Vi har ju kikat på de svenska julölen, ett par amerikanska, brittiska och även belgiska så varför inte köra på med lite danskt också. Husbryggeriet Jacobsen ägs och drivs sedan 2005 av Carlsberg och huserar i gamla Gamle Carlsbergs gamla lokalaer i västra köpenhamn. Bryggmästare Morten Ibsens vision är att ersätta vinet i hemmen med öl och försöker genom Jacobsens öl ta inspiration från världens öllände och göra egensinniga öl för de danska hemmen. För trots att otroligt mycket sker på den danska ölfronten så är intresset för öl ändå rätt lågt och Carlsberg, Tuborg och liknande märken har fortfarande kvar sin starka position hos gemene man. Men varför ska inte dessa kunna dricka bra öl utan att behöva lägga ned lite mycket penar eller riskera att få någonting som är lite för vågat (för dem). Till skillnad från vissa liknande projekt med finare egna labels så har Jacobsen sedan de har funnits på Systembolaget genom Saaz Blonde och julölet Golden Naked Christmas Ale varit rätt uppskattade.

Den senare ska vara en riktigt nordisk julöl och har förutom bland annat Maris Otter- och Promise Pale Ale-malt humlats med Hallertauer Herbrucker och Amarillo och som kronan på verkat har man adderat en stänk katrinplommonjuice för att runda av smaken och göra den lit juligare. 7,4% starkt är ölet och prova det till julens desserter eller fläskrätter. 55 kronor får du ge för 75 cl och just nu hittar du ölet här.

Jacobsen Golden Naked Christmas Ale

Utseende: Lite lätt urvattnad gyllene kopparorangefärgad vätska med kompakt poröst skum med minimala bubblor och frasig topp.
Doft: Intressant arom som spänner mellan Trocadero till sötfruktiga lakritsgodisar, bärkompott och frastorkad aprikos och mango. Men också inslag av nygjord toffee och får glaset sig en svängom så framträder humlearomerna lite tydligare.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken varierar sig liksom i doften och det är en tydligare kolasmak som är tallriken där torkad frukt, lakritsgodis och viss krydda. Lite citrus och syra bryter av sötman från kola och lakrits och ibland kommer jag att tänka på torkade jordgubbarna som säljs i naturgodishyllan. Viss komplexitet och det här är en öl jag tror de flesta skulle finna många och varierade smaker i.

Betyg? – Bra+. Det här är väldigt bra och både lättsamt men smakrikt på en och samma gång, på många sätt opretentiöst. Jag tycker att det finns många inslag i ölet som skulle göra det väldigt passande till mat, främst desserter men jag är nyfiken på hur den skulle gå med en Jansons Frestelse eller om sältan skulle skära av för mycket. Troligen är den då bättre till en leverpastejmacka med gott mörkt vörtbröd.

I förra veckan var det både smygpremiär och premiär för Hornstulls Bryggerisällskaps första öl – Hornstull Honey Amber. I det nybyggda området vid Hornsbruksgatan på söder i Stockholm var det inbjudet till lite firande, både för ölens och för områdets skull.

Bakom projektet med ölet står en grupp entusiaster som i vissas fall är delaktiga i området där ölet kommer att säljas eller som bara har en passion för god dryck, och Hornstull. Det första ölet har tagits fram tillsammans med PangPang som också har bryggt ölet i Hökarängen. Ölet som är uppbyggt av fem sorters malt och humle från både USA och Europa har också förädlats med honungs från bikupor som stått i närliggande Tantolunden.  Från början skulle det bli 1.500 flaskor vilket råkade bli till en lite mer limiterad batch då herr otur dök upp och lekte lite med elen varpå det enbart blev 300 flaskor som nu har landat på de tre krogarna Tjoget, Kostbar och Beijing 8. Det är också på dessa tre krogar den främst kommer att serveras.

Förutom att prova ölet så innebar det lilla eventet att vi fick gå runt till alla de tre ställena och prova på lite vad de hade att erbjuda. På Linje 10 på Tjoget kan man prova på lite medelhavsinspirerad mat och sköna cocktails och här tyckte vi att sältan i lufttorkad skinka var magiskt med beskan och honungen i ölet. Vägg i vägg på Kostbar erbjuder man möjligheten att själv plocka ihop sin måltid med kött/fågel/fisk/etc och tillbehör vilket är ett koncept jag tror starkt på och hoppas kommer att sprida sig i övriga landet. Slutligen satte vi oss på Beijing 8, en dumplingsrestaurang med ett skönt tänk om närproducerat. Bitvis var maten en crossover mellan asiatiskt och svenskt, eller vad sägs om det galna att till dumplings servera snabbångad potatis med ingefära och chili – klockren smak och ölet fungerade perfekt även där.

Ölet bryggs som sagt hos PangPang och Fredrik var såklart där för att kort presentera sin syn på ölet och passade också på att berätta lite om hur PangPang nu har fått ihop det nya och större bryggverket (600 liter ligger nya bryggverket på). Så snart hoppas vi åter kunna se lite öl från Hökarängen ute i Stockholm och runtom i landet. Första ordentliga genomkörningen av bryggverket utfördes under gårdagen och om allting rullar som planerat och önskat får vi kanske se lite öl redan i år.

Framtiden för Hornstulls Bryggerisällskap då? De får se lite hur mottagandet av Honey Amber blir och när de kan köra ut en ny batch. Därefter hoppas de att sakta se om det går att få ut en liten skara öl i närområdet med Systembolaget och om det känns rätt på någon mer krog; huvudsaken är att det känns rätt och “Hornstull”. Det finns lite andra planer på nya öl också men i nuläget verkade det inte vara alltför aktuellt utan man vill växa långsamt och snarare låta deras passion göra att man växer.

Slutligen, hur var ölet? Jodå, riktigt bra med en markerad beska och mycket inslag från medvetet doserad arom- och bitterhumle så att ölet skulle få ett bett utan att skrämma bort de som inte gillar beska i ölet. Grape, citrus och en blandad fruktighet med en bra kropp och munkänsla där eftersmaken liksom efterbeska mildrats av. Lättdrucken och med hög drinkabilitet utan att ge avkall på smaker. Lite den typen jag tyckt att PangPang saknat – en snällare “drickarbärs” men med lika mycket attityd som Hökis IPA’n och Puttin’ in Hours. För mer koll på vad som händer med ölet eller de inblandade kika på de respektive facebooksidorna för PangPang och Hornstulls Bryggerisällskap.

Såhär på första advent och på andra sidan tröskeln till december så får man passa på att vara extra snäll – man önskar sig ju ändå lite julklappar och uppskattning av tomten..? Samtidigt är det svårt då det finns rätt mycket saker som man skulle vilja påpeka negativa saker om; till exempel att majoriteten av de lokala ölen på Systembolaget som höll en förvånansvärt rekordlåg kvalitet (vilket jag lär raljera om framöver) och till morgonkaffet fick jag åter en smärre chock när jag läste söndagsbilagan till en av de större dagstidningarna.

Återigen har deras vitskäggade och tomteluvklädde “ölexpert” visat varför du lär dig mer om öl på sidor som denna än i den “offentliga och seriösa” pressen. Tydligen var Rodenbach Vintage som släpptes på Systembolaget en öl som legat för länge på träfat och var sur och dan, vilket inte är så konstigt när det är en flamländsk suröl. Nej, den var underlig..  Innis & Gunn Winter Treactle däremot, en öl som jag tyckte var helt okey hyllades till skyarna som det bästa som kommit på länge. Alla har sin smak, men när man inte märker felsmaker eller en överdriven sötma och samtidigt undrar varför en suröl är sur – ja, då är det ännu ett steg mot att skrämma alla som just börjat intressera sig för bra mat och dryck. Tidigare har det hetat att Fagerhults lager var rätt bra medan exempelvis Mohawk Unfiltered Summer var lite för smakrik och kraftig. Nä, ge då istället bred information, bidra med kunskap till läsarna oavsett om de vanligen gillar lager, stout eller ale, låt folk våga testa själva – och framförallt, var medveten om vad det är som dricks. En suröl är sur på samma sätt som imperial stout kan vara kraftig, full med smak och lite mer svårdrucken.

Då tycker jag istället att det är bra mycket bättre att utgå från ens preferenser och ge allmänna tips som kanske inte passar alla men som i alla fall kan ge lite bra referenspunkter till vad vi har på ölmarknaden idag. Därför vi skriver om allt från ruskiga amerikanska IPAs till Falcons Julöl – vilket är just den ölen vi kommer att kika på nu.

Likt lite andra av Carlsbergs julöl jag har kikat på har jag inte direkt några förväntningar på denna. Sist har avsaknaden av förväntingar gjort att jag har blivit positivt överraskad vid ett par tillfällen där de lite mörkare lagerölen (viennas) har varit väldigt lagom och i vissa fall kan fungera bättre som något annonyma matöl än flera av de lite starkare och rejälare ölen. Falcon Julöl är enligt Carlsberg Sveriges populäraste julöl och jag tvivlar inte på att det är öl som den här, Eriksberg och Pripps som är de som säljer mest i volym även fast jag hoppas att craft beer julölen kommer att fortsätta att ta mark.

Falcon Julöl 5,2%

Utseende: Mörkt rödskimrande gyllenbrun vätska med nötfärgat kompakt skum med minimala bubblor och gräddig topp.
Doft: Doftar som en rätt typisk lager med de sedvanliga inslagen av metall, citrus och en udda syra – här är den bara dold i en mörkare och aningen söt maltighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Känns till en början bra i munnen med fyllig kropp. Smaken är av lätt bittra nötskal, citrus och extraktsötma. Mild krydda, inslag av bröd och en tydlig efterbeska. Letar man kanske man kan ge sken av nötkarameller.

Betyg? – Ok+. Inte alls dålig, men sötman känns inte helt rumsren och lite “fulöls”-varning på den, i övrigt inget direkt att anmärka på då det är vad det är. Bland segmentet “mindre speciella och billigare julöl” är den dock sämre än till exempel Tipp Tapp, Eriksberg och liknande.

Igår var starten av Jens Skrubbes firande på Pressklubben och det började bra. Redan runt fullt acceptabel “AW”-tid hade det fyllts på rätt bra med gamla stammisar, ölfantaster och andra som bara var sugna att prova på någon av alla de speciella ölen han hade fått fatt på. Det är ju verkligen inte varje dag man provar öl som Duvel Single Fermented, Chimay Rouge eller Dupont Avec les Bons Voeux, på fat. En riktigt trevlig afton som förhoppningsvis levde upp till Jens, Hans och Görans förväntningar.

Men en av kvällens bästa öl var också en av de lite lurigaste, då vi riskerar fängelse, stämning eller andra typer av hiskerliga bestraffningar – vi skändade det karaktäristiska Kwakglaset!  För att ge er en bakgrund till hur hemsk bilden här till höger är så klipper jag nedan in vad Urbain Coutteau från de Struise Brouwers skrev på deras facebooksida. Kortfattat så har Brouwerij Bosteels stämt det avsevärt mindre bryggeriet Brasserie d ‘Ebly (de har två stycken öl…) då de profilerar ölet till höger med en snarlik trähållare för glaset. Fy och skam! Nu tycker jag kanske att det börjar bli lite larvigt att gå kaos över det då det här med att stjäla saker och likt Apple hävda att man har patent på allt från ölnamn till träställningar. Samtidigt är det såpass barnsligt att vi bara måste lyfta fram det, men istället för att försöka skapa en debatt så gör vi det helt enkelt på vårt sätt. Så vår uppmaning är att besöka Pressklubben i Stockholm eller på annat sätt se om ni kan få tag på La Corne du Bois des Pendus Blonde (kort och bra namn) och sedan få det serverat i ett Kwakglas. Ölet är dessutom flera gånger bättre än Kwak så ni vinner på alla sätt och stöder samtidigt ett litet Belgisk bryggeri i sin kamp mot de stora rovdjuren, eller hur det nu blir. Nu hoppas vi bara att vårt tilltag inte retar upp omvärlden.

Det är lätt att för mycket kan komma att handla om julöl av den lite starkare typen när vi går igenom alla de öl som kommit i årets julsläpp. Det blir inte bättre av att det nu på lördag kommer än fler öl till Systembolaget i och med decembersläppet, många lite alkoholstarkare julöl. Då är det bra att det har kommit lite alkoholsvag julöl som kan köpas i matvarubutikerna. Tyvärr brukar jag ibland vara något skeptisk mot dessa då de inte riktigt har bryggts på ett ordentligt sätt utan mest varit urvattnade kopior av de starkare ölen. Men ibland kan man hitta klappar under granen av den bättre sorten. Gotlands Bryggeri, Spendrups underprojekt har en serie “Bulldog”-öl som kanske inte är överdrivet fantastiska men det är å andra sällan jag blir besviken på dem och de har lyckats att få fler att intressera sig för mer smakfull öl – så all heder till dem, verkligen. Som komplement till deras Julbrygd och Sleepy Bulldog Winter Ale kommer den alkoholsvaga Frosty Bulldog – på 3.5%. Ölet är lillebror till de något starkare hundarna och förutom fyra typer av malt har den humlats med Bramling Cross, Cascade och Galaxy.

Wisby Frosty Bulldog

Utseende: Mörkare klargyllenbrun vätska med nötfärgat skum med minimala bubblor och gräddig topp med stora fina skumgardiner på glasväggarna.
Doft: En tydlig nötig humle med brittisk kaka, nöttoffee och lite krydda. Finns också inslag av kåda och grape och Bramling Cross och Cascadehumlen samspelar bra mot malten. Torkad mörk frukt, lite svarta vinbär och en mineralton jag tycker att Wisbys öl brukar ha anas också. So far so good.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Halvfyllig kropp, kanske lite lätt om man utgår från doften. Smakar som en mild american pale ale med grape, barr och både mango och svarta vinbär. Väldigt smakrik och balanserad, men som en bitter hade jag nog velat ha lite mer malt vilket nog också hade gjort den än mer passande till mat.

Betyg? – Bra. Som 3.5’a tycker jag att det här är riktigt bra. Smakrikt, balanserat och fräscht. Drar inte på för mycket med beskan men kunde som sagt ändå ha lite mer malt. Det här är ett utmärkt “ljust” val till jul om man vill kunna ta en öl utan att berusa sig eller bara vill bryta av med något lättare.

I nordvästra Italien, söder om Turin, ligger ett av landets främsta och mest välkända bryggerier – Le Baladin. Ett bryggeri där bryggmästare Teo Mussi tagit fram en serie öl som håller en överlag väldigt hög standard. För de som varit i bland annat Rom och New York så är chansen att de hört om Open Baladin (Rom) och Birreria N.Y (New York, som startades i samarbete med Dogfish Head och Birra del Borgo), två av flera ställen bryggeriet har. Sist jag var i Rom bodde jag bara en kort promenad ifrån Open Baladin med sina höga väggar fyllda med bryggeriets öl och med väldigt bra mat, rekommenderas för den som råkar ha vägen förbi Rom.

Först nu på lördag kommer vi att få chansen att prova två stycken av bryggeriets öl – Super Bitter och Lune där jag framförallt tyckte att den senare trots sin låga kolsyra var otroligt fin. Men utöver dessa två finns det ytterligare tre stycken öl som kan beställas genom Systembolaget och vilka jag nu framöver kommer att prova igenom; witbieren Isaac, den kryddade traditional alen Nora och så nedan öl – Super Baladin. Det är svenska Enjoy Wine & Spirits AB som tar in dem och i Systembolagets beställningssortiment ligger kollikravet på minst sagt överkompliga 6 flaskor per paket där priserna ligger runt 90 kronor per 75 cl-flaska – något jag tycker de helt klart är värda. Just att det är 6 flaskor per kolli gör också att man inte behöver köpa på sig 12 eller 24 stycken av en öl när man kanske vill prova mer än en sort utan att behöva lägga ut alltför många slantar.

Super Baladin var det. Bryggeriets mästerverk menas det och också en av de mer alkoholstarka av bryggeriets öl då den ligger på 8%. Receptet baseras på ett gammalt belgiskt klosteröl och är på många sätt en typisk belgisk strong ale med torkade frukter, viss hetta och inslag av nötter och krydda. Den har också kryddats varsamt med belgisk humle. Till ölet provade jag en extralagrad och Amaroneberusad Caciocavallo, en väldigt intensivt smakande ost jag hoppades skulle få ge ölet lite att kämpa mot. Vill du prova ölet så har ni länken till Systembolagets hemsida här.

Baladin Super Baladin

Utseende: Smådisig och snäppet mörkare orangefärgad vätska med ljust skum som bubblar upp stort för att bit för bit sjunka ihop och enbart lämna ett tunt litet lock.
Doft: Begynnande sötma med torkad frukt och utvecklade maltaromatiska dofter som både har en viss del krydda men också av vårblomster. Dova inslag av banan och en släng toffee, lite av allt man förväntar sig men med en bra ihophållen finish.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt lätt i munnen med snabba smaker av kryddig kola, nymogen banan och äpple med unset syra och krydda som bryter av. Jag gillar hur sötman som finns i början ebbas av mot både mandelnötig bitterhet och och syra, det finns också en markerande beska som även den tar bort den initiala sötman. Inte alls så kraftiga smaker som jag först förväntade mig utan det är varsamt återhållsamt även om jag har svårt att helt beställa mig för om det är meningen eller om den är lite för enkel.

Betyg? – Bra(+). En rätt mild men smakrik belgian strong ale. Både i näsan och munnen finns det bra smaker och variationer men jag hade nog hoppats på lite mer sötma i början för att ge mer komplexitet rakt igenom, framförallt när syran och bitterheten stegar in. När jag vid ett senare tillfälle provar ölet igen slås jag av hur enkelt och lagom elegant det är. Det jag först uppfattade som lite för milt framträder nu som lite finare. Med osten blir det nästan lite mycket, framförallt med Amaronetouchen men sötman och kryddan i ölet höjer det och boostar upp osten. Ölet hade nog behövt än mer sötma och krydda för att gå ihop perfekt med osten.