Plugin by Social Author Bio

Magnus “Manker” Björnstjerna | MankerBeer.com | Page 150

Author Archives | Manker

20111025-195102.jpg

Dogfish Who?

Dogfish Head och Sam Calagione? Deras brew pub? Mnjae..

Vi nöjer oss med lite öl på deras brew pub.. De är sådär.. På just nu?

60 minute ipa
90 minute ipa
120 minute ipa
75 minute ipa cask (pub only)
raison d’etre
Lawnmower
India brown ale
Shelter pale ale
Midas touch
Chicory stout
Punkin ale
My antonia
Black & red (brewpub only)
Pange
Palo santo maroon
Olde school
Bitches brew (släpptes idag)
Faithfull ale
hellhound (släpptes idag)
Burton baton
Wet hop american summer

Bläää?

20111025-195102.jpg

Posted in MankerBeer News0 Comments

20111025-145556.jpg

Manker Beer goes to Dogfish Head

Efter ett par dagar i New York där vi främst hängt i Brooklyn så var det idag dags för dagen med stort D – en tripp ned till Delaware där jag inte bara bokat in oss på Dogfish Head’s bryggeritour utan även ordnat en träff med den ständigt påpassade Sam Calagione. Vi sitter nu i en hyrbil på väg ned från New York och planerar in diverse frågor inför vår intervju, uppspelta likt katolska skolflickor på ett nöjesfält.

Men det är to come. Så varför inte kort sammanfatta våra första dagar i New York?

Bästa stället att äta lunch en solig dag är helt klart Eataly nere på Union Square. På nedervåningen ligger en fantastisk saluhall med allt från glass och pasta till kött, böcker och en rad små restauranger. Men det är uppe på det öppna taket som det händer saker. Där har Sam tillsammans med XXXxX och XxXx öppnat en restaurang med fantastiskt god mat, ett gäng ‘hyfsade’ öl och 2-3 collaboration-öl de tre bryggarna och vännerna tagit fram, alla på cask.

Mer då? Rattle n Hum känns lite för obvious att säga så istället vill jag lyfta fram mug’s Alehouse på Bedford Avenue i Williamsbourg, Brooklyn. Runt 19 öl på tapp och John i baren är störtskön. Kom gärna tidigt i veckorna när det bara är sköna stammisar som hänger där.

Annars måste man förbi kötthimlen Fette Sau när man är i Brooklyn. Ett långt stenkast från Bedford Ave ligger detta köttparadis där man väljer bland 7-8 olika köttbitar som sedan vägs upp.

Vad är våra egna favoriter annars?

Manker:
Bästa ölen: Ballast Point Sculpin apfärsk på fat, Stone/Ballast Point/ Kelsey McNair San Diego Country Session Ale var Ka-Kablamo!
Bästa ställena: Mug’s Alehouse, Eataly och så ju Hop Devil’s Beer-Unch ‘duglig’ (en rätt och drick så mycket du vill på 90 min för 20$)
Bästa käket: Köttfrosseri på Fette Sau och pizzorna på Roberta’s

M2:
Bästa ölen: Lagunitas Maximus på cask, Stone Double Bastard 2008 på fat ‘dög också’.

Bästa ställena: Dean and Deluca (manhattan) och Bedford Cheese Shop – två underbara ställen för matfantaster
Bästa käket: De rökiga och chiliheta Baked Beans’en på Fette Sau och helhetsupplevelsen med Sixpoint Bengali Tiger och tomatsåsen på The Meatball Factory på Bedford Ave

Edit. På Dogfish Head’s Brew pub just nu med detta framför oss

20111025-145556.jpg

Posted in MankerBeer News1 Comment

20111022-133156.jpg

Kött och IPA-kalas

Med apfärska öl som Lagunitas Lucky 13, Laughing Dog Alpha Dog, Alesmith IPA och många fler är det svårt att tänka på mat. Tur då att ställen som Fette Sau finns, en liten smal gård, ett stort rum och bara kött. Det är lite som att gå till grilldisken i en bra matbutik, bara saftigare, mer och oerhört mycket godare. Du kan få rökt stek avskrubbat från benen eller rosa steakbitar eller ribs i massor.

Det känns som om vi kan stanna här länge idag. Och det lär behövas då vi råkade gå fel, hela Manhattan ned, in i södra Brooklyn och upp till Queens. Möra ben är värda mört kött.

Imorgon blir det Avery-partaj och snack med Patrick som driver Rattle n Hu
– men det är då. Nu blir det kött.

Följ oss på Facebook för mer snack då det är ett aber att posta via mobilen eller tab’en.

20111022-133156.jpg

Posted in MankerBeer Talk0 Comments

New York dag 1- bra start..

Så.. Efter en lite väl lång flygtur och två långa dygn var vi så framme i New York. Vad är då det första vi gör? Jo vi tar en dusch och drar ned till stans i mitt tycke bästa bar – Rattle n Hum. Var gång man går in på den relativt lilla krogen får mam den där känslan man hade som litet barn på julafton. Dröser av fantastiska flasköl och en 40 magnifika öl på fat..

Det relativt nya bryggeriet Clown Shoes hade haft något event på RnH varpå vi kunde prova svarta iporna Lubrication och Hoppy Feet samt lite annat gott.. Gott värre och en bra start på resan.. Slutade kvällen med Hair of the Dog Ruth och Fred som tillsammans med Alesmith IPA fick M2 att himla med ögonen..

Nu ska vi till Brooklyn på lite äventyr och återkommer senare 🙂

Posted in MankerBeer News0 Comments

Great-Divide-Bottle-Cap

Manker Beer Tours the US – Vad vill ni veta om Great Divide?

Om sisådär 16 timmar sitter Manker och M2Arlanda och inväntar sin flight till Zurich för vidaresändning till New York. Inga nyheter där med andra ord. Vad som däremot är nytt är att vi har två nya bryggeribesök på G och det är inga dåliga sådana heller, ett av dem är heller inte särskilt otippad och kommer ske under vår tid i Denver. Bryggeriet? Självklart är det Great Divide. Vi kommer besöka bryggeriet, snacka öl med dem och inte otippat nog dricka massa grym öl. Det kommer fotas, filmas, klämmas, drickas, pratas och dansas.   

Och precis som med Oskar Blues vill vi nu veta vad ni, våra kära läsare vill veta om Great Divide, deras öl, deras bakgrund, vad som helst. Skicka in frågorna här eller på Facebook så ska vi se till att framföra dem till de vi kommer träffa.

Om ni missade något ni vill fråga Oskar Blues kan ni passa på att skicka det nu igen. Vi kommer ha lite dålig internettillgång under någon dag (dock har vi internet där vi bor i NY, men vi lär vara ute och inmundiga god öl) så vi hoppas ni inte saknar oss för mycket.  

Ni får också gärna fortsätta tipsa på Amerikanska mat-och-öl-kombos och övriga tips längs den rutt vi tar.  Följs oss dagligen på Facebook där vi kontinuerligt kommer uppdatera er om vad vi gör och vad vi dricker. Nu däremot är det dags att ta paus från bloggen för åtminstone ett dygn, slutföra de sista jobbuppgifterna och sedan åka hem och packa klart!

Posted in MankerBeer Talk1 Comment

i_am_a_craft_brewer_01

Mikrobryggeri/Craft brewer – Är det ens en fungerande term?

På några få dagar har jag stött på olika artiklar som diskuterar konceptet “craft brewery”, eller mikrobryggeri om vi vill relatera till våra svenska bryggerier. Vad är egentligen ett mikrobryggeri, vilka får utge sig för att vara ett mikrobryggeri och är termen ens gångbar?

I en intervju i The Street frågar Jason Notte  Rob Widmer, en av grundarna av Widmer och en av pionjärena inom den Amerikanska ölvärlden:

There are craft beer organizations that, because of Widmer’s alignment with A-B, won’t consider it craft. Since then, there have been disagreements about what size a brewery needs to be and what its output must be to be considered craft. Does this ever kind of gnaw at you?.

Handlar begreppet om storlek, ägarskap, produktion? Häromdagen nämnde jag att både Left Hand och Dogfish Head utökar sin kapacitet rätt enormt med kapacitet att brygga några miljoner liter om året, att jämföra med vad många svenska bryggerier klarar av. I Sverige är det främst Sigtuna och kanske lite smått Slottskällan som fått höra nidord efter att de börjat med ‘kontraktsbryggningar’ och/eller skaffat sig externa ägare/partners med ‘oklar’ grad av inflytande.
Samuel Adams har så stort inflytande och brygger så pass mycket att man lyckades få Brewers Association att öka taket för hur mycket som får produceras i sina stadgar. Och då brygger Sam Adams mer än 10 gånger mer än vad Dogfish Head önskar göra. Ett fall som åtminstone påminner smått om vad vi sett här i Sverige när Sigtuna och senare Dugges gick ur Sveriges Småbryggerier.  

Bland ölfantaster har det diskuterats vilka subjektiva bedömningar som gjorts om vad som är mirkobrygd öl eller inte. Där lyfts det fram mer att det handlar om vilja, att driva ölkulturen, intresset, glädjen framåt mer än att bara vara ekonomisk profit. Det säger nog ingen emot, men så är det skillnad på “branch” och de som dricker ölen. Nu har Widmer börjat samarbeta med Anheuser-Busch men Rob menar att det egentligen spelar mindre roll:

If you tell consumers that Kurt and Rob were pioneers of the business and have been involved with brewing for almost 30 years and built our breweries brick by brick but aren’t craft brewers, I think a lot of people would be confused by that. There really needs to be another word, or maybe it’s just gotten to the point where there’s no easy definition of what it is that we do.

Nu ska man inte kunna gömma sig bakom ens historia och vad man har gjort, men å andra sidan så går industrin framåt med enorma steg, Amerikanska bryggerier växer som aldrig förr och för att kunna växa måste man kunna få in kapital och dessutom skaffa sig någon form av säkerhet. Ska vi prata i svenska termer så vore det som att låta representanter från Oppigård, Närke, Sigtuna och Slottskällan sitta och diskutera vem som är riktigt bryggare eller vem som är sellout. Själv tycker jag att vi i Sverige har lätt att låta ideologi eller bryggfilosofi ibland gå före utveckling. Exempel, Närke kanske vissa tycker gör bättre öl än Sigtuna – men de har inte ekonomin, eller viljan att göra mer öl än att de knappt kan förse några fåtal. Med bra stabila försäljningar av vissa “standardöl” så kommer ekonomin och möjligheten att kunna fortsätta experimentera. Jag tror det är få om ens något bryggeri som inte har sin “stabila kassako” – ölen som drar in de stora pengarna till bryggeriet och oftast är likställd med detsamma i konsumenternas ögon.

I den artikel jag länkade till häromdagen med  Garrett Oliver var han innte på lite samma spår. Garrett menar att det idag är svårt att likställa mikrobryggerierna förr med de idag. Utvecklingen har helt enkelt gått så långt att vi idag har lättare att göra lika bra hantverksmässiga produkter som man förr, men i större kvantitet och med stabilare kvalitet.  
Om man ska gå på storlek, att storleken har betydelse, så skulle termen mikrobryggeri till slut betyda helt olika i olika länder. Om man i USA menar att x antal miljoner liter är att vara ett mikrobryggeri medan bryggerier i Sverige kanske ligger på 300.000 liter så är det svårt att likställa termerna länderna emellan. Kvalitet bör gå före kvantitet, men om kvalitet garanteras med kvantitet så bör det väl inte vara något problem med ölen – bara att termen mikro/craft kanske urholkas något. Craft brewery ger ju mer associationer till en trevlig herre som står vid kitteln och kokar öl dagarna i ändan mer än enorma lokaler med ståltankar och butteljeringsmaskiner. Men är det inte bara begreppet som felar mer än själva bryggeriets uppsåt eller vilja då?

Om man ska gå på vad de gör, vilket jag tycker är lämpligast så är det desto lättare att “sorter” bryggerier. Där ser jag Samuel Adams, Sigtuna, Dogfish Head, Närke, Lagunitas och Dugges vara helt jämlika. Alla älskar att göra öl, bra öl som inte ska vara smaklösa, kostnadseffektiva och massproducerade. Så min slutsats är att mikrobryggeri är en utdaterat term men ytterst aktuellt och bra som koncept. Det är drivkraften och målet för de individuella bryggerierna mer än storleken och/eller deras kapacitet som spelar roll, gör du bra öl och hela tiden siktar på att göra bra öl så tycker inte jag att det spelar roll om du heter Samuel Adams eller Marin Brewing, Oceanbryggeriet eller Nils Oscar – allt handlar om ölet, där det också började.  Öl är inte en tävling och avundsjuka gällande kapacitet eller storlek tycker jag vi kan klara oss utan, likaså när personlig ideologi eller filosofi sätter käppar i hjulen för ölkulturens vidare växkraft.

Posted in MankerBeer Talk5 Comments