MankerBeer.com

MankerBeer storsatsar inför årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Inte bara kommer vi försöka att finna nya sätt att rapportera från själva mässan utan vi kommer också att satsa på mer “inför”-material. En del i detta kommer att vara intervjuer med olika bryggare och utställare på mässan så att ni får en chans att lära känna dem lite bättre. Vi tycker att det är minst lika roligt, och viktigt, att känna till personerna bakom ölen som att prova dem. Om inte annat så kan det ge svar på varför vissa öl smaker som de gör, varifrån inspirationen kommer och vad som är på gång eller har skett.

Det är ofta ett stort fokus på alla de utländska bryggare och öl som finns på mässan vilket inte är helt konstigt när många utställare verkligen har kämpat för att få hit rätt stora namn och öl. Då är det också lätt att glömma bort många av de svenska bryggare och öl som finns att finna på mässan och som ofta är minst sagt lika spännande. Gamla Slottskällans Bryggeri, Slottskällan, har länge funnit att finna på Systembolaget och på svenska krogar och har flertalet fina öl bakom sig. Nu har de också börjat experimentera lite mera och har släppt ett par fatlagrade stouts och de båda spännande ölen Zero och Zeven. Vi har blivit riktigt imponerade av vad som verkar vara en nytändning för bryggeriet och valde att kolla läget med Anders Slotte som 2009 tog över driften av bryggeriet.

MB: Ibland framhålls svensk öl som lite tråkig i jämförelse med vad som sker i övriga världen, samtidigt passar Slottskällan på att släppa whiskeylagrade Svart, Zero, Zeven etc. Är vi svenskar lite bortskämda med utländsk öl att vi inte uppskattar den öl som görs i Sverige?

AS: Svårt att säga, men det är ju ofta så att gräset är grönare på andra sidan. Vissa kanske får intryck av att utlandet ligger steget före. Det finns ju mycket bra både här och där, men även rätt dåliga obalanserade grejor. I och med den ibland rätt våldsamma humlingen, så kan nog en hel del bli skrämda av allt nytt som droppar in.

MB: Hur ser framtiden ut för Slottskällan, vad kan vi se fram emot?

AS: Vi fortsätter att satsa på nyutveckling som du säkert märkt. Problemet är dock att få in lanseringar på bolaget, konkurrensen är hård och utan lanseringar är det svårt att göra något större och långlivat. Åtminstone i den storlek vi är. Närmast till Stockholm kommer vi med en Black Ipa, som vi de facto vann en lansering med men den backades pga atttestflaskan var lite för stark… Men det kommer mera. Vi testar och följer vad trenderna säger och vad konkurrenterna gör.

MB: Hur ser öltrenderna ut i Sverige, vad är “inne” och vad kommer att bli nästa stora trend

AS: Trendmässigt verkar det hårt humlade sitta i ännu, men själv vill jag nog tro på mer traditionella produkter med mer balans och elegans.  Man vet aldrig när det svänger. Systembolaget styr en hel del med sina offerter och vad de tar in. Ekologiskt fortsätter vi med och det tror jag på.

MB: Hur lätt är det att som fristående svenskt bryggeri synas med sina öl i Sverige?

AS: Svårt att synas då man inte kan annonsera in sig, men det är mässor och bra produkter som kan få bra artiklar som verkar vara den framkomliga vägen.

MB: Öl och mat är ju ett stort intresse; om du skulle kombinera ett par av era öl med mat hur skulle parningarna se ut?

AS: Mycket man kunde skriva, men framförallt vill jag tala för London som en bra matöl. Brett spektrum tycker jag, lagom beska som passar bra till all ”vanlig” mat. Imperial Stout och Svart till kraftigare ostar.

MB:  Sist då, Vad ser ni fram mest emot med SBWF?

AS: Roligast är att hitta nytt som sticker ut med ändå är bra. Sedan är det ju roligt med alla människor.

Vi tackar Anders för att han tog sig tid att svara på våra frågor och hoppas att ni tar vägen förbi Slottskällans monter, de brukar alltid ha lite spännande nyheter på fat och/eller flaska och har ni inte reda provat deras fatlagrade Svart så är det dags nu.

Tidigare inlägg i Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012:

Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Marianne Wallberg / Mässgeneral
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Shane Welch / Sixpoint Craft Ales
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Thomas Hoelgaard / Xbeeriment

MankerBeer storsatsar inför årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Inte bara kommer vi försöka att finna nya sätt att rapportera från själva mässan utan vi kommer också att satsa på mer “inför”-material. En del i detta kommer att vara intervjuer med olika bryggare och utställare på mässan så att ni får en chans att lära känna dem lite bättre. Vi tycker att det är minst lika roligt, och viktigt, att känna till personerna bakom ölen som att prova dem. Om inte annat så kan det ge svar på varför vissa öl smaker som de gör, varifrån inspirationen kommer och vad som är på gång eller har skett.

Tillsammans utgör de två forna flerfaldigt belönade hembryggarna Anders Østergaard och Thomas Hoelgaard Xbeeriment. Ett av vårt sydvästra grannlands mest spännande bryggerier. Med öl som den något Sverigebekanta Black Force One och Barack samt öl med namn som Sour Master Kris, Den Sure Kanon och Scarlet and Brett så gör de lite annan typ av öl än vad man kan förvänta sig. Tittar man efter på de öl de har släppt sedan de drog igång så är det desto fler suröl, lambics och allehanda mer “vågade” öl än american pale ales och IPAs. Tidigare var det skånska TWC som förestod Xbeeriment i Sverige men sedan TWC och Elixir Wines har börjat samarbeta så är det numera Elixir Wines som vi ska förlita oss på för att få prova mer av Xbeeriments öl. Vi tog ett snack med Thomas Hoelgaard om bryggeriet, succeen från Copenhagen Beer Celebration och möjligheten för oss svenskar att få prova på lite av deras hyllade lambic.

MB: Many Swedes will try your beers for the first time at the festival as. In short, what is Xbeeriment and what kind of beers are you focusing on?

TH: Xbeeriment is a phantom brewery. Both of us had been homebrewers for some years before we decided to go semi-pro and open Xbeeriment in 2008. We had been part of the Danish homebrewing circuit that grew rapidly in the first decade of this century. A lot of the guys that we knew here started their own microbreweries, these were guys like Christian Skovdahl (Ølfabrikken, Beer Here) and Mikkel Borg Bjergsøe (Mikkeller). What Mikkel did with Mikkeller was an inspiration to us – in the first many years he ran his brewery as a part time occupation besides his regular job as a school teacher. That was what we wanted to do as well – to open a brewery where we weren’t financially dependent upon selling large quantities of beer rapidly but instead being able to just focus on brewing the beers that we wanted to drink ourselves.

In the beginning we wanted to make extreme beers with a high level of experimentation but these days our focus has changed a bit. We still like to experiment but our main focus when making beers today is to make beers with intensive flavours but also great balance. Even though most of our beers are quite strong in regards of alcohol, we have immense focus on the issue of drinkability. Xbeeriment beers will never be cheap beers, so we feel we have an obligation to make sure that one can actually drink a whole bottle of any of our beers. So we guess the answer is not so much what kind of beers in terms of beer styles we focus on, it’s more a question of a house style in all our beers.

MB:  You attended Copenhagen Beer Celebration back in May and quickly sold out on several of your beers and a great amount of the visitors held your sours beers among the best beers of the festival – what was your experience of CBC?

TH: The CBC was an absolutely amazing experience! For us as brewers we were honoured to be asked to participate and also a bit scared, really.
Before the festival we thought that with well-known breweries like 3 Floyds, Cigar City, Hoppin’ Frog, De Molen, De Struisse, Mikkeller, Evil Twin …… on the ticket, we should probably be happy if we poured half a keg of each of our beers during the 2 days.

But when the CBC opened we were surprised to see that the people coming to the festival didn’t just go for the big names, but instead were eager to simply try beers that they hadn’t seen before. And also that the word travelled fast if there was something of particular interest somewhere at the festival. And suddenly we realised that the rumour of our sours was one of the tips going round.

And we did notice a lot of Swedes amongst the very international crowd at the CBC.
Therefore we are proud to be able to offer the very last reserves of our lambic at Stockholm Beer and Whisky Festival 2012.

MB: Compared to many European colleagues the Danish breweries seems to be experiementing a lot more with what they are brewing. Why could that be?

TH: It probably has to do with the fact that few other European countries have had the lack of variety in beer as Denmark had from the end of World War II and until about 12-15 years ago. Until the late nineties you could seriously not find any other types of beer than cheaply made lagers in different alcoholic strenght and a few baltic porters on the Danish shelves. Most danes had never tried a top-fermented beer! So when the interest in craft beer took off in Denmark we weren’t bound by a lot of traditional ways to make craft beer, and a lot of the pioners of Danish craft beer like Brøckhouse, Nørrebro Bryghus and later on Mikkeller and Ølfabrikken had turned their eyes towards the US for inspiration. That is probably why the European country, whose craft beer scene has the most resemblance to the American scene, is Denmark.

That being said, most Danish micro breweries still make beers that are not at all experimenting, but just rather bland imitations of classic European styles.

But yeah, there is also a very creative, very experimenting small group of Danish micros. These are the ones beer geeks outside of Denmark have heard of, and most of these – ourselves included – actually sell most of their beer outside Denmark. Funny thing is, though, that most of these are phantom breweries. Only very few of the breweries with an actual physical brewery has taken the experimental road.

MB: From the beers that you will bring to the festival, which one would you recomend the less experienced beer drinker as well as the more experienced one?

TH: For the less experienced beer drinker, we’d recommend starting out with our “basic” IPA, Xbeeriment Madraz. This is our take on an IPA that carries inspiration from US IPA’s in terms of a massive dose of aromatic hops and a firm bitterness at the back, but also pays homage to British ales in being brewed with the biscuity Marris Otter malt and a bit of Crystal malt instead of the pilsner/munich malt favoured by a lot of US brewers. An intense beer, but not an extreme beer.

For the more experienced drinker we’d recommend our imperial stout, Xbeeriment Black Force One, which is obviously a beer with broad shoulders in terms of great body and massive flavours, but also an imperial stout that is easier to drink than many, because it doesn’t carry the very heavy residual sweetness that a lot of impys do. A very complex beer with a several layers of flavours.

And for the very experienced beer drinker, we’d recommend trying our lambic A Beer Called Horse. There are far to few brewers out there who try experimenting with making lambic style beers. Very few other beer styles have been limited to only being brewed in one quite small region. This is meant as a homage to one of the beer styles that we like the most.

MB: You recently started to cooperate with Elixir Wines and maybe we soon will see more Xbeeriment beers in Sweden, would it change the brewery or beers in any way if you suceeded to push into a new market such as the Swedish one?

TH: Well, hopefully we’ll be able to make more beers! The more clients one has, the easier it is to sell the beers, and thus it is easier to introduce new beers with smaller intervals. In that respect, as in others, size does matter.

And as mentioned above, we noticed at the CBC that a lot of the Sweedish beer geeks liked our sour beers. So if we are actually succesful in gaining ground on the Swedish beer market, we would probably consider making sours on a larger scale than the purely experimental batches we’ve done so far.

MB: And so the last one, what do you look forward to the most with SBWF?

TH: We look forward to meeting Swedish beer geeks and also the not-so-geeky who are just out for a good time and gather inspiration for what beer to drink the next time they’re going out.

And of course, as always at a beer fest, we look forward to meeting old friends and colleagues in the business as well as a bunch of new ones, hopefully.

We thank Thomas for his time and the interesting answers to our questions. I really look forward to meet Xbeeriment at SBWF and you should really follow his avice and try the beers he suggested. Start with the easier ones and move on to the more challenging ones, which are equally well tasting.

Tidigare inlägg i Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012:

Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Marianne Wallberg / Mässgeneral
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Shane Welch / Sixpoint Craft Ales

MankerBeer storsatsar inför årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Inte bara kommer vi försöka att finna nya sätt att rapportera från själva mässan utan vi kommer också att satsa på mer “inför”-material. En del i detta kommer att vara intervjuer med olika bryggare och utställare på mässan så att ni får en chans att lära känna dem lite bättre. Vi tycker att det är minst lika roligt, och viktigt, att känna till personerna bakom ölen som att prova dem. Om inte annat så kan det ge svar på varför vissa öl smaker som de gör, varifrån inspirationen kommer och vad som är på gång eller har skett.

Idag har vi intervjuat Shane Welch, mannen som (tillsammans med Wisconsinvännen Andrew Bronstein) 2004 grundade det Brooklynbaserade Sixpoint Craft Ales och som nu är aktuell i Sverige med flertalet öl där främs dubbelipan Resin har blivit väldigt omtyckt. Fram till 2011 sattes alla öl på kegs eller fylldes upp i growlers, men nu har man införskaffat en burkfyllningsmaskin varpå fler och fler av deras öl dyker upp på burk. Shane är en man med många otippade historier såsom att han vid två tillfällen varit hemlös och att han har ett stort intresse för grönsaksodling och på bryggeriets tak finner man ett ambitiöst grönsaksland. I år kommer han att komma till den andra veckan av SBWF och står då med Brill & Co, han kommer även att ha en Master Class lördagen den 6e oktober vilken lär bli väldigt intressant och som i alla fall vi kommer att gå på.

MB: How would you best introduce yourself and your beers for your new Swedish fans?

SW: Our beers epitomize the American “craft” flavor and style. We are a very “hop-forward” brewery and we do not compromise our beer’s flavor with adjuncts or lower-quality ingredients. We prefer to preserve the natural flavor of the beer through traditional processes with high-quality ingredients and also innovate by creating new formulations. We do not brew according to classical style guidelines but instead improvise by harnessing technique and inspiration.

MB: As with many contemporary American craft breweries you have an experimental series, in your case the Mad Scientist Series (with beers such as Cranberry Porter, Spelt Wine etc), whats the story behind the series?

SW: The idea behind the Mad Scientists Series is to perpetuate the science and art that is behind beer, which is part rigorous analysis and laboratory work, and part random inspiration, from the beast within us!

MB: What is in store for the future?

SW: We have many, many new beers in the pipeline. We also will be experimenting more with lager beer, which is a great unknown for most craft brewers. Stay tuned!

MB: You can all your beers, something which is getting more and more common, why?

SW: Because the can is a superior packaging format, and soon the entire world will realize this. 🙂

MB: You brewed Wheatball, a beer specially brewed for the Meatball Shop in Brooklyn. What other beers would you pair with food?

SW: I think we need to make a Swedish Wheatball! 🙂 But since you asked, I think Resin happens to go very well with roasted chicken, and the Righteous Ale is a dynamite combination with barbecue.

MB: So finally, what do you look forward to the most with Stockholm Beer and Whisky Festival?

SW: Meeting all of the great people of Sweden and talking about beer, enjoying the global beer culture, and making new friends. What’s not to like? 🙂

Thank you Shane for taking the time to answer our questions, I hope that as many as possible will try to attend the Master Class and get to try Sixpoint’s beers. Righteous Ale has been a favorite for M2 since we got to try it last year and Manker wouldn’t mind a pint of Bengali Tiger at any given moment. We will most certainly follow up on the offer for a Swedish Wheatball as meatballs and Sweden are well connected. What kind of beer would it be then?

Tidigare inlägg i Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012:

Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Marianne Wallberg / Mässgeneral

Idag är det exakt en månad kvar tills 2012 års upplaga av Stockholm Beer and Whisky Festival, en av världens absolut största och bredaste öl- och dryckesfestivaler ,slår upp portarna för att från den 27 september pågå under två intensiva vekor (torsdag-lördag). Detta är något vi på MankerBeer är oerhört stolta för och i år vill vi lyfta fram den och de utställare, bryggare och öl som utgör mässan lite extra. Därför börjar vi idag med “Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012” där vi ett par gånger i veckan stiftar närmare bekantskap med några av alla de bryggare eller utställare som kommer att finnas på mässan. Upplägget kommer ungefär att vara detsamma, en kortare presentation följt av en intervju med fokus på utställaren/bryggaren. Vi hoppas att ni alla ska till mässan och tar chans att möta alla de fantastiska människor som tillsammans med ölen utgör själva mässan.

Först ut, och mest lämplig, är ingen annan än självaste mässgeneralen Marianne Wallberg. Marianne har verkligen jobbat febrilt med mässan året runt de senaste åren och det har märkt genom den status mässan har fått; från att ha huserat ute i Sollentuna utanför Stockholm till att snart växa sig ur de senaste årens mässlokal ute i Nacka Strand. Marianne tog sig tid att svara på våra frågor mitt i allt arbete inför ordningsställandet utav mässan som vi anar kommer slå alla tidigare rekord vad gäller drycker, besökare och utställare.

MB: Hej Marianne Wallberg, grundare, projektledare, ölnörd och ständig mässgeneral för Stockholm Beer & Whisky Festival med Taste Experience! Det är nu inte mer än 1 månad kvar tills Stockholm Beer & Whisky Festival (SBWF) slår upp dörrarna för 21a året i rad, en ölfestival som sägs vara den näststörsta i världen efter Great American Beer Festival.
Kan du berätta lite om hur ett normalt år ser ut för dig och dina närmsta medarbetare från det att mässan 2011 stängdes tills mässan 2012 öppnar?

MW: Hej själv! Ett normalt år för oss, är ju inte ett normalt år 🙂

V 39 och V 40 är årets mål, allt handlar om det. Fram till sommaren är det Erik och jag här på festivalkontoret. Sedan stegrar det sig ju närmare mässan vi kommer, fler kunniga medarbetare kommer in, arbetsdagarna blir längre, telefonerna och mailen går varma, hemsidan fylls på, allt ska beställas, allt måste klaffa, alltid, alltid. Men vi har självklart alltid en plan B, en plan C….för ingenting får någonsin missas. Semester på sommarhalvåret kan vi bara glömma, men vad gör det, vi har  juså himla KUL! Det är ett kreativt och tacksamt jobb, vi lär oss nya produkter varje dag, ja det är kul helt enkelt.

Vi har nu också precis startat Swedish Beverage, en organisation som tillsammans med UD, Exportrådet mfl ska agera “plattform” för att svenska dryckesproducenter med ambition att växa, ska kunna exportera på rätt sätt. Swedish Beverage första uppdrag var att utbilda svenska ambassaders kockar från hela världen om det “svenska dryckesundret”. Det blev en stor succé. Nästa vecka gör vi samma sak med Sveriges alla ambassader som då samlas i Stockholm. Direkt efter mässan tar vi med oss ett 10-tal producenter till ett mycket spännande projekt tillsammans med Exportrådet i Toronto. Mer om det senare.

MB: SBWF växer ständigt, fler utställare, mer öl, fler medaljer att delas ut, Taste Experience, Master classes och så vidare. Vad finns det för sköna planer på nyheter inför 2012 års festival? Kan du ge oss lite teasers?

MW: Taste Experience i Hall 2, som i år arrangeras för tredje året i rad,  är en riktig hit – dels för att vi där får in en ny typ av besökare som aldrig skulle gå på en ren öl och whiskymässa, men som efter sitt besök totalt ändrat uppfattning om öl och whisky, det är kul. Dessutom är det många öl-, och whiskyintresserade som vill gå vidare och lära mer om champagne, rom mm.
Många nya och mycket spännande produkter kommer på årets mässa. En sak som är kul är att de stora bryggerierna spänner bågen och gör fler och fler provbrygder som besökaren får avgöra om de ska komma i produktion eller ej.?Innis & Gun kommer för första gången i Sverige på fat, Malmö Brygghus är med i år, många nyheter puttrar i de svenska småbryggerierna, importörerna har många spännande nyheter på gång…tips; Håll koll på vår hemsida som uppdateras löpande fram till mässans start.

MB: Era masterclasses var mycket uppskattade 2011 och ofta fullbokade, kommer ni att köra detta 2012 också, och i så fall vad kan vi förvänta oss där?

MW: Oj, där händer det saker! Vi har stora problem att få våra seminarielokaler att räcka till. Många spännande master classes läggs upp löpande. Ny ansvarig för alla provningar och master classes är kunnige Peter Moschna med ett förflutet från Systebolagets utbildningar och provningar.

MB: Trender kommer och går, men öl består. Det har varit en hel del ’spänna musklerna’ trender nu med Super Duper Imperial öl som börjar mattas av lite nu, kan du göra en ovetenskaplig trendanalys för detta årets mässa? Och vad vill du helst INTE se på årets mässa?

MW: Besökarna blir mer och mer kunniga om sin egen smak, mer säkra på vad de tycker om i olika tillfällen, till olika maträtter, före maten, efter maten, man gillar olika öl vid olika årstider/tillfällen/sällskap…När man blir mer kunnig, bryr man sig mindre om alla tips och råd, man kan bestämma själv vad man gillar. Då händer det något – då törs man plötsligt beställa en vanlig okomplicerad lager, helt enkelt för att man är sugen på det, då törs man beställa en öl som i andras ögon inte passar, men som man med sin nyvunna säkra smak kan säga att man gillar ändå. Det är en ny trend – att våga dricka det man SJÄLV gillar, inte det andra gillar. På årets mässa hittar man ju ALLA typer av öl som passar ALLA smaker.

Det finurliga med att alla experter finns på plats bakom diskarna, är att vi hela tiden får fler och fler konsumenter som lär sig vad de själva gillar…och fler och fler blir självständiga öldrickare. Det gillar jag!

MB: Hur många utställare planerar ni för i år och vilka är ni riktigt stolta över att lyckats få med?

MW: Vi har i princip lika många utställare som i fjol, kanske något fler, dvs ett 100-tal. Vi är självklart lika stolta över alla våra utställare! Utställarlistan är minst sagt spännande!

MB: Festivalen är redan näst störst i världen, men hur mycket mer tror du att man kan växa egentligen? Och hur?

MW: Vi är faktiskt också ohotat världens största whiskymässa, både vad gäller antal produkter och antal besökare. Vi förädlar mässan årligen, efter utställarnas och besökarnas önskemål, istället för att göra den större. Det är också därför vi stannar i våra vackra lokaler, i stället för att flytta till någon opersonlig och tråkig mässa i förorten.

MB: 2011 så såg vi bland annat de svenska bryggarna Stefan ”Mohawk” Gustavsson och St Eriks Jessica Heidrich samt danskarna Mikkel Borg-Bjergsö från Mikkeller, hans tvilling från Evil Twin – Jeppe Jarnt-Bjergsö, Christian Skovdal Andersen från Beer Here och Wicked Wine hade Flying Dogs bryggmästare Matt Brophy på plats en av dagarna, vilket vi tyckte var otroligt trevligt –  Har ni planer på att fortsätta göra SBWF mer attraktiv för både svenskt och internationellt bryggfolk, t ex bryggmästare och liknande?

MW: Mässan har mycket hög internationell status och besöks årligen att ett mycket stort antal spännande huvudmän, så även i år. Alla utställares huvudmän kommer alltid till mässan, om de har möjlighet.
Håller med, det är riktigt roligt och dessutom meningen med hela mässan, dvs att så många experter som möjligt ska finnas på plats för att möta våra besökare. Bryggmästaren från Sierra Nevada kommer till exempel på årets festival!

MB: Bryggmästaren från Sierra Nevada känns som en lirare som man ska försöka svinga en Torpedo IPA med!? MankerBeer gillar också mat, framförallt mat som funkar bra med öl – och även om korv och hamburgare är riktigt bra festival mat undrar vi om det finns planer på att ta tag i matdelen och krydda den lite extra i år?

MW: Vi har ett problem med att den restaurang som finns i området tyvärr inte vill samarbeta på mässans villkor, t ex vill de inte ha öppet under mässans samtliga öppettider, vilket naturligtvis är ett måste. Därför tvingades vi sätta in en annan restauratör förra året. Samma upplägg blir det även i år, men med ett betydligt bättre matutbud. Även den s.k. snabbmaten kommer att förbättras i år. Mässhuset är K-märkt och utrymmen för mat begränsade.

MB: En helt annan tanke, hembryggning växer så det knakar ute i de svenska stugorna, är det något ni funderat på att kika vidare på att främja på SBWF?

MW: Hembryggarföreningen har varit med nästan alla år på festivalen. De kommer säkert med även i år. Många duktiga bryggare har “fötts” som hembryggare! Under mässans första år, stod bl a Jessica Heidrich och andra kunniga hembryggare och kokade härligt doftande brygder på mässan. Tyvärr sade sedan tillståndsmyndigheten stopp för detta, vilket vi alla tyckte var mycket tråkigt!

MB: Om man skulle tänka sig att arbeta som volontär på SBWF, hur gör man då? Eller har ni bara anställda som arbetar på festivalen?

MW: Man kontaktar mig helt enkelt. Vi söker alltid kunniga, intresserade, seriösa, nyfikna och glada medarbetare och volontärer till tävlingar och provningar. (MankerBeer not: Överös nu inte Marienne med mail, hon har säkert att göra ändå men volontärer uppskattas säkert alltid!

MB: Ölbloggosfären har vuxit sig enorm de senaste 2 åren och vi uppskattar antalet ölbloggare till närmre hundratalet, har ni några planer på att hitta på något skoj för dessa inför årets festival?

MW: Vi planerar en Beer Bloggers Corner på mässan. En plats där bloggare kan träffa branshen och besökarna. Jag anser att ni duktiga bloggare gör en stor insats för ölkulturen – heja 🙂

MB: Ett event av den enorma magnitud som SBWF ser kanske på ytan ut som att allt går som smort, men den pragmatiske förstår ju att det är mycket panik bakom kulisserna ibland. Kan du berätta lite om 2011 års mässa, och kanske något från 2012 där viss panik uppstått när något gått riktigt snett? Ett par roliga anekdoter helt enkelt.

MW: Oj, om något går snett, så har vi alltid en plan B och C osv, så allt brukar alltid lösa sig smidigt. Men 2010 var det svettigt! När vi kom för att flytta in i mässans lokaler, hade ägarna sagt upp all sin personal, huset var smutsigt, hissarna fungerade inte, fläktarna gick inte….oj, oj, oj, vilken chock. Men det var bara för oss att spotta i nävarna och reda upp allt. Vi fick bli fastighetsförvaltare helt enkelt…

Jag fick ta in ett helt nytt städbolag två dagar innan mässan öppnade, jag fick Wasa-kronans servicechef att själv komma och laga fläktar och hissar…Inför 2011 hade vi många förberedande möten må du tro och då fungerade också allt smidigt igen.

Till 10-års jubileet kom inte glasen fram till vip-kvällen! Lastbilen från Tyskland hade kommit på villovägar. Då var det panik, men som vanligt hade jag en plan B. Jag hämtade alla historiska glas från förrådet, diskade dem och satte upp en skylt med texten: 10- års jubileet firas med historiska glas! Glasen kom dagen därpå och vi körde ut dem till dem som hade protesterat, ca 20 personer.

MB: Till sist, vad är din känsla när ni låser porten den där sista lördag och festivalen stänger för året? Och vilken öl korkar du upp för att fira att ännu en lyckad festival är till ända? Är det bara gråt och ångest eller är det en känsla av lycka?

MW: Känslan är väldigt stark då och kan bara beskrivas med två ord – TOMHET och SAKNAD!
Den öl jag korkar upp tillsammans med mina medarbetare brukar vara något kul som jag gått och sneglat på under mässa. I fjol blev det först Smashed Blueberry från Shipyard Brewery och sedan en Sotholmen Extra Stout från Nynäshamns Ångbryggeri. De satt fint!

Stort tack, Marianne för att vi fick stjäla lite av din dyrbara tid – vi båda från MankerBeer kommer att besöka mässan nästan alla 6 dagar! För att få fatt på dina biljetter kan du kika in här för vägledning både om biljetter, transport till och från mässan samt övrig nyttig information. Du kan också få de senaste mässnyheterna på mässans egna Facebooksida. Vi hoppas att möta massor med ölfolk, ölnördar, bryggfolk, distributörer, ölskribenter men framförallt vill vi möta er: våra läsare! Kom fram och säg hej, vi gillar er!

Bryggeriet samlat © www.nogne-o.com

Aldrig förr har jag varit på en så genomtrevlig ölmiddag som handlat om öl, mat, allt och ingentin samt  lite extra däremellan som på ölmiddagen med Nøgne øs Kjetil Jikiun på Ölrepubliken. Bara en sån sak som att den före detta yrkespiloten (han slutade flyga så sent som häromåret) gärna öppnade upp för rätt långa diskussioner om allt från Systembolagets vara eller icke-vara till småbryggeriers utveckling och den rätta terme för att beskriva ett “craft brewery” får man säga är allt annat än vanligt. Vi kommer gå igenom middagen i två steg där den första delen handlar om vad vi diskuterade under kvällen och från mina samtal med Kjetil medan den andra delen handlar mer om middagen och ölet.

För bara något år sedan exporterade bryggeriet 70% av sin produktion men behåller nu mer än 75% inom landet (varav 600 liter av produktionen är Saké, de är nämligen Europas enda framställare av Saké) och sedan 2005 återfinns dem i Sverige genom Brill & Co. Men det är inte det som är mest imponerande med bryggeriets som döpts efter Henrik Ibsens poetiska beskrivning av den kala ön utanför Norges sydkust. Utan vad som är uppriktigt glädjande är bryggeriets filosofi – “vi gör vad vi vill” och deras synsätt om att alla på bryggeriet också ska vara bryggeriet.

Istället för en konisk företagshierarki där en person bestämmer bryggeriets inriktning så har de en motsatt struktur där alla är med och bestämmer, kommer med idéer och utvecklar bryggeriet. Detta syns i det 40-sidiga dokument som beskriver vilka de är och vad bryggeriet önska stå för och göra. Där omnämns bland annat att 10% av vad som bryggs ska vara innovativa brygder, specialöl eller kollaborationer. Utöver det värnar man om kvalitet, mångfald, integritet och drickabilitet av ölet – samtliga 4 är punkter som i mitt tycke är vad som ger Nøgne ø sin rena och tydliga karaktär. Det är öppet, det är välkomnande och det påpekas att vem som helst ska kunna komma egentligen närsomhelst och besöka dem.

Det är intressant att redan innan middagen börjar så har flera av de närvarande, undertecknad inkluderad, redan påpekat hur klara smaker deras öl brukar ha och hur fint det lär passa till maten. Lite generat och delvis oförstående tycker Kjetil att det är en intressant iaktagelse. När man senare hör honom berätta hur viktigt han tycker det är med typriktighet (experimentlusta är viktigt för sig) och hur välgjord öl exempelvis inte behöver ha mer humle för att ge samma karaktär som ett bra recept kan ge ölet så börjar bitarna falla på plats. Under middagen märker vi alla allteftersom rätterna avverkas att ölen verkligen passar in klockrent och att denna “renhet” trots allt existerar och är genomgående i samtliga provade öl. Denna integritet hos deras öl är troligen ett recept på framgång vilket vi återknyter till senare under kvällen då vi diskuterar utvecklingen av bryggerier runtom i Norden.

I Sverige har vi sett en boom kring antalet nyöppnade bryggerier och det är ett ämne som diskuteras rätt flitigt under kvällen – hur ska man lyckas som nytt litet bryggeri? Vi jämför Sverige och Norge, och “lilla” Norge som för vår kännedom har haft en handfull bryggerier av rang har nu börjat se fler och fler små långsamt växande spännande bryggerier som Kjetil talar gott om. I Norge har ölintresset sakteligen ökat och därför har småbryggerierna tvingats växa något långsammare medan vi i Sverige ser nya bryggerier som går all in men som sedan tvingas lägga ned eller som aldrig riktigt etablerar sig. Vidare är det lätt att man fastnar i en fålla och brygger “öl som sälje just nu” och försöker göra öl som saknar karaktär och snabbt blir utdaterade. Åter är vi då tillbaka till det fokus och den respekten för råvarorna och ens arbete som Kjetil har talat så varmt om.

Kjetil berättar vidare passionerat om råvarorna de använder och om Maris Ottermalt, deras guld, och hur den ger dem exakt den karaktär på ölet de önskar. Med samma passion berättar Kjetil öppet om hur man siktar på att #1000 (Batch 1000) kanske blir något åt en brittisk barley wine eller en Belgisk quadrupel. Jag frågar lite angående samarbetsbrygder och hur han ser på det varpå han glatt förklarar att detta är något dem alla gillar att göra – antingen som one off’s eller som återkommande brygder. Exempelvis blev Special Holiday Ale, en enbärskryddad julöl man bryggde med Stone och Jolly Pumpkin så populär ,och både efterfrågan och deras eget omdöme över ölet var så bra så att man sedan dess har fortsatt att brygga ölet. Tyvärr gick inte samarbetsbrygden med Dugges, den lite speciella Sahtin samma öde till mötes. Bryggeriet har bryggt öl med bryggerier från nästan alla kontinenter och då vi mötte Mikkel (Mikkeller) i höstas så pratade han varmt om Nøgne ø och att han gladligen brygger sina mörka öl hos dem.

I samband med att vi pratar om Mikkel och Kjetils relation och uttalandet från Mikkel så glider vi in på ämnet gypsy/flying/ghost brewers och här dök en intressant och troligen rätt sund åsikt fram. I takt med att fler och fler bryggare brygger öl hos andra bryggerier och hos dem når en viss kvalitet på sin öl så ökar också produktionen hos dessa. För Nøgne øs del har det inneburit att man snart producerar så mycket egen öl att Mikkel inte kommer kunna brygga lika mycket där. Detta är ingenting som bara gäller för Nøgne ø utan är något som fler och fler av dessa bryggerilösa bryggare riskerar att råka ut för – varpå deras framtid är något osäker. Åtminstone om de önskar vara kvar hos ett visst bryggeri för att garantera en viss kvalitet.

Bra nybörjarkit © www.nogne-o.com

Kvällen har nu blivit rätt sen och medan vi traskar hemåt frågar jag Kjetil lite om de hembryggarkit man säljer på hemsidan. Även fast de är rätt små och hittils inte har marknadsförts så kraftigt så planerar man att utöka antalet humlesorter, öltyper m.m. Förhoppningsvis kan dessa minikit göra att fler provar på att brygga egen öl – om än i väldigt liten skala. Vi har nu kommit bort till hotellet och vi tackar Kjetil för en oerhört intressant, lärorik och inspirerande middag – en middag vi kommer få läsa mer om inom kort.

I förra veckan blev vi inbjudna på en mini beer makers dinner med skotska Black Isle Brewery som var i landet med bland annat det enda fatet av den speciellt för Sverige framtagna Bruichladdishlagrade Black Islay. Med andra ord, det ölet som nyss kom på bolaget. Bishops Arms Folkungagatan stod som värd, en restaurang som verkligen lyckats profilera sig med flera trevliga middagar senaste året. Inte blev det värre av att “Folkis” kock åter bevisade sin storhet med perfekta parningar som fungerade fint till ölen.

Efter en kort introduktion av grundaren David Gladwin där han glatt förkunnade att det helekologiska bryggeriet snart också får sin egen in house-humle – den enda biten de fortfarande inte har att ta fram från den egna marken så var det dags att prova ölet. 6 stycken spännande öl med 4 spännande matiga tillbehör stod uppdukade och upplägget var simpelt – “prova och njut av våra öl så går vi runt och pratar med er” – öppet och väldigt trevligt.

Som en starter fick vi prova ett av ölen som jag innan besöket hade läst in mig på och blivit väldigt nyfiken på – Geoffrey the Tortoise. En öl som först togs fram för att samla in pengar till bryggeriets sköldpadda men som sedan blev så omtyckt att de fortsatte att brygga den. Bryggaren Colin beskriver ölet som en friskt humlade golden ale som han är glad att alla gillat så mycket att den nu börjar göras oftare. Målet med ölet är att få fram en frisk ale med tydlig humlekaraktär men som ska ha en ren smak och bra lättdruckenhet – vilket de verkligen lyckas med. Citrusfräsch smak med ljus kryddning och inslag av “husjäst” och lite apelsin.

Första rätten var sedan en cevice på kolja som serverades till svenskbekantingen Goldeneye Pale Ale. Återigen slås vi över hur crisp och ren smak ölet har, precis som Geoffrey hade men här är det mer grape och apelsinskal. Kanske inte helt superbt till maten som hade tydlig syra och krydda. Samtidigt passade det väl ihop med det milda och rena hos fisken och känns som en mix som passar till sommaren. För att vara ett öl som ligger runt 16-17 kronor på Systembolaget så är det bra valuta för pengarna.

Något mörkare öl stod på tur i form av Red Kite som serverades med en kalvcarpaccio med olivolja och parmesan. Ölet, en bitter humlad med Challanger- och Styrian Goldinghumle samt med en bas av Maris Otter-malt växte på oss båda och igen är det svårt att inte slås av renheten i ölet med fräscha aromer och smaker på det måttliga och lättdruckna sättet. Funkade väldigt bra ihop med kalvcarpaccion där köttets smak lyfts fram med sötman från ölet som ändra långsamt släpper ifrån beskan vilket fungerar fint som motpol. M2 uppmärksammar också hur väl ölet fungerar med cevicen och ger en en mer maltrik touch på kombon som inte Goldeneye hade – vi skulle sedan märka att Red Kite nog fungerade lika bra till alla rätter.

Export Scotch Ale, en skotsk scotch ale och en öltyp jag brukar finna ha en för tydlig närvaro av alkohol och avsaknad av balans serverades med anklever- och fläskterrin med fikonmarmelad. Tillsammans smalt det i munnen och fruktigheten från ölet sveper in över fettet i terrinen och för också med sig en dos rökighet som gick oerhört bra med den milda smaken. Troligen en av de bättre scotch ale jag druckit på väldigt länge, om inte annat klart den jag hade kunnat dricka mest av. En väldigt spännande kombo som vi nog kommer att prova igen, varför inte en bra paté eller leverpastej till en fin scotch ale som förrätt?

Sist ut bland mat-och-ölkombosarna var Hibernator Oatmeal Stout som inte helt otippat serverades med en sagolik chokladmousse med vispad grädde och apelsinsås. Inte bara var desserten helt underbar utan kolsyran i ölet lyfte rätten och bidrog med choklad, bär och lagom med rökighet för att bygga upp desserten än mer. Det börjar bli tjatigt, men återigen är det enkelheten i ölet som gör det så bra. Varför krångla till det när ölet kan tala för sig själv och följer den brittiska vägen av att du ska kunna dricka mer än en öl och ändå ha en trevlig kväll. Detta är också något vi diskuterar med David som påpekar hur vi svenskar delar deras ölintresse – men att vi ibland dricker på lite olika sätt. Colin som är mer nyfiken och kommer med egna idéer från sin tid som bryggare i Manchester har fått rätt fria tyglar på att modifiera recepten för att de ska bli “lite mer”, men samtidigt är det viktigt att de håller kvar sin filosofi om vad det är bryggeriet ska göra och stå för. En väldigt sund inställning.

Så till sist, ölet som nu kom – Black Islay. Tyvärr serverad något för kall varpå Bruichladdishlagringen kom fram lite råare och det blev lite tyngre kaffe, choklad och vanilj som satte sig i munnen. Serverad något varmare så kom istället en behaglig vaniljsmak fram som faller in väl tillsammans med  trä, rostad malt och kaffe. Här är hela vår recension av Black Islay.

Innan vi lämnar killarna och Folkungagatan för att snabbt åka iväg på ännu en Beer Makers Dinner så hinner vi med lite mer snack om deras framtida planer. Förutom att de vill satsa mer och längre på sitt ekologiska koncept så är det ett par spännande bryggder och tweakningar på recepten att vänta. De strävar hela tiden efter att justera sina öl för att göra de än bättre, men utan att tappa kärnan i dem. Trots att det finns ett par skotska bryggerier, där väl främ BrewDog står ut, så menar dem att det är en vänskaplig relation mellan dem – trots att det mellan raderna kan anas en viss bitterhet. Det är inte alltför knepigt att besöka bryggeriet och de välkomnar