MankerBeer.com

Inför kvällens ölprovning blev det en lugn kväll igår, men i sedvanlig stil vart det utgång i torsdags då lite nytt provades – slår man ihop dessa dagar så provades då bland annat Oppigård Amarillo Spring och Dugges Bollox. Särskilt Oppigården är kul då förra årets Spring Ale var oerhört god.

Slänger även med en liten “fatspecial” då jag druckit lite varierat på fat på sistone (3 sorter är med här) och liksom Samuel Adams Boston Lager, så är vissa amerikanare bättre på fat medan annan öl hör hemma i flaskan!

I torsdags hamnade mitt sällskap och jag förbi 19 glas med sitt trevliga utbud av god öl, där blidde det ingen Nils Oscar Barley Wine som var slut utan istället Dugges Bollox, lite gött med göteborskt så där!

Dugges Bollox
Utseende: Lite brunröd koppafärg med rätt högt och lite smågräddigt äggvitt skum. Små till medel bubblor.
Doft: Väldigt bärig humlighet och lite DIPA över doften. Ingen extrem bitighet men ändå bittert och mycket röda frukter som ger fin fyllighet i doften.
Smak: Medel munkänsla. Lite barley wine känsla över den rätt jordiga och kraftiga beskan. Väldigt fyllig smak med rätt bra sötma. Typiska lite plommonaktig smak med lite lädrig strävhet i eftersmaken. Känns väldigt torrhumlad. Svårbedömd då den ligger mellan IPA, DIPA och BW. Väldigt besk iallafall

Betyg? Bättre+, ett kraftpaket om något!

Igår blev det sedan att prova Oppigård Amarillo Spring,
med förhoppningarna på en riktigt explosion av amarillohumle i doft och smak.

Oppigård Amarillo Spring

Utseende: Gyllene lite rödaktig kopparfärg. Medelstora bubblor och halvmjällt ljust äggvitt skum. Dör till ett litet smutsigt lock.
Doft: Tydlig doft av amarillohumle! Gott! Underbar blommighet med lite dofter av tidig fläderblom och den där lite grönmögelost-aktiga doften jag tycker mig finna hos denna humle. Lite söt maltighet finns också där om man letar.
Smak: Lätt munkänsla med medel kolsyra. Inte så kraftig smak jämfört med doften. Tydlig smak av lite citron samt den där tidiga fläderblommen. Även lite passionsfruktig syrlighet, typ som när man tuggar på kärnorna samt lite fruktcocktail eller inlagda persikohalvor. Beskan kommer främst efteråt i en växande efterbeska.

Betyg? Bra+, hade fått lite högre om smaken hade varit kraftigare. Men fina dofter och god smak räcker bra långt ändå!

Slutligen har det även druckits lite öl samt en cider på fat. Slänger med denna cider då jag tycker den har fina vinösare smaker och är rätt torr och inte så äppelmustig.
“Fatspecial” alltså, får se vilken som är bättre, flaska eller fat på dessa!

Boston Lager
Doft: Lätta friska humletoner, lite blommigt.
Smak: Kraftigare humlighet än på flaska, lite mörk smak men ändå frisk. Lätt till medel munkänsla. Smakerna kompenseras av bra fyllighet. Beskan är rätt sansad liksom maltigheten. Mycket välhumlad för att vara en lager, men de tar aldrig över.
Betyg? OK+, bättre än flaska

Maredsous 6 Blonde
Doft: Tydlig lite söt vetedoft med rätt framträdande kryddighet. Lite metallaktig doft kryper också fram.
Smak: Lätt munkänsla med rätt len smak. Fruktig vetesötma med lite aprikos och en viss smak av banan. Även lite veteaktig kryddighet finns i smaken samt lite jäst, som mer gör sötma än smak.
Betyg? Ok+, tycker den är lite bättre på flaska.

Westons Cider
Doft: Lätt äpplig doft med mycket vinös doft. Inte så syrlig mer sträv beska.
Smak: Rätt djup äppelcidersmak där även chardonnaysmaker finns. Rätt läskande och syrligt torr. Läskande kolsyra.
Betyg? Bra, Läskande komplement till öl att smutta på, inte provat på flaska.

Fyllde år i måndags och lite (väldigt) överaskande tog flickvännen med mig på en spontan tripp till London! Awesome och oerhört fint! Tyvärr missade vi söndagens “utgång” på grund av tunnelbanestrul och lite sen ankomst, men fint väder och en fin stad är fan inte fy skam. Samma dag spelade även Arsenal (blä) mot mitt Manchester United (yay!), i just London. Inget vi skulle på, men bra att United vann!

Dagen efter hann vi (jag) dock få i mig lite öl efter en dag London Zoo (jag har numera en liten apa där) och shopping (ny Ben Sherman Piké).

Två pubar, fyra öl hanns med. Först ut två stycken från Fullers till lite lunch.

Fullers London Pride på fat
Hade en bra bitterhet, var läskande och god.

Betyg? – OK, inget jättespännande men fin fyllig läskande smak.

Fullers Golden Ale på fat
Mer humlig men tyvärr lite för lätt i smaken så blev lite trist och enkel.

Betyg? – Sådär,

Efter det och mer shopping (BAPE-t-shirt) så blev det två lite roligar öl.

Ryedale Winters Tale på fat.
Fin plommonfärg och bra skum.

Doft: Speciell humle, med lite blandad torrhumle och mörka bär. Typ sviskon och plommon men ändå med mycket humle. Fin fruktig doft.
Smak: Rätt lätt munkänsla. Samma frukter som doften, men mer åt rejäla porter eller stout smaker men inte lika torkade eller mörka frukter utan mer fräsch fruktighet. Torkade aprikoser eller plommon? Fin efterbeska och oerhört smakrik. Även mycket citrus med beskan.

Betyg? – Bättre, spännande lite speciellt fruktigt humle och trevlig att dricka.

Sista ölen i London blev Kipling South Pacific Pale Ale på fat.
En kiwismakande pale ale med gyllengul färg med små små bubblor som dör rätt fort. Bubbelrester över hela glaset.

Doft: Rejäl humle, lite åt casca-dehållet. Massa fruktighet där kiwi finns representerat på ett “äkta” och bra sätt
Smak: Lätt munkänsla. Mycket lätt beska i munnen. Lite lätt i munnen men beskan är oerhört trivsam och smaken kanske är lite i lättaste laget. Men den tydliga kiwismaken känns inte artificiell utan är både lite maltigt söt och humligt firsk. Oerhört spännande smaker där med. Känns inte heller så brittisk.

Betyg? – Bra, mycket trevlig och visar att mer fruktinspirerat öl kan göras mycket bra!
Edit (efter att jag läst om ölet och vilket Jonte påpekade så är det Nuelson Sauvinhumle vilket ger lite chardonnayliknande smak och doft.)

Sist ut samma vecka blev en svensk öl, Slottskällans Slottslager, en klassiker med andra ord.

Skum: Minimala bubblor med mjällt fint äggvitt skum. Rätt högt.
Färg: Mörkare gyllene
Doft: Lite lättare humlighet som vakar över doften som samtidigt drar åt maltdofter. Citrus och stjärnanis står för fruktigheten.
Smak: Rätt lätt till medel munkänsla. Bra kolsyra och smaker av stjärnanis, citron och lite typisk lageraktigt lätt smak. Liten beska som piff på toppen. Fräsch Styrian Golding-humle som även är den som finns i Oppigårds Spring Ale.

Betyg? – Bra, frisk och god lager som visar att humle + lager kan fungera!

Börjar bli jobbigt nu då jag har cirka 7-8 ölresensioner som väntar men ingen tid. Orkar ju inte uppdatera varje dag. Men men, imorgon är det fredag och på lördag vankas det ölprovning igen.
Ni vet ju redan vad som serveras på Akkurat, Monks etc etc. Så bättre att skriva om öl och en dag kommer mitt index att presenteras här och då blir det lite roligare. Siktar på att redan spräcka recenserad (inte provad) öl nummer 200 redan i veckan. Nummer 100 vart ju redan i december så.

För övrigt förfasas jag över Spendrups Pistonhead, fan, Hoppe i Japan som var en alkoholfri humlebrygd lär ju ha smakat mer än den skiten. Tur att den bara smakas som provöl.

Nyligen hemkommen från London dit min käre flickvän rövade bort mig på min födelsedag (igår, måndag) har jag lite nytt från london att skriva om, i min lilla anteckningsblock finns även mer japansk öl och lite annat. Desto värre blir det för min del då det imorgon är dags för ännu en ölprovning – nu ska delar av februarisläppet testas tillsammans med lite annat. Men mer om det i slutet av inlägget.

Förra torsdagen på monks trycktes det även ned en IPA och en Brown Ale som var på “gamla listan” över saker jag ville prova.

Först var det New Belgium 1554 Enlightened Black Ale.

Skum: Litet krämigt lock blir kvar efter att skummet dör rätt fort
Färg: Rödbrunt gyllene
Doft: Lite Brown Ale-aktig doft av bränd knäck och mörk fruktighet, fast nu i fruktigare skalan
Smak: Lite färsk kaffe á la bryggkaffe. Rätt chokladig men på ett lent och lätt sätt. Rätt rikligt kolsyrad vilket gör den läskande och gör vissa av de lenare smakerna lite tydliga

Betyg? OK, Lite lätt kanske, men fyllig och god annars.

Sista ölen på Monks förra torsdagen, efter hund vs grodbattalj och så vart Arcadia IPA

Skum: Minimala bubblor, rätt mjällt.
Färg: Mörk bärnstensfärgat
Doft: Direkt kommer en nötighet fram som får mig att tänka mer Pale Ale än IPA. Sedan kommer en citrusbeska doft fram som dämpar nötigheten lite.
Smak: Lätt munkänsla. Kola och lite ale-aktig IPA skulle jag vilja påstå. Lite mer maltighet än humle och ingen direkt eftersmak heller.

Betyg? OK, men lite maltigare än vad jag trodde denna amerikanska IPA skulle vara. Känns kanske mer som en välhumlad och frisk ale?

Då jag missade februarisläppet igår blev det ett tidigt besök idag för att inhandla följande.. saknas på bilden gör 6 Oppigård Amarillo Spring och lite komplementsöl.
Mer däremot är 3 Double Bastard, 2 Older Viscosity , 6 Sierra Nevada Celebration Ale, 4 Spendrups Pistonhead, 3 Dugges 1/2 Idjit, 3 Dugges
Spring Beer, 6 Anderson Valley Hop Ottin, 3 Sotholmens Extra Stout.
kan nog bli en trevlig onsdag det där..

Torsdagar numera verkar likna spontana ölprovningar allt mer. Så även denna, med ett kamratgäng som lite hipp som happ dök upp på Monks så blev det att prova rätt mycket gott.

Av en slump blev det också så att 3 stycken Flying Dog provades samt 2 st Hoppin’ Frog samt lite annat. så varför inte göra en liten match av det hela? Lite nedkortade recensioner dock.

Snabbnotiser för övrigt är:

• Goose Island Bourbon Country Stout är lika god som vanligt.
• Även New Holland 1554 Enlightenment… och Arcadia IPA provades, men de får komma mer om dem senare
• La Trappe Quadrupel på fat tycker jag är mer kola-aktig än på flaska

Först ut blir Flying Dogs 3 öl med Flying Dog Double Dog ut först, på tapp.

Skum: Äggfärgat skum med minimala bubblor.
Färg: Gyllenfärgat lite mörkare koppargyllene färg.
Doft: Kraftigt med humle, mycket citron och god lite torrhumlad nötig doft.
Smak: Mycket mycket humle i smaken. Viss sötma som drar åt plommon/russin-hållet med sin fruktighet. Underbar fyllig beska och fruktigt och gott i eftersmaken. Lite av allt och just fylligheten,, torrhumlekänslan och variationen är perfekt.

Betyg? – Bäst, fin kraftig och mångfacetterad pale ale!

Näst ut blev Flying Dog Kerberos Tripel, en Abbey Tripel på 8,5%

Skum: Inget direkt skum, små små skumrester och minimala bubblor
Färg: Dovt gyllengult
Doft: Cider? Blandat med lite apelsin? Väldigt oklar doft till en början, lite kryddighet och lite död/avslagen humle där i doften också. Äppelciderdoft tycks till en början. Lite gammal? Står bäst före 12 april 2010 men vete fan. Doften växer efter ett tag dock.
Smak: Lätt till medel munkänsla. Kolsyran dör rätt snabbt i munnen och blir en väldigt len känsla. Inte så kraftig alls med tanke på procenthalten. Lite apelsin och äppelmust smak tycker jag med vissa lite lättare jäst och korriandertoner. Jag ser att de använt pilsnermalt i den och det tror jag gör den lite enklare i smaken.

Betyg? – Ok+, en trevlig lättdrucken Tripel som mer påminner om (vilket påpekats på ratebeer också) en white ale eller liknande. Får nästan ett högre betyg efter ett tag, lite spretig i smakerna men god.

Sista Flying Dog’en för ikväll blev Flying Dog Porter.

Skum: Minimala bubblor, rätt mjällt skum med cremeaktig färg
Färg: Ljust rödsvart
Doft: Mörkt rostat kaffe och choklad utan den typiska påträngande bitterheten. Något jag tyckte kändes gott och trevligt. Lätt vinösa dofter också men i harmoni med det andra.
Smak: Medel till stor munkänsla men med lite cola-aktig portersmak. Troligen på grund av kolsyran. Inte så mycket eftersmaken med med liten beska och smak av choklad och kaffe. Mycket god fyllighet . Den trevliga kolsyran tillsammans med en lite syrlig smak gör den mycket drickbar.

Betyg? – Bra, kanske lite smaklös till en början, men väldigt trevlig att dricka.

Så, Flying Dog får 13,5 poäng av 21 möjliga enligt gamla betygskalan – 4,5 som slutbetyg då.

Nu blir det Hoppin Frog!

Först in kom Hoppin Frog Hoppin To Heaven, en IPA som vi får se om den kan stå upp emot den väldigt väldigt goda Mean Manalishi!

Skum: Minimala bubblor, lätt äggvitt skum som sjunker sakta
Färg: Halvgrumligt och mörkt kopparfärgat
Doft: Mycket färsk humle men ändå med en lätt nötighet och bra citrusdofter och lätta tropiska frukter.
Smak: Lätt munkänsla. Först en distinkt fruktighet som sedan blir till en trevlig eftersmak. Inte så besk som jag hade förväntat mig. Rätt mycket sötma från malten. Eftersmaken påminner lite om Flying Dog Snake Dog till en viss del med mer frukt än beska. Fin balans mellan allt generellt.

Betyg? – Bättre, Inget som sticker ut så värst, men mycket bra balans och trevlig IPA, dock sämre än Mean Manalishi

Nästa groda till slakt vart Hoppin Frog Silk Porter.

Skum: Minimala bubblor, halvkrämigt skum som sjunker halvsakta.
Färg: Mörkare brunsvart
Doft: Kola, choklad och kaffe. Inte så vinös utan mer stout i doften men ändå rätt len. Lätt rostad doft.
Smak: Lätt till medel munkänsla. Lite lätt rökig smak där kaffesmaken påminner om bryggkaffe. Lite lättare chokladsmak. Just lenheten i smaken är trevlig och man förstår poängen med namnet. Lite mjölkighet utan att bli gräddig med andra ord.

Betyg? – Bra, enkel och len men ändå potent och lättsam smak.

Ja, grodorna fick 9 gamla poäng vilket innebär att matchen slutar oavgjort 4,5 vs 4,5

Trevlig kväll med andra ord och framöver kommer lite om vad mer som dracks!

Delirium tremens (latin delirus, förryckt, urspårad och tremo, “darra”) är en komplikation till i första hand alkoholberoende eller alkoholism och klassificeras som ett alkoholbetingat psykotiskt syndrom.

Fast så hemskt ska vi inte ha det idag. Delirium Tremens är ju också en finfin Belgian Strong Ale från Brouwerij Huyghe som bland annat vann “bästa öl i öl-vm 98. Bättre så kan tyckas. Särskilt då jag köpte med mig en flaska från japan som nu provades häromdagen. – Och lugna, ni som förväntat er amerikansk öl istället för detta finner Samuel Adams Boston Ale här under i väntan på annat.

Skum: Högt lite mörkare vitt skum med medelstora bubblor. Sjunker ned och försvinner.

Färg: Veteölsgrumligt och lite aprikosgult till färgen

Doft: Apelsinskal och en lätt jästdoft. Även viss kryddighet med korriander och lite humlesting utan smak. Mycket behaglig doft

Smak: Liten till medel munkänsla med lite halvmedel kolsyra. Apelsinskal och lite banan samsas i smaken. Bananen är där lite som sötma och går även lite åt honungshållet. Komplex jästighet som både ger lite syra, kolsyra och smak – fast i olika kombinationer. En lätt bitterhet i smaken efter första sippen. Kryddig och lite småsur tycker jag men väldigt läskande.
Väldigt sur efter ett tag i eftersmaken, men tycker det gav en god läskande känsla.

Betyg? – Bäst, läskande, ändå enkel men smakrik. Bjöd på mycket.

Samuel Adams var det? Japp i min jakt att plöja igenom deras sortiment kom nu turen till Boston Ale. En lite enklare ale som ändå ska vara både fyllig och rund men utan att vara för kraftig.

Skum: Rätt högt, minimala bubblor med lite större på toppen av skumkronan. Rätt mjäll sådan med lite krämigt skum som sakta sjunker ned.

Färg: Kristallbrunt, typisk alefärg skulle jag påstå

Doft: Maltigt med lite lätt knäckighet och kola. Men inte för söt utan mest lättsama dofter. Lite humlebeska anas också vara där med lite citrussyra och lite “crisp”‘ighet. Slutligen kommer jag att tänka på toffee.

Smak: Lätt mun med medel kolsyra. Lite söt rostad smak. Inget riktigt utmärkande utan typisk enkel ale. Har ändå den där typiska Samuel Adams-touchen och mjukheten av typ honungslenhet. Liten efterbeska och citrussmak också, precis som doften hintade om. Inte så bitande, men lätt och enkel ale. Kanske lite trist.

Betyg? – Ok, varken plus eller minus. Rätt trist kanske i sin enkelhet.

Slutligen dracks igår lite japanskt, Asahi Black snubblade jag över och då jag ändå skulle ha något att dricka till maten så fick det bli den. En Schwarzbier från japan. jahapp.

Skum: Små till medel bubblor, ljust kaffeskum som faller halvfort.

Färg: Svart färg men rätt ljust

Doft: Lätta kaffe och chokladtoner, lite lättrostat sådär.

Smak: Som doften så är det lättrostade och inte så påträngande smaker av lite choklad och viss kaffe. Rätt trevligt kolsyrad som gör den god till maten.

Betyg? – OK+, en trevlig öl till maten som inte är för lätt eller smaklös men inte heller så tung.

Nu blir det kanske ett litet kvickt besök på Monks ikväll och sen vankas det helg igen. Trevligt värre.

Bloggen har, återigen, fått en liten uppdatering och som synes kommer den nu handla mer om vad jag främst är inriktad på – amerikansk öl. Att inhandla, dricka, skriva etc om all öl blir för mycket, dyrt och betungande för kropp och själ. Så mer amerikansk öl det blir.

För att fira detta är jag nu uppbokad på Monks ölbryggning av Amerikansk IPA, ska bli trevligt att se över den delen då jag gärna skulle börja lära mig brygga någon dag då jag flyttar till större.

Och när jag ändå var på Monks och pyntade för det där igår (måndag), så varför inte dricka lite öl med brottskompis Erik som var där av samma anledning som jag?

Musslor blev det enligt deras måndagsspecial på musslor och till all mat är det gott med veteöl.
Extra trevligt var att de hade kvar väldigt mycket av deras amerikanska öl från USA-veckorna och det är mer rekomenderat att gå dit än sveavägen vill jag påstå.

Först ut vart i sedvanlig ordning med tanke på att jag vill plöja igenom dem helt, Samuel Adams Hefeweizen.

Skum: Normalt vitt skum, rätt så mjällt som sjunker ned och lämnar ett lite krämigt lock

Färg: Grumligt persikogult

Doft: Lätta vetetoner och mer åt den “citrus och crisp” som fanns i Mr Sno Balls i vintras än vetesmaker. Lite lätt sötma av honung finns också, något jag tycker är återkommande i SA:s olika öl.

Smak: Medel munkänsla. God lite lätt fruktighet och sötma, men inte lika “crisp” som i doften utan mer av citrus i så fall. Som en lätt vetepiffad lager skulle jag vilja påstå. Rätt fyllig dock jämfört med andra av SA:s lättare öl. Också något jag vill påstå är vanligt för amerikanska veteöl. Honungssötman går bra med den lätta vetesmaken och avslutningsvis finns en liten liten beska.

Betyg? – OK+, läskande, god och fyllig. Thats it.

Till detta drack Erik en Flying Dog Woody Wit eller Woody Creek White som den heter på ratebeer.

Skum: Normalt, vitt med små bubblor och inte så mjällt

Färg: Grumligt grågult

Doft: Torr vetighet med lite citrus, apelsin och krydda, koriander?
Smak: Lätt i munnen med samma torra känsla som i doften. Lätt vete’ig smak med lite citrusaktig apelsinsmak och så kryddigheten där koriandern mycket riktigt finns.
Bra matöl, men inte så mycket mer än så.

Betyg? – OK+, Bra lätt witbier som dock inte drar på några höfre växlar.

Efter detta börjar min fantasi tryta men då får jag syn på Southern Tier Hop Sun, en humlad veteöl? och från ett bryggeri jag brukar ogilla på grund av deras lite sträva sädesslagssmak. Intressant.

Skum: Högt vitt skum med små små bubblor som dör rätt snabbt. Men ändå mjällt och skummar upp ordentligt då jag fyller på glaset.

Färg: Kristallklart och gyllene

Doft: Massvis med god humle i doften som också har den där gedigna “souther tier”-touchen. Lite torrhumlad och jag kommer att tänka på den en gång så “mögelost”-doftande amarillon jag en gång drack, lite åt det hållet. Vete finns också där med lite citrus tillsammans med humlen på ett bra sätt. Även lite nötighet och lime återfinns.

Smak: Läskande och medel munkänsla. Massvis med smak kommer direkt. Mer IPA än veteöl är min första tanke, men ändå lite sträv i smaken och med tydligare vetesmak allt eftersom. Humlig och läskande helt klart.

Betyg? – Bättre, en av de bättre souther tier’ölen i mitt tycke då den är väldigt god som matöl eller bara om man vill ha något smakrikt och läskande. Perfekt sommaröl.

Kvällens sista öl blev dock inte något med vete i utan på lite olika personers input blev det New Hollands The Poet, en “oatmeel stout” som var påtänkt att prova häromveckan.

Skum: Rätt högt med små små bubblor, lätt kaffecremeigt skum.

Färg: Fin kristallsvart färg

Doft: Lite fruktig lakritst följt av en lättsam och inte så klena kaffetoner. Chokladen som brukar återfinnas har också mer smak av lite vanligare choklad och inte “80% mörk kakao” utan mer som en gammal god fazer och kanske även med någon smaksättningt? Finns en liten fruktighet där ju.

Smak: Medel till stor munkänsla. Väldigt kolsyra som direkt ger smak av lakritsfudge och lite smaksatt choklad. Kolsyran känns på snudd till överdriven, lite som en spriteboostad stout. Men samtidigt gillar jag det då lättare stouts oftast kan tappa lite tryck i smaken. Beskan har lite gömd eftersmak som kommer fram efter ett tag. Den där söta smaken påminner lite om blåbär efter ett tag och gör sig gott med den inte så bittra chokladen. En bra sweet stout med andra ord.

Betyg? – Bra, kolsyra till trots så gillade jag den. Trevligt med något som sticker ut!

Nu blir det tisdagschampagne och fläskfile, så hej på er!