Efter en oerhört trevlig fredagskväll fylld av skratt, Brooklynöl och worskshopande tillsammans med passionerade och väldigt kunniga personer med inriktning på allt från mat, öl, snacks och teknik så är vi nu på gång med vårt nya projekt. Tur då att man idag kan pusta ut och se tillbaka på all god öl man druckit under vintern.

Näst på tur är Element Brewing Company, de vars Interval Ale (Summer Fusion Pilsner) och deras Dark Element (inköpt på Ölbutikken i Köpenhamn i vintras). En med deras ord “New American Black Ale” (ytterligare ett namn på mörk IPA) som blandar maltkaraktären hos en Schwartz med den blomsterfyllda karaktären av en IPA. Redan här låter det som en perfekt öl att avnjuta med en saftig välgjord hamburgare och till vår steak sandwich var det en bra matchning med både lätt brända toner och med mild beska (66 IBU) som smälte in väl med det smöriga brödet och den lagom heta såsen.

Det har ju varit mycket snack om mörk IPA under senaste året och sist var det Thornbridge Raven, en riktigt välbalanserade mörk IPA som samlade lovord från höger och vänster över sin balans. Jag tyckte den var oinsamt välgjord och riktigt god, men bitvis lite safe och därför var det intressant att jämföra med nedan öl som är snäppet mer aggressiv med beskan, det rostade och mörka – men som ändå har samma fina balans. Sedan är det ju inte något negativt om fler öl börjar få en balans och karaktär som gör att man kan dricka fler av dem och utan att bli för extrema.

Element Dark Element

Utseende: Mörk brun till svart vätska med brunt litet skum med gräddig topp som sjunker ned till en fin häxring.
Doft: Den typiska mörka, lite oljiga brända humlen är där tillsammans med mörk rostad choklad och aska. Om det låter mörkt och jäkligt så kommer det mer fruktiga inslag och en nästintill stoutliknande finish av bär. Fyllig och fruktig malt men ändå bitter, torr och bränd doft med te, citrus och kryddig humle.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En väldigt balanserad kropp som är kraftig men inte tung, mörk men inte svart – utan lägger sig i ett bra mellanläge som släpper fram en bra smakflora. Fyllig choklad och bränd humle ger fin bitterhet samtidigt som kaffe, choklad och en mörk fruktighet ändå ger mjuka smaker. Tillsammans skapar de kontraster men ändå samspel och det lyfter helheten till en ny nivå med en balanserad komplexiteten.

Betyg? – Bättre+. Jag gillar verkligen hur det går mellan en mörk IPA/ale och en porter eller schwartz med inslag från samtliga ölstilar. Mindre bränd och bitter än en mörk IPA men tyngre och mörkare än en vanlig porter. Tycker man har hittat smak- och doftintryck som kompletterar varandra mycket bra och överlag så tror jag inte att jag hittar något negativt att anmärka på.Här har man då en kontrast mot Thornbridge Raven som hyllas av så många för sin balans, denna har minst samma vältune’ade balans – men med lite roughare smaker vilket gör att det bara är en av de Black IPAs som är snäppet vassare än Raven.

Mer Element Brewing Company:
Snöar det, då dricker vi sommaröl – Element Interval Ale (Summer Pilsner Fusion)

Det är inte ofta man dricker öl ändå bortifrån Alaska, det finns “bara” runt en 25 etablerade bryggerier i denna lite avskiljda delstaten. Men nu var det dags och det var Anchorage Brewing Company, med cirka 10 öl – de flesta belgoinfluerade – på sitt CV, som stod för en av denna kvällens största och trevligaste överraskningar. För på tal om experimentella bryggder gone to far så låter en välkryddad saison, med brettanomyces och som lagrats på franska Pinot Noirfat inte som “en helt vanlig öl”.

Men tji får man om man börjar anta saker innan man har provat dem – för den här ölen ligger 1’a på Rate Beers lista över saisons, visserligen med  en femtedel så många omdömen som Saison Duponts olika öl. Men varför stirra sig blind på vad andra tycker när det är så enkelt som att öppna upp den uttrycksfulla flaskan och prova dess innehåll? På ölprovningen där denna provades var vi en 6 personer där de flesta har ett okey men inte så utvecklat intresse för öl, så det var ett litet prov med den här något speciella ölen för att se vad en “normal öldrickare” skulle tycka.

Och nej, jag tror inte att det är Nirvanas låt de inspirerats av..

Anchorage Love Buzz Saison

Utseende: Utseende på ölet påminner om disig mörk persikojuice med ett litet vitt skum ovanpå.
Doft: En riktigt trevlig arom med syrlig citrus och en djup fruktig rödvinsbärdoft. Doftar verkligen underbart med lagom toner från pinot noirlagringen samtidigt som du får motsatsen, ljus funky syrlig citron och kryddpåse med peppriga inslag från brettningen.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Fin munkänsla och en direkt smak av funky citrus med inslag av kryddor från brett’en. Inslagen från vinlagringen ger ett oväntat men perfekt djup till smaken som är så balanserat att man undrar hur man egentligen tänkt vid framtagandet av ölet. Bär, frukter, trä och en köttighet som verkligen är mörk men som ändå luckras upp av citrusen och kryddorna.

Betyg? – Bäst. En av de mest balanserade brett’ade/saisons/suröl/etc öl jag har druckit. Alla kryddor du önskar i en saison och de bästa inslagen du kan få från en lagring på pinot noirfat men samtidigt den funkiga citruskryddboxen du får genom lite brettning. Det här var riktigt bra. Samtliga på provningen tyckte liksom jag att det här var en av de bästa ölen under kvällen och att det köttkryddiga gjorde sig riktigt bra och att det nästan var som att dricka ett bra vin. De vinösa tonerna slog aldrig igenom för mycket eller tog över utan gick bra mot det funky citrusblommiga från brett’en med en balans som jag tror var det avgörande för hur populär ölet skulle bli. En öl jag vill ha mer av, helt klart!

Inte nog med att Garrett Oliver har BMD på Motwalls nästa onsdag så är det Brooklyndag på torsdagen den 26’e på Storstad i Stockholm. 6 olika rätter har satts ihop med tillhörande öl och det ser minst lika gott och spännande ut som det som sker den 25e. Garrett är så klart på plats och samtalar med matgästerna om ölet och maten på sitt alltid lika trevliga sätt. Så missar ni BMD’n den 25e så har ni en minst lika angenäm kväll den 26e att se fram emot.

(Klicka på bilden för fullstor meny)

Det händer roliga saker framöver, förutom alla beer makers dinners och ölevents som sker, har skett och är på väg att ske (följ oss och kolla på Facebook för den infon) så kommer vi på Manker Beer nu att go nuts.

Det är tillsammans med BAR-Deli vi kommer ta fram ett speciellt öl-och-snackkoncept på prov tills nästa vecka och förhoppningen är att det ska bli ett lyckat projekt att bygga vidare på. Vi delar båda samma syn på helhetsupplevelsen med mat och dryck och hur de båda förhöjer den andre när de samspelar.

Se nedan uttalande från BAR-Deli så kommer mer info framöver på vår Facebooksida. Kom gärna med förslag på kombos med smaker och öl som ni tycker är spännande och som skulle kunna fungera så får vi se vad som sker.

“Vänner! På fredag händer nåt spännande… då slår vi ihop oss i en gemensam workshop med M1 och M2 från www.Mankerbeer.com för att utveckla nya snackssmaker som en “hyllning” till ett alldeles speciellt amerikanskt kvalitetsbryggeri. Vem skulle vara sugen på att sedan testa dessa kommande kulinariska underverk på måndag eller tisdag nästa vecka? Om intresse finns så sätter vi ihop en exklusiv provsmakning där givetvis våra fans har första tjing!

(SPECIELL första tjing till alla er som var med i Bar-deli’s crowdfundingrunda i somras för att “störta jordnötsväldet”!!)”

Efter gårdagens utläggning om extrema öl och hur underskattat  “vanlig” öl börjar bli så går jag nu en helt annan väg – all in, som en panzervarg! För som den intressanta diskussionen på vår facebooksida igår artade sig så konstaterades det att experimentell- och mer extrem öl ändå har ett klart syfte, så länge man inte bara gör det som en gimick som säljer. Därför hyllar vi idag en mer extrem öl från några som kan detta med mer extrem och rejäl öl och som också är ett av de bästa bryggerierna i världen – Three Floyds. Ölet, Arctic Panzer Wolf, har inte bara ett riktigt coolt namn och en snygg etikett utan är en extrem öl sett till humling och karaktär. Med 9% och “måttliga” 100 IBU låter den tam, men detta är en varg som biter.

För rejäl öl fyller sitt syfte, det ifrågasätter gränser och möjligheten att finna balans, smaker och dofter även bland mer extrema recept. Jämför t.ex. BrewDog Nanny State och Mikkeller Drink’in the Sun – två välhumlade lågalkoholöl men som båda har humlats rätt ordentligt, eller Mikkeller 1000 IBU Ultramate/Light, 1000 IBU fast med halva alkoholstyrakn. Det är extrema öl som pushar gränser men där enbart Drink’in the Sun enligt mig är en god öl. De andra är intressanta, men jag skulle ju hellre se den senare än Nanny State på bolaget. Nä, nog om det – nu letar vi upp vargen.

Three Floyds Arctic Panzer Wolf

Utseende: Klar orangegyllene vätska med minimala bubblor i det porösa ljusa skummet.
Doft: Mycket salmiak och doften drar till en början åt det rågmaltsrough’a hållet. Tycker den har både lite av kladdiga sötman från en “gammal” IIPA samtidigt som den har en såpass tydlig beska att det sticker igenom. Citrus- och grapeskörder i en tung arom som ändå känns potent.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite åldrad men ändå med fin frän bitter beska som sliter åt. Smak av salmiak, citrus och markant humling, vilket inte är undra på. Den hyffsat söta maltbasen är trots all humle stabil nog för att stundtals ge intryck av att det är en bärsmakande besk red ale mer än en hungrig humlevarg.

Betyg? – Bättre. Troligen något gammal men ändå full av beska, kryddigt humlesting och smaker av blommig citrus och en stor hög med grapefrukt. Jämför man med Dreadnaught så är den bra mycket mer balanserad, uttrycksfullt fruktig och en mjukare maltbas medan det här är extra humle varpå det är en grönkottig käftsmäll.

På BeerSwedenForum har en tråd skapats med syftet att belysa och delvis kanske ifrågasätta extrema öl – hur långt “får” man egentligen gå? Hur långt är det ens värt att gå? Innovation och experimentlusta driver utvecklingen framåt men när det desto oftare blir mer “crazy” än bra (i mitt tycke börjar tyvärr BrewDog dra sig dit) så kanske det har gått för långt? Konservatism i all ära, det är en annan ytlighet som är rätt farlig och mellantinget får väl nog anses vara någon form av respekt för det man gör, älskar och jobbar med – det hantverksmässiga. Kanske är det därför jag tycker det är väldigt trevlig när Närke släppte hampaölet Hej, jag heter Hampus och mer så än när något bryggeri som “vill sticka ut” slänger i lite allt möjligt i ölet för att se om det fungerar.

Är jag en tråkig gammal pilsnergubbe nu eller värnar jag om bra hantverk och god öl? För lika mycket som konservativt bakåtblickande kan  skada utvecklingen av öl , lika mycket tror jag många av de mer extrema bryggerierna, som ofta får mer exponering, gör det.

Men när ett par hemmabryggare som Rüdbrygger får för sig att lite av intresse och galenskap prova att göra en öl baserad på gurkvatten, vad är det då? Är det en väg att lära sig brygga med olika ingredienser och på lite nya sätt eller är det samma galenskap som att addera bävergäll i en öl? Jag tycker det är intressant och lite roligt och bra mycket mer så än om jag betalt en hundring för ölet och det stod ett etablerat bryggeri på flaskan.

Ölet då? Trevliga ädelhumlen Tettnanger, vetemalt och gurkvatten är grunden till ölet och är del 1 i killarnas “experimentserie” som snart får sällskap av andra underligheter.

Rüdbrygger Cucumbeer

Utseende: Grumligt klar vätska med en brunvattnig färg, inte direkt mycket till skum.
Doft: Inte helt otippat är det “vanlig” gurka som samsas med sin saltade kusin. Det finns ett visst djup i vätskan som är oväntat och gör att det känns som sötat saltgurkevatten.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Det börjar lite underligt med en tunn men mjuk kropp. Gurkspad och gurkvatten som ändå får hjälp av vetemalten med lite krydda och en viss fruktighet från tettnangerhumlen.

Betyg? – Ok+. Inte en dålig öl, men absolut inte något jag vill kalla en god öl. Det här är ett spännande projekt som ändå blev helt okey sett till vad det är. Tror dessutom att man kan bygga vidare lite på det med mer malt och mer humle för att inte låta gurkspadet få för mycet utrymme.

Mer Rüdbrygger:

Hembryggarfokus – Rüdbrygger Rye IPA
MankerBeer slår ett slag för hembryggd öl
Manker Beer åker till Malmö -1- En kväll med Ölrådet