MankerBeer.com

Efter antalet lackningar under de senaste månaderna har vi nu åstadkommit något med dem. Förutom att de har skapat en viss debatt där många har valt sida eller åtminstone för sig själva formulerat en åsikt om vad de tycker om dagens öljournalistik. Vissa tycker det är rätt att sätta hårt mot den bristfälliga öljournalistiken i tryckt media och på tv medan andra menar att konstruktiv kritik och en utsträckt hand är bättre medel. Jag själv har velat sätta hårt mot hårt; för det är trots allt ett jobb som skall skötas korrekt och med respekt – det går det inte att säga något om. Är jag skeppare och saknar förmåga att läsa sjökort eller läsa av vindar och liknande så kommer jag inte att göra ett bra jobb. Som jag så ofta har sagt så föder kunskap ett ökat intresse och har man inte ett grundläggande intresse är det svårt att vilja ta åt sig mer kunskap.

En av de vi har gått åt är Lasse Råde på Expressens redaktion. Baserad nere i Göteborg har han skrivit om öl en längre tid och med allt från bristande fakta eller källritik till att ha missat varifrån syran i en sur brunöl kommer så har han lyckats reta upp en stor del ölfantaster. I förra veckan kommenterade han här på MankerBeer och bemötte där den kritik i form av ett brev som sänts till honom. Ett oerhört bra svar och en bra dialog här i kommentarsfältet där han bjöd in för att ta en öl och diskutera saker istället för att sitta på nätet och uttrycka negativa åsikter. Då jag skulle ner till Göteborg över veckoslutet och helgen så passade jag på att dra ett mail till Lasse där jag berömde honom för hans bra svar och viljan till dialog, samtidigt som jag stod på mig om att jag ansåg att viss kritik är befogad. Kritik som dock skall vara saklig mot det som skrivs och inte mot honom, eller andra, som person.

Sagt och gjort så möttes vi i fredag på Ölrepubliken för kvartssamtal och en öl. Det var ett väldigt trevligt möte där vi båda berättade om våra respektive ölresor och hur vårt intresse kommit att formas. Jag berätta hur jag började skriva om öl och hur jag genom festivaler, möten med bryggare och resor lärde mig mer och fann en hobby som växt till något mer medan Lasses resa började som krog- och filmrecensent för att sedan få jobbet som ölskribent. Ett problem vi fann är att det utrymmet han får i tidningen inte alltid rymmer de ingresser eller den bakgrund han har skrivit eller önskar få med. Det är en rätt stor skillnad på att ha oändligt med text (likt jag har) och ett visst antal tecken där 4 korta ölrecensioner ska inrymmas. Syfte, bakgrund och hur ölen bedöms ges helt enkelt inget utrymme då det inte får plats. Att också välja bland de ölen som är någorlunda möjliga att få fatt på och att göra det 52 gånger på ett år är inte det lättaste. Här kunde vi tillsammans finna lite förslag på upplägg och att hitta teman eller att visa på skillnader mellan olika öl som möjliga inlägg.

Jag erbjöd mig att gärna bolla förslag på ämnen eller om han önskar information om någon öl, samt att meddela när något blev fel vilket verkade uppskattas och överlag så var dialogen rätt öppen och bra. Punkterna om källkritik och vikten av att läsa på lite extra var dock något jag stod fast vid och så länge det står fel så ska det lyftas fram, men sedan kan man göra det på flera sätt.

Avslutningsvis kom vi fram till att den bästa lösningen är att starta ett nytt upprop mot bättre öljournalistik och då Lasse växte i mina ögon genom att vara öppen för att ta en öl och diskutera saker så ser jag ingen anledning att driva vidare vår namninsamling mot honom personligen. Dock kommer vi även fortsättningsvis att lacka ur när det skrivs falsarium och “experter” slänger ur sig felaktigheter i morgonsofforna, det är en av fördelarna vi har av att vara ett webbaserat ölmedia. Nu vill vi istället uppmana etablerad media att ta till vara på den enorma kunskapsbas som finns ute i landet i form av ölfantaster, de kanske inte säljer lika bra eller känns igen likt “Bengan” och Steffo” men de har å andra sidan en hel massa kunskap. Använd den. Tack Lasse, för ett bra snack och hoppas att De Molen Machtig & Mooi (17.4% stark cognacslagrad barley wine) föll dig i smaken.

Vi har tagit Manhattan, nu tar vi Berlin!

In exactly three weeks all dedicated international beer freaks in and around Copenhagen will have time to rest, at least for a few hours. Two days of non-stop world class beer celebration will be over for the second time but the party in Copenhagen will continue as Mikkeller Bar Viktoriagade celebrate its third birthday. As I have been away from home for a while I haven’t been able to complete and publish more interviews with some of the best breweries in the world attending the Copenahgen Beer Celebration. That will change in this week you can look forward to interview with Todd Haug of Surly, Amager Brygghus, Sam Cruz of Against the Grain and Cam Hines of Mountain Goat, among several others – it will be crazy!

Speaking of crazy.. You might have seen the beer lists we have published here and the ones published over at Mikkeller’s page and/or the event page? If not, finish reading this post and check them out. A full list of beers, easy to modify will be published next week.

We were asking Surly Brewing’s Todd Haug what he thought beer fans really shouldn’t miss at CBC – and well, except for using the f-word and a certain Bieber in the same sentence he was quite clear in what beer we must try!

MB: What should beer fans at Copenhagen Beer Celebration really not miss?
TH: PENTAGRAM!

Except for Pentagram, I mean if you ‘have to‘ try more than one Surly beer, what will you be able to chose from? As always changed may occur and not all beers will be poured at all sessions. Pink is king.

Surly Brewing CBC Beer List:

• Pentagram
• Abrasive
• Mild
• Darkness
• Furious
• Coffee Bender
• Bender
• Cynic
• Syx
• Hell
• Smoke
• Seven

Dag 1 av En Öl & Whiskymässa i Göteborg har nu passerat och de som dagligen håller koll på Expressen och Aftonbladets websidor har nog inte kunnat missa att det har stått om öl. Det som stod var väl inte riktigt det vi önskar se utan det mer mer uttryck av folks besvikelse och ilska över att inte kunna komma in. Stockholm Beer hade problem sista lördagen i år då alla som hade köpt förköp kom samma dag, vilket är lite svårare att förutse. Till Göteborg var det lite annorlunda och folk hade köpt förköp till en specifik dag varpå man i god tid visste exakt antalet potentiella besökare en viss dag. Vet man också antalet besökare en viss dag kan man på ett hum räkna ut antalet sålda häften. Med mässan i stort är jag rätt besviken och fick höra rätt negativa omdömen av många av utställarna som tyckte att mässan behandlade dem som Gestapo, men det var också en stor radda höjdpunkter. Nu är det dock en Manker Lackar och då ska man vara sur så jag håller mig till den kritiska biten nu idag, de positiva sakerna tar vi imorgon.

Köerna då. Dels kön in till själva mässan som likt andra mässor var lång och så blir det när man ska slussa in folk genom ett visst utrymme. Här var dock problemet att glasutlämninen täckte en yta på cirkus 3 meter i bredd och där varje person behövde plocka ut ett glas genom deras biljett som skulle scannas. Så när en 3 meter bred och x antal meter lång kö började bildas var det omöjligt för fler att komma in. Drycksutgivningen och garderoben är placerade så att om det bildas mer än 2 meter kö där så täpper man igen entrespärrarna. När dessa täpps igen så byggs kön bara längre och längre. Inte optimalt.

Köerna fortsätter sedan med dryckeshäftena där vi spenderade en god timme på att stå i kö. I. en. timme. Så när klockan var 4 hade vi knappt fått en öl i glaset och hade knappt kommit fram till biljettbåset. Det fanns två bås med ungefär två personer i vardera som sålde biljetter. Om ni räknas på antalet besökare, antalet öppna timmar (8) och sedan delar det på två så får ni typ 260-300 personer i timmen som vill köpa ett häfte – förutsatt att alla vill ha häften. Dela det på timmens alla minuter och ni ser vilket tempo som krävdes. Även för två personer per bås så blir det helt galet och med resultatet att köerna var magnifika att se på.

Gestapo var det. De första timmarna och även senare under kvällen var det mer vakter än på random sportevent. Detta är en ölmässa, inte en potentiell krigszon! Istället för att gå runt och va trevliga gick de runt och blängde och visade att de höll koll. En av anledningarna var att utställarna inte får ge smakprover på ölet utan måste hälla och ge fullpris. Vilket även kompletterades med kameraövervakning enligt vissas utsago. Jag kan förstå vissa bestämmelser och på ett sätt att såhär är själva mässans order till festivalarrangörerna, men likväl gör det också att man undvek fler öl än vad man annars hade velat prova på och som ölskribent är en del av vitsen med mässan att umgås, prova på ölen för att få referenspunkter till det och kunna snacka med bryggare och andra om ölet. Så även här var kritiken från både besökare och flertalet utställare rätt omfattande. Kort och gott har jag aldrig sett så många rädda utställare och det är ju inte därför vi går på ölmässa.

Lokalen då? Jodå, den fylldes på rätt ordentligt och det var bra knökat med folk i gångarna, vilket är trevligt. Det negativa är att det kunde ta lite väl lång tid att ta sig från ena till andra sidan av lokalen. Det gick helt enkelt inte att komma fram när det står två personer i kö på vardera sida och en återstående plats för envägstrafik i mittfåran. Nästa år lär de kunna öppna upp mer av lokalen men jag tror man vinner i längden på att inte knöka in så mycket som möjligt på en liten yta och ta betalt för det utan hellre att ge mer plats för en bättre peng. Nu var det fler av de små bryggerierna och utställarna som tyckte det var rätt ovärt att stå som de gjorde för att det var för trångt och med lite väl liten plats.

Min konstruktiva kritik blir så kort och gott – effektivisera antalet bås för att hämta glas, köpa biljettkuponger, flytta båsen så att det blir ett bra flow in i lokalen. Sälj rätt antal förköpsbiljetter. Ordna mer yta hos utställarna och sluta låta vakter patrullera som om det vore risk för konfrontation.

Men detta var de uttalat negativa sakerna från min sida och de positiva sakerna är många och det är mycket man ska lyfta fram som bra så tro inte att mässan ska totalsågas. Dock är det vissa saker som man måste få ordning på tills idag och mässans andra dag, men vi får se om det blivit bättre – om jag kommer in.

Photo: Todd Bates / Creative Loafing

Good damn Friday and as Fridays are my favorite day I will give you something extra. A brewery that might be less known to many but whose precense at Copenhagen Beer Celebration is much anticipated by those who knows is Cycle Brewing. Doug Dozark, formerly at Cigar City in Tampa and head brewer at Gulfport, Florida brewpub Peg’s Cantina decided it was time to start up his own business and zap Cycle Brewing was born. Doug is a really G.O.O.D (Gulfport Original On Draft) brewer and at CBC we will be able to sample brews from both Cycle Brewing (still in the start up process), Peg’s Cantina as well as some of the beers from the G.O.O.D-series – among them the sought after and high ranked Rare(-r) DOS. If you aren’t exited about the below beer list you should read up on the brewery and consult Rate Beer. To me this is the brewery I am most exited about. Probably becuase it’s the only brewery whose beers I haven’t yet tried.

Hopefully we will have an interview with Doug ready and published within a week or two but for now I recomend this article giving an insight in what Cycle Brewing is about. The beers then?
(changes may occur and different beers will be poured during different sessions)!

Cycle Brewing CBC Beer List:

• Freewheel Session IPA
• G.O.O.D Night Imperial Stout
• Fixie Session IPA
• G.O.O.D Bottom of the 9th Brown Ale
• G.O.O.D Rare DOS
• G.O.O.D RareR DOS
• G.O.O.D Dancing Cody IPA
• Patch Kit Wheat Porter
• Hazelnut Imperial Stout

Härom veckan var jag hos ett par vänner i Mölnlycke just utanför Göteborg. För det är just så det känns när man besöker ett av alla svenska små mikrobryggerier, vänskapligt. Efter en tids letande efter en lokal som skulle uppfylla de specifikationer man hade och samtidigt uppfylla alla de krav kommunen och andra instanser har för ett bryggeri så var det just här bryggeriet kom att hamna. Vi hade följt gänget ölentusiaster sedan något år tillbaka när allting startade med en Facebookgrupp så fiffigt namnsatt “Vi som startar ett mikrobryggeri tillsammans” och längs med resan som slutligen ledde fram just hit så har vi kommit att både sitta med i diskussionsgrupper för deras inriktning till att få prova på testbrygder. Så det var som att slutligen få se det nyfödda barnet till något man varit med och sett växa, om än från det avstånd en värld av Facebook ger.

Just den här långa resan, att inte slänga sig utför stupet och handlöst hoppas att det ska ta sig utan att istället stå med båda fötterna på jorden och se vilka resurser man har, fastställa målen och kvalitetsmässigt ta sig an sina drömmars mål – att öppna ett bryggeri, har nu nått en ny fas.

När vi sitter ute på bryggeriet och äter en spontant tillredd sillunch så har jag svårt att förvånas över varför det initialt har gått så bra, även fast jag vill peta, putta och röra om för att få fram något som är lurt eller fult. Det är också därför jag skriver det här på ett sätt som många nog uppfattar som väldigt positivt, förlåt om ni tycker att jag låter fjäskig eller rent utav köpt – men med kvalitén på många mikrobryggerier idag så är det sällan man idag finner några som levererar sedan dag ett. Tillbaks till lunchen och tillbaks till hur det startade.

2011 är året, Porterfestivalen i Göteborg är platsen. Hembryggarna och öldomarna Thomas Fihlman och Tomas Kaudern tycker om öl, så gör också hembryggaren Daniel Granath. Tillsammans kom de att utgöra den första konstellationen till bryggeriet och är den produktgrupp som tillsammans med ett team andra drivna ölfantaster utför dagens större kärntrupp. En dröm startade och Daniel som vart den som först fick avlönas på deltid men som kom att bli en av de heltidsanställda på bryggeriet fick på sig att läsa in allt inom bryggteknik du kan tänkas finna – ett bryggeri ska till!

Med hjälp av sina “ölhjältar”, det vill säga alla de ölfantaster som hjälper dem längs vägen både vad gäller att ge feedback om deras produkter, som dricker deras öl eller som på olika sätt för bryggeriet framåt så blev deras profil mer strukturerad. Som ni kan se på bilden av prototyper av deras etiketter nedan så har var det inte självklart att man skulle få det tidningsuppslagsliknande utseende de slutligen fick. Det bjöds på allt från vininspirerade etiketter med enkla träd till neonfärgade LSD-trippar som stack ut. För man framhåller vikten av att sticka ut, på olika sätt. När du står på krogen och ser en öl så är det inte alltid lätt att veta vad du ska välja, du måste synas, vara intressant. När du väl har fastnat för en öl som du tycker ser intressant ut, ja då måste den leverera utifrån de förväntningar du har på smak och doft och det är här andra delen till framgång ligger.

Genom att inte vara rädda för att hålla tillbaka på öl som inte håller kvalitet så riskerar man aldrig sitt namn och genom att vara nästintill analt noggranna med varenda liten detalj på bryggeriet så har man inte bara optimerat det för att underlätta det daglig arbetet utan också för att säkerställa en hög kvalitet. Bryggverket på 1000 liter, av samma sort men av mindre storlek som det Dugges numera använder specades in i detalj – varenda mutter och skruv skulle stämma – vilket i praktiken innebär att byggsatsen från Kina var ett vuxenpussel utan dess like. Dugges bidrog också med mycket råd och feedback om allt från bryggutrustning till vikten av renhållning och att tänka på allt. Genom att förvara sin malt i ett separat rum med en ventilation som är genomtänkt som ett litet kärnkraftverk så riskerar man inte någon infektion utav malten som numera krossas och leds upp till mäskpannan genom en hemsnickrad anordning som skonar stackars Daniels rygg.

För mig som relativ bryggverks-novis var det mest plåtrör och järnstänger. Daniel beskriver pedagogiskt hur det en gång såg ut i lokalen och hur bryggverket behövt modifieras för att både hålla ihop bättre, för att vörten ska cirkulera bättre, flyttas runt med så bra resultat som möjligt och för att man ska kunna hålla en så jämn kvalitet som möjligt utan att värme, råvaror eller annat blir utom kontroll. Idag har man tre jästankar med möjlighet att flytta runt på butteljeringsmaskinen för att i framtiden kanske kunna slänga in ett par till. Intill tankarna står också fattappningsmaskinen av gammal god produktion vilken å ena sidan garanterar en så bra påfyllnad som möjligt med så lite syre som möjligt, men som å andra sidan är relativt tidskrävande. Tidskrävande var också den gamla tapplinjen som moddats bit för bit och som trots det ändå inte är så optimerad som de önskar. Länge sattes etiketterna på för hand, vilket fortfarande sker med en utav ölen. Problemet är inte heller att tappa upp ölen på flaska utan att få ned de färdiga flaskorna i kartonger. Kineser tycker att packbord är något onödigt, så med plats för dryga 10 flaskor kan man inte köra maskinen i den fart man kanske hade velat – något man löst genom att sätta dit ett hederligt gammalt långbord.

Det är betryggande att se att man brytt sig om varenda liten attiralj och sett till att lokalen har formats helt efter deras specifikationer, mycket tack vare ägaren av lokalen som utan att kivas såg till att golvbrunnar och ledningar kunde dras rätt. Så utan att ens behöva gå in på vikten av råvaror eller kunskap om öltyper så anar man vad som skulle vara min läxa och lärdom till de som vill starta ett eget bryggeri – gör det inte! Istället bör ni först klura ut vad det är ni vill göra, varför och hur, sett därefter igång och se till att ha passionerat folk runtomkring er. Smakar ölen fel och infekterat är det så himla mycket arbete ett fokuserat förarbete kan hjälpa till med istället för att satsa stora summor på att felsöka varifrån felet kan komma.
Nu är det dock dags att vända nytt blad, bryggeriet finns nämligen inte längre. Istället kommer ett nytt bryggeri idag att se morgonljuset. Poppelmans Bryggeri gör som Fantomen, Batman och Catwomen och byter skepnad – Ola Noreklint, delägare och och representant för sälj och marknadsföring berättar.

  På Poppelmans tycker vi att öl är det roligaste som finns, något som vi vill förmedla till hela världen! Det har nu kommit till vår kännedom att inte alla delar vår syn på öl och heller inte vill riskera att förknippas med alkoholbaserad verksamhet, vilket vi har valt att respektera.

Istället välkomnar vi Poppels Bryggeri till den svenska ölscenen. Nytt namn, ny hemsida och ny Facebooksida – men samma öl! De gör premiär nu till helgen på En Öl & Whiskymässa i Göteborg och har med sig fräscha goda öl med en ny APA i täten. I jästanken där hemma står också en lager och puttrar på, en öltyp Daniel var lite tveksam till då det är få som bemästrar att få till en modern lager men övning ger färdighet och tack vare en ny stor kyl så kan man nu också se till att provbrygga lageröl och låta dem stå och jäsa i rätt temperatur. Överlag så gör man rätt bra med provbrygder på en liten Braumeister så vi kan ju alltid hoppas att det dyker upp både en och två spännande öl till nu under året.

Missa nu inte Poppels på mässan, på Systembolaget eller på krogen utan visa ert stöd för bryggerier som Poppels, Brekeriet, Beerbliotek, Pang Pang och Electric Nurse som vågat satsa och gå sin väg och som sedan första stunden har levererat bra mikrobrygd öl! För visst sker det bra saker i Sverige och det ska vi ta fasta vid och vara stolta över!

Photo: Joe Hakim / realdetroitweekly.com

Michigan, a state host to 100+ craft breweries, but with only one winning the gold medal for best India Pale Ale in the World Beer Cup 2012 – Kuhnhenn Brewing DRIPA (Double Rice IPA). I remember my first Kuhnhenn Brewing Co. beer which isn’t that surprising as I haven’t been lucky enough to try more than a few of the well crafted brews produces by the small brewery from Warren, Michigan. The Kuhnhenn brothers, Bret and Eric started up their business in 1998 but it would take another 3 years before the brewery, winery and meadery finally could open its doors. The brewery used to house a family run hardware store, Lutz Hardware and for the first couple of years Bret and Eric ran it as a combined space for both the hardware store, their home brewing equipment selling business and brewery, until finally settling for just the brewery business.

For several years they also offered up their equipment for Brew on Premises/Winemaking on Premises where beer and wine makers could come and use their equipment. As Kuhnhenn Brewing Co kept growing they unfortunately had to focus on their own production, although they still offer a possibility to come and share their passion for beer through Kuhnhenn Guild of Brewers. Every Wednesday of each month, at 7.30 in the brewery beer enthusiasts gather to collaborate, discuss and enjoy beer. To me, this is what brewing is all about, passion, enthusiastic people and an open and welcoming atmosphere.

I was thrilled to see Kuhnhenn’s name on the list of breweries attending Copenhagen Beer Celebration 2013 and when I heard that Bret was to hold one of the four master-classes I couldn’t help myself to ask for a taste of what it would be about. More than that the below interview also reveals the beer Bret is not too satisfied with and of course a list of all the beers that they are bringing!

MankerBeer (MB): Your story with the brewery is a little unusual; you and your brother ran a family owned hardware store, which unfortunately had to close, whereby you turned it into a brewery? Is it true that the boil kettle was made from a yeast starter for a sour dough bread company?
Bret Kuhnhenn (BK): We had no money to start a brewery, We tried a liquidation sale and sold about 1/2 of the remaining hardware. We only got about 10,000 Dollars. That allowed me to go to auctions to buy used dairy or food manufacturing equipment. Keep in mind we are in Detroit where you can get anything fabricated with in 15 kilometers. The first larger piece of equipment was a huge coffee maker, 300 liters in size; we used this as a fermenter in the hardware store. It eventually turned into a kettle / Still as it was steam jacketed.
We also bought a plasma cutter and TIG welder to build the brewhouse. We had some roll-formed SS pieces made and welded and fabricated in the used tanks in house. Used tanks being : The Lauter tun was a hot peanut butter tank from Quaker Oats. The Kettle was a sour dough yeast starter tank from a bread company. We probably went to 20 or so auctions to find tanks with the correct geometry and jackets. I had quotes for someone to build the Lautertun at about $35,000. We have about $8,000 Into the one we have.

MB: Kuhnhenn is known both for the great beers, but also for the high quality meads – was it set from the start that you would brew both mead and beer?
BK: We started making mead in 1995. So about four years after we started making beer. I fell in love with this age old Norse beverage. We experimented a whole lot with wild flower varieties of honey. Mead can be as diverse as beer and will expand greatly in the next few years.

MB: You are currently expanding and have been looking for a spot to place and start a 38 barrel-production facility, how is it going?
BK: Expansion plans have been a roller coaster for us. Each site we choose requires or business plan to change. We are currently looking a Farm brewery concept. We need to make our move soon as our beers are very high demand. We bought this 45 Hl brewhouse years ago. But finally now we can prove to the bank we can pay back a large loan for the second brewery.

MB: At the moment you produce small batches, distributed locally as well as to the wider Michigan area and New York (and some kegs and bottles magically appearing in Denmark) – are there any plans to expand into more states?
BK: Currently we are brewing 2-3 batches a day on our 10 Hl system. We have told our distributors not to take new accounts as I do not want to disappoint current customers. Many already do not get a constant supply of beer, but they take what they can get. When the New brewery opens we will be able to supply about 70 Markets, But not in the traditional marketing way, The beer will only go into the best beer/ liquor stores and Craft beer bars. The plan is to still keep it rare but in more markets world wide.

MB: One day you brew pumpkin mead and the next day a 9% abv pale american belgo style strong ale with american simcoe hops, what is the brewing philosophy at Kuhnhenn?
BK: Our Philosophic take on our products is this: Beverages with distinct personalities. Meaning our beer next to each other will be noticeably different . Our Pale Ale doesn’t taste like or even similar our India Pale Ale. Or our Porter doesn’t taste like our Stout. This is done in several ways; 1. Brewing technique, mashing in many temperatures, different boil times, 2. Yeast and fermentation temperature. 3. Tank geometry (actually a large impact) 3. Ingredient variation. We make the beer for ourselves and hopefully some one buys the rest.

MB: Would it be possible to keep a similar range of beers with the same beer styles if you would expand? Would size matter in regards to what beers one would have to produce to finance a larger brewery?
BK: We look at the range of beers we make and in order to simplify our production, We will not be pushing the full line of beers. This is what i have been racking my brain at and our business plan goes like this: There are multiple tiers VS. VSOP. XO and Reserve. VS available to all the market area we enter into Pale, IPA etc. VS and VSOP Is for craft beer bars and retail example would be White Devil and Double Rice IPA(DRIPA) . XO is limited ex. Fourth Dementia Olde Ale and Dark Heathen Triple Bock. Reserve is Raspberry Eisbock and super rare vintage Stuff.

MB: At Copenhagen Beer Celebration we will see a couple of master classes, of which you will host one about the current beer trends – could you give a short analysis of what status beer have in the US today?
BK: The Beer Industry in the US is in a huge flux right now. Many new breweries popping up every day. The Giants are trying to stop loosing their market share. The Giants are coming out with different brands that sound like hand crafted beer. They however do not realize in doing this they are pointing those customers more towards craft beer because they are marketing and advertising it more that we can. The Giants are loosing their identity. Not sure what they want to become. Some making many flavors of fruity Wit beer, Some making flavors of Lemonaid – like beverages. Beer with the lowest Caloric content. Etc. Are these beers? Well yes. Adding to already huge list of beer styles. They can make excellent craft- tasting beer If they choose. We make these crazy fruit beers as well but it is not our core focus to make beer like lemonaid. We do use adjunct in beers like the Giant breweries, so the now the Brewers Association says I am no longer a craft brewer because of this. Our Double Rice IPA is one of our flag ship beers. As in the name of the beer it uses rice. This beer took best IPA in the world at the World Beer Cup. Which is a Brewers Association event. So drawing the line of who is a craft brewer….. I guess the line is blurry to me.

MB: Among your beers which one is your favorite? And which of one (if any) aren’t you as proud of as you might have wished and would like to adjust or improve?
BK: People ask me this question often. I am a mood drinker, the beer I drink sometimes reflects my mood. Like hot day- pilsner, Cold snowy day – Fourth Dementia, Happy and would like a hoppy treat – DRIPA. Happy and ready for a long drinking session- Loonie Kuhnie Pale Ale. Loonie Kuhnie is my oldest recipe and It took four years to tweak it out. We recently did a Cascade hop comparison challenge, We used the same hop grown in a different region in the United States. This was the only change made in the Loonie Kuhnie pale recipe. 9 out of 10 people could tell the difference. The change in the hop was more Orange like aroma than Grapefruit like aroma. All customers liked both of the beers. The original was preferred and was regarded as just more drinkable.

As far as not happy with a beer I made. I made a beer once with potato Juice. The concept was to make a Hash browns beer for breakfast. It was more like a green potato aroma and flavor. Just not good. Next time I will just put the potato in the mash. I know this turns out.

MB: What should beer fans really not miss at Copenhagen Beer Celebration?
BK: At the CBC do not miss DRIPA, Fourth Dementia, and Raspberry Eisbock. These are rare types and true Kuhnhenn originals.

I can’t wait to try everyone’s beers!

Thanks Bret! Now lets see what Kuhnhenn are bringing in their wondery beer basket (changes may occur and different beers will be poured during different sessions)!

Kuhnhenn CBC Ber List:

• Fluffer IPA
• DRIPA 12
•  Loonie Kuhnie
•  Simcoe Silly
•  Aldebaran
•  Iron Monger Dunkel
•  Braggot Mead
•  Raspberry Eisbock
•  Bourbon Barrel Fourth Dementia