MankerBeer.com

Häromdagen skrev jag att min plan var att dricka och skriva om öl nummer 200 nu i helgen – kanske t.o.m låta pingvinen eller Black Ops få bli öl nummer 200 på bloggen (sen i juni/juli). Men igår fyllde min älskade flickvän år och jag bjöd med henne till “multi-kulti”stället Babajan i skanstull. Förutom god mat har de väldigt mycket shysst öl. Så i “hennes ära” lades helgplanen åt sidan och öl nummer 200 dracks igår kväll.

Förutom att de hade en av de 3 öl som fått toppbetyg av mig, Houblon Chouffe Dobbelen IPA Triple på fat fanns även svenska Angel Share #2 Ale och Samuel Adams Noble Pils på fat (samt lite mer). På flaska fanns lite roliga öl från Mikkeller och även en palestinsk öl med mycket mer. Så kan tippsa er om ett besök.

Kvällens första öl blev också Houblon Chouffe Dobbelen IPA Triple.

Utseende: Grumligt lite mörkt pureefärgad vätska. Vitt skum med mjäll topp och minimala bubblor. Sjuker snällt ned till lite smutsiga rester.
Doft: Mest grape och lite tropiska frukter – exakt som på flaskan, men lite mer hämmade här. Det är mycket mango och persika i bakgrunden och humlen smyger fint fram. Ungefär som på flaska men lite mer nedtonade dofter här.
Smak: Rätt lätt munkänsla. I början är det samma käftsmäll som när jag druckit den på flaska. Nu är dock smaken mer åsidosatt för beskan, som inte är lika bitande. Det är fortfarande massvis med citron, grape, lime, persika, mango och ananas i smaken! Underbar beska som är i min smak. Fyllig, fruktig och inte så extrem som på flaska.

Betyg? – Bättre+, hade velat ge den mer. Men inte toppen på fat, vare sig det är om fatet inte är purfärskt eller att den gör sig bättre på flaska. Men fortfarande en finfin “trippel IPA” där blandningen av tropik/citrus sammanvävt med beskan gör den så bra!

Recenserad öl # 200 blev därmed Samuel Adams Noble Pils.
En bohemian pilsner som enligt Babajan “är första gången den serveras utanför Boston. Kanske en halvsanning, men vanlig är den nog inte.

Utseende: Vitt poröst skum med mjäll topp. Lite mörkare klargul vätska.
Doft: Lite tråkig humle? Lite diskmedel? Nej, det är nog bara humlen som är väldigt diskret, som den ska vara. Lite citrus och jordig humlighet. Ändå lite enklare maltdofter.
Smak: Rätt lätt munkänsla, rätt så fyllig. Lite kolasmakande maltighet medan humlen ger bra beska och lite citrussmak. Men det händer inte så mycket i smaken annars. Det är en välgjord pilsner dock som ska vara lite subtil och där smakerna samvarierar istället för sticker ut.

Betyg? – Bra+, Lite klen och halvtrist, jämfört med Brewski som också är en Bohemian pilsner men smakar “mer”. Dock är detta en öl som borde vara på fler ställen istället för “en stor stark”, lättdrucken med god fyllighet från malten och lätt besk smak.

Kvällens sista öl fick bli något från Mikkeller så blev Mikkeller The
American Dream. Både för att fortsätta på pilsnerspåret men också för att hålla kopplingen till USA. En rejält IPA-humlad pilsner, låter väldigt intressant och Mikkeller brukar inte göra en besviken.

Utseende: Rätt högt skum med minimala till små bubblor. Halvmjäll topp. Fin halvgrumlig persikogul vätska.
Doft: Mycket humle med de typiska amerikanska humlesorterna. Amarillo och simcoe med mera? Det är väldigt mycket persika i smaken och även lite lätt gräsighet. Mango och ananas finns där också. För att “spä ut” de tropiska frukterna känns det som om att man piffat upp den med lite grapetoner också, trevligt då det gör den mer som “sura periskogodisar” istället för bara lite sötare persika.
Smak: Väl kolsyrad med lätt munkänsla. Direkt kommer en rätt kraftig persikosmak! Men det är en fin balans efteråt med lite andra tropiska smaker. Slås av att detta verkligen inte känns så pilsneraktigt, men samtidigt är beskan inte riktigt där för att det ska bli en IPA. Så förstår tanken med välhumlad pilsner. Smaken bleknar också lite efter en stund.

Betyg? – Bäst, hade fått lite sämre betyg om det varit en IPA. Nu är det en bra pilsner med rikligt med friska och fruktiga humlesmaker. Den pirrande kolsyran och grapesmaken ger den också bra balans.

Nä, en trevlig kväll trots allt med god mat och dryck. Nu blir det att återgå till en rätt fin onsdag.
Men för alla er med spotify får ni en onsdagsvisa här:

En av de nyheter som dök upp på bolaget nu i februari var Sigtunas Vårweizen, men då jag redan hade en hel del annat att bära med mig hem så fick den stå kvar på hyllan – tills igår. Läser man på ratebeer och även på lite andra bloggar så får den lite varierade omdömen där många undrar vart humlen tagit vägen.

Utseende: Fint persikogul grumlig vätska med lätt äggult skum med små till medelstora bubblor som lägger sig rätt högt i glaset.
Doft: Väldigt kryddig men mer då åt “blonde”-hållet än hefeweizen tycker jag. I alla fall vad gäller vetedoften och dofterna av banan och kryddor med den där lite söta godisaktiga doften. Väldigt fin doft där jag nu bryter ifrån och säger att jag hittar fina humledofter av just den amerikanska typen, lite Amarillo åtminstone. Det vilar nästan en humlehinna över doften som jag tycker är rätt påtaglig – och väldigt trevlig. Mycket humlig och kryddig utan att dofta för kraftigt av humle.
Smak: Pirrande kolsyra och medelstor munkänsla. Även i smaken så är det en mycket fin balans mellan smakerna och munkänslan. Detta är en öl som ska drickas mer än långsamt njutas av. Perfekt på sommaren med sin läskande och relativt kraftiga smak. Hade den varit kraftigare åt något håll, tex mer humlig, hade den inte varit lika lättdrucken och god. Trevlig humlesmak med liten beska. Samtidigt är det vetesmaker där och det är lite som en amerikansk veteöl men med lite mer smak och bättre balanserad humlighet.

Betyg? – Bättre, doftar mer än vad den smakar. Men humligheten, den välbalanserade vetesmaken och framförallt dess läskande effekt gör den ultimat bredvid grillen. Och att jämföra den med klassiska hefeweizens tycker jag är orättvist, jämför den istället med amerikansk veteöl så märker man hur pass mycket bättre denna är.

Sedan märkte jag att den Samichalus Helles jag köpte igår var från 2008, då jag senast drack den. Trevligt, den har alltså stått undangömd på regeringsgatan sen dess. Kul då det enligt flaskan var första gången man bryggde den sedan typ 1985 eller något sånt.

Vad händer hos Manker då?

• Whiskeyöl samt “världens starkaste…”-provning i helgen. Det vankas BrewDog Paradoxer, Fuller Reserve Oak Aged 08, Ola Dubh 12 och 18 Y.o samt Pingvinen, Samichlaus Helles och som bonus Black Ops. mumsigt med andra ord!
• Är även 3 öl ifrån recenserad öl nummer 200. Hundringen tog Oatgoop i november så jag jobbar på bra jag 🙂 Får se om Pingvinen eller Black Ops blir #200.
• Regeringsgatan har fått in fler Harvest, Black Ops och lite annat på hyllorna. Trevligt för de som missade!
  

  ---

Men nu, öl:

När jag nyligen fyllde år fick jag bland annat ovanstående öl då det var den enda av de roliga som fanns då på bolaget som jag inte druckit men kunde mig tänka att dricka. En “jurassian fruity porter” som det står på flaskan? Men även cuvée, menar de som i vin eller enbart “hög kvalitet”?
Blir nästan lite orolig då jag öppnar flaskan, men ändå intressant.

BFM Cuvée du 11ème

Utseende: Skummter väller ur flaskan och lite går förlorat. Rejält tryck med andra ord. Poröst skum med allt från minimala till stora bubblor. Smutsigt skum och lite mörkt brun vätska med lite rött i sig.
Doft: Tydlig doft av jäst sen kommer det mycket frukter, framförallt av körsbär. Men också lite omogna gröna äpplen. Med den senare följer även en betydlig syra. Allteftersom kommer mörkare portertoner fram med vinös doft och lite bitter choklad.
Smak: Mycket kolsyra. Som en porter blandat med en skumpa blandat med en lambic vill jag påstå. Lite varierad smak som är svår att placera men spretar åt många håll, både i smak och intryck. Citerar en annan recension från ratebeer: “om är porter, så är det den konstigaste jag druckit”.

Betyg? – Ok, underlig brygd på sitt sätt, men samtidigt intressant.

Fredag, en lyckans dag då veckan äntligen är över. Efter en lång vecka där varje kväll har varit en “ska jag öppna något gott nu? nä, är för trött” så kom nu stunden då det vart mat – och en god öl. Vilken det skulle bli vart lite otippad, men jag förtjänar något gott. Så valet föll på Sierra Nevada Harvest 09, en Wet Hop IPA, där vi nog alla läst på flaskan, internet eller hört från grannen vad det innebär. Lite intressant tanke, hur blev det i praktiken?

Flaskan är nyss öppnad och första kupan ligger och skvalpar i magen. Såhär fint kan det vara i glaset då.

Omdömet då?

Utseende: Högt fint beigefärgat skum med minimala bubblor, fast lite större “on top”. Lätt mjällt på toppen. Sjunker fint och lämnat mycket skummiga rester över glaset. Fin färg som ni kan se.
Doft: På en meters håll känns den extremt tydliga humledoften. Oerhört frisk humle där varenda del av humlekotten “går att känna”. Grapebeska och citrusfrukt finns självklart där. Annars är det just humlekotten som får vara ensam på scen, väldig “kottig” doft. Cascade och centennial såhär “färskt skapat” är mumma.
Smak: Medel munkänsla med fin kolsyra och fyllighet. Underbar smak här med som är precis som doften. Humlekottar, citrus och mer kottar. Precis såhär ska de IPOr jag dricker vara, bastanta brygder utan att nödvändigtvis vara för starka (6,7%). Just det där extra som separerar humlen och kottarna känns (bokstavligen) här.

Betyg? – Bäst. Detta var fint det. Bastant, potent, kraftig, fin humle! Detta visar skillnaden på välhumlad och “väl, humlesmakande” öl. Båda är i och för sig trevliga 😉

För övrigt kan jag rekommendera Siera Nevadas hemsida som jag tycker är riktigt välgjord för att lära sig om ölen! Dessutom finns det endast 96 flaskor kvar i detta nu, och alla utom en av dessa i malmö.. kanske blir att lägga en beställning med andra ord!

Först av allt instämmer jag i kommentarerna om att BrewDog börjar snacka mer snack än prestera bättre öl. Många brygder har mer cool stil och rebellisk marknadsföring än knackar höga omdömen. Lite synd. Hur “Bismarcken” nu blivit återstår att se, men jag kan konstatera att att jag hellre lägger pengarna på en traditionellt brygd öl med kraftigare smak och mer “renodlat” framställd alkoholstyrka. Dock är BrewDogs video klockren och de är allt några lirare man skulle kunna ta en pingvin eller två med.

Anyway, ytterligare en sån där öl jag druckit rätt ofta men aldrig skrivit ned eller grunnat särskilt mycket om är North Coast Brother Thelonius. Må vara för att jag inte gillar belgisk (-inspirerad) öl men denna drack jag innan mitt intresse för öl ännu var påkommet.

Så häromdagen öppnades flaskan återigen.

Utseende: Lätt smutsigt mjällt skum med små, små bubblor. Mörkt brunröd vätska. Skummet dör ut till ett smutsigt litet lock
Doft: Råsocker. Lite bränt godis och sockervadd är mina första tankar. Sen kommer en lätt jästdoft. Kryddorna med pommerans, apelsin, kummin med mera ger karaktär till doften. Eventuellt är det lite bensinaktig doft där också. Väldigt klara dofter av just den alkoholaktiga kryddigheten samt bränt socker. Lite karamell anas också, samt konstigt nog grönt äpple. Helt klart många dofter om man letar
Smak: Lätt munkänsla med rätt lättsam kolsyra. Fin smak medfylligt mörkt godis som nästan känns lite kladdigt. Liten kryddighet i smaken och återhållsam jäst. Även fruktigheten är rätt tyglad. Men lite äpple, apelsin och konstigt nog någon sorts melon slinker igenom. Lite lättare överlag än belgarna som kom i julas, men trevlig att smutta på.

Betyg? Bra, men lite obalans mellan styrka/smak.

När jag i julas gjorde mina juldueller på julölen så missade jag helt Slottskällans båda öl, som jag dock gillade. Dock tappade jag anteckningarna och så vart det med det. Eller? Icke, jag ramlade över en Slottskällans Nisse för ett tag sen och köpte med mig den för att få ned recensionen.
Betyget och omdömet blev lite sämre än i julas, troligen då jag var så inne i juleuroferin eller på grund av all drucken julöl. Nu ser jag också att den går under “kryddöl” vilket jag nog inte reflekterade lika mycket över sist.

Utseende: Medel till stort skum med mjäll topp som sakta pyser ned. Brun blodrödaktig färg
Doft: Kryddigt och mycket knäck, apelsin, ingefära, lite kanel och nejlika men även en viss blommighet. Lite stram knäcksötma.
Smak: Rätt lätt munkänsla med medel kolsyra. Tydlig, lite bränd, knäcksmak Lite kola också. Viss blommighet med väldigt tydliga kryddor. Lite som Anchor Christmas Ale, men lite mer återhållsam blommighet.

Betyg? Bra, men lite mäktig kryddighet. Men god i juletid var den, mer än nu.

Efter gårdagens bragd i kylan utanför systembolaget så kunde jag gott unna mig lite öl hemma och ett trevligt “måndagsmusslor på monks”-besök med med min vän Erik.
I går ljög jag lite, eller undanhöll snarare fakta om att jag köpte de två öl från Anchor Brewing Company som jag inte skrivit om innan – deras Porter och Steam Beer. Har druckit båda förut men inte lagt upp här eller in i mitt index.

Så jag och Erik tog och testade dessa två innan det bar av till Monks för lite njutelse. Väl på Monks drack jag dumt nog en Anchor Summer Beer och slutligen unnade jag mig en Magic Hat #9 före något oprovat. Men ibland får man gå på sådant man sällan får dricka men ändå gillar. Kvällen avslutades med att snylta på Eriks Boulder Hazed & Confused. En öl som visar att ekvationen “Coolhet i namn” + pris / 2 = hur bra den är” inte alltid stämmer.

Hur var allt detta då? Jo, såhär.

Anchor Steam Beer, en California Common sett till typ. Lite annorlunda med andra ord.

Utseende: Medelstora bubblor och mjällt, rätt poröst skum. Ljusgul färg på vätskan.
Doft: Rätt maltig doft, lite klassisk ale och där man känner lite koladoft. Men det är mer åt apelsinkola-hållet. Lite korn och sädesslag finns också där i malten. Har även en rätt lätt beska och fruktighet. Men kol’an håller sig kvar, kolakaka typ.
Smak: Lätt munkänsla med lite avslagen kolsyra. Kolakakan är även medverkande i smaken. Lite lättare Bitter utan för mycket bitterhet. Som en blandning av en klassisk ale, pale ale och bitter fast med liten kolsyra. Trevligt om man dissekerar den.

Betyg? – Bra, rätt anonym fast på ett speciellt sätt. Den smakar inte mycket, men det är mer öltypen än brygdens förtjänst och ett intressant “hantverk” på så sätt. Som Erik sa så borde alla tråkiga lagertappar bytas ut mot denna pga dess enkla drickbarhet men ändå god.

Anchor Porter då, den ville drickas upp den med ju. Alkoholsvagare porters och jag brukar inte klaffa, så får se hur det blev nu?

Utseende: Halvmjällt skum med små, små bubblor. Rätt smutsigt skum som fallet till ett lika smutsigt lock. Brunsvart vätska.
Doft: Rätt mycket lakrits som nästan känns lite bränd i sin doft. Men samtidigt väldigt len vilket hintar om lite vaniljaktiga dofter. Men mörkt kaffe finns också där för att spä ut de mjukare dofterna. Lite nötig sötma anar jag också och även lite alkohol finns där i doften. Lite fudge kommer jag också att tänka på. Väldigt fin doft med andra ord, rejäl.
Smak: Lätt munkänsla med rätt liten kolsyra här med. Tydligare vaniljsmak här än i doften. Även choklad finns här, men mer lite “fet” och mjölkig choklad än mörk kakaodominerande choklad. Lakritsen vill även den lira boll i smaken. Lite bränd och besk eftersmak rundar av det hela fint.

Betyg? – Bra, såhär ska en, i min mening, lättare porter smaka med bra smak och doft!

Sista brygden från bryggeriet blev Anchor Summer Beer, en amerikansk veteale med50% vetemalt. Får se, får se.

Utseende: Klart gyllene vätska. Småbubbligt vitt skum med liten mjäll topp
Doft: Lätt vetigt, thats it.
Smak: Lätt munkänsla. Direkt inser jag att detta är en typisk amerikansk veteöl. Lite klen, lite tam, lite somrig. Enda är att den har rätt mycket syra i eftersmaken.

Betyg? – Sådär, inte usel, men gör sig bäst en varm sommardag. Inte inomhus på vintern.

Sist ut, Boulders Hazed & Infused. En APA som står listad som “ljus lager” i Monks lista, vilket vi blev lite rädda för. Men med det coola namnet och för ett helt okey pris samt snygg flaska så vågade man prova. Nu är det ju en APA så vi blev mer än nöjda kan jag avslöja.

Utseende: Minimala bubblor i skummet som är rätt mjällt och gyllene vitt. Bärnstensaktig färg på vätskan.
Doft: Mycket humle med fina tropiska frukter, aprikos och persika. Men samtidigt en fin fräsch citrusdoft och doften av färska humlekottar. Även lite barr och nötighet avslutar det hela. Bra tryck också i doften.
Smak: Lätt munkänsla men bra kolsyra. Mycket barrig, färsk humle i smaken som också ger en viss nötighet. Fina tropiska frukter i eftersmaken och väldigt tydliga sådana.

Betyg? – Bra+, fick den som ljus lager och jag skulle nog kunna ge den Bättre som APA då den hade fin kraft i både smak och doft.