MankerBeer.com

Under slutet av förra veckan så genomfördes den tredje upplagan av All In Beer Fest, göteborgsbryggeriet All In Brewings egen ölfestival. I år var man tillbaka i Eriksbergshallen på Hisingen, samma plats som under det första året, fast inuti den större hallen. Med en kapacitet på några få tusen över två dagar hoppades man få tre fyllda sessions, man hade trots allt lyckats få dit namn som Magic Rock, Warpigs, B.Nektar, Cycle och nya spännande bryggerier som CR/AK (Italien), Pohjala (Estland), Varvar  (Ukraina) och Alefarm (Danmark).

Samtidigt är det svårt att genomföra en lyckad ölfestival och det många besökare inte tänker på är de enorma omkostnaderna och den logistiska snårbollen som det är att hantera folk från 30 något bryggerier, köpa in och få på plats deras öl, få in volontärer och framförallt besökare. Sedan är bara hallhyran på mer än vad många nog skulle kunna gissa. Därför ser jag nog årets festival som ett lite avgörande år, kommer man att gå lite plus eller break even så kanske vi får se festen även nästa år men gör man en större förlust så är det nog inte värt det. Vilket är synd då man är något rätt så unikt på spåret, åtminstone för att vara i Sverige. Vi behöver några som pushar den här typen av events och mindre festivaler, några som vågar göra förändringar i upplägget kring bryggerier, lokal, utbud av mat etc.

I år liksom i fjol var det en stämning du ofta inte ser på ölfestivaler, det var roligare och mer glädje både hos bryggare och besökare än på många andra liknande tillställningar. Framförallt alla bryggare verkade och har även själva sagt att det är som en stor rolig firmafest där alla kan gå runt och snacka, hänga och dricka öl. Den känslan och vikten det har är mer betydande än vad många besökare nog förstår. Ta bara ett bryggeri som Cycle vars ena bryggare Eric Trinoskey var på plats och flitigt rapporterade hem hur bra allting var. Han var helt exalterad över hur trevligt och personligt allting var, inte alls som i USA eller i andra länder där det är supande och fest i fokus. Liksom i fjol när Wayne Wambles och Cigar City var på plats så skapas ett rykte om både Sverige men framförallt Göteborg, All In Brewing och alla andra som är på plats. Det i sin tur skapar intresse och gör att fler och kanske större bryggerier vill hit nästa år. Jag tycker det vore förödande om vi inte tar den här chansen, att få till en riktigt häftig internationell ölfest – här i Sverige.

Kruxet är att det är lite svårt, både festarrangörer och besökare måste hitta en formel för att hitta gemensam mark där biljettpriser och helhet möter vad den stora massan besökare känner är acceptabelt. I år var det ett succéedrag med food trucks på plats, otroligt god mat och en skön möjlighet till en paus från öldrickande. Lägg sedan till Basque som var där med sina helt fantastiska pintxos, eller kaffehörnet som visade varför riktigt kaffe är på stark uppgång. Sådana småsaker, liksom bra loungehäng utanför huvudhallen är vad som gör att man känner att man gärna kommer igen.

Jag hoppas verkligen att vi får se All In Beer Fest även nästa år och jag hoppas att fler av er läsare litar på vårat och andras ord och hellre tar en resa till Göteborg för det här än kanske Stockholm Beer eller andra festivaler som stagnerat lite. Tänk er line-upen som fanns i år och lägg till ytterligare ett par feta namn, för det var lite coola bryggerier som tvingades hoppa av under året. Då har ni något riktigt kul att se fram emot i paritet med Copenhagen Beer Celebration men billigare, närmre och inte lika stressigt. Här har du plats och tid att snacka med bryggarna som också gärna pratar med dig, något som tyvärr är rätt ovanligt.

Annars då? Vad var bäst? Ja, jag vart riktigt imponerad över Alefarm som vi tidigare hade hyllat, men då efter att ha provat en 2-3 öl från dem. Vad de hade med nu var riktigt lovande och så pass rena funky saisons och surheter var det länge sedan jag provade. Sedan visade Brewski åter upp hur galna de är men att galenskapen aldrig får trumfa kvaliteten. Penis Colada, Peachonate Beating, Mental Glory Hole och annat var sjuka och sjukt goda skapelser, framförallt den sistnämnda som är deras första mörka öl. Värdarna All In Brewings Soma liksom DIPA’n Big Blind var riktigt bra och det är kul att se att de direkt funnit sig in hos West Coast Bryggeri där de nu brygger sin öl. Stort också att Mikkeller valde All In Beer Fest som enda ställe utanför Köpenhamn att lansera senaste samarbetet med Boon, Mikkeller Bone Dry Selection, en av ölen som verkligen fick folk att köa. Såklart var det värt det, ölet var otroligt gott.

Det är ingen idé att hylla Cycle, B.Nektar, Wakefield och de andra nere i “USA-längen” som alla redan tillhör en världselit, klass rakt igenom. Dry & Bitter Brewing hade med sig väldigt bra saker och det är kul att se hur Sören börjar få ordning på saker i sitt rätt så nya hem. Redan nämnda CR/AK kanske inte gjorde de mest koko ölen, eller för den delen de mest spännande men alla var genomgående rena och framförallt lättdruckna. PangPang är alltid ett lika galet besök och Fredrik höll såklart låda med öl som Gul Snö som bland annat innehåller riktigt guld eller samarbetsölen med Daniel Crespi där man har rökt cigarr igenom ölet. Kul och galet och smakrikt av varierad grad. Såhär skulle vi kunna hålla på ett bra tag och det är rätt lätt att se varför, en hög lägstanivå gjorde att det kändes värt att traska runt och prova allas öl. Det var nog inga som direkt inte levde upp till förväntningarna, kul!

Slutligen vill vi på MankerBeer tacka alla som arrangerade festivalen, liksom alla volontärer och bryggare för ett grymt jobb. Allt flöt på perfekt och det var lika mysigt och roligt som i fjol! Vi hoppas verkligen att man fortsätter tro på sitt koncept och kör på även 2016!

Vi är många som är taggade inför 3:e upplagan av All In Beer Fest 6-7 november. Lovorden efter tidigare årens fester har varit många och förväntningarna lär vara på topp. För att se vad som sker i år och vad som gjorts annorlunda mot tidigare år passade vi på att ge mässgeneralen Lina van der Zwan en välbehövlig paus för en apelsin och en pipa samt att få svara på lite frågor.

MankerBeer (MB): Vi antar att pressen är stor och att det är mycket att fixa. Hur kommer årets festival skilja sig från tidigare?

Lina van der Zwan (LZ):  När jag läser detta blir pressen större.. haha! Det är en utmaning, men en väldigt kul sådan.

I år har vi utökat och har möjlighet till 1000 personer per varje session, så det är dubbelt så stort som tidigare. Vi försöker ju även alltid hitta några helt nya aktörer, blandat med de något “äldre” vi känner till sedan tidigare. Jag och Pontus var i Barcelona och av en slump ramlade in på bryggeripuben Garage Beer, med jäkligt intressanta öl, så varför inte!! Tillfället gör tjuven liksom 🙂

Vi har mera utländska bryggerier i år än tidigare, samt lite special med USA öl som flygs in för oss, allt för att kunna erbjuda sån´t vi svenskar kanske inte fått chansen att testat tidigare.

MB: En nyhet är att ni i år har många fler bryggerier, vi ser många spännande namn hur tänker ni när ni väljer ut vilka bryggerier som ska vara med på festivalen?

LZ: Ja det är lite klurigt, det finns alldeles för många som vi skulle vilja bjuda, men det går tyvärr inte. Det finns en anledning att vissa bryggerier är på den nivån det är. Det gör helt enkelt fantastisk bra öl, sen kommer det alltid nya bryggerier som vi anser har något på gång, det är jättekul då branschen bubblar och vi gillar att sträcka ut en hand.

Det är mixen som blir så klockren. Vi vet ju tycke och smak är väldigt personligt, men utgångsläget ett är att vi själva gillar deras öl. Vi älskar spännande & intressanta smaker kombinerat med välproducerad hög nivå.

MB: Festivalen har som tidigare nämnts varit en stor succé, vad är era visioner med festivalen lång och kortsiktigt?

LZ: Visionen är att ha kul, främja, öppna för nya & gamla möten, kunskapsutbyte samt ett showroom. Vi älskar som sagt öl, det finns fantastiskt mycket gott världen över, vi vill främja ölkulturen.

Kul är mer kortsiktigt, men väldigt viktigt för oss. Långsiktig blir främja och med förhoppningen om att vara en del av utvecklingen, som sagt öppna för nya kontakter, eller rent utav ny vänskap, både emellan våra besökare och bryggeri.

MB: Av egen erfarenheter vet vi att det är tufft att arrangera större evenemang men vad tycker du är största utmaningen med att få ihop festivalen?

LZ: Haha, det ärliga svaret antar jag. Den största utmaningen är nog mitt egna tålamod! Det dyker alltid upp saker saker i sista sekund som någon glömt meddela, ändringar hit och dit och planering som jag gjort och behöver ändras på. Men jag är å andra sidan inte förvånad då jag vet branschen är lite så här…

MB: Om ni tittar runt i världen är det någon speciell festival ni hämtar inspiration ifrån?

LZ:  CBC i Köpenhamn är ju en festival vi gillar och blir så även svaret, det är alltid otrolig bra bryggerier och stora namn där.

MB:  När det gäller ölfestivaler har matutbudet en tendens att vara lite skralt hur har ni tänkt runt det?

LZ: Jippy,den här frågan har jag väntat på, och jag är superglad att vi fått lov att spärra av ett lite område utanför festivalen för tre food trucks, det känns jättekul att kunna erbjuda ett större matutbud och inte vara så begränsade. Vi kommer ha Tomtoms, Jinx och Two Buns and Meat utanför.

MB: Slutligen är det något speciellt bryggeri vi absolut inte får missa?

LZ: All In brewing så klart! haha!!

Nej men oj, svåraste frågan hitintills..

Själv tycker jag vi har en grymtbra lineup i år, och som jag redan skrivit, bjuder vi in de vi gillar själva. Men jag vet att några ansträngt sig extra mycket och bryggt öl för just vår festival. Sånt som vi aldrig tidigare fått sett, det gör mej extra glad.

Pöhjala har premiär på sin collab med To Øl  -Taanilinn BA tex, båda bryggerierna har imponerat på mej tidigare, så ska bli otroligt kul att se vad de skapat tillsammans. Warpigs, Alefarm. Nej hörru ni, jag kan inte välja ett, för jag är själv nyfiken på alla, sorry för pk svaret, men det är sanningen!!

Tack Lina, hoppas att ni blir sugna på att boka biljett och dyka upp!

Om just lite över en månad är det äntligen dags för vad vi förra året kallade en game changer för svenska ölfestivaler, All In Beer Fest. Då var festivalen inne på sitt blott andra år och hade redan vuxit sig stor nog för nya lokaler, fler bryggerier och fler besökare. Det är därför inte alltför förvånande att man i år gör ännu en rockad då platsen i år blir Eriksbergshallen, alltså där mässan hölls för första gången 2013. “Nytt” för i år, om man vill kalla det nytt är att fokus bland utställande bryggerier ser ut att ligga hos vänner där flera av utställarna är sådana som All In Brewing antingen jobbat med eller haft skönt häng med på någon av alla festivaler de deltagit på.

Jag tänker inte ens försöka lista alla bryggerier som annonserats, just nu 29 stycken men internationellt ser vi grymma amerikansk-spanska Edge Brewing, BrewDog, Stillwater, Marble, Siren och Warpigs medan vi från svenskt håll ser nyheter som Pang Pang bland Omnipollo, Brewski, Malmö Brygghus, Brekeriet med flera. I dagsläget är 9 av 29 svenska bryggerier men lägger vi till AleFarm, Amager, Dry & Bitter, Flying Couch, Pennylan m.fl så har vi plötsligt en rätt svensk-dansk prägel på festivalen.

Jag var ju riktigt imponerad förra året och då vi alltid blir lika glada över nya svenska festivaler och bryggerier som satsar så kommer vi såklart att göra vårat för att se till så att alla glada ölfantaster känner detsamma. Vi kommer därför att rapportera, dels från festivalen men också från några av de utställande bryggerierna. Dels så att ni får lära känna dem lite bättre men också för att få en försmak av vad för glatt och trevligt folk som dyker upp. För den biten, den otroliga glädjen och gemenskapen som fanns förra året var nog det som jag såg som rätt unikt för en ölfestival.

Information om själva festivalen då? Datumen ni bör boka upp är 6-7 november, platsen är som sagt Eriksbergshallen i Göteborg och som på många festivaler idag så fungerar det så att du köper biljett till de sessions du vill gå på (3 stycken finns) och väl på plats köper du sedan dryckestokens som du byter in mot öl.

3 sessions, precis som tidigare Fredag 17.30 – 22.30, Lördag 11.00 – 15.30 och Lördag 17.00 – 21.30. Biljetterna kostar 380 kr per session (inkl avgifter), 666 sek för 2 lördagspass eller 999 sek för alla 3 sessions. I dagsläget finns det mellan 700-800 biljetter kvar men i fjol tog det banne mig slut så var inte ute i sista stund. Framförallt lördagspasset och 3-sessionspasset börjar ta slut. Ni hittar all sådan info här.

Hoppas att vi ses där!

Om juni för med sig flera goda nyheter till Systembolaget, både vad gäller det exklusiva släppet vi inom kort kommer att skriva om liksom bland de fasta nyheterna så för det också med sig ett släpp av lokala öl. De lokala ölen är de öl som släpps runtom i landet och som antingen går att finna i de närmsta Systembolagen runt bryggeriet, eller genom Systembolagets webdepå.

Det här sortimentet har ni sett mig lacka på rent generellt liksom i mars, april, påsk och maj. Med andra ord har utbudet i det här sortimentet nästan varit pinsamt och beklagligt sedan dess uppkomst. Däremot börjar det sakteligen ske en positiv förändring och vissa av de bryggerier vars öl återkommande höll samma kvalitet som dassvatten på festival verkar ha fått se sina öl borttagna från det lokala utbudet. Andra har, relativt sett höjt sin kvalitet och slutligen har några tillkommit och direkt börjat leverera helt okey öl, om än med stor utvecklingspotential.

För ölen är ännu inte helt där. Det är mycket hembrygdes och misstag, framförallt kring balansen med humle och att få till ett rent öl. Ska du göra en IPA känns det som att de två första kriterierna för att ett öl ska godkännas ska vara att humlen känns respekterad och fungerar i ölet, samt att ölet är rent nog för att du ska känna smaker och ens vilja dricka ölet.

Mot den bakgrunden provar vi nu de nyheter som finns lokalt och genom webdepå från och med juni. Då 45 olika öl provades och min vetskap om kvaliten på ölen är som den är så får ni nöja er med kortare kommentarer. Som tidigare så modifieras ju betygsskalan något här och en “OK” öl i det lokala utbudet behöver inte vara supersmarrig bara för att jag skriver att den är helt okey. Det innebär bara att den är drickbar i förhållande till mycket av det som annars släpps här. Generellt tar jag bort faktorer som flaskstorlek och pris då jag sällan tycker att priserna för de lokala ölen är värda att betala, fast det finns såklart undantag. Så kika gärna på priserna och jämför vad annat ni kan köpa för motsvarande slant där ni vet vad ni får för pengarna. Tyvärr.

The Beer Factory Leksand Sommarlager (23,30 SEK 33 cl)
Helt drickbar öl men med störande moment av såsom orenhet, toner av frän chili och citrus med avslutande fruktighet. Inte direkt en ren, torr lageröl utan man har tagit lite av allt man gillat, litet minus för att den inte är stiltypisk. Går att dricka.
Betyg? – OK (-).

Åre Bryggcompagni Ginko’s Pilsner (38,20 SEK 33 cl)
Ska vara en pilsner men smakar av syrligt stall och är alltför porös vilket brukar innebära att den har något smutsigt i sig. Lite synd då man annars känner bra smaker i bakgrunden. Synd då Åre brukar leverera bra öl.
Betyg? – Sådär+.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Länsmans Lag Ljus Lager (34,50 SEK 33 cl)
Fyllig, rätt fruktig och helt okey som öl. Men inte direkt något jag skulle kalla en ljus lager.
Betyg? – Sådär+.

Dugges Organic Kellerbier (19,90 SEK 33 cl)
Bra djup i smaken med milda toner av källarunket men lite för ren och mild om man jämför med andra svenska Kellerbiers. Läskande och en trevlig måltidsdryck.
Betyg? – OK+

Monks Hoppy Craft Lager Monks Café & Brewery (24,90 33 cl & 89,90 SEK 75 cl)
Trevlig humlenärvaro och bra smäll med humlekottar, örter och lite citrusskal. En väldigt bra humlad lager.
Betyg? – Bra.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Räntmästarens Röda Irländsk röd lager (35,90 SEK 33 cl)
En okey vienna eller röd lageröl med karamell och söt kola. Smakar likt andra öl i stilen.
Betyg? – OK (+).

Marbäcks Öl Sommaröl 2015 (26,80 SEK 50 cl)
Doftar lätt av fläder vilket kän.. nej för där kom andra fräna, lite syrliga toner av chili och paprika. Lite för smutsig med andra ord.
Betyg? – Sådär.

Sälens Fjällbryggeri Sommar Ale (27,10 SEK 33 cl)
Frisk arom med citrus, vilket återkommer i smaken där den även samsas med lite parfymerad tvål. Rätt frisk och fastän det inte är någon smaksensation så är den helt okey, vilket i det lokala utbudet innebär att den är drickbar.
Betyg? – OK.

Qvänum Malt Operett (39 SEK 50 cl)
Bra procenthalt och smaker för att vara så mild, dessutom ett bra pris. Viss fruktighet och inga direkta felsmaker eller något störande. En trevlig öl att beställa hem en flaska av och testa medan du slår på grillen.
Betyg? – OK+.

Nynäshamns Ångbryggeri Stenstrand Sommar Ale (35,30 SEK 50 cl)
En sommaröl som brukar leverera. Inga problem här.
Betyg? – Bra.

Adelsö Lazy Afternoon Summer Ale (27,20 SEK 33 cl)
Jag gillar Adelsö och tycker att de brukar leverera bra öl. Här en läskande ale med toner av godis, melon , kiwi och grön humle.
Betyg? – Bra.

HeavymetAle Brewery Wolf Pale Moon Ale (28,50 SEK 33 cl)
Tyvärr en på tok för smutsig öl med obalanserad humling. Synd då den i övrigt inte har så mycket fel.
Betyg? – Sådär.

Strömsholms Charta 77 To the BITTER end (33,40 SEK 50 cl)
Strömsholm tar oftare än de ger, tyvärr och även här har du en brittisk pale ale som smakar plast, rök och lite mörk malt. Det börjar bli tröttsamt med deras “hussmak” av bränd plast och rök.
Betyg? – Sådär.

Qvänum Malt Stenson QPA (45,40 SEK 50 cl)
En lätt fruktig Pale Ale, viss sötma och mjuk i kroppen. Inte helt balanserad eller fantastisk, men går att dricka.
Betyg? – OK.

O/O Pretty Pale Ale (29,90 SEK 33 cl)
Ren Pale Ale med en rätt torr avslutning. Bra vardagsöl men kunde ha haft lite mer smak från humlen.
Betyg? – Bra.

Lilla Ölfabriken Direktörens Ale (30,20 SEK 33 cl)
Inte alls balanserad, eller för den delen smakrik. Drar lite hit och dit och för priset får du två stycken betydligt bättre öl, tyvärr. Men det finns potential där.
Betyg? – Sådär (+).

Designbrew Zesty Belle Chic (23,90 SEK 33 cl)
Designbrew är rätt lovande, de behöver bara hitta en stabil produktion. Här får du en lite saisonliknande öl med mycket citron och apelsinskal i doft och smak. Det finns potential.
Betyg? – OK.

Rättviks Bryggeri Dalecarlia Pale Ale (27,60 SEK 33 cl)
Tyvärr lite överdriven humle vilket spär på doft och smak som känns lite smutsig med viss syra. Får man bara balans på humlen och får en lite renare öl så kan det nog bli trevligare.
Betyg? – Sådär+.

Nääs Pale Ale (23,60 SEK 33 cl)
Jag har inte riktigt fallit för Nääs som har vunnit allehanda priser för sina öl. Det här smakar som en ren Pale Ale, men ja, det finns ingenting som sticker ut eller ger trevliga smaker och då blir det inte en riktigt bra, eller prisvärd öl.
Betyg? – OK (+).

Westerbottens Bryggeri Vithatten Friskt Veteöl (36,90 SEK 50 cl)
En helt okey veteöl med korriander, banan och viss syra men också en ölstil som känns rätt förlåtande.
Betyg? – OK+.

Qvänum Malt Rikards Vitöl (45,80 SEK 50 cl)
Banan, citrusskal, korrianderfrön och len läskande helhet med vissa störande inslag av “burklag”.
Betyg? – OK (-).

Sundbybergs Köksbryggeri Vit (29 SEK 33 cl)
Plast… För mycket korriander och kryddor. Nej det här var inte snyggt.
Betyg? – Sådär.

Kvarnagårdens Bryggeri Redig Veteöl (29,90 SEK 33 cl)
Tyvärr lite bismaker och plast, men annars en okey kryddmix. Lovande och kan nog utvecklas vidare.
Betyg? – Sådär+.

Åre Bryggcompagni Bière de Rosé Et Framboise (97,40 SEK 75 cl)
Flaskan gusahr något enormt vilket brukar innebära fel. Ölet är lite för platt men har trots det fin smak av hallon och läskande sommardrinkar. Lovande och kan vara en dålig flaska.
Betyg? – OK.

Monks Raspberry Wit 2:0 Monks Café & Brewery (28,90 SEK 33 cl)
Bra hallonsmak med korn och “hallontvål”. Rätt enkelspårig i smakerna, men en trevlig sommaröl.
Betyg? – OK (+).

Brewski Ananasfeber APA (32,90 SEK 33 cl)
Det är i botten en American Pale Ale och saknar därför samma tryck som Mangofeber. Trots det en trevlig touch av mango och rätt läskande. Prova om du inte redan har gjort det.
Betyg? – Bra.

Brewski Passionfeber IPA (37,90 SEK 33 cl)
Mer utrycksfull i sina uttryck än den ovan. Mycket passionsfruktskorn och juice. Bra beska. Gillar den här och enda abret är det kanske lite saftiga priset. Men trots allt en smarrig öl!
Betyg? – Bra+.

Nääs/All In KA-BLAMMO India Pale Lager (32,90 SEK 33 cl)
En välhumlad IPL som ändå har en lite platt känsla, men den är lättdrucken och trevlig och är ett öl du bör prova en flaska av.
Betyg? – Bra.

Helsingsborgs Bryggeri Helsingborgs Double IPL (25,30 SEK 33 cl)
Här har man hällt i den humlen man har haft kvar, och det är inte alltid det bästa att göra. Lite felhumlad och krävande med vissa bismaker. Trots det rätt välbrygd men jag önskar att man gjort den renare och med mer balanserad beska.
Betyg? – Sådär+.

Stockholm Brewing Saison d’Etre (29 SEK 33 cl)
Bra svensk saison som är båda läskande och smakrik. Prova!
Betyg? – Bra+.

Kvarnagårdens Bryggeri Redig American Pale Ale (29,90 SEK 33 cl)
Tyvärr lite för platt utan direkta smaker.
Beetyg? – Sådär+.

Dugges/Electric Nurse Family Matter American Pale Ale (19,90 SEK 33 cl)
Tropik och te (kanske lite svettigt te) med en mild kropp. Läskande men hade kanske lite större förhoppningar. Men ett bra pris och ett öl som man kan ha hemma som skön vardagsöl.
Betyg? – Bra-.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Daglönarens Dröm (37,50 SEK 33 cl)
Det börjar helt okey med mycket humle, sedan växer toner av bakjäst sig allt starkare och drar ner helheten rejält.
Betyg? – Sådär.

Bålsta Bryggeri Thor IPA (29,80 SEK 33 cl)
Bitter och för överdriven beska vilket gör den mindre trevlig att dricka, annars okey och rätt lovande.
Betyg? – Sådär.

Göteborgs Nya Bryggeri Göteborgs go IPA (24,70 SEK 33 cl)
Doftar som en karamellig lager, vad har IPA med den här att göra?
Betyg? – Sådär+.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Bönhasens Beska India Pale Ale (38,70 SEK 33 cl)
En okey hembrygd IPA, men vissa bismaker och en lite obalanserad beska drar ned betyget.
Betyg? – Sådär.

Jemtehed & Brande Cada Dia IPA (29,90 SEK 33 cl)
Tyvärr för smutsig och med störande bismaker. Synd då de annars brukar kunna ha rätt smarriga IPAs.
Betyg? – Sådär.

Nääs/All in/Dry & Bitter Rebel Alliance Anti Imperial IPA (39,90 SEK 33 cl)
Det är gott och lovande, men igen, Nääs bryggverk måste ha något som “mattar” av ölen på ett lite tråkigt sätt.
Betyg? – Bra.

Barlingbo Medeltidsöl (24,90 SEK 33 cl)
Bryggeriet har blandat och gett men här har man en rätt rökig öl som är rätt god. Rökta charkuterier, torv och gamla stugor. Helt okey.
Betyg? – OK (+).

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Oval (55 SEK 37,5 cl)
Belgojäst och en tydlig alkohol. Trevlig sötma mixat med lite stiltypisk syra men saknar något som sticker ut eller ger komplexitet. Behöver kanske bli lite fylligare och tyngre i kroppen.
Betyg? – OK (+).

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Ruin (53 SEK 37,5 cl)
Karamell, rökighet och röda bär, men också lite plastig karamell. Drar åt en belgisk dubbel men är inte riktigt där utan är lite för spretig med jästen.
Betyg? – Sådär+.

Mjödhamnen Bra-Gott Tallskott (49,30 SEK 50 cl)
Smårökig, mandelmassa och tallbar. Inte alls så mycket smak som väntat, spännande men inte helt i balans.
Betyg? – OK+.

Mjödhamnen Mölska Bergslagen (49 SEK 33 cl)
Lite mörk honung och en okey öl som grund. Trevlig att dricka men du bör vara sugen på den här typen av öl.
Betyg? – OK.

Barlingbo Helgedomen (119 SEK 70 cl)
Lite för platt och kolsyrelös vilket gör smakerna av karamell rät tydliga med en något för tydlig alkoholstyrka (9,3%). Fixar man bara till lite småsaker har man en rätt lovande stark belgare.
Betyg? – OK (+).

Lilla Ölfabriken Bryggarens Lakrits (37,10 SEK 33 cl)
Kort och gott – gillar du lakrits, köp den. Om inte, köp den inte. För här är det enormt mycket lakrits, bränt socker och mörk malt.
Betyg? – OK+ (jag gillar lakrits).

10 april, 2014. Vi var mitt uppe i firandet av den estoniske fäktaren Viktor Zuikov‘s 52årsdag när vi insåg att det var mässdags på Svenska Mässan i Göteborg. Föregående år var det fullkomligt kaos och jag var oerhört nyfiken och positivt inställd på hur mässarrangörerna styrt upp allt.
Men det var inte bara Mr Zuikovs födelsedag, det var en större grej som hände den dagen; jag träffade Marcus Hjalmarsson för första gången. Kanske världens goaste kille, visade det sig. Och han kan göra öl, damn han kan göra öl!

Någon form av bromance uppstår och jag följer hans bryggeriutveckling på nära håll, eftersom han representerar 042-unit precis som undertecknad, och har på mindre än et år gått från att ha i princip nada bryggutrustning till att ha skeppat en helskottas massa flaskor till Systembolaget från Helsingborg, fyllda med smaskig bärs från hans eget bryggeri.
Äntligen har Helsingborg ett bryggeri att räkna med (Jag räknar Helsingborgs Bryggeri, Brewskis grannar, till ett av de sämsta bryggerierna i Sverige)! Vi snackar lite med Marcus inför årets mässa och året som gick, en ödmjukhetens fanbärare som inte kan kontrollera volymen på sin egen röst.

MankerBeer (MB):
Hallå Marcus Hjalmarsson (MH), skapare av hype med bl a Twisted Twin på En Öl & Whiskymässa 2014, allmänt skön herre med stor kärlek till öl och en helvetes massa självkritik till sina egna öl, hur är läget?
MH: Aloha! Jag mår enligt normen svensk lycklig medborgare helt okej. Börjar så sakteliga retardera mot position total fosterställning. Jag bad om det. Vi bad om det. All In bad om det. Tybell (All In Beverage) bad om det. Alla bad om det.

Marcus Hjalmarsson. Med en korv.

MB: När Lucas i montern för Höganäs Bryggeri rekommenderade mig att knalla bort till nya “High Nose Brew” och testa deras bärs hade jag ärligt talat väldigt låga förväntningar. Mest eftersom Höganäs Bryggeri definitivt inte imponerat på mig. Du tog mig med storm, och jag ringde Manker direkt och sa att han skulle komma dit. Kärlek uppstod. Gnistor slog och resten är historia. Berätta om responsen på mässan och tiden direkt efter En Öl & Whiskymässa 2014!
MH: Det var tack vare er och resten av branschen vi fick lite blickar riktade åt vårt håll, det glömmer vi aldrig och det är vi djupt tacksamma för. Vi var nog inte riktigt beredda på responsen som vi fick, från både bransch och allmänhet. Tiden efter kände jag mig ganska färdig och energilös och drog till Köpenhamn under några helger tillsammans med Pontus och övriga i All In gänget. Vi hängde på Copenhagen Beer Celebration där vi träffade Wayne (Wambles från Cigar City, red. anm) och sedan ställde vi ut med High Nose på Copenhagen Beer Festival. Jag tog en paus från bryggeriet i Höganäs och vi började att fila på lite planer om ett bryggeri i egen regi. Kort därefter fick vi napp, ett bryggverk stod redo för leverans och resten är en enda stor dimma.

MB: Du som har mer prestationsångest än sonen till en asiatisk doktor, hur känns det inför En Öl & Whiskymässa 2015?
MH: Hahahaha! Well, det handlar om att jag är mycket väl medveten om vad jag står rent bryggtekniskt och erfarenhetsmässigt. Jag är kritisk därför att jag måste vara kritisk.

Har du sett ”Bad boy Bubby”? Jag befinner mig just nu i inledningen av långfilmen där jag plastar in katter och blir betäckt av församlingsmedlemmar. Exempelvis, jag gick med i Öl & Kakel på Facebook för ett tag sedan, en grupp ärliga, jävligt pålästa och trevliga människor som bränner hårt tillika hyllar euforiskt. Det är enormt lärorikt och spännande att följa trådarna även fast det ibland gör ont som satan. Öl & Kakel är dock ej att rekommendera för bryggare som gillar att ge sig själva ett blåsjobb ”on a daily basis”.

Apropå prestationsångest – jag har sett och hört bryggare lyfta sig själv till skyarna och tro de är några jävla matrix-orakel slash keyholders, bara för att de fått pris för bästa öl på någon hälsokost-mässa i Söderhamn. Kolla Mikkeller, han om någon borde vara mätt, stolt och jävligt belåten, men han är fortfarande hungrig som fan. Jag har aldrig hört honom säga att han gör ”divine” prylar. Detsamma med Henok (Omnipollo), Ekarna (Brekeriet), Thomas Fransson (Malmö Brewing Co) och All In Brewing, de rycker mest på axlarna inför sina alster. Ödmjukt? Delvis. Kreativt? Tämligen. All In träffar jag på dagligen och jag har lärt känna killarna bra vid detta laget. Monryd ligger bakom svinbra prylar men rycker mestadels på axlarna och känns aldrig riktigt nöjd med något han gör. Victor pratar mest om andras alster och är konstant orolig. Görts rycker för minsta handpåläggning, både verbalt och fysiskt. Det är sant, testa själv – helfestligt! När jag upplever deras demoner så vet jag att jag inte är ensam, det är på riktigt och det tar aldrig slut.
Förresten, jag ser fram emot mässan med skräckblandad förtjusning.

Mango!

MB: Allt går i 190 nu för Brewski, på ett år har ni hunnit ordna lokal, köpa ett ZIP-bryggverk, montera ihop allt, kört provbrygder, bryggt kommersiellt och släppt 10tusentals flaskor på Systembolaget. Hur i hela friden hann ni med allt det?
MH: Det har varit mycket krävande men samtidigt en jävla ynnest. Som sagt, vi är ett gäng hängiga, halvtomma och ”haerliga killar” som lever i en långfilm. Det är fan helt sjukt.

MB: Frukt i öl, vad är grejen? Och var började denna fruktmani?
MH: Tanken om frukt i öl har väl alltid varit där, kan ha kommit efter någon resa till Nordamerika. Jag och Alfred började tidigt att diskutera om vi skulle göra en batch med mango, papaya, ananas och passionsfrukt, vilket vi också gjorde. Det blev en hyfsat bra bryggd som gjorde att vi fick upp ögonen för entangling…

MB: Vad i hela friden är det för monster ni köpt in till bryggeriet? Tell us allt!
MH: Det är en humleraket som vi använder vid torrhumling. Vi testar den för fullt i skrivande stund och det ser lovande ut.

Humleraket!

MB: All In Beverages är er distributionspartner sedan dag 1, berätta lite om er relation och varför ni valt att jobba med dem!
MH: Svinbra killar hela högen, de sitter på erfarenheter som jag inte ens är i närheten av. De visade tidigt en transparens som jag eftersökte och som inte var av denna värld, dessutom var de genuint intresserade av våra alster och trodde på oss från första sekund. Underbart gäng, bara superlativ. Tybell, som driver skutan, är sjuk i huvet men trots det en av de mest kreativa människor jag någonsin träffat. Ser honom även som en mycket god vän.

MB: “Robin &…”-prylen? Vad är det och vem är denna mytomspunna Robin?
MH: It takes me to know and you guys to find out. 😉 Robin är en fantastisk kille och en mycket god och lojal vän till mig, som har stått ut med ”moi” under det senaste decenniet. Ölet “Robin och glassen” är en hyllning till en dödskul casual-tok och anglofil som dricker enorma mängder öl och äter glass som en häst. Robin ska inte underskattas, han är supersmart och glömmer aldrig någonsin någonting. Tro mig, jag vet… Kort och gott, en vän och kollega för livet som jag ibland vill slå jättehårt!

Robin

MB: När kommer MankerBeerfeber och vad blir det för skoj?
MH: Det blir en Berliner med rödmalva och litchi. Skämt åsido, det är Manker-killarnas egna lilla hemlighet! Den kommer någon gång under detta år, frågor på det? 😉

MB: Vad kommer att hända för Brewski fram till nästa års ölmässa i Göteborg?
MH: Vi ska bara försöka hålla oss vid liv samt bli jävligt mycket bättre på det vi gör!

Som Hr Hjalmarsson alltid säger – Gott snack!

Vi ses på En Öl & Whiskymässa 24-25 april – biljetter hittar ni här!

Om jag ska vara helt ärlig kan jag ibland bli lite trött på ölfestivaler. Det är ofta lite för repetativt för att man ska dras med i någon form av eufori över upplägget, bredden på utställare och själva ölen. Visst är jag rätt krass, kräsen och knäpp nu men i takt med att Stockholm Beer and Whisky Festival har gått till att bli någon form av spritforum och branschmässa mer än att pusha svensk öls framtid har det saknas något som är drivande för svensk öl. Visst är mindre festivaler som t.ex. SMÖF fantastiskt med integritet och lagom storlek, men liksom Örebro och Linköpings ölmässor är det ofta lite same same. Överlag är det sällan vi sett något helt nyskapande och annorlunda. Detta är på inget sätt en kritik mot exempelvis Örebro och Linköpings ölmässor utan mot själva tanken på en ölmässa som de oftast är.

Blickar man västerut så är Great American Beer Festival fortfarande det bäst i ölfestivalväg jag har besökt. Visst är Copenhagen Beer Celebration magiskt med alla öl och hur stort det har blivit, men nu tänker jag mer på feelingen och upplägget. Här tror jag att En Öl och Whiskymässa i Göteborg kan gå om Stockholm Beer inom 1-2 år. Stanley Wong har drivet och öppenheten för nya lärdomar och erfaranheter som krävs för att få till något riktigt bra. Det är också mot den här bakgrunden som jag kom till All in Beer Fest under helgen och mot den jag tänker bedöma festivalen. Jag råkade missa förra årets mässa efter att ha missat morgontåget så i år var jag extra sugen på att se vad jag missade i fjol.

För andra året i rad har importören och bryggeriet All in Brewing en fest där man bjuder in de bryggerier man på olika sätt samarbetar med. Det upplägget tror jag är vad som bådar för hur bra det hela har kommit att bli. Till en början kan inte alla vara med utan man har sedan i fjol vuxit generiskt och på det goda rykte man har fått. Med internationella namn som Magic Rock, Siren, J.Wakefield, Mikkeller, Crooked Moon och självast Cigar City har man i år lagt grunden för att kunna knyta till sig fler stora namn till nästa år. Mixen av svenska bryggerier spänner mellan Göteborgs bästa bryggerier och de mest eftertraktade namnen i Sverige. Rådanäs, Beerbliotek, Brewski, Malmö Brygghus, Brekeriet, Dugges, Omnipollo, Mohawk – ja listan kan göras hur lång som helst. Gemensamt är den höga kvaliten och att alla bryggerier verkligen vill vara på plats. Samhörigheten som jag tycker är det vackra med ölvärlden ligger verkligen till grund för mässan mer än enorma reklammontrar eller att få plats med fler än vad man kanske klarar av.

Aldrig har jag varit på en svensk ölfestival där alla, bryggare såsom besökare har varit så otroligt glada. Den otroliga stämmningen som överlag finns framförallt i Skåne och Göteborg smittar av sig på en festival där alla är goda vänner och inte bara har sin öl gemensamt. Direkt efter inpasseringen på fredagen var det lite kaotiskt då man snabbt insåg att folk köpte upp fler av de specialdesignade spelmarkerna som agerade öltokens än vad folk spenderade dem. Istället för att tydligt stressa upp sig eller skapa missnöje så löste man det snabbt med ölkuponger man kunde lösa in, snabbt och bra roddat.

För kupongerna/spelmarkerna kunde man sedan få ut ett lagom stort smakprov och vad jag verkligen gillar var upplägget för ölproverna. Istället för olika valörer eller för stora glas så kostade alla öl en token, enda skillnaden var att du fick en kvart eller halvt provglas. Hellre ett system likt det än vad många andra har där man måste slösa fler “enheter” för en viss mängd öl, hellre då samma kostnad för all öl men olika mycket. En skillnad med All in Beer Fest som är lite unik i Sverige men som går igen i CBC är att arrangören (All in Brewing) på förhand köpt in all öl. Därmed har bryggerierna inte samma risk då de vet att all öl blir såld och att de inte står med halvfulla fat som de inte kan (får..) sälja. Kanske var det inte enbart därför utan för att man också bett om det, men jag tycker att nästan alla hade tagit med en rad specialbrygdes gjorda enbart för helgen. Nu måste inte nytt vara likställt med bra, men när nästan alla ölfestivaler bjuder på i stort sett samma öl så blir dem lätt mer till branschmässor än för att upptäcka nya saker.

Det enda att racka ned på var väl maten. Restaurangen på konferensanläggningen var trevlig och personalen var toppen, men maten var lite väl dyr och snål för att man skulle bli mätt eller känna att 106 kronor för en burgar utan tillbehör var värt det. Hellre att man till nästa år gör lite som CBC och satsar på “craft food” med små matstånd. Dock lär konferensägarna ha lite att säga till om där, men det vore en önskan.

Bland bryggerierna är det nästan lite “tråkigt” att prova öl från Malmö Brygghus, Brekeriet och Dugges, alla bland Sveriges absolut bästa bryggerier. Man vet att man får högsta kvalitet och i helgen var det ingen skillnad. Dugges hade en Berliner Weisse med jasmin som föll mig i smaken och är något jag gärna sett dyka upp framöver. Malmö Brygghus ljusa stout Flipsided rörde sig i området mellan en kraftig ljus ale och en smakrik strong ale och var nog en av ölen jag drack mest av under helgen. Även deras humliga Flip Flop imponerade och man visar åter att man är bäst i landet på humliga öl. Framgångssagan Brekeriet är väl onödigt att ens ta upp? En fenomenal Sour Amber och krusbärssurisen d’Agge (en homage till min..förlåt deras mamma Agneta) vart uppskattade vilken även deras röda vinbärssuris Rosso var.

Annars var det nog Mohawk som var det svenska bryggeri som jag blev mest till mig av. Deras Session IPA Mellow Down Easy fick ett av våra priser som bästa ölen på festivalen och gurkölet de gjorde med ölsidan FemAle, Go Fresh blommade med gurksmak, kanske lite mycket om man inte gillar gurka. I så fall var deras Gose Mandarina Bavaria desto bättre, särskilt med en gurkbit i. Kanske inte helt lika tydlig sälta som i många andra Goses men istället en lättdruckenhet som verkligen tilltalade mig. Stefan och Catrine börjar få ut riktigt bra saker sedan de började brygga öl ihop och det ska bli spännande att följa utvecklingen.

Beerblioteks Wheat Whine som fått ligga på både Chardonnay- och Bourbonfat var makalös men jag kan förstå att vissa tyckte att den var lite fruktig och hade behövt mogna något. Smatidigt visar grabbarna att de är kungar på att göra “sessionable” mörka öl på runt 10-12%. Både just nämnda öl men också deras Imperial Mocha och Imperial Stout som fått ligga till sig med allehanda gottesaker var på tok för lättdruckna för att man inte vill ha mer, och fick ta smällen för det. Lika sessionable var CAPs öl. Sedan Tomas Danko anslöt till Mattias Hammenlinds bryggeri har man tagit bryggandet till en nivå till och de båda verkar verkligen sporra varandra. Mattias berättar att han vill göra rätt vanliga öl vilket är vad han gillar och sett till hur deras Pilsners har blivit kan jag bara säga att man kommer att få folk att börja brygga Pilsners igen. Med sig hade de nu en Imperial Pilsner med tjeckisk humle som var lite kryddigare och tydligt humlad än de stiltypiska tjeckerna, men ack så god. Dankos lille skötebarn Vobiscium var en Belgian Strong Ale inspirerad av en av världens bästa öl, Struise Pannepot och den var banne mig inte långt efter. Får den bara växa till sig lite så kommer kroppen att rundas lite till och sötman justeras. Men eftersmaken satt kvar härligt länge och fruktkompotten mot det belgiskt mörka var enastående, bland det bästa belgiska jag sett från ett svensk bryggeri.

Bland de internationella utställarna då? Johnathan Wakefields öl, två rätt igenom perfekta Florida Weisses i form av Miami Madness och Dragonfruit Passionfruit Berliner Weisse visade många besökare vad som är en av de stora sakerna i år i USA. Brittiska Siren å sin sida kör vidare på sin Calypso som den här gången var humlad med Simcoe vilket jag tycker passar ölet betydligt mycket bättre än Amarillohumle. Gordon berättar att syran i ölet varierat lite de senaste batcherna men att man nu börjar finna en rätt bra balans vilket jag bara kan hålla med om. Magic Rock å sin sida visar att man förtjänar stämpeln som ett av de bästa bryggerierna i England just nu, det mesta de släpper är riktigt bra och ölen på All in var inget undantag.

Festivalens mest entusiastiska gäng måste ändå Japanska Oshare varit. Bryggare Yuto med entourage av bland annat gänget bakom ölstället Pigalle från Tokyo fotade allt och alla och älskade att prata om vad de gjorde och om öl i allmänhet. Själva ölen varierade lite från pass till pass men det finns potential i dem, det gör det. Sedan är jag kanske lite väl kräsen och när jag lyssnade på lite omdömen på deras öl från andra besökare så var folk nöjda med deras öl, väldigt kul! Det jag tar med mig från dem är dock deras passion och hur det visar att alla, oavsett om du är från USA, Sverige, Danmark eller Tokyo tycker att All in Beer Fest var lika kul.

Sist ut måste man få berömma värdbryggeriets egna öl. All in Brewing, Green Tower och Brewski huserar numera alla i det gemensamma bryggeriet i Helsingborg och även fast bryggarkonstellationerna överlappar rätt friskt har man alla sina egna spår. All in’s blåbärsboostade stout Blåbärs var en favorit och att den var körd genom en randall med blåbär och lite extra humle skadade inte. Mild men smarik, enkel men varierad och som Victor på All in beskrev den så skall det vara en öl man ska kunna dricka och inte behöva smutta på. Borta på Brewskis hörn så var Mango Feber DIPA en av festivalens utropstecken men till viss del kan jag förstå bryggaren Marcus Hjalmarsson som inte var helt nöjd utan fortfarande justerade recepten något. Oavsett vilket så är det ett lovande projekt som inte blev sämre av att man hade Wayne Wambles från Cigar City över för att brygga öl under måndagen.

Sammanfattar man det hela så var besökarna, bryggarna och helheten fantastiskt, dock med ett litet minus för möjligheterna till mat. Det var inga köer, inte särskilt trångt och bra med möjligheter till vatten, toalett och sittplatser. Man verkar ha hittat ett bra format och jag tror att alla förutsättningar finns för att man ska kunna växa ytterligare och bli något av ett Copenhagen Beer Celebration light, om man nu har de visionerna. Det var lugn och behaglig stämning vilket gjorde att de som ville “ticka” öl kunde göra det medan de som lugnt ville strosa runt och prata med bryggare både kunde och fick tid till det. Något många verkligen verkade ta tillfället i akt att göra och uppskatta, och också något jag ofta saknar. Grymt arbete av alla voluntärer som kämpade på och inte tvekade att hoppa runt bland montrarna för att avlasta bryggare som ville prata med besökare eller kollegor. Ni som var där får gärna dela med er av era intryck och ni som inte var där vet vad ni ska göra nästa år!

Till sist vill jag bara dela den här filmen som William från Mikkeller har gjort vilket sammanfattar festivalen, men som också ger en glimt av Omnipollo Pop-Up Bar. Som vi haft som nyhet tidigare så planerar Omnipollo på att öppna en egen liten bar och ja, detta kanske inte riktigt är den stilen de tänkt sig. Men en  bra middag signerad Henok Fentie. Den riktiga baren hoppas man få klar innan nästa sommar.