MankerBeer.com

Förra helgenvar det trippel-dejt för mig (M2) nere i Skåne, en helg full av ölglädje och matlycka! Först spritprovning av torrhumlad sprit och destillerad Mikkeller Black på Mikkeller bar på torsdagen, sedan Beer Makers Dinner med Menno Olivier från De Molen på restaurang Gastro i Helsingborg anordnat av Fredrik Johansen på fredagen och sedan ner mot Djurslöv för att önska bröderna Ek på Brekeriet lycka till med sitt nyöppnade bryggeri. Och såklart galet mycket obeskrivbara upptåg med våra vänner från Kornmalt & Humlekottar, Ölrådet och Anders And Ale. Det sistnämnda håller vi nog för oss själva men vi kan avslöja att vi hade Stoutskägg Challenge 2012, vad det är lämnar vi åt fantasin.

Men här tänkte jag mest berätta för er om BMD’n på Gastro som den alltid så gladlynte Fredrik Johansen dragit ihop och lyckats få hit den karismatiske holländaren Menno Olivier från De Molen, vars öl både jag och Manker älskar högt. Gastro som klassas som Helsingborgs absoluta topprestaurang, ligger även i toppstriden nationellt. Jag försöker alltid smita in på en bit mat i bistron här när jag besöker hemstaden såklart.

Jag och Fredrik Balder från Ölrådet samt Johan “Blafa” Blasberg möttes någon timme innan middagen och tog ett par för-öl och snackade olika typer av ål, spettekaga, mårten gås, rapsfält och annat skånst klyshigt. Eftersom Balder håller på med någon slags vansinnesrekord i att dricka fler olika julöl än någon annan så tog jag med en som han inte hade druckit, en Goose Island Christmas Ale 2011 och han själv bjöd på 3 Fonteinen Straffe Winter och Blafa missförstod allt och plockade upp en Stone Old Guardian 2010, som visserligen var min favorit av dessa tre.

Efter att ha korkat upp och avslutat en brygd av ännu ett fenomenalt italienskt bryggeri – B Space Invader från Birra Toccalmatto så släppte vi Edvard Persson sing-alongen och begav oss i ett regnigt och såklart blåsigt Helsingborg bort mot vår hemvist för kvällen där Fredrik mötte upp och skickade fram en De Molen öl i näven på oss per omgående – Lief & Leed, en sour ale med massor av fruktiga fina smaker. Ganska snabbt gled Mr De Molen själv upp och började diskutera öl med alla oss och stämningen var såklart på topp.

Efter det obligatoriska och alltid lite stela (innan ölen runnit nedför strupar i valfri utsträckning) välkomsttalet glider servitörerna och servitriserna in och levererar den ena godsaken efter den andra, allt är såklart i absolut toppklass utan att för den sakens skull bli krystat konstlat. 2 ölsorter till varje rätt gäller ikväll, precis som det ska vara!

Vi njuter av råstekt hummer med bläckfisk och panchetta ragu och parmesanskum, picklade lökar, majs och zuchini tillsammans med en Jaar & Dag, en saison som på ett elegant sätt lyfter hummer ett par snäpp och kompletterar sältan i ragun kanonbra. Här har ni folk som kan para öl! Vi fick även prova den välhumlade Bohemian Pilsner som även den funkar riktigt bra, men den lyfter inte maten som saisonen.

Varmrätten består av en helt makalös hjortrygg med en selleripure, brysselkål, lite trattkantareller, svartrot och en härligt mustig rödvinssky som hjältarna i köket fått tyngd i genom att tillsätta kakao.
Här fick vi testa två olika skolor – först en rejält torrhumlad variant av De Molens IPA Vuur & Vlam och sedan den makalösa Imperial stouten Haver & Gort. Båda ölen ger olika karaktär till maten såklart, IPAn med sin beska kompletterar de söta smakerna medan stouten ger såsen en helt ny dimension.
När det gäller dessa eviga “&” namnen på De Molen ölen så berättar Menno att “It’s a Dutch thing, I’m convinced you do that in Sweden as well”. Nja, eller? Han kanske menade Rom & Cola eller 4 Bugg och en Cooca Cola, eller nåt.

Anyway, när jag frågade vart han får inspiration till alla sina öl, så får jag det ganska oväntade svaret “I often wake up in the middle of the night screaming”. Vi lämnar det och glider in på desserten istället tror jag..

Ost, du ljuva gåva till folket. Vad vore vi utan dig? In kommer en rejält lagrad comté, kraftig Roquefort, Brillat Savarin och lite skön lokal ost i form av osten Lina från Vilhemsdals gårdsmejeri som får sällskap av havtornsgele. Det är en skön blandning av olika osttyper och såklart olika smaker – det är därför kul att se hur en enda öl kan passa riktigt bra till samtliga, men kanske framförallt till storebrorsan i gänget – Roqueforten. Weer & Wind är en rejäl Barley Wine vars sötma ger osten det komplement den kräver.

Vi tar lite kaffe på det och då släpper Menno fram ännu en imperial stout till oss, Barrel aged Bakker Wort Brouwer Bowmore. Här snackar vi muskler som Frithiofsson uttrycker det. (Å andra sidan är han ju packad kl 9 på morgonen på lådvin, fast han är ganska skön ändå.)

Jag, Balder, Blafa, Fredrik fortsätter kvällen på Bishops Arms rakt över gatan med Menno som berättar historer, det är vid det här laget ganska högt i tak oss emellan och vi avslutar kvällens rapportering med citatet “If you don’t have the nuts, De Proef have the guts”

Over and out

/M2

Tillskottet heter Crock Pot och kommer att sprida glädje hos MankerBeer under hösten, som är långkokens högtid. Jag har i ärlighetens namn inte en susning om vad den väger, men ungefär som ett litet spädbarn tror jag.

Crock Pot är helt enkelt en Slow Cooker, som man inte behöver vakta alls utan man slänger ner vad man har hemma i den och sedan kör man låg eller ännu lägre värme och antal timmar man vill ‘slökoka’. Den här ska jag hårdtesta med ömsom klassiker, ömsom småidiotiska experimentdekokter när jag fått ett par öl för mycket innanför västen.

Jag invigde den lille gynnaren i helgen med min kalops som fick ligga och puttra i 11 timmar, dvs drygt 7 timmar mer än vanligt. Köttet blir fenomenalt mört och alla smaker samsas i en härlig symbios och man hinner dessutom äta både lunch och middag innan maten är klar.
Det fina i kråksången med en slökokare är att man kan slänga i t ex ett helt kilo putsat högrev eller en en hel (förslagsvis brynt) kyckling med lite sköna tillbehör som man har hemma och skvätta på fonden på morgonen innan man smiter till jobbet, när man sen kommer hem efter sina timmar nere i kolgruvan så har man ett fantastiskt smakfyrverkeri som väntar på en.

Men idag handlar det om kalops och det är kanske det enklaste sättet att imponera på hen man bjudit över på fredagsmys. Även om du inte har en slökokare:

Ingredienser:
– Ca 1½ kg Högrev
– Ca 5-10 korn kryddpeppar
– Ca 5-10 Nejlikor
– En liten burk ansjovisspad
– 1-2 gula lökar
– 4-6 morötter
– Kalvfond, soja och salt & peppar efter smak
– En påse goda blandöl till kocken och gästerna

Börja med att bryna köttet för att kapsla in smakerna, lägg det sedan åt sidan för att vila till sig medan du förbereder resten.

Sautera lök och morötter utan att de tar färg.

Skicka ner alla ingredienser i en slökokare eller en stor maffig gryta och småputta på låg värme tills du inte klarar av den underbara doften som sprider sig.

Servera med ris eller potatis och en smarrig öl, de nerkokta smakerna i grytan ger gott om kraft och klarade av Anchor Brewings julöl 2012 men var ännu bättre med Clown Shoes Lubrication som är en härlig American Black Ale i närheten av stilen Black IPA. Svårare än så är det inte med rätt tillbehör, visst kan man göra det old school-vägen också som med vår chili eller belgiska gryta men visst fasen är det skönt att slippa hålla koll på allting ibland? Recepten är snarlika och går att modifiera till oändlighet – vill du ha mer grönt så släng i lite mysiga rotfrukter, vill du ha mer sting så dra i mer krydda, vill du ha lite extra mustighet så häll med lite öl. Öl i och till mat brukar nästan alltid fungera, särskilt om det får stå och puttra in sig lite extra.

Hur många olika öl har du provat?

Jag har ingen riktigt koll själv, men en snabb titt i papper och Untappd visar att det blivit ca 2500 st för mig och Manker ligger på drygt 3500. Vi gillar öl, vi dricker många öl och vi får erkänna att det finns en nördig sida där man vill prova allt som går att prova. Vissa har tagit detta och gått steget längre, de ville inte bara prova mer utan allt är deras mål. Fredrik Johansen har nyligen betygsatt sin 10 000’e öl, och det är riktigt mäktigt tycker vi så vi bokade en pratstund med den trevlige sommelieren och, såklart, ölnörd av rang för att ta reda på lite mer. Vad driver en person att prova igenom 2117 fler olika öl än vad det 2005 fanns invånare i Sölvesborg?

MB: Halloj Fredrik, grattis till den makalösa milstolpen att ha provat och betygsatt din 10 000’e öl! Hur i hela friden väljer man vilken öl som ska bli den 10 000’ende man dricker?

FB: Det var ett svårt val, men min vän Stefan Alexi hade bytt till sig några riktigt trevliga öl som jag fick välja på, valet föll på Goose Island Bourbon County Rare som absolut höll måttet, en riktigt bra öl.

MB: Du har verkligen dragit detta till sin spets och när vi sågs sist så sa du att det var vår gemensamme bekant Andreas Jäger som fick in dig på den här banan, berätta lite om hur allt startade.

FJ: Jag har varit intresserad av mat och dryck sedan jag var 18 år gammal mycket tack vare att jag jobbat i restaurangbranchen. Jag gick en somellierutbildning 1998 i Göteborg, tyvärr fick vi inte lära oss så mycket om öl då men jag har alltid gillat mörkare smakrika öl. Man kan säga att det började på riktigt när Andreas serverade mig en Tomas Hardy 2004 – jag var såld direkt och var helt överraskad över att en öl kunde smaka så mycket.

Detta var någon gång 2005 och inte långt efter det började jag betygsätta alla öl jag testade; 2005-06-18 var första, Black Boss Porter. Smakerna utvecklas en hel del när man ser tillbaka på det kanske just den ölen inte är så fantastisk, men det var en av mina favoriter på bolaget just då, det har ju hänt en del där också.

MB: Tänker man någonsin att det här über-blafandet* är vansinnigt och att man går in i någon sorts kris där man ifrågasätter vad man egentligen sysslar med?

FJ: Vansinnigt? Aldrig! Jag har haft roligt hela tiden, jag har varit samlare av olika saker i stort sett hela mitt liv, nu samlar jag på ölbetyg. Och det är helt klart den mest sociala och trevliga formen av samlande jag kan tänka mig. Så många trevliga människor och barer/butiker jag besökt tack vara mitt ölintresse skulle jag inte vilja byta bort. Det som kanske gått lite för långt är att jag köpt en hel del öl jag i förhand vet att jag inte kommer tycka om bara för att ticka dom, det har jag tänkt att ändra på nu efter 10 000öl. Nu skall jag försöka att betygsätta öl jag gillar eller iaf bara köpa öl som jag tror jag kommer tycka om.

MB: Kan du överhuvudtaget gå ut och ta en öl som normalt folk?

FJ: Vanligt folk dricker Mariestads så svaret på frågan blir nog nej! Skämt åsido så är det klart jag kan gå ut och dricka öl som “vanligt” folk, men finns det ingen öl jag gillar blir det en GT eller cider.

Jag skulle aldrig dricka en öl jag inte gillar.

MB: Du har säkert stött på många fantastiska överjävliga öl och förmodligen ännu fler besvikelser, men vilka öl har gett starkast intryck på dig?

FJ: Några av de öl jag tänker på är Tomas Hardy 2004, Samuel Adams Millennium, Lost Abbey Isabelle Proximus, Cantillon Fou Fone, Mikkeller X Imperial Stout 2007, Närke Kaggen 2005. Detta är några makalösa öl som jag ofta tänker tillbaka på och önskar att jag kunde dricka om för första gången igen.

MB: Du har precis arbetat din sista dag på fenomenala Dahlbergs (som nu stängt, M2 anm) där du under många år drivit en otroligt stark ölkultur, vad tänkte du pyssla med nu?

FJ: Den närmaste framtiden kommer jag jobba på Gastro och sälja så mycket god öl jag bara kan till gästerna där som mest är vana vid vin. Efter det så får jag se, jag vill fortsätta jobba med öl såklart, och kommer nog försöka hålla fler Beermakers dinner på Gastro även om jag inte jobbar där, vi får se…

MB: Ponera att det är lördag, du är på en småstadsfestival i Mellansverige och ska in på Systembolaget och köpa två öl ur standardsortimentet. Vilka väljer du och varför?

FJ: BrewDog Punk IPA som brukar vara en relativt färsk och god IPA, S:t Eriks Pils är riktigt trevlig och till sist Oud Beersel Oude Geuze, kanske inte världens bästa Geuze men den enda som finns på det flesta bolag, det är min favorit ölstil.

MB: Berätta om dina känslor när du markerade din 10000e öl i dina anteckningar. Gåshud? En förlösande känsla? En liten glädjetår i ögat?

FJ: Blandade känslor jag var glad, lite stolt, lycklig över att så många av mina ölvänner var med och delade upplevelsen med mig. Jag kramade om Andreas, han har varit med på minst 80% av den här resan och det är inte bara målet som räknas.

MB: Till slut, berätta något ölrelaterat om dig själv som ingen annan vet!

FJ: Ibland när ingen annan ser kan jag köpa en pint med Guinness, ifrån fat tycker jag att det är en god lättsam törstsläckare, inget märkvärdigt bara lättdrucket och trevligt.

För er som känner sig lite ölsugna och finns i närheten av Helsingborg, kika in på Gastro på Södra Storgatan 11 och hälsa på Fredrik och be honom plocka fram något riktigt trevligt ur sortimentet. Gör inte misstaget att inte ta en bit mat eller en hel avsmakningsmeny när ni är där, maten är av världsklass! Jag ser verkligen fram emot Beer Makers Dinnern med Fredrik och Menno Olivier från De Molen bryggeriet i slutet av november Gastro, vi kanske ses där?

Fredrik skriver även för bloggen Malt Humle Jäst och Vatten

*Att “Blafa” är ett annat ord för att ticka (bocka av) av en öl man druckit.

5 av sveriges största ölkännare ska briljera med sina kunskaper och en av de ska alltså bli korad “Sveriges största ölnörd..” förlåt, Ölfantast!

Fantasterna är ett nytt tävlingsprogram på TV4 där personer med kanske lite ohälsosamt mycket kunskap i olika specialområden tävlar mot varandra i t ex ämnen som Tintin, Melodifestivalen, James Bond, ABBA och såklart det vi alla värdesätter så högt här i livet: Öl.
Programmet kommer att sändas under 2013 men inspelningen sker redan den 10 december 2012 16:45 i Stockholm, där MankerBeer reserverat 50 platser till er sötnosar, eftersom vi tycker om er så mycket.
Varje vinnare får 2 av dessa reserverade platser så att ni kan ta med frugan, pojkvännen, grannen eller polaren.
Vi själva  kommer naturligtvis också att vara på plats under hela inspelningen.
Det kan ni ju inte missa, så rensa kalendern och dela detta inlägg på er egen Facebooksida så är ni med och tävlar, väldigt enkelt.
Vinnarna dras under hela veckan och eftersom vi, tack vare ett grymt samarbete med Baluba som producerar programmet, har ganska rejält med platser så är chansen stor att just du vinner. Baluba har lovat oss de allra bästa platserna för oss och våra vänner, dvs er.

Lycka till!
Manker & M2

PS: Om ni undrar om hur man anmäler sig till programmet så är castingen tyvärr redan klar.

Förra veckan skickades äntligen bygglovshandlingarna för BrewDog Bar in till Stadsbyggnadsnämnden, nu kommer det att ta sin tid för de att godkänna allt men nu känns det verkligen som läge att avslöja vart lokalen ligger. Vi har valt lokal med omsorg både baserat på kommunikationer i närheten och potentialen i planlösningen

Lokalen är på 2 våningar där baren kommer såklart att placeras på nedervåningen där kök och personalutrymmen samt mindre serveringsyta kommer att placeras på övervåningen, och ligger på St Eriksgatan 56. Närheten till Karlbergs pendeltågsstation, Fridhemsplans samt S:t Eriksplans t-banestation känns riktigt bra för oss men framförallt för våra gäster som utan problem kan ta sig hit från många hörn av Stockholm.

Vi börjar så smått rivningen av väggar och innertak och liknande nu när bygglovet ligger för behandling, men byggnationen kommer att ske först när bygglovet fått godkänt såklart så vi hoppas ju att Stadsbyggnadsnämnden inte har tokmycket att göra just nu.

Jag älskar USA; folket, ölet, maten, mycket av mentaliteten och de varierade vyerna. Däremot kan jag förstå de som lite krasst menar att USA i stort inte är känt för sin stora tradition av högkvalitativa mat eller stor matkultur. Visst har vi gumbos, chilis och en enorm tradition av diverese ljuvliga kötträtter men jag kan nog hålla med om att vi i jämförelse har rätt mycket att slå oss för bröstet vad gäller matkultur här i nordeuropa. Därför tänkte jag idag gå igenom ett recept som blandar (blendar?) det amerikanska med det europeiska – i detta fallet en belgisk öl- och köttgryta baserat på ett recept från Mark Scarbrough . Istället för att välja en ljus belgisk amber ale så har vi valt en amerikansk brown ale – visst fungerar till exempel Newcastle Brown men jag föredrar en öl utan tillsatt socker och annat mög och en bra brown ale ger lite fylligare mat och har trevliga rostade toner som fungerar bra mot köttet.

Tyvärr är det lite ont om amerikanska brown ales på Systembolaget utan man får i så fall beställa Shipyards, Brooklyns eller Goose Islands – vilket är segt då det är kollikrav på dem. Av den anledningen kan man gå en mellanväg och ta Brooklyn Local 1 som både är prisvärd och god – en kombo av amerikanskt och belgiskt – och som finns att beställa som styckplock på Systembolaget samt finns i vissa butiker (ett alternativ med helt annat ursprung är Mikkellers Jackie Brown). Enligt vissa fungerar också Anchor Steam bra, vilket är en öl som både är prisvärd och lättillgänglig. Nu är denna rätt ljus vilket är en nackdel då maltigare öl har mer sötma vilket blir underbart med bräserat kött – samtidigt tycker jag att de kryddiga tonerna i ölet nästan alltid blir bra till mat.

Köp detta:

• 3 Skivor bacon, tärnad i 2 x 2 cm bitar
• 1 Kilo ryggbiff, högrev eller liknande kött – skiva i 3 x 3 cm kuber
• Ankfett eller bra smör
• 350 gram skogschampinjoner (vanliga fungerar de med)
• 3 hackade vitlöksklyftor
• 2 medelstora lökar, hackade
• 3 matskedar mjöl
• Ett par nypor cayennepeppar
• 2-3 flaskor amerikansk brown ale
• 250 gram skivade morötter (cirka 1 cm-skivor)
• 250 gram skivad palsternacka (lika stora skivor/bitar som med morötterna)
• 25-35 cl buljong (mindre om du använder färdig buljong)
• 2 matskedar Dijonsenap
• Salt
• 1 tesked torkad timjan
• 1/2 tesked kummin
• 1/2 nymald svartpeppar
• 1 lagerblad

Utöver det behöver du också en gjutjärnsgryta eller liknande samt de vanliga kökstillbehören du kan tänkas ha behov av. När du har allt ovan häller du i vanlig ordning upp den ena ölen i ett glas – detta är att dricka under matlagningen. I receptet är det egentligen bara en flaska öl men det är på tok för lite då du vill ha en god sås också så vi har tagit 2-3 flaskor öl istället. Bara att dosera efter hur grytan artar sig, så fyll på lite allteftersom.

Moment 1 – Ordna med köttet

Ta fram baconen och snöa lite cayennepeppar över den. Ta därefter och stek baconen direkt i gjutjärnsgrytan tills den är knaperstekt och fin varpå du kan ställa undan dem – spara stekflottet. Dela upp köttet i lagom högar och ta sedan och stek det brunt i baconflottet samt smör/ankfett. Se till att hela tiden ta lagom med kött så att det inte svettas ur vätska varpå köttet kokar i grytan. Stek upp allt kött och lägg sedan bort det. Här är det viktigt att du får en fin brun yta på köttet då du annars riskerar att få en gryta som ser rätt oaptitlig ut med gråa, koka bitar.

Moment 2 – Ordna med grönsakerna och gör klart

Foto: Becky Luigart-Stayner; Styling: Cindy Barr, Mary Lyn Hill Jenkins

Hetta upp fettet, lägg den hackade löken i grytan och sautera i 4 minuter. Rör därefter ned champinjonerna och vitlöken och sautera i 4 minuter till. En bra idé är att ta en klunk av din complementary öl. Tillbaks till maten då; när du har sauterat färdigt så kan du röra ned mjölet och låta alltihop koka ihop i en 2 minuter (rör runt så att det inte bränns). Nu är det dags att offra ölet för den goda sakens skull – så häll i ölet i grytan och se till att skrapa runt för att få loss inbrända godsaker. Lägg sedan i baconet, moroten, köttet och de återstående ingredienserna (kryddor, senap, palsternacka etc) och låt det koka upp. Täck över grytan och låt det puttra på lagom värme i minst två timmar (du vill ju inte bränna bort all vätska). Ju längre köttet får stå ju mer luckras fettvävnader och fibrer upp och köttet blir sådär underbart mört. Det du kan göra om du vill ha lite fastare grönsaker är att lägga i dem efter cirka en timme istället. Innan grytan är klar för servering så kan du också med fördel ta bort lagerbladen som inte brukar vara en hit att knapra på.

Servera i en djup skål med hembakta frallor som du kan doppa i såsen. Antingen väljer du att dricka samma öl till maten som du har i eller så kör du mer belgiskt och tar en Westmalle Dubbel.