MankerBeer.com

I helgen sågs vi ett par vänner som var nere i Belgien förra våren och jag hade laddat upp med några körsbärsöl för att blindprova. Blindprovning är den ultimata formen av provning eftersom man inte har någon aning om vad det är för öl man får i glaset. Man kan helt enkelt bara bedöma ölet utifrån det man har i glaset.

Inom lambicvärlden får jag påstå att Gueuze och Kriek är de vanligaste formerna av lambic. För en herrans massa år sen hade man inte etiketter på alla öl då drog man ett streck för gueuze och två för kriek.

Om ni undrar vad en kriek är har vi två lambicexperter på MankerBeer i Surisarna och deras förklaring av en Kriek ser ut så här:
Kriek är en körsbärslambic, en av de traditionella lambicstilarna och kan vara både en kolsyrerik och en platt kriek. Frukten tillsätts till 2-årig lambic och får ligga i ca 6 månader. Siffrorna är långtifrån exakta utan det är upp till lambicmakaren att smaka av när processen är klar. Det som är annorlunda med de körsbär/moreller som vanligen används i en kriek är att de är små och syrliga. Det är ganska stor skillnad mot dessa och de bigarråer som man ofta ser i våra mataffärer. Alla producenter gör inte på detta sätt utan vissa använder extrakt ofta i kombination av sackarin, och sedan har vi andra producenter som gör det med fruktkött och fruktsaft, vilket ger ett resultat rätt nära ”originalet”. (Sackarin är ett sötningsmedel)

Jag har sedan länge sagt att de bästa amerikanerna börjar närma sig de sämre belgarna och därför var det kul att i provningen blanda lite från de båda länderna. Eftersom det är en blindprovning fick alla 5 sätta betyg från 1-6 där 1 var det sämsta betyget och då slutade vi så här från sämst till bäst.

Alpine Chez Monieux, USA
Jag antar att många reagerar nu, för i tradevärlden är detta en mycket upphypad öl som byts bort för otroliga mängder med annan öl. Detta är enligt bryggeriet en lambic som legat på rödvisnfat och sedan fått i sig körsbär redan efter 12 månader.
I doften är den ganska trevlig med mycket körsbär men även med lite doft av något hittat i ett medicinskåp. Men herre min skapare vad illa det smakade, smör och dålig cheddar som legat i lökspad. Vi kunde bara dricka upp 75 % av innehållet och då var vi 5 personer. Totalt 6 poäng så namnet passar ganska bra, Chez Monieux – Shame on you!

Timmermans Kriek, Belgien
Finns på Systembolaget och jag trodde att denna skulle vara den absolut sämsta ölen i provningen, men den fick bara lägst betyg av en i gruppen och en i gruppen delade dessutom ut en 3a.
Detta påminner lite om innehållet i körsbärspraliner, dvs en sötsliskig sörja med smak av artificiella körsbärssmaker. Detta är en typisk lambic som har sackarin i sig surisarna berättat om.

Delad trea mellan
Oud Beersel Oude Kriek Vieille, Belgien och St. Louis  Fond tradition Kriek Lambic, Belgien
Två väldigt underskattade märken i mina ögon. St Louis gör många otroligt dåliga lambic med olika smaker. Men deras Fond Tradition är serie med gueuze och kriek som är i lågprisklassen.
En körsbärsbomb som dock känns sötad och inte alls så syrlig som jag personligen gärna vill ha en kriek. Dock tycker jag att den mäter sig väldigt väl med andra kriek och med tanke på priset på låga 3 Euro.

Oud Beersel Oude Kriek hade jag lite större förväntningar på men de föll lite. En stabil och bra kriek får man säga, det var helt utan artificiell smak och med ordentliga körsbärssmaker. Men det var något i ölet som inte riktigt passade in. En smak av mögel på något vis, vilket kan ha bero på en dålig lagring av ölen. För den har inte behandlats väl, det ska gudarna veta.

Tvåa i fältet var den öl jag var helt säker på skulle vinna, men Cantillon Kriek, Belgien blev faktiskt bara tvåa.
Cantillon Kriek kan man kort summera som en torr och syrlig lambic med en stor trevlig dos med körsbär. Klart mindre smak av körsbären jämfört med Oud beersel och St Louis vilket förvånade mig en aning.
Denna Cantillon var ca ett år gammal då den blev buteljerad i mars 2014 och om man ska vara ärlig så är en Cantillon bäst antingen färsk eller långlagrad.

Vinnaren var en riktig rejäl överraskning, för den som tog hem segern var en amerikansk öl.
Cascade – Kriek ale, USA. Alla utom en delade ut en 6a till en öl som faktiskt inte är en lambic ens till det korrekta förfarandet. Ölet är istället en flamländsk rödöl, som blandats och lagd på ekfat i ca 8 månader innan det tillsätts två olika sorters körsbär i ytterligare 8 månader.
Vi upplevde den som fylligare, men med lika stor körsbärssmak som i Cantillon Kriek. Till en början var den lite sötare än den traditionella krieken men med tiden så blev det syrligare och syrligare utan att bli sådär amerikanskt med en otrolig vinägersyra som bara blir surt.

Det var som sjutton, en amerikan vinner över en belgare som dessutom är en Cantillon. Det trodde jag knappast ens i mina vildaste drömmar. Samtidigt var provningen också upplagd för att ta hänsyn till viss variation i hänseendé till ölens ursprung. Trots det är det svårt att påstå att amerikanska varianter på Kriek, när de är som bäst är alltför långt efter den rena belgiska Krieken. Det är inte samma öl, men även en kopia kan ibland gå av som en belgare om den bara är välgjord.

Sedan 2005 har Jean Van Roy förärat Ølbutikken i Köpenhamn en egen öl, Blåbær Lambik, idag rankat som världens bästa fruktlambic på RateBeer. Ölet har släppts årligen med uppehåll 2006 och 2008 men istället fått dubbla batchsläpp 2007 och 2009 och sedan 2010 har det rört sig om ungefär 400 limiterade liter av den här underbara och på många sätt eftertraktade blåbärslambicen. När ölet släpptes första gången 2005 så kom det bara 50 flaskor på 75 cl vardera. Sedan 2006 har den dock kommit både i flaskor om  75 och 37.5 cl vilket har gjort att fler har kunnat få prova på ölet. Jag fick själv prova på ölet för första gången 2012 och minns det då som en öl som verkligen levde upp till hypen men det är först sedan jag började grotta in mig på Cantillon med Surisarna som jag riktigt förstått hur mycket de här speciella lanseringarna från Cantillon betyder för fantasterna. Därför är det extra kul att MankerBeer var först med att kunna gå ut när årets släpp av Blåbär skulle ske. Morten Valentin Eilertsen, ägare av Ölbutikken hälsade då att den nu än mer limiterade ölet bara skulle släppas om 30 flaskor av 75 cl och runt 70 små flaskor. 300 danska för en stor flaska och 150 för en liten. Anledningen till den låga mängden flaskor är dels att det blev en mindre batch av ölet samt att man vill behålla flaskor på Ølbutikken för “drink-in” (du får dricka ölet i butiken). Räkna med kö och både en och två skäggprydda herrar med blickarna på blåbär.

Morten själv meddelar att han har mycket att göra men att han också är otroligt glad över et här släppet och eventet, han hoppas på en riktig festdag. Solen ska skina, han har fått in flera nya spännande öl från Amager Bryghus och förväntar sig glada ölälskare från hela världen. Tyvärr är det få flaskor och man är på förhand medvetna om att inte alla kommer att kunna få köpa flaskor, därför är det bara en flaska per person, du kommer inte att kunna reservera flaskor och ja – såklart kostar dem pengar. Men som han säger, de som verkligen gillar gott öl har bara att glädja sig och de med sura miner ska inte få förstöra den här dagen. Morten själv menar också att Blåbär 2014 måste vara en av de bästa han har provat.

Tid och datum för släppet är 19.10 den 31 Juli.

Pilgrimsmusslor med äppelsallad är en riktigt fräscht, lättlagad och god rätt som fungerar både som förrätt eller lätt sommarlunch. Vi har gjort den ett par gånger och resultatet har alltid blivit lika trevligt, och gott. Nu bjöd Manker hem oss på middag och vi fick chans att bjuda ett par ölfantaster på rätten vilken vi då också såklart paratade med en av våra favoritöl – Cantillon Saint Lamvinus. På Cantillon låter man Merlot- och Cabernet-Francdruvor blandas med två till treårig lambic i stora Bordeauxfat. Vi fick frågan var du kan få tag på ölet som inte har svensk distribution och vårat tips är att kika in vårat gamla inlägg om bra webshoppar. Flera av dem får då och då in av små kvantiteter av Cantillons mer speciella öl såsom Vignerrone, Saint Lamvinus, Fou Foune etc. men det gäller att vara snabb. Ja, det är webshopparna eller att göra den magiska resan ned till Cantillon och hoppas att man kan finna någon flaska. Annars går det nog bra att beställa hem någon frukt/bärlambic från De Cam som ibland också finns hos svenska importören Constant Companion.

Pilgrimsmusslor med äppelsallad
Ingredienser (6-7 pers)

2 stora gröna äpplen
2 ägg
2 dl rapsolja
Vitvinsvinäger
1 dillkruka
Salt och peppar
1 paket sidfläsk med svål (ej bacon)
12-14 pilgrimsmusslor

Äppelsallad
Rör ihop äggulorna och rapsolja till en slät majonäs, börja med äggulorna och vispa sakta ned rapsoljan så att det blir en jämn majonäs, i takt med att det börjar bli tungt kan du öka på strålen av olja (googla hur du gör majonäs bäst om du är osäker). Blanda i finhackade gröna äpplen och hackad dill i en bunka. Salta och peppra efter behag. Om du vill smaksätta salladen kan du ha i lite tryffelolja eller olja med röksmak.

Sidfläsk och pilgrimsmusslor
Börja med att torka av pilgrimsmusslorna ås att de får bra stekyta.
Stek sidfläsket till önskad knaprighetsnivå, lägg sedan åt sidan.
Stek pilgrumsmusslorna i det överblivna fettet från sidfläsket.

Lägg upp så fint du kan och garnera gärna med löjrom och små dillkvistar. Om du vill kan du antingen servera sidfläsket i långa skivor med pilgrimsmusslorna bredvid, eller om du vill skära sidfläsket i mindre bitar såsom ovan. Vill du ha en torrare sallad kan du låta äppelbitarna torka lite innan, i salt eller citron (glöm inte saltet eller citronen så äppelbitarna inte oxiderar). Sidfläsk i bit fungerar minst lika bra om inte bättre men det blir ett annat tillvägagångssätt då. Stek det länge i ugn med svål upp ovanför vätskan som den ligger i. Använd gärna cider, lambic eller äppelmust till “badet”. Låt gå i ugn några timmar på 200 grader. När köttet är mört och svålen blivit ett krispigt himmelrike på toppen är den klar.

This message will also be presented in English.

Då är vi på MankerBeer stolta att presentera årets roligaste nyhet, release datum för Cantillon Blåbär 2014.

Morten Valentin Eilertsen, ägare av Ölbutikken i Köpenhamn hälsar att i år är den extremt limiterad och det kommer bara att säljas 30 flaskor av den stora och ca 70 flaskor av den lilla.
Priset är 300 för den stora och 150 för den lilla.

Tid och datum för släppet är 19.10 den 31 Juli. Det kommer att finnas en del Drink-in så man ska inte bli jätte ledsen om man missar, för Morten lovar att det inte kommer att finnas någon reservering av öl, vilket man har kunnat göra tidigare år.

We at MankerBeer is proud to anounce the release party of Cantillon Blåbär 2014.

At Ölbutikken in Copenhagen at 31 of July at 19.10.
It is very limited and only 30 big bottles and 70 small will be sold.

För en tid sedan började det att dyka upp mängder av sällsynta Cantillons till salu. Flaskorna hade från ingenstans dykt upp i USA, och den starka kretsen av inbitna Cantillon fans som håller koll på varje tillgänglig flaska av rariteterna hade ingen aning om vart flaskorna kom ifrån. Efter att ha sett bilder på flaskorna var det lätt för oss att se vart flaskorna kom ifrån, och efter ett meddelande till Jean Van Roy, fick vi våra farhågor bekräftade. Skandalen var ett faktum. Flaskorna var stulna direkt från Cantillon. Flaskorna är nu återbördade och i säkra händer tack vare bland annat undertecknade. Vilket öde flaskorna kommer att gå till mötes tar vi mer framöver.

Mitt i allt detta växte en tanke i oss. Vad är det som får en människa att stjäla dessa flaskor? Svaret är enkelt, tjuven kommer att tjäna massor av pengar. Den svarta marknaden runt Cantillon är enorm och har vuxit till något av ett monster. Alla vi människor som frenetiskt jagar alla dessa Cantillon, det är vi som har skapat monstret.

Helt plötsligt kryper en känsla av illamående över oss. Det som bara varit roligt känns nu som en tyngd av bly som lägger sig över oss. “Det är bara bärs.” utbrister Ludvig. Vi brinner för lambic, det är en passion (eventuellt en besatthet). Vi drömmer om att prova allt, såväl högt som lågt. Vi lägger timmar på att hitta det vi vill dricka och reser jorden runt för att få göra det. Genom lambic har vi fått massor av fantastiska vänner världen över. Vi samlas, dricker öl och har otroligt kul.

Lambic har vuxit och fått mer popularitet och respekt. Med det medföljer tyvärr tråkiga bitar som att det dyker upp mängder med säljare i Belgien och USA, som säljer gamla och svårfunna flaskor till fruktansvärda priser till amerikaner som vill ha dem till varje pris. I vissa fall har vi säkert bytt flaskor med dessa amerikaner. Det som kommer sedan är en spekulativ handel utav dessa flaskor, ännu en gång mestadels i USA där man köper högt för att sälja ännu högre. På så vis drivs priserna uppåt ännu mer. Det som var avsett för att delas och njutas får nu en status som svårfunna rariteter man köpslår hårt med.

Tydligen har det nu även blivit så att folk är beredda att stjäla för att tillfredsställa den delen av ölentusiaster som jagar dessa flaskor. När vi har reflekterat så här långt var vi mer eller mindre beredda att ge upp. Trötta på allt runtomkring. Glädjen i att prova spännande saker var borta. Det är inte bara vi som drabbas utan för Jean själv så är det ett utnyttjande av hans öppenhet och tilltro. Mycket av charmen med att vandra runt på Cantillon är att flaskorna lagras där i gångarna, men om flaskor börjar att försvinna, och vissa som man anser och tror är ens vänner börjar se egen vinning i att se till så att flaskorna byter ägare, så försvinner hela tilltron i branschen. Det är något vi fruktar och hoppas att vi ska slippa att behöva bevittna.

När man har smält alla dessa reflektioner, började vi att tänka på alla de underbara människor som finns i världen av lambic. Värmen och kärleken kryper tillbaka i kroppen när vi drömmer oss bort till våra möten med Markko på One Pint Pub, Jean Van Roy, första gången vi drack lambic på Akkurat och när vi drack litervis av handpumpad lambic från Cantillon på Moeder Lambic. Finns mängdvis fler minnen där. Människorna som besöker och driver dessa ställen är det som gör det så underbart. Lyckan är tillbaka och vår jakt på att prova lambic fortsätter. Om än med en större eftertänksamhet. För det bör kommas ihåg att i slutändan “är det bara bärs”.

Efter en intensiv vecka i Belgien med flera besök på Cantillon och så såklat Quintessence var det tyvärr dags att åka hem. Först väntade dock ett avslutande besök på Cantillon för oss Surisar då de andra redan hade begett sig till Köpenhamn för Copenhagen Beer Celebration. Kvällen innan hade vi på den fantastiska krogen Moeder Lambic försökt köpa en öl vi länge velat prova, Cantillon LH12. Ölet är en lambic lagrad hela 5 år på cognacsfat. Namnet kommer ifrån att alla fat på Cantillon märks med två bokstäver och ett nummer, och just detta fatet hette förstås LH 12. Tyvärr fick vi beskedet att den inte gick att köpa längre utan vart slut sedan en tid tillbaka. Det var med sorg i hjärtat och glädje i plånboken vi lämnade Moeder Lambic i besvikelse.

Det skulle dock visa sig att vi skulle få prova den tillslut. För inte långt efter vi anlänt till Cantillon frågar Jean oss om vi inte skulle vilja prova denna unika lambic, då han hört att vi inte hade lyckats köpa den kvällen innan! Lyckan var total!

Ut kommer denna vackra flaska med en sliten etikett. Doften är elegant med toner av cognac och en snygg komplexitet. Då ölet är en oblandad lambic saknar den kolsyra. När vi smakar slås vi av likheten med ett bra vin. Tydliga ektoner utan att bli för mycket vilket är imponerande efter 5 år på faten. Syran är välbalanserad och ölen har en elegans över sig som är fantastisk. Ölet är tanninrikt som förstärker elegansen i smaken och likheten med ett vin förstärks. Cognacen leker i gommen i eftersmaken. Smaken av Cognac är väldigt subtil och snygg. Det som slår oss båda är att man skulle vilja servera denna till en bit ost. Allt som allt en underbar öl som vi gärna skulle vilja dricka igen.

En perfekt avslutning på en fantastisk resa. Nästa resa till Belgien har redan börjat planeras!