MankerBeer.com

Det var ungefär så jag gick och tänkte hela det gångna helgen. Det går 13 ölfestivaler på dussinet för tillfället och det är ju bra och så på alla vis för att sprida ölkultur och bla bla bla, men de tenderar att likna varandra ganska mycket.

Den första Brewskivalen fick mig att tappa hakan.

Alla glada bryggare! (Photo credit Jeff Flindt)

Marcus Hjalmarsson, hjärnan bakom hela den här cirkusen de kallar för Brewski, nämnde för nästan ett år sedan att han skulle köra en festival på bryggeriet. Så fort han nämnde det för mig blev jag eld och lågor, mycket eftersom jag hade på känn ungefär hur en ölfestival arrangerad av Brewski skulle bli. Och damn, vad den mannen kan leverera.

Marcus är en visionär av grandiosa mått, han siktar alltid högre och har lyckats förmedla sin vision med Brewskival med precision till sitt team bestående av Mariana Schneider, Fredrik “Frallan” Fölster, Affe Olsson, Kilo, Johan Britzén och såklart legenden Robin Skoglund. (Marcus Tybell kan ha haft ett finger med i spelet också, jag såg honom skruva upp en wifi-router i fredags.).

Som Sveriges kanske största Brewski-fan följer jag nästan allt som händer på nära håll och jäkelen vad de jobbat de senaste veckorna. Normalt är det organiserat kaos hos dem, men veckan innan festivalen var det helt tyst. Ingen sa något, alla bara körde på. Fokuserat. Allvarligt. Hyfsat spänd stämning. Sedan gick Robin på toaletten. Igen.

Lugnet före stormen

Att sätta upp en ölfestival för ett par tusen gäster är som att bygga en enorm maskin som från start till slut ska vara välstämd, som man inte kan testköra innan det är dags att ge sig ut på vägarna. Det vittnar allra första En Öl Och Whiskymässa i Göteborg om som blev totalt kaos (Denna festival blev år 2 och framåt fantastisk, ska jag säga). Nämnd mässa har decennier av mässerfarenhet, en säkert helt vansinnig budget och hela team som bara ansvarar för typ återvinning eller korvförsäljning. Att leverera som Brewskival gör första året är, för att uttrycka det milt, “helt jävla mindblowing“.

Mina förväntningar var högt satta men de överträffades gång på gång under festivalen. runt 35-40 toppbryggerier från hela världen som alla var lyckliga att få vara på plats och lovsjöng festivalen hela tiden! Dessutom: Jacob, Jonas och Alexandra på Crooked Moon tatuerade i en rasande takt, Holy Smoke BBQ med ledning av den grymme Johan Fritzell skickade ut smarrigt kött, och även Oumph dag 2, med ljusets hastighet, Johns Hot Dog Deli langade smarriga pölser, Kim & Mats såg till att Garage Bars burgare höll samma toppklass på festivalen som på Garage Bar i Höganäs, som de alltid är och underbara Koppi stod för kaffet.

Denna bild summerar det hela ganska bra (Stulen från Victoria Shulga)

De gånger jag och Manker besökt Great American Beer Festival har det slagit mig att det finns en helt annan stämning där än de andra stora ölmässorna man besökt genom åren. Sedan slog det mig när vi pratade med arrangören, Brewers Association. BA är en non-profit organisation som värnar om craft beer i USA sedan urminnes tider. GABF har varit igång i 30+ år nu och trots att det är över 700 bryggerier på plats, så känns det ganska intimt. Varför? Jo – BA är non-profit. De vill såklart bära sina kostnader för festivalen, för att visa USA vad USA kan göra i form av öl. De fokuserar på ölen först, inte vinsten. De behöver inte miljoner i intäkt. De behöver inte enorma, svindyra, Mariestadsmontrar eller påkostade whiskyprovarscener och annat som inte hör hemma på entusiastfestivaler.

Jag älskar dessutom verkligen att Brewskival sänker tröskeln rejält för att komma in, de flesta andra ölfestivaler tvingas sätta ett hyfsat högt inträde och på så vis tror jag att man skrämmer bort en stor del av befolkningen som är nyfiken på “Sån där finöl”. Men att ta endast 100 spänn i inträde är ännu ett av genidragen i raden.

Och det är precis Brewskis vision, eller som de kallar det “The Great Human Project”. Alla inbjudna är på ett eller annat sätt goda vänner till Brewski, och det märks. Både på för- och efterfester, utflykterna innan och efter festivalen och allt det där!

En glad Cogna (First lady Brewskiland)

Avsaknaden av tickers och rateare och vad de nu heter var väldigt harmonisk. Det här var inte ett nytt CBC där folk tar upp mobiltäckningen, som jag behöver för fishumor på YouTube, för att checka in ngt på Untappd eller RateBeer. Brewskival hade 98,2% (Grov uppskattning) helt vanliga människor som ville dricka lite gobira och hänga utan det där fula lilla anteckningsblocket i näven.

Brewskival kommer att fortsätta, det spekuleras i om man ska köra varje eller vartannat år framöver, men det kommer väl att ge sig. Det är inte mycket som behövs förändras till nästa upplaga, allt var perfekt från start.

Eller jo, jag var en smula besviken på att det inte stod “Crewski” på volontärernas tröjor.

Under slutet av förra veckan så genomfördes den tredje upplagan av All In Beer Fest, göteborgsbryggeriet All In Brewings egen ölfestival. I år var man tillbaka i Eriksbergshallen på Hisingen, samma plats som under det första året, fast inuti den större hallen. Med en kapacitet på några få tusen över två dagar hoppades man få tre fyllda sessions, man hade trots allt lyckats få dit namn som Magic Rock, Warpigs, B.Nektar, Cycle och nya spännande bryggerier som CR/AK (Italien), Pohjala (Estland), Varvar  (Ukraina) och Alefarm (Danmark).

Samtidigt är det svårt att genomföra en lyckad ölfestival och det många besökare inte tänker på är de enorma omkostnaderna och den logistiska snårbollen som det är att hantera folk från 30 något bryggerier, köpa in och få på plats deras öl, få in volontärer och framförallt besökare. Sedan är bara hallhyran på mer än vad många nog skulle kunna gissa. Därför ser jag nog årets festival som ett lite avgörande år, kommer man att gå lite plus eller break even så kanske vi får se festen även nästa år men gör man en större förlust så är det nog inte värt det. Vilket är synd då man är något rätt så unikt på spåret, åtminstone för att vara i Sverige. Vi behöver några som pushar den här typen av events och mindre festivaler, några som vågar göra förändringar i upplägget kring bryggerier, lokal, utbud av mat etc.

I år liksom i fjol var det en stämning du ofta inte ser på ölfestivaler, det var roligare och mer glädje både hos bryggare och besökare än på många andra liknande tillställningar. Framförallt alla bryggare verkade och har även själva sagt att det är som en stor rolig firmafest där alla kan gå runt och snacka, hänga och dricka öl. Den känslan och vikten det har är mer betydande än vad många besökare nog förstår. Ta bara ett bryggeri som Cycle vars ena bryggare Eric Trinoskey var på plats och flitigt rapporterade hem hur bra allting var. Han var helt exalterad över hur trevligt och personligt allting var, inte alls som i USA eller i andra länder där det är supande och fest i fokus. Liksom i fjol när Wayne Wambles och Cigar City var på plats så skapas ett rykte om både Sverige men framförallt Göteborg, All In Brewing och alla andra som är på plats. Det i sin tur skapar intresse och gör att fler och kanske större bryggerier vill hit nästa år. Jag tycker det vore förödande om vi inte tar den här chansen, att få till en riktigt häftig internationell ölfest – här i Sverige.

Kruxet är att det är lite svårt, både festarrangörer och besökare måste hitta en formel för att hitta gemensam mark där biljettpriser och helhet möter vad den stora massan besökare känner är acceptabelt. I år var det ett succéedrag med food trucks på plats, otroligt god mat och en skön möjlighet till en paus från öldrickande. Lägg sedan till Basque som var där med sina helt fantastiska pintxos, eller kaffehörnet som visade varför riktigt kaffe är på stark uppgång. Sådana småsaker, liksom bra loungehäng utanför huvudhallen är vad som gör att man känner att man gärna kommer igen.

Jag hoppas verkligen att vi får se All In Beer Fest även nästa år och jag hoppas att fler av er läsare litar på vårat och andras ord och hellre tar en resa till Göteborg för det här än kanske Stockholm Beer eller andra festivaler som stagnerat lite. Tänk er line-upen som fanns i år och lägg till ytterligare ett par feta namn, för det var lite coola bryggerier som tvingades hoppa av under året. Då har ni något riktigt kul att se fram emot i paritet med Copenhagen Beer Celebration men billigare, närmre och inte lika stressigt. Här har du plats och tid att snacka med bryggarna som också gärna pratar med dig, något som tyvärr är rätt ovanligt.

Annars då? Vad var bäst? Ja, jag vart riktigt imponerad över Alefarm som vi tidigare hade hyllat, men då efter att ha provat en 2-3 öl från dem. Vad de hade med nu var riktigt lovande och så pass rena funky saisons och surheter var det länge sedan jag provade. Sedan visade Brewski åter upp hur galna de är men att galenskapen aldrig får trumfa kvaliteten. Penis Colada, Peachonate Beating, Mental Glory Hole och annat var sjuka och sjukt goda skapelser, framförallt den sistnämnda som är deras första mörka öl. Värdarna All In Brewings Soma liksom DIPA’n Big Blind var riktigt bra och det är kul att se att de direkt funnit sig in hos West Coast Bryggeri där de nu brygger sin öl. Stort också att Mikkeller valde All In Beer Fest som enda ställe utanför Köpenhamn att lansera senaste samarbetet med Boon, Mikkeller Bone Dry Selection, en av ölen som verkligen fick folk att köa. Såklart var det värt det, ölet var otroligt gott.

Det är ingen idé att hylla Cycle, B.Nektar, Wakefield och de andra nere i “USA-längen” som alla redan tillhör en världselit, klass rakt igenom. Dry & Bitter Brewing hade med sig väldigt bra saker och det är kul att se hur Sören börjar få ordning på saker i sitt rätt så nya hem. Redan nämnda CR/AK kanske inte gjorde de mest koko ölen, eller för den delen de mest spännande men alla var genomgående rena och framförallt lättdruckna. PangPang är alltid ett lika galet besök och Fredrik höll såklart låda med öl som Gul Snö som bland annat innehåller riktigt guld eller samarbetsölen med Daniel Crespi där man har rökt cigarr igenom ölet. Kul och galet och smakrikt av varierad grad. Såhär skulle vi kunna hålla på ett bra tag och det är rätt lätt att se varför, en hög lägstanivå gjorde att det kändes värt att traska runt och prova allas öl. Det var nog inga som direkt inte levde upp till förväntningarna, kul!

Slutligen vill vi på MankerBeer tacka alla som arrangerade festivalen, liksom alla volontärer och bryggare för ett grymt jobb. Allt flöt på perfekt och det var lika mysigt och roligt som i fjol! Vi hoppas verkligen att man fortsätter tro på sitt koncept och kör på även 2016!

När jag och Manker först började planera vår årliga USAölresa så var planerna såklart grandiosa och sträckte sig över flera veckor – men vi insåg snabbt att denna gången taggar vi ner fokuserar vi på en enda stat, istället för att flänga runt som galna. MankerBeer are going to Florida!

Ölscenen i Florida var länge ganska halvtradig, med ett par undantag såklart. De låg ganska långt bak i utvecklingen av craft beer om man jämför med andra stater som t ex Kalifornien eller Colorado men när de väl kom igång så gjorde de det med besked.

Vi sitter alltid som på nålar och väntar på att trade-lådan från Cycle, J. Wakefield Brewing, Funky Buddha och annat smaskigt ska anlända hem till kalla Sverige, lustigt nog ser vi i princip bara distribution av Cigar City Brewing hemma i Moder Sveas famn, men det kickar kanske igång snart!

Anyway – i mitten av oktober åker vi över och hämtar vår så kallade Freedom Truck (dvs en alldeles för stor bil med alldeles för stor motor, gärna med en Walmartinhandlad örnfilt som Manker somnar under) på Miami flygplats och sladdar direkt bort till Hr Wakefields etablissemang och snackar Florida Weisses och annat skojigt med honom. Sen är det lite andra måsten uppskrivna på listan som t ex Funky Buddha, som vi pratat med tidigare (läs om det här och här) och även träffat ett par ggr på Great American Beer Festival och på Copenhagen Beer Celebration, vidare så är Peg’s Cantina och såklart B Nektar Meadery och Cigar City givna utflyktsmål.

Avslutet på resan blir den magiska The Festival som importören Shelton Brothers håller, och i år körs i Tampa, våra älsklingar på Brewski och Brekeriet representerar Sverige på festivalen och det ska bli tokhäftigt att se de hälla skånska bärs på världens mest intressanta craft beer marknad – Muricah’!

Vi behöver dock ER hjälp här också – ölbiten har vi täckt, men våra resor blir mer och mer matinriktade så vi tar tacksamt emot tips på dödssköna häng där det finns bra, lokal craft beer, mat som får en att drömma sig tillbaka i åratal efteråt och en stämning som gör att man aldrig vill lämna! Hit us!

Ända sedan Brekeriet bestämde sig för att inte bara importera öl och cider, utan även koka ihop egna brygder så har de en stor plats i allas våra hjärtan – Nu är det äntligen dags för vinnarna i kategorin “Årets Ölutvecklare” på Restauranggalan 2014 att expandera och vi var förbi och kikade på de nya lokalerna.

Brekeriet huserar just nu med ett 600 liters-bryggverk i ett gammalt brygghus i Djurslöv utanför Staffanstorp – mitt ute i ingenstans. Kapaciteten är blygsam, knappt 40 000 liter per år, men samtidigt helt rätt för Brekeriet.

De första ölen, Roken och Saison hade premiär i slutet av 2012 med drygt 600 flaskor av vardera öl, knappt tre år senare har efterfrågan på brödernas fantastiska öl har vuxit sig bortom vad man kan producera och nu är tanken att fyrdubbla kapaciteten genom flytt till nya lokaler ett par minuters promenad från Landskronas tågstation. De nya lokalerna är något större än de nuvarande, som ni ser.
Brekeriet kommer att flytta in i en del av Weibulls fröfabriks gamla lokaler, som totalt är på 35 000 kvm och förutom att inhysa ett surölsbryggeri och en form av badparadis (!) beskrivs Fröfabriken även som ett centrum för hälsa, kultur, innovationer, forskning och utbildning (Se hd.se).

Brekeriet börjar med att enbart köra brettad öl i ena halvan av den nya lokalen där man har option på den andra halvan när man flyttar den nuvarande produktionen från Djurslöv. Så, brettad öl i ena delen och resten av produktionen sker i andra delen, antagligen mycket väl avskiljt.

André Ek berättar att ett 2000liters bryggverk är beställt och på väg och kommer att installeras om 3-4 månader och ambitionen är att första ölen i de nya lokalerna framställs innan klockan slår 2016. Han avslutar med att de även kanske kommer att försöka göra svenskarna glada genom att ha ett par öl på Systembolaget nu när kapaciteten tillåter det.

Men innan dess så ska ju Sveriges färger representeras stenhårt av Brekeriet (och hjältarna på Brewski!) på Shelton Brothers’s The Festival, i Florida i mitten av Oktober, och vi hörde något om samarbetsbrygder där, MankerBeer kommer förmodligen att vara på plats!

Vad får du om du tar 4 bryggerier från Skåne, 1 exilskåning med bryggeri i Uppsala och två påhittiga ölskirbenter? Såklart är det ett recept på en skånsk ölfestival och just det var vad som gick av stapeln på BrewDog Bar Göteborg i lördags. Förutom Malmö Brewing Co., Brekeriet, Brewski och det nya Hyllie Bryggeri fanns även Tempel på plats liksom vårat eget påhitt MankerBeer Creative Beerologist. Förutom 2 öl från vardera bryggeri bjöds det på skånsk spettekaka (spittekauga) och en och annan skånsk dänga på speakern.

Förutom klassiska öl som Canned Wheat (Malmö Brewing co.) och Cassis (Brekeriet) så var det rätt mycket spännande nyheter på kranarna. Inte minst våra egna två öl vi har tagit fram ihop med Brekeriet och Brewski, MankerBeer <3 Rhubarbski (Berliner Weisse med rabarber, fläder, citron, hallon, svartvinbärsblad med mera) och sedan MankerBeer <3 Brekerewski (Brewskis Tropic Sneeze som utsatts för Brekeriets surölskultur). Den förstnämnde vart också den som det gick åt mest av, en riktigt mysig Berliner Weisse som påminner om mormors rabarbersaft.

Hyllie Bryggeri hade mer eller mindre sin premiär på festivalen och Michael Nathhorsts båda öl, en Wit och en Bourbon Vanilla Imperial Stout verkade otroligt uppskattade. Framförallt den senare var ljuvlig och full av balanserade bourbon och vaniljsmaker och genom att använda bourbonindränkta vaniljstänger och lite sprit istället för trälagring slapp man de ibland lite skarpa ekfatssmakerna många kan tycka är störande. En riktigt pangöl som gjorde sig utmärkt med en kula vaniljglass fick jag höra. Wit’en var riktigt läskande en såpass varm dag som det var och hade just lagom kryddning vilket bidrog till en fräsch lättdruckenhet. Det här kommer att bli kul att följa!

Bredvid Micke stod Arvid, som då han är från Helsingborg såklart vart inbjuden, från Uppsalabryggeriet Tempel. Tempel har imponerat på de tillställningar de har deltagit och han kan stolt titulera sig som Sveriges enda hundraprocentiga surölsbryggeri. Med sig hade han en lassi med ananas (tänk er en yogurtdryck med ananassmak) och en nedsurad mörk rågsaison. Kvaliten sitter där och nu handlar det mest om att hålla en konsekvent hög nivå och fortsätta pusha den här typen av öl framåt i Sverie.

Malmö Brewing Co. hade förutom den omåttligt populära Canned Wheat med sig en specialversion av den, 29% mer av allt men Canned Wheat XL hade “bara” 2% högre alkoholstyrka. En riktig dänga som i sommarvärmen kanske blev lite svårdrucken men som ändå visar vilken bra komposition Canned Wheat trots allt är. Nu saknar jag bara en Session IPA i form av en Canned Wheat Jr.

Brekeriet stod bredvid Brewski och hade gott kul. Brekeriets Cassis är en självklar storsäljare som går hem hos alla och den nya batchen som också är den som nu är på väg till USA har lite högre syra än vad jag minns från den förra batchen från Systembolaget. Deras andra öl är smarriga Sour & Salt är som en Gose som pumpats upp ett par extra steg. Syran i många öl mår ofta bra när de får möta lite sälta, prova själva genom att dricka lite citronsaft med och utan salt. Med den kvalitet och den variationen på otroligt bra öl som Brekeriet gör är det synd att vi tack vare Systembolaget inte får se mer på de svenska hyllorna.

Brewski som länge har experimenterat med Berliner Weisses har nu också satt siktet på Saisons och med sig hade de deras splitternya Warpdrive (på bolaget i höst). En smakrik och lite kraftigare Saison som föll de som föredrar kraftigare öl mer i smaken än de som vill ha sina bondöl något lättare och stiltypiskt “rena”. Bryggeriets andra öl blev en vänskaplig känga till Göteborgsbryggeriet Dugges som valt att kalla sin senaste Berliner Weisse för Tropic Thunder, inte alltför olikt Tropic Sneeze. This is Thunder är en 3.8% stark Berliner Weisse som kryddats med både basilika och fläder och vart så läskande att jag skulle kunnat dricka litervis med den om jag bara varit på det humöret. Liksom Mikkeller och Lindemans samarbete med SpontanBasil hade This is Thunder en väldigt balanserad basilikaton som fick sällskap av den alltid lika välkomna smaken av blommande fläder.

Den här typen av events är något helt nytt och det ska bli spännande att se om det är något vi kan få se mer av framöver, inte bara på BrewDog Bar utan även på andra barer. Alla bryggarna stod likt på en vanlig ölmässa och hällde upp och pratade om sina öl och du kunde i övrigt fritt välja från barens vanliga sortiment. Genom att köpa tokens som du växlade in mot en öl på runt 20cl hann du lätt och smidigt prova dig igenom de 12 olika öl som fanns att tillgå. Själv tyckte jag att det var riktigt kul att få prata om oss, de öl vi tagit fram och om alla andra som fanns på plats. Öl ska vara socialt, öl ska vara kul och varje tillfälle att få möta folk och prata om ölen tror jag uppskattas, inte bara utav mig och Surisarna som var på plats i vår monter utan av alla deltagare, övriga bryggerier liksom besökare.

Hoppas att ni som var på plats tyckte att det var trevligt och hoppas att vi får se mer av sånt här över hela landet!

Om juni för med sig flera goda nyheter till Systembolaget, både vad gäller det exklusiva släppet vi inom kort kommer att skriva om liksom bland de fasta nyheterna så för det också med sig ett släpp av lokala öl. De lokala ölen är de öl som släpps runtom i landet och som antingen går att finna i de närmsta Systembolagen runt bryggeriet, eller genom Systembolagets webdepå.

Det här sortimentet har ni sett mig lacka på rent generellt liksom i mars, april, påsk och maj. Med andra ord har utbudet i det här sortimentet nästan varit pinsamt och beklagligt sedan dess uppkomst. Däremot börjar det sakteligen ske en positiv förändring och vissa av de bryggerier vars öl återkommande höll samma kvalitet som dassvatten på festival verkar ha fått se sina öl borttagna från det lokala utbudet. Andra har, relativt sett höjt sin kvalitet och slutligen har några tillkommit och direkt börjat leverera helt okey öl, om än med stor utvecklingspotential.

För ölen är ännu inte helt där. Det är mycket hembrygdes och misstag, framförallt kring balansen med humle och att få till ett rent öl. Ska du göra en IPA känns det som att de två första kriterierna för att ett öl ska godkännas ska vara att humlen känns respekterad och fungerar i ölet, samt att ölet är rent nog för att du ska känna smaker och ens vilja dricka ölet.

Mot den bakgrunden provar vi nu de nyheter som finns lokalt och genom webdepå från och med juni. Då 45 olika öl provades och min vetskap om kvaliten på ölen är som den är så får ni nöja er med kortare kommentarer. Som tidigare så modifieras ju betygsskalan något här och en “OK” öl i det lokala utbudet behöver inte vara supersmarrig bara för att jag skriver att den är helt okey. Det innebär bara att den är drickbar i förhållande till mycket av det som annars släpps här. Generellt tar jag bort faktorer som flaskstorlek och pris då jag sällan tycker att priserna för de lokala ölen är värda att betala, fast det finns såklart undantag. Så kika gärna på priserna och jämför vad annat ni kan köpa för motsvarande slant där ni vet vad ni får för pengarna. Tyvärr.

The Beer Factory Leksand Sommarlager (23,30 SEK 33 cl)
Helt drickbar öl men med störande moment av såsom orenhet, toner av frän chili och citrus med avslutande fruktighet. Inte direkt en ren, torr lageröl utan man har tagit lite av allt man gillat, litet minus för att den inte är stiltypisk. Går att dricka.
Betyg? – OK (-).

Åre Bryggcompagni Ginko’s Pilsner (38,20 SEK 33 cl)
Ska vara en pilsner men smakar av syrligt stall och är alltför porös vilket brukar innebära att den har något smutsigt i sig. Lite synd då man annars känner bra smaker i bakgrunden. Synd då Åre brukar leverera bra öl.
Betyg? – Sådär+.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Länsmans Lag Ljus Lager (34,50 SEK 33 cl)
Fyllig, rätt fruktig och helt okey som öl. Men inte direkt något jag skulle kalla en ljus lager.
Betyg? – Sådär+.

Dugges Organic Kellerbier (19,90 SEK 33 cl)
Bra djup i smaken med milda toner av källarunket men lite för ren och mild om man jämför med andra svenska Kellerbiers. Läskande och en trevlig måltidsdryck.
Betyg? – OK+

Monks Hoppy Craft Lager Monks Café & Brewery (24,90 33 cl & 89,90 SEK 75 cl)
Trevlig humlenärvaro och bra smäll med humlekottar, örter och lite citrusskal. En väldigt bra humlad lager.
Betyg? – Bra.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Räntmästarens Röda Irländsk röd lager (35,90 SEK 33 cl)
En okey vienna eller röd lageröl med karamell och söt kola. Smakar likt andra öl i stilen.
Betyg? – OK (+).

Marbäcks Öl Sommaröl 2015 (26,80 SEK 50 cl)
Doftar lätt av fläder vilket kän.. nej för där kom andra fräna, lite syrliga toner av chili och paprika. Lite för smutsig med andra ord.
Betyg? – Sådär.

Sälens Fjällbryggeri Sommar Ale (27,10 SEK 33 cl)
Frisk arom med citrus, vilket återkommer i smaken där den även samsas med lite parfymerad tvål. Rätt frisk och fastän det inte är någon smaksensation så är den helt okey, vilket i det lokala utbudet innebär att den är drickbar.
Betyg? – OK.

Qvänum Malt Operett (39 SEK 50 cl)
Bra procenthalt och smaker för att vara så mild, dessutom ett bra pris. Viss fruktighet och inga direkta felsmaker eller något störande. En trevlig öl att beställa hem en flaska av och testa medan du slår på grillen.
Betyg? – OK+.

Nynäshamns Ångbryggeri Stenstrand Sommar Ale (35,30 SEK 50 cl)
En sommaröl som brukar leverera. Inga problem här.
Betyg? – Bra.

Adelsö Lazy Afternoon Summer Ale (27,20 SEK 33 cl)
Jag gillar Adelsö och tycker att de brukar leverera bra öl. Här en läskande ale med toner av godis, melon , kiwi och grön humle.
Betyg? – Bra.

HeavymetAle Brewery Wolf Pale Moon Ale (28,50 SEK 33 cl)
Tyvärr en på tok för smutsig öl med obalanserad humling. Synd då den i övrigt inte har så mycket fel.
Betyg? – Sådär.

Strömsholms Charta 77 To the BITTER end (33,40 SEK 50 cl)
Strömsholm tar oftare än de ger, tyvärr och även här har du en brittisk pale ale som smakar plast, rök och lite mörk malt. Det börjar bli tröttsamt med deras “hussmak” av bränd plast och rök.
Betyg? – Sådär.

Qvänum Malt Stenson QPA (45,40 SEK 50 cl)
En lätt fruktig Pale Ale, viss sötma och mjuk i kroppen. Inte helt balanserad eller fantastisk, men går att dricka.
Betyg? – OK.

O/O Pretty Pale Ale (29,90 SEK 33 cl)
Ren Pale Ale med en rätt torr avslutning. Bra vardagsöl men kunde ha haft lite mer smak från humlen.
Betyg? – Bra.

Lilla Ölfabriken Direktörens Ale (30,20 SEK 33 cl)
Inte alls balanserad, eller för den delen smakrik. Drar lite hit och dit och för priset får du två stycken betydligt bättre öl, tyvärr. Men det finns potential där.
Betyg? – Sådär (+).

Designbrew Zesty Belle Chic (23,90 SEK 33 cl)
Designbrew är rätt lovande, de behöver bara hitta en stabil produktion. Här får du en lite saisonliknande öl med mycket citron och apelsinskal i doft och smak. Det finns potential.
Betyg? – OK.

Rättviks Bryggeri Dalecarlia Pale Ale (27,60 SEK 33 cl)
Tyvärr lite överdriven humle vilket spär på doft och smak som känns lite smutsig med viss syra. Får man bara balans på humlen och får en lite renare öl så kan det nog bli trevligare.
Betyg? – Sådär+.

Nääs Pale Ale (23,60 SEK 33 cl)
Jag har inte riktigt fallit för Nääs som har vunnit allehanda priser för sina öl. Det här smakar som en ren Pale Ale, men ja, det finns ingenting som sticker ut eller ger trevliga smaker och då blir det inte en riktigt bra, eller prisvärd öl.
Betyg? – OK (+).

Westerbottens Bryggeri Vithatten Friskt Veteöl (36,90 SEK 50 cl)
En helt okey veteöl med korriander, banan och viss syra men också en ölstil som känns rätt förlåtande.
Betyg? – OK+.

Qvänum Malt Rikards Vitöl (45,80 SEK 50 cl)
Banan, citrusskal, korrianderfrön och len läskande helhet med vissa störande inslag av “burklag”.
Betyg? – OK (-).

Sundbybergs Köksbryggeri Vit (29 SEK 33 cl)
Plast… För mycket korriander och kryddor. Nej det här var inte snyggt.
Betyg? – Sådär.

Kvarnagårdens Bryggeri Redig Veteöl (29,90 SEK 33 cl)
Tyvärr lite bismaker och plast, men annars en okey kryddmix. Lovande och kan nog utvecklas vidare.
Betyg? – Sådär+.

Åre Bryggcompagni Bière de Rosé Et Framboise (97,40 SEK 75 cl)
Flaskan gusahr något enormt vilket brukar innebära fel. Ölet är lite för platt men har trots det fin smak av hallon och läskande sommardrinkar. Lovande och kan vara en dålig flaska.
Betyg? – OK.

Monks Raspberry Wit 2:0 Monks Café & Brewery (28,90 SEK 33 cl)
Bra hallonsmak med korn och “hallontvål”. Rätt enkelspårig i smakerna, men en trevlig sommaröl.
Betyg? – OK (+).

Brewski Ananasfeber APA (32,90 SEK 33 cl)
Det är i botten en American Pale Ale och saknar därför samma tryck som Mangofeber. Trots det en trevlig touch av mango och rätt läskande. Prova om du inte redan har gjort det.
Betyg? – Bra.

Brewski Passionfeber IPA (37,90 SEK 33 cl)
Mer utrycksfull i sina uttryck än den ovan. Mycket passionsfruktskorn och juice. Bra beska. Gillar den här och enda abret är det kanske lite saftiga priset. Men trots allt en smarrig öl!
Betyg? – Bra+.

Nääs/All In KA-BLAMMO India Pale Lager (32,90 SEK 33 cl)
En välhumlad IPL som ändå har en lite platt känsla, men den är lättdrucken och trevlig och är ett öl du bör prova en flaska av.
Betyg? – Bra.

Helsingsborgs Bryggeri Helsingborgs Double IPL (25,30 SEK 33 cl)
Här har man hällt i den humlen man har haft kvar, och det är inte alltid det bästa att göra. Lite felhumlad och krävande med vissa bismaker. Trots det rätt välbrygd men jag önskar att man gjort den renare och med mer balanserad beska.
Betyg? – Sådär+.

Stockholm Brewing Saison d’Etre (29 SEK 33 cl)
Bra svensk saison som är båda läskande och smakrik. Prova!
Betyg? – Bra+.

Kvarnagårdens Bryggeri Redig American Pale Ale (29,90 SEK 33 cl)
Tyvärr lite för platt utan direkta smaker.
Beetyg? – Sådär+.

Dugges/Electric Nurse Family Matter American Pale Ale (19,90 SEK 33 cl)
Tropik och te (kanske lite svettigt te) med en mild kropp. Läskande men hade kanske lite större förhoppningar. Men ett bra pris och ett öl som man kan ha hemma som skön vardagsöl.
Betyg? – Bra-.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Daglönarens Dröm (37,50 SEK 33 cl)
Det börjar helt okey med mycket humle, sedan växer toner av bakjäst sig allt starkare och drar ner helheten rejält.
Betyg? – Sådär.

Bålsta Bryggeri Thor IPA (29,80 SEK 33 cl)
Bitter och för överdriven beska vilket gör den mindre trevlig att dricka, annars okey och rätt lovande.
Betyg? – Sådär.

Göteborgs Nya Bryggeri Göteborgs go IPA (24,70 SEK 33 cl)
Doftar som en karamellig lager, vad har IPA med den här att göra?
Betyg? – Sådär+.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Bönhasens Beska India Pale Ale (38,70 SEK 33 cl)
En okey hembrygd IPA, men vissa bismaker och en lite obalanserad beska drar ned betyget.
Betyg? – Sådär.

Jemtehed & Brande Cada Dia IPA (29,90 SEK 33 cl)
Tyvärr för smutsig och med störande bismaker. Synd då de annars brukar kunna ha rätt smarriga IPAs.
Betyg? – Sådär.

Nääs/All in/Dry & Bitter Rebel Alliance Anti Imperial IPA (39,90 SEK 33 cl)
Det är gott och lovande, men igen, Nääs bryggverk måste ha något som “mattar” av ölen på ett lite tråkigt sätt.
Betyg? – Bra.

Barlingbo Medeltidsöl (24,90 SEK 33 cl)
Bryggeriet har blandat och gett men här har man en rätt rökig öl som är rätt god. Rökta charkuterier, torv och gamla stugor. Helt okey.
Betyg? – OK (+).

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Oval (55 SEK 37,5 cl)
Belgojäst och en tydlig alkohol. Trevlig sötma mixat med lite stiltypisk syra men saknar något som sticker ut eller ger komplexitet. Behöver kanske bli lite fylligare och tyngre i kroppen.
Betyg? – OK (+).

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Ruin (53 SEK 37,5 cl)
Karamell, rökighet och röda bär, men också lite plastig karamell. Drar åt en belgisk dubbel men är inte riktigt där utan är lite för spretig med jästen.
Betyg? – Sådär+.

Mjödhamnen Bra-Gott Tallskott (49,30 SEK 50 cl)
Smårökig, mandelmassa och tallbar. Inte alls så mycket smak som väntat, spännande men inte helt i balans.
Betyg? – OK+.

Mjödhamnen Mölska Bergslagen (49 SEK 33 cl)
Lite mörk honung och en okey öl som grund. Trevlig att dricka men du bör vara sugen på den här typen av öl.
Betyg? – OK.

Barlingbo Helgedomen (119 SEK 70 cl)
Lite för platt och kolsyrelös vilket gör smakerna av karamell rät tydliga med en något för tydlig alkoholstyrka (9,3%). Fixar man bara till lite småsaker har man en rätt lovande stark belgare.
Betyg? – OK (+).

Lilla Ölfabriken Bryggarens Lakrits (37,10 SEK 33 cl)
Kort och gott – gillar du lakrits, köp den. Om inte, köp den inte. För här är det enormt mycket lakrits, bränt socker och mörk malt.
Betyg? – OK+ (jag gillar lakrits).