerierna på andra sidan Atlanten

Idag har Johan ‘Blafa’ Blasberg skrivit en gästkrönika och otroligt bra överblick över de flesta amerikanska bryggerier som på något sätt sysslar med suröl. Vi tackar Blafa något otroligt då den här sammanställningen är riktigt ambitiös och användbar. En bra snapshot av marknaden i USA idag.

XTBl7 - ImgurNu kommer ett riktigt nördinlägg, en stor och omfattande sammanställning på 50 bryggerier som sysslar med vild-, sur-, funky- och farmhouseinspirerad öl – Alla från usa. Listan är den mest ambitiösa jag skådat, både bland svenska och utländska bloggar och den är skriven i syfte att upplysa och inspirera till ett större surölsintresse bland oss svenska öldrickare. Men innan vi tar oss an denna mastiga förteckning tycker jag en liten återblick är nödvändig.

I början av 2000-talet började bryggerier som Lost Abbey och Russian River ta stapplande steg för att fylla ut det tomrum av suröl som fanns på den amerikanska marknaden. Succén var tidigt ett faktum och efterfrågan bara steg. Men det skulle dröja innan marknaden utvecklades. Långa lagringsprocesser, dålig tillgång till fat och en överhägnade risk för infektion på bryggeriet ledde till att andra brygger drog sig för att prova lyckan. Vissa bryggare valde att fasa ut limiterade brygder i liten kvantitet vilket ledde till att efterfrågan och hypen bara steg. Men för några år sedan hände något…

Den amerikanska och också europeiska ölscenen fullkomligt exploderade och en ny typ av öl började sprida sig – De vilda ölen. Hela branschen befinner sig idag i ett kxDTF - Imgurexperimentläge och entusiasterna, mig själv inräknad, nöjer sig inte längre med välsmakande stiltypiska öl, de måste vara intressanta också! Sura, funky, jästdominerade och helt enkelt udda öl har tagit allt större plats och ett efter ett viker sig även de etablerade bryggerierna för den nya trenden. Att peka på en ensam orsak till detta mode vore naivt, naturligtvis rör det sig om en rad faktorer: Belgien har länge varit en inspirationskälla för många amerikanska bryggare och på senare år har kunskapen ökat både hos bryggare och konsumenter. Tillsammans med en mognare marknad är fler bryggerier än någonsin redo att presentera sina tolkningar på belgisk suröl vilka fått ett varmt mottagande av öldrickarna. Vad är det då vi söker som ölkonsumenter? Är vi mätta på humle, trötta på att se bryggerier överträffa varandra i extremstark stout eller tråkar de klassiska stilarna ut oss? Kanske, men inte nödvändigtvis! Låt mig beskriva min kärlek till surölen så ska vi se som om vi kanske närmar oss svaret.

r6RHX - ImgurDet dröjde inte länge förrän jag som nybörjare fastnade för all den fantastiska belgiska öl som fans på marknaden. När jag smakade min första Cantillon var det kärlek vid första sippen, jag föll pladask för dessa udda unika öl men det skulle inte dröja länge innan jag riktade min blick mot USA och deras uppskriva, omtalade suröl som betygssidorna rankade allt högre. Nog mäter sig endast ett fåtal med de perfektion ölen från Belgien besitter men det blev en allt större överraskning och en spänning vid varje ny flaska amerikansk öl jag la händerna på – Hur ska denna smaka? Vad gör denna ölen speciell? Jag tilltalades av experimentlustan som fanns hos amerikanarna och ölen som kunde variera något extremt. Brettanomyces blev en jäst jag snabbt lärde mig att älska och efter den lactobakterierna som ger den härliga syran och karaktären hos många av dessa öl. För mig handlade det aldrig om att jag tröttnat på andra ölstilar, istället blev dessa skapelser ett sätt att uppleva de klassiska stilarna på ett nytt och intressant sätt! Jag tror inte jag är ensam om det här, även om jag personligen är lite väl exalterad. Ska vi gå vidare?

Innan ni tar er an min sammanställning vill jag göra ett litet ansvarsförskjutande. Jag slänger mig rätt slarvigt med termer som vildjäst, brettad, surad, ibland kanske också felaktigt, utan att gå närmare in på bryggprocesser eller jäsning. Jag saknar erfarenheten till detta och överlåter gärna det till någon annan. Stilbegreppen Flemish Red/Flanders Red samt Oud bruin/Flanders Brown är två stilar med flera namn och jag utgår ifrån vad bryggeriet själva kallar ölen.

Ta nu en öl, se över förrådet efter några dyrgripar att skicka iväg, gotta ner er och låt er inspireras över alla dessa fantastiska bryggerier…

 

4 Hands RB / FB
Litet nystartat bryggeri i Missouri. Öppnade dörrarna 2011 och brygger entusiastinriktade öl inspirerade av nya amerikanska öltrender men också med inspiration från mer traditionella belgiska och franska farmhouseöl. Har ett fatlagringsprogram och brygger mycket med vildjäststammar tillsammans med kryddor och frukt. Ännu rätt okända för massan och har ingen direkt hype kring sina öl.

Öl i urval:
4 Hands Cuvee Ange – Suröl lagrad på tre olika vinfat, jäst tillsammans med hallon och björnbär.
4 Hands Pyrus French Saison – Saison med päron, vitpeppar och citrusskal.
4 Hands Prunus Saison – Körsbärssaison, rosa i färgen, kraftig doft av körsbär, jäst och vanilj.
4 Hands Prussia Berliner Style Weiss – Traditionell, mer stiltypisk berliner weisse.

 

Allagash RB / FB
Öppnande 1995 i Maine som ett av de första amerikanska bryggerierna att helhjärtat satsa på att brygga belgisk öl. Brygger idag ett par stycken året-runt öl tillsammans med exponentiella brygder. Mycket belgiska tolkningar och en del limiterade suröl av olika slag, har även sedan 2008 en serie spontanjästa öl kallad Coolship. De sura ölen är ofta riktigt svåra att få tag på och dyra i bytesväg men säkert värda mödan. Jag har smakat ett par stycken av deras belgiska tolkningar och varit imponerad.

Öl i urval:
Allagash Gargamel – Lagrad på franska ekfat i 18 månader tillsammans med stora mängder hallon.
Allagash Coolship Red – Likt en framboos, 2 år gammal spontanjäst öl, lagrad på hallon i 4 månader, toppad med ung spontanjäst öl.
Allagash Coolship Resurgam – Bryggd och blandad likt en klassisk gueuze med 6 månaders, 1,5 år och 2 år gammal spontanjäst öl.

 

Alpine RB / FB
Beläget i Alpine, Kalifornien finns det lilla bryggeriet som gjort sig känt för sina välhumlade öl. I deras produktion finns även ett par suröl att skåda, tappade på flaska går de att byta till sig eller finna i delstaten med lite tur. Deras Chez Monieux, en ljus suröl med körsbär imponerade stort på mig.

Öl i urval:
Alpine Beer Company Chez Monieux – Belgisk lambicklon jäst med vildjäst, körsbär läggs på efter 12 månaders lagring.
Alpine Beer Company Ned – Tolkning av en Flanders Red Ale.

 

Anchorage RB / —
Nyöppnat bryggeri i Alaskas huvudstad. Riktigt intressanta att följa i deras ambition att fatlagra och brygga samtliga öl med brettanomyces och sura bakteriekulturer. Extra roligt är att nästan samtliga av deras öl landat i Köpenhamn och att bryggeriet dessutom besöker CBC i vår. De här ölen behöver ni inte byta till er för att få smaka, och väl är det – brygderna jag provat har varit fantastiska.

Öl i urval:
Anchorage Love Buzz Saison – Saison med rosenblad, apelsinskal och pepparkorn, sekundärjäst på Pinot Noir-fat med brett och därefter torrhumlad med citra.
Anchorage The Tide and Its Takers Triple – Trippeltolkning bryggd med Sorachi Ace och Styrian Golding humle, lagrad på Chardonnayfat tillsammans med brett.
Anchorage Galaxy White IPA – IPA bryggd med galaxyhumle, kumquat, koriander och peppar, lagrad på ekfat med en witjäst, primad med brett och vinjäst.

 

Arbor RB / FB
Arbor är en liten bryggpub i Ann Arbor, Michigan. Bland deras öl finns en rad lovordade suröl som också flasktappats i liten skala. Antagligen svårt att hitta och än svårare att byta till sig men ölen ser intressanta ut och är uppskriva på min lista.

Öl i urval:
Arbor Framboozled – Baserad på deras blond med jordgubbar, lagrad i ekfat med guezue för att tillsätta jäststammar, därefter sekundärjäst med färska hallon.
Arbor Sodibo Barrel Aged Blond Ale – Ekfatslagrad och surad blond ale.
Arbor Velvet Hammer – Baserad på en tolkning av en dubbel, lagrad på ekfat med Hansens gueuze för att tillsätta jäststammar.

 

Avery RB / FB
Sedan starten 1993 har Avery vuxit och är idag ett av de större bryggerierna i USA. Bryggeriet från Boulder, Colorado har i sina fatlagringsprojekt tagit fram en hel del rafflande suröl. För att få närmare tips och genomgångar på deras öl ber jag er kontakta vår averydyrkande vän Balder! De äldre ölen som inte är i produktion kan vara knepiga att hitta i butik, men som populära serier att samla på gissar jag på att de fortfarande finns i källare runt om i USA.

Öl i urval:
Avery Anniversary Fifteen – Belgisk ale kryddad med mörka fikon, hibiskusblommor och vitpeppar jäst med olika brettsträngar.
Avery Barrel-Aged Series 8 – Meretrix – Öl med sura körsbär lagrad på Cabernet Sauvignon-fat i hela 2 år.
Avery Barrel-Aged Series 12 – Oud Floris – Flanders Red-liknande grundöl lagrad på Cabernet Sauvignon-, Burbon-, Rom- och Chardonnayfat.
Avery Barrel-Aged Series 13 – Odio Equum – Senaste ölen i serien, jäst med brett och lagrad i 12 månader med hallon i Cabernet Sauvignon-fat.

 

Block 15 RB / FB
Restaurang och bryggeri i Oregon. Brygger klassisk amerikansk craft beer och sysslar även med en del fatlagringar. Den största delen av ölen går på fat men en mindre del släpps på flaskor från bryggeriet. Kan vara svårt att få tag i på grund av den lilla produktionen och distributionen men ölen har fått riktigt gott rykte och har ni bytespartner i eller själva besöker Oregon bör ni kolla in detta bryggeri.

Öl i urval:
Block 15 La Ferme’ de Demons – Mörk saison på Pinot Noir- och bourbonfat tillsammans med körsbär.
Block 15 Golden Canary – Blend av olika lagrade golden ales, lagrade på Pinot Noir-fat tillsammans med olika brettsträngar samt Lactobacillus och Pedicoccus bakterier för syran.
Block 15 Strawberry Fields – Farmhouse ale med stora delar färska jordgubbar blandad med lagrad golden ale.
Block 15 Framboise White – Belgian Wit med lacto och brett, lagrad på chardonnayfat tillsammans med hallon.

 

Bullfrog RB / FB
Bryggpub i Pensylvania där Terry Hawbaker tidigare bryggde och drog igång surölsprojektet. Terry gick vidare till Farmers Cabinet och flera av er snackade säkert med honom på CBC (Han med hatten). Nu har han flyttat ännu en gång till Pizza Boy där vi kan förvänta oss mer spännande öl. Bullfrogölen har fått gott rykte och blivit rätt hypade, speciellt Terrys öl. De finns att tillgå men är rätt omtalade och därför också lite oskäligt dyra att byta till sig.

Öl i urval:
Bullfrog Black Cherry Bomb – Deras överlägset mest hypade öl, en mörk sur körsbärsstout.
Bullfrog The Jaspers – Flanders Red Ale-liknande öl, lagrad på ekfat 18 månader.
Bullfrog Frambozen – Suröl med hallon.
Bullfrog El Diablo Deluxe – Belgian golden ale på ekspån tillsammans med apelsinskal och tre brettsträngar.

 

Cabinet Artisanal RB / FB
Cabinet Artisanal också kända som Farmers Cabinet är en Restuarang i Philadelphia grundad 2011. Här bryggs en del öl för eget bruk, bland dessa en del sura och spännande öl. De stod med som utställare på CBC 2012 och fat har landat på bland annat Mikkeller Bar.

Öl i urval:
The Farmer’s Cabinet Layover in Berlin – Berliner weisse-inspirerad öl.

 

Captain Lawrence RB / FB
Ett i USA nu välkänt bryggeri beläget i delstaten New York, sedan starten 2005 har de blivit kända för sina suröl. En stor del av ölen är belgiska i grunden men med en amerikansk twist. Captain Lawrence liknar många andra amerikanska bryggerier i det att de blandar friskt mellan stilar och öl. De kör också en hel del fatlagringar som ofta släpps i limiterade serier. Deras suröl är vid det här laget rätt eftertraktade men eftersom de släpps regelbundet så går de att få tag på rätt lätt i ett byte. Jag har smakat ett par av deras öl och de är riktigt trevliga. Cuvee de Castleton är en favorit som jag verkligen rekommenderar, Rosso e Marrone är tung och unik, den har mycket övermogen frukt, läder och funk i doften och är en mer komplex, utmanande suröl.

Öl i urval:
Captain Lawrence Cuvee de Castleton – En lätt, frisk och mjuk suröl bryggd med Muscatdruvor lagrad på franska ekfat.
Captain Lawrence Rosso e Marrone – Lagrad ett år i rödvinsfat därefter toppad med röda druvor.
Captain Lawrence Flaming Fury – Deras lagrade, sura golden ale tillsammans med persikor, svår att få tag på och väldigt eftersökt.

 

Cascade RB / FB
Startade som bryggpub i Portland, Oregon och har därefter arbetat fram ett omfattande fatlagringsprojekt som omfattar över 400 fat. Deras vanliga suröl säljs på puben och endast surölen släpps på flaskor. Deras suröl går i olika riktningar och stilar, en del belgiska tolkningar men också många varianter med frukt. Hos Cascade hittar man också ölen med det fantastiska namnet Vlad the Imp Aler! Jag upplever en genomgående hög kvalitet på samtliga Cascadeöl jag smakat, rekommenderar varmt Sang Noir som är min favorit.

Öl i urval:
Cascade Sang Royal – En blandning av olika ekfatslagrade red ales tillsammans med Cabernet Sauvignon-druvor.
Cascade Drie Zwarte Pieten Sang Noir – Något man valt att kalla en Double Flanders Red Ale. Alltså en starkare tolkning av den klassiska stilen.
Cascade Vlad the Imp Aler – En ljus, sur quad(!) blandad med en bourbonfatslagrad trippel och en kryddad blond.
Cascade The Vine – Också denna en blandning mellan ovanstående ölstilar, denna gången tillsammans med vita druvor.

 

Cigar City / Johnathan Wakefield RB / FB
Cigar City är nog kända för de flesta, floridabryggeriet med de intressanta fatlagringarna och fantastiska ölen förtjänar här uppmärksamhet även om de inte sysslar med suröl direkt. Varför? Jo, för att på senare tid har den ryktbara hembryggaren Johnathan Wakefield (läs mer här) bryggt ett par väldigt uppmärksammande berliner weisse på deras pilotsystem. Skitsvårt att få prova, det säkraste budet är nog en resa till bryggpuben. Planen är dock att öppna eget bryggeri under 2013 och då släppa ölen på bredare skala, vi håller tummarna.

Öl i urval:
Cigar City Pilot Series Miami Madness – Med guava, passionsfrukt och mango.
Cigar City Pilot Series Passionfruit and Dragonfruit Berliner Weisse – Den sjätte högst betygsatta ölen på ratebeer, namnet ger dig ingredienserna.
Cigar City Pilot Series Phat Bottom Apple Berliner Weisse – Bryggd med lokala äpplen.
Cigar City Pilot Series Strawberry-Rhubarb Berliner Weisse – Bryggd med jordgubbar och rabarber.

 

Cisco RB / FB
Cisco Brewers är ett bryggeri, destilleri och vingård på ön Nantucket tillhörande Massachusetts. Man brygger idag en rad vanligare öl tillsammans med två serier entusiastinriktad öl, Island Reserve och The Woods. The Woods är för mig den intressanta serien och utgörs av en rad ekfatslagrade suröl. Jag har länge haft ögonen på bryggeriet och fick nyligen smaka Lady of The Woods vilken överskred alla förväntningar jag tidigare hade, en lätt, torr fräsch suröl med toner av druvor och tropisk frukt som lätt kan mäta sig med öl från andra mer hypade bryggerier.

Öl i urval:
Cisco Monomoy Kriek – Inspirerad av en Flemish red, lagrad tillsammans med sura körsbär i 10 månader.
Cisco Lady of the Woods – Deras lätta, rena suröl, en ljus ale, surad och lagrad på ekfat. Fantastisk frisk och balanserad.
Cisco Winter Woods – En julsuröl! Pinot Noir-druvor, mulling spices (liknande glöggkryddor), honung och rökmalt.
Cisco Full & By Rye Woods – Flemish Red på amerikanska ryewhiskey fat.

 

Crooked Stave RB / FB
Crooked Stave är resultatet av Chad Yakobsons brettanomycesprojekt. Chad skrev sin Masters på just brettanomyces, samt dess egenskaper och användning. Hans öl är nödvändigtvis inte sur men alltid bryggd med 100% brett. Tidigare bryggdes ölen på Funkwerks men nu har han fått egna lokaler i Denver, Colorado. Bland hans öl hittar vi en serie kallad Wild Wild Brett vars syfte är att visa hela spektret av brettanomyces och de unika egenskaper jästen kan ge ölen. Utöver det finns en rad andra intressanta öl som är värda en titt. Jag har haft turen att både smaka och byta till mig ett par flaskor av hans öl och i källaren står bland annat Persica och väntar. Kvaliteten är riktigt hög och ölen är väldigt intressanta att prova, de är verkligen unika! Distributionen är liten men ölen är ännu inte särskilt eftersökt så i ett byte går det rätt smidigt att landa dem.

Öl i urval:
Crooked Stave Persica Wild Wild Brett – Lagrad 9 månader tillsammans mer persikor.
Crooked Stave Wild Wild Brett Green (WWBG) – En väldigt överhumlad öl endast med brettnomyces, ska utvecklas med tiden(!).
Crooked Stave WIld Wild Brett Yellow (WWBY) – Brygg med inspiration av Indien, ölen inkorporerar honung, mango, gurkmeja och andra kryddor.
Crooked Stave Petite Sour – Med inspiration från ölstilar som berliner-weisse, gose, farmhouse wit och saison är detta bryggeriets bordsöl.

 

Destihl RB / FB
Destihl är en liten kedja gastropubar i Illinois som fokuserar på innovativ mat och öl. De utmärkte sig på senaste GABF med en mängd unika suröl i en serie kallad Saint Dekkera Sours. Tyvärr är deras öl för oss väldigt svåra att få tag på men de förtjänar ett omnämnande på grund av deras spännande och unika öl. Vad sägs om fruktölen Hawaii Five-Ale med persika, mango, ananas, jordgubbar och blåbär? Jag har fått två smakprov skickade till mig och uppdaterar gärna med mina intryck efter jag smakat.

Öl i urval:
Destihl Hawaii Five-Ale – Ovan nämnda fruktöl med persika, mango, ananas, jordgubbar och blåbär.
Destihl Saint Dekkera Barrel Reserve Belgian Sour: Strawberry Blonde – Belgisk blond, vildjäst med jordgubbar.
Destihl Saint Dekkera Barrel Reserve Belgian Sour: Gose – Tolkning av den klassiska tyska stilen Gose, bryggd med salt.

 

Dogfish Head RB / FB
Dogfish Head blev bekanta för allmänheten genom Discoverys Brew Master serie och sysslar med en hel rad udda öl. Några av dessa går åt det mer funky hållet. Personligen har jag bara provat Nobel Rot av nedan uppradade öl men likt det mesta bryggeriet släpper gissar jag på även övriga öl är en upplevelse.

Öl i urval:
Dogfish Head Festina Peche – Berliner Weisse tolkning bryggd med persikor.
Dogfish Head Noble Rot – Saison bryggd med ädelrötade druvor.
Dogfish Head Chateau Jiahu – Inspirerade av en öl bryggd för 9000 år sedan i Kina, skapad med ris, honung, druvor och havtorn.
Dogfish Head Namaste – Belgisk Wit med torkad apelsin, citrongräs och koriander.

 

Enlightenment Ales RB / FB
Massachusettsbryggeriet Enlightenment är helt nyöppnat och har knappt fått ut några öl ännu. Ölen är knappast suröl utan snarare nyskapande tolkningar av bland annat belgisk öl. Man gjorde sig ett stort namn när man som första öl släppte en Bière De Champagne, jäst, lagrad och renad efter den traditionella méthode champenoise som används i champangeproduktion. Ölen är uppmärksammade men går att få tag på om man besöker Massachusetts eller hittar en bytespartner där.

Öl i urval:
Enlightenment Brut- Bière De Champagne – USAs första Champagneöl efter den traditionella metoden, beskrivs som elegant, fruktig och uppfriskande.
Illumination Farmhouse IPA – Saison torrhumlad med amerikansk humle.

 

Freetail RB / FB
Freetail är ett litet nyöppnat bryggeri i Texas. Man satsar på att här brygga funky, innovativ öl. 2011 startade man ett fatlagringsprojekt och 2012 fick man en buteljeringslinje så nu finns ölen att tillgå även på flaska, något som underlättar för oss européer som är sugna på att byta till sig en flaska eller två.

Öl i urval:
Freetail Ananke – Grundölen för många av deras övriga suröl, bryggd med vete och råg. Lätt och frisk med toner av citrus och gräs.
Freetail Woodicus – Fatlagrad version av deras Dubble Rye Ale, lagrad på vinfat från Texas och surad med den naturliga bakteriefloran i faten.
Freetail Fortuna Roja – Bryggd med kaktusfikon och sägs ha en smak av vattenmelon, dill och pickles.
Freetail Yo Soy Un Berliner – En Berliner Weisse i klassisk tysk stil.

 

Funky Buddha RB / FB
Liten och väldigt hypad bryggpup i Florida som gjort sig kända för att ha smaksatta, väldigt distinkta öl i sin repertoar, tex. en Pina Colada-öl, Brown alen No Crusts med “Peanut butter and jelly” eller en lönnsiraps porter med bacon och kaffe – den smakade udda och intressant för att säga det minsta! Bland deras sura öl finns ett gäng spännande berliner weisse smaksatta med olika frukter. Svåra att byta till sig då de nästan uteslutande släpps på fat, endast en liten grupp stamgäster som betalat för medlemskap i “Snifter Club” har möjlighet att köpa dem på flaska. Två flaskor har jag lyckats få tag på men de var dyra.

Öl i urval:
Funky Buddha Passionfruit Berliner Weisse – Smaksatt med passionsfrukt
Funky Buddha Key Lime Berliner Weisse – Smaksatt med lime.
Funky Buddha Raspberry Berliner Weisse – Smaksatt med hallon.

 

Funkwerks RB / FB
Litet och nyöppnat, saisonfokuserat bryggeri i Fort Collins, Colorado. Brygger ekologiska öl och sysslar dessutom med fatlagringar. Vunnit silver och guld på GABF för sin saison och fortsätter nu utveckla verksamheten. Ölen går att hitta i Colorado med omnejd och bör inte vara särskilt problematisk att få tag i.

Öl i urval:
Funkwerks Saison – En klassisk, stiltypisk saison.
Funkwerks Cherry Saison – Ölen ovan tillsammans med körsbär.
Funkwerks Brett Dream – Saison med två sorters saisonjäst och en mindre del brett.

 

Hill Farmstead RB / FB
Kanske det mest uppmärksammade bryggeriet på andra sidan Atlanten just nu! Shaun Hill, grundaren av bryggeriet var tidigare verksam på Norrebro Bryghus i Köpenhamn men bestämde sig för att starta eget i Greensboro, Vermont där han har familjeband. En stor del av Hill Farmstead produktion utgörs av farmhouseöl, gärna med en lokala ingredienser. Ölen är bland den mest eftersökta på bytessidor och man får räkna med att den är svår att hitta. Har man vägarna förbi Köpenhamn finns ett par öl fortfarande kvar på Mikkeller Bar. Allt jag har smakat har varit fantastiskt, deras saisoner är bland de bästa jag druckit och jag ser fram emot att fortsätta utforska detta bryggeri.

Öl i urval:
Hill Farmstead Mimosa – Med citrus som inspiration, bryggd med Citra, Galaxy, vete och citrusskal tillsammans med brett på vinfat i 8 månader.
Hill Farmstead Arthur – Syrlig saison med amerikansk malt och europeisk humle. Fantastisk frisk och härlig.
Hill Farmstead Juicy – Deras första rena suröl, lagrad på mimosa faten tillsammans med nyazeeländsk och amerikansk humle.
Hill Farmstead Vera Mae – Saison med honung och maskrosor. Blommig, mjuk och frisk.

 

Goose Island RB / FB
Det nu Anheuser-Busch-ägda bryggeriet i Chicaho, Illinois är ett av landets större. Goose Island känner vi främst genom deras mörka underverk, Bourbon County serien och King Henry, men bryggeriet sysslar även med en del belgiskinspirerad öl i en serie man kallar Vintage. I denna serie hittar vi både fruktöl, suröl och saisoner i belgisk tappning. Goose Island distribuerar i alla 50 stater och även i en rad europeiska länder, däribland Sverige. Vi har till och med fått ett par flaskor av dem till bolaget och mer verkar det bli.

Öl i urval:
Goose Island Sofie – Saison, jäst med vildjäst och lagrad på vinfat tillsammans med apelsinskal.
Goose Island Lolita – Belgisk hallonale, jäst med brettanomyces och färska hallon.
Goose Island Juliet – Jäst med vildjäst och lagrad på cabernet-fat tillsammans med björnbär.
Goose Island Madame Rose – Sur mörkare körsbärsöl, lagrad på ekfat i två år med körsbär, jäst med en flamländsk jästkultur.

 

Ithaca RB / FB
Ett mindre bryggeri i delstaten New York. De brygger egentligen bara två suröl i deras limiterade Excelsior-serie. Kvaliteten på dessa är dock väldigt hög och ölen är försvinner kvickt när de släpps. Jag har varit förunnad nog att smaka dessa öl vid flera tillfällen och Brute håller jag som en av mina absoluta topp öl, den är verkligen värd att leta efter eller byta till sig om man gillar, lätta, enkla, fräscha och fruktiga suröl.

Öl i urval:
Ithaca Excelsior! Brute – Bryggd med korn, vete och majs tillsammans med lagrad humle och jäst med brett på ekfat i många månader, uppjäst och avslutad med champagnejäst.
Ithaca Excelsior! Le Bleu – Bryggd med amerikanska blåbär och brett, även denna efterjäst med champagnejäst.

 

Jackie-Os RB / FB
Pub och bryggeri i Athens, Ohio. Brygger likt många andra innovativ och experimentell öl varav en del är suröl men långt ifrån allt. Ölen släpps i rätt små kvantiteter men de brukar dyka upp på bytesforumen då och då. De två suröl jag smakat från bryggeriet har hållt riktigt hög kvalitet och jag kommer hålla utkik framöver.

Öl i urval:
Jackie-Os Dynamo Hum – En surad veteöl med hallon, ren, lättdrucken och väldigt välsmakande.
Jackie-Os Funky South Paw – Pale Ale med brett.
Jackie-Os Cherryman (Cabernet) – Porter lagrad med sura körsbär och bigarråer i vinfat fyra månader.
Jackie-Os The Grand Wazoo (Batch 4) – Bryggd med hallon och därefter lagrad på bourbonfat. Udda och unik.

 

Jester King RB / FB
Ytterligare ett intressant bryggeri i Texas. Jester King slog upp portarna i 2010 med ambitionen att brygga farmhouse ale av högsta kvalitet. Bakom spakarna står bröderna Jeff och Michael Steffing som också samarbetat en hel del med vår gode herre Mikkel. Det innebär att många öl nått norden och en del även Sverige via Brills sortiment, om ölen förblir här återstår att se. Ölen som jag smakat har varit bra men de höga topparna har varit få, tyvärr har jag ännu inte smakat deras renodlade suröl, därför är jag väldigt nyfiken på nedanstående öl.

Öl i urval:
Jester King Buddha’s Brew – En sur veteöl jäst endast på ekfat, vid flasktappning är en levande bakteriekultur från kombucha tillsatt.
Jester King Boxer’s Revenge Barrel-Aged Wild Ale – Ljusare farmhouse ale lagrad på både whiskey- och vinfat, jäst med vildjäst därefter torrhumlad.
Jester King Bonnie the Rare Berliner Weisse – Ett försök till en stiltypisk, traditionell berliner weisse efter ett gammalt recept.
Jester King Funk Metal – Fatlagrad stout på 8.2% jäst med husjästen och brettanomyces, surad på faten med Lactobacillus och Pediococcus bakterier.

 

Jolly Pumpkin RB / FB
Jolly Pumpkin med restaurang, cafe och bryggeri i Michigan är ett av de mest kända bryggerierna som sysslar med fatlagring, farmhouse- och traditionellt inriktad öl, ofta inspirerad av Belgien och Frankrike. Deras öl är rustika, unika och väldigt välgjorda och når regelbundet Europa och går då att finna i Danmark och hos webbshoppar.

Öl i urval:
Jolly Pumpkin La Roja – Blandning av amber ale lagrad på ekfat från två till tio månader.
Jolly Pumpkin Bam Biere – Torrhumlad saison med stor jästkaraktär och lätt syra.
Jolly Pumpkin Bambic – Ovanstående saison blandad med deras spontanjäst lambic.
Jolly Pumpkin Sobrehumano Palena ’Ole – Samarbetsöl med Maui brewing, ett lätt frisk och blommig suröl med passionsfrukt och körsbär.

 

Logsdon RB / FB
Litet ekologiskt bryggeri på landsbygden i Oregon, odlar sin egen humle och Schaerbeeksekörsbär på gården. Brygger för tillfället 6 olika farmhouseöl. Bryggeriet är omtalat men långt ifrån hypat, med en bytespartner i krokarna går det säkert att få hem ett par flaskor.

Öl i urval:
Logsdon Seizoen Bretta – Bygger på deras grundsaison som är primad med päronjuice och efterjäst med brett.
Logsdon Peche ’n Brett – Seizoen Bretta lagrad med stora mängder ekologiska persikor.
Logsdon Oak-Aged Bretta – Ekfatslagrad variant av samma saison.
Logsdon Cerasus – Flanders red ale med körsbär.

 

New Belgium RB / FB
Det hörs på namnet, New Belgium i Colorado är inspirerande av belgisk öl men brygger för den sakens skull inte stiltypiskt. Istället bryter man mot traditionerna och gör öl med intressanta ingredienser och stor fantasi. Deras sura öl har satt bryggeriet på kartan och är populära bland entusiaster i USA. I deras mer spridda Lips of Faith serie hittar vi spännande säregna öl och utöver det släpps en del limiterade suröl i mindre kvantitet från bryggeriet. Vi har ett par gånger sett deras öl i Köpenhamn men ska man få tag i någon av deras mer hypade öl är det bytesvägen som gäller.

Öl i urval:
New Belgium La Folie – Deras första fatlagrade öl ligger på franska ekfat i ett till tre år och är inspirerad av Flanders ölen.
New Belgium Lips of Faith – Tart Lychee – En blandning mellan ekfatslagrad öl och öl kryddad med lychee och kanel.
New Belgium Lips of Faith – Eric’s Ale – Ekfatslagrad öl, utblandad med basöl av hög alkoholstyrka och persikojuice.

 

New Glarus RB / FB
New Glarus från staden med samma namn i Wisconsin är ett av USAs största mikrobryggerier. Men nog finns det intressanta öl för det, man brygger en variation av stilar och en hel del spännande sur- och fruktöl. I deras Unplugged serie finns fantasifulla öl och tillsammans med R & D projektet är utbudet av syrlig öl stort. Öl som Raspberry Tart och Wisconsin Belgian Red hör till de mest klassiska fruktölen vi hittar i USA och smakar väldigt gott, det ska dock påpekas att dessa saknar vidare syra utan är mer renodlade fruktöl. Vissa av deras öl är lätta att hitta runt om i staterna medan andra kräver större uppoffring, R & D säljs till exempel endast på bryggeriet.

Öl i urval:
New Glarus Serendipity – Ny året-runt öl vars betyg skjutit i höjden på betygssidorna, bryggd med äpplen, körsbär och tranbär.
New Glarus Raspberry Tart – En av deras mest klassiska öl, också tillgänglig året runt. En fruktöl med hallon som doftar något makalöst, smakar nästan som saft!
New Glarus Unplugged Wisconsin Cran-bic – Delar av ölen har fått infekteras av luften varefter tranbär tillsatts.
New Glarus R & D Bourbon Barrel Kriek – Ale med körsbär lagrad på bourbonfat tillsammans med alejäst och lactobacillus.

 

Night Shift RB / FB
Ännu ett litet nyöppnat bryggeri i Massachusetts. De första ölen släpptes i mars 2012 och har sedan dess hittat hela vägen till Köpenhamn. Bland deras hitills släppta öl finns två intressanta tolkningar av berliner weisse och fler är på väg ut. Jag hoppas mer av dem når norden för Ever Weisse var en av förra årets godaste öl!

Öl i urval:
Night Shift Somer Weisse – Berliner weisse lagrad med ingefära och citrongräs.
Night Shift Ever Weisse – Berliner weisse lagrad med jordgubbar, kiwi och torkade hibiskusblommor.
Night Shift Mainer Weisse – Berliner weisse lagrad med vilda blåbär och kanel.
Night Shift Wild Queen – Surad saison lagrad på rödvinsfat med hallon.

 

Odell RB / FB
Odell från Fort Collins, Colorado är ett av de äldre bryggerierna i USA och grundades redan 1989. Sedan dess har bryggeriet vuxit kraftigt men det var inte förrän 2010 då man införde ett bredare fatlagringsprogram och en buteljeringslinje för 75 cl flaskor som bryggeriet blev intressant ur surölssynpunkt. Man lanserade då sin Cellar serie med en del intressanta öl. Ölen har en stor spridning runt om i USA och en del av deras enklare öl når Europa och Sverige.

Öl i urval:
Odell Friek – Tre lagringar av deras kriekinspirerade öl blandas och mot slutet tillsätts hallon.
Odell The Meddler Oud Bruin – Tolkning av en klassisk Oud Bruin, lagrad 18 månader på ekfat.
Odell Deconstruction (2012) – En blend av golden ale lagrad på olika sorters fat, faten varierar från år till år.

 

Ommegang RB / FB
Ommegang grundades 1997 i delstaten New York, inspirerade av Belgien är deras mål att brygga så autentisk öl som möjligt. Har satt standarden för amerikanska tolkningar av belgisk öl och fortsätter imponera med sina rena välsmakande öl. En del har nått Svergie och deras Quad landade till och med på systembolagets hyllor för ett par år sedan. Nedan beskrivna öl är dock svårare att hitta tyvärr.

Öl i urval:
Ommegang Aphrodite – Limited fruktöl med brett, bryggd med hallon och päron.
Ommegang Rouge Grand Cru – En autentisk Flemish Red bryggd på Bockor i Blegien, serveras endast på fat.
Ommegang Zuur – Samarbetsbrygd med Liefmans, bryggd i Belgien, en Flemish Bruin lagrad på körsbär.

 

Port Brewing/Lost Abbey RB / FB
Lost Abbey är ett legendariskt Kalifornienbryggeri skapat av den nu världskände Tomme Arthur som sysslat med suröl och annan experimentell öl ett bra tag. Deras Yellow Bus är kanske den mest eftersökta amerikanska surölen på marknaden och med andra öl som Isabelle Proximus, Cable Car och sin Veritas serie är det inte konstigt att bryggeriet har ett gott rykte. Tack vare Brill finns en del av deras öl i Sverige men deras ovanligare flaskor måste man söka sig över Atlanten för att få tag i.

Öl i urval:
Lost Abbey Isabelle Proximus – En samarbetsöl mellan några av ölvärldens största namn, nästan omöjlig att få tag på men ack så fantastisk.
Pizza Port Cuvee de Tomme – En tung och stark suröl på hela 11%, bryggd med mörkt socker, sura körsbär och lagrad på amerikanska bourbonfat med 3 olika brettsträngar.
Lost Abbey Duck Duck Gooze – Hyllning till de belgiska spontanjästa ölen. En ljus och ren brygd som utgörs av en blandning ung och gammal öl i gueuzetradition.
Lost Abbey Framboise de Amorosa – Deras stora hallonöl är i grunden Lost and Found, lagrad på rödvinsfat med tre giv hallon.

 

Pour Decisions RB / FB
Nytt bryggeri från Minnesota startat i 2011 av ett gäng prisbelönta hembryggare. Om deras öl klarat uppskalningen återstår att se, ännu har bara ett fåtal öl letat sig ut på hyllorna men de ser synnerligen intressanta ut. Bland deras öl syns en hel del brettnomyces men ännu är bara berliner weissen släppt på flaska.

Öl i urval:
Pour Decisions Acerbity – Klassisk berliner weisse.

 

Russian River RB / FB
Bryggeriet i Santa Rosa, Kalifornien är tillsammans med Lost Abbey ett av de mest beryktade när det handlar om suröl. Sedan starten 1997 har Russian River varit ett av de mest inflytelserika bryggerierna i USA och deras öl har en enastående kvalitet. Bryggeriet har växt sig stort och drivs sedan 2003 av makarna Vinnie och Natalie Cilurzo. Deras öl har nästan definierat vad den amerikanska surölen egentligen är och hör till de öl jag menar att var ölentusiast bör har ha smakat. Tyvärr är det inte så lätt att få tag på dessa brygder, det är nästan uteslutande bytesvägen man måste gå om man inte själv besöker landet. Deras vanligare öl finns dock att tillgå med ganska bred distribution så de är lätta att köpa och därför enklare att byta till sig eller finna på plats.

Öl i urval:
Russian River Supplication – Brown Ale på Pinot Noir-fat i ett år tillsammans med sura körsbär Brettanomyces jäst samt Lactobacillus och Pedicoccus bakterier.
Russian River Consecration – En mörk stark suröl lagrad på Cabernet Sauvignon-fat tillsammans med svarta vinbär.
Russian River Beatification – En 100% spontanjäst öl med inspiration av lambicbryggerierna i Belgien, smak varierar lite från batch till batch.
Russian River Framboise for a Cure – En Chardonnayfatslagrad hallonöl som släpps en gång om året, alla intäkter går till Sutter Breast Care Center.

 

Saint Somewhere RB / FB
Ett litet floridabryggeri grundat 2006 som endast brygger saison och annan farmhouseöl med originella kryddningar. Ännu har ölen inte nått någon bredare framgång så flaskorna lär vara billiga att byta till sig om man är sugen på ovanlig farmhouse bira. Samtliga nedanstående öl är utöver saisonjästen jästa med en gnutta vildjäst.

Öl i urval:
Saint Somewhere Saison Athene – Kryddad med kamomill, rosmarin och svartpeppar.
Saint Somewhere Lectio Divina – Blandning mellan en abbey dubbel och en saison.
Saint Somewhere Pays du Soleil – Kryddad med palmettobär och hibiskusblommor.

 

Southampton RB / FB
Välkänd, duktig bryggpup i Southhampton, New York. Har egentligen släppt väldigt få vildjästa eller sura öl, men då dessa fått ett gott rykte och stor hype väljer jag att omnämna dem här.

Öl i urval:
Southampton Black Raspberry Lambic – Tolkning av traditionell framboos, lagrad på ekfat i 21 månader.
Southampton Berliner Weisse – Bryggd i klassisk stil på traditionellt sätt, ligger endast på 2%.
Southampton Uberliner – En Imperial version av ovanstående öl.

 

Stillwater RB / FB
Stillwater är unika i denna listan i det att ölen är fantombryggda hos andra bryggerier. Receptkreatören heter Brian Strumke och är baserad i Baltimore. Stillwater har högtravande ambitioner i att skapa öl likt konst. Främst rör det sig om farmhousetolkningar av olika stilar. En del öl har landat på krogarna i Sverige och även frekventerat kranarna på Mikkeller bar. Brian kommer tillbaka till CBC för andra året i maj!

Öl i urval:
Stillwater Existent – Belgiskinspirerad, komplex öl, kryddig och maltig med en del drag av bär.
Stillwater Cellar Door – Sterling och Citra humle ger denna Witbier en gräsig och citrusdominerande karaktär.
Stillwater Bri-Witter Weisse – Berliner weisse som funnits på bland annat Mikkeller Bar ett par gånger, kryddad med hibskusblommor.

 

Squatters RB / FB
Salt Lake Brewing Company mer kända som Squatters är en bryggpup i Utah. Likt andra omnämnda bryggpubar finns ett fåtal suröl som sätter dem på kartan och de bör därför uppmärksammans. Hos Squatters finns bland annat valen Fifth Element som man får leta länge efter. Deras 529, en oud bruin inspirerad av Rodenbach har jag haft nöjet att smaka och den var av absolut toppklass.

Öl i urval:
Squatters Fifth Element – Ekfatslagrad suröl med gyllene färg och champangeaktig kropp
Squatters 529 – En oud bruin inspirerad av Rodenbach lagrad på ekaft i 18 månader.

 

Surly RB / FB
Surly från Minnesota är ett bryggeri som de senaste åren varit på mångas läppar. Produktionen har exploderat och bryggeriet är snart bland de mest namnkunniga i USA. Man har nyligen börjat jobba mer med fatlagring och snart kan vi förhoppningsvis se mer suröl rulla ut från dem, hittills har de inte varit särskilt många. Surly brygger populär öl men de är inte riktigt lika upphaussade som andra bryggerier.

Öl i urval:
Surly Pentagram / Five – En mörk ale jäst med endast brett lagrad på rödvinsfat.
Surly Two – En stout bryggd med mängder av tranbär.

 

Telegraph RB / FB
Litet bryggeri i Santa Barbara, Kalifornien som i sin bryggning strävar efter att skapa unik öl i mindre skala samtidigt som man beaktar arvet från de första bryggarna som etablerade sig i delstaten. Telegraph har som ambition att brygga säreget amerikanskt öl fyllda av kreativitet men alltid med en vink till historien. Bland amerikanarna har bryggeriet ännu inte nått några höjder men surölen börja stiga i popularitet. Jag hoppas själv få smaka någon av deras brygder snart.

Öl i urval:
Telegraph Reserve Wheat – Bryggd med en tanke på tiden innan jäsningen gick att kontrollera, kryddad med citronverbena, en citrusdoftande ört.
Telegraph Gypsy Ale – Inspirerad av resandefolkets kultur, bryggd med råg, omältat vete och plommon, jäst med brett.
Telegraph Petit Obscura – Brygg med den sura mäsken från deras barley wine, förr i tiden gällde det att ta tillvara på alla ingredienser.
Telegraph Obscura Arborea – En oud bruin, inspirerad av den flamländska ölstilen.

 

The Ale Apothecary RB / FB
Paul Arney som tidigare arbetat på Deschutes med bryggning och receptskrivande startade 2011 det lilla hantverksbryggeriet The Ale Apothecary i Bend, Oregon. Här satsar han på att endast släppa fatlagrade öl. Paul talar i intervjuer om unika varianter av spontanjäst öl, innovativa tekniker och tur som en viktig ingrediens i samtliga öl. Ölen har knappt kommit ut på marknaden men bryggeriet är i mina ögon ett av de mest intressanta bryggerierna på väg upp och jag rekommenderar att ni håller ögon och öron öppna. Jag förväntar mig bra grejer härifrån. Kolla gärna Pauls välskrivna blogg om bryggeriet här.

Öl i urval:
The Ale Apothecary La Tache – Första ölen ut på marknaden, beskrivs som väldigt funky med en mjuk fin balans.
The Ale Apothecary Sahalie – Suröl jäst på olika sätt lagrad på rödvinsfat.

 

The Commons Brewery RB / FB
Från början ett nanobryggeri i Portland, Oregon med namnet Beetje Brewery som nyligen expanderat.  Ölen är nästan uteslutande farmhouseinspirerade och säljs i mindre skala i ölbutiker och pubar i Portland. En del av ölen flasktappas och det vore verkligen kul att smaka en flaska för The Commons kan nog göra bra öl.
Öl i urval:

The Commons Flemish Kiss – En american pale ale efterjäst med brettanomyces.

 

The Bruery RB / FB
The Bruery grundat av Patrick Rue i 2007 har snabbt blivit ett stort namn. Man specialiserar sig på att göra belgisk öl med en twist och andra typer av experimentell öl. I sortimentet finns en hel del intressant suröl och vildöl av olika slag och lyckligtvis går det rätt lätt att få tag på flaskor av Bruery. Brill har en del av deras öl i sortimentet och andra går att finna i Köpenhamn med jämna mellanrum. De riktigt limiterade ölen krävs dock fortfarande ett byte för att landa.

Öl i urval:
The Bruery Oude Tart – Ett försök till en stiltypisk flemish red ale, lagrad på rödvinsfat i 18 månader.
The Bruery Tart of Darkness – En stout på 5% jäst med surande bakterier och jäst, rostad, mjuk, balanserad och unik.
The Bruery Filmishmish – Fatlagrad blonde ale med tillsatta aprikoser.
The Bruery Hottenroth Berliner Weisse – En autentisk berliner weisse tillgänglig i deras vanliga sortiment.

 

Trinity RB / FB
Bryggeri och bryggpub i Colorado Springs, har tidigare släppt en del suröl i limiterad upplaga men har efter en expansion 2012 utökat sin fatlagringskapacitet, något man kommer fortsätta utöka i 2013 för att kunna brygga mer vild och sur öl, något det sannerligen finns en efterfråga på. Jag har haft nöjet att smaka deras kaffe-körsbärssuröl och efter den upplevelsen är detta ett bryggeri jag lagt på minnet. Med större produktion kommande år blir det säkert lättare att få hem en flaska till Sverige.

Öl i urval:
Trinity The Flavor – Bryggd med kaffe och tre sorters körsbär och lagrad under lång tid, choklad- och rostad malt ger den en unik komplexitet.
Trinity Old Growth Wild Ale – Inspirerad av en flamländsk oud bruin är detta en ekfatslagrad öl med vildjäst och vilda bakterier.
Trinity Brain of the Turtle-Petite Cerise – De överblivna körsbärsskalen från Trinity tillsammans med kaffe och mandlar gör denna ekfatslagrade surölen unik.

 

Tröegs RB / FB
Sedan starten 1997 har Tröegs, grundat av bröderna Chris och John Trogner varit ett Pennsylvaniabryggeri att räkna med. Ännu har bryggeriet inte kommit igång med någon bredare fatlagring, i början av 2012 hade man 40 fat, men ambitionen är att under kommande år öka antalet fat till 400! Bland de fatlagrade öl som faktiskt bryggts hittar vi Splinter serien vilken endast släppts på bryggeriet. Detta gör naturligtvis ölen svår att få tag i, men går bryggeriets planer vägen kan vi nog se mer fatlagrad öl från Pennsylvania inom kort. Två öl i serien är sura, Splinter Gold och Splinter Blue. Den senare har snuddat mina läppar och nog finns det potential här alltid!

Öl i urval:
Tröegs Splinter Blue – Veteöl, jäst med en blandning belgisk/lambicjäst och därefter lagrad på ekfat i ett år, körsbär har då tillsats och ölen fått lagras 6 månader till.
Tröegs Splinter Gold – Baserad på deras trippel, lagrad på ekfat i 2 år tillsammans med brett och Westmallejäst, snusntorr och stark – hela 12%.

 

Upland RB / FB
Upland i Indiana utgörs av bryggeri och bryggpub. De serverar främst öl i vanligare stil men släpper också en hel rad limiterade tolkningar och twister på fruktlambic i deras Sour Ale serie, samt ett par övriga vildjästa öl. Åtta är fruktsurölen till antalet och finns med jordgubbar, blåbär, björnbär, körsbär, hallon, persimon, persika och kiwi. Grundölen bakom dessa består av omältat vete, pilsner och pale ale malt som jäser ett år tillsammans med brett och lactobakterier för att sura till sig, därefter tillsätts frukten som startar en sekundärjäsning. Ölen är rätt svår att få tag på men ett generöst byte bör landa en flaska eller två utan problem.

Öl i urval:
Upland Strawberry Lambic – Med Jordgubbar, se bryggprocessen ovan.
Upland Sour Reserve Ale – Också denna bryggd med ovan metod fast utan frukt, olika årgångar blandas av denna likt en Gueuze.
Upland Gilgamesh – En tolkning av en flanders red, stor med sina 10.5% och smaken lär vara därefter.
Upland Dantalion Dark Wild Ale – En mörk, lätt kryddad suröl jäst med brett och lacto.

 

Upright RB / FB
Portlandbaserat bryggeri som öppnade 2009, då Oregons första bryggeri med fokus på rustika farmhouseöl. Inspirerade av Tyskland, Belgien och Frankrike brygger man öl med lokala råvaror och en amerikansk twist. Deras mest kända öl, Fantasia smakade jag nyligen och den seglade genast upp till toppen bland öl jag smakat, jag har nog inte sagt det om en öl tidigare men denna kommer nära Fou Foune både i kvalitet och smak. Nu är jag på jakt efter ännu en flaska, inte den lättaste uppgiften då den släpps i liten kvantitet en gång om året.

Öl i urval:
Upright Fantasia – Bryggd och jäst med färska persikor.
Upright Blend Love – Bryggd och fatlagrad med hallon och körsbär, jäst med vildjäst och surande bakterier.
Upright Four Play – Surad version av deras saison #4 lagrad på Pinot Noir-fat toppad med körsbärspuré.
Upright Fatali Four – Deras saison #4 på ekfat tillsammans med Fatali chili, stark men fruktig men en lätt syra.

 

White Birch Brewing RB / FB
Mikrobryggeri i New Hampshire grundat 2009, produktionen är inte särskilt stor men man försöker ändå brygga hela spektret av ölstilar, med influenser både från historien och våra nutida öltrender. Ölen har inte nått någon större marknad i USA än men bryggeriet kan vara ett tips om man vill vara tidigt ute. Potential finns säkert!

Öl i urval:
White Birch Berliner Weisse – Försök till en autentisk representation av stilen.
White Birch Barrel Aged Indomitus – Bryggd med gammal humle och jäst på ekfat tillsammans med husjästen och en gnutta brett.

 

Westbrook RB / FB
Hos Westbrook i South Carolina brygger man öl med passion. Strävan är att göra så intressanta, drickbara och awsome öl som möjligt för att citera dem själva. Bryggeriet älskar att exprimentera och blandra tekniker och ingredienser vilket syns tydligt i deras kreationer. Ölen har släppts både i Sverige och Danmark under året som gott. Westbrook åkterkommer till CBC i maj, det ser vi fram emot!

Öl i urval:
Westbrook Brett & No Mices – Ljus belgisk ale lagrad på vinfat i 10 månader tillsammans med brettanomyces.
Westbrook Lichtenhainer Weisse – En tolkning av den nu utdöda stilen lichtenhainer weisse, en ljus, sur och rökt veteöl på 4.2%.
Westbrook Gose – Ytterligare en tolkning av en gammal tysk ölstil, gose, också denna en sur veteöl, kryddad med koriander och salt.

Posted in MankerBeer Talk3 Comments

548405_10150785987835981_1106051309_n

Gästkrönika – Kristopher/Kornmalt & Humlekottar – Mitt förhållande till amerikansk öl

Som ett led i att bredda MankerBeer till att bli mer än bara våra egna påhitt så har vi bett ett par av Sveriges trevligaste och bästa ölbloggare att bli gästskribenter hos oss. Vi har också bett BalderÖlrådet.se att bli vår fasta gästkrönikör vilket han gladeligen accepterade vilket vi hoppas kommer bidraga till en mer levande sida.

Först ut som gästkrönikör är dock en annan skåning – Kristopher från den i mitt tycke rysligt bra ölbloggen Kornmalt & Humlekottar. En blogg med allt från hur du odlar chili till ölnörderier men också med intressanta betraktelser. Förutom att det är oerhört välskrivet så är det på en lagom nivå som alla kan ta till sig – så missa inte den sidan.

För ett tag sen kontaktade Manker mig och tyckte att det skulle vara kul om jag skrev ett inlägg om mitt förhållande till amerikansk öl- och matkultur som sen skulle publiceras här på MankerBeer. Naturligtvis ville jag det, en möjlighet att få ett inlägg publicerat på en av Sveriges tveklöst bästa ölbloggar är inte något jag tackar nej till. Speciellt inte eftersom jag läst MankerBeer sedan flera år tillbaka och vet vilken hög standard han och M2 håller.

Dock är det inte helt lätt att beskriva sitt förhållande till en öl- och matkultur, men jag ska iallafall ge det ett försök. För det första, så är det ett kärleksförhållande. Vi kommer väl alla ihåg den där första gången vi fick i oss en rejäl dos humle och tänkte ‘Vad fan hände? Vad är detta för något?’. Eller när man för första gången tog en sipp av en rejäl, amerikansk, helvetiskt mörk imperial stout? På samma sätt som när man för första gången får en helt perfekt tillagad burgare på talriken? Det är äkta kärlek det.

Men när det kommer till amerikansk öl så ligger min fokus ändå inte på imperial stout och barley wine som för många andra. Nog för att det kan vara fantastiskt med en välgjord, vällagrad, mjuk och monstruös bourbonlagrad imperial stout, men det är inte det jag är ute efter. Det är när amerikanerna gör tolkningar på klassiska europeiska ölstilar, det är det som är min grej. Suröl, fruktöl, quadrupel, saison, doppelbock, rököl, gose, berliner weisse och så vidare. Gärna lagrat på något schysst vinfat med en massa udda frukt, kryddor och vad som än kommer i deras väg.

Det är dessutom något som jag gärna hade sett våra svenska bryggerier experimentera mer med. Okej, vi har ridit på pale ale och IPA-vågen tillräckligt länge nu för att kunna konstatera att det i de flesta fallen inte håller. Delvis så står ölen alldeles för länge på vårt kära Systembolag så att humlen hinner svalna och dö, och delvis så används det oftast inte ens i närheten av samma mängder humle som i de amerikanska humlebomberna, eller så används fel humle, fel humleschema, dålig maltbas eller gud vet vad.

Det funkar inte iallafall. Därför hoppas jag innerligt att den här ‘farmhouse-trenden’ som pågår för fullt i USA just nu sprider sig till Sverige fort som attan så vi äntligen kan få någon öl att vara stolta över och kunna visa upp för våra amerikanska vänner (som går att få tag på dessutom, Kaggen finns ju tyvärr inte i ordinarie sortimentet direkt). Brekeriet är vad jag vet dom enda som vågat sig på detta kommersiellt i Sverige, så låt oss hoppas att gemene man uppskattar deras öl så som jag gör så att fler hakar på.

Men nu är det inte svensk öl jag ska svamla om, även om det är ett intressant ämne i sig. Jag har varit i USA två gånger och jag vet inte om det är överväldigandet och hypen som talar, men det är något visst med amerikansk öl, precis som är det är med maten och kulturen i helhet. Första gången jag var där så besökte jag Boston och New York och detta var innan det stora intresset för öl växt fram, men det var något av en gnista som satte igång det hela. När vi satt på Roisin Dubh i Boston och drack Sam Adams, eller kanske när jag provade min första suröl på BXL intill Times Square. Det starkaste minnet/intrycket jag har av min första USA-resa är dock att allt verkligen var precis så som jag tänkt mig. Inte på ett negativt sätt, tvärtom. Men USA var verkligen förutsägbart, stort, skrämmande och.. Alldeles, alldeles underbart.

Andra gången jag var där så besökte vi norra Kalifornien nu i somras och då hade intresset för öl ökat avsevärt. Vi besökte flera fantastiska bryggerier, legendariska pubar och ölbutiker. Nu flödade ölen på riktigt. Då gick det verkligen upp för mig hur stor skillnad det är mellan den amerikanska och den svenska ölkulturen. Att kunna gå in på en random pub och kunna köpa en pint purfärsk amerikansk västkust IPA för $4 är ofattbart för en svenne som mig själv. Eller det var iallafall det innan jag gjorde det.

Och även om detta är ganska långt ifrån att gå in på någon av våra svenska pubar och ta ett glas av den där halvårsgamla Mikkeller IPAn så ska vi i Sverige vara nöjda och stolta över hur mycket hantverksöl vi egentligen får hit. Våra importörer gör ett fantastiskt jobb med att ta hit all spännande öl och hade det inte varit för den där förbannade byråkratin så hade vi kanske tillochmed kunnat få det ännu snabbare, ännu färskare, ännu godare, ännu mer. Och hade det inte varit för ovissheten hos herr och fru industrilager så kanske ölen hade haft större ruljans och sluppit stå på hyllan alldeles för länge. Då hade vi kanske tillochmed kunnat dricka svensk öl innan den nästan passerat bäst före-datum. Men då gäller det att svenska folket börjar dricka mer hantverksöl.

Och jag tror att vi är på god väg.

Posted in MankerBeer Talk0 Comments