MankerBeer.com

Halv nio. halv fucking nio, var jag utanför regeringsgatan idag. Inte först heller. Men inte sist. Lyckligtvis kan jag förklara det med att jag ändå skulle iväg på morgonen och skulle till närheten av bolaget, men ändå. I kyla och tristess stod man dock där i timmarna en och en halv.

Och för vadå? För vare sig Curvee’n eller Kriek’en som skulle komma ville jag ha.
Sierra Nevada Harvest däremot, trots att det känns som om hela processen med att plocka humlen och brygga på en dag är bortkastad då den sen ska fraktas hela vägen hit till Sverige. Men två sådana blev det.

Brooklyn Black Ops vill man ha bara för den snygga flaskan, att sen innehållet lär vara sjukt bra gör ju inte saken värre. Då även kartongen var snygg så följde den med, liksom 5 flaskor.

Slutligen stod jag i valet och kvalet för BrewDog Tactical Nuclear Penguine. 530:- i all ära för 33cl 32%’ig öl. Kanske inte helt värt det, särskilt då det är kapsyl på den. Men står man bland de första i en kö, i kylan, i 90 minuter och det finns en öl de enbart har 23 stycken av. Visst fan åker den med.

Nu är däremot kylskåpet fullt, så det blir att ta en öl med Erik idag och sen till Monks för lite musslor och gott! Det är jag värd

Var på KGB i stockholm i fredags, ett ställe som är känt både för deras gamla sovjetinteriör som att de faktiskt brukar ha lite kul öl. Perfekt då vi ändå skulle ta oss ett glas innan fredagens vidare äventyr.

På tapp såg jag en liten bild på en “egenmålad” ängel och texten “hoppy” under, fick direkt lite vibbar från Hoppyn jag drack i Japan som var en alkoholfri humlebrygd att spä med brännvis. Nu var det inte så utan brygd nummer 3 av 4 som Jessica Heidrich av “Three Towns Independent Breweries” som brygger med Slottskällan.

Något jag aldrig hört om med andra ord.

Kan säga direkt att jag trodde det skulle vara en IPA så humlig den var, men efter lite googling och ratebeer (1 recension) så såg jag att det var en premium lager, numera den högst betygsatta lagern av de jag druckit. Såhär var Angels Share #3 Hoppy

Utseende: Gyllene färg, minimala bubblor, rätt mjällt
Doft: Mycket frist tropisk humle, amarillo och simcoe är det och det känns rätt tydligt med amarillons rätt kraftiga beska och simcoens fruktighet. Oerhört färskt doftar den! Lite kola och toffee där i yttersta bakgrunden
Smak: Medel munkänsla med bra och mycket fyllig känsla. Väldigt fin beska och efterbeska. Lite lätt jordig och barrig smak som ger känslan av att det är hela humlekottar där i.Lite citrus smyger på. I efterhand känns även vissa mer lagersmaker.

Betyg? – Bättre!, såhär färsk IPA känns inte så vanlig hade jag skrivit. Nu när jag ser att den är en lager blir jag än mer imponerad.

Efter det var det dags för en till Flying Dog som jag inte druckit,
Flying Dog K-9 Cruiser som slumpades iväg.. vilket visade sig vara (vid granskning visade det sig vara för datumet som var utgången). Vi får se hur en Winter Ale gör sig med lite tid. Ser nu att den på RB står som English Strong Ale. förklarar lite mer vad jag tyckte om den.

Utseende: Minimala till små bubblor. Mörkare ekfärg, lämnar till slut ett litet smutslock.
Doft: Lite rostad malt med lite dold knäckighet. Väldigt mörk för en winter ale. Rätt söt och lite som en barley wine/porter med mörkt kaffe och lite choklad. Intressant lite vinös doft där även lite cognac finns.
Smak: Lätt till medel munkänsla. Lite avslagen lätt porter typ. Bra alkoholtouch med värmande chokladsmak. Ljus för att vara så mörk i smaken. Bitter eftersmak av rätt tydlig choklad. Perfekt mix av mörk, ljus och “tyngd” i ölen.

Betyg? – Bättre+, tror på denna. Väldigt komplex för att vara så ljus. Nu när jag ser att det är en English Strong Ale så förstår jag mer av den matliga känslan som fanns!

Damn you dåligt märka öl!

Efter nyårsresan till Japan så har de 4 ölen jag köpte med mig hem nu druckits. Det har helt enkelt funnits för mycket annat gott att dricka, så blev inte riktigt av.
Efter lite detektivarbete fick jag fram att bryggeriet för 3 av de 4 hette Seino Brewery och inte alls “Se No” som det stod på flaskan.

Gifu Ukai Lager

Utseende: Högt, ljust äggult med små små bubblor. Lite opastöriserat aprikosgul färg
Doft: Speciell lagerdoft, rätt humlad samt lite syrlig doft. Även viss citrus och kryddighet.
Smak:Väldigt lätt munkänsla och liten kolsyra. Kryddighet och viss odefinierbar fruktighet.
Även lite citrus här. Något finns där i smaken men kommer inte riktigt fram.
Samtidigt är den nästan lite veteölsläskande. Men något saknas eller är borta

Betyg? – Sådär, för menlös trots potential. Lite mer kolsyra, färskare (?) och kallare?

Seino Brewery – ? Ingen aning vad den heter 🙁

Utseende: Cremefärgat lätt gult. Ekbrun färg
Doft: Mörkt lite bränt socker. Något sött dyker upp men dör men påminner om en belgian
strong ale, men ändå utan apelsin och jästigheten. Inte så kraftig nog heller för att vara fullt så
maltig
Smak: Rätt lätt munkänsla. Liten kolsyra här med. Karamellmalt men med lite bitter eftersmak. Sirapsaktig i smaken men liksom i doften inte alltför övertygande maltighet.
Svår att beskriva och skulle vara intressant att veta vad det var?
Söt strong ale?

Betyg? Ok+, speciell men vete fan

Seino Brewery Pale Lager

Utseende: Minimala bubblor, lätt poröst äggult skum. Halvgrumligt lite brunare orange färg. Fint mjällt lock som håller sig fint.
Doft: Lite tuggumi, men ändå rätt majsdoft och typisk lager. Rätt god söt doft. Nästan lite belgiskt bränt socker och apelsin.
Smak: Lätt munkänsla och påträngande och rätt syrlig kolsyra. Direkt kommer syran. Nästan lite för sur och syrlig. Mer geuze än lager på så sätt, trots typiska lagersmaken.
Betyg? – Sådär-, rätt klen smak och på tok för surt syrlig utan att motivera eller balansera det.

Seino Bitter

Utseende: Små bubblor, smutsigt äggult skum. Bränt oxblodsfärgad vätska
Doft: Kloak möter choklad och kaffe. Lite skum bränd doft som dock försvinner då man vant sig.
Smak: Lätt munkänsla.Tyvärr, smakar diskvatten, extremt bittert sådant. Men i disken den hamnar

Betyg? – Icke+, kunde säkert klara ett sådär om den inte smakat så hemskt.

Tyvärr lite fail på samtliga med andra ord även om Gifu Lager’n hade potential. Har även förstått det som att de sista två är någon fulölsvariant som inte är lika fina som vanlig öl. Vilket klart märktes på vad jag tyckte om dem.

Då var det till slut att bocka av de amerikanare som dracks under helgen ölprovning. Förutom lite IPA så var det lite prov av Older Viscosity vs Old Viscosity. Resultatet tror jag att ni alla kan gissa.

Första jänkarn blev en ny bekantskap för mig,
Anderson Valley Hop Ottin’ IPA

Utseende: Minimala bubblor och halvmjällt skum. Ändå rätt poröst och med lite smutsigt skum. Klart ljusbrun färgS
Doft: Lite lättare humlig dogt med tydlig citron, grape och lite aprikosfruktighet. Mycket grape kommer växande. Lite bärig sötma anas också.
Smak: Medel munkänsla och bra kolsyrat. Lite bärig DIPA i smaken men ändå lite lättare. Nötigt och med lite röda bär samt småjordig och lite gräsighet i smaken. Maltigheten får med andra ord rätt bra med spelutrymme.

Betyg? – Bra, inte så humlig, men börjar uppskatta dessa maltigare och lite tyngre IPOrna mer och mer

Sedan var det då provningen av Port Brewings båda Viscosity där
Older Viscosity var ny för mig.

Utseende: Inget skum utan endast lite rester, mörkt svart färg
Doft: Extremt tydlig choklad och lite tydlig whiskey. Som en lite lättare Bourbon County Stout. Lite bärigt fyllig också.
Smak: Liten munkänsla, nästan ingen kolsyra. Tydlig whiskey och fin söt choklad. Lite syrlig, lite för mycket tycker vissa. Lite lakrits också över whiskeyn. Inte så rökig som man kunde trott eller som Old Visc. Är.

Betyg? – Bäst, som en svagare Goose Island Bourbon County Stout, men ändå underbart god

Ännu lite mer IPA dracks och då Sierra Nevada Celebration Ale 09

Utseende: Små, små bubblor. Mjällt skum som håller sig väldigt fint. Grumligt mörkt orangefärgat.
Doft: Mycket fruktig och färsk humle. Typiska amerikanska humlesorterna som brukar vara i SN’s brygder är där. Lätt grape’ig doft med aprikos och tropik. Lite citrussur doft avslutar
Smak: Rätt lätt munkänsla. Lite sötare grape och aprikos än vad doften lockar med. Fin beska men inte så mycket eftersmak. Rätt tung humlighet trots allt.

Betyg? – Bra, men hade förväntat mig lite mer. Skulle vilja prova den parallellt med en Torpedo för att känna fler skillnader.

Sist ut på provningen vart något jag druckit förr,
men innan bloggens existens, Stone Double Bastard 09

Utseende: Små, små bubblor och lätt äggvitt skum. Ljust rödbrun färg.
Doft: Söt humle, nästan lite DIPA med nötighet och havremaltighet. Kraftig doft med lite gräsig torrhet. Lite sådana där sura aprikosgodisar.
Smak: Medel munkänsla. Rätt kraftig smak trots att det inte är så oerhört mycket kolsyra. Lätt fruktighet med mörk humle och bra fyllighet.

Betyg? Bättre+, mastodontöl att ge lite tid och känna efter med. Också en sådan man gillar eller ogillar lite beroende på preferenser.

Innan provningen fuldrack jag en lager till lunchen, amerikansk den var.
Miller Genuine Draught

Skum: Små till medel stora bubblor, poröst skum. Nästan blekgul klart gyllene färg
Doft: Redan vid upphällningen var det tydlig lagerdoft med lite majs och korn.
Smak: Lätt smak med tydlig kolsyra. Smakar lite söta ”mormorskakor”, fast vattnigare. Rätt söt med andra ord. Skönt att slippa en metallsmakande lager.
Betyg? Ok-. Den är inte bra. Förstå mig rätt, men serverad !!riktig kall!! smakar den väldigt bra för en amerikansk lager av denna sort.

För att dela upp ölprovningen i två delar så börjar vi med de svenska ölen som dracks och får ta de amerikanska i nästa del. Enkelt och bra. Oppigårdarna som provades har jag redan skrivit om men som jag nämnt så är det intressant att se hur humlekaraktären skiljer sig åt mellan annars rätt lika öl. Samtliga kom dock att gilla Amarillo Spring vilket vart logiskt då Amarillo är en finfin humle.

Som konstaterat i senaste inlägget så är det nästan en nackdel att prova liknande ölsorter då man lätt blir kräsen, att prova Older Viscosity, Old Visc. och sedan Sotholmen Extra Stout efter varandra ger ju en liten nackdel i bedömningen av Sotholmen som ändå framstår som lite svagare i förhållande till iaf. Older Visc. Men jag försöker ändå vara rätt objektiv och bedöma alla var för sig, samtidigt är detta också i förhållande man bör bedöma öl. Annars vore ju en Sofiero en rätt bra öl om man bara druckit den, men får man smaka t.ex. Dugges Spring Beer så ändrar man ju snabbt referensram.

Först ut för hela kvällen var i alla fall den avskyvärda
Spendrups Pistonhead Hot Roddin’

Utseende: Minimala bubblor och skummet sjunker direkt.
Doft: En viss humlighet finns där, men inte alls så stark som den borde vara. Mest lagerdoft och utvattnad öl
Smak: Liten munkänsla. Viss lite söt maltighet. Liten humlighet. Lite konstig smak ändå.

Betyg? – Icke+, Inte avskyvärd, men helt menlös och intetsägande

För att rädda detta provade vi en annan lager, Dugges Spring Beer i hopp om bättre lycka.

Utseende: Små till medel bubblor, lätt mjällt skum. Klart gyllene färg med lite lätt brunt i
Doft: Tydlig humledoft med mycket citrus, blommor och lite kåda.
Smak: Lätt munkänsla, inte samma tyngd i smaken som doftar hintar om. Liten kolsyra och lite småsöt lagersmak med citrus. Lite växande beska.

Betyg? – OK+, bra doft men rätt lätt smak, men är ändå en lager och en bra sådan!

För att fortsätta på göteborskt så tog vi även Dugges 1/2 Idjit!

Utseende: Minimalt med bubblor, mer ovanpå skummet som är lätt mjällt. Lite brunsvart färg och mörkt skum.
Doft: Mycket lakrits, kaffe och mer och mer kommer den söta lakritsen fram. Lite rökig doft också. Mycket lite lätt charkuteridoft.
Smak: Lätt munkänsla och liten till normal kolsyra. Lakrits och lite dold chokladsötma i smaken. Lättsam enkel rökighet.

Betyg? Bra, inte så tung trots 7%. Hade dock trott att den skulle vart lite ”mer”

Sist ut av de tidigare oprovade svenskarna var Sotholmen Extra Stout.

Utseende: Mjällt väldigt brunt och kolafärgat skum. Brunsvart färg på vätskan
Doft: Oerhört mycket salami, inte charkuteri utan just salami. Lite choklad och kaffe finns där med och lenar ut doften
Smak: Lätt munkänsla med lite kolsyra. Mycket smak av lakrits och lite choklad som håller sig kvar länge i munnen med fin bitterhet. Inte samma salamismak som finns i doften utan lite mer pepprig finish på det istället. Rätt torr i eftersmaken

Betyg? Bättre, bra och bättre, men inte så tung eller komplex för att nå högre.

Del två bjuder på ett tungt artelleri med Double Bastard, Viscosity’arna, Anderson Valley m.m

Gårdagens ölprovning vart riktigt lyckad och samtliga verkade uppskatta valet av öl som fanns representerade. Intressant och kul på gott och ont är att köra lite paralellprovningar och igår hade vi både Old Viscocity vs Older Viscosity samt Oppigård Single Hop vs Oppigård Amarillo Spring. I första fallet märker man vad lite lagring kan göra och jag hade gärna sett att den lagrats länge. Då hade den kanske nått upp till den komplexitet som Goose Island Bourbon County Stout har. Men den var fortfarande jävulskt god. Mellan Oppigårdarna var det kul att visa hur valet av humle spelar in och hur olika humle har lite olika funktion i en.

Men mer om ölprovningen om någon dag när allt är renskrivet och sorterat.

Left Hand är för mig lite som med Goose Island och Shipyard. Ett stabilt och bra bryggeri men som ibland klämmer ur sig lite för “breda” produkter, lite för tunna och enkla sådär och som ska passa många. Från dess att Left Hand Haystack Wheat kom till systembolaget har jag druckit den ett par gånger och har nästan haft olika omdömen varje gång. Såhär löd den senaste:

Utseende: Grumligt persikogul vätska. Medel till stora bubblor. Vitt skum med lite kräddig krona som pyser ihop rätt fort
Doft: Lite godisaktig vete, inte söt men ändå lite sockrig. Även mycket doft av kronärtskockshjärta(!). Lite gammaldags bubbelgum och smörade popcorn och majs. Rätt varierade vetetoner med andra ord.
Smak: Liten växande och sprudlande kolsyra. Lätt munkänsla annars. Får även här en lite sträv vetesmak men tycker att liknelsen vid kronärtskockshjärta får bestå. Läskande och lite godisaktig eftersmak där en liten jästighet finns. Lite banan och peppar finns också i smaken.

Betyg? Bra, kanske lite tam vilket många av Left Hands ”lättare” öl kan vara enligt mig, men den är fortfarande läskande och med god kolsyra. En öl att lära sig tycka om eller som man gillar eller ogillar direkt.

Jag har alltid gillat apor och varför inte dricka en APA sådär på fredagskvisten? Särskilt då det står en Anchor Liberty Ale framdukat.

Utseende: Lite mörk aprikosgul färg. Högt mjällt skum med minimala till små små bubblor med lite större bubblor på toppen. Håller sig kvar fint
Doft: Frisk humle med lite antydan till torrhumling. Tydlig citrondoft med lite apelsin och en viss torrhet. Karamellmaltighet finns också där någonstans.
Smak: Rätt lätt munkänsla och medel kolsyra. Lite karamellaktig smak liksom doften antydde samt en lite maltigt söt eftersmak. Humlen är inte att glömma utan den finns där med citronsmakerna. Lite lätt syrlighet också med vissa kryddor tycker jag, ungefär som Christmas ale’n. Bra humlad APA där citrusen pockar på alltmer allteftersom. Även lite kola i eftersmaken.

Betyg? OK+, tappar lite kraft efter en stund, men fina smaker, som en Mr Sno Balls fast humligare och mindre ”crisp”.

Nu blir det söndagens sedvanliga vila för att sedan börja rota rund i anteckningarna från igår!