MankerBeer.com

Som alltid när jag pratar om St Eriks så börjar jag oftast med att hylla Jessica Heidrisch för hennes förmåga att få fram oerhört stabila och tilltalande öl. Så även denna gång, många (med all rätt) ifrågasätter hur St Eriks liksom Mohawk har fått sådan plats hos Systembolaget i relation till andra svenska mikrobryggerier. Mohawk-ölen kan jag hålla med om är något för dyr för att det ska vara fortsatt rimligt men här fyller då St Eriks den luckan. De är humant prissatta och oftast prisvärda. Den enda fadäsen är att jag aldrig hann prova Dubh‘en som jag råkade missa när den kom, vilket suger! För i övrigt är det de lätta, snarlika men inbjudande ölen som St Eriks har kommit att stå för i mina ögon. De får oftast rätt bra betyg men ändå sällan över “bättre” av den anledning att de “safe’ar” något, vilket i längden är mer värt. Men de fungerar därför som en bra motpol till all extremöl som tävlar i beska, lagringar och smaker. Visst, jag gillar den extremiteten, det är där komplexiteter och häftiga variationer skapas, men ett lika välgjort hantverk kan även vara en perfekt balanserad american pale ale som St Eriks Pale Ale där citra står för en fräsch citruskaraktär i ölet. Så plocka ihop någon av denna, Sigtuna Summer IPA, Oppigårds Summer Pale Ale och även St Eriks Pilsner så har ni en perfekt läskande svensk sommarblandning till midsommar. Sedan kan ni såklart bryta av med något värre och kaxigare lite senare, typ något av det som släpps på systembolaget imorgon!

St Eriks Pale Ale

Utseende: Klargyllene vätska med fint ljus skum.
Doft: Som alltid med Jessicas öl så är det oerhört fräsch humledoft. Här är det citrus, apesin, mild grape och ljus frukt och letar man djupare i glaset så framträder en trevlig aledoft (malt).
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt lätt men sådär somrigt enkelt. Smaken påminner om de övriga St. Eriks ölen med sin friska milda humlesmak med blomster, citrus och nyslaget gräs. Det är öl som St Eriks som kanske får oförtjänt skit av många som jag tycker visar hur bra och enkel ”vanlig” öl kan vara. Hellre denna och den underbara pilsnern till grillat än skumma artificiella eurolagers. Denna känns genomgående fräsch, somrig och den flörtar både med gamla pilsnerdrickare och mer inbitna ölfantaster, det är inget meck hit med att förstå en humlecocktail eller meck dit med att avgöra om malten tar över – det är mest inbjudande och färdigt att förtära, så en bra “vardagsöl” ska vara.

Betyg? – Bra+. Till min örtstekta fläskfile passade det utmärkt med det blommiga och citrussmakande. En enkel och läskande öl som är mild men ändå smakrik på ett tillgängligt och lättdrucket sätt.

Som jag skrivit om på sistone så är det lite nytt spänande amerikanskt som kommer nu på onsdagssläppet, förutom Lost Abbey’s Angel Share så är det nog främst två bjässar som har varit riktigt spännande. En av dem, Labyrinth har jag druckit tidigare och gav den då väldigt högt poäng, medan den andra Cookeyed Cooper för mig är ny. Men vi backar bandet något; Uinta Brewing Company härstammar från Utah och närmare bestämt Salt Lake City. Från ett litet ombyggt garage började man så tidigt som 1993 brygga öl för rätt lokal distribution och många av de första ölen, ofta pale ales, fick fiske- eller naturlaterade namn. 2003 började man även brygga organiska öl under labeln “Four+” där man syftar till att alla fyra ingredienserna är de enda beståndsdelarna i ölen medan plusset är för att visa att man lagt till sitt hantverkskunnande. Tyvärr har jag aldrig haft möjligheten att prova någon av dessa.

Vad jag däremot har provat, på sistone (drack exempelvis deras Tilted Smile och Angler’s Pale Ale förra veckan) är bryggeriets två sverigeaktuella bjässar från Crooked Line-serien, en exklusiv serie öl med lite högre alkoholhalt och lite extra allt. Enligt seriens egen hemsida så är målet att brygga utanför boxen eller de linjer som satts ut, att göra något nytt och spännande.

Först ut är Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale, en russian imperial porter som man har bryggt tillsammans med en tillsats av lakritsstavar för att ge lite extra komplexitet till ölen innan man lagrar den på ekfat. Den följs av bryggeriets Crooked Line-barley wine, Cookeyed Cooper, som lagrats på bourbonfat. Båda har en alkoholhalt på mellan 11-13% och visserlien kommer de att kosta runt 180kronor flaskan på onsdag, men med tanke på att det är ne rejäl 75’a så är det värt och rekomenderat att dela en på två för att kunna avnjuta dem bäst.

Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale 

Utseende: Brunsvart vätska, brunt chokladskum
Doft: Underbar doft av choklad där espresso och likör integreras väligt fint. det är likörsötma, lite bränt träd och både salt- och sötlakrits i finfin harmoni. alkohok märks inte. doftten är komplex men enkel och balanserar likör, lakrits och de mer kaffe- och chokladaktiga aromerna utmärkt
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Direkt smak av väldigt fint välrostat kaffe med bitter mörk choklad och lite bär. Ektunna och återigen en blandning av söt- och saltlakrits. Att den är så stark märks inte alls utan det är välbalanserat och lurigt enkelt drucket med lite siraps skön eftersmak. Kommer lite vanilj mot slutet utan att ge intrycket av att vara eklagrad, så även de som inte har en fabläs för eklagrade öl lär uppskatta denna. Ekad lakrits? Både lättsam och kraftig på samma gång och serverad något kyld så tycker jag att lakritssältan och eken går ihop utmärkt. Lite varmare så framträder mer kaffe och choklad så det gäller att anpassa värmen något efter vad man föredrar.

Betyg? –  Bättre+. Serveras ngt för varm varpå den blir lite lättare och lakritsen kommer in lite mindre tydligt i de andra smakerna. Välbalanserad och med en tydlig lakritskaraktär som lyfter de andra smakerna och aromerna varpå ölen får lite extra variation. Den står kvar på samma betyg som jag gav den sist och jag ska erkänna att jag är en lakritstorsk och att det kanske inte är alla som kommer falla för de inslagen. Samtidigt är den oerhört välgjord och både lättdrucken och smakrik för en såpass stark imperial porter, så även de som gillar lite kaxigare porters lär gilla den!

Uinta Crooked Line Cockeyed Cooper

Utseende: Rödkoppargllenmörk vätsk, jusbrunt skum
Doft: Börjar lätt med främst lite kola och spår av beska. Framträder mer kola, karamell, torkade frukter, mörk choklad under den anade stora humlebeskan. lite alkohol utan att bli bitig eller spritig, en dos vanilj, choklad, beska. Lite varierad utan att dra åt ett visst håll, men den vinner lite på det på ngt sätt. Bourbon’en är inte för markant såhär när ölen är ngt varm än som sig bör. Lite mer nedkyld så framträder dofterna något klarare och det är mer frukt och malt som tydligare utmärker sig.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Typisk barley winesmak med toffee, bourbonlagring, särskilt i eftersmaken, men inte sådär majsspritig eller utmärkande som det ibland kan vara. Något bränt socker mest och lite vanilj är de tydligaste spåren från lagringen. Oerhört balanserad, måttlig och ändå smakfull. Humlebeskan ska inte vara i centrum här, men den inns där – i smaken, i eftersmaken och genomgående. Rätt lagom och på ett förtjänstfullt balanserat sätt. På något sätt drar den lite åt Stone Old Guardian fast med en något mindre expressiv beska.

Betyg? – Bättre. Balanserat och en genomgående bra öl. Inte den typiska bourbonlagrade barley wine’et som drar på med extra allt, stor beska under en smakbedövande smak av bränt majssprit och kola, toffee. Både lättdrucken och smakrik gör att den trots att bourbonlagringen är lite lätt dold ändå känns trevlig utan att bli för mycket åt något håll, det är som om man vill ha den stora beskan och de stora smakerna men ändå vill göra det efter sina egna riktlinjer.

 Ändå borta från Salt Like City i Uta, en delstat där väl främst (amerikanska) Epic är det mer kända av övriga bryggerierna så kommer nu Uinta att finnas i Sverige genom Wicked Wine, vilket är lite spännande. Uinta Anglers Pale Ale är en nordvästlig american pale ale vilket redan i deras benämning garderar sig mot något mindre humle i ölen, den har exempelvis en IBU på måttliga 32. Ölen, vilket avslöjas i namnet, är en tribute till alla fiskare och jag anar lite redan på förhand att det här är en öl som likt Oskar Blues Dales Pale Ale kommer vara mer anpassad för lugna, stilla sommarkvällar än heta fartfyllda sommardagar. Initiellt finns ölen på dessa krogar enligt Wicked Wines facebooksida:  Bishops Arms Örebro, Texas Longhorn Gävle, Haket & Don Picasso Göteborg, O’Connors Uppsala, Sorbon Bromma, Stockholm

Uinta Angler’s Pale Ale

Utseende: Något mörkare gyllene bärnstens med rätt så kompakt skum med minimala till små bubblor med en gräddig topp. 
Doft: En doft av något maltigare pale ale med jordig, nästan örtlikande humling. Torkat gräs, en blomma eller två, och lite gammal nötkaka. Det är en frisk sötma och inte någon klibbig, sticky sådan men man märker att humlen har fått stå till baka för att skapa mer balans.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Även smaken är något maltcentrerad med torr brittisk nötkaka, lite örter och kryddor och en lätt släng av blomster. Ibland kan öl som den här få lite blaskig och artificiell eftersmak av nötkaka vilket blir rätt äckligt, här går det aldrig så långt utan det stannar vid en maltigare pale ale med lite citrus och en kanske lite för snäll beska som hade behövts för att leda bort en från den något söta eftersmaken.  Pelle på Allt Om Öl nämnde fruktsoda med beska och den sötman som finns i fruktsoda tycker jag att han har nailat hos Angler’sen.

Betyg? – Bra- . En dag lika varm som denna så blir den för söt och den blommiga citrusfräshören jag tycker brukar finnas i bra APA’s saknas här.Det hade behövt något mer citrus eller beska för att bryta Det är spår av örter, citrus och lite gräs, men sötman slår igenom lite för mycket. Samtidigt drack jag den en het sommardag och det är därför jag menar att jag tror ölen gör sig bra mycket bättre med lite grillat med en schysst glaze en fin sommarkväll ute i skärgården med vindarna som sveper omkring och man har en skön stillhet som nyss infunnit sig, där – då tror jag att denna kommer helt till sin rätt.

Just  hemkommen från jobbet så är det dags för en svalkande öl, valet föll på Southern Tiers Farmers Tan, en enkel läskande pale lager som jag ska ta i mig tillsammans med lite ljuvlig Gruyere. Passar väldigt bra ihop!
Något annat läskande amerikanskt är Victory’s Wild Devil – en farmhouse ale som jag drack för ett tag sedan på Oliver Twist i Stockholm. Så skål på er, låt lördagen smaka och läs på!

Victory Wild Devil 

Utseende: Vamare persikofärgad vätska, poröst skum.
Doft: Porösa lätta dofter av gräs, citrus och vilt kravlande jäst.
Smak: Lätt munkänsla med porös kropp och kolsyra. Ananas, passionsfrukt och en humlekaraktär som ändå märks av. Dock faller det in i vildjästens dans och det blir mer lätt än sursyrligt. Fortfarande med en småbesk känsla som gör den läskande och trevlig.

Betyg? – Bra+. Rätt lagom. Har potential men blir lite porös mot slutet och eftersmaken faller då bort.

“Äntligen” dags igen för ett nytt släpp på moder Systembolaget. Tyvärr är det åter dags för några få att skämmas bord med möjligheten att köpa på sig dessa rariteter. Tycka vad man vill, men ölkultur är ju meningen att tillfalla nästan alla, så vi får hoppas på en framtida lösning så att fler kan köpa mer av dessa.

Men oavsett, vad är det som kommer nu på onsdag? Det är en blandning av dyra, exklusiva och rätt speciella öl med allt från långlagerade “ryska kaffeporters” till brandylagrade barley wines och extrema svarta IPA’s. Samtidigt är det “sommarens” sista släpp, så man har råd att plocka på sig lite av dessa samt lite god sommaröl inför midsommar och sommarkvällarna! Traditionsenligt följer här en kort genomgång om vad som släpps på onsdag den 15’e. Som vanligt går det att beställa en av vardera den första dagen och annars är det först till kvarn!

Ja, Lost Abbey’s Angel’s Share brandylagrade barley wine är ju visserligen dyr – men är en av de där ölen som får det att vattnas i mångas munnar. Detta är den “vanliga” och jag har bara provat den och den cognacslagrade. Beroende på vad man gillar sådana lagringar, ja så lär man gilla denna. Det är en komplex och rätt svår öl på många sätt, men det är också en öl som gärna ligger och väntar ett tag i ens hemliga förråd.

BrewDog AB:06 är en enormt humlad black, eller “cascadian” IPA som enligt Darren på Beer Sweden skulle vara väldigt tydligt humlad och kanske behöva sätta sig något. Jag kommer onekligen att tänka å Hornbeer Hophorn från SBWF i höstas som var helt nybrygd och smakade mer DIPA än BIPA (mycket akronymer här nu..). Självfallet är det en öl många vill ha för att förbättra samlingen av hela serien, så även för mig. Lär falla många i smaken.

Uinta från Utah lanseras i form av två öl, dels Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale, en imperial porter som bryggts tillsammans med lakritsstavar och dels deras Crooked Line Cockeyed Cooper Barley Wine. Båda är rätt dyra kan man tycka, men då gäller det två stora öl i 75 cl flaskor. När jag tidigare drack deras Labyrinth vart jag riktigt imponerad, en rejäl imperial porter med tydliga inslag från lakritsen. Deras barley wine hoppas jag mycket på och tror den kan vara riktigt spännande! Båda kommer ni kunna läsa om redan nu på måndag. Så håll er uppdaterade på facebooksidan!

Amager Colocoff kunde ni läsa lite snabbt om efter mitt besök på Amager, det är en russian imperial coffee porter som lagrats på whiskeyfat från Colorado i hela 28 månader! En riktigt smak- och aromrik öl förväntas och även här så är den dyr men så är det som ni ser inget som man slänger ihop över en natt.

Drie Fonteinen Doesjel är sist ut  och även den hår på över 100-lappen. Men det är ingen vanlig lambic då man tar död på den unga jästen varpå ölen inte “jäser ut” som i vanlig lambic. läs mer om då jag drack den tidigiare här. Den är dyr den med, men för lambicälskaren är den lite av ett måste. oerhört elegant och fina smaker!

Black Rooster The Hoptimizer är danska Black Roosters Amerikanska IPA med massa Chinook- och Cascadehumle. Tyvärr har det blivit lite meck där och proverna Systembolaget fick in motsvarade inte de senare flaskorna. Så tills vidare är lanseringen uppskjuten

Hela listan:
15 JUNI
1541 Lost Abbey The Angel’s Share Brandy Barrel-Aged USA 37,5cl 159:- T7
11176 BrewDog Abstrakt AB:06 UK 37,5cl 125:-T7
10046  Black Rooster The Hoptimizer IPA 50cl 49,90:-T7
11710 Uinita Crooked Line Cockeyed Cooper Barley Wine75cl 178,90:- T7
11714  Uinita Crooked Line Labyrinth Black Ale 75cl 179,90:- T7
11732  Amager Colocoff 37,5cl 115,90:- T7
14000 Drie Fonteinen Doesjel 75cl 149:- T7

Mitt i denna apvärme så har jag haft fullt upp med examinerande och långa dagar i hetta. Men nu är det tillbaks till verkligheten! En helg med provning av Uinta väntar och idag ska det bli både en och två IPA’s som ska slinka ned i min hals. Först ut blir bröderna Lundh’s (SeaGoat) PIPA. En fruktig humlebomb har jag blivit utlovad och det ska bli kul att se om den lever upp till sin andra placering på Mikkeller Hop Bomb Challange.

Men nu en annan humlenbomb!

Three Floyds Dreadnaught målas ofta upp som imperial IPA’n med extra I, den toppar listor över bästa humlebomber, över bästa IIPA’s och mycket mer. Men är den så bra? Är ölen som framställs som “a hophead’s dream beer” den fruktexplosion som silas genom humlekottarna rakt ned i den törstade humleofilens spruta? Som alltid finns det bara att sätt att prova vad denna 9,5%’iga IBU-fest (100 IBU) går för…

Three Floyds Dreadnaught

Utseende: Gyllenvarmt gulorange vätska
Doft: Grym doft med humlekottemos och en balansgång få dansöser skulle kunna få sina små ihoptryckta fötter att klara av. Lite sötgräddig malt sätts sporadiskt i kontrast mot kotte, kotte och mer humlekotte. Fruktigheten med grape och lätta inslag av karribisk strandparty är också där.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor smak av humlekottar som ger oljig smak med bra sälta. Skog och en välbalanserad maltbas sätts mot en fruktmix som jag hade hoppats hade varit något mer framträdande. Som alltid med Three Floyds så är “besvikelsen” ofta i att de är på tok för välbalanserade vilket kan kräva lite mer av den som dricker ölen, samtidigt som det inbjuder för fler att gilla deras öl!

Betyg? – Bättre+. Balansen är toppenbra, smakerna följer lika väl som en dresserad katt och likväl så är man lite ställd. Man förväntar sig något mer, något som exploderar eller puttar omkull än – och som jag skrev ovan så är det det som gör ölen både oerhört bra men också dess svaghet.