MankerBeer.com

Vi tjatar och tjatar, men är inte det en del av passionen? Det är lite som att vara nykär. Man slutar tänka på det en sekund sedan ser man en spik, tankarna snurrar runt i huvudet, och sedan pang är man där igen. Vart hamnar vi då? Jo Cantillon, Cantillon och Cantillon.

För att beskriva kärleken till drycken och till just det här bryggeriet så kommer vi att berätta mer om en av de sakerna som tar Cantillon till det allra heligaste rummet – Det är experimentlustan. Jean Van Roy har genom åren gjort många olika lambics med druvor. En del har gått ut till marknaden medan andra aldrig når längre än att bli experimentbatcher. Vi tänkte börja med de mest välkända samt ett par specialvarianter för att i del 2 köra vidare på ytterligare speciallambicer med druvor.

De två mest självklara lambicsen att nämna i sammanhanget är  St Lamvinus och Vigneronne. St Lamvinus är en druvlambic, lambicen har tillsammans med merlotdruvor lagrats på merlotfat, en fantastisk öl att lagra men även att dricka färsk! Otroligt komplex i glaset, ofta lite lila-skimmrande till färgen när den är färsk, men nästan “gueuze-gul” när den har legat några år. St Lamvinus har också gjorts i ett par olika varianter. 2003 gjordes den på portvinsfat vilket ger ölen en annan karaktär, samtidigt som mycket av den tydliga fatkaraktären försvunnit med åren. Numera nästan legendariska svenska ölkrogen Akkurat har även de haft en special med Cabernet Sauvignon-druvor istället för de klassiska Merlotdruvorna. Tyvärr tror vi att de numera är slutsålda.

Vidare till Vigneronne som man kan kalla vitvinsvariationen av St Lamvinus. Som ni förstår är den gjord med vitvinsdruvor, närmare bestämt Muscatdruvan, vilket också står för fatlagringen. Även här finns det en specialvariant som är gjord till Akkurat 2004 och där Muscatdruvorna byttes ut mot Chasselasdruvor. Även denna är lagringsbar men inte i samma utsträckning som St Lamvinus. Personligen uppskattar vi det här ölet mer färskt än de lagrad, den brukar enligt oss peaka efter en 2-3 år. Där någonstans har du kvar tydliga inslag av druvan men känner också mer av den mustiga smaken av lagrad lambic. Cantillon

Då är det dags att kika vidare bland de lite mer okända och kanske enligt vissa mer intressanta ölen som tillverkas nere i Bryssel. Först ut som en liten blänkare kommer vi direkt att tänka på det väldigt okända ölet Cantillon Chardonnay. Det är en lambic som har legat med druvmusten från Chardonnaydruvor (till skillnad från själva druvorna) från en belgisk vingård nära den franska gränsen i väst. Ett första experiment som Jean har gjort som han lät oss Surisar och Manker prova när vi varit på plats. En lite tjärv gräsaktig smak som dekanterades av Jean för att den skulle öppna upp sig. En ovanlig sak att göra i ölvärlden, även om många öl faktiskt tjänar på att luftas, framförallt lagrad öl och kanske i synnerhet lambic. Väl luftad har den ändå kvar lite bittra, kryddiga toner som först är något obalanserade men som sedan börjar ta sig, men då jämför vi också med andra druvlambics. Detta är inte den första lambicen Jean har gjort med druvmust utan redan 2011 gjorde han en experimentell batch med must från Gewürztraminer som tillsattes en gueuze – Gueuzetraminer. Det finns bilder på flaskorna men vare sig vi eller någon vi känner har sett, eller för den delen provat en.

Vidare finns det en fantastisk öl som heter Cantillon Vin Jaune som vi fick äran att prova. För en ära är det. då ölet egentligen bara har serverats på en särskild mat- och dryckesfestival samt på en speciell provning i USA. Vin Jaune är ett vittvin från östra frankrike i distriktet Jura, eller snarare ett gult vin som namnet på franska betyder. Om du gör en lambic med ett vin som är så bra och komplex, då kommer resultatet att bli helt fantastisk komplext! Jean själv verkligen älskar den här typen av vin och berättade passionerat om hur, när och var han brukar besöka Frankrike för att kunna prova på vinerna. Just förståelsen för den här typen av vin är vad han önskar att fler ska ha och särskilt de som föräras att få prova på lambicen. Hur är den då? Var ska man börja? Oerhört komplex i både arom och smak. Det var som att gå runt i en labyrint och varje gång du hittat en ny korridor kommer nya smaker och/eller dofter.  När vi först fick varsitt glas i handen från Jean så började Ludvig analysera och först senare försöka förstå alla dofter. Det var rå selleri och fänkål, stjärnanis, svartpeppar, mandel, högalkoholer, spiskummin, muskot, sötlakrits. Smaken innehöll de flesta av komponenterna ovan nämnda men med tonvikt på selleri och fänkål. För doften skulle jag säga att en vanlig “curry” är den bästa förklaringen. Visst låter det som en kryddblandning på något Indiskt hak på hörnet, men vi enades om att detta är en av de smak- och doftmässigt komplexa öl vi någonsin fått prova.

Som ytterligare exempel på druvlambics så tycker jag att man ska nämna Drie Fonteinen Druiven Geuze, delvis för att det inte är Cantillon och delvis för att den är makalöst häftig som öl. De har haft denna öl på Akkurat och den har inmundigats både en, två och tre gånger av oss. Ölen är föregångaren till Drie Fonteinen Malvassia Rosso, men ska enligt vad jag förstått vara annorlunda, men detta är inte bekräftat och det finns olika källor till vad som är sant. Hursomhelst smaken och doften var mycket subtil och detta troligtvis på grund av att den var så pass gammal när den förtärdes. Vilket gjorde att det smakade mer åt en vanlig geuze än en druvlambic som den faktiskt är. Det fanns nästan lite sötma kvar i smaken, även om detta nog mest var inbillning då det nästan är omöjligt att det fanns någon sötma kvar. En godissmak som blandades med lambicen, det var en del russin i doft och smak som troligtvis kom ifrån druvorna. Ett lysande exempel på hur annorlunda lambic kan vara.

Vi tackar för oss för nu och återkommer med del 2 som går igenom öl som Cantillon Bourgogne, Goldackerl, Riesling, Don Quijote med fler.

Om du råkar befinna dig i Belgien en söndag, tycka om öl och har 3 timmar över och vill besöka världens 3’e högst rankade ölplats (enligt Ratebeer 2015-06-04). Då råder vi dig att ta dig till byn Lennik en halvtimme utanför Bryssel. Här finns bland annat De Heeren som jag tidigare skrivit tidigare. Men om man tar sig ut ännu lite längre, till den ännu lite mindre orten Eizeringen så finns det i ett litet villakvarter ett litet ställe vid namn de Verzekering tegen de Grote Dorst, eller kort Grote Dorst eller bara Dorst som vissa kallar det.

Vad namnet betyder kan man som svensk nästan utläsa direkt, Verzekering betyder försäkring, tegen betyder mot och grote dorst betyder stor törst. Med andra ord är namnet försäkring mot stor törst på svenska. Av en slump råkade både jag själv men även Manker och Fredrik från Surisarna att besöka stället bara någon vecka emellan, så här får ni lite av ett gemensamt resereportage.

I den förvånansvärt lilla lokalen finns det en liten bar som bara håller öppet på söndagar mellan 10-13.30 och vid speciella kyrkliga högtider. Lokalen ligger precis intill St Ursulakyrkan och öppettiderna är i anslutning till söndagens gudstjänst. Detta lilla ölkafé mitt i Pajottenland har ett fantastiskt sortiment av främst lambic och vintagelambic men även en del riktigt trevliga öl från De Struisse Brouwers.

Det gamla caféet är över 70 år gammalt och drevs i över 50 år av en gammal kvinna vid namn Marguerite. 1999 orkade hon inte längre driva stället som kring julen skulle stängas ned. Då kom bröderna Kurt och Yvees Panneels in i bilden och tog över stället. Två år senare började man renovera stället, ett arbete som kom att pågå ända fram till 2005 då man åter öppnade, såklart med bibehållet arv i fråga om öppettider, men även med byggnaden och för byn. På vardagarna har bröderna vanliga jobb och bor inte ens i byn utan för dem är det här ett sätt att hålla i liv en vacker tradition och något de värnar om.

När man kommer in undrar man nästan var man hamnat, det verkligen syns att historia är väldigt viktigt för dem. Du kommer rakt in i en art deco-bar från 50-talet med väggarna beprydda av gamla hjälmar andra ssouvenirer från andra världskriget. Amerikanerna som jag delar bord med reagerar på ett hjärnkors på väggen och vi andra runt samma bord drar lite på smilbanden.
Runt om i lokalen gör sig även ölet sig påmind, för det hänger humlerankor och malt lite här och var. Inte direkt snyggt utsmyckat utan mer medvetet slafsigt.

Det är alltså en mycket mysig och trevlig lokal även om det är lite trångt ibland. Bli inte förvånad om det mitt under besöket dyker in en pensionärsförening eller ett helt cykellag (cykling är landets nationalsport). Detta gör att det kan vara bra att komma i tid för att få ett bord då den stackars personalen senare kommer att få det svårt att röra sig runt i lokalen. Det kan också ta lite tid att få in din öl, inte på grund utav ohövlig barpersonal utan för att alla tar det i sin egen takt. Något som skänker ett lugn över stället och som man gärna och snabbt faller in i, perfekt på en småvarm semesterdag.

Jag öppnar med två glas från fatlistan, både Jonge lambic från Tilquin och en från Girardin innan jag öppnar den minst sagt imponerande flasklistan. Herrejösses vilken lista! Mycket har varit urplockat på grund utav lassen med amerikaner som hittar sin väg ut till den lilla byn och som snabbt plockar på sig sådant som de uppfattar vara värt hype’en, men det finns gott om klassisk god geuze eller Yvees egen favorit – helt vanlig lambic.

Jag som åker ensam hittar snabbt en 375ml flaska som jag verkligen vill prova och helt plötsligt står jag där med en 3 Fonteinen Oude Kriek från 2006. På den tiden gjorde man vanliga krieken med körsbär från Schaarbeekse och det ger en färg utom denna värld! Smaken är densamma, helt fantastisk. Att den kostade mig under hundralappen är för mig fortfarande en gåta. Denna plats är fantastisk!

Efter några minuter sätter sig ett bekant ansikte ner och hälsar, det är Uli eller Ulrich Kremer som han heter på riktigt. För er som inte känner till Uli så är det en tysk lambic blender som blandar lambic under namnet h.ertie. Vi delar en Cantillon Mamouche från 2011 och avslutar förmiddagen med en Lou Pepe Kriek från 2009. Hela kalaset gick på ca 300 kronor. Ja det är svårslaget! Förutom de här ölen hittar du gammal Eylenbosch och lambic från nu nedstängda bryggerier. Inte för speciellt, inte för dyrt utan just lagom för en riktigt intressant dag ute på vischan.

Vi (Manker och Fredrik) hade även turen att ihop med våran amerikanska vän och resesällskap kunna sitta någon timme efter stängning med Yvees och diskutera lambicens framtid, vikten av att veta vad man dricker och hans vänskap med Chris Lively. Chris som har Ebenezer’s Pub i Maine, USA arrangerar vartannat Night of Great Thirst, den amerikanska motsvarigheten till Nacht van de Grote Dorst  som Yvees och Kurt har. Chris minifestival går i år av stapeln den 22a augusti och kommer att bli grym!

Det var också kul att höra Yvees berätta om de små nyanserna mellan olika lambic och hur han genom att åka runt till olika bryggerier och blenders får prova på lambicerna som sedan väljs ut till att bli en geuze eller för att se vilka som ska butteljeras när. Han brukar ta med sin son, ung nog för att inte få dricka öl i Sverige, men gammal nog för att i Belgien kunna få prova på små smakprover för att själv lära sig känna de olika karaktärerna på en lambic. Intressant och ännu ett bevis på den levande kulturen och traditionen som ligger hos den här typen av öl.

Just nu har man dock semesterstängt och öppnar igen den 2 augusti. Vi rekommenderar er verkligen att viga en söndagsförmiddag där om ni har möjlighet och tid, för detta var verkligen något speciellt. Enda kruxet kan vara att ta sig dit och sedan därifrån men det går både att ta en taxi från Bryssel (dyrt!) eller att ta en av två tåg till stationerna en 15-30 minuters promenad därifrån, eller för den delen att betala 2 euro för att ta bussen dit och sedan tillbaka till stan, vilket å andra sidan tar rätt lång tid. När Manker och Surisarna var där tog de bussen halvvägs in mot stan och sedan en billig och snabb resa med Uber resten av vägen.

Igår kunde ni läsa om vårat besök på bryggeriet Cantillon där vi berättar lite mer om bryggeriets historia och bakgrund. Manker har redan intervjuat legenden Vinnie Cilurzo från Russian River om det eventet, Quintessence, som var ett av målen med vår resa så läs gärna den för att få reda på mer om det vi skriver om här nedan. För vår del var det inte ölen från Allagash eller Russian River som stod i centrum utan istället var det kvällens höjdpunk – Wild Friendship Blend (Assemblage de l’amitié) som vi längtade efter.

Efter våra första besök på Cantillon hade det nu äntligen blivit torsdag och dags att besöka Quintessence. Quintessence är ett årligt event på Cantillon där de alltid brukar presentera en specialbryggd. I år var Quintessence ett samarbete mellan Cantillon och de nämnda amerikanska bryggerierna Russian River och Allagash. Förutom många sina egna öl serverades även samarbetsbrygden blandad med Cantillon lambic och två spontanjästa öl från Russian River och Allagash. Jean berättade tidigare i veckan för oss att han har skickat samma mängd av sin lambic till Allagash som han använde i blenden sm gjordes på Cantillon och tanken är att göra åtminstone en blend i USA hos Allagash. Med all sannolikhet kommer Jean själv att åka över för att se till så att den blir bra och även för att få lite semester, något han inte är alltför bortskämd med.

Dagen var uppdelad på 14 pass och 60 personer släpptes in varje halvtimme, har du någon gång varit på Cantillon och vet hur litet det är förstår du nog varför. Det är trånga gångar och flera små rum, så att ha tusen personer samtidigt hade varit omöjligt. Ölen var utspridd över olika stationer i olika rum kring hela bryggeriet och tanken var att du skulle börja på station 1 där pappa Jean-Pierre själv stod och hällde upp en väldigt god Jonge Lambic (en lambic mellan 0-12 månader gammal, ofta lite disig och med högre restsötma) enligt ratbeer.com så ska den ha restsötma för att få kallas jonge. I entren fick du förutom ett speciellt Quintessenceglas ett häfte som gav en rätt att hämta ut en var av de 25 ölen. Vid stationerna serverades även små tilltugg som var anpassade för att passa till ölen. Dagens fullträffar var Rosé de Gambrinus med tryffelost (!!) och Lou Pepe Kriek med en fantastisk paté. men det som kanske passade bäst var ändå rökt makrillröra på en bit bröd tillsammans med Brouscella grand cru.

På förhand var vi oroade för både köer och att ölen skulle vara slut när vi kom, det var länge oklart exakt hur upplägget var och om man kunde prova mer av varje öl eller inte. Men allt detta var smart löst i och med häftena. Även om det var lite väl mycket folk här och där måste vi säga att det ändå gick rätt bra. Sedan att det blev lite tight om tid att hinna prova allt innan de stängde och då hade vi inte ens sista passet var ett minus. Sen är det dumt att klaga när man kan stå och dricka fantastiska lambics och eller Pliny The Elder med några av världens bästa bryggare och samtala med andra lambicfantaster, men att inte ha hunnit med 25 smakprover på mer än 2-3 timmar får vara ett tecken på att det var mindre om hype och “tickning” och mer om kärleken till ölen, inget CBC i Belgien inte.

Hos Allagash kunde man hitta fantastiska suröl som var imponerande bra och komplexa. Allagash är ett av få bryggerier i USA som har riktiga coolships och brygger lambic enligt traditionen, men då de inte bryggs i Pajottenland har man respekten att inte döpa dem till “lambic”. Istället har man en Coolship-serie där man hade med sig ett par av ölen, favoriten var Resurgam, en geuzeliknande öl som består av en blend av spontanjäst öl av åldern 6 månader, 1.5 år och 2 år. Ölet var riktigt snyggt med bra komplexitet och väldigt fin syra för att vara amerikansk. Lätt funkig med smak av citronskal, viss smörig lakto och ett torrt slut. Bryggeriets variant på en fruktberikad lambic, Coolship Red var även den trevlig men föll i jämförelse med Cantillons alla öl. Ölet, en 2-årig spontanjäst öl har fått ligga med hallon i 4 månader för att slutligen blendas ut med lite “jonge” (se längre upp vad det betyder) innan man satt ölet på flaska. Att Allagash håller sig så nära traditionen som möjligt visar på stor värdighet i hantverket men ölen höll inte riktigt samma klass utan saknade den rena belgiska komplexiteten.

I nästa rum fann vi Russian River där vi såklart hittade många fina öl. Favoriten där var Beatification som är blandad av 3 årgångar Sonambic som även använts för att blanda Friendship brew. Ölet är en riktigt favorit i vår bok och har en väldigt snygg syra. Jämfört med den första batchen av ölet som var en Blond ale som fått ligga på träfat från New Blegium har Beatification sedan Vinnies tur till Belgien 2006 bestått av just Sonambic, deras twist av ursprunget i Sonoma och lambic. En annan favorit var Supplication, en Brown ale som lagrats på Pinot Noir-vinfat i mer än ett år tillsammans med sura körsbär och en kombination av Brettanomyces-jäst samt Lactobacillus och Pedicoccus-bakterier. Mörk och fruktig med komplexa smaker av träfat och syra, men även här tycker vi att ölet fallet platt i jämförelse med Cantillon. Det är en klar skillnad mellan framförallt Cantillon och de amerikanska försöken på lambic. Däremot är det viktigt att påpeka att Vinnie (Russian river), Rob (Allagash) och många andra i USA som gör den typen av öl aldrig påstått att de gör ens liknande öl. Mycket är nog upp till var och ens personliga smak och den är som vi vet olika.

Slutligen, Cantillon. Att Cantillon skulle leverera var väl föga förvånande för oss. Dagens höjdpunkt var en Cantillon Geuze från 2002 som lagrats otroligt fint. Mjuk och elegant med en syra som inte var för stark, en fantastisk årgång måste vi säga. Vi fick jämföra den med en som bara var ett år gammal och det var en stor skillnad, vilket inte var någon överraskning. Huvudnumret då? Njae för att vara en Cantillon sådär. Väldigt amerikansk i stilen och Russian River’s tydliga brettighet tar över lite för mycket vilket gör att Cantillon lambicen inte riktigt skiner igenom. Vore otroligt intressant att se hur den utvecklas i framtiden då Cantillonlambicen med tiden kanske tar mer plats. Jean själv tyckte också att ölet måste få stillas lite och menar att det redan på några få månader har ändrats något enormt och att just brettigheten mildras lite för varje månad. Samtidigt ger det en väldigt unik produkt och vi ser fram emot att förhoppningsvis få prova den amerikanska versionen. Sedan hade de även tagit fram Lambic de Haute Densité och det är ju också en väldigt intressant öl, high gravity, som det heter på engelska, är det som gör ölet speciellt. Ölet har en alkoholhalt på ca 10% alkoholstyrka vilket ger en anourlunda smak i lambicsammanhang, lite toner av russin och självklart sötma. Lite som om man blandar ett bra engelskt barlywine med en Cantillon Iris. Spektakulärt. för er som har provat Zwanze 2013 har ni smakat på delar av den ölen, då den tripeln de bryggde blandades ut med Haute Densité.

Allt som allt ett otroligt roligt event som vi definitivt inte vill missa nästa år igen!

Surisarna är tillbaka efter sin första genomgång utav webbutiker för öl, denna gången med den första delen i deras lilla lambicskola. På grund utav längden så är det uppdelat i flera delar. Dessa postas nu en per dag och kommer sedan återfinnas under fliken “ölkunskap” här ovan. Kommentera gärna om det är något ni saknar eller undrar över. Idag går de igenom spontanjäsning och lambic för att i nästa del gå igenom gueuze och fruktlambics.

Vad är lambic? Frågan är vart man ska börja. En dryck, en gudomlig nektar, det som får gamla män att dansa, det är det bästa som finns. Lambic är lite som Jazz i munnen, svängigt och oklart men samtidigt väldigt bra grejer. Förutom det är lambic en spontanjäst öl som traditionellt sätt görs i Pajottenland i Belgien. Lambic är en av våra äldsta öltraditioner, man har kvar hundratals år gamla recept på just lambic och blandningen av denna ädla dryck! Vissa hävdar att själva ordet lambic kommer från byn Lembeek i Belgien medan andra hävdar annat. Byns namn är otvivelaktigt likt dryckens namn men om detta ursprunget tvistar de lärde. Det räcker med att lambicen görs enligt traditionellt metod för att lagligt få kalla sig lambic. De regleringar som finns kring lambic är att det ska vara särskilda minsta procenttal av vete och korn, närmare bestämt minst 60 % korn och 30 % vete. Man har således 10 % att ”leka” med.

Vad betyder då spontanjäst? När man kokat ölets vört låter man det kylas i stora grunda bassänger (koelschip), ofta på en vind. Man har tidigare i historien inte använt vörtkylare. Man tror att man gjorde på det här sättet för att vörten bland annat skulle svalna snabbare. Men det var ju även viktigt att gud skulle göra sitt jobb och jäsa ölet. När vörten i samband med nedkylningen blir exponerad för den friska luften (och gud) så kommer jästpartiklar och andra bakterier som finns i vår omgivning att jäsa ölet, eller i alla fall ”behandla ölet”. I lambicbryggerierna har man gjort detta så pass länge att man byggt upp en bakterie- och jästsvampskultur som sitter i väggarna i bryggerierna. Kort och gott är Lambic ölens surdegsbröd, låt oss utveckla detta.

Själva ser vi denna liknelse som en av de bästa och enklaste sätten att förstå skillnaden mellan lambic/suröl och ”vanlig” öl. När du gör surdegsbröd stoppar du inte jästen i degen. Utan låter luften bära med sig den jäst som redan finns i luften, alltså luftburen jäst som finns överallt omkring dig. Denna jäst som jäser degen kan även jäsa öl. Alla jäststammar kan inte göra detta då det finns flertalet som inte klarar av alkoholhalten som bildas, sen finns det några andra som dör vid surölsjäsning då pH-värdet sjunker så mycket att vissa jästsorter och bakterier inte klarar av syran som bildas. PH-värdet sjunker av flera anledningar men framförallt på grund av två bakterier som förekommer i lambic, dessa är pediococcus och lactobacillus. Men det är inte slut där utan det finns många olika bakterier som även de förekommer i lambic, acetobakterier till exempel som även det drar ner pH-värdet och gör ölen sur. Att tillägga är att man har gjort labb-tester på lambic även om det var några år sedan (någon gång under 2000-talet) och man slutade undersöka lambicen när man funnit 50 nya jästsorter i ölet.

Med det sagt kan man förstå att suröl är väldigt speciellt då det inte går att få exakt samma resultat varje gång. Detta då det är lite beroende av vilken jästsort som tittar förbi just vid exponeringstillfället. Mycket av den lambicen som görs blir aldrig färdig produkt då mycket av ölen aldrig når den standard som bryggarna har på sin öl. här på bilden ser ni en graf över hur bakterier och jästsorter beter sig över tid i lambic även förhållandet av pH värdet och hur det till en början sjunker kraftigt men sedan stiger vilket är anmärkningsvärt.

Språkförbistringen är stor inom lambic (eller kanske mer öletsvärld) det finns flertalet ord som betyder samma sak men det kan bara handla om olika språk- eller dialektala skillnader, även sättet att skriva orden på skiljer sig. Även om jag här skriver mycket om lambic som är det engelska och franska sättet att skriva det på, särskiljer inte lambic från lambiek eller lambik. Dessa är således bara olika ord för samma sak. Samma sak gäller för geuze och gueuze som kort och gott är samma sak men olika stavningar inom olika språk.

Vi hoppas att ni fått ut något av det här och kanske lärt er något nytt eller kanske smörjt redan existerande kunskaper om spontanjästa öl. Säg till om ni saknar något eller vill veta mer så ska vi göra vårt bästa för att hjälpa er.

Det finns en källa, där ljuvlig nektar rinner både från kran och butelj. Det finns en oas, och den finns rakt under näsan på dig.

Det var inte alltför länge sedan som vi smet in på restaurang och ölmeckat Akkurat på söder i Stockholm  för första gången. Vi visste inte mycket och var ganska nya på det här med öl. Vi visste att bryggeriet Cantillon existerade, men inte mycket mer än så. Akkurat kom sen att bli platsen där surölshimlen började öppna sig för oss, ett ställe som passar alla som gillar alla typer av öl men som verkligen passar de som vill dricka suröl, oavsett om det är på fat eller på flaska, dyrt som billigt. En diger och högt ansedd vintagelista har samma effekt på oss som tv-spelstidningar och mattidningar har för andra, man fastnar bortom tid och rum och kan bara sitta och bläddra i timmar mellan rubriker och årtal.

Tyvärr kan det vara lätt att gå vilse bland alla öl. Därför har vi sammanställt en kort liten nybörjarguide över vad vi anser är guldkornen på Akkurat. Guiden är tänkt att fungera som ett tips, som inspiration till att finna just er väg in till surölen och för de som inte bor i Stockholm eller har tillgång till Akkurats utbud så kan ni läsa guiden som inspiration för när ni besöker en ölkrog med ett bra utbud av suröl är det bra att veta vart man ska börja. Ni kan börja med att fråga efter öl som är snarlika de nedan, tyvärr är många suröl väldigt svåra att finna, särskilt då de från Cantillon – men det är värt att fråga. Guiden ska också kunna fungera någorlunda som inspiration för er som redan druckit lite suröl men vill prova något nytt. Ni som redan är bevandrade i surölets härligheter kan läsa det och drömma er tillbaka till stunden när ni föll pladask för denna magiska dryck.

Nybörjare: Ett nybörjartips eller en lämplig start är att först bekanta sig med suröl och spektrumet av variationer och smaker. På Akkurat har de nästan alltid något på fat från Cantillon (andra krogar har ofta någon form av surare eller syrligare öl, ibland med frukt i), det du kan göra som är både lärorikt och mycket roligt utan att det kostar en dyr peng är följande experiment. Köp in ett glas Cantillon på fat, en liten flaska (gärna “färsk”) och en liten flaska från 2000 (akkurat har ett riktigt fyndpris på flaskor från 2000), dessa kan du ofta finna för ett oförskämt bra pris. Spännande att se hur ölen skiljer sig från fat och flaska och hur den blir med lagring. Ett kul experiment som är en bra inledning på ditt utforskande av surölsvärlden. Detta är dock bara ett tips om hur man kan börja sin tur igenom Akkurats surölsvärld, inget måste, utan låt din nyfikenhet leda dig!

Självklart kan du även dricka lambicen som finns på systembolaget.  Främst är det Oud Beersel Oude Geuze Vieille (1694) och Oude Kriek Boon (1673) som finns inne, men då och då dyker det upp lite mer exklusiva lambicer att hålla koll på. Du kan också ofta kan stöta på lambicer på många andra barer. Baren The Bishops Arms (finns i flera städer) brukar ofta ha något surölsalternativ likaså Pressklubben (Stockholm), Tre små rum (Göteborg), Rover (Göteborg), Ölrepubliken (Göteborg) osv. det är inte svårt att finna något om man bara orkar gå någonstans; systembolaget eller den vanliga puben kan man ibland komma en bra bit på (håll utkik efter barer som tar in öl från Constant Companion, Galatea och Brill & Co som är de med ett bra utbud av suröl).

Medel: När du lärt dig lite mer, kanske har provat ett par olika suröl och börjat uppskatta dem kommer du till nästa “nivå”, vi får väl kalla den ”medelavancerat”. Du har nu provat några suröl och vill ta dig vidare. Ett bra steg är då att upptäcka bredden av suröl – olika producenter/bryggerier och deras olika varianter. Detta kommer att bredda ditt spektrum om vad lambic är och hur det kan smaka! Det finns många sötade varianter, som kan vara intressanta men som vi inte skulle se som alltför viktiga att prova varpå vi istället föreslår något annat. Vi rekommenderar bryggerier och “blandare” (de som blandar öl andra har bryggt) som Girardin, De Cam, Boon och Tilquin, men Akkurats sortiment sträcker sig längre än så (speciellt om vi börjar tala årgångar). Även här rekommenderar vi att du använder din nyfikenhet och utforskar lambicens spännande värld! Det blir lättare att njuta av öl när du känner hur bra det är.

Några öl som är lätta att missa är Lindemans Cuveé René, det finns både en kriek och en geuze och båda är alldeles utmärkta enligt vår mening och väldigt förbisedda. Ett måste är De Cams Framboise-lambiek, detta är enligt oss den bästa framboosen (lambic med hallon) på marknaden av de vi provat. Helt ärligt älskar vi allt De Cam gör.

Kanske visste ni att folk från hela världen åker till Sverige och Stockholm bara för att gästa Akkurats fina lokaler? Mycket tack vare en cuveélista som få barer I världen kan mäta sig med. Akkurat har flertalet öl gjorda för bara sig, mycket tack vare alla de som reser över land och rike för att besöka Akkurat, och dess anseende som en världens bättre krogar. Vill ni prova dessa unika, eller mer svårfunna öl bör ni leta fram Cantillon Soleil de Minuit (en hjortronlambic som är gjord för akkurat 1999 och 2012), Goldackerl Geuze (lambic gjord med ädelrötna druvor med tillsatt vin från samma vindruvor) och Geuze Velomoteur (en jäkligt bra gueuze i en flaska som får ateisten att börja tro). De har även sällsynta öl från det lika fantastiska 3 Fonteinen så som 50/50 Gold Geuze (J&J Blauw) (gjord för ett bröllopspar 2003, finns en blauw, blå, och en roze, rosa. blauw är på ratebeer listad som världens bästa gueuze. och vi håller den som en av de bästa) och 3 Fonteinen Geuze 50th Anniversary (som namnet säger så är det ett öl gjort som 50års jubileum). Ja, när ni har kommit till denna nivå så vet ni vad ni vill dricka. Se gärna ratebeer.com för listor kring bryggerier och vilka öl som ska vara ”bäst” i sina kategorier. Vi har dock några förslag. Kanske ska ni gå vidare till Eylenbosch Geuze och Faro, ett förslag på öl man inte ser alltför ofta. Eylenbosch är ett gammalt bryggeri som lades ned kring 1991 (men fortsatte att bryggas och säljas under namnet fram till 1991), således är dessa flaskor väldigt gamla vilket kan innebära att de faktiskt gått över tiden och fått smaker som kanske inte passar alla.

Sedan får man inte missa att prova samma årgång på olika flaskstorlekar, Cantillon 2004 är ett bra tips där ni kan prova en magnumbutelj mot en 37,5cl, fantastiskt kul att se hur mycket det skiljer sig mellan samma årgång men i olika flaskstorlekar. Sist men inte minst så tycker vi att du bör lära dig vilka årgångar du själv gillar och från vilken producent, personligen älskar vi 3 Fonteinen Oude Gueuze 2002 och det är nog sällan vi missar att dricka denna när vi är på besök (notera, inte vintge varianten).

Varför åka till Belgien när vi har det mesta av det bästa i Stockholm?