MankerBeer.com

Efter en utsökt middag igår på Mathias Dahlgrens Matbaren så kan jag dels säga att jag är frälst av deras mat men även deras dryckesutbud. Underbara viner, perfekta dessertviner och en imponerande kort liten öllista med framförallt bra danska öl som passade perfekt till maten. Drack Nørrebros New York Lager och Ravensborg Röd och båda var ‘bättre’ om man ska prata betyg, kanske inga smakbomber, men utmärkta att dricka till mat och med bra smaker. Nørrebro får det gärna dyka upp mer från.

 Återgår vi sedan till USA så var det ju någon vecka sedan jag fyllde år. Men under min födelsedagsmiddag på Oliver Twist så drack vi ju på rätt bra med olika fina öl och två av dessa kom även från Great Divide, så varför inte ta och slå ihop dem? Great Divides 16’th Anniversary Wood Aged IPA, den eklagrade IPA’n känner vi ju till – antingen från SBWF eller från släppet på systembolaget i fjol. Vad jag inte visste förens nu var att de även har Rumble vilket är den lättare eklagrade IPA’n som legat på amerikanska och franska fat för att få lite komplexitet, spännande då jag gillade den kraftigare 16’th… Den andra ölen från Great Divide blev deras Triple med den fina uppmaningen ”Hug a monk”. Denna abbey tripel ska ha en fruktig, kraftig smak och har man druckit ett par amerikanska belgoöl så vet man att de i många fall lovar mycket men providerar desto mindre – så vi får se…

Great Divide Rumble

Utseende: Halvgrumlig rödorange vätska med vitt skum.
Doft: Mysig vanilj-IPA. Lite karamell-toffee och kola men ändå bra beska utan att det blir för mycket. Dofterna är välbalanserade och goda. Som en lättare variant på 16’th Anniversary-ölen.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Eklagrad bra IPA där citrus och grape står för humlesmakerna och lyser igenom bra. Inte lika bra som 16’th Anniversary  men ändå rätt lagom då den inte blir för sötad.

Betyg? – Bra (+), lite väl vanlig och vaniljig och japp, 16’th är bättre. Men bra och väldigt stabil utan att det blir direkt extraordinärt. Ska eklagrad IPA bli nästa trend efter black ipa? Inte mig emot, görs de väl så är de rätt goda och passar till många olika tillfällen.

Great Divide Tripel

Utseende: Lätt gyllene vätska, något matt. Vitt döende skum.
Doft: Koriander, citrongräs, lime och lite gummisötma och gräs. Lite lätt känsla av jäst, men nej, jänkarna är inte alltid bäst på att göra dessa typer av öl.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lime, söt smak av plast och något saisonkryddig. Len sötma med lite jäst och plast i smaken.

Betyg? – Bra+. Inte helt bra mix och den plastiga sötman är inget jag gillar. Men drickbar. Vid senare tillfälle drack jag den igen och den är helt okey, rätt bra, men det är något med den som sticker ut. En abbey tripel på nästan 10% borde smaka kanske sötare, kanske något kryddigare – ja, något annorlunda? Men det tar inte bort att den ändå är rätt god.

 Belgiska Alvinne kanske inte gör världens, eller ens Belgiens bästa öl – men speciell öl gör han minsann. Oftast har han liksom Rogue, Nynäshamn (antar jag..) med flera fallit in för det där med att använda samma jäst för de flesta/alla sina öl och i Alvinnes fall så är hans Morpheusjäst något, ja, otillräcklig. Oftast blir ölen lite väl porösa. Men Glenn som är bryggmästare på Alvinne är en trevlig prick som jag småmailat lite då och då med och inför denna samarbetsbrygd med hembryggaren Philip Madden (som brygger under namnet Birdsong) så ställde jag frågan vad det är man har gjort. Nu tog det väldigt lång tid innan jag drack denna samt ens skriver om den, men det var kul att ha fått den innan den ens dykt upp på Rate Beer och liknande sidor. Anyway, såhär berättar Glenn själv om ölen.

Nightowl is the recipe of a homebrewer that toke our brewingclasses (we do that as well). We’ve discussed the recipe and decide to brew it in the beginning of July, at night. It’s a dark barley wine. For us, it was a great way to try and find the alcohol limit of our Morpheusyeast. It seems it had no problem with a 15 ABV beer. I don’t think we’ll brew it again, it was more of an experiment.

 Ja, 14.7% landade den på, samt 77 IBU. Hur var den då?

Alvinne / Birdsong Night Owl

Utseende: Mörkbrun vätska med poröst, ljust skum med små bubblor. Typisk morpheusjäst-utseende.
Doft: Det första som känns av är Alvinnes Morpheusjäst som ger äpplen, kakdeg och mörkt godissocker vilket ger mer belgo ale mer än barley wine. Kryddig citrus, söt äppelkaka med lite spritig kola. Drar mer åt mörk dubbel eller quad än barley wine.
Smak: Lättare munkänsla med porös tunn kolsyra. Otippad smak. Mörk äppelcider, kola och mycket äpple. Något spritig och mycket porös smak genom jästen. Väldigt tunn men ändå inte det så spritig som den kunde ha varit med tanke på dess höga alkoholhalt. Mycket belgo indeed, men var finns allt som ska vara barley wine? Bra smak och inte tråkig fastän den är så tunn, dock inget som känns barley wine alls.

Betyg? – Bra. Belgo? Barley wine? Mer en porös ABT/Quad än maltig, fin söt barley wine. Speciell. Men Alvinne gör inte hundraprocentiga öl har jag märkt mer och mer och precis som t.ex. Rogue inte blir bättre än vad de är så är det lite jästens fel.

Jahapp. Då är dels nyheterna inför vårens släpp påfyllda, dels efter lite förfrågningar och dels genom dagens eminenta påfyllnad från Schnille och Schmak.

Vidare fick gårdagens små gåtor sina svar.

•  Samuel Adams Utopias har samma årgång enligt flaskan som då den släpptes 2009. Varför är nu frågan?
• Wicked Wine släpper även sista delen i Sierra Nevadas 30th Anniversary serie. Grand Crun kommer i april, för samma pris som de andra.
• Och ja, gårdagens släpp gick åt med ruskig fart.

Tur då att vi har druckit god öl på sistone som jag kan skriva om istället. För inte så länge sedan skrev jag om  Founders Nemesis 2010, deras nystartade barley wine serie där 2009 var första omgången och jag då drack 2010’an. Självklart är en fantast som jag klåfingrig nog att även få tag på 2009’an som dessutom ska  vara bra mycket mer spännande om man läser på om ölen. Det är nämöogen en ‘maple bourbon barrel aged wheat wine’ – en barley wine gjort på vetemalt som har lagrats på bourbonfat som man även lagrat lönnsirap i för att ge mer rundhet och sötma till smak och doft. Och ja, ni ser ju själva vad tanken bakom ölen är utifrån dess etikett?

Founders Nemesis 2009

Utseende: Lite grumlig något ljus whiskeyfärgad vätska med poröst vitt litet skum.
Doft: Söt bourbondoft! Rejäl sådan! Rejäl bourbondoft med mycket majs, sötad karaktär och inte alltför spritig alkoholdoft. Trots det spritiga och det rejält bourbondoftande så ligger lönnsirapssötman som ett tydligt lager över det hela och ger komplexitet och karaktäristisk doft. Träbittert stuk mot slutet.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Mjuk, tunn vätska med klibbsöt känsla i munnen. Stor smak av bourbon som bara växer upp och når en lite alkoholpeak för att sedan bottna i smaker av trä, vanilj och bourbon. Ljus vete barley wine där den ljusa vetemalten ger lite annan karaktär än om det varit en ’vanlig’ barley wine. Blir lite enformig i längden men smaksensationen och smakmixen av bourbon och lönnsirap är superb.

Betyg? – Bäst-, inte överdrivet kompex i längden utan man vänjer sig rätt snabbt vid den fylliga, mjuka söta bourbonsmaken – men det gör den inte mindre god! Verkligen tagit karaktär av bourbonlagringen och sötman från sirapen. Det är också kring de två smakerna det är centrerat vilket kanske blir lite trist som sagt, men det är en njutaröl och det är svårt att inte tokgilla det.

Så var det dags för tredje gången där här månaden – att bege sig till Regeringsgatans systembolag för att trotsa kylan och stå och köa för öl. Det värsta med byggnaden är att den alltid täcker solen så du kan stå där på sommarmornarna och ändå inte få något värmande solsken. Lite måndagsbitter var jag något försenad dit men vad gjorde det då det enbart var tre personer före mig i kön runt 20 över 9. Annat var det lite senare då det var full kö – och alla skulle till ölen. Något jag nog inte riktigt varit med om under mina år som “öl-köare”. Särskilt då det både släpptes vin, öl och whisky idag. Jag hade redan klart för mig att Fullers Past Master’s Reserve, Herslevs Barley Wine och annat fick stå ett par dagar innan jag eventuellt spontanköper dem, men de var annars inget jag var riktigt sugen på – då kom det bra mycket roligare öl – och framförallt så KOMMER det ju väldigt mycket bra saker även i mars! Kul!

Men men.Väl där inne plockade jag på mig en av de 14 flaskor av Sierra Nevadas 30’th Anniversary Barley Wine samt två stycken Goose Island Bourbon County Stout Vanilla, trots att man kunde ta 6 p/p. Blev även att plocka på mig en flaska av Epics Stout då deras IPA var ruskigt bra. Så blev några flaskor i alla fall. Dyrt. Kallt och tog tid. För så få flaskor. Men just Sierra Nevadas 30’th Anniversary serie har jag varit igång på sedan New York i somras då vi köpte Stouten. Nu är det bara Grand Cru’n kvar och jag har hört mig för ifall Wicked Wine ska ta in den och om den kommer på systembolaget – men utan svar, den finns åtminstone på Sorbon – men troligen hos något annat ställe med.

På tal om Sorbon så har jag en fråga som jag släpper lös till er andra. Samuel Adams Utopia – årets årgång? Vad står det under flaskorna? När jag var på Sorbon och drack ett litet glas av årets flaska (de säljer per cl, fiffigt!) så såg jag att det var 2009 års buttelj. Men flaskan var helt nyinkommen. Så antingen har de skickat fel och haft 2009’or på lager, eller så har Samuel Adams haft ett stort lager gamla flaskor kvar som de nu fyllt upp med årets upplaga av ölen? Någon som vet vad, varför och hur? Den är i så fall vinnare av en släng ära.

   Belgiska Boon är ett bryggeri jag har sett rätt ofta på olika krogar och så men av någon anledning har dem fått stå kvar. Jag har troligen varit lite rädd för att deras krieks ska vara lite väl söta och inte så körsbärssmakande och sura som jag föredrar. Men med ett tjugotal öl så blev det ju lite svårt att inte till slut falla för någon av dem och slumpen gjorde att det var deras vanliga Kriek från 2009 som jag beställde hem. Den är lagrad hela två år med minst 200gram körsbär per liter och liten kul anekdot är att den bryggs i staden Lembeek – som gav typen sitt namn.Men det var inte nog där, för Sorbon hade fått in Boon Mariage Parfait (inte att förväxla med deras geuze med samma namn), en kriek där de drar på med dubbla satsen körsbär – alltså 400g/liter. Så självklart blev det att prova den också och sedan göra en liten jämförelse och ja, den senare vann!

Boon Kriek 2009

Utseende: Mörk rödrosa färg på vätskan med ljust rosa skum.
Doft: Mycket körsbär och en tydlig sötma som tillsammans drar åt lite halvsyltad doft. Kommer att tänka på tuggummikörsbärssmak. Men det doftar gott, det gör det.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Lätt kolsyrad och rätt tunn vätska. God körsbärssmak och det är lättdrucket och väldigt snällt med enbart lättare surhet som främst kommer fram i eftersmaken. Fräsch och lite sött, men lite velig mellan om den ska vara söt eller lite surare.

Betyg? – Bra+. Fräsch och got med mild karaktär som kanske är lite för mycket åt det söta för min smak. Skulle vunnit på lite surare stuk som kan bryta av det söta och ge lite mer karaktär på den.

Boon Kriek Marriage Parfait 2008

Utseende: Mörkt rödgyllene vätska med rosa skum med minimala bubblor.
Doft: Rejäl körsbärsdoft med massa svarta körsbär med allt – skal, kärna, fruktkött! Ljuvlig doft som bottnar av i vanilj. Syrligt och lagom surt där sötman också är med och får även vara med och avsluta doften.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bra kropp men med en smak som inte är lika tydlig och bra som doften. Börjar lite lätt och med lite vanilj känns det nästan lacto.jäst och som gammal sur körsbärsyoghurt. Det surnar inte till så pass mycket så att tungan börjar krulla sig sådär härligt, men inte heller är det för sött så att det känns som att dricka sagt. Utan det håller sig i ett mittemellan land vilket är helt okey då det ändå smakar gott.

Betyg? – Bättre. Inte superb men ändå bättre än den ’vanliga’ krieken som jag tycker är lite söt. Blandar upp det syrliga med lite lactojäst (känns det som) i en väldoftande men kanske inte fullt lika smakrik kriek.

I min ovetskap så hade jag inte läst på min läxa att ‘Oud Bruin’ är helt olika ting i Belgien och Holland, där det i det senare inte innebär en mjölsyrlig brown ale utan snarare en lågalkoholhaltig svagdricka. Så den Oud Bruin från Heineken jag köpte på mig för ett tag sen skulle inte längre bli den eventuella chock som jag hade förberett mig på. Samtidigt är det ett oerhört kul litet ‘experiment’ (i brist på bättre ord då man ändå försöker undvika dessa öl) att prova på något annat än deras vanliga öl. Så i brist på lite annat denna lördag så presenterar jag alltså Heineken Oud Bruin! Med 101 rating på RB och ett score på 7så var ju förväntningarna fortsatt skyhöga – skulle det här bli så uselt som vi hade trott på förhand?

Heineken Oud Bruin

Utseende: Mörkbrun vätska med litet ljusmatt skum.
Doft: Rätt så gräddig med doft av gräddig malt, kola och sötma. Påminner lite om en sötgräddigare Newcastle.
Smak: Bra munkänsla med okey kolsyra. Småfizzig och lite gräddig smak. Smakar sött precis som det doftade och det är blöt mörk karamellmalt som känns mest.

Betyg? – OK, nästan ett litet (+) bara för att det ändå är från Heineken. Är inte gott utan smakar som svagdricka. Men ja, lättdrucket och ’gott’ på sitt sätt.