MankerBeer.com

Är sommaren äntligen här nu? Ska man kunna lita på det? De skrålande vitklädda fulla studenterna vittnar om det. Våren har till slut gett vika och vittrat sönder och vi vittrar sol, bad och vitt öl.

Veteölen har en gedigen fanskara runt om i Sverige och för många öldrickare var och är det inkörsporten till något annat än ljus lageröl. Det tilltalar även många som ‘inte gillar öl egentligen’ men de har väl tyvärr bara stött på den ovannämnda och förknippar det med all öl. De flesta förknippar veteöl eller vitöl med Tyskland och det vore konstigt annars men typen är utbredd i många andra ölkulturer.

I Belgien finns det en uppsjö olika märken och går man till de traditionella är de mer eller mindre alltid molniga (dvs ofiltrerade) och kryddade med antingen pomerans eller koriander. I bästa fall båda. Sedan finns det en sorglig, sliskig flora med fruktjuicesmaksatta veteöl som föddes 1991 och som eskalerat in absurdum.

Belgarna anser att veteöl är en öl man dricker under sommarhalvåret och att det är en törstsläckare på soldränkta uteserveringar. Jag kan bara hålla med. Härmed utnämner jag veteöl till gräsklipparölen nummer ett!

Nu är det så att Systembolaget tillhandahåller bara en belgisk veteöl så den får bli veckans öl. Det är aningens synd med tanke på de andra veteprodukterna som Belgien har att erbjuda. Hoegaarden Wit är nämligen bara en skärva av sitt forna jag men som sommaröl funkar den. Härligt molnig, med en lätt syrlighet och en behaglig fräschör.

När ölen föddes 1966 var den förvisso något helt annat och jag kan bara fantisera om hur den smakade då. Mannen som började brygga den hette Pierre Celis och tillsammans med två andra drog de igång ett bryggeri som kom att bli något särdeles extra. Det är till mångt och mycket Celis som väcker intresset för den då insomnade belgiska specialölen. När Celis sålde sitt skötebarn 1992 hade han hundra anställda och ölen hade världsrenommé. Där och då börjar också ölen gå mot en mer kommersiell tillvaro eftersom de nya ägarna ökade produktionen än mer. Dock förtar det inte den välkylda Hoegaardens ställning som obestridd gräsklipparöl.

Vänligen/

Man ska inte trashtalka den hand som föder en och man ska väl egentligen inte göra sig rolig på andras bekostnad men ibland så…

För er som har missat det så jobbar jag på en bar som har lite drygt 800 belgiska öl och utbudet spänner över en otrolig vidd av smaker. Jag skulle ljuga om jag sa att alla öl vara gudomliga men på ett sjukt sätt kan jag nästa stå för hela sortimentet. Dock finns det ett femtiotal öl som många klassar som alkoläsk eller godisdricka. Det är antingen översötade spontanjästa lambicer eller veteöl som sötats till obegriplighet. Utan att kategorisera för mycket är det ofta det yngre klientelet, Patric A och finnar som dricker denna typen av öl. På senare tid har det även utkristalliserat sig ytterligare en gäst som petar och testar det mesta i denna kategori. M.A.N.K.E.R.

Innan jag träffade Manker fantiserade jag om och vinna över hans IPA-fierade själ till den belgiska planhalvan med öl som bland annat XX-Bitter, Carolus Hopsinjoor och Houblon Chouffe eller moderna belgare som Viven Imperial IPA och Troubadour Magma men i och med att vi blev bekanta upptäckte jag hans mörka, förlåt, hans söta sida. Den första öl jag serverade Manker var en udda blåbärsöl från Sint Jozef tillsammans med en annan blåbärssmaksatt ale från Schelde. Jag antar att efter all überhumlad amerikansk öl väcktes ett begär för det sliskiga hos honom. Ni skulle förvånas om ni såg hans kvitton efter en kväll. Det är salig fruktkakafoni med artificiella smaker och e-nummer. Missförstå mig rätt nu. Ingen är gladare än jag när Manker kommer in och går lös på frukthyllan. Jag kan också stoltsera med att jag har serverat den öl som han tycker är det absolut sämsta!

Ibland dyker den här typen upp bland Systembolagets öl (t.ex Frühli Strawberry och Ultramour) men efter ett tag självsaneras de. Dock finns det en söt kriek som håller stången – Timmermans Kriek. Detta är förvisso en äkta lambic men den smakar konstgjort på grund av det tillsatta sockret. Den är vackert röd och bland körsbärssmaken finns en kraftig ton av sötmandel. En öl som fungerar utmärkt väl kyld under en stekande sol eller till en chokladbit med hög kakaohalt. Den är också en utmärkt inkörsport för de som inte uppskattar öl. Våga prova, den kan förändra hela din ölvärld!

Vänligen/

Vi blev förvånade när vi såg att auktionshuset Skinner i Boston annonserade ut att de i samband med sin vinauktion även skulle auktionera ut öl. Inte för att utropspriserna var väldigt höga (vilket de var), utan för att det är en stor statushöjning av ölen och då surölen i synnerhet. Ölen har äntligen blivit insläppt i de fina salongerna även om den än så länge kanske mer är den där udda kusinen i hörnet som kanske inte alla vill prata med. Kulturen kring öl skiljer sig från vinkulturen men nu så har öl blivigt något att räkna med gällande priser och exklusivitet.

Auktionshuset Skinner är det första kompletta dryckesauktionshuset att börja med “Fine wine and ale“-auktioner. I deras katalog hittade vi många av de största rariteterna i ölvärlden. Vi har valt ut några guldkorn.

Bland ölen i katalogen finns det några surölsgiganter som utmärker sig. Cantillon Gueuze 1978, den första geuzen som blandades av  Van Roy familjen. Innan hade familjen Cantillon blandat och gjort lambicen för Cantillon.
Slutpris: 397 $

Cantillon Brabantiae, en specialutgåva för området Brabant i Belgien för att fira jubileet av en av regionens kungar. Denna lambicen är gjord 1988-89 på portvinsfat, vilket gav lambicen en mycket speciell karaktär.
Slutpris: Osåld

Armand & Tommy, En geuze zom är blandad av Tomme Arthur från The Lost Abbey i USA och 3 Fonteinens Armand Debelder. Systembolaget fick in ett stort antal flaskor för ett tag sen sedan och det finns nog förhållandevis många svenskar med denna raritet i sin källare.
Slutpris: $ 183

Sen har vi kanske den värsta av de alla, Cantillon Don Quijote. Don Quijote är en lambic gjord med Vitis Labrusca-druvor, i en serie på 240 stora och 120 små flaskor exklusivt för Goblin pub och Livingstone Club i Florens.
Slutpris: $ 1586

I katalogen fanns även andra godsaker som vertikaler av Three Floyd’s Dark Lord och The Bruery’s Black Tuesday och även en och annan 3 Fonteinen.

Trycket var högt på ölen och redan en vecka innan auktionen fick vi rapporter om att de flesta flaskorna redan hade nått upp till reservationspris. Det är med blandade känslor vi ser på detta fenomen. På samma sätt som att det är fantastiskt att se ölen i finrummet så kommer detta att driva på jakten efter rariteterna, vissa för att dricka andra för att profitera. Det leder även till att insteget till suröl blir svårare när flaskorna stiger i pris. Glädjande är att vi redan nu kan slå fast att ju mer öl syns i liknande events eller sammanhang, ju mer hoppas vi att fler ser öl för vad det är – det vill säga annat än en berusningsdryck som man häver i stora mängder i bakluckan på en bil utanför ett klosterbryggeri. Auktionen kanske inte revolutionerar dryckes- eller ölvärlden men att det är oundvikligt att påpeka att det är ett viktigt steg.

Det vi hoppas på är att findrickarna ska få upp ögonen för öl i synnerhet suröl. Det är vår dröm att kliva in på en michelinkrog i Sverige och bli erbjuden ett surölspaket till maten. En sak är säker, vi har nu tagit ett stort kliv på vägen dit.

Oavsett så är det i slutändan bara bärs!

Auktionskatalogen: http://www.skinnerinc.com/auctions/2649B/results

Slutpriser: http://www.skinnerinc.com/auctions/2649B/results

I magen: Russian River Framboise for a Cure 2012

Riktigt bra hallonsuris av Russian River i Californien. Gjord genom att de tagit en av deras suröl, temptation, som är lagrad på vitvinsfat och lagt den på hallon. Mycket hallon i både doft och smak väldigt elegant syra, Vitvinsfatet spelar inte första fiol men du milde vad det svänger när den spelar bas! Sammantaget ett fantastiskt bra exempel på hur amerikanerna börjar lära sig att göra bra suröl, även om de har mycket kvar att lära.

Efter att ha fått tillökning av frekventa gästskribenten Jens Skrubbe och med återkommande gästspel från Balder, Tomas Danko och andra kan vi nu presentera vårt senaste tillskott – “Surisarna“. Under denna titel återfinns Fredrik och Ludvig, två ölfantaster vars fokus är inställt på belgiska suröl. Under enbart ett par få år har de redan lyckats prova igenom en myriad av de spännande och ibland svåråtkomliga belgiska suröl som finns, med förhoppningar om att prova många till. På MankerBeer kommer de då och då att dela med sig av vad som sker inom “surölsscenen” och redan imorgon kommer vi få deras premiärinlägg som överblickar en för ölvärlden stor händelse.

För oss på MankerBeer är detta ett perfekt tillskott då vi nu också kan få mer och bättre rapportering från vad som sker utanför Stockholm och mer om suröl och lambics, en ölstil många nyss funnit eller som andra en längre tid har varit facinerade av.

Låt oss nu bekanta oss närmare med de två slynglarna.

Fredrik: Stockholmare som numera huserar  på vad han anser är Sveriges baksida, Göteborg. Har en stor passion för suröl och  i synnerhet de belgiska. Tack vare ett internationellt kontaktnät och aktivt öltrade’ande får han in suröl från hela världen. Favoritölen är 3 Fonteinen Oude Gueuze 2002, på liten flaska.

Ludvig: Född i stockholm och bott där till nyligen då han flyttade till “göte LA borg” för att inleda studierna. Akkurats cuveelista är ju självklart något som han saknar, men den får besök med jämna mellanrum! Det finns många olika favoritlambics men han vill ge en extra stor eloge till 3 Fonteinens J&J Blauw och Cantillons Cognacs Lambic!

Önskar ni komma med förslag på inlägg, har frågor att ställa eller vill veta mer om något visst område så tveka inte att lägga en kommentar här nedan eller på Facebook så ska vi se efter vad de lyckas få ihop.

Belgotorsdag 23

Torsdagen är slagen och jag med! Trött i hjärna och i skrivande fingrar men ett uppdrag är ett uppdrag. Tankarna snurrar kring all belgisk öl och ingen. Skärmen stirrar tillbaka som en ljummen industrilager i plastglas och alla andra är på nyöppnade barer med utländsk öl.

‘Horror Vacui’ är latin och betyder rädsla för tomrummet. Termen är mest vedertagen inom konsten men ibland kan den vara nog så tydlig även för en plitande lekman som mig. Inom det skrivande skrået är väl ‘mogigrafi’* en mer vanligt förekommande åkomma och utifrån en autodidakt kåsörs, som mig själv, betraktelse är det en tämligen ny upplevelse. Intressant på många sätt men oftast bara stressande och obehaglig. Hittills drabbas jag bara av det några gånger i veckan (sic!) men de mer rutinerade i gebitet varnar och delger mig gärna om deras svackor som kan vara i veckor. Övriga, exempelvis läsare av mina alster och vänner, tycker att jag borde hålla tillbaka på krutet eller att jag ska dra ner på tempot. Jag tackar men betackar mig gärna från alla goda råd och kör helst mitt eget race! Visst är det glädjande att människor engagerar sig i mitt välbefinnande och hälsa men än så länge känner jag större glädje och tillfredsställande i att sitta och knacka än ångest över min nya tillvaro. Trots att saker och ting händer på alla fronter vill jag tro att jag är samma Skrubbe som alltid. Det är att jämföra med en öl som oavsett förändringens vindar och moderniteter består.

En sådan öl är trappistölen Orval. Visst har den vacklat men vem gör inte det! Generellt är det en öl som man alltid kan falla tillbaka på och trots sin otroliga komplexitet tilltalar den otroligt många. I Belgien slåss folk för att komma över tillräckligt många och flertalet blir utan. I Sverige finns det över 1000 stycken på 28 Systembolag i skrivande stund. Ja, vi är lite bortskämda. Orval är en bärnstensfärgad brygd med väl tilltagen beska väl dold i en fräsch syra, lätt insvept med en subtil fruktighet. Ölen fungerar i ensamhet eller tillsammans med mat. En allvädersöl för alla årstider. Pax Vobiscum!

*enligt Wikipedia är mogigrafi ett annat ord för skrivkramp och är sedan 1830 klassat som en arbetsskada.

Vänligen/

HJÄLP! Det är röd dag och jag har missat att gå till Systemet, Bolis, Glasbanken, The System, Bolaget, Gröna Skylten, Lustiga huset, Röda Näsan eller Avlöningen! (kär affär, många namn bär!)*

Alla sitter inte på en gigantisk ölkällare eller känner för att sprätta resten av lönen på krogen, det är ju trots allt några dagar kvar av månaden. Hur många krogar har förresten belgisk öl på menyn?

Solen strålar och kylan som bet för två veckor sedan är bortblåst. Det vankas grillning eller picknick och du har en torrlagd kyl. I skafferiet finns det en halv flaska glögg som någon glömde när ni hade luciafest men så desperat är man inte, eller?
Förvisso kan du välja att vara nykter. Nähä, det var inget alternativ! Ringa polarna och fråga, igen?

Nä, man får ta tjuren vid hornen och pallra sig ner till minilivsen och köpa ett gäng folkisar, nödraketer, punköl, pissöl, pysslingar, 3.5:or, fegisar eller plan b. (Åter igen ett barn, kärt eller inte…)

Nu för tiden är utbudet på folköl förhållandevis bra och många svenska småbryggerier brygger riktigt bra lågalkoholöl men eftersom jag inte dricker utländsk öl (när någon ser på) måste jag se till att komma över de få belgarna som finns i denna genre. Ett kort tag kunde man faktiskt köpa ett gäng Chapaeu (hiskeligt sliskig fruktöl i alla dess smaker) på några ICA-butiker runt om Stockholm. Det har även funnits möjlighet att inhandla Lindemans Apple på Coop innan importören insåg det och fick bryggeriet att göra en unik baksideetikett för den svenska marknaden där det stod 3.6% istället för 3.5% och så var den historien all!

Nu råkar det vara så att på en del butiker finns det två stycken belgiska folköl och om man ska prata pratet och leva som man lär är det bara att bita ihop och inhandla. Båda två kommer från ett bryggeri som heter Martens och förutom dessa produkter har de aldrig varit representerade i Sverige. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att bryggeriet har tre, fyra sorters öl, men närmare hundra varumärken. Knasigt, men just deras lager (som iofs har olika styrkor i olika länder) finns i de mest obskyra länder och det är inte omöjligt att du stött på den med lokal etikett i exempelvis Grekland, Israel eller Tunisien! Folkölen som finns i Sverige heter antingen Martens Pils eller Hackenberg. Självklart är det inga gudomliga öl men under rådande omständigheter och bland övriga ‘stora’ folköl klassar jag dessa som ok ‘industrilagers’ med ganska typisk belgisk sötma. Gräsklipparöl och fönsterputsarbärs…

*På tal om det undrar jag hur många korplag runt om i Sverige som hetat Systembo-laget? Bokat tresiffrigt…