MankerBeer.com

Torsdag.

En torsdag då slutligen allt meck med detta halvår vart klart och jag till slut kan luta mig tillbaka och bara njuta. Så vad ska då plockas fram för att fira denna dag? Nu är det mest godbitar kvar i mitt förråd, trots spontaninköp av Shipyards Smashed Pumpkins och Hornbeers Carriberan Rum Stout.

Fram åkte Rigor Mortis från Brasserie du Ciel och senare Averys Hog Heaven, oink…

Brasserie du Ciels Rigor Mortis, en abt/quadrupel med kraftiga 10,5% alkohol. Jag hade svårt för den lite alkoholbrännande Gulden Draak samtidigt som La Trappes Quadrupel aldrig är fel. Så blir intressant detta.

Skum: Normalt men rätt fluffigt skum. Lite gräddigt cremefärgat. Sjunker ner och lämnar lite smutsiga rester

Färg: Fin, ogenomsebar “blodfärgad” (kristallfärgat brunröd) vätska.

Doft: Oj. Inte så sött som jag hade trott, inte heller så mycket alkohol. Mer old school, överhängande jästdoft men friska dofter av frukt, lite alkohol och sockervadd blandas ut med mörka frukter.

Smak: Rätt lätt munkänsla, men ändå mer än andra lite lättare “quads”. Goda smaker där malten ger sötma och smak av godis. Men samtidigt finns en underbar fruktighet och “ge-mig-mer” behov. Jästen finns där och piffar upp smaken med lite kryddor och sting.
Perfekt balans mellan alla smaker, dofter, alkoholstyrka, sötma, jäst, etc, etc.

Betyg? – Bäst+, nog den besta “belgaren” jag druckit. En helt underbar öl, som vart lika god efter att ha fått stå framme några minuter medan jag klippte mig. Synd att jag inte plocka på mig fler.

Sedan då? Min rara flickvän hade gjort kladdkaka. En imperial stout månne, Rum stouten t.o.m? Nix, fram åkte Averys Hog Heaven, tyckte det var lika bra att gå till slakt på de små rara grisarna. På flaskan står det “Barley Wine style ale” och just den markerade biten är vad som kännetecknar detta öl enligt mig.

Skum: Rätt högt, mjukt och halvkrämigt skum med lite gräddäggsgult vit färg.

Färg: Röd och orangefärgad vätska

Doft: Massor av humle och beskan slår på direkt. Lite grape, svagt med gräs och citrus – inte så värst barley wine hittills.

Smak: Här kommer lite barley wine smaker dock. Ändå är det humlen som står i centrum och ger mig känslan av en maltig DIPA. Även Oatgoop kommer till minnes. Det är lite humle med blött hö och andra sädessorter som dominerar smaken. En viss fin sötma och karamellighet finns också där. Väldigt besk eftersmak dock. Kan inte bestämma mig om jag gillar den eller inte utan borde kanske druckit den paralellt med en DIPA och en rejäl barley wine för att få ordning på allt.

Betyg? – OK+, lite för rörig men ändå väldigt frisk och god Barley Wine-influerade DIPA (vilket kanske är mer rättvisande)

Ikväll blir det ett besök på Monks så vi får se efter helgen vad som dracks där

På fredag ska det ölbesöket på Monks USA-special som var inplanerat i helgen men sket sig nu ändå bli av. Den tidigare specialen på Wallinsgatan hann jag inte besöka mer än 2-3 gånger – ett par gånger för få då jag hade mycket kul att smaka som blev kvar. Tyvärr är listan på sveavägen inte hälften så intressant och många godbitar är borta – kort och gott är detta resterna känns det som.

Har nu suttit och gått igenom utbudet och följande är vad jag planerat att dricka. Men jag vänder mig nu till er kära ölvänner om tipps på vilka som kan förkastas till deleteknappen och vilka som ska highlightas i guld.

ge tipps och ideer! Har uteslutit sånt jag redan druckit dock.

Ölnamn (ratebeerbetyg) (pris). tog med rb-betyg mest då jag fått gallra lite bland allt de erbjuder och visst är charmen ibland att hitta sin favorit bland sånt som inte nödvändigtvis är populärt. Men det blir fasiken dyrt i längden. Så tog med nu mest för att hitta goda, prisvärda öl.

• Goose Island Bourbon County Stout (4,2/5)(108)
• Flying Dog Double Dog (3,8/5)(110 på fat)
• Arcadia LONDON Porter (3,8/5)(86)
• Bear Republic Red Rocket Ale (3,8/5)(86)
• Big Sky IPA (3,5/5)(88)
• Great Lakes Glockenspiel (3,7/5)(109)
• New Belgium 1554 (3,5/5)(86)
• New Holland The Poet (3,5/5)(86)
• O’Fallon 5-day IPA (3,4/5)(82)
• O’Fallon Smoked Porter (3,5/5)(82)
• Alvinne Struise Pipework (3,6/5)(99)
• Rogue American Amber (3,5/5)(88)
• Rogue Brutal Bitter (3,7/5)(95)
• Rogue Mocha Porter (3,6/5)(95)
• Sand Creek Oscars Choco oat stout (3,5/5)(82)
• Southampton Double White Ale (3,5/5)(88)
• Two Brothers Cange and ebel (3,6/5)(125)

Får se vad det blir oavsett, tänkte mest se om man kan få lite inputs. Goose Bourbon Stout lär det bli, Flying Dog’en om den påkopplad likaså. och jag är ju såld på Rogue så. Sen är det några jag mest vill prova för att prova “lite nytt”.
Väl mött där om någon annan har vägarna förbi

Igår var det måndag, det innebär att jag får dricka en måndagsöl. Efter helgens lilla spontana ölprovning har det, äntligen, sinat lite i förrådet varpå det blev att rota bland de öl jag såg mindre fram emot att ta kapsylen av – och valet föll på:

Midtfyns Imperial Stout. En öl som tydligen utsetts till “årets ölnyhet 2007” i Danmark, vad det nu kan innebära.

Skum: Rätt högt creméfärgat skum som påminner lite om hur Baileys skulle se ut som skum. Rätt lent och fint skum, gräddigt där med så att säga.

Färg: Väldigt brunt, tjockt och mörkt.
Doft: Mycket choklad och kaffe. En söt vaniljdoft påminner om den eklagring som avslöjas lite om ifall man läser på flaskan. Ekdofterna från lagringen ger den också lite “grov” och träig doft.

Smak: Rätt medelaktig munkänsla med smaker som tävlar om att uppmärksammas. Rätt frisk och ljus känsla i munnen. Vaniljen framträder rätt tydligt med lite krämiga smaker. Efterbeskan är trevlig och inte för påträngande. Kaffet bidrar med en fin bitterhet som även den hålls på en bra nivå, hittills hålls alla smaker på ett välbalanserat litet snöre. Väl gömda 9,5 alkoholprocent. Slutligen finner jag lite lakritsaktiga smaker och rörs ut med den där gräddiga smaken igen. Jag förstår varför den har ansetts gräddig och ja, den har – både till skum och smak, vissa likheter med en milk stout eller bara en baileysspetsad imperial stout.

Betyg? – Bättre, jag gillade denna. Var en trevlig imperial stout som var god och bjöd på mycket smak utan att vara för bastant eller krävande.

Jadå, förrådet fick minsann krympa ytterligare lite igår. Från att ha planen på en middag med min syster blev det middag med 2 vänner (plus syster förvisso). Vad skulle då drickas? Blev ett lite spontant hopplock av vad som fanns hemma blandat med sånt som borde drickas rätt snabbt och annat som fortfarande finns att få tag på från systembolaget.

Det blev ett hopkok av sour ales, cookie beer, IPA, stouts och annat.

Medan jag lagade middagen så provade jag och Erik (providern av den nya zeeländska ölen) Ecaussinnes (ultra) cookie beer. En belgian strong ale jag hittade i Tokyo och inte kunde låta bli att köpa med mig. Intressant värre, särskilt då den var på 8%.

Skum: Litet skum som lämnar en smutsig hinna kvar.

Färg: Opastöriserat krämgult

Doft: Vete? Sedan en doft som antingen påminner om något kemiskt eller är en krydda? Lite gummi månne? Erik påpekar att det är lite som korinter vilket nog stämmer överens bättre än något kemiskt.

Smak: Måttligt med kolsyra. Vi förväntar oss något hiskerligt men vad smakar det? Jo, mjuk ljus pepparkaka – som utlovat. Lyckats väldigt bra med smaken utan att låta alkoholen ta över eller göra det kemiskt. Sen kan man nog tycka lite olika om det, men vi gillade det. Den höll dessutom smaken ett bra tag.

Betyg? – OK+, överraskande må jag säga.

Innan middagsgäst två hade hunnit komma hade vi även hunnit avkapsylera Haandbryggeriets Haandbakk. En intressant sour ale vi var lite oroliga för hur den skulle smaka då ingen av oss gillar exempelvis lambic.

Skum: Litet och dör direkt. Lite rester lämnas kvar.

Färg: Genomskinligt och mörkbrunt/rött

Doft: Lite tjära utblandat med aceton, vinäger och tydligt syra. Ändå vilar det något “mörkt” över doften och som bryter mot det sura. Även ekigt och rökigt

Smak: Smakar direkt i munnen. Wow, surt sa räven – men ändå den där mörka smaken som fanns i doften. Som en okristen blandning mellan lambic och exempelvis en porter. Ändå lite söt och med mörka frukter och lite strävt rödvin.

Vi testade även den med lite ostar, först en brie och sedan en grönmögelost. Där vart mögelosten helt okey och tog udden av surheten lite. Briens lite krämiga sötma var också helt okey.

Betyg? – OK, ingen favorit, men känns som en “svår” öl.

Först ut till maten vart något friskare och godare. En rejäl IPA, Port Brewings High Tide Fresh Hop.

Skum: Härligt vitt skum.

Färg: Mangogult

Doft: Mmm, mango, banan, papaya och mycket persika. Tropisk cocktail med fint doftande beska.

Smak: Rätt okey i munnen, men betydligt mer grape än den tropiska doften. Lämnar dock smak av mango, banan och persika kvar i munnen. Fin beska både i smak och efterbeska. Påminner mig lite om Chouffe Dobbelen IPA Triple.

Betyg? – Bättre+, är något som gör att jag vill ge den det där lilla pluset och snuddar på betyget “bäst”.

Efter detta kom en till lite mörkare öl, återigen från Haandbryggeriet, deras Norwegian Wood.

Skum: Normalt, rätt mjällt. Små till medelstora bubblor. Halvsmutsigt men vitt skum som faller rätt fort.

Färg: Gyllenbrunt

Doft: Eklagrat, lite bränt. Något ändå rätt mjukt som vilar över doften. Endast små hintar om enbär.

Smak: Rätt lätt smak. Direkt kommer lite brända toner och en viss torrhet i vätskan. Inte samma tyngd som någon av oss förväntat oss. Liten mörk chokladbit till ölen lockar fram lite vinösare toner och gör ölen lite lenare. Det brända i smaken framträder nu lite mer. Rätt sur tyckte vi att den ändå var.

Betyg? – OK.

Sista ölen på denna improviserade ölprovning blev Averys The Czar.

Skum: Fint litet smutsigt skum

Färg: Mörkt men inte kolsvart

Doft: Gott med massa mörka frukter och tydliga toner av typ mörka hallon, svartvinbär, lite plommon. Lite sötare fruktighet än vanliga imperial stouts. Mörka lite träiga dofter och lite soya och liknande. Känner även någon form av blötlagt hö (lite som i Oatgoop typ) eller vete där.

Smak: Starkt. Starkare än den lenare doften. Lite vetetorrhet och beska som piffas till med en god och lite chokladig eftersmak. Touch av anis och enbär tycker vi som ger den mer styrka och som först kan misstas lite för alkoholstyrka. Intressant också då den både blir lite lakritsaktig och ändå söt såsom av mörkt socker.

Betyg? – Bättre, smakrik Imp. stout som dock tar sin tid att dricka.

Efter dessa öl var det tänkt att vi skulle gå till Monks på Sveavägen och deras USA-veckor som skulle börjat. Men icke hade dem det. Så lite besviket gick vi vidare till Spitfire på Birger Jarlsgatan (som vanligt) och i samband med detta “plojrecenserade” jag två lite vanligare öl.

Först Kilkenny, den klassiska alen som dracks från burk:

Skum: Lite gräddigt fint skum.
Färg: Gyllene ljusbrunt
Doft: Lite maltighet, kola och karamell
Smak: Lätt smak utan kolsyra. Karamell dominerar. Rätt tam och trist.
Betyg? – Sådär, hade för mig att den var bättre på fat. Iaf då man var i sin ungdoms dagar och drack den på puben inför fotbollsmatcherna.

Efter detta Shepars Neames Spitfire från tapp. En bitter jag druckit åtskilliga av på Spitfire under sommaren.

Skum: Rätt mjällt. Små små bubblor. Litet lock lämnas kvar
Färg: Gyllenbrunt
Doft: Lite fruktigt med en tydlig beska och humle. Kola och karamell.
Smak: Bittert och karamelligt. Rätt torr och god. Lite små fruktig.
Betyg? – OK, en god bitter att njuta av då och då på krogen.

Nej, nu jäklar blir det att vila någon dag efter alla dessa inlägg. Sen börjar vi om igen!

Tack vare min vän Erik som var på Nya Zeeland nyligen så har jag haft ett par nya zeeländska öl hemma. Jag har nu bockat av samtliga 3 och det har verkligen varit en intressant liten upplevelse.

EIPA’n från Tui, Pilsner med det fräcka namnet “brewski” (självklart med en skidåkare på flaskan) och den mörka lagern från Mõa.

Så, hur lyder då domen?

Tui EIPA på 4% blev först att sätta kapsylen till.

Skum: Lite under medel, halvsmutsigt och faller rätt fort. Lite oroväckande då IPO’r annars har fint och stort skum.

Färg: Ljusbrunt

Doft: Kola och nötigheten finns där och tillsammans får dem mig att tänka på lite bränd nötcreme (godiset). Samtidigt finns där en viss friskhet dock utan markant humlesmak.

Smak: Oerhört lättdrucken. Men inser snabbt att kolsyran är piff, paff och puff borta. Rädda vad som räddas kan med andra ord! Det enda av doften som finns kvar är lite av kolasmaken – tyvärr.

Betyg? – Sådär, på grund av kolsyran blir det inte bättre och enligt Erik ska den även vara bättre på cask än flaska så.

På Eriks inrådan blev nästa öl på tur den roliga Bohemian Pilsnern Brewski från Wanaka Brewery. Bohemian pilsner låter ju intressant.

Skum: Lågt, ljust och vitt. Fruktar kolsyredöden här med.

Färg: Lite mörkare än lagergult

Doft: Herrejösses! Pilsnerdoften kommer snabbt, massa fruktigheter överraskar mig och vad är det jag känner? Mango? Papaya? Banan? Nä, papaya och banan är det á la ett fruktigare vitt vin. Oerhört gott.

Smak: Lite kolsyrefattigt, men här finns smakerna kvar och oj vad gott det är. Pilsnersmaken blandas mycket väl med det fruktiga och känner även en frisk humlesmak över det hela!

Betyg? – Bättre, nästan “Bäst” om hade haft kolsyran kvar bättre. Detta var en oerhört glad överraskning.

Slutligen då? Mõa Dark Lager ser jag, får se hur den placerar sig mot de andra två.

Skum: Högt, lätt och ljusbrunt/smutsigt.

Färg: Mörkrött övergående i ljusbrunt

Doft: Stoutaktigt som sig bör, mkt choklad och rostad malt, lite kaffebeska likaså. Även en liten rökighet.

Smak: Kolsyran är kvar denna gång – skönt. Rätt lätt munkänsla. Kaffesmaken är god och sitter kvar i munnen ett tag. Chokladen och rökigheten är inte lika framträdande. Tappar dock lite sting efter en liten stund och smakerna blir lite för “lätta”.

Betyg? – OK+, hade fått lite bättre om smakerna varit bättre balanserade och suttit kvar.

Nixpix, tack Erik med andra ord för dessa och kan rekomendera Brewski till er alla!

Här på bloggen rullar det på, no time for bad beer. Efter lite japanskt så kommer här vad som hände innan resan – de två sista ölen jag drack i Sverige. Det kunde blitt en liten IPA-special men icke.

Great Divide’s Fresh Hop hade jag hop’pats (höhö) på men innan det blev dags för den tog jag mig en Midtfyns Double IPA, en DIPA som de flesta tycker har varit lite smörig i smaken och inte helt perfekt. Så vi börjar med den.

Midtfyns Double IPA – En rätt kraftig sak på 9,2% borde innebära mycket smak och den rätta dova färgen borde hålla med…

Skum: Högt, ljust men lite smutsigt skum som bubblar sig nedåt i glaset. Ensamt kvar blir ett litet smutsigt lock.

Färg: Rätt mörkt organgefärgat

Doft: Humle, Cascade som doftar gott. Nötter och apelsin blandas med humlecitrus och vipps – där är den – smör! Får lite pajvibbar av den lite krämiga doften. Sedan kommer även en viss bärighet fram och påminner mig om bärglass. Intressant om något.

Smak: Vart har humlen tagit vägen frågar jag mig? Nötterna finns där, beskan likaså – men ingen smak följer med beskan. Istället är det rätt torrt och smakerna som kommer är mer bäriga med smultron och andra röda bär. En lätt maltighet finns också. Smörigheten som omnämns är inte enbart smör as in smörpaket utan snarare en lite tjock och krämig smak, men som fortfarande påminner om typ pajdeg med lite för mycket smör i.

Betyg? – OK, den lovade mer än vad jag fick ut – men den var ändå inte dålig.

Just innan jag åkte såg jag i förrådet min flaska Fresh Hop från Great Divide och kom att tycka synd om en humlebrygd som ska behöva stå året ut – så blev att smaka på den med.

Skum: Högt, rätt fylligt och lite smutsigt gult skum. Faller även här ned till ett smutsigt lock.

Färg: Bärnsten

Doft: Mmmm, massvis med humle – gott. Citron och torrt gräs (nämen, precis som utlovat på flaskan) finns där, så även nötterna. Humlen står dock i centrum – som jag gillar det.

Smak: Rätt fyllig smak som direkt börjar ge ifrån sig smaker då den når tungan. Lite krämig och även här finns nötterna, humlen men även en viss smak av hö. Beskan märks mer i smaken än i munnen och ordet torrhumlat kommer upp i mitt huvud.

Betyg? – Bra, lite humligare pale ale utan något som utmärker den, dock god!

Får se vilket tempo jag håller upp nu på bloggen. Har lite för mycket i förrådet för att hålla mina fingrar borta och har redan börjat smaka av ölen jag fick från Nya Zeeland vilket kommer dyka upp om ett tag. Lite Asiatiskt och Ocean-tema här på sistone verkar det bli