MankerBeer.com

Igår drack jag två öl häruppe i fjällen – en Heineken och en Carlsberg. Båda var sett till tillfället okey men det fick mig ändå att fundera. Till middagen här uppe Anka L’Orange så drack jag alltså en Carlsberg. Bara det känns lite underligt då man helst vill ha dryck som passar till maten, annars blir det ju som om jag skulle ta ett Extremt fruktigt vitt vin till maten -helfel.

Hur skulle jag bedöma min Carlsberg – utifrån däremot? För eller av någon som inte druckit den tidigare kanske, eller kanske utifrån någon som har den som favoritmåltidsdryck?

Här följer en kort redogörelse för vad som skulle kunna ske inuti en sådan persons tankar:

Jag har just tagit fram den perfekt nedkylda burken som har fått stå framme ett tag men som ändå har kyla kvar i aluminiumburken. Har ju hört att den ska vara kyld och nu ska jag ju ändå dricka den till lite god mat, så då får man inte snåla med förberedelserna. Annat var det på Roskilde då vi drog i oss 2 flak på en dag och alla var lika varma som avgasröret på en Saab.

Medan jag häller upp det i glaset inser jag varför jag föll för denna öl, dess gyllene färg som är lika klar som innehållet i en flaska Explorer på midsommar. Skummet är rätt trevligt, man har ju hört om hur viktigt en fin skumkrona är för att bevara smak. Ett vitt skum ser ju dessutom fräsht och inbjudande ut, värre är det med ales och sånt och om de har ett smutsigare skum. Vem vill dricka det liksom? Smakar ju gris. Eller såna där grumliga eller mörka öl som bara ser ut som dassvatten, nä guld är färgen man vill ha!

Ankan smakar underbart med en fin apelsinsmak och gott tuggmotstånd. Ölen smakar väl och de extra procenten, för det är ju ändå en Carlsberg Export, gör att jag tycker det smakar än mer och bättre än en vanlig Carlsberg. Här har jag ju också hört att alkoholen bär smak och det märks här, för här är det smakar. Kopparkittel och lite metall ger en syrlig smak som passar väl med maten. Den är inte ljus och lätt som såna där majsöl från sydamerika, de smakar mest sött. Inte heller har den lika blaskig smak som Sofiero utan här märker man att stora Carlsberg vet vad de gjort genom åren. Det här smakar öl såsom öl ska smaka, inga krusiduller och inga mörka smaker som typ i Guiness som bara smakar sot.

Lätt kolsyra och goda smaker gör det till min favoritöl som jag lätt kan dricka ett sexpack av på en kväll. Sen i takt med att Baccus nävar greppar mig så kan jag summera att det återigen var ett bra val av öl till min mat, precis som den var till chokladkakan igår, kommer vara till fotbollsmatchen imorgon och till fisksoppan förra veckan.

Så kära läsare, jag ska sluta dricka Stouts som bara smakar efterrätt och kaffesump eller IPA’s som mest smakar som om man legat underst i en blender fylld tropiska frukter. För denna öl bevisar det som alla män vet – en öl ska vara lika med enkelhet, lätt att ta till sig och lätt att njuta av. För inte går det att göra med annan öl?

Nu blir det lite uppehåll under helgen tills släppet på måndag, främst då jag sticker iväg på bröllop och inte har tid att sitta och plita ned saker här. Men vad gör det när det kommer en dos öl jag är småglad över att få testa såhär i stundande vårtider.

Alesmith IPA, Avery DuganA IPA, Mohawk Summer IPA, Oppigårds Summer Twist och Oppigård Slåtteröl bara för att nämna några – blir humligt om inte annat. Särkilt då det blir att prova Alvinnes Hop Triology snart också.

Som Beerwell skrev igår så har även Systembevakningsagenten uppdaterats lite och visar nu än mer information vilket underlättar oerhört och gör att man slipper ta omvägarna genom RB och BA för att få reda på generella omdömen om det man är intresserad av.

Sedan får vi inte glömma att Mikkeller, som för övrigt öppnar en egen Beer Bar nu i maj, snart kommer till oss med sin Mikkeller 1000 IBU vilket jag och andra redan har omnämnt. Men alltid värt att påminna.

Medan vi kommer vara i New York i Juni kommer det vara “East V West IPA Contest” på Rattle n’ Hum, en bar som Fajanen skrev mycket om sedan sin vistelse där. Det kommer vara IPA från båda sidorna av USA – exklusive t.ex. Russian River, Lost Abbey m.fl (som inte distribueras i New York (oerhört synd)), som tävlar om bäst IPA. Känns som en självklarhet att gå på.

Bilder på mitt lilla inköp från tyskland lades upp under gårdagen för de som missade, först i en salig röra pga datorn som användes – men är nu i lite bättre ordning. Lite fotonjutning för de som gillar att se ölflaskor på bra öl iaf.

Nä, på återseende och trevlig helg.

Som det nog inte undgått många av er så kom det ett gäng danska öl tillsammans med Abstrakt 01 häromveckan. Men 159kr a pop för 33cl dansk öl lagrad på olika vinfat skrämde nog bort rätt många, så även mig. Men då jag styrde upp lite ölprovning i helgen så fick de ändå följa med och jag kan redan nu avslöja att det var ett bra beslut.

Nörrebro Skärgaardsporter Cabernet Barrel
Porter lagrad på Bordeauxfat med Cabernet Sauvignon, där det legat och gottat sig i 11 månader.

Utseende: Brunsvart, smågrumglig vätska
Doft: ”Funky fresh” med mycket speciell lite choklad och godisaktig doft. Sen lite trevliga mat och kryddrelaterade dofter som var lite svårplacerade. Oerhört speciell med en känsla av svart vinbär, choklad.
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra. Lätt syrligt bärig känsla med mycket kaffe, choklad och rödvin i en bra blandning. Men inte särskilt tung så att det blir svårdrucket utan lite lättare tyngd. Svår att beskriva stundtals med sina nivåer av bra porter och rödvinsinfluerad. Oerhört len utan några beska inslag. Istället är det som en chokladbit har smält nedför en vaniljstång över lite brinnande trä. Vinets bärighet spetsar upp grundölet väl och liten kaffebitterhet uppstår men bara flyktigt. Eftersmaken har lite kaffe och likör i sig.

Betyg? – Bäst, det är något med denna som höjer sig över de två andra. En riktigt vinös och liköraktig porter, men oerhört len och med perfekt kombinerad och kunnig vinlagring.

Nörrebro Stevns CCC Vintage 2009
Sour ale med körsbär och brettanomyces jästkultur som sedan lagrats på Pinot Noirfat från 07 till 09. Skapad tillsammans med Will Meyers från Cambridge (en av de som är med på Black Pilsner tillsammans med Stone och BrewDog). 3 olika fat har sedan parats ihop för att ge denna slutprodukt.

Utseende: Grumligt brunröd vätska som påminner om lervälling eller avlopp. Små skumrester som lämnas smutskant.
Doft: Körsbärsspya med en ekig, lätt chokladaktig sötma. Först sur och påträngande galla som sedan lindras och tas över av mer trevliga vin och fatdofter. Typ som en dålig vinspya efter för mycket kir.
Smak: Lätt munkänsla med syrlig kolsyra. Lite bitande brettjäst som först smakar sedvanlig galla men som sedan bjuder på mer vinösa smaker. Som en blandning av surt och syrligt godispulver som tas över av en fyllig och smakrik vinkaraktär. Torr och lätt bitter eftersmak med något som påminner om blod som just börjat koagulera. Den stannar kvar länge och ger ytterligare komplexitet. Jag ogillar suröl och särskilt då de smakar lätt av blod, men denna var ändå intressant.

Betyg? – Bättre, komplex och smått varierand. Trevlig och kunnigt hantverk som fått ihop det hela väldigt bra.

Nörrebro Triple de Lente Sauternes Barrel
Nummer 9 i den serie av 10 som Nörrebro släppt som limited release. Hittills har tre kommit hit till sverige. Denna är lagrad 8 månader på Sauternesfat. När Fredrik på Malt Humle Jäst och Vatten besökte bryggeriet så rekommenderas just denna, så kul att det var den och inte den ”olagrade” som kom hit.

Utseende: Grumligt persikofärgad vätska med litet skum.
Doft: Också lite sur i doften, eller kanske snarare betydande syrlighet med lättare småfruktiga inslag. Lätt sötma av bland annat apelsin. Med andra ord både den vitvinssyrligheten och fruktsötman som finns i ett sauternesvin.
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra. Trevlig syrlighet med mycket fruktighet och len god smak med ren vaniljstång. Inte så mycket triplesmak dock, vilket hade lyft ölen ännu mer, i alla fall fann jag inte så mycket av den som jag förväntat mig. Vinös närvaro och återigen gör Nörrebro ett utomordentligt hantverk med att blanda öl och vinfat och som dessutom ger oerhört lyckade lagringar. Eftersmaken är lätt torr med fruktig smak.

Betyg? – Bättre, ännu en komplex och mångfacceterad öl från Nörrebro. Hade gärna fått vara lite mer utpräglad belgo för att nå lite högre betyg. Men overall är jag glad att jag provade dessa tre och kan varm rekommendera er att prova dem.

Slutsummeringen är att Nörrebro har genomgående väldigt gott hantverk och bra kunnighet och här märker man att vinet i samtliga tre fall har gett god karaktär och lyft grundölen väldigt bra. Kanske att jag velat ha mer av känslan i grundölet för att det skulle bli riktigt toppbetyg. Men det är ändå trevliga öl och surölen förvånade mig lite då den nu hade smaker som spädde ut gallsmaken lite och gjorde den mer komplext trevlig.

Idag vankas det lite gott och blandat på bloggen. Först lite nyheter, sen lite ölnytt och sist lite recensioner.

Igår skrev Magnus Bark på Ofiltrerat om den lilla boken “33 Bottles of Beer”, ett litet kompendium där man kan markera sin åsikt om den provade ölen i flertalet kategorier för att sedan ha en rätt bra grafisk bild av hur den var. Jag tycker den är en bra ide och dessutom oerhört bra som present till vänner där man vill boosta intresset lite extra, värt att kolla upp! Tyvärr var intresset enligt Magnus för stort och därför kommer de Klomp att ta in ett större antal för vidare försäljning, så håll koll på Ofiltrerat för mer information

Snart är det maj och förutom att det innebär mer sol och förhoppningsvis värme så är det åter dags för nya öl att dyka upp. I sedvanlig ordning har jag tagit bort de jag finner helt ointressanta samt majbocksöl som jag inte heller finner superintressant.

Måndag 3 maj
Avery duganA USA 65 cl 79,40 kr T5 – Amerikansk DIPA, must have
AleSmith IPA USA 65 cl 99,00 kr T5 – Amerikansk IPA i toppskiktet, must have
Anderson Valley Summer Solstice USA 35 cl 19,89 – En amerikansk veteöl, mnjae, men Anderson Valley kanske kan ändå kan göra den bra?
Bière Nouvelle Sur Lie 2010 Frankrike 75 cl 67,60 kr T5 – En öl som överraskade på mig då jag slutligen drack den på en provning jag hade
Estrella Damm Inedit Spanien 75 cl 47,70 kr T5 – Också en öl som överraskade sist
Mohawk Summer India Pale Ale Sverige 50 cl 32,80 kr T3 – Deras Extra IPA var bättre än Rye IPAn och denna lär därför också få slinka med hem för att se hur den är
Oppigårds Slåtteröl Sverige 50 cl 24,90 kr T2 – Oppigård lär leverera igen
Oppigårds Summer Twist Sverige 50 cl 25,90 kr T3 – Samma som ovan
Sigtuna Sommar Wit Sverige 50 cl 24,90 49,80 kr T2 – Förhoppningsvis lika bra som vårweizen
S:t Eriks Sommarlager Sverige 33 cl 17,90 kr T2 – S:t Eriks Pilsner vart oerhört trevlig så denna lär få följa med hem
Sleepy Bulldog Summer Pale Ale Sverige 33 cl 18,90 kr T2 – Svensk APA från Wisby

Fredag 14 maj
Amager Rugporter Danmark 50 cl 67,20 kr T6 – Får se om blir värd att prova
Herslev Bryghus Sparrisöl 2010 Danmark 50 cl 55,30 kr T6 – Sparrisöl? Tja, kanske värt där med att prova
Mikkeller 1000 IBU Danmark 37,5 cl 99,00 kr T6 – Var superb och toppöl på fat, ska va lite tamare på flaska, men lär ändå blir en eller två

Så var det dags för lite öl då. Egentligen mest lite rester från ölprovningen i helgen samt förra veckan.

Belhaven Wee Heavy
En english strong ale från samma bryggeri som i fjol gav oss Twisted Thistle.

Utseende: Mörkt lite bränt ekfärgad vätska. Cappucinofärgat skum och minimala till mellanstora bubblor som dör rätt fort till små rester
Doft: Lätt bränd doft av rostad malt som skapar en trevlig söt doft i stil med karamelliserat socker och lätt mörk sirap. Nästan lite fyllig sötma. Slutdofter av lite mörk soja och lite lite kaffe. Sammantaget en rätt karamellsöt, men fyllig och lätt bitter doft.
Smak: Mer än medelstor munkänsla med väldigt fyllig och bra kolsyra. Bra kraft hos de 6,5%’en där man märker vilket extra push det ger med lite högre alkoholstyrka om man lyckas balansera den väl. Smaken är rätt mörk och fylld med bränd malt, mörk fruktighet och till slut karamell och lite mörk fudge. Djupet i fylligheten är också ett plus och tillsammans med det lite syrliga som påminner om soja ger det bra resultat. Kanske lite för söt till slut.

Betyg? – Bra-, mörk, fyllig, lätt bränd och karamelliserad ale som dock fastnar i sötmaträsket till slut.

Stensbogaard English Dark Stout
En av de två öl från detta danska bryggeri som jag lät bli fram tills ölprovningen här i lördags. Inte testat deras IPA som jag tror är mer brittiskt influerad och därmed lite för maltig för min smak. Har även läst och hört att den ska vara sådär, så känns inte som någon förlust.

Utseende: Mörk, mörk brun vätska med litet mörkt cappucinoskum.
Doft: Fin doft med söt len vanilj, lätt rökighet, kaffe och choklad. Doften övergår till en söt doft av sötlakrits på slutet. Rätt lätt men inte klen doft som ändå kan stoltsera med ett rätt brett doftregister. Däremot är det något efteråt som påminner om mjölkighet eller laktos och ger en lite mjölkig syra till doften.
Smak: Lätt men fyllig munkänsla med liten kolsyra. Mycket sötlakrits dominerar smaken. Laktosen dyker även upp här och ger lite syrligt slut. Mycket av kaffen, chokladen och det andra som fanns i doften är inte lika framträdande här vilket ger ett lite enkelt och kanske även småtråkigt resultat.

Betyg? – Ok+, det börjar väl med sötlakrits och trevliga dofter men i smaken blir det mest mjölkigt och lite som att äta dåligt sötlakritsgodis.

Igår bokades en resa till New York in, det blir 7-15e Juni och jag tänkte nu förhöra mig bland er här vart man lättast och bäst köper öl med sig hem eller provar öl på något shysst ställe?

I förrgår däremot var det ju ölprovning, utsritt mellan danskarna var BrewDogs senaste skapelse – AB:01. En redan rätt omtalad quadrupel med extra vaniljbönor som är första delen av 16 (som det verkar bli under åren) i Abstraktserien. Jag har tidigare redogjort för de nästkommande delarna i serien och det kanske ser mer intressant ut än vad det är. Men en öl som denna rekommenderar BrewDog själva att den får ligga och lagras i 12-24 månader. Blet ju att köpa ett par flaskor (numrerade 20-24 av 3200) för att prova, så att man vet för framtiden lite. Typ.

BrewDog AB:01
Utseende: Lätt mörk orangefärgad vätska, ljus i botten och mörkare upptill. Mjällt skum med minimala bubblor som lägger sig som ett litet lock och sedan övergår till enbart rester.
Doft: Quadrupeltypisk sötma med lite alkoholsting och alldeles lagom doft av något sött och lent i form av vanilj. Dofterna växer allteftersom men kretsar kring sötma och alkoholsting.
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra. Väl avvägd smak av alkohol, vaniljsötma och lite apelsin och jäst. De två sista kommer mer som en oerhört anonym “piff” på smaken. Smaken är oerhört tunn, men samtidigt silkeslen vilket ger en matchande kombo. Vaniljsötman är vad som domderar vart och hur ölen ska forma sig och jag tycker kanske att det är lite synd då mycket av det belgiska i den är helt borttrollat.

Betyg? – Bra+, den är lite enkel, lite för len och ingen smaksensation, som man kanske väntat sig. Men jag förstår poängen med att behöva lagra dem för att nå maximal utveckling i ölen. Just nu är den enbart trevlig och uppvisar en god sötma.

Innan vi ens hade börjat med ölprovningen gick vi förbi Wirströms i gamla stan som förutom sina 8-9 vanliga tappöl brukar ha en kul gästöl då och då. Precis som sist jag var där var det “Slottskällan # 4 Korre” vilket jag inte förstod mycket av. Angels Share #5 Korre (eller #4 Snygg) är mer troligt att det är som är i fatet. Glömde att fråga, men prova gör jag gärna.

Angels Share #5 Korre
En enligt RB “pale ale med tonvikt på malt. Jäst med en alejäst för att få fram en flörtigt fruktig ale lätt och lite busigt kryddad med korianderfrön för att lyfta fram humlens citrustoner.”

Utseende: Mahognyfärgad vätska med cremefärgat, mjällt skum.
Doft: Som vanligt rätt svår på för lite kall öl. Men lite mörk sirap och en lätt aning om humle är vad som tränger igenom.
Smak: Rätt lätt men växande munkänsla med stor fyllig kolsyra. God smak med väldigt fin fyllighet och en bra dos av karamellsöt malt och lätt bra besk klang för att parera sötman. Len och oerhört trevlig med liten dos av soja eller mörkt socker, vilket får mig att tänka mer på brown ale i den humligare skalan än på pale ale.

Betyg? – Bra+, kanske ingen stor palett med smaker, men fyllig och god och med en maltsötma som får växa rätt bra men aldrig för mycket utan att humlen är där och dämpar det. Tyvärr var det en snabb “in och ut”-öl så jag hann aldrig ge den ett djupare test, men samtidigt serverades den väldigt kall. Så korrianderkryddningen hade svårt att lysa igenom.

Summa summarum är att BrewDogs Abstraktserie är intressant att ge ett till försök för att sedan försöka hitta en liten röd tråd. Vidare är Angels Shareserien från Jessica Heidrisch ännu ett bevis på hennes fina kunskaper som ölbryggare, vilket vi senast sett i form av St Eriks Pilsner