Namnet som är lika långt som spännande är även lite otydligt, för vad är egentligen en Belgian Strong Red Ale? Är det en Red Ale som i en något humligare ale, en Belgian Red som i någon form av suröl eller syftar det till att man har haft både tranbär och lingon i ölet?

Valet av bär är tänkt att symbolisera “mötet mellan Sverige och USA” och det är på något sätt ett naturlig samarbete där S:t Eriks med sina kopplingar till ölimportören Galatea som också länge har varit en stark partner till Samuel Adams. Ölet gick att provsmaka redan på fjolårets Stockholm Beer & Whisky Festival men lanseras nu på fredag i Systembolagets exklusiva släpp om cirka 30-talet butiker runtom i landet, samt på webben.

Ölet i sig är som sagt bryggt med lingon och tranbär men även pilsner- och vetemalt, havre samt tjeckisk Saazhumle. 7,3% starkt är det och tankarna ska ha dragit åt Bourgogne eller rosévin på Pinot Noir.

Skall jag vara ärlig så hatälskade jag ölet på Stockholm Beer. Det var fruktansvärt syrligt med så mycket sträva bär att tungan bara krullade sig och lingonens torra, syrliga bärsmak dominerade helt. Sedan dess har jag provat ölet ytterligare en gång innan nedan och då var det igen fullt av syrliga bär och det drog mer åt en bärcocktail än en öl. Samtidigt tyckte jag att ölet växte på mig och jag älskar den torra, syrligt friska karaktären på ölet. Men förvänta er inte en fräsch, lagom kryddig belgisk pale ale.

S:t Eriks & Samuel Adams Transatlantic Series #01 – Belgian Strong Red Ale

Utseende: Rödnyanserad kopparfärgad vätska med fizzande kolsyra och skum som snabbt lägger sig som en klar vätska.
Doft: En syrlig, vinös torr arom med tydliga inslag av tranbär och lingon, inte helt otippat. Aningen kall är det även viss doft av humle även fast det i huvudsak är bären och viss kryddighet från jästen som sticker ut. Ju varmare ölet blir ju mer “saftigt” blir det, på gott och ont.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Igen, något kallt får man en viss fruktig humle av päron och äppelblom som går fint med igen tydlig smak. Smaken är lite syrligare och har mer av lingonskal även fast jag får vissa toner av De Cams Kriek eller strävare, mörkare suröl med mörkare bär.

Betyg? – Bra+. Snäppet kallare är det här en underbar öl med syrliga bär, lätt fruktighet och lite kryddighet. Varm är den däremot lite för söt och lätt till kroppen. Jag har också tyckt att olika flaskor kan skilja sig åt lite där just den här var mer “belgo” och mindre ren bärjuice än andra. Sedan bör ni ha klart med vad det är för typ av öl, jag tror det är lätt att förvänta sig något annat än vad det är och bli lite besviken.

Nu till helgen är det premiär för Omnipollos senaste öl, en Gose som fått inspiration av den traditionella drycken Lassi. Istället för yoghurt, kryddor och frukt har man laktos, mangopurée och havssalt i ölet. Är ölstilen ny för dig är det inte så konstigt då det är först på senare år stilen har fått ett uppsving efter att ha i omgångar ha legat i glömska. Balder har tidigare skrivit en väldigt bra historieöverblick om stilen, läs den så vet du vad du ger dig in på när du provar Omnipollo Bianca.

Med bara 3,8% alkoholstyrka är det en öl man med gott samvete kan ta ett par glas av utan att trilla av stolen och Henok ska själva ha varit så nöjd med ölet att han var nära att göra just det, men mest av den simpla orsaken att han vart riktigt nöjd med ölet.

Vill du prova ölet finns den från och med imorgon på Nöjesguidens Ölfestival i Stockholm innan den letar sig vidare ut i landet.

Omnipollo Bianca Mango Lassi

Utseende: Matt urvattnad och gul till färgen med ett frostigt vitt skum.
Doft: Stiltypisk arom av salt, lite mineral och den för vissa aningen fräna men ack så underbara laktosen. Ju mer ölet värms upp i min hand ju mer blommar doften av mangomos fram. Mangosötman botas med saltet så du får inte den härliga puréen utan mer “hård” mango. Annars är det som alltid oerhört rent och fokuserat i doften där stilen kanske begränsar bredden av dofter.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med en okey kolsyra. Rätt mild till kroppen men trots det vare sig tunn eller matt i smakerna. Nu när ölet fått värmas lite så kommer smakerna fram betydligt mycket lättare. En mjölklen, men saltstickig känsla i munnen som nog hade lurat många att tro att de fått helt annat i munnen än en öl. Om ni har druckit Omnipollo Magic #411 så känner ni igen er i den smoothieliknande grunden för smakerna. Du känner en tydlig smak av mango men mer likt i te än öl då det är lite herbalt och utan sötman. Jag känner istället tydliga drag av  ise med citron- och mangosmak. Jämfört med andra goses får du den typiska saltkaraktären mer mot slutet och i eftersmaken än att det spritter till i hela munnen.

Betyg? – Bra+. Inte en av mina absoluta favoriter men så var det också det jag sa första gångerna jag drack “411”, som kom att bli en favorit. Anledningen är nog att med en återhållsam kolsyra och smaker som rör sig bland te och olika läskande drycker så luras man lite, vilket också är ett gott betyg. Det här är helt enkelt för lömskt och lättdrucket och kommer att bli en hit på krogarna och Omnipollos Hatt i sommar.

I takt med att Systembolaget har börjat utveckla sin syn på öl och närmare bestämt hantverksmässigt bryggd öl, craft beer, så har jag och många med mig förlåtit lite av deras ibland förlegade syn på alkohol. Nu var Systembolaget på tårna och plocka in ölstilar, bryggerier och öl som “massan” (läs vi “nördar”) ville ha. Varför ska man då plötsligt ta och såga dem?

Förutom att ett monopol på alkohol känns lika modernt som Kicki Danielsson dansandes på något slott känns det som att man börjat lite i fel hörn när det kommer till inhemska produkter. Förut var det ett bra initiativ att satsa på lokala öl, att kunder kunde beställa hem enstaka flaskor från landets alla hörn och att Systembolaget då stod för del av logistiken och kostnaden. Nu är jag inte lika säker. Inte då för att Systembolaget har ändrat strukturen för den här lösningen utan för att jag inte vet om jag vill ha den möjligheten.

Under ungefär två års tid har jag nog varit på ett fyrtal olika provningar där Systembolaget har erbjudit prover från nyheterna i det lokala sortimentet. Det vill säga öl som tillverkas i Sverige och nästan uteslutande är från väldigt små, ibland för mig helt nya bekantskaper.

Spännande och roligt? Javisst. För att kunna ge en bra bild av hur öllandskapet i landet faktiskt ser ut måste man ha provat igenom det.

Gott och lyckat? Tyvärr långt ifrån.

Med svenska bryggerier som Oppigårds, Sigtuna, CAP, Omnipollo, Dugges, Mohawk, Brewski, All in Brewing, STHLM Brewing med flera som gör väldigt högkvalitativ öl kan man slå sig för bröstet och vara stolt över vad vi i landet producerar. Samtidigt bör man veta att dessa bara står för en mindre del av landets totala antal bryggerier.

Frågar man någon i Bunkeflo vilka “mindre svenska bryggerier” de känner till är chansen stor att de kommer att droppa några namn du aldrig tidigare har hört om.

Jättekul och positivt. Folk ska börja brygga öl och få en förståelse för processen, hantverket och smakerna. Men också få en respekt för vad det är de sedan vill sälja. Alla kan inte bli “proffsbryggare” lika lite som att en halt, enbent, blind kortväxt kommer att bli fotbollsproffs i Barcelona. Tyvär. Jag är inte elak, jag är ärlig.

För nu under de här provningarna på Systembolaget har jag provat öl från South Plains, Äppelbo, Hantverksbryggeriet, Strömsholm, Helsingsborgs, Två Bryggare, Jädraöl, och många fler. Vissa mer kända än andra. På den stora “lanseringen” av det lokala, småskaliga 2012 drack vi 60 olika öl där snittbetyget blev 1.6 av 7. Jag betygssätter alla öl mellan 0-7 där 7 är världsklass och 0 är så fel, infekterat och odrickbart att man kan klassa det som gift. 1 får öl som är infekterade och bara odrickbara och mellan 1.5 – 2 får öl som är felbryggda, ofta infekterade och riktigt äckliga.

Så har det sedan fortsatt. Igår drack jag runt 25 olika lokala öl och tar jag bort topparna där bryggerier som CAP, Oceanbryggeriet och Höganäs stod ut, liksom Helsingsborgs Funkymonkey som överraskade så var det inte muntert. Genomsnittet hamnade på mellan 2 och 2.5. Nu kanske ni tror att jag är hård och “elitistisk” men då bör man ha i tanke att på samma provning deltar skribenter från känd tryckt media liksom en vän med god hållning som “huvuddomare i en stor tävling”. Även dessa utbrast då och då över besvikelsen över många av ölen. Så jag var långt ifrån ensam.

Systembolaget lovade att man skulle kvalitetstesta alla de här lokala förmågorna så att man inte skulle börja sälja öl som objektivt är rent defekt. Okej om den bara inte faller mig eller andra i smaken, men öl som har uppenbara fel och som inte ens når betyget “ens drickbart” ska banne mig inte få säljas. Och har då inte bryggerierna ett ansvar här? Är det inte dags att rensa ut i leden och få bort alla “men Benke är en skön gubbe, han gör god pils” när ölen är direkt värdelösa?

Eller har Systembolaget inget ansvar här? Ska vi inte istället för att göra en markering att det är kul att det bryggs så mycket öl i Sverige börja sålla lite? Har du en restaurang som ständigt ger magsjuka kunder kanske det är dags att någon stänger ner den eller varnar dem tills de faktiskt tar tag i sina problem.. Eller vem är rätt person att göra detta? För Systembolaget verkar ju inte klara av det.

Brittiska Londonbryggeriet Camden Town började häromåret med en serie samarbeten som man gav namnet Versus. Sedan 2013 har man sedan gjort ett samarbete med amerikanska Odell, svenska Mohawk och “Italien” (i form av Birraficio Italiano, Birra del Borgo och Brewfist). Då jag var i London i samband med att Odellsamarbetet skulle släppas lyckades vi bli bland de första (först?) i världen att få smaka den färdigbutteljerade Baltic Portern.

Är ni sugna på att få en bättre inblick i bryggeriet och dess historia så rekommenderar jag mitt resereportage där vi blev inbjudna för en eftermiddag med lite rundvisning och såklart ett par öl. Bryggeriet gör kanske inte de mest experimentella och smakmässigt explosiva ölen men deras Pale Ale är alltid en favorit på sommaren. Något procent svagare än många andra liknande öl men lika fräsch och smakrik, något jag tycker är bryggeriets signum.

Nu den 20 februari är det dags för nästa samarbete, det fjärde i ordningen. Efter att ha bryggt öl med USA, Sverige och Italien är det nu tur för Belgien att ta sig till London. Det är De Brabandere som blivit inbjudna och ni kanske känner igen dem för deras serie Petrus. Tanken är att Camden Versus Petrus ska blanda den belgiska alen med Camdens milda och fina Ink Stout. 29,90 kronor kostar en flaska på 33 centiliter och som sagt så är det den 20e februari ni ska sätta alarmet på om ni vill köpa ett par från Systembolaget.

Camden Versus Petrus

Utseende: Brunsvart vätska med ljust chokladbrunt skum.
Doft: Härlig doft med rostad malt, rostade nötskal och stickiga toner av mild lakrits. Aningen bränt trä och mörk belgisk jäst ger både en trevlig finish och variation.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Lagom till kroppen, en tyngre kropp hade gjort den för tung och smakerna hade tappat balansen. Istället rör det sig om aska, rostad malt, nötskal och belgisk jäst. Trots rätt mycket brända toner liksom starkt kaffe saknar den bitterheten du annars kan finna i liknande öl, vilket spär på att den är mild och lättdrucken. Något jag finner genomgående hos Camdens öl.

Betyg? – Bra (+). Det här är en stout som känns mer trevlig än komplex och “stor”. Det är ingen öl du ska lägga undan några år, även fast det vore kul att se hur den tog sig utan drick den nu.

I fjol parades Jeppe Jarnit-Bjergsø från Evil Twin Brewing ihop med flerfaldigt stjärnbelönade mästerkocken Mathias Dahlgren. Jeppe som tidigare öppnade korgen Törst vars restaurangdel, Luksus 2014 blev den första restaurangen med enbart öl på menyn att få en stjärna i Guide Micheline. I samma veva som de fick sin stjärna belönades Mathias Dahlgrens Matsalen åter med två stjärnor medan Matbaren fick behålla sin stjärna. De båda delar en enorm passion för god mat och dryck och spann vidare på förslaget att de borde ta fram en öl ihop. Mathias som tidigare har en serie öl ihop med S:t Eriks Jessica Heidrich är ju inte den som snålar på ingredienser eller är feg för nya ideer, smaker eller perspektiv på öl. Vilket lär fungera väldigt bra ihop med den ibland smågalna Jeppe som inte han heller tvekar att twista till sina öl. Så i mitten av nästa vecka kommer man att inta Sigtuna Brygghus för att brygga en då lite otippat inte alltför stark och inte alltför tokig öl ihop. En på många sätt nordisk öl kan man nog säga som tydligt visar de bådas ursprung och som kommer att fungera väl ihop med de bådas menyer.
Självklart är vi på plats, så stay put!

Mellan den 26e februari och 2a mars kan du i år spendera din tid på resande fot till vårat grannland i öst, Litauen. Det kanske inte är det mest exotiska resmålet eller det resemålet du förknippar med grymma öl men liksom övriga världen pågår en ölrevolution även där. Under de här dagarna kan man tillsammans med ölimportören Original Brands besöka Vilnius och Zmogsala, Vilnius Winter Ales Festival 2015. Sista bokningsdagen är den 10e så passa på om ni vill hänga på. Vår vän, somelieren, dryckesskribenten och kocken Mikael Göransson på ScandinAsian Taste var där på fjolårets resa och hade bara gott att berätta, ölen var förvånansvärt god och rustik och maten var över alla förväntan och riktigt bra.

Bakom festivalen står Vidmantu Laurinaviciumi som fick iden för en festival i Vilnius på en ölresa till Manchester. Det skulle dock dröja ett par år innan tiden blev mogen för en ölfestival på hemmaplan. Bara tanken på att betala inträde till en festival för att där få prova på olika öl kan te sig lite främmande för vissa. Men tiderna ändras och med ett allt större antal ölfantaster så är det numera inget problem att sälja slut på de 500 platserna som finns.

Jag bad Vidmantu själv berätta om vem han är, om ölfestivalen och vad du absolut inte får missa.

MankerBeer (MB): How come you lead this festival, what is your background? Any favorite brewery or beer?
Vidmantu Laurinaviciumi (VL): In the years 1999-2004 I have worked in beer festival TRIS DIENAS TRIS NAKTIS organization committee, after this festival was prohibited, there was huge pause for beer festivals in Lithuania. But in 2013 we together with Pakruojis municipality made PAKRUOJIS MUSIC, CRAFTS AND BEER FESTIVAL in local manor house park, for two years now. And as well as in those years I have visited over hundred different beer festivals in different countries. So idea about ŽMOGŠALA festival (trans. „very cold weather“) has been in my mind for long time and finaly last year it became reality.

Main purpose of this festival is to get visitors be more familiar with different beer styles, brands and breweries. Here we do have lots and lots of imported and local beer and ales, so I don‘t have favorite one.

MB: Few people have heard of the Baltic beer culture, but a lot seems to be happening? Can you tell us about the Baltic beer scene?
VL: We have over 50 small breweries in Lithuania only. Most of them are so called family or farmhouse breweries, but we also have newcoming craft breweries. So we will have at festival lots of interesting beer and ales. Also not only Lithuanian beer will be represented – we will have lots of imported beer, as well from Baltic states especially. About Baltic beer scene you will find more information at our festival.

MB: Why should Swedes come and visit the festival, what can they expect?
VL: All the visitor should expect lots of beer from around the world, lithuanian snacks to the beer, food, music, presentations on different beer and relative themes. And of course – good company and new friends.

MB: Apart from the festival, what should you really dont miss when in Vilnius?
VL: Of course – pubs like ŠPUNKA, ALAUS NAMAI, ŠUO, ŠNEKUTIS, DEV?TI, ALAUS KOLONILU. As well as walk in the old city of Vilnius should be relaxing after the festival. Also don‘t miss festival afterparty/lunch on Sunday.

MB: What do you look forward to the most with the festival?
VL: I hope to make this festival as an annual beer maniacs meetings in Lithuania. As well I hope see as much people at festival as possible.

Thank you Vidmanu and see you in Vilnius!

Sugna på att åka, kika då in här!