MankerBeer.com

Jubileumsinlägg! När mängder av ölnördar är på väg till CBC firar Skrubbe 20 hos Manker. Jag får väl hurra lite för mig själv…

Ölfestivaler är bland det mest lärorika, roliga och intressanta en ölintresserad kan gå på! Speciellt när bryggarna, deras vänner och deras familjer står bakom disken. Ingen kan bistå med mer information än dem och tro inte att de håller på några hemligheter utan generellt är de otroligt ärliga, öppna och glada att berätta allt du vill veta. Sedan skadar det inte att förutom ett sagolikt utbud med speciella öl och specialöl så brukar det också löna sig att vara påläst och fråga om just den där eller den där ölen även om den inte står på ‘listan’. Oftast finns det en dold agenda med öl på festivaler som dyker upp om man är nyfiken, kunnig och frågvis på ett bra sätt!
Kontinuitet är ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Jag har märkt att när jag besökt samma festival ett antal år blir man lite ‘hej och du’ med en mängd bryggare och andra återvändare.

Min första festival i Belgien slutade med att jag märkbart berusad stängde De Ranke-montern. Jag matades friskt med deras fatöl och munlädret fladdrade. Året efter fick jag med all rätt leenden och kärvänliga gliringar när jag morsade på dem, nu är vi de godaste vänner.

I dagens släpp på Systembolaget får vi möjlighet att köpa De Rankes saison. Helt otroligt roligt. Utan att ta för mycket ära så har de röda djävlarna en viss del i detta eftersom vi föste ihop den svenske importören och Nino Bacelle från bryggeriet under just en sådan här festival. Saison de Dottignies är en modern saison med tydlig beska, torr som fnöske och perfekt som senvår och försommaröl! Det är inte svårt att bli förtjust i den här produkten. En trevlig parentes är att denna brygd, sprungen ur den vallonska bondölen, är producerad i den flamländska delen av Belgien. Det är sannerligen säsong för saison!

Vänligen/

“Ceci nes pas une bière” är en parafras på en av Magrittes målningar av en pipa där samma konstnär hävdar att det inte är en pipa. Den Brysselfödde René Magritte är bredvid den galna katalanen Salvador Dali ett av de största namnen inom surrealismen.

Surrealismen är en konstgenre som utmanar betraktaren och som ställer omöjliga frågor. Ofta vacker, ofta melankolisk och ofta väldigt tilltalande. Att kittla fantasin, att röra om i det uppstyrda och att vara glitchen i matrisen har alltid varit surrealismens mål och det tilltalar mig något oerhört! Magritte är oerhört ren och explicit i sin målning, klar komplexitet och underfundig i kvadrat. Jag ber er att nästa gång ni är i Bryssel så tillbringa en dag på Magrittemuseet. Skulle ni till råga på allt få tag i Struise/Alvinneölen Keralensis blir Magittenärvaron tydligare än ni anat..

Belgisk öl kan på många sätt te sig surrealistisk och eftersom vi har vårt centralstyrda Systembolag kan vi tyvärr inte alltid få allt man önskar. Eftersom jag inte är varken lobbyist eller påstridig tänker jag även ta den enda väg jag känner för att försöka påverka och eftersom verkligheten ibland överträffar fantasin så varför inte…

Min surrealistiska önskan är att på något sätt Dupontarnas Avec les Bons Voeux ånyo får äntra Systemets hyllor! Jag vet att den har gästspelat förut men det känns som en hägring, en illusion. Jag ångrar att jag inte bunkrade mer då! Ölen föddes 1970 och det var bryggeriets gåva till alla stamkunder. Ryktet spreds och till slut även ölen. Tack och lov! Bons Voeux är en komplex brygd i gyllene manér och den lagras med oerhörd värdighet. Den är torr och lätt fruktig, tankarna kan lätt luras att tro att det är en trappisttripel! Magisk och fantastisk precis som Magrittes målningar…

Vänligen/

“Let me entertain you”. Lek med orden och förstå innebörden. Fyll år och försök uppfylla dem. Hög musik, dans en hel natt och trött dagen efter…

Ska du ha en stor fest kan det vara idé att bjuda stor öl. Serveringen är fantastiskt trevligt och det ger en ölupplevelse utöver det vanliga. I helgen slog Skrubbe på stora trumman och självklart var öl den stora dryckesingrediensen. Närmare 150 liter gick under strupars giljotiner och det var sannerligen högt till tak. Hur gör man för att komma undan det utan att ringa FINAX och behöva plocka knappt tömda flaskor vid städning?

Jo, man styr upp någon som serverar stora vackra flaskor på glas! Minimalt med svinn, oerhört trevlig servering och en snygg kontroll på gästerna (utan att de märker det). Presentera det i snygga, smarta glas och alla är glada. Då är det fyra glas per flaska. Stiligt, rent och ekonomiskt. Ett trick är också att ta en öl som inte slår i taket utan hålla procenten nere. Folk ordnar resten själva så att säga…

Valet om ni nu är i en liknande situation som min är självklart, förutsatt att man tittar på det som finns tillgängligt på Systemet och att man vill ha en öl som går hem i de flesta läger utan att vara mainstream!

St Feuillien Blonde är en gudagåva till det priset och till den tillgängligheten. Gå all in och tänk på att du kan lämna tillbaka oöppnade flaskor. Jag har lärt mig att leva efter P. Waesterbergs devis: “Det ska finnas!” Fantastiskt och viktigt. Hur tråkigt är det inte om saker börjar sina? När Systembolaget har en sådan superb service varför inte utnyttja den? Åter igen, gå för det. Ölen du får är lätt fruktig, mjuk och förrädiskt lättillgänglig. Blyg i början men med kommande eftertryck. Det är bara att erkänna att från Robbie Williams inledning går man efter en natt lätt till; “Ground control to major Tom”…

Vänligen/

Ok, ni ansvariga på bryggeriet Bosteels, skäms på er och skriv 100 gånger på svarta tavlan:
“Vi är inte större än vårt eget glas och vi ber om ursäkt, förlåt!”

Hösten 2012 bedrog bryggeriet Bosteels visheten med dumheten. Bosteels är ett medelstort belgiskt bryggeri med 23 anställda, några stora och vansinnigt kända varumärken. Kwak är ett av dem och dess välkända presentation är mer känd än ölen. Om jag får en Kwak över i baren räcker det med att skicka en servitör runt borden hållandes ett glas så säljer vi tio!

100 av 100 skulle svara Kwak om du ställde frågan: Vilken belgisk öl serveras i träställning? Ändå väljer bryggeriet att stämma ett enmansbryggeri som drog igång 2011 för att de också serverar ölen i ett glas som hänger i en träställning! IDIOTI!

Hotet, som Bosteels såg det, var en 31 årig man vid namn Gaëtan Patin och hans bryggeri La Corne du Bois des Pendues. Han brygger två öl, en ren och fräsch blonde och en över-snittet-tripel. Dock har han valt ett glas som stör Bosteels så till vida pass att de valde att gå till domstol! Lyckligtvis ställde sig en domstol i Antwerpen på den lille mannens sida och i början på december 2012 friades Gaëtan på alla punkter! Bosteels fick också en tydlig markering om att inte racka ner på La Corne. Rättvisa skipad och förutom att ha vunnit lagstriden har La Corne också vunnit en stor skara vänner och en massa gratis marknadsföring! Heja småskaligt!

Det är tur att Skrubbe håller ställningarna (åh, Göteborg)! Nu har Bosteels fått vara ute i kylan länge nog och vi ska inte vara sämre utan än att vi kan förlåta. Hoppas de lär sig av läxan! Det är inte ölens fel att dess ‘föräldrar’ beter sig illa. ‘Kuskölen’ Kwak är född ur en förtjusande skröna om kuskar som inte får dricka på lokal och specialdesignade glas som går att rida med och en förbannad Napoleon III. Genial storytelling och snygg presentation men ölen då? Jag brukar kalla den för världens mest välsmakande turistfälla. Bärnstensfärgad öl med lätt kropp och toner av anis, kanske en aning kanel eller är det kardemumma? Förrädisk kraft som döljs fint av karamelliga övertoner. Prova gärna hemma utan semesterns magiska och illusionistiska krafter!

Vänligen/

Nu har det varit ytterligare ett släpp på Systembolaget och jämfört med tidigare sådana detta år, var väl detta lite lugnare. Åtminstone för ett belgofreak. Dock var det en produkt som lockade mer än mycket och trots priset är jag positivt överraskad att en sådan udda och anmärkningsvärd produkt hittar in på Systemets hyllor!

Många har fått för sig att den uppsjö av belgisk öl som finns, finns överallt i Belgien, på alla platser och alla krogar! Så är det verkligen inte utan precis som här är barerna ofta styrda av ett bryggeris portfölj även om de tillåts ha några trappister plus några lambicer. Detta gör att även den sunkigaste krogen i Belgien räknar in på minst 20-25 öl, vilket får anses som en hyfsad mängd enligt svenska mått mätt. Dock är det så att det är ‘de vanliga misstänkta’ ölen som härjar i 97% av fallen och sällan de där konstiga, udda eller småskaliga som förvånansvärt ofta tittar in på Systemet eller i beställningssortimentet. Svenska importörer har en utsökt förmåga att snappa väsentligheter eller stuntöl och få tillräcklig volym av dem. Mycket bra jobbat och ibland helt otroligt. Öl som belgarna knappt sett på bild blir hyllvärmare i Malmö! Ölen som jag rekommenderar senare är redan en modern klassiker och om jag får agera lite ölantikvarie så menar jag att det finns antingen pengar eller annan gudomlig öl att tjäna på en större inhandling av denna produkt!

Om fem år kommer detta att vara en raritet av Guds nåde och ha ett andrahandsvärde (åtminstone i USA) som är ‘humongous’…

Ölen jag hyllar är, om inte den, så en av de främsta geuzerna på tio år! Drie Fonteinen Oude Geuze Golden Blend har inte bara lång titel utan även lång, komplex och ihållande smak. Syran är redan nu lite defensiv och invävd i resten av brygden. En lätt föraning om den kommande tropiska fruktsymfonin är också där. Det här kommer att bli så bra med ytterligare några år på nacken.

Förutom smaken är denna geuze unik på det sättet att den innehåller hela 25% fyraårig lambic. Det är helt galet och det förklarar priset för dem som tycker det är dyrt. Lambic lagras på ekfat och under årens lopp sker en avsevärd avdunstning, vilket gör att priset på gammal lambic självklart är dyrare. I en normal geuze brukar man ha 5-10% treårig lambic så skillnaden är uppseendeväckande, precis som ölen! Följ mitt råd och investera i några flaskor. Chansen kommer kanske aldrig igen och ni kommer inte bli besvikna!

Vänligen/

Idag är det skärtorsdagen och just skär eller rosa är Mankers belgiska all-time-low, Pink Killer. Jag har sällan sett så mycket grimascher! En artificiellt rosa grapefruktsmaksatt veteöl, yummie…

Det händer inte ofta men nu känner jag att jag är på rätt forum och eftersom det är mitt femtonde inlägg här så kan jag tycka att det är dags för…

…SKRUBBE LACKAR!

Efter ett flertal försök att få in en belgisk påsköl på Systemet börjar det kännas hopplöst! Ett tröstlöst förfarande som börjar någon gång i augusti och trots olikartade produkter har det varit kalla handen. Ska jag vara ärlig fattar jag inte varför och eftersom jag är ärligheten själv (snudd på naiv) vill jag inte tro att lobbyverksamhet eller liknande otillbörliga medel ger frukt. Dock undrar man ibland men för att citera Just D “D man inte vet“. Men det finns en känsla av att större aktörer bara knäpper med fingrarna och så står deras produkter på hyllorna. Bra för dem! Jag är inte avundsjuk och bespara mig jantetjafset, jag månar om konsumenten och inget annat. Jag vet att många med mig hade tyckt det varit grymt att under påsken få sätta tänderna i Bos Keun eller en liknande belgisk kraftig ambrée, men icke. Visst finns det vettig svensk påsköl men jag är belgofierad ut i fingerspetsarna.

Tack och lov har vi blandlandsbelgarna! Det är ett begrepp som jag myntat och det gäller bryggare utan bryggerier som väljer att brygga i Belgien (oftast på Proef men det finns undantag.) I just detta fall råkar bryggaren vara svensk, vilket är vansinnigt kul. Stefan Gustavsson alias Mohawk har tillsammans med Proef bryggt en stuntig påsköl med mycket karaktär! Jag plockar hela påsen full med ‘Mohawk Black Coffe India Pale Ale Easter Edition’. Passar den till ägg? Knappast, men det struntar jag i för jag är lack och jag tänker dricka den över hela påsken med ett undantag för tack och lov så har jag ett par Bos Keun i källaren.

Så det så!

Vänligen men bestämt/